Första lagutskottets utlåtande nr 37 (Utlåtande 1946:L1u37 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

ISr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om handläggning av domstolsärenden m. m.

Genom en den 12 januari 1946 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 28, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om handläggning av domstolsärenden;

2) lag om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);

3) lag om ändring i konkurslagen;

4) lag angående upphävande av 7 § 6. lagen den 13 maj 1921 (nr 226) om
nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas;

5) lag angående ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 252) örn
begränsning av tiden för efterbevakning i vissa konkurser;

6) lag angående ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling
utan konkurs;

7) lag angående ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 244) om utmätningsed; 8)

lag om ändring i utsökningslagen;

9) lag angående ändrad lydelse av 22 § förordningen den 10 augusti 1877
(nr 31 s. 51) örn nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå
iakttagas skall;

10) lag om bevisupptagning åt utländsk domstol;

11) lag örn bevisupptagning vid utländsk domstol;

12) lag örn bevisupptagning åt vissa internationella organ;

13) lag örn upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet;

14) lag angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 14 juni 1929 (nr 145)
om skiljemän; samt

15) lag angånde ändrad lydelse av 12 § lagen den 14 juni 1929 (nr 147) om
utländska skiljeavtal och skiljedomar.

Till grund för de genom propositionen framlagda lagförslagen, vilka äro
föranledda av nya rättegångsbalken, ligga av processlagberedningen i betänkande
den 17 mars 1944 (SOU 1944:9 och 10) framlagda lagförslag i samma
ämnen. Lagrådet har den 19 juni 1945 avgivit utlåtande över sistnämnda
lagförslag. De erinringar som vid lagrådsgranskningen framställts mot olika
bestämmelser i de remitterade förslagen ha i allt väsentligt beaktats i propo Bihang

lill riksdagens protokoll 19i6. 9 sami. 1 avd. Nr 37.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

Utskottet.

sitionen. Beträffande motiveringen till lagförslagen hänvisas till förenämnda
betänkande och propositionen.

Förevarande proposition innehåller i 204 § konkurslagen, 47 § lagen om
ackordsförhandling utan konkurs och 16 § lagen om utmätningsed bland annat
bestämmelse att handling som insändes till konkursdomaren med posten
skall anses inkommen, då den avlämnats till konkursdomaren eller rättens
kansli. I 33 kap. 3 § nya rättegångsbalken har upptagits ett stadgande av
motsvarande innebörd. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 23 vid
årets riksdag hemställde utskottet om sådan ändring i bland annat 1944 års
lag örn rätt att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända
handlingar med posten m. m., att avi om försändelse, vari handling finnes
innesluten, i förevarande hänseende skulle jämställas med handlingen. Utskottet
uttalade därvid att motsvarande ändring borde vidtagas i nya rättegångsbalken
jämte de följdförfattningar till denna som innehålla liknande
bestämmelse. Beträffande 33 kap. 3 § nya rättegångsbalken fann utskottet
det ej påkallat att föreslå ändring, då Kungl. Maj:t torde komma att beakta
att sådana ändringar, som bliva nödvändiga på grund av ny lagstiftning, vidtoges
i denna balk före ikraftträdandet. Vad anginge de följdförfattningar,
som innehålla bestämmelser av ifrågavarande innebörd och som vore föremål
för utskottets prövning, hade utskottet för avsikt att i sina däröver avgivna
utlåtanden föreslå erforderliga ändringar.

På grund av vad sålunda anförts föreslår utskottet ändring av 204 § andra
stycket konkurslagen, 47 § andra stycket lagen om ackordsförhandling utan
konkurs och 16 § lagen om utmätningsed. Bestämmelserna i ämnet synas
lämpligen kunna utformas såsom en hänvisning till det allmänna stadgandet
i 33 kap. 3 § nya rättegångsbalken om ingivande av handling till rätten.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot de genom
propositionen framlagda lagförslagen.

Med anledning av de föreslagna ändringarna i 20 § första och femte styckena
konkurslagen erinras emellertid att Kungl. Majit föreslagit viss ändring
i andra stycket av samma paragraf genom den senare avlämnade propositionen
nr 261. Över sistnämnda lagförslag, som är avsett att träda i kraft
den 1 juli 1946, kommer utskottet senare att avgiva särskilt utlåtande, nr 46.
Angivna förhållanden torde beaktas av Kungl. Maj :t vid utfärdande av ifrågavarande
lagar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit vissa
ändringar böra vidtagas i de genom förevarande proposition
framlagda förslagen till lagar om ändring i konkurslagen,
lagen örn ackordsförhandling utan konkurs och lagen örn utmätningsed
— måtte för sin del antaga följande förslag till

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

l) Lag

om handläggning av domstolsärenden.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna lag avser ärenden angående rättsvård, som allmän underrätt har
att upptaga självmant eller efter ansökan och som ej enligt lag eller författning
skola handläggas i den för tvistemål eller brottmål stadgade ordningen,
dock ej ärenden som angå straff eller annan med brott förenad
påföljd.

2 §.

Ansökan må göras muntligen eller skriftligen hos rätten.

I ansökan skall sökanden uppgiva de omständigheter å vilka den grundas
och den åtgärd som påkallas samt de omständigheter som betinga rättens
behörighet, om ej denna framgår av vad eljest anföres. De skriftliga handlingar
som åberopas skola samtidigt inlämnas.

Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller
hans ombud. Sökandens hemvist och postadress skola uppgivas. Göres ansökan
muntligen, skall, i den mån det erfordras, uppteckning därav ske.
Fullmakt för ombud erfordras ej, med mindre rätten finner fullmakt böra
företes.

3 §•

Uppfyller ansökan ej föreskrifterna i 2 § eller är den eljest ofullständig,
förelägge rätten sökanden att avhjälpa bristen. Efterkommes ej sådant föreläggande,
må ansökan avvisas.

Finnes uppenbart, att ansökan ej kan av rätten upptagas, skall den omedelbart
avvisas.

4 §•

Skall yttrande inhämtas eller finnes annan förberedande åtgärd böra vidtagas,
meddele rätten beslut därom utan dröjsmål.

