Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969 (Utlåtande 1969:L1u38 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

Nr 38

Utlåtande rörande dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken m. m., dels
i anledning av propositionen väckta motioner, dels
ock motion om sänkning av valbarhetsåldern för
nämndeman.

Genom en den 14 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 44, har Kungi.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i rättegångsbalken,

2) lag om ändring i lagen den 20 december 1946 (nr 804) om införande
av nya rättegångsbalken,

3) lag om fastighetsdomstol,

4) lag om ändring i statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274),

5) lag om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 645) med vissa bestämmelser
angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

6) lag om upphävande av lagen den 20 november 1964 (nr 647) med
vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga,

7) lag om ändring i föräldrabalken,

8) lag om ändring i giftermålsbalken,

9) lag om ändring i lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning
av domstolsärenden,

10) lag om ändring i brottsbalken,

11) lag om ändring i lagen den 20 mars 1964 (nr 168) om verkställighet
av bötesstraff,

12) lag om ändring i lagen den 13 april 1945 (nr 118) om ersättning i vissa
fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.,

13) lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472),

14) lag om ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid samhällsfarlig
asocialitet,

15) lag om ändring i vattenlagen,

16) lag om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord
å landet,

17) lag om ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 38

2 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

dels godkänna i propositionen förordade riktlinjer för den framtida domkretsindelningen
för de allmänna underrätterna.

I samband med propositionen har utskottet behandlat ett flertal motioner.
Motionsyrkandena är angivna på s. 32—35 nedan.

Propositionens huvudsakliga innehåll

De av Kungl. Maj :t åberopade och propositionen bilagda protokollsutdragen
är följande (sidhänvisningarna avser prop.):

1. utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 19 april 1968
om de allmänna underrätternas organisation in. in. (s. 33—318),

2. utdrag av nämnda protokoll den 29 november 1968 om ändrad lydelse
av 11 § statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274-) (s. 319—322),

3. utdrag av nämnda protokoll den 14 februari 1969 om de allmänna underrätternas
sammansättning i vissa mål m. in. (s. 323—394),

4. utdrag av lagrådets protokoll den 13 mars 1969 (s. 395—400),

5. utdrag av nämnda statsrådsprotokoll den 14 mars 1969 (s. 401—403).

I propositionen föreslås ett flertal lagändringar som bl. a. syftar till att
införa en ny, enhetlig organisation av de allmänna underrätterna. De allmänna
underrätterna skall utgöras av tingsrätter, som ersätter nuvarande
häradsrätter och rådhusrätter. För alla tingsrätter gemensamma regler om
sammansättningen i mål och ärenden föreslås.

För att ge nämnden en starkare ställning och för att ge utrymme för en
mer individuellt betonad medverkan från nämndemännens sida föreslås
olika ändringar i rättegångsbalkens regler om nämndmedverkan i brottmål.
Förslaget innebär att den nuvarande ordningen med två olika nämndsammansättningar
avskaffas. I stället införs en enhetlig nämnd bestående av
fyra eller, i särskilt tidskrävande mål, fem nämndemän. Omröstningsreglerna
föreslås ändrade så att man når i princip samma resultat som om
nämndemännen haft individuell rösträtt. Vidare får nämndeman samma
möjlighet att få skiljaktig mening antecknad i rättens protokoll som lagfaren
ledamot i rätten nu har.

Vid särskild huvudförhandling i tvistemål i allmänhet skall tingsrätt ha
sådan sammansättning med tre eller högst fyra lagfarna domare som nu
förekommer i rådhusrätt. När det gäller sammansättningen i mål och ärenden
angående vårdnad eller umgängesrätt föreslås emellertid särskilda bestämmelser.
Dessa innebär att underrätt vid slutlig prövning av bl. a. tvistiga
eller tveksamma frågor om vårdnad eller umgängesrätt skall bestå av
lagfaren domare och nämnd.

Vidare föreslås att enklare tvistemål i något vidgad omfattning skall kunna
handläggas av ensamdomare. Den förenklade form av huvudförhandling
som enligt nuvarande bestämmelser i rättegångsbalken får hållas inför en -

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

samdomare i omedelbart samband med förberedelse föreslås sålunda få användas
även i fall då huvudförhandlingen hålls viss kortare tid efter det
förberedelsen avslutats.

När det gäller domstolsärenden föreslås att underrätterna vid sådan
handläggning som kräver mer än en domares medverkan skall ha den för
tvistemål i allmänhet föreskrivna sammansättningen, dvs. normalt tre
lagfarna domare. Undantag görs dock för tvistiga och tveksamma vårdnadsärenden,
vilka i stället skall prövas under medverkan av nämnd. I en övergångsbestämmelse
ges vidare möjlighet för de minsta underrätterna att
handlägga ärenden med lagfaren ordförande och nämnd i stället för juristkollegium.
Det föreslås också att enklare ärenden skall kunna prövas av ensamdomare
i större utsträckning än f. n.

För handläggning av mål angående fastighetsbildning nr. nr. föreslås att
fastighetsdomstolar inrättas. Som fastighetsdomstol skall i princip en underrätt
i varje län fungera. Domstolen skall bestå av fem ledamöter, varav
två lagfarna domare, en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän.

I propositionen föreläggs riksdagen vidare allmänna riktlinjer för den
framtida domkretsindelningen. Domkretsarna bör enligt dessa riktlinjer
helst göras så stora att de ger arbetsunderlag för minst tre domare. Stora
möjligheter till undantag från denna princip skall dock finnas. Det förordas
vidare att domkretsarna liksom f. n. byggs upp med kommuner som
minsta enheter. I detta avseende föreslås en anpassning till de större kommuner
som enligt vad som planeras skall bildas av kommunblocken. Avsikten
är också att det skall åstadkommas bättre överensstämmelse mellan
gränserna för domkretsarna och för andra indelningar, såsom åklagaroch
polisdistrikten. Den nya domkretsindelningen avses bli genomförd successivt
och i huvudsak vara slutförd år 1975. Det förutses emellertid att ändringarna
i domkretsindelningen i några fall kommer att ta längre tid att
genomföra.

Frågan om de närmare villkoren och formerna för ett statligt övertagande
av lokalhållningen för underrätterna utreds särskilt inom justitiedepartementet.
I avvaktan på det slutliga ställningstagandet i frågan föreslås nu
endast sådana ändringar som behövs för att den nuvarande ordningen skall
kunna bestå när tingsrätter införs.

Flertalet lagförslag som läggs fram i propositionen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1971 med befogenhet dock för Kungl. Maj :t att förordna om
tidigare ikraftträdande. Lagen om fastighetsdomstol skall enligt förslaget
träda i kraft den dag Kungl. Maj :t bestämmer.

Rörande det närmare innehållet i de av Kungl. Maj :t åberopande protokollsutdragen
får utskottet hänvisa till propositionen, vars innehållsförteckning
är intagen på s. 404—406.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag
till
Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, dels att 16 kap. 7 § rättegångsbalken skall upphöra
att gälla, dels att 1 kap., 2 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§, 6
kap. 3 §, 10 kap. 9 och 17 §§, 16 kap. 1, 3 och 4 §§, 17 kap. 9 §, 29 kap.
3 och 6 §§, 39 kap. 4 §, 42 kap. 20 §, 43 kap. 11 §, 46 kap. 11 §, 50 kap. 15 §
och 51 kap. 15 § samma balk1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

1 KAP.

Om allmän underrätt

1 §•

Tingsrätt är allmän underrätt och, om ej annat är .föreskrivet, första
domstol.

Domsaga är tingsrättens domkrets. Om indelningen i domsagor förordnar
Konungen.

2 §•

I tingsrätt skola finnas lagman och rådmän. De skola vara lagfarna.

Tingsrätt må vara delad i avdelningar.

Vid tingsrätt skall finnas kansli, som hålles öppet för allmänheten å bestämda
tider.

3 §•

Tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än fyra
lagfarna domare må ej sitta i rätten. I brottmål skall tingsrätt bestå av en
lagfaren domare och nämnd.

Tingsrätt är domför med en lagfaren domare

vid måls avgörande utan huvudförhandling,

vid annan handläggning, som ej sker vid huvudförhandling eller syn å
stället

vid sådan huvudförhandling i tvistemål, som hålles i förenklad form,

1 Senaste lydelse av 1 kap. 4 och 11 §§ se 1966:249, av 1 kap. 5 och 12 §§ och 29 kap. 3 § se
1964-166 av 1 kap. 10, 13 och 17 §§ och 4 kap. 2 § se 1964:646, av 1 kap. 15 § och 4 kap. 6 §
se 1963-149, av 2 kap. 2 § se 1965:585, av 2 kap. 3 § se 1952: 775, av 4 kap. 5 § se 1954:234, av
10 kap. 17 § se 1968:348, av 17 kap. 9 § se 1954:432, av 29 kap. 6 § se 1958:8, av 43 kap. 11 §,
46 kap. 11 §, 50 kap. 15 § och 51 kap. 15 § se 1956:587.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969 5

vid huvudförhandling och syn å stället i mål om brott för vilket icke är
stadgat svårare straff än böter.

4 §•

I domsaga skola finnas nämndemän till det antal, som hovrätten efter
tingsrättens hörande bestämmer.

I nämnd skola sitta fyra nämndemän. I mål, vari huvudförhandlingen kan
beräknas taga mer än två dagar i anspråk, må dock fem sitta i nämnden.
Inträffar förfall för nämndeman sedan huvudförhandling påbörjats, är rätten
domför med tre i nämnden.

Tingsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd
med dem.

5 §•

För tingsrätt skall vara tingsställe å den eller de orter, som Konungen bestämmer.

6 §•

Tingsrätt skall för huvudförhandling årligen å bestämda tider hålla allmänna
ting å tingsställe. Allmänt ting skall med undantag för tiden under
tingsrättens ferier hållas varje vecka, om ej annat föranledes av arbetet hos
tingsrätten eller andra omständigheter. Har tingsrätten flera tingsställen,
fördelas tingen mellan dem.

Hovrätten bestämmer efter tingsrättens hörande när och å vilket tingsställe
allmänt ting skall hållas.

7 §.

Då det för arbetets jämna gång eller eljest finnes erforderligt, äger tingsrätten
för huvudförhandling utsätta särskilt sammanträde.

För annan handläggning än huvudförhandling skall tingsrätten hålla sammanträde
så ofta arbetet kräver det.

Tingsrätten bestämmer tid och ställe för sammanträde enligt denna paragraf.

8 §•

Om särskild sammansättning av tingsrätt vid behandling av vissa mål
gäller vad därom är stadgat.

9 §•

Till huvudförhandling å samma dag må ej utan synnerliga skäl utsättas
flera mål, än att de kunna beräknas bliva slutförda under en tid av sex
timmar. Hinner huvudförhandling icke slutföras samma dag som den påbörjats,
skall sammanträdet pågå under erforderligt antal helgfria dagar i
följd. Om det kan ske utan olägenhet, må dock avbrott i handläggningen,
så länge sammanträdet pågår, äga rum under högst två söckendagar i veckan
eller, om särskilda skäl föranleda därtill, högst tre söckendagar i veckan.

10 §.

Närmare bestämmelser om tingsrätts organisation, allmänna ting och
verksamhet i övrigt samt förvaltning meddelas av Konungen.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

Hovrätt tillkommer att som första
domstol upptaga mål om ansvar eller
enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott,
som avses i 20 kap. 1—4
§§ brottsbalken, av domare i häradsrätt,
rådhusrätt, ägodelningsrätt,
expropriationsdomstol, vattendomstol
eller krigsrätt eller av konkursdomare,
inskrivningsdomare eller
ägodelningsdomare.

Hovrätt är —-------—• —

§•

Hovrätt tillkommer att som första
domstol upptaga mål om ansvar
eller enskilt anspråk på grund av
ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—
4 §§ brottsbalken, av domare i allmän
underrätt, expropriationsdomstol,
vattendomstol eller krigsrätt eller
av konkursdomare eller inskrivningsdomare.

---i lag.

3 §■

I hovrätt skola finnas president,
en eller flera lagmän samt hovrättsråd.
De skola vara lagfarna.

Hovrätt skall--------

Vid hovrätt-------— 4

I hovrätt skola finnas hovrättspresident,
en eller flera hovrättslagmän
samt hovrättsråd. De skola vara
lagfarna.

--vice ordförande.

— bestämda tider.

4 KAP.

2 §-

President och lagman i hovrätt,
hovrättsråd, häradshövding, tingsdomare,
borgmästare och rådman
utnämnas av Konungen. Revisionssekreterare
utnämnes eller förordnas
av Konungen.

Domare, som avses i 1 kap. 2 §
eller 2 kap. 3 §, utnämnes av Konungen.
Revisionssekreterare utnämnes
eller förordnas av Konung -

en.

Nämndeman utses genom val.

Hör till tingslag mer än en kommun,
fördelar rätten antalet nämndemän
mellan kommunerna i förhållande
till deras folkmängd; varje
kommun skall dock utse minst
en nämndeman.

Nämndeman utses genom val.

Hör till domsaga mer än en kommun,
fördelar rätten antalet nämndemän
mellan kommunerna i förhållande
till deras folkmängd; varje
kommun skall dock utse minst en
nämndeman.

Val förrättas —----kommunens fullmäktige.

Då nämndeman skall väljas, ankomme
i domsaga på häradshövdingen
och i stad med rådhusrätt på
rätten att göra anmälan därom till
den som har att föranstalta om valet.

Då nämndeman skall väljas, skall
rätten göra anmälan därom till den
som har att föranstalta om valet.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Valbar till nämndeman är myndig
svensk medborgare, som är man -

Valbar till nämndeman är man eller
kvinna, som inom kommunen
äger rösträtt vid val av fullmäktige
och där har sitt hemvist samt fyllt
tjugufem men ej sjuttio år, dock ej
den som är i konkurstillstånd. Lagfaren
domare, befattningshavare vid
domstol, åklagare, polisman eller
advokat eller den som eljest har till
yrke att föra andras talan inför rätta
må ej vara nämndeman.

Ej må--

talsskriven och boende inom kommunen
samt ej fyllt sjuttio år. Lagfaren
domare, befattningshavare vid
domstol, åklagare, polisman eller advokat
eller den som eljest har till
yrke att föra andras talan inför rätta
må ej vara nämndeman.

--sex år.

6 KAP.

3 §•

Protokoll skall upptaga:

1. domstolen samt-----särskilt; samt

S. skiljaktiga meningar, som yp- 8. skiljaktiga meningar, som yppas
vid omröstning inom rätten; pas vid omröstning inom rätten.
nämndemans skiljaktiga mening antecknas,
allenast om nämnden ensam
bestämt utgången.

10 KAP.

9 §.

Tvist om arv----------i allmänhet.

Tvist om bodelning —--------sådant mål.

Finnes i mål, som avses i denna Finnes i mål, som avses i denna
paragraf, ej behörig domstol enligt paragraf, ej behörig domstol enligt
vad nu är sagt, upptages målet av vad nu är sagt, upptages målet av
Stockholms rådhusrätt. Stockholms tingsrätt.

17 §.

Ej vare------ sådan tvist;

3. tvist, som enligt lag må upp- 3. tvist, som enligt lag må upp tagas

allenast av rådhusrätt eller i tagas allenast av vissa särskilda
dess ställe viss häradsrätt, om tvis- tingsrätter, om tvisten väckes vid
ten väckes vid annan domstol; annan domstol;

4. hyrestvist eller--------av domstol.’

Ej heller-----------13 §.

Yrkande om---------samma fordran.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 KAP.

Yppas vid--------—

I häradsrätt säge ordföranden
först sin mening och inhämte därefter
nämndens.

Vid omröstning i rådhusrätt så
ock i överrätt skall den yngste i rätten
först yttra sig och sedan var efter
annan, såsom de hava säte i rätten.
Har målet beretts av viss ledamot,
säge han först sin mening.

Envar angive —-------

§•

omröstning ske.

Vid omröstning skall den yngste
i rätten först yttra sig och sedan var
efter annan, såsom de hava säte i
rätten. Har målet beretts av viss ledamot,
säge han först sin mening.

sin mening.

Yppas i häradsrätt annan mening
än ordförandens och äro alla i
nämnden ense om skälen och slutet
eller förena sig, då i nämnden äro
flera än sju, minst sju därom, gälle
nämndens mening; i annat fall gälle
ordförandens.

Vid omröstning i rådhusrätt så
ock i överrätt gälle den mening, som
omfattats av mer än hälften av rättens
ledamöter; har någon mening
erhållit hälften av rösterna och är
bland dem ordförandens, gälle den
meningen.

Om omröstning-------

Vid omröstning gälle den mening,
som omfattats av mer än hälften av
rättens ledamöter; har någon mening
erhållit hälften av rösterna och
är bland dem ordförandens, gälle
den meningen.

----7 §.

Yppas vid omröstning i rådhusrätt
eller överrätt flera än två meningar,
utan att någon enligt 3 § skall gälla,
och är fråga om penningar eller annat,
som utgör viss myckenhet, skola
rösterna för den större myckenheten
sammanläggas med rösterna
för närmast mindre och, om det erfordras,
sammanläggningen fortsättas
efter samma grund, till dess någon
mening skall gälla; i annat fall
gälle den mening, för vilken rösterna
äro flera än för annan, eller, om
för flera meningar rösterna äro lika
många, den som biträtts av den
främste bland dem som röstat för
någon av dessa meningar.

Yppas vid omröstning flera än två
meningar, utan att någon enligt 3 §
skall gälla, och är fråga om penningar
eller annat, som utgör viss
myckenhet, skola rösterna för den
större myckenheten sammanläggas
med rösterna för närmast mindre
och, om det erfordras, sammanläggningen
fortsättas efter samma
grund, till dess någon mening skall
gälla; i annat fall gälle den mening,
för vilken rösterna äro flera än för
annan, eller, om för flera meningar
rösterna äro lika många, den som
biträtts av den främste bland dem
som röstat för någon av dessa meningar.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

17 KAP.

9 §•

Innan dom beslutas, skall över- Innan dom beslutas, skall överläggning
hållas. Har nämnd säte i läggning hållas.
rätten, framställe ordföranden saken
och vad lag stadgar därom.

Då huvudförhandling---domens meddelande.

Vad nu---muntlig förberedelse.

Avgöres eljest----till parterna.

Avkunnande av---av fullföljdshänvisning.

29 KAP.

3 §•

Yppas, då nämnd har säte i rätten,
annan mening än ordförandens
och äro alla i nämnden ense om skälen
och slutet eller förena sig, då i
nämnden äro flera än sju, minst sju
därom, gälle nämndens mening; i
annat fall gälle ordförandens.

Yppas, då nämnd har säte i rätten,
annan mening än ordförandens
och förena sig minst tre eller, då i
nämnden äro fem, minst fyra nämndemän
om skälen och slutet, gälle
nämndens mening; i annat fall gälle
ordförandens.

Vid omröstning,---dem ordförandens.

Om omröstning

7§.

6 §•

Beträffande omröstning i fråga,
som hör till rättegången och ej avser
ansvar eller som rör enskilt anspråk,
så ock i fråga enligt 5 § eller
om rättegångskostnad, gälle vad i 16
kap. är stadgat; angående häktning
eller åtgärd, som avses i 25—28 kap.,
äge dock vad i detta kapitel föreskrives
om omröstning i fråga om
ansvar motsvarande tillämpning. Föres
i brottmål talan om enskilt anspråk
vare rättens avgörande i ansvarsfrågan
bindande vid prövningen
av det enskilda anspråket. Har
nämnd säte i rätten, skall även vid
tillämpning av reglerna i 16 kap.
städse gälla vad i 3 § första stycket
i detta kapitel är stadgat.