Finnes för ärendets prövning sökanden eller annan som ärendet angår
böra höras muntligen, utsätte rätten, så snart lämpligen kan ske, tid och
ställe för förhandling inför rätten och utfärde härför erforderliga kallelser.
Rätten må vid vite förelägga sökanden eller annan att komma tillstädes eller
infinna sig personligen. 1 ärende, som må av rätten upptagas endast efter
ansökan, äge rätten förelägga sökanden att komma tillstädes vid påföljd, att
ansökan eljest förfaller.

Finnes av synnerlig vikt att ä avbidan på ärendes avgörande egendom ställes
under förvaltning av god man eller annan åtgärd vidtages för säkerstäl -

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

lande av den rättsvård om vilken i ärendet är fråga, åge rätten förordna
därom. Tillfälle skall lämnas den som åtgärden angår att yttra sig däröver.
Är fara i dröjsmål, må dock förordnande omedelbart meddelas. Förekomma
ej längre skäl för åtgärden, skall den av rätten omedelbart hävas.

5 §•

Ärende skall avgöras så snart ske kan.

Örn förhandling inför rätten gäde i tillämpliga delar vad i rättegångsbalken
är stadgat om huvudförhandling i tvistemål. Uteblir sökanden, då föreläggande
meddelats honom att komma tillstädes vid påföljd att ansökan eljest
förfaller, skall ärendet avskrivas. Utevaro av sökanden i annat fall eller utevaro
av annan som kallats utgöre ej hinder för ärendets prövning och avgörande.

6 §•

Underrätt vare vid handläggning av ärende domför, häradsrätt utan
nämnd och rådhusrätt med en lagfaren domare.

Vid annan handläggning än i 3 eller 4 § sägs skall dock i häradsrätt nämnd
deltaga och rådhusrätt äga den sammansättning som i rättegångsbalken är
i allmänhet föreskriven för domförhet vid huvudförhandling i tvistemål, om
ärendet angår

1. adoption, vårdnaden om barn eller samtycke till hävande av tjänsteeller
arbetsavtal som barn ingått, medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 4 §
giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap.
14 § eller 6 kap. 6 § nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms
förvaltning i andra fall;

2. förmynderskap eller godmanskap enligt lagen om förmynderskap, dock
ej fråga örn inskrivning eller överflyttning av förmynderskap eller godmanskap
eller föreläggande, som avses i 7 kap. 10 §, 8 kap. 11 § eller 9 kap.
3, 4 eller 10 §, eller entledigande av god man, då uppdraget slutförts eller,
i fall som avses i 11 kap. 3 § eller 4 § 1—5, den för vilken gode mannen
förordnats begär hans entledigande;

3. förvaltning enligt lagen om testamente eller lagen om boutredning och
arvskifte;

4. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning
i bolag, skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation,
förordnande eller entledigande av likvidator eller tillstånd till försäljning av
egendom under likvidation eller till fusion;

5. förvaltning av stiftelse eller utseende av huvudmän i sparbank;

6. förordnande eller entledigande av god man eller annan för fullgörande
av särskilt uppdrag i andra fall än ovan sagts;

7. bestämmande av arvode;

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

8. tillstånd till försäljning av samfälld egendom enligt lagen örn samäganderätt,
underställning av delägares beslut eller meddelande av särskilda
föreskrifter angående god mans förvaltning enligt lagen örn förvaltning av
bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter eller
intagande i rättens protokoll av förening enligt lagen om ägofred; eller

9. dödande av förkommen handling.

Skall i häradsrätt nämnd deltaga, vare häradsrätten i ärende, som avses
i andra stycket 2, 3, 6 eller 7, domför med tre i nämnden, dock ej då fråga
är om tillstånd till viss förvaltningsåtgärd eller talan mot överförmyndares
beslut.

7 §•

Ärenden angående äktenskapsförord, bouppteckning, arvsskatt, testamentsbevakning,
åtgärder som avses i 9 kap. lagen om arv och 8 kap. lagen om
testamente, avhandlingar om lösöreköp och kallelse å okända borgenärer
skola, om ej i arbetsordning eller eljest annat bestämts, i underrätt handläggas
av den som har att upptaga inskrivningsärenden.

8 §■

I ärende som sägs i 6 § andra stycket skall handläggning som där avses
äga rum i häradsrätt vid ting och i rådhusrätt å allmän rättegångsdag; dock
må, om ärendet är brådskande, handläggning ske å särskilt sammanträde.

9 §•

Rättens avgörande av ärende sker genom beslut.

Underrätts slutliga beslut skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl,
å vilka beslutet grundas. Beslutet må, om det finnes lämpligt, tecknas å den
handling som ligger till grund för ansökan. Avkunnas ej beslutet vid förhandling,
skall det meddelas genom att det hålles tillgängligt å rättens kansli;
har beslutet gått emot sökanden eller annan som fört talan i ärendet, skall
underrättelse om tiden för beslutets meddelande genom rättens försorg genast
avsändas till honom. Rätten skall på begäran lämna den som vill föra
talan mot beslutet underrättelse örn vad han har att iakttaga.

Mot underrätts beslut i fråga som avses i 4 § tredje stycket skall talan
föras särskilt. Beslutet skall lända lill efterrättelse utan hinder av att det
icke äger laga kraft. Mot hovrättens beslut i fråga som nu nämnts må talan
ej föras.

10 §.

Om dagbok, protokoll och aktbildning i ärenden som avses i denna lag
förordnar Konungen.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

11 §•

I allt, varom ej i denna lag är särskilt föreskrivet, skall angående behandlingen
av ärende lända till efterrättelse vad om tvistemål är stadgat, i den
mån det är tillämpligt.

12 §.

Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad i fråga om ärende
som avses i denna lag, vare föreskriften gällande, även örn den strider mot
vad denna lag stadgar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga
delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Genom lagen upphäves förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 35) angående
särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden, i
vad förordningen avser förmynderskaps-, äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokoll.

2) Lag

om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).

Härigenom förordnas som följer.

Om lagsökning.

1 §•

För fordran som grundar sig å skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis
och är till betalning förfallen må gäldenären lagsökas enligt vad nedan
sägs.

Borgenär som för sin fordran har inteckning i fast egendom eller i fartyg
äge ock genom lagsökning söka betalning ur den intecknade egendomen.

2 §•

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall
innehålla uppgift örn borgenärens namn, yrke, hemvist och postadress samt
gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress,
så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive
ock de omständigheter som betinga rättens behörighet, om denna ej framgår
av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av
den handling varå fordringen grundas.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Ansökningen skall jämte avskrift av fordringshandlingen avlämnas i två
exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud.
Är endast ett exemplar ingivet, besörje rätten mot stadgad avgift erforderlig
avskrift, och gälle den i målet lika med huvudskrift.

3 §•

Finnes den åberopade handlingen icke innefatta bevis om fordran eller
prövar rätten eljest hinder möta för upptagande av ansökningen, skall den
avvisas; bevis därom skall tecknas å ena exemplaret av ansökningen.

4 §•

Upptages ansökningen, förelägge rätten gäldenären att inom viss av rätten
bestämd tid efter det lagsökningshandlingarna blivit honom delgivna skriftligen
svara å ansökningen vid påföljd att målet ändå avgöres. Föreläggandet,
som skall tecknas å ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla
anmaning till gäldenären att hos rätten anmäla hemvist och postadress, såvida
tillförlitlig uppgift härom icke föreligger.

Vid utsättande av tiden för svars avgivande har rätten att taga hänsyn till
belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna
väntas bliva honom delgivna. Har gäldenären känt hemvist inom riket, må
tiden icke utan synnerliga skäl bestämmas längre än till två veckor.

5 §■

Det exemplar av ansökningen varå enligt 4 § föreläggandet tecknats skall
jämte fordringshandlingen delgivas gäldenären på sätt om stämning i tvistemål
är stadgat. Delgivning skall ske genom rättens försorg, örn borgenären ej
hellre vill själv ombesörja delgivningen.

6 §•

Hava enligt bevis som inkommit till rätten lagsökningshandlingarna blivit
gäldenären delgivna och kommer han ej inom förelagd tid med skriftligt
svar, avgöre rätten målet på de skäl borgenären företett.

7 §•

Rätten äge, om gäldenärens svar föranleder dårlin, förelägga borgenären
att innan målet avgöres bemöta svaret med påminnelser. Ej må eljest flera
skrifter växlas än en å vardera sidan.

8 §■

Finnes handling som part företett i avskrift böra företes i huvudskrift,
förelägge rätten honom viss tid att förete handlingen vid påföljd att målet
ändå avgöres. Rätten give ock motparten tillfälle att taga del av handlingen,
örn skäl äro därtill; denne äge då yttra sig över handlingen.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

9 §•

Anteckning om föreläggande som rätten meddelat part i annat fall än enligt
4 § skall införas i den i 38 § omförmälda boken; underrättelse om föreläggandet
skall samtidigt genom rättens försorg avsändas till parten.

10 §.

Nekar den som sökes sin hand och förskrivning och har han ej förut vid
domstol eller inför överexekutor eller ock, enligt å handlingen tecknat behörigt
bevis, i tillkallat vittnes närvaro inför landsfiskal, stadsfogde eller notarius
publicus erkänt handlingen, förordne rätten att målet skall såsom
tvistigt hänskjutas till rättegång.

11 §•

Invänder gäldenären, att den handling varå kravet grundas icke är gällande
mot honom, därför att han blivit tvungen eller förledd att utgiva handlingen,
och visar han sannolika skäl för invändningen, skall målet såsom
tvistigt hänskjutas till rättegång, örn ej gäldenären försummat att anmäla och
kungöra tvånget eller förledandet så som i andra stycket sägs.

Anmälan om tvång eller förledande skall göras hos domstol inom fyra
veckor sedan tvånget upphörde eller förledandet skedde; gäldenären vare
ock pliktig att inom lika tid efter det anmälan gjordes låta domstolens bevis
därom införas i allmänna tidningarna. Försummas något av vad sålunda är
föreskrivet, åge rätten utan hinder av invändning som här avses i lagsökningsmålet
pröva borgenärens rätt.

12 §.

Gör gäldenären mot kravet annan invändning än i 10 och 11 §§ sägs och
vill styrka den, skall han genast förete sina bevis; ej må andra än skriftliga
bevis gälla. Finnes gäldenären hava skäl för invändningen, hänskjute rätten
målet såsom tvistigt till rättegång.

Grundas kravet å fordringsbevis vari gäldenären betingat sig vederlag för
den utfästa betalningen och gör gäldenären invändning som har avseende å
vederlaget, skall målet såsom tvistigt hänskjutas till rättegång, örn gäldenären
förebragt sannolika skäl för invändningen eller borgenärens rätt till betalning
eljest finnes stridig.

13 §.

Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång,
skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären; avser lagsökningen betalning
ur intecknad fast egendom eller intecknat fartyg, fastställe rätten fordringen
till betalning ur den intecknade egendomen.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

14 §.

Vill gäldenären kvitta sin skuld mot fordran hos borgenären och är denna
fordran sådan att den kan utkrävas genom lagsökning, förordne rätten att
den må, så långt den räcker, kvittas mot skulden.

Ej må klar och förfallen fordran uppehållas för det som är stridigt eller
icke förfallet.

15 §.

I fråga om kostnad i lagsökningsmål gäde vad i rättegångsbalken är stadgat
örn rättegångskostnad i tvistemål; hänskjutes målet till rättegång, skall
frågan örn ersättning för sådan kostnad prövas i rättegången.

16 §.

I lagsökningsmål må rätten förordna örn kvarstad och skingringsförbud
som avses i 15 kap. rättegångsbalken, så ock giva handräckning varom sägs i
192 § utsökningslagen; om sådan åtgärd gäde vad i rättegångsbalken och utsökningslagen
är för motsvarande fall stadgat.

17 §.

I lagsökningsmål skall utslag givas ofördröjligen sedan målet kommit i det
skick att det kan avgöras. Fordringshandlingen eller den del därav varom i
målet är fråga skall ordagrant intagas i utslaget eller avskrivas omedelbart
därefter.

Om betalningsföreläggande.

18 §.

För utfående av penningfordran som ej grundar sig å skriftligt fordringsbevis
och icke avser skadestånd åge borgenären utverka betalningsföreläggande
enligt vad nedan sägs.

19 §.

Ansökning örn betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller muntligen
hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens
namn, yrke, hemvist och postadress samt gäldenärens namn och, där så
kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress, så ock fordringens belopp och
den ränta som fordras. Borgenären angive tillika i ansökningen eller i räkning .
som åberopas tydligt och fullständigt grunden för fordringen och tiden för
dess tillkomst samt de omständigheter som betinga rättens behörighet, örn
denna ej framgår av vad eljest anföres.