Beträffande omröstning i fråga,
som hör till rättegången och ej avser
ansvar eller som rör enskilt anspråk,
så ock i fråga enligt 5 § eller
om rättegångskostnad, gälle vad i 16
kap. är stadgat; angående häktning
eller åtgärd, som avses i 25—28 kap.,
äge dock vad i detta kapitel föreskrives
om omröstning i fråga om
ansvar motsvarande tillämpning. Föres
i brottmål talan om enskilt anspråk
vare rättens avgörande i ansvarsfrågan
bindande vid prövningen
av det enskilda anspråket. Har
nämnd säte i rätten, skall även vid
tillämpning av reglerna i 16 kap.
gälla vad i 1 § andra stycket och 3 §
första stycket i detta kapitel är stadgat.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

39 KAP.

Kostnaden för syn skall, om saken
är sådan, att förlikning därom
är tillåten, eller fråga är om ansvar
för brott, som ej hör under allmänt
åtal, utgivas av parterna en för båda
och båda för en eller, om synens hållande
påkallats blott av ena parten,
av den parten ensam. I annat fall
skall kostnaden utgå av allmänna
medel.

Part, som enligt vad nu nämnts
har att utgiva kostnaden för syn, vare
skyldig att erlägga förskott å ersättningen
med belopp, som bestämmes
av rätten.

§■

Kostnaden för syn skall, utom i
fall som avses i il kap., gäldas av
statsverket.

42 KAP.

20 §.

Så snart------—--ej avslutats.

Huvudförhandlingen må, om hinder
däremot icke möter enligt 43
kap. 2 § och tillika parterna samtycka
därtill, hållas i förenklad
form. Sådan huvudförhandling må
äga rum i omedelbart samband med
förberedelsen eller, under förutsättning
att samma domare sitter i rätten,
inom femton dagar från den dag
då den muntliga förberedelsen avslutades.
Oavsett om parterna samtycka,
må huvudförhandling i förenklad
form hållas i omedelbart samband
med förberedelsen, om saken
finnes uppenbar.

Vid huvudförhandling i förenklad
form skall vad som förekommit under
det sammanträde då den muntliga
förberedelsen avslutades anses
hava förekommit även vid huvudförhandlingen
utan att det behöver upprepas
vid denna.

43 KAP.

11 §•

Huvudförhandlingen skall, utan Huvudförhandlingen skall, utan
annat avbrott än som må föranledas annat avbrott än som må föranledas
av bestämmelserna i 1 kap. 15 § av bestämmelserna i 1 kap. 9 §, så -

Huvudförhandlingen må, om hinder
däremot icke möter enligt 43
kap. 2 § och tillika parterna samtycka
därtill eller saken finnes uppenbar,
hållas i omedelbart samband
med förberedelsen.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse)

första stycket, såvitt möjligt fortgå i
ett sammanhang till dess målet är
färdigt till avgörande. Påbörjad huvudförhandling
må ej uppskjutas,
med mindre förhandlingen ägt rum
enligt 3 § första stycket eller efter
handläggningens början nytt viktigt
skäl anförts eller kännedom vunnits
om nytt viktigt bevis eller rätten eljest
finner det oundgängligen erforderligt.
Uppskjutes huvudförhandlingen,
skall den återupptagas, så
snart lämpligen kan ske.

Överstiger, då målet efter ett eller
flera uppskov återupptages, den
sammanlagda tid varunder uppskov
ägt rum ej femton dagar, må huvudförhandlingen
fortsättas. I annat
fall skall ny huvudförhandling hållas,
om ej i mål av sådan omfattning
att huvudförhandlingen beräknas
kräva minst fyra veckor rätten
med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
finner synnerliga skäl att
i stället fortsatt huvudförhandling
hålles.

Till uppskjuten

(Föreslagen lydelse)

vitt möjligt fortgå i ett sammanhang
till dess målet är färdigt till avgörande.
Påbörjad huvudförhandling
må ej uppskjutas, med mindre förhandlingen
ägt rum enligt 3 § första
stycket eller efter handläggningens
början nytt viktigt skäl anförts eller
kännedom vunnits om nytt viktigt
bevis eller rätten eljest finner det
oundgängligen erforderligt. Uppskjutes
huvudförhandlingen, skall den
återupptagas, så snart lämpligen kan
ske.

46 KAP.

Huvudförhandlingen skall, utan
annat avbrott än som må föranledas
av bestämmelserna i 1 kap. 15 §
första stycket, såvitt möjligt fortgå i
ett sammanhang till dess målet är
färdigt till avgörande. Påbörjad huvudförhandling
må ej uppskjutas,
med mindre förhandlingen ägt rum
enligt 3 § första stycket eller efter
handläggningens början nytt viktigt
skäl anförts eller kännedom vunnits
om nytt viktigt bevis eller rätten eljest
finner det oundgängligen erfor -

Huvudförhandlingen skall, utan
annat avbrott än som må föranledas
av bestämmelserna i 1 kap. 9 §, såvitt
möjligt fortgå i ett sammanhang
till dess målet är färdigt till avgörande.
Påbörjad huvudförhandling
må ej uppskjutas, med mindre förhandlingen
ägt rum enligt 3 § första
stycket eller efter handläggningens
början nytt viktigt skäl anförts eller
kännedom vunnits om nytt viktigt
bevis eller rätten eljest finner det
oundgängligen erforderligt. Upp -

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse)

derligt. Uppskjutes huvudförhandlingen,
skall den återupptagas, så
snart lämpligen kan ske. Är den tilltalade
häktad, skall förhandlingen
återupptagas inom en vecka från dagen
för föregående förhandlings avslutande
eller, då han häktats därefter,
från dagen för hans häktande,
om ej på grund av särskilda omständigheter
längre uppskov är nödvändigt.

Överstiger, då--

Till uppskjuten — -

(Föreslagen lydelse)

skjutes huvudförhandlingen, skall
den återupptagas, så snart lämpligen
kan ske. Är den tilltalade häktad,
skall förhandlingen återupptagas
inom en vecka från dagen för
föregående förhandlings avslutande
eller, då han häktats därefter, från
dagen för hans häktande, om ej på
grund av särskilda omständigheter
längre uppskov är nödvändigt.

huvudförhandling hålles.
-------§ sägs.

50 KAP.
15 §.

Om huvudförhandling äge i övrigt
vad i 1 kap. 15 § första stycket samt
43 kap. 1—6 och 10—13 §§ är stadgat
motsvarande tillämpning; om
kallelse till uppskjuten huvudförhandling
och föreläggande för part
gälle dock 14 § i detta kapitel.

Om huvudförhandling äge i övrigt
vad i 1 kap. 9 § samt 43 kap. 1—6
och 10—13 §§ är stadgat motsvarande
tillämpning; om kallelse till
uppskjuten huvudförhandling och
föreläggande för part gälle dock 14
§ i detta kapitel.

KAP.

Om huvudförhandling äge i övrigt
vad i 1 kap. 15 § första stycket samt
46 kap. 1—5, 7, 9, 11, 13 och 16 §§
är stadgat motsvarande tillämpning;
om kallelse till uppskjuten huvudförhandling
och föreläggande för
part gälle dock 14 § i detta kapitel.

Då mål------kapitel stadgas. 1 2 3

Om huvudförhandling äge i övrigt
vad i 1 kap. 9 § samt 46 kap. 1—5,
7, 9, 11, 13 och 16 §§ är stadgat motsvarande
tillämpning; om kallelse
till uppskjuten huvudförhandling
och föreläggande för part gälle dock
14 § i detta kapitel.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock
förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från tidigare
tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.

2. Vid huvudförhandling, som påbörjats före lagens ikraftträdande, samt
vid överläggning och omröstning i anslutning därtill skall äldre bestämmelser
om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

3. Vad som i eller med stöd av 1 kap. 1 § andra stycket första punkten
och tredje stycket i deras äldre lydelse föreskrives om indelning i tingslag
skall äga fortsatt giltighet, såvitt angår .frågor rörande tingshusbyggnadsskyldighet,
som åvilar tingslag, och därmed sammanhängande åligganden
och rättigheter.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

4. Utan hinder av 1 kap. 2 § första stycket första punkten i dess nya
lydelse får i de tingsrätter Konungen bestämmer tills vidare finnas endast
lagman eller endast lagman och en rådman.

5. Vad som föreskrives i 2 kap. 2 § första stycket i dess nya lydelse skall
äga tillämpning även på domare i ägodelningsrätt och på ägodelningsdomare.

6. Innebär beslut enligt de nya bestämmelserna att antalet nämndemän
för viss kommun skall minskas, skall underrätten, om kommunens fullmäktige
gör framställning därom, förordna om nyval i fråga om alla nämndemansplatser
som belöper på kommunen. I annat fall minskas antalet allteftersom
nämndemän för kommunen avgår. Mot underrätts beslut om nyval
får talan ej föras.

7. Förekommer i lag eller annan .författning

a) bestämmelse som avser häradsrätt eller rådhusrätt, skall den i stället
gälla tingsrätt, varvid dock, såvitt angår tryckfrihetsmål, bestämmelse
avseende rådhusrätt gäller endast tingsrätt som trätt i stället för rådhusrätt,

b) bestämmelse som avser tingslag och ej angår fråga rörande tingshusbyggnadsskyldighet
och därmed sammanhängande åligganden och rättigheter
skall bestämmelsen i stället gälla domsaga,

c) bestämmelse som innebär att viss åtgärd skall vidtagas hos eller av
häradshövdingen, borgmästaren, rättens ordförande, domaren eller domhavanden
och är bestämmelsen endast en domförhetsregel, skall den i stället
gälla tingsrätt,

d) bestämmelse som innehåller uttrycket »på landet» eller liknande bestämning,
skall, såvitt ej annat framgår av omständigheterna, bestämmelsen
avse område som, innan tingsrätt införes, hör till häradsrätts domkrets,

e) bestämmelse som avser stad med rådhusrätt eller innehåller liknande
bestämning, skall, såvitt ej annat framgår av omständigheterna, bestämmelsen
avse stad som, innan tingsrätt införes, utgör rådhusrätts domkrets.

8. Förekommer i övrigt i lag eller annan författning hänvisning till eller
avses däri eljest bestämmelse, som ersatts genom bestämmelse i denna lag,
skall den nya bestämmelsen i stället tillämpas.

9. Konungen kan i samband med ändring i domsagoindelningen förordna
om avsteg från 7 d och e.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

2) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 20 december 1946 (nr 804)
om införande av nya rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 20 december 1946 om införande
av nya rättegångsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i nya rättegångsbalken
om fullföljd av talan mot underrätts
beslut i rättegång skola äga
motsvarande tillämpning beträffande
talan mot underrätts beslut i fråga,
som avses i 4 kap. 5, 7 eller 8 §
eller 33 kap. 24 § nämnda balk. Mot
hovrättens beslut må talan ej föras.

§•

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
viss eller vissa underrätter. 3

3) Förslag
till
Lag

om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser
1 §•

I varje län skall finnas en fastighetsdomstol. Konungen kan dock föreskriva
att annat område än län skall utgöra domkrets för fastighetsdomstol.
Den allmänna underrätt som Konungen bestämmer skall vara fastighetsdomstol.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969 15

t astighetsdomstol upptager de mål och ärenden som anges i särskild lag
eller författning. °

2 §.

Om fastighetsdomstol och rättegången i mål eller ärende vid sådan domstol
gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol, i
den mån ej annat följer av denna lag eller annan författning.

Fastighetsdomstols sammansättning
3 §.

Fastighetsdomstol består av ordförande samt fvra andra ledamöter, varav
två nämndemän.

Ordföranden utses bland de lagfarna domarna i den allmänna underrätten.
Av domstolens övriga ledamöter skall en vara lagfaren domare i underrätten
eller i annan underrätt eller i vattendomstol samt en ha teknisk utbildning
och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering.

Nämndemännen bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin orts
förhållanden.

4 §-

Vid måls avgörande utan huvudförhandling samt vid annan handläggning
som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället är fastighetsdomstol
domför utan nämndemännen.

Åtgärd som avser endast måls beredande får i den omfattning Konungen
bestämmer vidtagas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen
eller av tjänsteman vid underrätten.

5 §•

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, utser ordföranden
samt utnämner eller förordnar teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

6 §•

Nämndeman i fastighetsdomstol utses genom val för sex år. Konungen
eller myndighet, som Konungen bestämmer, fastställer för varje domsaga
inom fastighetsdomstols domkrets det antal nämndemän som skall utses.
Nämndeman skall vara valbar till nämndeman i den domsaga för vilken han
utses. Avgår nämndeman under tjänstgöringstiden, skall val avse återstående
del av samma tid. 7

7 §•

u.,Yal av nämndemän i fastighetsdomstol förrättas i kommun, som ensam
bildar domsaga, av kommunens fullmäktige samt i annat fall inför underiätt
av valmän som utses av fullmäktige i varje kommun inom domsagan
Bestämmelserna i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) om ersättning
till fullmäktig äger motsvarande tillämpning.

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, fastställer det antal
valmän jämte suppleanter för dem som skall utses.

Klagan över valet föres genom besvär hos hovrätten. Mot hovrättens beslut
får talan ej föras.

16 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

8 §•

Nämndeman tjänstgör efter kallelse av fastighetsdomstolens ordförande.
Till tjänstgöring bör företrädesvis kallas nämndemän från den domsaga
till vilken målet närmast har anknytning.

Bestämmelser om förfarandet

9 §•

Om det behövs för utredning i särskild fråga, kan ordföranden uppdraga
åt en eller flera ledamöter av fastighetsdomstolen att verkställa undersökning
på platsen. Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för
sådan undersökning, om ej undersökningen sker endast som förberedande
åtgärd för syn på stället.

10 §.

Huvudförhandling hålles vid syn på stället eller, om syn ej behövs, på
plats som bestämmes med hänsyn främst till att minsta möjliga kostnader
uppstår.

11 §•

Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller annan ledamot
kort redogöra för saken och de yrkanden som framställts i målet. För utredning
i fråga av teknisk beskaffenhet får part åberopa ingiven skrift.
Redogörelse skall lämnas för skriftens innehåll.

Vid uppskjuten huvudförhandling skall målet företagas i det skick vari
det förelåg vid den tidigare handläggningens slut. Har de ledamöter som
vid det senare sammanträdet tjänstgör i domstolen ej deltagit i den tidigare
handläggningen, skall dock målet företagas till ny huvudförhandling. I den
mån det i sådant fall kan antagas vara utan betydelse eller skulle medföra
oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, behöver bevis som upptagits vid
tidigare sammanträde ej upptagas på nytt.

12 §.

Yppas vid överläggning skiljaktiga meningar, tillämpas rättegångsbalkens
regler om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter. Vid omröstning
skall först ordföranden säga sin mening, därefter den andre lagfarne
ledamoten, så den tekniske ledamoten och sist nämndemännen.

Övriga bestämmelser

13 §.

Fastighetsdomstol får för sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler
i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är upptagen för
sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal. Uppkommer
särskilda kostnader, ersättes de av statsverket.

14 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
_

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Vad som i lagen föreskrives beträffande domsaga äger motsvarande tilllämpning
på rådhusrätts domkrets.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

4) Förslag
till
Lag

om ändring i statstjänstemannalagen den 3 juni
1965 (nr 274)

Härigenom förordnas, att 11 § statstjänstemannalagen den 3 juni 1965
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Tjänsteman är skyldig att utöva
annan statlig tjänst enligt bestämmelser
som Konungen meddelar. Innehavare
av ordinarie domartjänst
är dock skyldig att utöva endast jämställd
eller högre domartjänst vid
den domstol han tillhör.

I den

(Föreslagen lydelse)

§•

Tjänsteman är skyldig att utöva
annan statlig tjänst enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

Innehavare av ordinarie domartjänst
är icke skyldig att utöva annan
statlig tjänst än jämställd eller
högre domartjänst vid den domstol
han tillhör. Annan ordinarie underrättsdomare
ån lagman är dock skyldig
att dessutom tjänstgöra som ledamot
i annan underrätt inom samma
hovrättsområde vid handläggning
för vilken kräves flera lagfarna
domare än en. Sådan tjänstgöringsskyldighet
åligger också ordinarie
vattenråttsdomare. Ordinarie vattenrättsingenjör
är skyldig att tjänstgöra
som teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
domare i viss underrätt eller vattendomstol. I sådant fall skall det undantag
som enligt 11 § andra stycket andra punkten gäller i fråga om lagman
avse även häradshövding och borgmästare. 2

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 38

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

5) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 645) med vissa
bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet

för rådhusrätterna

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser
angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Stad med rådhusrätt skall efter
den tidpunkt som angives i 1 § alltjämt
hålla erforderliga lokaler för
rådhusrättens behov jämte möbler
och andra dylika inventarier samt
svara för uppvärmning, belysning
och städning av lokalerna.

Vad i

(Föreslagen lydelse)

§•

Stad med rådhusrätt skall efter
den tidpunkt som angives i 1 § alltjämt
hålla erforderliga lokaler för
rättens behov jämte möbler och andra
dylika inventarier samt svara för
uppvärmning, belysning och städning
av lokalerna. Nämnda skyldighet består
även sedan stadens rådhusrätt
ersatts av tingsrätt.
motsvarande tillämpning.

Om stad, som avses i första stycket,
i judiciellt avseende sammanlägges
med annan domkrets eller del
därav, skall staden vid och efter
sammanläggningen anses som ett
tingslag, såvitt angår lokalhållningsskyldigheten
och därmed sammanhängande
åligganden och rättigheter.
Bestämmelser om utdebitering
av tingshusmedel skola dock icke
äga tillämpning på staden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna,
att 3 § i dess nya lydelse skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
viss stad.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

6) Förslag
till
Lag

om upphävande av lagen den 20 november 1964 (nr 647) med vissa
bestämmelser angaende stads förenande med domsaga

Härigenom förordnas, att lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser
angående stads förenande med domsaga skall upphöra att sälla vid
utgången av år 1970.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

7) Förslag
till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas i fråga om 20 kap. föräldrabalken1, dels att nuvarande
36—40 §§ skall betecknas 38—42 §§, dels att den nya 42 § skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i kapitlet skall införas två
nya paragrafer, 36 och 37 §§, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

20 KAP.

36 §.

Om rätten vid förberedande handläggning
i mål eller ärende som rör
vårdnad eller umgängesrätt finner
att sådan fråga är tvistig eller att det
eljest ej är uppenbart hur den skall
avgöras, skall rätten vid slutlig prövning
av frågan bestå av en lagfaren
domare och nämnd. Föreligger därvid
annan fråga i målet eller ärendet
till prövning, skall rätten även vid
denna hava nyss angiven sammansättning.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning när i ärende förekommer
fråga om

antagande av adoptivbarn som ej
fyllt tjugu år,

hävande av adoptivförhållande
som angår sådant barn,

förordnande av förmyndare, i fall
då den förordnade skall utöva vårdnaden
om barn, eller

entledigande av förmyndare som
utövar vårdnad.

37 §.

Har nämnd säte i rätten, skola i
nämnden sitta nämndemän till det
antal som föreskrives i 1 kap. 4 §
andra stycket rättegångsbalken. I sådant
fall skola vidare följande avvikelser
gälla från vad som eljest är

Senaste lydelse av 40 § se 1955:409.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse)

40 §.

Över hovrättens beslut i fråga som
avses i 39 § må klagan ej föras.
Samma lag vare med avseende å
ärende som först handlagts av överförmyndaren.

(Föreslagen lydelse)

föreskrivet om överläggning och omröstning
i tvistemål.

Ordföranden skall vid överläggningen
framställa saken och vad lag
stadgar därom.