Ansökning som göres skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara
egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett
exemplar ingivet, besörje rätten mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

gälle den i målet lika med huvudskrift. Göres ansökning muntligen, skall
genom rättens försorg mot stadgad avgift uppteckning därav ske i två exemplar;
borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift vitsorda att uppteckningen
är riktig. Uppteckningen gäde sedan som huvudskrift.

Räkning som åberopas skall ingivas i två exemplar; är räkningen ingiven i
allenast ett exemplar, skall mot stadgad avgift avskrift därav besörjas av
rätten.

20 §.

Ej må i samma ansökning framställas krav mot mera än en gäldenär.

21 §.

Prövar rätten hinder möta för upptagande av ansökningen, skall den avvisas;
bevis därom skall tecknas å ena exemplaret av ansökningen.

22 §.

Upptages ansökningen, förelägge rätten gäldenären att, såframt han vill
helt eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rätten bestämd tid
efter det ansökningen jämte räkning, örn sådan åberopats, blivit honom delgiven,
skriftligen hos rätten anmäla sitt bestridande vid påföljd att utmätning
eljest må ske. Vid utsättande av tiden för anmälan av bestridande har
rätten att taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller
handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Utan synnerliga skäl
må tiden icke bestämmas längre än till två veckor.

Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostnad å målet, bestämme
rätten i föreläggandet vad i sådant hänseende skall, örn bestridande
ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning.

Föreläggandet, som skall tecknas å ena exemplaret av ansökningen, skall
tillika innehålla anmaning till gäldenären att hos rätten anmäla hemvist och
postadress, såvida tillförlitlig uppgift härom icke föreligger.

23 §.

I föreläggande som avses i 22 § må, om borgenären det begär och rätten
finner det lämpligt, i stället för vad där sägs örn skriftligt bestridande, föreskrivas
att gäldenären har att, såframt han vill helt eller till någon del bestrida
ansökningen, å viss av rätten bestämd dag, högst en vecka sedan ansökningshandlingarna
kunna väntas hava blivit honom delgivna, inställa sig
vid sammanträde inför rätten för att framställa sitt bestridande vid påföljd
att utmätning eljest må ske. Till sammanträdet skall ock borgenären
kallas.

Äro ej särskilda skäl däremot, skall föreläggande vid vite meddelas borgenären
så ock gäldenären, om han vill bestrida ansökningen, att infinna sig

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj-.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

personligen. Parterna skola tillika erinras att de, om ansökningen bestrides
och målet hänskjutes till rättegång, böra vara beredda att genast uppgiva de
omständigheter och bevis de vilja åberopa i rättegången och förete sina skriftliga
bevis.

24 §.

Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte föreläggande
som avses i 22 eller 23 § åge vad i 5 § är stadgat örn delgivning av
lagsökningshandlingar motsvarande tillämpning Ej må delgivning äga rum
utom riket och ej heller på sätt i 33 kap. 12 § rättegångsbalken sägs.

25 §.

Hava enligt bevis som inkommit till rätten ansökningshandlingarna blivit
gäldenären delgivna och bestrider ej gäldenären ansökningen på sätt och å
tid som rätten förelagt, teckne rätten ofördröjligen å det exemplar av ansökningen
som kvarligger hos rätten såväl föreläggandet som bevis att ansökningen
lämnats obestridd; rätten pröve ock vad i ersättning för delgivningskostnad
skall tillkomma borgenären och teckne bevis därom å ansökningen.
Bevis skall tillika innehålla, att utmätning för fordringen och kostnaden å
målet må omedelbart äga rum. Bestrides allenast en del av fordringen eller
allenast kostnaden eller del därav, varde beviset därefter jämkat.

Har gäldenären förklarat sig vilja kvitta sin skuld mot fordran hos borgenären,
skall det till den del fordran skulle täcka skulden anses som bestridande.

Utebliva båda parterna från sammanträde som avses i 23 §, vare ansökningen
förfallen.

26 §.

Har gäldenären anmält bestridande på sätt och inom tid som förelagts
enligt 22 §, skall, om borgenären sist inom en månad efter utgången av samma
tid framställer yrkande därom, målet eller, då bestridandet avsett allenast en
del, målet i denna del såsom tvistigt hänskjutas till rättegång. Framställes
ej sådant yrkande inom föreskriven tid, vare ansökningen förfallen.

Det åligger rätten att, då bestridandet anmäles, genast avsända underrättelse
därom till borgenären.

27 §.

Bestrider gäldenären ansökningen vid sammanträde som avses i 23 § och
är borgenären tillstädes, bör rätten höra parterna och, om det finnes lämpligt,
söka att förlika dem. Träffas förlikning, skall på begäran bevis därom tecknas
å det exemplar av ansökningen som kvarligger hos rätten; i beviset skall
ock angivas att utmätning må omedelbart äga rum.

Förlikas ej parterna, skall, örn borgenären yrkar det, målet eller, då bestridandet
avser allenast en del, målet i denna del såsom tvistigt hänskjutas till

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

rättegång. Vill gäldenären att målet eller del därav skall prövas av rätten, eller
vill han fordra ersättning för sin kostnad, må ock på hans yrkande målet
hänskjutas till rättegång; dock ej om bestridandet avser allenast borgenärens
kostnad å målet.

Yrkande som avses i andra stycket skall framställas innan sammanträdet
avslutas vid påföljd att ansökningen eljest är förfallen.

28 §.

Har ansökningen lämnats obestridd men är borgenären missnöjd med rättens
beslut om ersättning för kostnaden å målet, må han påkalla att frågan
därom hänskjutes till rättegång. Angående den tid inom vilken sådant yrkande
skall framställas äge vad i 26 och 27 §§ är stadgat motsvarande lilllämpning.

29 §.

Yrkar part att mål skall hänskjutas till rättegång, skall han tillika uppgiva
de omständigheter och bevis som han vill åberopa i rättegången; skriftligt
bevis som parten innehar skall genast företes.

Har enligt 23 § andra stycket borgenären eller gäldenären vid vite förelagts
att infinna sig personligen och är han då målet hänskjutes till rättegång tillstädes
allenast genom ombud, skall, om därav vållas uppskov i rättegången,
vitet utdömas.

Gemensamma bestämmelser.

30 §.