Vid omröstning skall ordföranden
först säga sin mening och därefter
inhämta nämndens.

Yppas annan mening än ordförandens
och förena sig minst tre eller,
då i nämnden äro fem, minst fyra
nämndemän om skälen och slutet,
gäller nämndens mening. 1 annat fall
gäller ordförandens mening.

Har nämnden bestämt rättens avgörande,
svarar för detta envar
nämndeman, som med sin röst bidragit
därtill.

42 §.

Över hovrättens beslut i fråga som
avses i 41 § må klagan ej föras. Samma
lag vare med avseende å ärende
som först handlagts av överförmyndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt, varvid förordnandet
får begränsas till viss eller vissa underrätter.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken
enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning
och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser
om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

8) Förslag
till
Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om 15 kap. giftermålsbalken, dels att nuvarande
29 och 30 §§ skall betecknas 30 respektive 31 §, dels att i kapitlet
skall införas en ny paragraf, 29 §, av nedan angiven lydelse.

15 KAP.

29 §.

Att nämnd skall medverka vid prövning av vissa frågor som avses i denna
balk följer av 20 kap. 36 § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock för or dna
att den nya bestämmelsen skall gälla från tidigare tidpunkt, varvid förordnandet
får begränsas till viss eller vissa underrätter. 9

9) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning

av domstolsärenden

Härigenom förordnas, dels att 8 § lagen den 20 december 1946 om handläggning
av domstolsärenden1 skall upphöra att gälla, dels att 6 § samma
lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Underrätt vare vid handläggning
av ärende domför, häradsrätt utan
nämnd och rådhusrätt med en lagfaren
domare.

Vid annan handläggning än i 3 eller
4 § sägs skall dock i häradsrätt
nämnd deltaga och rådhusrätt äga
den sammansättning som i rättegångsbalken
är i allmänhet föreskriven
för domförhet vid huvudför 1

Senaste lydelse av 6 § se 1968:343.

(Föreslagen lydelse)

§•

Underrätt är vid handläggning av
ärende domför med en lagfaren domare,
om ej annat följer av vad som
föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än i 3 eller
4 § sägs skall rätten bestå av
minst tre och högst fyra lagfarna ledamöter,
om ärendet är tvistigt eller
om det angår

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse)

handling i tvistemål, om ärendet angår 1.

adoption, vårdnaden om barn
eller samtycke till hävande av tjänste-
eller arbetsavtal som barn ingått,
barns släktnamn, medgivande till
äktenskap enligt 2 kap. 4 § giftermålsbalken
eller till åtgärd beträffande
makars egendom enligt 5 kap.
14 § eller 6 kap. 6 § nämnda balk
eller förordnande angående sådan
egendoms förvaltning i andra fall;

2. förmgnderskap eller godmanskap
enligt föräldrabalken, dock ej
fråga om förordnande eller entledigande
av förmyndare eller god
man i annat fall än då ärendet är
tvistigt och ej heller fråga om inskrivning
eller överflyttning av förmynderskap
eller godmanskap eller
föreläggande, som avses i 14 kap. 10
§, 15 kap. 11 § eller 16 kap. 3, 4
eller 10 § föräldrabalken;

3. förvaltning enligt lagen om testamente
eller lagen om boutredning
och arvskifte, dock ej fråga om avträdande
av egendom till förvaltning
av boutredningsman eller förordnande
av boutredningsman i annat
fall än då ärendet är tvistigt; 4 5 6 7 8

4. nedsättning av bolags aktiekapital
eller grundfond, tillstånd till
vinstutdelning i bolag, skyldighet
för bolag eller förening att träda i
likvidation, förordnande eller entledigande
av likvidator eller tillstånd
till försäljning av egendom under
likvidation eller till fusion;

5. förvaltning av stiftelse eller utseende
av huvudmän i sparbank;

6. förordnande eller entledigande
av god man eller annan för fullgörande
av särskilt uppdrag i andra
fall än ovan sagts och ärendet är
tvistigt;

7. bestämmande av arvode;

8. tillstånd till försäljning av samfälld
egendom enligt lagen om samäganderätt,
underställning av del -

(Före slag en lydelse)

1. samtycke till hävande av tjänste-
eller arbetsavtal som barn ingått,
medgivande till äktenskap enligt 2
kap. 4 § giftermålsbalken eller till
åtgärd beträffande makars egendom
enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6 §
nämnda balk eller förordnande angående
sådan egendoms förvaltning
i andra fall,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital
eller grundfond, tillstånd till
vinstutdelning i bolag, skyldighet för
bolag eller förening att träda i likvidation,
förordnande eller entledigande
av likvidator eller tillstånd till
försäljning av egendom under likvidation
eller till fusion,

4. .förvaltning av stiftelse,

5. underställning av delägares beslut
eller meddelande av särskilda
föreskrifter angående god mans för -

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse)

ägares beslut eller meddelande av
särskilda föreskrifter angående god
mans förvaltning enligt lagen om
förvaltning av bysamfälligheter och
därmed jämförliga samfällda ägor
och rättigheter, föreskrifter jämlikt
24 § lagen om rätt till fiske angående
nyttjande av samfällt fiske eller
intagande i rättens protokoll av
förening enligt lagen om ägofred;

9. medgivande av undantag enligt
2 kap. 82 § lagen om nyttjanderätt
till fast egendom; eller

10. dödande av förkommen handling.

Skall i häradsrätt nämnd deltaga,
vare häradsrätten i ärende, som avses
i andra stycket 2, 3, 6, 7, 9 eller
10 eller angår intagande i rättens
protokoll av förening varom under
8. förmäles, domför med tre i nämnden,
dock ej då fråga är om tillstånd
till viss förvaltningsåtgärd eller
talan mot överförmyndares beslut.

(Föreslagen lydelse)

valtning enligt lagen om förvaltning
av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter,
eller

6. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd
i annat fall än som avses ovan.

Om särskild anledning föreligger,
får rätten även i annat fall än som
avses i andra stycket ha där föreskriven
sammansättning.

Om medverkan av nämnd i vissa
ärenden finnas bestämmelser i 20
kap. 36 och 37 §§ föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från tidigare tidpunkt,
varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.

Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten beträffande
visst ärende förordna att handläggning, som enligt 6 § i dess nya
lydelse skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörjas
av en lagfaren domare och nämnd. I sådant fall äger 20 kap. 37 §
föräldrabalken motsvarande tillämpning.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

10) Förslag
till
Lag

om ändring i brottsbalken

Härigenom .förordnas, att 38 kap. 6 § brottsbalken skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

38 KAP.

Angående rättens sammansättning
när den har att avgöra fråga,
som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §,
28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34
kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 §
eller 15 § såvitt angår tillämpning
av 10 § andra stycket, skall gälla
vad i rättegångsbalken är i allmänhet
föreskrivet om domförhet vid
huvudförhandling i brottmål. Detsamma
skall gälla i fråga om undanröjande
av påföljd enligt 34 kap.
1 § 3, förverkande av villkorligt
medgiven frihet enligt 34 kap. 4 §
samt återintagning i anstalt eller annan
åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Fråga om annan åtgärd enligt 34
kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §
samt åtgärd eller behandling enligt
34 kap. 6 § må ej avgöras vid häradsrätt
utan nämnd eller i rådhusrätt
av allenast en lagfaren domare

Vid avgörande av fråga, som avses
i 27 kap. 5 § andra stycket eller
28 kap. 11 §, är häradsrätt domför
utan nämnd och rådhusrätt med en
lagfaren domare.

Nämnd skall deltaga vid underrätts
avgörande av fråga, som avses
i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §,
30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra
stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt
angår tillämpning av 10 § andra
stycket. Detsamma skall gälla i fråga
om undanröjande av påföljd enligt
34 kap. 1 § 3, förverkande av
villkorligt medgiven frihet eller annan
åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd
enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling
enligt 34 kap. 6 § samt
återintagning i anstalt eller annan
åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Vid avgörande av fråga, som avses
i 27 kap. 5 § andra stycket eller
28 kap. 11 §, är underrätt domför
med en lagfaren domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt, varvid
förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.

Vid huvudförhandling, som påbörjats före lagens ikraftträdande, samt
vid överläggning och omröstning i anslutning därtill skall äldre bestämmelser
om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

11) Förslag
till
Lag

om ändring^i lagen den 20 mars 1964 (nr 168) om verkställighet

av bötesstraff

Härigenom förordnas, att 21 och 22 §§ lagen den 20 mars 1964 om verkställighet
av bötesstraff skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Underrätt är i mål enligt denna
lag domför med tre i nämnden. Finnes
i annat mål anstånd med verkställighet
av förvandlingsstraff böra
förklaras förverkat, må målet ej i
underrätt prövas och avgöras utan
nämnd.

I mål —------saken finnes.

Rättens avgörande---genom bi

I övrigt-------är stadg;

(Föreslagen lydelse)

§•

Nämnd skall deltaga vid underrätts
avgörande av saken i mål enligt
denna lag utom i fall som avses
i 22 §. Detta gäller även när i annat
mål anstånd med verkställighet av
förvandlingsstraff finnes böra förklaras
förverkat.

Erlägges, sedan---sistnämnda

Beslut i fråga som avses i denna
paragraf meddelas, om den bötfällde
åtnjuter anstånd enligt 18 §, av den
domstol som förvandlat böterna och
eljest av kriminalvårdsstyrelsen. Beslutet
länder omedelbart till efterrättelse.

§•

paragrafer.

Beslut i fråga som avses i denna
paragraf meddelas, om den bötfällde
åtnjuter anstånd enligt 18 §, av
den domstol som förvandlat böterna
och eljest av kriminalvårdsstyrelsen.
Underrätt är vid prövningen domför
utan nämnd. Beslutet länder omedelbart
till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt, varvid
förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

12) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 13 april 1945 (nr 118) om ersättning i vissa fall
åt oskyldigt häktade eller dömda in. fl.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa
fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Göres ansökan om ersättning annorledes
än i mål, vari ansvarsfrågan
handlägges, vare rätten vid ansökans
prövning och avgörande domför
i den sammansättning som gällt
för målet om ansvarsfrågan. Har rätten
icke tidigare handlagt mål om
ansvarsfrågan, gälle om rättens sammansättning
vad i allmänhet är föreskrivet
om domförhet vid huvudförhandling
i brottmål. Rättens avgörande
sker genom beslut.

Vid huvudförhandling, som påbörjats före lagens ikraftträdande, samt vid
överläggning och omröstning i anslutning därtill skall äldre bestämmelser
om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

(Föreslagen lydelse)

§•

Göres ansökan om ersättning annorledes
än i mål, vari ansvarsfrågan
handlägges, vare rätten vid ansökans
prövning och avgörande domför
i den sammansättning som gällt
för målet om ansvarsfrågan. Har rätten
icke tidigare handlagt mål om
ansvarsfrågan, skall nämnd deltaga
vid avgörande av saken. Rättens avgörande
sker genom beslut.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1958:13.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

13) Förslag
till
Lag

om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

Härigenom förordnas, att 51, 52, 64, 96 och 97 §§ militära rättegångslagen
den 30 juni 19481 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

51 §.

Avvisas ej--- ----— genom beslut.

Vid avgörandet skall underrätt be- Vid avgörandet skall i underrätt
stå av en lagfaren domare och nämnd deltaga,
nämnd; rätten vare domför med
tre i nämnden.

52 §.

Åklagare som---förverltandepåföljd prövats.

Vill åklagaren----som yrkas.

Vad i 1 kap. 4 och 11 §§ rätte- Nämnd skall deltaga vid undergångsbalken
stadgas därom att un- rätts avgörande av saken,
derrätt vid huvudförhandling i vissa
brottmål är domför med en lagfaren
domare äger ej tillämpning i mål
som avses i denna paragraf.

Kronans talan---av åklagaren.

§•

Mot beslut i ersättningsmål må talan
föras av den ersättningsskyldige.
Å sådan talan skall vad i 8 kap. är
stadgat om klagan som endast avser
annat än arreststraff äga motsvarande
tillämpning. Handlägges fråga om
ersättningsskyldighet utan samband
med ansvarsfråga, är rätten dock
domför med en lagfaren domare.

96 §.

Krigsrätt består--- — regementsofficers grad.

Inrättas krigsrätt--— kaptens grad.

Krigsrätt är domför med krigsdo- Krigsrätt är domför med krigsdomaren
ensam i de fall, då rådhus- maren ensam i de fall, då tingsrätt
rätt vid handläggning av militärt vid handläggning av militärt mål är
mål är domför med en lagfaren do- domför med en lagfaren domare,
mare.

'' Senaste lydelse av 51 § se 1958:15, av 52 § se 1959:105 och av 96 § se 1949:364.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Föreslagen lydelse)

§•

Beträffande överläggning och omröstning
i krigsrätt i militärt tvistemål
äga 29 kap. 1 § andra stycket
och 3 § första stycket samt 30 kap.
7 § första stycket andra punkten
rättegångsbalken motsvarande tilllämpning.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken
enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning
och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre
bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

(Nuvarande lydelse)

Angående omröstning i krigsrätt
skall gälla vad som är stadgat för
häradsrätt.

14) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid
samhällsfarlig asocialitet

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 4 juni 1964 om åtgärder vid
samhällsfarlig asocialitet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

13 §.

Talan enligt------sådan talan.

(Föreslagen lydelse)

Angående rättens sammansättning
när den har att avgöra fråga om förverkande
av villkorligt anstånd skall
gälla vad som i rättegångsbalken är
i allmänhet föreskrivet om domförhet
vid huvudförhandling i brottmål.

Vid avgörande av fråga, som avses i
12 § andra stycket, är häradsrätt
domför utan nämnd och rådhusrätt
med en lagfaren domare.

Underrätt skall — —■ -— genom beslut.

Rättegångskostnad, som---— å statsverket.

Nämnd skall deltaga vid underrätts
avgörande av fråga om förverkande
av villkorligt anstånd. Vid avgörande
av fråga, som avses i 12 §
andra stycket, är rätten domför med
en lagfaren domare.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken
enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning
och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre
bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt
gälla.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

15) Förslag
till
Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att 11 kap. 97 § 2 mom. vattenlagen1 skall upphöra
att gälla, dels att 106 § samma kap. skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

106 §.

Bestämmelserna i — ---behandling därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så
finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsråd
att verkställa undersökning
å stället. Finnes önskvärt, att lagfaren
ledamot är närvarande vid undersökningen,
äge vattenöverdomstolen
förordna härom. I fråga om undersökning,
som nu sagts, skall vad i
45 § 2 mom. och 97 § 2 mom. stadgas
äga motsvarande tillämpning.

Då på----------

Med avseende--------

I mål----------

Vattenöverdomstolen ma, dar sa
finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsråd
att verkställa undersökning
å stället. Finnes önskvärt, att lagfaren
ledamot är närvarande vid undersökningen,
äge vattenöverdomstolen
förordna härom. I fråga om undersökning,
som nu sagts, skall vad
i 45 § 2 mom. stadgas äga motsvarande
tillämpning,
fullföljt talan.

--av statsverket.

fullföljt talan.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse av 11 kap. 97 § se 1961:548 och av 11 kap. 106 § se 1961:48.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

16) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet

Härigenom förordnas, att 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 om delning
av jord å landet1 skall upphöra att gälla den dag Konungen bestämmer.

17) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och

adoption

Härigenom förordnas, att 5 kap. 4 § lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och
adoption2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lijdelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP.

Skall i visst fall svensk lag ej äga
tillämpning beträffande omyndighetsförklaring
av någon, som vistas
här i riket, eller är ännu ej utrett,
om det skall ske, äge likväl rätten,
om dröjsmål uppenbarligen skulle
medföra fara, förordna, att han skall
vara omyndig under tiden intill dess
vård om hans angelägenheter anordnats
i enlighet med lagen i hans
hemland eller rätten meddelat dom,
så ock för samma tid förordna förmyndare.
I avseende å förordnande,
varom nu är sagt, skall vad i 20 kap.

20 §, 26 § andra stycket och 39 §

1 Senaste lydelse av 21 kap. 12 § se 1946:827.

2 Senaste lydelse av 5 kap. 4 § se 1949:384.

Skall i visst fall svensk lag ej äga
tillämpning beträffande omyndighetsförklaring
av någon, som vistas
här i riket, eller är ännu ej utrett,
om det skall ske, äge likväl rätten,
om dröjsmål uppenbarligen skulle
medföra fara, förordna, att han skall
vara omyndig under tiden intill dess
vård om hans angelägenheter anordnats
i enlighet med lagen i hans hemland
eller rätten meddelat dom, så
ock för samma tid förordna förmyndare.
I avseende å förordnande, varom
nu är sagt, skall vad i 20 kap.
20 §, 26 § andra stycket och 41 §

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

föräldrabalken är stadgat äga mot- föräldrabalken är stadgat äga motsvarande
tillämpning. svarande tillämpning.

Är förmynderskap---omyndiges angelägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. I den mån Konungen förordnar
att lagen den 1969 (nr ) om ändring i föräldrabalken skall
gälla från tidigare tidpunkt, skall dock även förevarande lag gälla från den
tidpunkten.

Motionsyrkandena

I de av utskottet i samband med propositionen behandlade motionerna
har följande yrkanden framställts.

.4. Motioner väckta i anledning av propositionen

1) I de likalydande motionerna I: 971 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och
II: 1144 av herr Enarsson m. fl. hemställs att riksdagen måtte avslå proposition
nr 44, såvitt avser departementschefens förslag till riktlinjer för det
fortsatta arbetet med domkretsindelningen, och i stället uttala sig till förmån
för bibehållande av den nuvarande indelningen i dess huvuddrag.

2) I de likalydande motionerna I: 993 av herr Alexanderson m. fl. och II:
1151 av herrar Wiklund i Stockholm och Eriksson i Arvika hemställs att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att den framtida domkretsindelningen
bör baseras på principen att domkretsen bereder sysselsättning
för minst 2 ordinarie domare.

3) I de likalydande motionerna I: 994 av herr Bengtson m. fl. och II: 1152
av herr Hedlund m. fl. hemställs att riksdagen vid behandling av proposition
nr 44 måtte besluta, att som riktlinje för rikets indelning i domkretsar skall
gälla, att tingsrätt i allmänhet skall inrättas då arbetets omfattning ger
sysselsättning åt två eller flera lagfarna domare med möjlighet att när
speciella skäl föreligger även inrätta endomarkretsar.

4) I de likalydande motionerna I: 995 av herr Ernulf m. fl. och II: 1146
av herr Eriksson i Arvika hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 44 måtte för sin del besluta 1) att tingsrätt vid särskild huvudförhandling
i tvistemål eller ärende som regel skall bestå av tre eller fyra
lagfarna domare men att sammansättningen skall vara lagfaren domare
med nämnd såsom i brottmål, om parterna begär detta eller samtycker därtill
samt domstolen finner det kunna ske utan väsentlig olägenhet, samt 2)
att utskottet utformar erforderlig lagtext.

5) I de likalydande motionerna I: 996 av herr Ernulf m. fl. och II: 1145
av herr Eriksson i Arvika hemställs att riksdagen vid behandling av propo -

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

sition nr 44 för sin del beslutar 1) att 1 kap. 4 § rättegångsbalken ges det
innehållet att i nämnd skall sitta fem eller sex nämndemän och att domstolen
skall vara domför med, utöver ordföranden, fem nämndemän, 2) att omröstningsregeln
i 20 kap. 3 § 1 st. rättegångsbalken och 20 kap. 37 § föräldrabalken
ges det innehållet att fyra nämndemän av fem, resp. fem nämndemän
av sex bestämmer målets utgång, om de förenar sig om skälen och
domslutet, samt 3) att utskottet utarbetar erforderlig lagtext.

6) I de likalydande motionerna I: 997 av herr Per Jacobsson m. fl. och
11:1150 av herr Wiklund i Stockholm hemställs att riksdagen måtte besluta,
att propositionens förslag till lydelse av RB 4: 6 — i avvaktan på
ytterligare utredning — kompletteras med en regel av innebörd att det för
behörigheten att vara nämndeman krävs att vederbörande fyllt 25 år.

7) I de likalydande motionerna 1: 998 av herr Helge Karlsson m. fl. och
II: 1143 av herr Elmstedt in. fl. hemställs att riksdagen måtte besluta att
den nya domkretsindelningen skall baseras på domkretsar som ger sysselsättning
för minst två domare, med möjlighet till undantag från denna princip
för domkretsar som ger sysselsättning åt endast en domare, när särskilda
skäl föreligger, att riksdagen måtte uppdraga åt vederbörande utskott att
företaga de ändringar i berörd lagtext som kan föranledas härav.

8) I de likalydande motionerna I: 999 av herrar Ferdinand Nilsson och
Svanström och II: 1142 av herrar Dockered och Magnusson i Nennesholm
hemställs att riksdagen vid behandling av proposition nr 44 måtte besluta 1)
att de allmänna underdomstolarna ^d behandling av såväl brottmål som
tvistemål skall vara sammansatta av en lagfaren domare och nämnd, 2) att
som riktlinje för rikets indelning i domkretsar skall gälla, att tingsrätt i
allmänhet skall inrättas då arbetets omfattning ger sysselsättning åt två
lagfarna domare med möjligheter att när speciella skäl föreligger även inrätta
endomarkretsar, 3) att uppdra åt vederbörande utskott att utforma
vederbörlig lagtext. 9

9) I de likalydande motionerna I: 1000 av herrar Schött och Lidgard och
II: 1U7 av fru Kristensson m. fl. hemställs 1. att riksdagen måtte a) uttala
att Kungl. Maj :t vid det fortsatta utredningsarbetet med domkretsindelningen
måtte beakta vad i motionen anförts angående domkretsarnas storlek
och antal, b) besluta att Kungl. Maj :t, innan beslut fattas om ny domkretsbildning,
skall underställa riksdagen förslaget för yttrande, c) besluta
att i nämnd skall sitta minst fem och högst sju nämndemän, d) besluta att
vid omröstning nämndens mening skall gälla om antingen alla i nämnden
eller alla så när som på en är ense om skälen och slutet samt att i annat fall
ordförandens mening skall gälla, e) besluta att chefdomaren i tingsrätt skall
kallas häradshövding, f) avslå förslaget om sänkning av valbarhetsåldern

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 38

34 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

för nämndeman; 2. att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga
författningsändringar.

10) I de likalydande motionerna I: 1001 av herrar Wirtén och Åkesson
och II: 1149 av herr Sjöholm m. fl. hemställs att riksdagen måtte besluta att
sammansättningen i underrätt i tvistemål i allmänhet skall vara en lagfaren
domare med nämnd, att juristkollegial sammansättning dock skall anordnas
i tvistemål, om parterna är ense därom och domstolen finner att så lämpligen
kan ske, att nämnd skall bestå av 5 eller 6 ledamöter, samt att vid omröstning
till dom nämndens mening skall gälla om minst 4 eller, då i nämnden
tjänstgör 6, minst 5 nämndemän är eniga om såväl domskäl som domslut.

It) I motionen I: 992 av herrar Alexanderson och Ernulf hemställs att
riksdagen vid behandlingen av proposition nr 44 1) beslutar att domarna

vid tingsrätten skall benämnas häradshövding resp. tingsdomare; 2) »ändrar
lydelsen av 1 kap. 6 § RB på sätt ovan angivits»; 3) avslår förslaget om
sänkning av valbarhetsåldern för nämndeman; 4) avslår förslaget om skyldighet
för vissa domare att tjänstgöra vid annan domstol.

12) I motionen II: 1140 av herr Dockered hemställs att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj :ts proposition nr 44 måtte besluta att som benämning
på den främste domaren i tingsrätten anta beteckningen häradshövding
och såsom benämning för övriga ordinarie domare anta beteckningen tingsdomare,
samt att vederbörande utskott utarbetar härför erforderlig lagtext.

13) I motionen II: 1141 av herr Dockered hemställs att riksdagen vid behandling
av proposition nr 44 måtte besluta, 1) att antalet ledamöter i
nämnden skall vara fem — dock alt antalet får vara fyra om förfall inträffar
för någon nämndeman sedan huvudförhandlingen påbörjats; 2) att vid beslut
i domstolen skall gälla den mening som omfattas av mer än hälften av
ledamöterna — vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden omfattar;
3) att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.

14) I motionen II: 1148 av herrar Oskarson och Magnusson i Borås hemställs
1. att riksdagen måtte a) uttala att Kungl. Maj :t vid det fortsatta utredningsarbetet
med domkretsindelningen måtte beakta vad i motionen anförts
angående domkretsarnas storlek och antal, b) besluta att Kungl. Maj :t,
innan beslut fattas om ny domkretsbildning, underställer riksdagen förslaget
för prövning, c) besluta att i nämnd skall sitta 7 nämndemän, d) besluta
att tingsrätt vid särskild huvudförhandling i tvistemål skall vara domför
med ordförande och nämnd, e) besluta att vid omröstning i brottmål nämndens
mening skall gälla om alla i nämnden är ense om skälen och slutet
samt att i annat fall ordförandens mening skall gälla, f) besluta att nuvarande
valbarhetsålder för nämndemän skall bestå; 2. att vederbörande utskott
måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
B. Motion väckt vid riksdagens början.

15) I motionen 11:44 av fru Hörnlund och herr Carlstein hemställs att
riksdagen matte besluta att valbarhetsaldern för val till nämndeman måtte
ändras så att den som fyllt tjugotre men ej sjuttio år kan väljas, att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga lagändringar.

Motionsskälen

Rörande skälen för motionsyrkandena hänvisar utskottet till de tryckta
motionerna och de redogörelser som nedan lämnas av utskottet.

Utskottet

1. Inledning

I förevarande proposition föreslås ett flertal lagändringar som bl. a. syftar
till att införa en ny, enhetlig organisation av de allmänna underrätterna. De
allmänna underrätterna skall utgöras av tingsrätter, som ersätter nuvarande
häradsrätter och rådhusrätter. För alla tingsrätter gemensamma regler
om sammansättningen i mål och ärenden föreslås. För handläggning av mål
angående fastighetsbildning in. m. föreslås att fastighetsdomstolar inrättas.
Som fastighetsdomstol skall i princip en underrätt i varje län fungera. I propositionen
föreläggs riksdagen vidare allmänna riktlinjer för den framtida
domkretsindelningen. Domkretsarna bör enligt dessa riktlinjer helst göras
så stora att de ger arbetsunderlag för minst tre domare, men stora möjligheter
till undantag från denna princip skall finnas. Vissa förslag som relativt
sett är av mindre omfattning framläggs också i propositionen. — I samband
med propositionen behandlar utskottet ett antal motioner som väckts
i anledning av propositionen och dessutom en motion som väckts vid riksdagens
början. 2

2. Enhetlig organisation av de allmänna underrätterna

Utskottet tillstyrker att den föreslagna enhetliga organisationen införs och
att således tingsrätter ersätter häradsrätter och rådhusrätter. Likaså tillstyrker
utskottet att reglerna om sammansättningen i mål och ärenden blir
gemensamma för alla tingsrätter. Utskottet återkommer i det följande till
vissa spörsmål rörande dessa reglers innehåll.

36 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

3. Underrätts sammansättning vid handläggning av tvistemål och domstolsärenden Enligt

propositionen skall tingsrätt vid särskild huvudförhandling i
tvistemål i allmänhet ha sådan sammansättning med tre eller högst
fyra lagfarna domare som nu förekommer i rådhusrätt. När det gäller
sammansättningen i mål och ärenden angående vårdnad eller umgängesrätt
föreslås emellertid särskilda bestämmelser. Dessa innebär
att underrätt vid slutlig prövning av bl. a. tvistiga eller tveksamma frågor
om vårdnad eller umgängesrätt skall bestå av lagfaren domare och
nämnd. Vidare föreslås i propositionen att enklare tvistemål i något vidgad
omfattning skall kunna handläggas av ensamdomare. Den förenklade form
av huvudförhandling som enligt nuvarande bestämmelser i rättegångsbalken
(RB) får hållas inför ensamdomare i omedelbart samband med förberedelse
föreslås sålunda få användas även i fall då huvudförhandlingen hålls inom
15 dagar efter förberedelsen. När det gäller domstolsärenden innebär propositionen
att underrätterna vid sådan handläggning som kräver mer än en domares
medverkan skall ha den för tvistemål i allmänhet föreskrivna sammansättningen,
dvs. normalt tre lagfarna domare. Undantag görs dock för
tvistiga och tveksamma vårdnadsärenden, vilka i stället skall prövas under
medverkan av nämnd. I en övergångsbestämmelse ges vidare möjlighet för
de minsta underrätterna att handlägga ärenden med lagfaren ordförande
och nämnd i stället för juristkollegium. Det föreslås också i propositionen
att enklare ärenden skall kunna prövas av ensamdomare i större utsträckning
än f. n.

Förslaget om tingsrätts sammansättning vid särskild huvudförhandling i
tvistemål har föranlett flera motionsyrkanden. I motionerna I: 995 och
II: 1146 förordas ett system med viss valfrihet, innebärande att rätten i
regel skall bestå av tre eller fyra lagfarna domare och att sammansättningen
skall vara en lagfaren domare och nämnd, om parterna begär det eller samtycker
därtill samt rätten finner det kunna ske utan väsentlig olägenhet.
Även i motionsparet 1:1001 och 11:1149 föreslås, fast från motsatta utgångspunkter,
möjlighet för parterna att välja sammansättning. Enligt
dessa motioner bör rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, men
juristkollegial sammansättning skall anordnas om parterna är ense om det
och rätten finner att det lämpligen kan ske. I motionerna I: 999 och II: 1142
samt II: 1148 förordas att en lagfaren domare och nämnd skall vara den enda
sammansättningsformen.

Utskottets synpunkter

I fråga om valet av formerna för handläggning och sammansättning har
i propositionen ingående redovisats och diskuterats de faktorer som talar
för den ena och för den andra formen. Utskottet kan instämma i flertalet

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

av de bedömningar och slutsatser, som departementschefen har kommit
tram till. Emellertid vill utskottet för sin del kraftigare än som skett i propositionen
betona dels den betydelse nämnddeltagandet i rättsskipningen
måste antas ha för allmänhetens förtroende för domstolarna, dels värdet
av att lekmannasynpunkter kommer till uttryck vid målens prövning. Utskottet
vill i det sammanhanget erinra om att utvecklingen inom samhället
går mot att lekmannainflytande ges utrymme på allt flera områden, något
som bedöms som värdefullt för demokratin och för frågornas allsidiga belysning.
Om utvecklingen skall gå åt motsatt håll inom tvistemålsrättsskipningen,
måste krävas starka skäl härför.

Utskottet vill mot bakgrund av det nu sagda först granska frågan om
sammansättningen i familj erättsmål, varmed i detta sammanhang avses
mål enligt giftermålsbalken och föräldrabalken. Man möter här mål av den
art som i diskussionen om sammansättningsformer framför allt torde ha
asyttats när det talats om mål som är lämpade för handläggning med
nämnd. Beträffande dessa mål har departementschefen anfört bl. a. att de
till betydande del är sådana att det knappast kan hävdas, att juristkollegial
sammansättning skulle medföra större säkerhet i rättsskipningen eller
andra fördelar.

Som framgår av propositionen har departementschefen förordat sammansättningsformen
lagfaren domare och nämnd i alla familj erättsliga mål
där det föreligger en tvistig eller tveksam fråga om vårdnad eller umgängesrätt.
Av avgörande betydelse för detta ståndpunktstagande synes ha varit
att i dessa mål föreligger ett framträdande samhällsintresse, nämligen att
frågan löses på det för barnet lämpligaste sättet, och att lekamnnainflytande
därför är av särskilt värde vid frågans prövning. Utskottet vill för
sin del framhålla att familj erättsliga mål till övervägande del gäller frågor
som av samhälleliga skäl gjorts indispositiva. De avser ofta förhållanden
varom lekmännen har god erfarenhet och deras medverkan kan därför
vara av stort värde.

Mot bakgrund härav och vad ovan från mer allmänna utgångspunkter uttalats
om värdet av lekmannamedverkan i rättsskipningen vill utskottet
förorda att handläggningen vid särskild huvudförhandling i allmänhet i
mål enligt giftermålsbalken och föräldrabalken skall ombesörjas av en lagtaren
domare och nämnd. Enligt utskottet bör därför i en ny paragraf,
29 §, i 15 kap. giftermålsbalken föreskrivas att i äktenskapsmål, boskillnadsmål,
mål rörande bodelning och mål om underhåll eller skadestånd
som avses i nämnda balk skall underrätt bestå av en lagfaren domare och
nämnd vid handläggning som annars skulle ha ombesörjts av juristkollegium.
Den sammansättningsformen bör också användas för annat mål som
kommer upp i samma rättegång. Erforderliga regler om överläggning och
omröstning då nämnd deltar kan lämpligen intas i en ny 30 §. Utskottet
återkommer i det följande med synpunkter på omröstningsregeln. I fråga

38 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

om mål enligt föräldrabalken bör enligt utskottet nämndsammansättning
tillämpas i mål om äktenskaplig börd, faderskap till barn utom äktenskap,
barns egenskap av trolovningsbarn, vårdnad, umgängesrätt, underhåll och
omyndighetsförklaring eller dess hävande. Föreskrift härom bör tas in i en
ny paragraf, 36 §, i 20 kap., vilken också bör innehålla en hänvisning till
15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken. Genom den avgränsningsmetod som
utskottet i enlighet med det sagda förordar för familjerättsmålen — en metod
som inte torde medföra några tolkningsproblem —• kommer det helt
övervägande antalet måltyper av familj erättslig karaktär att handläggas
av lagfaren domare och nämnd i de fall då mer än en domare erfordras för
prövningen. Det må nämnas att vissa mål, som skall prövas enligt familj erättslig
lagstiftning utanför giftermålsbalkens och föräldrabalkens områden,
också kommer att hänföras till nämnda handläggningsform, t. ex. vissa
internationellt privaträttsliga mål och mål enligt äldre giftermålsbalken.
Å andra sidan kommer en del mindre vanliga måltyper att falla utanför
denna reglering, men antalet sådana mål torde utgöra endast några enstaka
procent av det totala antalet familjerättsliga mål.

Reglerna för handläggningen av familj erättsliga ärenden bör enligt utskottets
mening nära ansluta till ställningstagandet rörande de familjerättsliga
målen. Enligt utskottet bör 6 § lagen om domstolsärenden utformas så
att ärenden som skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken
skall handläggas av lagfaren domare och nämnd i de fall då prövningen
bör ombesörjas av mer än en domare.

Också i fråga om övriga allmänna tvistemål finns det självfallet all anledning
att beakta de synpunkter på värdet av lekmannainflytande som anfördes
inledningsvis. När det gäller dessa tvistemål är läget dock i viss
mån annorlunda än när det gäller familj erättsmålen. Visserligen finns även
inom denna grupp en del mål där nämndsammansättning väl kan mäta sig
med juristkollegium. Dessa kan emellertid — bortsett från vissa slag av
mål som utskottet återkommer till — inte urskiljas genom bestämda kriterier
av ena eller andra slaget. Vid sidan av de mål i vilka nämndsammansättning
i och för sig kan vara lämplig har man dessutom att räkna med
mål av en annan karaktär, nämligen sådana som är komplicerade i rättsligt
avseende eller erbjuder ett invecklat processmaterial som det krävs speciell
erfarenhet och träning för att tränga in i och bedöma. När det gäller mål
av denna karaktär måste otvivelaktigt en domstol med juristkollegial sammansättning
ha de största förutsättningarna att komma fram till ett materiellt
riktigt resultat. Då det som nämnts inte låter sig göra att utkristallisera
sådana mål från de tidigare nämnda, bör sammansättningsfrågan bedömas
på samma sätt för hela den kategori mål som nu diskuterats.

Utskottet vill i anslutning till det nu sagda även framhålla att tillgång till
juristkollegial sammansättning i underrätterna är en förutsättning för att

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

skapa ett processinstitut som kan erbjuda ett användbart alternativ till
skiljemannaförfarandet. Detta är enligt utskottets mening ett ytterligare
skäl att på viss del av tvistemålsområdet ha sådan sammansättning. Härtill
kommer att, om man nu gjorde sådan ändring att denna sammansättning
i de nuvarande rådhusrätterna skulle ersättas med nämndsammansättning,
det torde vara en betydande risk att sådana mer ekonomiskt betydelsefulla
och ofta invecklade mål, som f. n. kommer under rådhusrätternas prövning,
i stället skulle komma att hänskjutas till skiljemän, dvs. ännu flera
tvister än nu skulle kunna komma att undandras all offentlig insyn. Eftersom
detta uppenbarligen inte är önskvärt, föreligger här ett starkt skäl för
utskottet att ansluta sig till propositionen såvitt angår andra tvistemål än
familj erättsmål.

En annan kategori av mål än den utskottet nu behandlat är de mål som
enligt propositionen skall handläggas av fastighetsdomstol. De mål som
där anges omfattar en betydelsefull del av rättsskipningen i tvistemål. Med
hänsyn till den uppfattning utskottet har om värdet av lekmannainflytande
i domstolarna är det en tillfredsställelse att konstatera att lekmän på detta
sätt skall medverka i flera grupper av viktiga mål. Utskottet avser att i det
följande ta upp vissa särskilda spörsmål rörande den föreslagna lagen om
fastighetsdomstol men vill i detta sammanhang anföra några allmänna
synpunkter.

Vilka mål som skall handläggas vid fastighetsdomstol och vilka som skall
behandlas som allmänna tvistemål är — som utskottet redan antytt — inte
givet. Vissa mål som nu behandlas som allmänna tvistemål kan i och för sig
tänkas bli överförda till den grupp av speciella tvistemål som skall handläggas
av fastighetsdomstol. I den mån så blir förhållandet kommer som
framgått berörda mål att bli prövade under medverkan av lekmän, och det
finns anledning att granska om man till fastighetsdomstolarnas område
kan föra vissa typer av mål som nu räknas till de allmänna tvistemålen.

Enligt den föreslagna lagen om fastighetsdomstol skall fastighetsdomstol
uppta de mål och ärenden som anges i särskild lag eller författning. I propositionen
har förutsatts att mål enligt den föreslagna nya fastighetsbildningslagen
samt expropriationsmål och mål om ersättning för immissioner
skall avgöras av fastighetsdomstol. Beträffande iminissionsmålen har förslag
i enlighet härmed lagts fram i prop. 1969:28, vilken behandlas av
tredje lagutskottet i utlåtandet 1969: 37.

Även om de mål som förutsatts ankomma på fastighetsdomstols prövning
ofta är av dispositiv natur präglas de ofta av allmänna intressen och lekmannainflytandet
kan därför vara av särskilt värde. Till de kategorier av
mål som i detta sammanhang uttryckligen nämnts i propositionen kan enligt
utskottets mening föras ytterligare två grupper av mål, nämligen vattenmål
och vägmål av olika slag. I fråga om vattenmålen har också i direktiven

40 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

för den vid årsskiftet 1968—1969 tillkallade vattenlagsutredningen direkt
pekats på möjligheten att hänföra tvister om ersättningar av olika slag till
fastighetsdomstol.