Vid handläggning av mål örn lagsökning eller betalningsföreläggande vare
rätten domför, häradsrätt utan nämnd och rådhusrätt med en lagfaren domare.

31 §.

Om laga domstol i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande gäde
vad för tvistemål är stadgat; rätten pröve självmant sin behörighet. Borgenärs
uppgift om de omständigheter som betinga rättens behörighet skall tagas
för god, om anledning ej förekommer att den är oriktig.

32 §.

Hänskjutes mål till rättegång, förordne rätten tillika om målets fortsatta
handläggning. Finnes förberedelse ej erforderlig, må målet omedelbart utsättas
till huvudförhandling. Då mål örn betalningsföreläggande vid sammanträde
inför rätten hänskjutits till rättegång, bör, om ej hinder möter, förberedelse
eller huvudförhandling äga rum i omedelbart samband därmed; i
sådant fall gäde om rättens domförhet vad i 30* § är föreskrivet.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

33 §.

Talan i mål som hänskjutits till rättegång skall anses väckt då lagsökningsinlagan
inkom till rätten eller ansökningen örn betalningsföreläggande gjordes
hos rätten; med avseende å rättegången skall så anses som örn stämning
utfärdats genom rättens förordnande om målets fortsatta handläggning.

34 §.

Talan mot rättens beslut varigenom ansökning enligt 3 eller 21 § avvisats
skall föras genom besvär i hovrätten.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits eller i mål örn betalningsföreläggande
å ansökningen tecknats bevis att utmätning må äga rum, åge
gäldenären att hos rätten söka återvinning. Mot utslag i lagsökningsmål i
andra fall skall talan föras genom besvär i hovrätten.

Angående klagan över beslut som rätten meddelat under målets handläggning
äge vad för tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.

Ej må klagan föras över beslut varigenom mål hänskjutits till rättegång.

Anteckning om meddelande av utslag eller av beslut, mot vilket talan må
omedelbart föras, skall införas i den i 38 § omförmälda boken.

35 §.

Ansökan örn återvinning skall göras skriftligen, i lagsökningsmål inom en
månad från den dag då utslaget delgavs gäldenären och i mål om betalningsföreläggande
inom samma tid från det utmätning ägde rum eller utan
föregången utmätning betalning skedde med förbehåll örn rätt för gäldenären
att söka återvinning.

Örn återvinningstalan äge i övrigt vad i rättegångsbalken är stadgat örn
återvinning i tvistemål motsvarande tillämpning; rättens utslag i lagsökningsmålet
eller rättens bevis att utmätning må äga rum skall därvid anses som
tredskodom.

Skall mål på grund av ansökan om återvinning upptagas till fortsatt handläggning,
gäde vad i 33 § är stadgat.

36 §.

över hovrätts beslut i mål som enligt 34 § fullföljts till hovrätt må klagan
ej föras; dock må mot hovrätts beslut angående kvarstad eller skingringsförbud
eller angående handräckning varom sägs i 192 § utsökningslagen talan
fullföljas till högsta domstolen enligt vad i rättegångsbalken är stadgat angående
fullföljd av talan mot hovrätts beslut i mål som väckts vid underrätt.

37 g.

I mål örn lagsökning eller betalningsföreläggande erfordras ej förande av
protokoll. Om aktbildning och dagbok meddelas närmare bestämmelser av
Konungen.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Majlis förslag:)

(Utskottets förslag:)

38 §.

För anteckning om förelägganden, utslag och beslut i de fall ovan stadgats
skall vid allmän underrätt finnas hök, som utan särskild begäran skall
vara tillgänglig för allmänheten. Då föreläggande, utslag eller beslut, varom
anteckning skall ske, meddelas, skall senast samma dag anteckningen införas
i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle i tillämpliga
delar vad i lagen örn införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Genom lagen upphäves lagen den 18 juni 1937 (nr 451) örn lagsökning och
örn handräckning för fordran.

3) Lag

om ändring i konkurslagen.

Härigenom förordnas, dels att 7, 9, 11—17, 20, 22, 26, 37, 39, 77, 79, 95,
103, 108, 109, lil, 117, 123, 130, 164, 185, 199, 204 och 211 §§ konkurslagen1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 212 §
nämnda lag skall upphöra att gälla.

7 §.

Vill gäldenär — — — nyss sagts.

Konkursdomare vare--—- skola upptagas.

Med stad avses i denna lag stad med rådstuvurätt; örn annan stad gälle vad
för landet är föreskrivet.

9 §•

Borgenär, som söker gäldenärs försättande i konkurs, skall i ansökningen
uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva de omständigheter,
på vilka han grundar yrkandet örn egendomsavträde, samt vid
ansökningen foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar, vilka
han vill åberopa till stöd för sin talan. Ansökningen, som bör innehålla uppgift
örn borgenärens och gäldenärens hemvist och postadress, skall, jämte
därvid fogade handlingar, ingivas i två exemplar.

11 §•

Upptages konkursansökning---i konkurs.

Har, i fall då dödsbo ej står under förvaltning av boutredningsman, ansökning
örn boets avträdande till konkurs icke gjorts av samtliga dödsbodel -

1 Senaste lydelse av 7 och 11 §§ se SFS 1933: 324.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

ägare, utsätte konkursdomaren genast dag för prövning av ansökningen
inom fjorton dagar från dess ingivande; och skall konkursdomaren därom
utfärda kungörelse, som anslås i rättens kansli samt införes en gång i allmänna
tidningarna och tidning inom orten. Underrättelse om tid och ställe
för prövning av ansökningen skall tillika särskilt delgivas envar delägare, som
ej underskrivit ansökningen, om det kan antagas, att kallelsen före den utsatta
dagen kommer honom tillhanda. Varder på framställning, som göres
sist då konkursansökningen företages till prövning, boets egendom ställd
under förvaltning av boutredningsman, vare konkursansökningen förfallen.
I annat fall meddele konkursdomaren beslut om dödsboets försättande i
konkurs.

12 §.

Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren genast å
ansökningen föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra
dagar i stad och en vecka på landet, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna
till konkursdomaren ingiva förklaring över ansökningen. Föreligger
på grund av att gäldenären vistas utomlands eller eljest i särskilt fall
anledning att utsträcka förklaringstiden, må det ske, dock ej utöver vad
oundgängligen kräves och ej utöver sex veckor. Föreläggandet skall innehålla
anmaning till gäldenären att, om hans postadress icke tillförlitligen
angivits i konkursansökningen, hos konkursdomaren anmäla den postadress,
under vilken kallelse kan tillställas gäldenären. Ansökningshandlingarna
jämte föreläggande, som nu sagts, skola delgivas gäldenären.

I fråga om delgivning av konkursansökning åge vad om delgivning av stämning
i tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning. Delgivning på sätt i
33 kap. 12 § rättegångsbalken är föreskrivet må ske även dä gäldenären
vistas å känd ort utom riket och delgivning eljest ej kan med laga verkan
ske här i riket samt konkursdomaren med hänsyn till ortens avlägsenhet eller
andra omständigheter finner det icke skäligen böra krävas, att delgivningen
verkställes utom riket. Delgivning skall verkställas så skyndsamt omständigheterna
medgiva.

Sker delgivning på sätt i 33 kap. 12 § rättegångsbalken föreskrives, skall
konkursdomaren tillse, att gäldenärens egendom varder satt under säker
vård; kostnaden härför skall gäldas av borgenären.

13 §.

Medgiver gäldenären borgenärs konkursansökning, meddele konkursdomaren
genast beslut örn gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären
ansökningen eller uteblir han med förklaring, ehuru delgivning i behörig
ordning skett, varde målet hänskjutet till rätten.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

14 §.

Då konkursansökning skall hänskjutas till rätten, varde målet av konkursdomaren
utsatt att förekomma, i stad inom fyra dagar samt på landet inom
tio dagar. Kräves för gäldenärens kallande eller hans inställelse vid rätten
oundgängligen längre tid, må tiden för målets företagande vid rätten utsträckas,
dock ej utöver sex veckor från det delgivning av kallelsen kan väntas
hava ägt rum. Till rätten skola parterna särskilt kallas. I kallelsen skall erinras
om den i 16 § stadgade påföljden av parts utevaro.

I fråga om delgivning av kallelse, som avses i första stycket, åge vad i
12 § andra stycket andra och tredje punkterna stadgas motsvarande tillämpning.

15 §.

Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att söka gäldenär
försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller
där domstol enligt lagsökningslagen meddelat bevis, att utmätning för fordringen
må äga rum, i sagda avseende godkännas, ändå att beslutet ej vunnit
laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning förordnats, att beslutet icke
må verkställas. Samma lag vare, då överexekutor meddelat föreskrift örn
verkställighet av skiljedom och ej av högre myndighet eller av domstol, där
talan mot skiljedomen är anhängig, annorledes förordnats.

I fall---styrka densamma.

16 §.

I mål angående egendomsavträde skall, om borgenären uteblir, målet avskrivas,
såvida ansökningen ej medgives av gäldenären. Gäldenärens utevaro
hindrar icke målets handläggning och avgörande.

Rätten må ej bevilja part uppskov, med mindre synnerliga skäl därtill äro.
Beviljas uppskov, må det ej sättas längre än som oundgängligen luäves.

17 §.

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan att
han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde dödsboet förelagt
att till konkursdomaren inkomma med förklaring över ansökningen
inom fjorton dagar från delfåendet. Medgiva, i fall då dödsbo ej står under
förvaltning av boutredningsman, ej samtliga dödsbodelägare ansökningen
och skall förty densamma prövas av rätten, varde, där någon dödsbodelägares
vistelseort är okänd eller dödsbodelägare uppehåller sig å avlägsen utrikes
ort, sådan delägare särskilt kallad på sätt i 33 kap. 12 § rättegångsbalken
sägs. Är målet, då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde
dödsboet kallat att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträffande
frånvarande delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär, att
avliden gäldenär bo skall avträdas till konkurs, skall i fråga om ansökningens
delgivning med dödsboet och delägares kallande till rätten tillämpas
vad i första och andra punkterna föreskrivits.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

20 §.

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjligen anslås i rättens kansli samt
genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende
bestämts.

Sedan den---sådan uppbörd.

Breven skola---utsatta dag.

Varder sedan---ovan sägs.

Örn innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren på sätt örn delgivning
av stämning i tvistemål är stadgat låta delgiva gäldenären särskild underrättelse
med erinran om den honom enligt 92 § åliggande skyldigheten att å
första borgenärssammanträdet avlägga bouppteckningsed.

Att i —--sistnämnda paragraf.

22 §.

Sedan beslut---till konkursboet.

Är, då egendom avträdes till konkurs, rättegång mellan gäldenären och annan
örn sådan egendom, må konkursboet övertaga gäldenärens talan; övertager
ej konkursboet gäldenärens talan, ehuru det underrå!tafs örn rättegången,
skall den egendom, varom är fråga, anses icke tillhöra konkursboet. I fråga
om konkursboets skyldighet att, då det övertager gäldenärens talan, svara
för rättegångskostnad åge vad i rättegångsbalken är stadgat beträffande den,
å vilken överlåtelse enligt 13 kap. 7 § nämnda balk ägt rum, motsvarande tilllämpning.

Föres talan mot gäldenären angående fordran, som må göras gällande i
konkursen, åge konkursboet inträda i rättegången jämte gäldenären.

Då konkurs inträffat, åligge gäldenären att därom underrätta den rätt, där
enligt vad nu sagts rättegång föres; rätten har att lämna konkursboet meddelande
om rättegången.

Angående skyldighet för förvaltaren att inhämta rättens ombudsmans samtycke
till talan, som enligt denna paragraf må föras av konkursboet, och påföljden,
om det underlåtes, gäde vad i 79 § är stadgat.

26 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren
underrättas därom; och läte han kungöra den högre rättens beslut
en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts
för offentliggörande av kungörelser om konkursen, ävensom nedtaga den i
rättens kansli anslagna kungörelsen.

Finnes i —--rättens beslut.

Innan i---sig, betalas.

Bihang till riksdagens protokoll 19AG. 9 sami. lavd. Nr 37.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

37 §.

Finnes egendom---uppkommen skada.

Har den---egendomens värde.

När å---till ersättning.

Då betalning---hans lott.

Återvinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva, eller
går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar åter
och har maken eller arvingarna i följd av vad som stadgas i 8 kap. 5 § eller
13 kap. 14 § giftermålsbalken, innan stämning om återvinning delgavs, infriat
någon gäldenärens skuld, vare konkursboet skyldigt återgälda maken eller
arvingarna vad sålunda guldits jämte ränta.