Även beträffande andra grupper av mål med anknytning till fast egendom
bör enligt utskottets mening övervägas om de inte kan hänföras till
kompetensområdet för fastighetsdomstolarna. Enligt vad som har upplysts
pågår överväganden i denna fråga inom justitiedepartementet. Hit hör mål
om äganderätt till fast egendom, en typ av mål som ofta har anknytning till
fastighetsbildningslagstiftningen. En annan — och väsentligt mer omfattande
— grupp gäller nyttjanderätt till fast egendom, dvs. främst arrende
och hyra. I fråga om hyra gäller f. n. att alla tvister skall handläggas av
domstolen för residensstaden i det län där fastigheten är belägen. Mål om
arrende däremot handläggs av domstolen i den ort där fastigheten är belägen.

Enligt utskottets mening är hyresmålen av särskilt intresse i detta sammanhang.
Både hyresmål och arrendemål har under det utredningsarbete
som föregått propositionen nämnts som exempel på måltyper där nämndemännens
allmänkunskaper kan utgöra en värdefull tillgång. Eftersom hyresmålen
enligt huvudregeln redan nu i flertalet fall handläggs vid den domstol
som torde komma att utses till fastighetsdomstol skulle det inte innebära
någon större organisatorisk ändring att överlämna prövningen av hyrestvisterna
till fastighetsdomstol. Ett slutligt ställningstagande kräver
emellertid överväganden även i andra frågor, t. ex. angående domstolens
sammansättning. Om belastningen på fastighetsdomstolarna blir större än
hittills förutsatts kan det också bli anledning att överväga om icke i vissa
län mer än en fastighetsdomstol kan vara motiverad.

Mot bakgrund av det nu anförda är utskottet inte berett att nu uttala någon
mening i frågan vilka ytterligare grupper av mål som bör hänföras till
fastighetsdomstol. Utskottet utgår från att Kungl. Maj:t vid de fortsatta
övervägandena i denna fråga beaktar vad utskottet här har anfört.

På grund av vad som har anförts anser utskottet att den lösning av frågan
om domförhetsreglerna i andra tvistemål än familj erättsmål som propositionen
innehåller nu bör godtas. Utskottet förutsätter att vad utskottet
anfört beaktas vid det fortsatta reformarbetet när det gäller att skapa ett
alternativ till skilj emannaförfarandet och i fråga om fastighetsdomstolarnas
kompetens och organisation. Därvid kan också bedömas vilka organisatoriska
konsekvenser som de nu diskuterade lösningarna av frågan om
domförhetsreglerna i tvistemål får. I samband med att resultatet av pågående
utredningsarbete redovisas får frågan om domförhetsreglerna i
dispositiva tvistemål övervägas på nytt.

Utskottets ställningstagande innebär beträffande motionsyrkandena såvitt
nu är i fråga att utskottet föreslår avslag å samtliga, dvs. I: 995 och

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

II: 1146 punkt 1, I: 1001 och II: 1149 andra och tredje att-satserna, I: 999
och II: 1142 punkt 1 samt II: 1148 punkt 1 d.

4. Domkretsindelningen

I propositionen hemställs att däri förordade riktlinjer för den framtida
domkretsindelningen för de allmänna underrätterna godkänns av riksdagen.

Huvudbestämmelserna om den nuvarande indelningen i domkretsar finns
i 1 kap. 1 § RB. Allmän underrätt är enligt dessa bestämmelser på landet
och i stad, som hör till domsaga, häradsrätt samt i annan stad rådhusrätt.
Häradsrätt har tingslaget som sin domkrets. Domsaga, som är beteckningen
på häradshövdings ämbetsområde, utgörs i allmänhet av ett tingslag. Under
särskilda förutsättningar, såsom när domsaga är mycket vidsträckt, får
emellertid i domsaga finnas två eller flera tingslag. Rådhusrätt har staden
som sin domkrets. Rådhusrätts domkrets följer automatiskt de ändringar
som stadsområdet undergår. Enligt 1 kap. 1 § RB fastställs indelningen i
tingslag av Kungl. Maj :t. Närmare lagbestämmelser om indelningen i domsagor
saknas.

Antalet domare i landets 137 domkretsar (109 domsagor, 28 rådhusrätter)
var den 1 april 1969 följande.

Antal domare____ 1 2 3 4 5 6 7 8 9 12 30 51 118

Antal domkretsar 22 40 39 10 8 6 5 1 2 1 1 1 1

Domstolskommittén tar i sitt betänkande SOU 1963:56 (avgivet den 1
oktober 1963) upp frågan om domkretsindelningen i en enhetlig underrättsorganisation
och drar upp vissa allmänna riktlinjer, efter vilka frågan enligt
kommitténs mening bör lösas.

Kommittén sammanfattar sina överväganden i sex punkter, vilka uttrycker
de riktlinjer som kommittén anser böra gälla beträffande domkretsindelningen
för underrätterna.

1. Det bör eftersträvas att varje domkrets ges sådan storlek, att den möjliggör
en effektiv och ändamålsenlig underrättsorganisation. Ur dessa synpunkter
bör en domkrets regelmässigt vara tillräckligt stor att bereda sysselsättning
åt minst tre domare.

2. Principiellt bör, särskilt ur driftsekonomiska och allmänt administrativa
synpunkter, ej till någon ort förläggas mer än en underrätt. I vad mån
principen kan upprätthållas är en avvägningsfråga, som får bli beroende
på omständigheterna i det särskilda fallet. Bl. a. byggnadsekonomiska och
byggnadskulturella synpunkter kan härvid spela in.

3. Domkretsarna bör uppbyggas med kommuner som minsta enheter.
Även kommunblocken bör bevaras odelade. Skulle i något fall undantag från
denna regel av särskild anledning befinnas önskvärt, måste i vart fall tillses

42 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

att domkretsarna får sådan storlek och utformning att de inkorporeringar
eller sammanläggningar av kommuner inom blocket, som framdeles kan
komma att ske, inte behöver medföra att domkretsindelningen fördenskull
ändras.

4. Indelningen i åklagardistrikt och i utmätningsmannadistrikt måste
beaktas. Domkretsgränser och distriktsgränser bör helst ej skära varandra.
Måste för att man skall få till stånd en ändamålsenlig domkretsindelning
gränserna för utmätningsmannadistrikten genombrytas, bör i första hand
åklagardistriktens gränser följas. Låter ej heller detta sig göra, bör undersökas
möjligheten att följa polisdistriktsindelningen.

5. Länsgränserna bör i princip respekteras. Om ett åklagar- eller utmätningsmannadistrikt
skär länsgränserna, bör dock distriktsgränserna ges
företräde framför länsgränserna. Omfattar ett kommunblock delar av flera
län, bör i första hand länsgränserna följas, men samtidigt bör domkretsindelningen
göras sådan att den ej behöver ändras för den händelse ändringar
i den kommunala indelningen inom kommunblockbildningens ram
framdeles sker. I den mån ändringar av länsgränserna kan förutses bli
följden av den pågående översynen av länsindelningen, bör på motsvarande
sätt hänsyn härtill tas.

6. Genomförandet av den nya domkretsindelningen bör ske successivt
under hänsynstagande till de praktiska förutsättningar som kan erbjuda sig
att göra övergången så mjuk och smidig som möjligt. De närmare riktlinjerna
härvidlag får dras upp, sedan indelningen detaljplanerats.

Ett detalj förslag till ny domkretsindelning läggs fram av kommittén i
betänkandet SOU 1967:4 (avgivet den 16 december 1966). Enligt förslaget
skall antalet underrätter minskas till 86. Förslaget innebär sålunda en förskjutning
mot större domkretsar med fler domare. Denna strukturförändring
framgår av följande uppställning.

Antal domare____ 1 2 3 4 5 6 7 8 9 11 30 48 105

Föresl. domkretsar — 5 33 176854411 1 1

Som framgår av propositionen s. 216—225 (lagrådsremissen den 19 april
1968) och s. 402 anser departementschefen att de allmänna riktlinjer, som
domstolskommittén har förordat, med vissa avvikelser bör läggas till grund
för utformningen av den framtida domkretsindelningen. — Sålunda delar
departementschefen kommitténs uppfattning att som riktlinje bör uppställas
att domkretsarna regelmässigt bör vara minst så stora att tre domare
kan knytas till underrätten. Det kan emellertid enligt departementschefen
komma att visa sig att tvådomardomsagor bör kunna förekomma i större
utsträckning än vad som uttryckligen framgår av lagrådsremissen. Enligt
1 kap. 2 § i propositionens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
skall tingsrätt ha minst tre lagfarna domare, eller med lagtextens ord: »I
tingsrätt skola finnas lagman och rådmän». Emellertid föreslås också en

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

övergångsbestämmelse (punkt 4) som innebär, att Kungl. Maj :t skall kunna
medge att det i viss tingsrätt tills vidare skall finnas endast lagman eller
endast lagman och en rådman. — I frågan om mer än en underrätt skall
förläggas till en ort anser departementschefen att hinder inte bör föreligga
för en sådan anordning, om lokalfrågor eller andra praktiska förhållanden
talar härför. Departementschefen framhåller att särskild hänsyn måste tas
till lokalfrågorna vid beslut om domkretsindelningen i de enskilda fallen. —
Rörande kommunindelningens betydelse för domkretsindelningen uttalar
departementschefen bl. a. att de nya domkretsarna bör byggas upp på grundval
av de kommuner som bildas efter hand som planerna för en ny kommunindelning
förverkligas. Då domkretsreglering genomförs innan sammanläggning
av kommunblocksdelarna har ägt rum bör man enligt departementschefen
så långt det är möjligt ansluta domkretsens gränser till den
kommunbildning som kan väntas i en framtid. Därvid bör kommunblocken
i regel bevaras odelade inom domkretsarna. De kommunbildningar som nu
kan förutses är enligt departementschefen inte sådana att det finns anledning
att f. n. överväga att uppge sambandet mellan domkretsindelningen
och kommunindelningen. — Gränserna för rättsväsendets olika verksamhetsområden
bör enligt departementschefen överensstämma, men detta utesluter
inte att man i särskilda fall får acceptera att indelningen inte kommer
att helt sammanfalla. — I fråga om länsgränserna yttrar departementschefen
att vissa smärre justeringar kan beräknas bli genomförda den 1
januari 1971, främst i de fall då kommunblock nu består av områden från
flera län. Om det även efter sådana justeringar i speciella fall skulle visa
sig att starka skäl talar för en domkretsbildning, som omfattar delar av
olika län, bör det, anser departementschefen, inte vara uteslutet att även
på denna grund ta upp fråga om jämkning av länsgränsen. — Departementschefen
är i likhet med kommittén av den uppfattningen att reformen
bör genomföras successivt. Planeringen bör enligt departementschefen inriktas
på att reformen skall vara genomförd år 1975.

Till de nämnda allmänna riktlinjerna har departementschefen fogat en
riktlinje för hur arbetet med indelningens närmare utformning bör bedrivas.
Härom anför departementschefen följande. Arbetet bör ske på samma
sätt som hittills, nämligen genom att särskilda utredningar görs beträffande
de lokala förhållandena inom de domkretsar som berörs av en ifrågasatt
ändring. Till utgångspunkt vid utredningarna bör lämpligen tas domstolskommitténs
förslag till indelning, och undersökningarna bör inriktas på
frågan om detta svarar mot vad som betingas av de lokala förhållandena
eller om annan indelning inom det aktuella området bättre svarar mot
bygdens struktur och behov. När utredningens förslag föreligger, bör berörda
myndigheter och organisationer få tillfälle att yttra sig över det. Beredningen
av frågorna om vilka utredningsuppdrag som skall lämnas vid
olika tidpunkter, vilka regioner de skall avse och vem som skall utföra ut -

44 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

redningarna bör ankomma på en arbetsgrupp inom justitiedepartementet.
Inom den gruppen bör också indelningsärendena efter slutförd utredning beredas.
Samordning bör ske med den framtida indelningen i polisdistrikt och
åklagardistrikt. För att ett genomförande av dessa indelningsändringar inte
skall fördröjas, bör principiella ställningstaganden snarast ske beträffande
de domkretsindelningsändringar som har samband med dem.

De i propositionen förordade riktlinjerna för den framtida domkretsindelningen
har blivit föremål för yrkanden i flera av motionerna.

I motionerna I: 971 och II: 1144 yrkas avslag på propositionen i denna
del och förordas att riksdagen uttalar sig till förmån för bibehållande av
den nuvarande indelningen i dess huvuddrag. Motionärerna framhåller att
den nuvarande domstolsorganisationens förtjänster framför allt ligger i den
nära kontakten mellan domstolarna och den rättssökande allmänheten. De
föreslagna ändringarna skulle enligt motionärerna medföra försämring av
rättsvården och domstolarnas service gentemot allmänheten. Förslaget strider
också mot de lokaliseringspolitiska strävanden som eljest präglar den
aktuella samhällsplaneringen, anser motionärerna, och tillägger att det
knappast finns något stöd för antagande att de stora domstolarna är effektivare
än de mindre.

Enligt motionerna 1:993 och 11:1151, 1:994 och 11:1152, 1:998 och
II: 1143, I: 999 och II: 1142 samt motionen II: 1148 bör huvudprincipen för
domkretsindelningen vara att en domkrets regelmässigt bereder sysselsättning
åt minst två domare.

I motionsparet I: 998 och II: 1143 anförs att några bärande skäl för en
så allvarlig förändring i domkretsindelningen, som ett genomförande av
propositionens förslag skulle innebära, inte har redovisats. Motionärerna uttalar
vidare följande. Häradsrätterna och rådhusrätterna kan betraktas
som likvärdiga från rättsvårdssynpunkt. Några ekonomiska skäl för den
föreslagna domkretsindelningen kan inte redovisas. De fördelar av administrativ
och organisatorisk art som åberopats för indelningsreformen, om
man bortser från önskan att uppnå juristkollegial sammansättning, kan
sammanfattas i önskemålen att lättare bemästra problem med domstolspersonalens
ledighet i samband med sjukdom och semester. Det har enligt motionärerna
inte visats att i detta hänseende svårigheter f. n. föreligger i
mindre omfattning i de större domkretsarna än i de mindre. Även om den
juristkollegiala sammansättningen godtas, behöver detta inte leda till så
stora domkretsar som de föreslagna. Vid en normal domsaga blir det nämligen
bara 10—20 mål om året som skall avgöras av juristkollegium och
det kan inte vara rimligt att anpassa domkretsindelningen efter ett så ringa
antal mål. Även om domkretsindelningen baseras på domkretsar som ger
sysselsättning för mindre än tre domare kan juristkollegium lätt ordnas
genom att domare från närliggande domsaga eller hovrätten deltar. Det kan
också övervägas att äldste notarien i domsagan anlitas. Den föreslagna in -

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969 45

delningen medför enligt motionärerna sämre service och ökade kostnader
för cirka 500 000 invånare utan att påtagliga fördelar uppnås. Motionärerna
framhåller också att ett av huvudmotiven för kommunindelningsreformen
är att man skapar tillräckligt bärkraftiga enheter för fullgod kommunal
och allmän service. Det är enligt motionärerna inte godtagbart att
de nybildade kommunerna berövas den allmänna service som de skulle utgöra
underlag för och ej heller att centralorterna utarmas, när i stället åtgärder
borde vidtas för att förstärka dem.

Den återgivna argumentationen för tvådomarkretsar som huvudprincip
återkommer helt eller delvis i de andra ovan nämnda motionerna. I flera av
dem betonas särskilt starkt att domkretsindelningen bör tillgodose allmänhetens
krav på service. I dessa motioner liksom i motionerna I: 1000 och
II: 1147 föreslås också att endomarkretsar bör kunna inrättas när särskilda
skäl härtill föreligger.

Enligt motionerna I: 1000 och II: 1147 bör riksdagen godta de i propositionen
angivna principerna för domkretsindelningen men inte acceptera en
så kraftig nedskärning av antalet domkretsar som föreslagits. Tvådomarkretsarna
och tredomarkretsarna bör enligt motionärerna bli flera och organisationens
tyngdpunkt bör inte förskjutas mot stora domkretsar, något
som förslaget måste medföra till följd av den väntade befolkningsutvecklingen
i de expanderande storstadsområdena. Motionärerna åberopar i detta
sammanhang ett remissyttrande av justitiekanslern i vilket framhålls att
önskemålet om elasticitet inte kunnat tillgodoses i de större domsagorna
och att de kostnadsbesparingar som stora enheter medför är utan nämnvärd
betydelse samtidigt som de är svåröverskådliga och tungarbetade i administrativt
hänseende. Motionärerna tar vidare upp en tankegång som kommit
till uttryck i lagrådets yttrande över förevarande lagförslag i det de,
med tanke på mycket stora kommuner, ifrågasätter om på längre sikt det
nuvarande sambandet mellan domkretsindelning och kommunindelning behöver
vidmakthållas. Även från ekonomisk synpunkt kan enligt motionärerna
invändningar resas mot en alltför omfattande omdaning av de allmänna
underrätterna. En sådan medför nämligen i många fall att nybyggda
och i varje fall ändamålsenliga domstolslokaler måste överges. Motionsparet
I: 1000 och II: 1147 förordar till sist, i likhet med motionerna
I: 971 och II: 1144 samt motionen II: 1148, att förslag till genomförande av
ny domkretsindelning skall underställas riksdagen för yttrande.

Utskottets synpunkter

Tillkomsten av principförslaget rörande landets indelning i domkretsar
har motiverats av att kommunindelningsreformens genomförande leder till
att åtskilliga av de nuvarande domkretsarna bryts sönder och av att den
nuvarande domkretsindelningen är otidsenlig. Revisionen av domkretsindelningen
har därför inte ansetts böra begränsas till de på grund av kom -

46 Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

munindelningsreformen ofrånkomliga justeringarna utan man har velat begagna
tillfället att nu dra upp riktlinjerna för en framtida domkretsindelning,
som på längre sikt kan påräknas bli ändamålsenlig.

Utskottet delar uppfattningen att grunderna för domkretsindelningen bör
bli föremål för ställningstagande av riksdagen i likhet med vad som skedde
före indelningarna i distrikt för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet.
Vad frågan gäller är alltså att ange vissa riktlinjer i stort för den framtida
indelningen. Givetvis bör praktiska skäl som gör sig gällande i de särskilda
fallen kunna föranleda avvikelser från riktlinjerna. Allmänhetens berättigade
krav på god rättsvård och en fullgod service träder i förgrunden då
det gäller att göra en lämplig indelning. Stor betydelse måste fästas vid
samhörigheten geografiskt och i annat hänseende mellan olika orter och
bygder, vid centralorternas uppgift att erbjuda kommunerna fullgod allmän
service, vid kommunikationer och vid förutsättningarna över huvud
taget för behövlig kontakt mellan domstolen och domkretsens olika delar.
Utskottet fäster stor vikt vid uttalandena i propositionen om att alla ändringar
i den judiciella indelningen skall föregås av särskilda utredningar
beträffande de lokala förhållandena inom de domkretsar som berörs och
vill betona att stor hänsyn bör tas till de synpunkter som från lokalt håll
kan komma att anföras rörande bygdens behov från rättsvårdssynpunkt
och i fråga om service. Ett sådant tillvägagångssätt medför självfallet att
praktiska frågor kommer att inta en framskjuten plats vid bedömningarna
men utesluter inte att grundläggande principer bör tas som utgångspunkter
för arbetet med domkretsregleringarna.

Av de riktlinjer för domkretsindelningen som framlagts i propositionen
har endast den som avser domkretsarnas storlek, rörande vilken flera motioner
väckts, föranlett tvekan inom utskottet. Departementschefen har anfört
att domstolar med bara två domare bör inrättas endast när särskilda
skäl av lokal natur påkallar detta. Som framgår av det föregående fäster
utskottet särskild vikt vid skäl av detta slag och anser, att hänsynstagande
härtill kan leda till ett bibehållande av tvådomardomsagor i större utsträckning
än departementschefen förutsatt och därmed även till ett högre
antal domkretsar än kommittén föreslagit. Utskottet anser sålunda, att de
av departementschefen angivna riktlinjerna bör tillämpas med stor försiktighet.
Om en domstol med endast två domare är så belägen att en indragning
av domstolen skulle påtagligt försämra den rättssökande allmänhetens
krav på service eller eljest medföra väsentliga olägenheter för enskilda
eller det allmänna bör undantag från principen göras. I sammanhanget
bör även betonas att domsagokansli i centralort så långt möjligt bör bibehållas.
Bland andra faktorer som bör kunna påverka avgörandet är avstånd
och kommunikationer. Även lokalfrågorna bör tillmätas stor betydelse.
Utskottet utgår från att Kungl. Maj:t efter de utredningar varom
ovan nämnts noga överväger frågan och utnyttjar de möjligheter som finns

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969 47

att bevara även domstolar med endast två domare. Skäl av nämnda slagkan
enligt utskottet befinnas vara så starka att de motiverar bibehållande
av domkrets som ger arbete för endast en domare. Med dessa jämkningar
är utskottet berett att godta propositionens förslag i denna del. Om ändring
i ovan angivna riktlinjer framdeles finnes motiverade bör frågan härom
underställas riksdagens prövning. Utskottet återkommer i det följande
till de möjligheter som erbjuds att anordna juristkollegium i de fall då
domstolen sysselsätter mindre än tre domare.

Som nämnts inledningsvis är 1 kap. 2 § i förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken utformad så att i tingsrätt skall finnas en chefsdomare
och minst två andra lagfarna domare. Utskottets ställningstagande i fråga
om tvådomarkretsarna föranleder en jämkning av paragrafen så att däri i
stället föreskrivs att i tingsrätt skall finnas en chefsdomare och en eller
flera andra lagfarna domare. Punkt 4 i övergångsbestämmelserna bör jämkas
till att avse endast enmansdomstolar. Till domarnas benämning återkommer
utskottet senare.

Av det ovan sagda framgår att utskottet inte har någon erinran mot den
i propositionen föreslagna principen att domkretsarna bör byggas upp med
kommuner som minsta enheter. Utskottet vill dock inte underlåta att —
med tanke på mycket stora kommuner — ifrågasätta huruvida på längre
sikt det nuvarande sambandet mellan domkretsindelning och kommunindelning
behöver vidmakthållas.

I några motioner har yrkats att förslag till ny domkretsindelning alltid
skall underställas riksdagen för yttrande innan beslut fattas. Ett sådant
förfarande strider mot den praxis som hittills tillämpats vid ändringar i
den judiciella indelningen liksom mot vad som tillämpats i andra liknande
sammanhang. Härtill kommer att ett tillmötesgående av motionärernas
önskemål skulle kräva antingen proposition till riksdagen vid varje planerad
indelningsändring eller utarbetande av ett förslag till ny indelning omfattande
hela landet. Den senare lösningen skulle vara möjlig om genomförandet
kunde ske samtidigt för hela landet. Som departementschefen framhållit
är det emellertid av flera skäl — främst hänsyn till personalen och
lokalförhållanden — fördelaktigt om genomförandet kan ske successivt. Ulskottet
kan därför ej ansluta sig till motionärernas förslag.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet i anledning av motionerna
I: 993 och II: 1151, I: 994 och II: 1152, I: 998 och II: 1143, I: 999 och
II: 1142 (punkt 2), I: 1000 och II: 1147 (punkt 1 a) samt II: 1148 (punkt
1 a) förordar vissa jämkningar i propositionens lagförslag. Övriga motionsyrkanden
i ämnet, dvs. I: 971 och II: 1144, I: 1000 och II: 1147 (punkt 1 b)
samt II: 1148 (punkt 1 b) bör avslås.

Enligt utskottet bör vad utskottet i det föregående anfört om domkretsindelningen
givas Kungl. Maj :t til1 känna.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

5. Tingsrättsdomarnas titlar

I propositionen föreslås att chefsdomaren i tingsrätt skall benämnas »lagman»
och annan ordinarie domare »rådman». Häradshövdingtiteln bör enligt
departementschefen trots dess långa tradition avskaffas eftersom en benämning
som ansluter till häradet skulle vara främmande för större städer
och den kan, anser departementschefen, f. ö. anses inadekvat redan nu eftersom
den nuvarande domsagoindelningen inte ansluter sig till den gamla
häradsindelningen. Departementschefen upplyser vidare att juristförbundet
och häradshövding- och stadsdomareföreningen ansett benämningarna
»lagman» och »rådman» vara godtagbara.

Titelfrågan har gjorts till föremål för motionsyrkanden. Enligt motionerna
I: 992 samt II: 1140 bör benämningarna vara »häradshövding» och
»tingsdomare». Motionärerna åberopar ett yttrande av tre av lagrådets ledamöter
vari bl. a. anförts att det inte har visats övertygande skäl för att
inte den för allmänheten välkända titeln häradshövding — som i vårt land
torde äga hävd sedan 1200-talet — skulle bibehållas. Det framhålls också
att man kan undgå den i propositionen för viss hovrättsdomare föreslagna
nybildningen »hovrättslagman» om häradshövdingtiteln behålls. I fråga
om valet mellan »rådman» och »tingsdomare» för övriga ordinarie domare
i underrätt anförs att »tingsdomare» framstår som den mera träffande benämningen,
eftersom den anknyter till att underrätten kallas tingsrätt. —
I motionerna I: 1000 och II: 1147 yrkas att chefsdomaren skall benämnas
»häradshövding». Till stöd härför anförs de nyss angivna skälen.

Utskottets synpunkter

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna
och förordar alltså att chefsdomare i underrätt benämns »häradshövding»
och att annan ordinarie domare i underrätt kallas »tingsdomare».

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet föreslår bifall till yrkandena
i motionerna I: 992 (punkt 1), II: 1140 samt I: 1000 och II: 1147
(punkt le) samt föranleder förslag till avslag å 2 kap. 3 § och ändringar
i 1 kap. 2 § och punkt 4 i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om
ändring i RB samt i 11 § och ikraftträdandebestämmelsen i förslaget till
lag om ändring i statstjänstemannalagen. 6

6. Valbarhet till nämndeman

För valbarhet till nämndeman gäller f. n. en nedre åldersgräns om 25 år.
Vidare är som valbarhetsvillkor föreskrivet att nämndeman inte får vara i
konkurstillstånd. Bestämmelserna härom har visst samband med reglerna
om valbarhet till riksdagsmannauppdrag och kommunala förtroendeuppdrag.
Enligt beslutade ändringar i riksdagsordningen och kommunallag -

Första lagutskottets utlåtande nr ,38 år 1969

stiftningen skall nuvarande åldersgränser i denna lagstiftning ersättas med
krav på att den som uppdraget avser är myndig, varjämte konkursvillkoret
slopas. Beslut har också nyligen faltals om sänkning av myndighetsåldern
till 20 år.

I propositionen föreslås att valbarhetsvillkoren för nämndeman, vilka
återfinns i 4 kap. 6 § RB, ändras så att den nedre åldersgränsen och konkursvillkoret
slopas.

I den vid riksdagens början väckta motionen II: 44 yrkas att nämnda
åldersgräns ändras till 23 år. Det framgår av motionen att syftet är att
åstadkomma enhetlighet i fråga om valbarhet till förtroendeuppdragen.
Som nyss nämnts har ändringar beslutats i fråga om reglerna för riksdagsmannauppdrag
och kommunala förtroendeuppdrag.

I motionerna I: 997 och II: 1150, I: 1000 och II: 1147, I: 992 samt II: 1148
förordas att gällande nedre åldersgräns behålls. Motionärerna anser att
frågan om sänkning av åldergränsen för nämndemän inte kan ses isolerad
utan bör bedömas i samband med kvalifikationsvillkoren för juridiskt utbildade
domare, jurymän och särskilda ledamöter i vissa mål enligt sjölagen.

Utskottets synpunkter

I likhet med departementschefen anser utskottet att det saknas skäl att
ha andra valbarhetsvillkor för nämndemän än för riksdagsmän och kommunala
förtroendemän. Att valet av nämndemän ombesörjs av kommunernas
fullmäktige utgör enligt utskottet tillräcklig garanti för att sådana
utses som anses lämpade för uppdraget. Utskottet tillstyrker således propositionens
förslag rörande valbarhetsvillkoren. De i ämnet väckta yrkandena
i motionerna 1:997 och II: 1150, I: 1000 och II: 1147 (punkt 1 f), 1:992
fpunkt 3), II: 1148 (punkt 1 f) och II: 44 bör således avslås.

7. Antalet nämndemän i tingsrätt

Enligt propositionen skall hovrätten efter tingsrättens hörande bestämma
hur många nämndemän som skall finnas i domsagan. Nämnden skall bestå
av fyra nämndemän, men i mål där huvudförhandlingen kan beräknas pågå
mer än två dagar får fem nämndemän delta. Om nämndeman får förfall
sedan huvudförhandling påbörjats är rätten domför med tre nämndemän.
Den nuvarande ordningen med två olika nämndsammansättningar i brottmål
avskaffas.

Frågan om hur många som skall sitta i nämnden behandlas i flera
motioner.

Enligt motionerna I: 996 och II: 1145 samt I: 1001 och II: 1149 är den i
propositionen föreslagna begränsningen av antalet för stor, särskilt med
hänsyn till rättsskipningen i grövre brottmål. Nämnden bör enligt motio 4

Iiihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 38

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

närerna bestå av fem eller sex nämndemän. Hnr många som skall delta bör
få avgöras med hänsyn till omständigheterna, t. ex. huvudförhandlingens
längd och tillgången på nämndemän.

I motionerna I: 1000 och II: 1147 förordas att i nämnden skall sitta minst
fem och högst sju nämndemän. Enligt motionen II: 1148 bör sju nämndemän
alltid delta. En kraftig nedskärning av antalet nämndemän i förening
med vidgning av domkretsarna innebär enligt motionärerna att kravet på
att nämnden skall vara allsidigt sammansatt inte kan upprätthållas.

Enligt motionen II: 1141 har något avgörande skäl inte anförts för att antalet
nämndemän skall vara lägre än vad som föreslogs under remissbehandlingen
av stadsdomstolsutredningens betänkande SOU 1961: 6. En
lämplig avvägning är enligt motionären att antalet bestäms till fem. Om förfall
inträffar för nämndeman sedan huvudförhandling påbörjats bör dock
rätten vara domför med fyra i nämnden.

Utskottets synpunkter

Utskottet, som i det föregående närmare utvecklat sin syn på betydelsen
av att nämnd deltar i rättsskipningen, kan i allt väsentligt instämma i de
skäl som departementschefen anfört till stöd för förslaget rörande nämndens
storlek. Förslaget i 1 kap. 4 § RB bör dock enligt utskottet i överensstämmelse
med motionen II: 1141 (punkt 1 i hemställan) jämkas något så
att nämnden i regel har fem ledamöter. Om förfall för nämndeman inträffar
sedan huvudförhandling påbörjats bör dock rätten vara domför med
fyra i nämnden.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet föreslår att övriga motioner
avslås i motsvarande del och vad beträffar den därmed intimt förknippade
frågan om nämndens rösträtt, dvs. I: 996 och II: 1145 (punkterna
1 och 2), I: 1001 och II: 1149 (fjärde och femte att-satserna), I: 1000 och
II: 1147 (punkt 1 c och d) samt II: 1148 (punkt 1 c och e).

8. Nämndens rösträtt

Enligt nuvarande omröstningsregler gäller nämndens mening framför
ordförandens endast om alla i nämnden eller, då i nämnden sitter flera än
sju, minst sju är ense om skälen och slutet. I andra fall gäller ordförandens
mening. Nämnden har sålunda s. k. kollektiv rösträtt.

I propositionen föreslås att nämndens mening skall gälla framför ordförandens
om minst tre nämndemän eller, när fem deltar, minst fyra av dem
är ense om skälen och slutet.

I motionen II: 1141, vari som ovan närmare utvecklats yrkas att nämnden
skall bestå av fem eller fyra ledamöter — vilket förslag överensstämmer
med utskottets uppfattning — förordas att den mening skall gälla, som
omfattas av mer än hälften av rättens ledamöter, och att den mening, som
ordföranden omfattar, skall gälla vid lika röstetal. Det har inte ifrågasatts
att kravet på enighet om såväl skäl som slut skulle frångås.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
Utskottets synpunkter

Departementschefen har i propositionen (s. 197—201) ingående diskuterat
nämndens rösträtt från olika utgångspunkter. Utskottet kan i allt
väsentligt instämma i vad sålunda anförts och anser följaktligen att omröstningsreglerna
för nämnd i tingsrätt bör utformas på den kollektiva omröstningsformens
grund men med sådant reellt innehåll att man i det praktiskt
mest betydelsefulla fallet — att två meningar står mot varandra —
når samma resultat som om individuell rösträtt hade gällt. Den i motionen
II: 1141 föreslagna regeln, som förefaller tilltalande vid första påseendet,
innebär i likhet med propositionens förslag att ordförandens mening vinner
vid ställningen 3—3 men förlorar vid 2—4. Konstruktionen i motionen föder
emellertid problem med hänsyn bl. a. till det straffrättsliga påföljdssystemets
utformning och skulle nödvändiggöra invecklade och svårtilllämpade
röstregler med åtföljande stora risker för att fel begås.

I enlighet med det sagda förordar utskottet att omröstningsreglerna ges
det innehållet att nämndens mening gäller framför ordförandens om i femmansnämnden
minst fyra och i fyramansnämnden minst tre är ense om
skälen och slutet. Med hänsyn till utskottets ställningstagande i fråga om
antalet nämndemän i tingsrätt bör omröstningsreglerna jämkas något i förhållande
till propositionens förslag. En jämkning föranleds också i förslaget
till ändrad lydelse av 97 § militära rättegångslagen. Motionen II: 1141 bör
avslås såvitt rör omröstningsreglerna (punkt 2 i hemställan).

9. Ordningen för tingsrätts ordinarie sammanträden

Avfattningen av propositionens förslag till 1 kap. 6 § RB (se ovan s. 5)
kritiseras i motionen I: 992. Enligt motionen bör ordet »årligen» i paragrafens
första punkt utgå eftersom ordet saknar funktion. Andra punkten bör
också uteslutas enligt motionen, enär ferier i egentlig mening inte förekommer
för domstolens personal.

Utskottets synpunkter

Avfattningen av paragrafens första punkt innebär att allmänna ting hålls
på bestämda, årligen återkommande tider. Ordet »ferier» i andra punkten
avser rättsferier, som har sitt egentliga ursprung i äldre tiders arbetsförhållanden
i domsagorna och indelningen i vårting och höstting. Rättsferierna
har senare fått betydelse från allmännare synpunkter. Det har visat sig möta
svårigheter att särskilt under högsommaren samla parter, ombud och vittnen
till rättegång. Genom rättsferierna underlättas för domarna och övrig
domarpersonal att ta ut semester och ombesörja tjänsteåligganden, som
måst anstå. För rådhusrätternas del infördes rättsferier så sent som den 1
januari 1965. — Utskottet har för sin del ingen erinran mot den i propositionen
föreslagna avfattningen av 1 kap. 6 § RB och anser därför att motionen
I: 992 bör avslås i motsvarande del (punkt 2 i hemställan).

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

10. Utvidgad tjänstgöringsskyldighet för underrättsdomare m. fl.

Enligt huvudregeln i 11 § första stycket statstjänstemannalagen i dess
nuvarande lydelse är tjänsteman skyldig att utöva annan statlig tjänst enligt
bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar. Från denna huvudregel görs
det undantaget att innehavare av ordinarie domartjänst är skyldig att utöva
endast jämställd eller högre domartjänst vid den domstol han tillhör. I
propositionens förslag till lag om ändrad lydelse av 11 § statstjänstemannalagen
görs en viss begränsning av undantagets räckvidd. Sålunda skall annan
ordinarie underrättsdomare än chefsdomare i tingsrätt vara skyldig att
dessutom tjänstgöra som ledamot i annan underrätt inom samma hovrättsområde
vid handläggning för vilken krävs flera lagfarna domare än en. Sådan
tjänstgöringsskyldighet skall också åligga ordinarie vattenrättsdomare.
Ordinarie vattenrättsingenjör, som f. n. enligt 11 kap. 3 § vattenlagen
kan åläggas att tjänstgöra vid mer än en vattendomstol, föreslås bli skyldig
att tjänstgöra som teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

I motionen I: 992 yrkas avslag på propositionen i denna del. Enligt motionärerna
är den gällande principen att innehavare av ordinarie domartjänst
är skyldig att utöva endast jämställd eller högre domar tjänst vid den domstol
han tillhör av väsentlig betydelse för domarkårens oavhängighet och
några vägande skäl för att i detta sammanhang genombryta denna princip
föreligger inte. Motionärerna anser att tjänstgöring utanför den egna domstolen
säkerligen skulle kunna ordnas på frivillighetens väg. Det framhålls
också att icke-ordinarie domare, t. ex. hovrättsassessorerna, är skyldiga att
tjänstgöra utom den egna domstolen. Vidare anmärker motionärerna att
chefsdomare vid vattendomstol inte undantagits från utvidgningen av
tjänstgöringsskyldigheten.

Departementschefen anför till stöd för förslaget i vad avser domarnas
tjänstgöringsskyldighet bl. a. följande.