39 §.

Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer konkursbo,
må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av borgenär,
som bevakat fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill anställa återvinningstalan,
skall, före talans anhängiggörande, därom underrätta förvaltaren
vid påföljd, att hans talan eljest ej upptages till prövning.

Återvinningstalan enligt---bodelningshandlingen ingavs.

Är talan---till godo.

77 §.

Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgärder för
indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som i 64 § är
stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egendom, beslutas
uppskov med indrivning av boets fordringar, och skall, om sådant uppskov
beslutits, vad i 65 § för där avsett fall föreskrives äga motsvarande tillämpning.
Kan fordran ej indrivas utan att rättegång eller lagsökning eller mål
örn betalningsföreläggande anhängiggöres eller skiljedom påkallas, gäde vad
i 79 § finnes stadgat. Anhängiggöres ej rättegång eller lagsökning eller mål
om betalningsföreläggande eller påkallas ej skiljedom och kommer ej heller
förlikning till stånd på sätt nedan sägs, må fordringen föryttras såsom annan
lös egendom.

79 §.

Rättegång eller lagsökning eller mål om betalningsföreläggande må ej utan
rättens ombudsmans samtycke anhängiggöras av förvaltaren, och må han ej
heller utan sådant samtycke för konkursboets räkning fortsätta mål, som anhängiggjorts
innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Vill förvaltaren---ombudsmannens samtycke.

Underlåter förvaltaren att iakttaga vad ovan är föreskrivet, vare det utan
verkan å målet, men svare förvaltaren för kostnad och skada, som må upp -

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

komma för konkursboet och ej täckes av vad genom rättegången, lagsökningen
eller betalningsföreläggande! kommit boet tillgodo.

Vad sålunda---inlett skiljedomsförfarande.

95 §.

På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd enligt
94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts i häkte,
skall konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej längre är för
handen, genast förordna örn hans lösgivande. Den, som insatts i häkte, skall
senast var fjortonde dag inställas för konkursdomaren.

103 §.

Efter bevakningstidens---anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall — — — av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning ej
träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten förekomma,
i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och på landet under
först infallande allmänna ting, så framt ej handläggningen efter ty i
108 § sägs skall äga rum å särskilt sammanträde. Där det i särskilt fall befinnes
nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren läte---och förvaltaren.

Finner konkursdomaren---särskilt underrättas.

108 §.

De tvistefrågor---deras talan.

Förvaltaren skall---ärendets handläggning.

På ombudsmannen---därå tala.

Finnes anmärkning---till rätten.

Framställes på landet begäran örn särskilt sammanträde för målets handläggning,
åligge ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom.
Finner konkursdomaren skäl därtill, utsätte han ofördröjligen sådant
sammanträde. Kan besked örn konkursdomarens beslut ej före borgenärssammanträdets
slut erhållas och för de närvarande tillkännagivas, vare ombudsmannen
pliktig att till envar, som närvarit vid sammanträdet och vars
adress är känd, avlåta särskild underrättelse örn tid och ställe för målets
handläggning.

Efter borgenärssammanträdet tillställe ombudsmannen så snart ske kan
konkursdomaren protokoll över sammanträdet, innehållande om och i vad
mån förlikning skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå. Vid protokollet
skola fogas å sammanträdet ingivna handlingar.

109 §.

Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola ofördröjligen av rätten
företagas till prövning och, såvitt ske kan, på en gång avgöras. Tarva vissa

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

fordringar längre tid för att utredas och styrkas, varde särskilt dömt över de
tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; beror någon borgenärs anspråk på
annan rätts prövning, må det ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där
konkursen är anhängig, hans rätt i konkursen för det belopp, som kan varda
bestämt genom dom i den särskilda rättegången.

lil §•

Vill borgenär —--angående bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det
ena exemplaret av bevakningshandlingarna till rättens ombudsman; läte
ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts
för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att efterbevakning
skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas
mot bevakningen, ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna
skola hållas tillgängliga för granskning, tid och ställe för
sammanträde inför ombudsmannen, därest i anledning av anmärkning sammanträde
varder erforderligt, samt viss dag, å vilken, om förlikning ej träffas,
målet angående den tvistiga fordringen skall vid rätten förekomma, så
framt ej handläggningen skall äga rum å särskilt sammanträde.

Anmärkningstiden må---- anmärkningstidens utgång.

Om innehållet — — — och förvaltaren.

I övrigt---om bevakning.

Hava flere---handläggas gemensamt.

Ersättning till---för efterbevakningarna.

117 §.

Yrkande, att--— i anmärkningsskrift.

Konkursdomaren förelägge---bevis därom.

Kan borgenären — — — ny tid.

Inlagan jämte föreläggande, som nu sagts, skall delgivas borgenären, och
åge härvid vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av stämning i
tvistemål motsvarande tillämpning. Delgivning skall verkställas så skyndsamt
omständigheterna medgiva.

123 §.

Borgenär, som---i konkursen.

Borgenär, varom i första stycket förmäles, vare, där det äskas, pliktig att
fästa sin fordran med sådan ed, som i 116 § sägs. Å edgången skola föreskrifterna
i 116—119 §§ äga motsvarande tillämpning; dock skall beträffande tiden
för edgångs yrkandes framställande gälla, att det må väckas intill dess
borgenären uppburit betalning för sin fordran, och må delgivning av edgångsföreläggande
ej ske på sätt i 33 kap. 12 § rättegångsbalken föreskrives. Edgångsyrkandet
vare förfallet, där ej underrättelse, som i 118 § första stycket

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

sägs, eller annat bevis, att edgångsföreläggande meddelats, kommit rättens
ombudsman tillhanda innan kungörelse örn framläggande av slututdelningsförslag
utfärdats.

Försummar borgenären---i 6 kap. stadgat.

130 §.

Klander mot---ej upptagas.

Varder klander---klandret, denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara tillstädes.

De för---tillhandahållas rätten.

164 §.

Är vid--— rättens prövning.

Rättens ombudsman---protokollet angivet.

Har ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren, sedan
protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre
veckor och på landet så snart ske kan å ting eller, örn konkursdomaren finner
skäl därtill, å särskilt sammanträde.

Konkursdomaren läte--— och gäldenären.