När det gäller att tillämpa de nya domförlietsreglerna i tvistemål, är det
uppenbart att man i stor utsträckning får lita till icke-ordinarie domare.
Med hänsyn till de krav som måste uppställas på den juristkollegiala sammansättningen
—---torde det emellertid bli nödvändigt att i åtskilliga

fall ta i anspråk också ordinarie underrättsdomare från annan underrätt
än den där målet handläggs. Säkerligen kan man därvid räkna med att på
frivillighetens väg få till stånd arrangemang, som innebär att domare vid
vissa underrätter står till förfogande för tillfällig tjänstgöring i annan underrätt
som finns i närheten. Emellertid synes man inte kunna utgå uteslutande
från att sådana arrangemang kommer till stånd. Underrättsorganisationen
och lagstiftningen bör vara utformade så, att formella garantier
föreligger för att den i RB föreskrivna sammansättningen i tvistemål alltid
skall kunna åstadkommas och då i princip med ordinarie domare. RB utgår

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969 53

nämligen principiellt från grundsatsen att de dömande uppgifterna vilar på
ordinarie domare. Vid övervägande av en reglering av frågan om underrättsdomares
skyldighet att tjänstgöra i annan underrätt än den egna synes
man böra lämna de allmänna underrätternas chefsdomare åsido. Det förhållandet
att en domare är chef för en domstol gör att det inte vore naturligt,
om han skulle vara skyldig att tjänstgöra också vid annan likvärdig
domstol och därvid, låt vara rent formellt, stå under annans administrativa
chefskap. Det är därför främst nuvarande tingsdomare och rådmän som bör
komma i fråga när det gäller sådan tjänstgöring vid annan domstol som inte

kommer till stånd på frivillighetens grund.---Det bör betonas, att

här inte är fråga om förflyttning utan endast om en viss vidgning av tjänstgöringsskyldigheten.
I sak kan verkningarna av den vidgade tjänstgöringsskyldigheten
närmast jämföras med läget när en domstol genom omreglering
får större domkrets med ett eller flera nya tingsställen. — Den vidgade
tjänstgöringsskyldigheten bör av praktiska skäl i första hand gälla domstol
med gemensam eller närbelägen kansliort. Någon skyldighet att tjänstgöra
i domsaga inom annat hovrättsområde bör inte komma i fråga. Det torde få
ankomma på hovrätterna att sörja för att den tjänstgöringsskyldighet vid
annan domstol som kan komma att åvila ifrågavarande underrättsdomare
planeras på sådant sätt att minsta möjliga olägenhet åsamkas de tjänstemän
som behöver fullgöra sitt arbete på olika orter. —- Det bör understrykas
att de problem i organisatoriskt hänseende som övergångsvis kan uppkomma
när det gäller att bilda juristkollegium i en- eller tvådomardomsagor
inte bör ges alltför stora proportioner. I dessa domsagor förekommer
förhållandevis få tvistemål som går till särskild huvudförhandling. Under
år 1966 avgjordes i endomardomsagor i medeltal endast 13 tvistemål per
domsaga efter särskild huvudförhandling. I några domsagor förekom endast
någon eller några enstaka särskilda huvudförhandlingar i tvistemål.
I tvådoinardomsagorna avgjordes i medeltal 25 tvistemål efter sådan förhandling.
I sammanhanget bör vidare beaktas att det inte sällan torde finnas
möjligheter att samordna två eller flera särskilda huvudförhandlingar
så att de hålls samma dag. Vad angår sådana ärenden som kräver förhandling
inför juristkollegium synes också finnas goda möjligheter att förlägga
förhandlingen till dag då huvudförhandling för tvistemål är planerad.
Ärenden som skall prövas av juristkollegium utan förhandling torde i viss
utsträckning kunna avgöras efter cirkulation, liksom f. n. förekommer i
rådhusrätterna.---I det föregående har endast behandlats att tings domare

och rådmän kommer att bli berörda av den föreslagna skyldigheten.
Emellertid bör samma ordning i princip gälla beträffande vattenrättsdomarna,
i första hand för tjänstgöring i fastighetsdomstol. Den föreslagna
bestämmelsen bör därför avfattas så, att även vattenrättsdomarna omfattas.
Självfallet bör för dem gälla samma lokala begränsning av tjänstgö -

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

ringsområdet som för övriga. Uttrycket hovrättsområde åsyftar alltså i deras
fall inte vattenöverdomstolens domkrets. Vem som skall besluta i fråga
om vattenrättsdomares tjänstgöring i här avsedda fall får övervägas i senare
sammanhang.

Utskottets synpunkter

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den juristkollegiala
sammansättningen bör garanteras genom bestämmelser i lagstiftningen så
att det blir möjligt att tillämpa de nya domförhetsreglerna i tvistemål även
vid underrätter där det finns för få lagfarna domare för att domfört antal
skall uppnås. Möjligheten att för sådant ändamål anlita ordinarie domare,
vars tjänst inte är förenad med skyldighet att tjänstgöra vid annan domstol
än den egna, bör dock tas i anspråk endast när annan godtagbar lösning
av domförhetsproblemet inte står till buds i det enskilda fallet. Den
nya bestämmelsen bör enligt utskottet beträffande ordinarie vattenrättsdomare,
som är administrativ chef i vattendomstol, tillämpas med särskild
varsamhet och endast då starka skäl föreligger.

På grund av det anförda och då utskottet ej haft något att erinra mot
förslaget i övrigt vill utskottet tillstyrka bifall till propositionen i denna del
och alltså föreslå att motionen I: 992 avslås såvitt rör punkt 4 i hemställan.

11. Fastighetsdomstols sammansättning
Utskottets synpunkter

Propositionens lagförslag har från utskottets sida föranlett erinran endast
i ett avseende, nämligen beträffande utformningen av 4 §. Enligt första
stycket i denna paragraf är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen
vid måls avgörande utan huvudförhandling samt vid annan handläggning
som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället. Enligt andra stycket
får åtgärd som avser endast måls beredande i den omfattning Konungen
bestämmer vidtas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen
eller av tjänsteman vid underrätten. — Bestämmelserna i 4 § innebär att ett
mål inte kan avskrivas och en stämningsansökan inte avvisas om inte de
två lagfarna ledamöterna och den tekniske ledamoten deltar. Samma uppsättning
krävs också t. ex. för prövning huruvida talan rätteligen fullföljts.
Detta system förefaller att bli tungrott. Utskottet vill därför förorda att
första stycket får ett tillägg av innehåll att fastighetsdomstol i de där avsedda
fallen är domför med en lagfaren ledamot i den omfattning Konungen
bestämmer.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

Ovan icke särskilt nämnda, av Kungl. Maj :t framlagda lagförslag har
från utskottets sida icke föranlett annat än förslag till smärre jämkningar,
som nödvändiggörs av utskottets ställningstaganden i det föregående.

12. Utskottets hemställan

Utskottet hemställer, att riksdagen

Beträffande enhetlig organisation av de allmänna underrätterna

A. antager det genom förevarande proposition, nr 44, framlagda förslaget
till ändring i 1 kap. 1 § rättegångsbalken;

Beträffande tingsrättsdomarnas titlar

B. med avslag å dels propositionens förslag att chefsdomare i tingsrätt
skall benämnas »lagman» och annan ordinarie domare i tingsrätt »rådman»,
dels propositionens förslag till ändrad lydelse av 2 kap. 3 § rättegångsbalken,
bifaller förslaget i motionerna I: 1000 och II: 1147 punkt 1 e, I: 992
punkt 1 samt II: 1140 att chefsdomaren skall benämnas »häradshövding»
och annan ordinarie domare »tingsdomare»;

Beträffande domkretsindelningen

C. med avslag å motionerna 1:971 och II: 1144, I: 1000 och II: 1147 punkt
1 b samt II: 1148 punkt 1 b godkänner i propositionen förordade riktlinjer
för den framtida domkretsindelningen och i anledning av motionerna 1: 993
och 11:1151, 1:994 och 11:1152, 1:998 och 11:1143, 1:999 och 11:1142
punkt 2, I: 1000 och II: 1147 punkt 1 a samt II: 1148 punkt 1 a i skrivelse
till Kungl. Maj :t såsom sin mening giver till känna vad utskottet i avsnittet
»Utskottets synpunkter» på s. 45—47 anfört om domkretsindelningen;

D. 1. — under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under B.
ovan — i anledning av motionerna I: 993 och II: 1151, I: 994 och II: 1152,
I: 998 och II: 1143, I: 999 och II: 1142 punkt 2, I: 1000 och II: 1147 punkt
1 a samt II: 1148 punkt 1 a, antager 1 kap. 2 § och punkt 4 i övergångsbestämmelserna
i förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken med de ändringar
att bestämmelserna erhåller nedan angivna, såsom utskottets förslag
betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

2 §■

I tingsrätt skola finnas lagman I tingsrätt skola finnas häradsoch
rådmän. De skola vara lagfarna, hövding och en eller flera tingsdomare.
De skola vara lagfarna.

Tingsrätt må-----------i avdelningar.

Vid tingsrätt----------bestämda tider.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

4. Utan hinder av 1 kap. 2 § första 4. Utan hinder av 1 kap. 2 § första
stycket första punkten i dess nya stycket första punkten i dess nya
lydelse får i de tingsrätter Konung- lydelse får i de tingsrätter Konungen
bestämmer tills vidare finnas en- en bestämmer finnas endast häradsdast
lagman eller endast lagman och hövding,
en rådman.

D. 2. — under förutsättning av bifall till propositionens förslag att chefsdomare
i tingsrätt skall benämnas »lagman» och annan ordinarie domare
i tingsrätt »rådman» — i anledning av — — — (lika med D. 1. ovan)
---betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

2 §•

I tingsrätt skola finnas lagman I tingsrätt skola finnas lagman
och rådmän. De skola vara lagfarna, och en eller flera rådmän. De skola

vara lagfarna.

Tingsrätt må------------i avdelningar.

Vid tingsrätt----------bestämda tider.

4. Utan hinder av 1 kap. 2 § första
stycket första punkten i dess nya
lydelse får i de tingsrätter Konungen
bestämmer tills vidare finnas endast
lagman eller endast lagman och
en rådman.

4. Utan hinder av 1 kap. 2 § första
stycket första punkten i dess nya
lydelse får i de tingsrätter Konungen
bestämmer finnas endast lagman.

Beträffande utvidgad tjänstgöringsskyldighet för underrättsdomare m. fl.

E. 1. — under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under B.
ovan såvitt avser chefsdomare — med avslag å motionen I: 992 punkt 4, för
sin del antager förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen med
de ändringar att bestämmelserna erhåller nedan angivna, såsom utskottets
förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

Tjänsteman är skyldig att utöva
annan statlig tjänst enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

(Utskottets förslag)

§•

Tjänsteman är skyldig att utöva
annan statlig tjänst enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag)

dig att dessutom tjänstgöra som ledamot
i annan underrätt inom samma
hovrättsområde vid handläggning
för vilken kräves flera lagfarna
domare än en. Sådan tjänstgöringsskyldighet
åligger också ordinarie
vattenrättsdomare. Ordinarie vattenrättsingenjör
är skyldig att tjänstgöra
som teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

I den--

(Utskottets förslag)

dock skyldig att dessutom tjänstgöra
som ledamot i annan underrätt inom
samma hovrättsområde vid handläggning
för vilken kräves flera lagfarna
domare än en. Sådan tjänstgöringsskyldighet
åligger också ordinarie
vattenrättsdomare. Ordinarie vattenrättsingenjör
är skyldig att tjänstgöra
som teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

--skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna
skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
domare i viss underrätt eller
vattendomstol. I sådant fall skall
det undantag som enligt 11 § andra
stycket andra punkten gäller i fråga
om lagman avse även häradshövding
och borgmästare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna
skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
domare i viss underrätt eller
vattendomstol. I sådant fall skall
det undantag som enligt, 11 § andra
stycket andra punkten gäller i fråga
om häradshövding avse även borgmästare.

E. 2. — under förutsättning av bifall till propositionens förslag att chefsdomare
i tingsrätt skall benämnas »lagman» — med avslag å motionen I: 992
punkt 4, antager förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen;

Beträffande underrätts sammansättning vid handläggning av tvistemål och
domstolsärenden m. m.

F. Med avslag å motionerna I: 995 och II: 1146, I: 996 och II: 1145 punkt
2, I: 999 och II: 1142 punkt 1, I: 1000 och II: 1147 punkt 1 d, I: 1001 och
II: 1149 andra, tredje och femte att-satserna samt II: 1148 punkt 1 d och e.

dels antager propositionens förslag till ändrad lydelse av 1 kap. 3 och 8 §§,
16 kap. 1, 3 och 4 §§, 17 kap. 9 § och 29 kap. 6 § rättegångsbalken samt om
upphävande av 16 kap. 7 § samma balk,

dels för sin del antager propositionens förslag till ändrad lydelse av 29
kap. 3 § rättegångsbalken med den ändring att lagrummet erhåller nedan angivna,
såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. i avd. Nr 38

Första lagutskottets utlåtande nr 38 ar 1969

(Kungl. Maj:ts förslag)

Yppas, då nämnd har säte i rätten,
annan mening än ordförandens och
förena sig minst tre eller, då i nämnden
äro fem, minst fyra nämndemän
om skälen och slutet, gälle nämndens
mening; i annat fall gälle ordförandens.

Vid omröstning,-------

Om omröstning-------

(Utskottets förslag)

§•

Yppas, då nämnd har säte i rätten,
annan mening än ordförandens och
förena sig minst fyra eller, då i
nämnden äro endast fyra, minst tre
nämndemän om skälen och slutet,
gälle nämndens mening; i annat fall
gälle ordförandens.

dem ordförandens.

----7 §•

dels för sin del antager propositionens förslag till lag om ändring i föräldrabalken
med de ändringar att lagen erhåller nedan angiven lydelse.

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas i fråga om 20 kap. föräldrabalken, dels att nuvarande
36—40 §§ skall betecknas 37—41 §§, dels att den nya 41 § skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i kapitlet skall införas en
ny paragraf, 36 §, av nedan angiven lydelse.

20 KAP.

36 §.

I mål om äktenskaplig börd, faderskap till barn utom äktenskap, barns
egenskap av trolovningsbarn, vårdnad, umgängesrätt, underhåll och omyndighetsförklaring
eller dess hävande äger vad som föreskrives i 15 kap. 29
och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

41 §.

Över hovrättens beslut i fråga som avses i 40 § må klagan ej föras. Samma
lag vare med avseende å ärende som först handlagts av överförmyndaren.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken
enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överlägg -

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

ning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser
om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

dels för sin del antager propositionens förslag till lag om ändring i giftermålsbalken
med de ändringar att lagen erhåller nedan angiven lydelse.

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om 15 kap. giftermålsbalken, dels att nuvarande
29 och 30 §§ skall betecknas 31 respektive 32 §§, dels att i kapitlet
skall införas två nya paragrafer, 29 och 30 §§, av nedan angiven lydelse.

15 KAP.

29 §.

I äktenskapsmål, boskillnadsmål, mål rörande bodelning och mål om underhåll
eller skadestånd som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning,
som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra
lagfarna domare, bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts
gäller även annat mål som handlägges i samma rättegång.

30 §.

Har nämnd säte i rätten, skola i nämnden sitta nämndemän till det antal
som föreskrives i 1 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken. I sådant fall
skola vidare följande avvikelser gälla från vad som eljest är föreskrivet om
överläggning och omröstning i tvistemål.

Ordföranden skall vid överläggningen framställa saken och vad lag stadgar
därom.

Vid omröstning skall ordföranden först säga sin mening och därefter inhämta
nämndens.

Yppas annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller, då
i nämnden äro endast fyra, minst tre nämndemän om skälen och slutet, gäller
nämndens mening. I annat fall gäller ordförandens mening.

Har nämnden bestämt rättens avgörande, svarar för detta envar nämndeman,
som med sin röst bidragit därtill.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken
enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser
om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

dels för sin del antager propositionens förslag till lag om ändring i lagen
om handläggning av domstolsärenden med de ändringar att lagen erhåller
nedan angiven lydelse.

Lag

om ändring i lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning

av domstolsärenden

Härigenom förordnas, dels att 8 § lagen den 20 december 1946 om handläggning
av domstolsärenden skall upphöra att gälla, dels att 6 § samma lag
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

6 §•

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare,
om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den
sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. samtycke till hävande av tjänste- eller arbetsavtal som barn ingått,
medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 4 § giftermålsbalken eller till åtgärd
beträffande makars egendom enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6 § nämnda balk
eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra fall,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning
i bolag, skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation,
förordnande eller entledigande av likvidator eller tillstånd till försäljning av
egendom under likvidation eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse,

5. underställning av delägares beslut eller meddelande av särskilda föreskrifter
angående god mans förvaltning enligt lagen om förvaltning av bysamfälligheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller

6. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i
detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare
och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken,
samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har nämnd
säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande tilllämpning.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
alt d^ nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från tidigare tidpunkt,
varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.

Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten beträffande
visst ärende förordna att handläggning, som enligt 6 § i dess nya
lydelse skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörjas
av en lagfaren domare och nämnd. I sådant fall äger 15 kap. 30 §
giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

dels för sin del antager propositionens förslag till lag om ändring i militära
rättegångslagen med den ändring att 97 § erhåller nedan angivna, såsom
utskottets förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

Beträffande överläggning och omröstning
i krigsrätt i militärt tvistemål
äga 29 kap. 1 § andra stycket och
3 § första stycket samt 30 kap. 7 §
första stycket andra punkten rättegångsbalken
motsvarande tillämpning.

(Utskottets förslag)

Yppas, då nämnd har säte i krigsrätt,
annan mening än ordförandens
och äro alla i nämnden ense om skälen
och slutet, gälle nämndens mening;
i annat fall gälle ordförandens.

I militärt tvistemål skall i övrigt
beträffande krigsrätts överläggning
och omröstning 29 kap. 1 § andra
stycket och 30 kap. 7 § första stycket
andra punkten rättegångsbalken
äga motsvarande tillämpning.

dels ock för sin del antager propositionens förslag till lag om ändring
i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap
och adoption med den ändring att 5 kap. 4 § erhåller nedan angivna,
såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

Första lagutskottets

(Kungl. Maj.ts förslag)

medföra fara, förordna, att han skall
vara omyndig under tiden intill dess
vård om hans angelägenheter anordnats
i enlighet med lagen i hans hemland
eller rätten meddelat dom, så
ock för samma tid förordna förmyndare.
I avseende å förordnande, varom
nu är sagt, skall vad i 20 kap.
20 §, 26 § andra stycket och M §
föräldrabalken är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Är förmynderskap —-

utlåtande nr 38 år 1969

(Utskottets förslag)

medföra fara, förordna, att han skall
vara omyndig under tiden intill dess
vård om hans angelägenheter anordnats
i enlighet med lagen i hans
hemland eller rätten meddelat dom,
så ock för samma tid förordna förmyndare.
I avseende å förordnande,
varom nu är sagt, skall vad i 20 kap.
20 §, 26 § andra stycket och 40 §
föräldrabalken är stadgat äga mot -

svarande tillämpning,
omyndiges angelägenheter.

Beträffande antalet nämndemän i tingsrätt

G. med avslag å motionerna I: 996 och II: 1145 punkt 1, I: 1000 och II:
1147 punkt 1 c, I: 1001 och II: 1149 fjärde att-satsen samt II: 1148 punkt 1 c,
bifaller motionen II: 1141 punkt 1 och i följd därav för sin del antager
1 kap. 4 § i förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken med den ändring
att lagrummet erhåller nedan angivna, såsom utskottets förslag betecknade
lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

I domsaga

4 §•

hörande bestämmer.

I nämnd skola sitta fyra nämndemän.
I mål, vari huvudförhandlingen
kan beräknas taga mer än två dagar
i anspråk, må dock fem sitta i nämnden.
Inträffar förfall för nämndeman
sedan huvudförhandling påbörjats,
är rätten domför med tre i nämnden.

Tingsrätten fördelar — — —---— med dem.

I nämnd skola sitta fem nämndemän.
Inträffar förfall för nämndeman
sedan huvudförhandling påbörjats,
är rätten domför med fyra i
nämnden.

Beträffande ordningen för tingsrätts ordinarie sammanträden

H. med avslag å motionen I: 992 punkt 2 antager 1 kap. 6 § i förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken;

Beträffande valbarhet till nämndeman

J. med avslag å motionerna 1:997 och 11:1150, 1:1000 och 11:1147
punkt 1 f, I: 992 punkt 3, II: 44 samt II: 1148 punkt 1 f, antager 4 kap. 6 § i
förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken;

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969 63

Beträffande propositionens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken i
övrigt

K. antager propositionens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken i
övrigt;

Beträffande fastighetsdomstols sammansättning

L. antager det genom propositionen framlagda förslaget till lag om fastighetsdomstol
med den ändring att 4 § erhåller nedan angivna, såsom
utskottets förslag betecknade lydelse;

(Kungl. Maj.s förslag)

Vid måls avgörande utan huvudförhandling
samt vid annan handläggning
som ej sker vid huvudförhandling
eller syn på stället är fastighetsdomstol
domför utan nämndemännen.

Åtgärd som---

(Utskottets förslag)

§•

Vid måls avgörande utan huvudförhandling
samt vid annan handläggning
som ej sker vid huvudförhandling
eller syn på stället är fastighetsdomstol
domför utan nämndemännen
eller, i den omfattning
Konungen bestämmer, med en lagfaren
ledamot.
vid underrätten.

Beträffande propositionen i övrigt

M. antager de genom propositionen framlagda lagförslagen i övrigt.
Stockholm den 20 maj 1969

På första lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Erik Svedberg (s),
fröken Mattson (s)*, herrar Schött (m), Helge Karlsson (s), Oscar Carlsson
(s), Ernulf (fp)* och Ferdinand Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Löfqvist (s), fröken Bergegren (s), herr
Martinsson (s), fru Kristensson (m), herrar Larsson i Norderön (ep),
Hansson i Piteå (s), fru Anér (fp) och fru Jonäng (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Kartong, s. 63 rad 4, Ändrad lydelse, s. 64 rad 14—15 »tingsdomare» = »rådman».

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

Reservationer

Beträffande tingsrättsdomarnas titlar

1) av herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar Helge Karlsson, Oscar
Carlsson, fru Löfqvist, fröken Bergegren, herrar Martinsson och Hansson
i Piteå (alla s), vilka ansett

dels att avsnittet »Utskottets synpunkter» på s. 48 bort ha följande lydelse.

På de av departementschefen anförda skälen tillstyrker utskottet propositionens
förslag att chefsdomare i tingsrätt skall benämnas »lagman»
samt att annan ordinarie domare i tingsrätt skall benämnas »rådman».

dels ock att utskottet under B. bort hemställa att riksdagen,

med avslag å motionerna I: 1000 och II: 1147 punkt 1 e, I: 992 punkt 1
samt II: 1140, bifaller propositionens förslag att chefsdomare i tingsrätt
skall benämnas »lagman» och annan ordinarie domare i tingsrätt »rådman»
samt antager propositionens förslag till ändrad lydelse av 2 kap. 3 § rättegångsbalken.

Beträffande utvidgad tjänstgöringsskyldighet för underrättsdomare m. fl.

2) av herrar Alexanderson, Ernulf och fru Ancr (alla fp), vilka ansett

dels att avsnittet »Utskottets synpunkter» på s. 52 bort ha följande lydelse.

Förbudet att ta i anspråk ordinarie domare för domargöromål i annan
domstol måste ses mot bakgrunden av det förflyttningsskydd som sådan
domare åtnjuter enligt 36 § regeringsformen. Propositionens förslag innebär
visserligen inte skyldighet för domare att underkasta sig förflyttning
men i sak kan verkningarna av förslaget bli desamma. Enligt utskottet
utgör lagförslaget, såsom motionärerna också framhåller, inte obetydliga
ändringar i gällande princip om domares tjänstgöringsskyldighet. Utskottet
anser att några vägande skäl inte har anförts härför och vill betona
att vissa andra för rättsvården vitala uppgifter, som kräver insats av lagfarna
domare, t. ex. ordförandeskap i övervakningsnämnd och utskrivningsnämnd,
har kunnat genomföras på frivillig väg utan några olägenheter.
Vidare må anmärkas att i fråga om vattenrättsdomare som tjänstgör
såsom chefsdomare något undantag inte har gjorts från utvidgningen
av tjänstgöringsskyldigheten. Härigenom har man givit avkall även på
principen om likvärdig tjänst. På grund av det anförda anser utskottet att
riksdagen bör avslå propositionens förslag till lag om ändring i statstjänstemannalagen
och alltså bifalla motionen 1: 992, punkt 4 i hemställan.

dels ock att utskottet under E. bort hemställa att riksdagen, med avslag
å propositionen såvitt avser förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen,
bifaller motionen I: 992 punkt 4.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

Beträffande underrätts sammansättning vid handläggning av tvistemål och
domstolsärenden m. m.

3) av herrar Alexanderson (fp), Schött (m), Ferdinand Nilsson (ep),
fru Kristensson (m), herr Larsson i Norderön (ep), fru Anér (fp) och fru
Jonäng (ep), vilka ansett

a) att avsnittet »Utskottets synpunkter» på s. 36—41 bort ersättas av
text med följande lydelse.

I fråga om valet mellan de båda sammansättningsformerna, lagfaren
domare och nämnd eller juristkollegium, vill utskottet framhålla att erfarenheterna
av de båda sammansättningsformerna är goda samt att det inte
går att leda i bevis att den ena sammansättningsformen fungerat bättre än
den andra. Enligt utskottets mening har det inte anförts några bärande
skäl varför nämndens medverkan i handläggningen av tvistemålen skulle
inskränkas i så hög grad som föreslås i propositionen, samtidigt som utvecklingen
inom samhället går mot att lekmannainflytande ges utrymme
på allt flera områden. Denna utveckling bör enligt utskottets mening även
fullföljas inom domstolsväsendet så att nämndens medverkan utvidgas till
att omfatta de nuvarande rådhusrätternas domkretsar. Sedan gammalt har
det ansetts att lekmännen vid våra domstolar garanterar allmänhetens förtroende
för rättsskipningen och den uppfattningen gäller med oförminskad
styrka.

Det kan å andra sidan inte bestridas att nämndens medverkan icke är av
samma betydelse då invecklade rättsfrågor dominerar och dömandet kräver
stort juridiskt kunnande och ingående studier av litteratur och rättsfall,
något som ibland är fallet särskilt i de dispositiva tvistemålen. För tillgodoseende
av sådana synpunkter bör enligt utskottets mening erbjudas möjlighet
att anordna juristkollegium i de dispositiva tvistemålen. Beslutanderätten
rörande sammansättningsformen bör ligga i domstolens hand men
parterna bör höras om sin mening innan beslut fattas. En regel av detta
innehåll bör införas i 1 kap. 3 § RB. Detta ställningstagande innebär att i
RB måste finnas regler om överläggning och omröstning i tingsrätt då
nämnd deltar i rättsskipningen i tvistemål. Utskottet förordar alltså att
sådana regler antas av riksdagen. Till det närmare innehållet i omröstningsreglerna
återkommer utskottet senare. Vad ovan anförts om behovet av
juristkollegium i tvistemål kan stundom äga giltighet även för domstolsärendena.
Utskottet anser därför att juristkollegium bör få anordnas
även i dessa om särskild anledning föreligger därtill och att 6 § lagen om
domstolsärenden bör utformas i enlighet härmed.

Utskottets ståndpunkt innebär dels att yrkandena i motionerna I: 1001
och II: 1149 (andra och tredje att-satserna), I: 999 och II: 1142 (punkt 1)
och II: 1148 (punkt 1 d) i viss mån tillmötesgås, dels att bifall till propositionen
i motsvarande delar avstyrks.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

b) att utskottet under F. bort hemställa att riksdagen, med avslag å motionerna
I: 995 och II: 1146, I: 996 och II: 1145 punkt 2, I: 1000 och II: 1147
punkt 1 d, I: 1001 och II: 1149 femte att-satsen samt II: 1148 punkt 1 d,
i anledning av motionerna I: 999 och II: 1142 punkt 1, I: 1001 och II: 1149
andra och tredje att-satserna samt II: 1148 punkt 1 d

dels avslår propositionens förslag om upphävande av 16 kap. 7 § rättegångsbalken,
förslagen till lydelse av 1 kap. 3 §, 16 kap. 1, 3 och 4 §§,
17 kap. 9 § och 29 kap. 6 § rättegångsbalken samt förslagen till lag om
ändring i föräldrabalken, lag om ändring i giftermålsbalken, lag om ändring
i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
förmynderskap och adoption,

dels för sin del antager följande ändrade lydelse av 1 kap. 3 § rättegångsbalken.

3 §.

Tingsrätt är domför med en lagfaren domare och nämnd.

Är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, må rätten efter parternas
hörande förordna, att handläggningen skall ombesörjas av tre eller fyra
lagfarna domare.

Tingsrätt är---(lika med andra stycket i Kungl. Maj:ts förslag)

---än böter.

dels för sin del antager följande ändrade lydelse av 16 kap. 1 § rättegångsbalken.

1 §•

Yppas vid---(lika med gällande lydelse)---omröstning ske.

Har nämnd säte i rätten, säge ordföranden först sin mening och inhämte
därefter nämndens.

Vid omröstning i annat fall skall den yngste i rätten först yttra sig och
sedan var efter annan, såsom de hava säte i rätten. Har målet beretts av
viss ledamot, säge han först sin mening.

Envar angive---(lika med gällande lydelse)---omröstning

ske.

dels för sin del antager följande ändrade lydelse av 16 kap. 3 § rättegångsbalken.

3 §•

Yppas, då nämnd har säte i rätten, annan mening än ordförandens och
förena sig minst fyra eller, då i nämnden äro endast fyra, minst tre nämndemän
om skälen och slutet, gälle nämndens mening; i annat fall gälle ordförandens.

Vid omröstning i annat fall gälle den mening, som omfattats av mer än

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969 67

hälften av rättens ledamöter; har någon mening erhållit hälften av rösterna
och är bland dem ordförandens, gälle den meningen.

Om omröstning--- — (lika med gällande lydelse)---7 §.

dels för sin del antager följande ändrade lydelse av 16 kap. 4 § rättegångsbalken.

4 §.

Yppas vid omröstning, då nämnd ej har säte i rätten, flera än två meningar,
utan att någon enligt 3 § skall gälla, och är fråga om penningar
eller annat, som utgör viss myckenhet, skola rösterna för den större myckenheten
sammanläggas med rösterna för närmast mindre och, om det erfordras,
sammanläggningen fortsättas efter samma grund, till dess någon
mening skall gälla; i annat fall gälle den mening, för vilken rösterna äro
flera än för annan, eller, om för flera meningar rösterna äro lika många,
den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa
meningar.

dels för sin del antager följande ändrade lydelse av 29 kap. 3 § rättegångsbalken.

3 §•

Yppas, då---(lika med utskottets förslag) —- — — gälle ordföran dens.

Vid omröstning,---(lika med gällande lydelse) — — — dem ord förandens.

Om omröstning--— (lika med gällande lydelse) —- —- ■— 7 §.

dels för sin del antager följande ändrade lydelse av 29 kap. 6 § rättegångsbalken.

6 §•

Beträffande omröstning i fråga, som hör till rättegången och ej avser
ansvar eller som rör enskilt anspråk, så ock i fråga enligt 5 § eller om
rättegångskostnad, gälle vad i 16 kap. är stadgat; angående häktning eller
åtgärd, som avses i 25—28 kap., äge dock vad i detta kapitel föreslcrives
om omröstning i fråga om ansvar motsvarande tillämpning. Föres i brottmål
talan om enskilt anspråk vare rättens avgörande i ansvarsfrågan bindande
vid prövningen av det enskilda anspråket.

dels antager propositionens förslag till lag om ändring i militära rättegångslagen
med den ändring att 97 § erhåller nedan angiven lydelse.

97 §.

Yppas, då nämnd har säte i rätten, annan mening än ordförandens och
äro alla i nämnden ense om skälen och slutet, gälle nämndens mening;
i annat fall gälle ordförandens.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

dels ock antager propositionens förslag till lag om ändring i lagen om
handläggning av domstolsärenden med de ändringar att lagen erhåller nedan
angiven lydelse.

Lag

om ändring i lagen den 23 december 1946 (nr 807) om handläggning

av domstolsärenden

Härigenom förordnas — —■ —- (lika med Kungl. Maj :ts förslag)---

nedan anges.

6 §•

Underrätt är —- — -— (lika med Kungl. Maj :ts förslag)---denna

paragraf.

Vid annan handläggning än i 3 eller 4 § sägs skall rätten bestå av en lagfaren
domare och nämnd, om ärendet är tvistigt eller om det angår

1. samtycke---(lika med Kungl. Maj:ts förslag) -— --avses

ovan.

Om särskild anledning föreligger får rätten efter hörande av sökande
eller annan, som för talan i ärendet, förordna att handläggningen skall ombesörjas
av tre eller fyra lagfarna domare.

Denna lag---(lika med Kungl. Maj :ts förslag)----vissa un derrätter.

Vid handläggning — — ■— (lika med Kungl. Maj :ts förslag) ----

alltjämt gälla.

4) av herr Ernulf (fp), som ansett

a) att avsnittet »Utskottets synpunkter» på s. 36—41 bort ersättas av
text med följande lydelse.

Utskottet kan i allt väsentligt dela de tankegångar som ligger till grund
för propositionens förslag i frågan om tingsrätts sammansättning i tvistemål
och ärenden men vill ifrågasätta om inte lekmannainflytande! borde
beredas ett något större utrymme än förslaget åsyftar. Särskilt synes möjlighet
att anlita nämnd kunna vara av värde i mål där fråga huvudsakligen
är om skälighetsbedömanden av olika slag, bevisvärdering eller andra inte
renodlat rättsliga avgöranden, vid vilka det kommer mera an på allmän
livserfarenhet än på juridisk skolning och erfarenhet för att nå fram till
ett riktigt resultat. Otvivelaktigt möter det emellertid stora svårigheter att
i lagregler ange de tvistemål som kan anses lämpade för handläggning med
nämnd, utöver vad som skett i propositionen. Domstolskommittén, som
gjorde vissa överväganden i denna fråga i sitt betänkande SOU 1963:56,

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

stannade för ett system med Valfrihet mellan alternativa sammansättningsformer.
Detta lämnades utan erinran av flertalet remissinstanser. Utskottet
anser att ett system med valfrihet beträffande sammansättningsformerna
skulle utgöra ett värdefullt komplement till propositionens lagförslag och
vill därför förorda att ett sådant införs i form av en bestämmelse i 1 kap.
3 § rättegångsbalken av innehåll att rätten efter parternas hörande må
förordna, att handläggningen skall ombesörjas av en lagfaren domare och
nämnd. Detta ställningstagande, som överensstämmer med syftet i motionerna
I: 995 och II: 1146 (punkt 1 i hemställan), innebär att i rättegångsbalken
måste finnas regler om överläggning och omröstning i tingsrätt då
nämnd deltar i rättsskipningen i tvistemål. Utskottet förordar alltså att
sådana regler antas av riksdagen.

b) att utskottet under F. bort hemställa att riksdagen, med avslag å motionerna
I: 996 och II: 1145 punkt 2, I: 999 och II: 1142 punkt 1, I: 1000
och II: 1147 punkt 1 d, I: 1001 och I: 1149 andra, tredje och femte attsatserna
samt 1:1148 punkt 1 d och e, bifaller motionerna 1:995 och
II: 1146 och således

dels för sin del antager följande ändrade lydelse av 1 kap. 3 § rättegångsbalken.

3 §•

Tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än fyra
lagfarna domare må ej sitta i rätten. Efter parternas hörande må rätten
förordna, att handläggningen skall ombesörjas av en lagfaren domare och
nämnd. I brottmål skall tingsrätt bestå av en lagfaren domare och nämnd.

Tingsrätt är---(lika med andra stycket i Kungl. Maj :ts förslag)

---än böter.

dels för sin del antager följande ändrade lydelse av 16 kap. 1 § rättegångsbalken.
— ---(lika med reservation 3/ t. o. m. 97 § militära rättegångslagen)
---gälle ordförandens.

dels antager propositionens förslag till lag om ändring i lagen om handläggning
av domstolsärenden,

dels avslår propositionens förslag till lag om ändring i föräldrabalken
såvitt avser 20 kap. 37 § samt för sin del antager förslaget i övrigt med de
ändringar att

I. lagens ingress erhåller nedan angiven lydelse.

Härigenom förordnas i fråga om 20 kap. föräldrabalken, dels att nuvarande
36—40 §§ skall betecknas 37—41 §§, dels att den nya 41 § skall

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i kapitlet skall införas
en ny paragraf, 36 §, av nedan angiven lydelse.

II. den i propositionens förslag upptagna 20 kap. 42 § betecknas 41 § och
erhåller nedan angiven lydelse.

41 §.

Över hovrättens beslut i fråga som avses i 40 § må klagan ej föras. Samma
lag vare med avseende å ärende som först handlagts av överförmyndaren.

dels antager propositionens förslag till lag om ändring i giftermålsbalken,

dels ock, för sin del antager propositionens förslag till lag om ändring

1 lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap
och adoption med den ändring att 5 kap. 4 § erhåller nedan
angiven lydelse.

4 §•

Skall i---(lika med utskottets förslag)---motsvarande tillämp ning.

Är förmynderslcap---(lika med gällande lydelse)---omyndi ges

angelägenheter.

Beträffande ordningen för tingsrätts ordinarie sammanträden

5) av herrar Alexanderson (fp) och Ernulf (fp), vilka ansett

dels att avsnittet »Utskottets synpunkter» på s. 51 bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening är ordet »årligen» i paragrafens första punkt
utan betydelse för innehållet. Det kan också vara missvisande, såtillvida att
det för den oinvigde ger intryck av att tingsrätt skall sammanträda bara
någon enstaka gång varje år. Ordet kan därför med fördel uteslutas. Mot
andra pnnkten kan invändas att den inte ger någon information alls utöver
första punkten då varken omfattningen av eller tidpunkten för rättsferierna
angivits. Härtill kommer att de inskränkningar som görs i andra punktens
sista sats gör även regeln om ting varje vecka dispensabel. Det är fullt tillräckligt
att paragrafens första stycke innehåller följande: Tingsrätt skall
för huvudförhandling å bestämda tider hålla allmänna ting å tingsställe.
Har tingsrätten flera tingsställen, fördelas tingen mellan dem.

I enlighet med det sagda tillstyrker utskottet att propositionens förslag
till 1 kap. 6 § RB jämkas i enlighet med förslaget i motionen I: 992 (punkt

2 i hemställan).

dels ock att utskottet under H. bort hemställa att riksdagen i anledning
av motionen 1: 992 punkt 2 för sin del antager propositionens förslag till
ändrad lydelse av 1 kap. 6 § rättegångsbalken med den ändring att paragrafen
erhåller nedan angiven lydelse.

Första lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969

6 §■

Tingsrätt skall för huvudförhandling å bestämda tider hålla allmänna
ting å tingsställe. Har tingsrätten flera tingsställen, fördelas tingen mellan
dem.

Hovrätten bestämmer---(lika med Ivungl. Maj :ts förslag)---

skall hållas.

Beträffande valbarhet till nämndeman

6) av herrar Alexanderson (fp), Schött (in), Ernulf (fp), fru Kristensson
(in), herr Larsson i Norderön (ep), fru Anér (fp) och fru Jonäng (ep),
vilka ansett

dels att avsnittet »Utskottets synpunkter» på s. 49 bort ha följande lydelse.

Propositionens förslag om ändring av lydelsen av 4 kap. 6 § RB föranleder
erinran från utskottets sida endast såvitt avser valbarhetsåldern för
nämndemän. Utskottet anser att frågan om sänkning av valbarhetsåldern
för nämndemän bör övervägas i samband med spörsmålen rörande åldersgränserna
för juridiskt utbildade domare, jurymän och särskilda ledamöter
i vissa mål enligt sjölagen. Att nu, utan närmare utredning, ta upp åldersfrågan
bara för nämndemännen kan inte anses påkallat.

dels ock att utskottet under J. bort hemställa att riksdagen, med avslag
på motionen II: 44 och med bifall till motionerna I: 997 och II: 1150, I: 1000
och II: 1147 punkt 1 f, I: 992 punkt 3 och II: 1148 punkt 1 f, för sin del
antager propositionens förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 6 § rättegångsbalken
med den ändring att paragrafen erhåller nedan angiven lydelse.

6 §■

Valbar till nämndeman är myndig svensk medborgare, som är mantalsskriven
och boende inom kommunen samt fyllt tjugufem men ej sjuttio år.
Lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polisman eller
advokat eller den som eljest har till yrke att föra andras talan inför rätta
må ej vara nämndeman.

Ej må---(lika med gällande lydelse) —---sex år.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690030