Vill borgenär---vid rätten.

Då ärendet---oundgängligen erfordras.

185 §.

Finner konkursdomaren---nedan föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse med
uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen
dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande, som ovan
sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås i rättens kansli samt genast
eller nästa postdag avsändas för att en gång införas i allmänna tidningarna
ävensom en eller två tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har
att om konkursen genast underrätta allmänna åklagaren i orten samt, örn
gäldenären är ämbets- eller tjänsteman, hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall ----uppgiva boet.

3) Framgår ej — ■— — motsvarande tillämpning.

4) Varder ej ■—--skulle yppas.

5) Finnes boet---sådan edgång.

199 §.

Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på den
myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, alt pröva, huruvida
han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om egendomsavträde
meddelades må åter inträda i utövning av tjänsten. Att i vissa fall den, som är
i konkurstillstånd, ej må utöva ämbete eller tjänst, därom är särskilt stadgat.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Har handling--—

204 §.

för avskriften.

Inlaga eller annan handling må till
konkursdomaren inlämnas genom
bud eller insändas med posten i betalt
brev. Handling, som sålunda inkommer,
skall anses ingiven av den, som
undertecknat handlingen. Handlingen
skall anses inkommen, då den avlämnats
till konkursdomaren eller rättens
kansli.

Varder, då-----sagda kostnad.

1 fråga örn inlaga eller annan handling,
som på grund av stadgande i denna
lag skall ingivas till konkursdomaren,
åge vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken
år stadgat motsvarande tilllämpning.

211 §.

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98, 109, 130, 164 eller 183 §, skall utan
förberedelse företagas till huvudförhandling. Utsattes målet till fortsatt eller
ny huvudförhandling, åge rätten, om det erfordras för att målet vid denna
skall kunna slutföras, förordna, att förberedelse skall äga rum, samt meddela
erforderliga föreskrifter därom. Uteblir part eller annan, som äger komma
tillstädes vid förhandling, utgöre det ej hinder för målets handläggning och
avgörande, örn ej annat är stadgat. Vid huvudförhandling vare häradsrätt
domför med tre i nämnden, dock ej i mål, som avses i 109 eller 130 §.

Beträffande talan mot avgörande i mål, som avses i första stycket, gäde
vad i rättegångsbalken är stadgat om talan mot beslut i mål, som väckts vid
underrätt, över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären
förd talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit
bifallen, må klagan ej förås.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga
delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.
!

4) Lag

angående upphävande av 7 § 6. lagen den 13 maj 1921 (nr 226) om nya
konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

Härigenom förordnas, att 7 § 6. lagen den 13 maj 1921 örn nya konkurslagens
införande och vad i avseende därå skall iakttagas skall upphöra att
gälla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga
delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj-.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

5) Lag

angående ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 252) örn begränsning
av tiden för efterbevakning i vissa konkurser.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 juni 1934 om begränsning av tiden
för efterbevakning i vissa konkurser skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

Konungen äger---i konkursen.

Har Konungen meddelat beslut som nu sagts, skall kungörelse örn beslutet
utfärdas av konkursdomaren samt genom dennes försorg skyndsamt anslås
i rättens kansli och avsändas för att införas tre gånger, minst tre veckor
mellan varje gång, i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar som
bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

6) Lag

angående ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 227) örn ackordsförhand ling

utan konkurs.

Härigenom förordnas, att 8, 29, 32, 41—43 och 47 §§ lagen den 13 maj
1921 örn ackordsförhandling utan konkurs skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

8 g.

Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås i rättens kansli samt
genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i sådant avseende
bestämts.

Snarast möjligt---gäldenärens bekostnad.

29 §.

Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde,
utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätle konkursdomaren
ofördröjligen ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre veckor och
på landet så snart ske kan å ting eller, om konkursdomaren finner skäl därtill,
å särskilt sammanträde. Är ackordsförslaget icke att anse såsom antaget
vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon fordran anmärk -

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

ningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke företagas
vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång.

Konkursdomaren läte--— särskilt gäldenären.

Vill borgenär på någon av de i 32 eller 33 § omförmälda grunder bestrida
fastställelse av ackordet, gore det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren
sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,
skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej
på grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

32 §.

Ackord må---för borgenärerna.

Vägras fastställelse---ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer, men anser rätten i övrigt skäl vara för handen
att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå i avbidan
på åtalets utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren efter det beslutet
vunnit laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan skall förekomma
vid rätten; och skola därvid bestämmelserna i 29 § första och andra
styckena i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Är, då rätten skall företaga ackordsfrågan till avgörande, ansökning om
gäldenärens försättande i konkurs beroende på prövning och anser rätten
skäl vara för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall ackordsärendet
anstå i avbidan på prövningen av konkursansökningen. Varder konkursansökningen
avslagen av underrätten och vinner beslutet därom laga kraft
eller bliver det av högre rätt fastställt genom beslut, som vinner laga kraft,
skall konkursdomaren ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan skall
förekomma vid rätten; och lände jämväl i fall, som nu sagts, bestämmelserna
i 29 § första och andra styckena i tillämpliga delar till efterrättelse.

41 §.

Beslut om---beslutet sökes.

Varder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom underrättas;
och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut en
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, ävensom nedtaga
den i rättens kansli anslagna kungörelsen.

42 §.

Menar någon---förklarats vilande.

Har ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning, skall beträffande
klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 29 § tredje stycket

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

sägs lända till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt rum, skall
klagan föras genom besvär, vilka skola inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren,
som har att ofördröjligen utsätta dag, då ärendet skall vid
rätten förekomma, ävensom låta minst tio dagar förut införa kungörelse
därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som
bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, varjämte
särskild underrättelse örn den utsatta dagen skall meddelas gäldenären
och, där borgenär är klagande, denne.

43 §.

Ackordsförhandlingsmål skall utan förberedelse företagas till huvudförhandling.
Utsättes målet till fortsatt eller ny huvudförhandling, åge rätten, om
det erfordras för att målet vid denna skall kunna slutföras, förordna, att
förberedelse skall äga rum, samt meddela erforderliga föreskrifter därom.
Uteblir part eller annan, som äger komma tillstädes vid förhandling, utgöre
det ej hinder för målets handläggning och avgörande. Vid huvudförhandling
vare häradsrätt domför med tre i nämnden.

Beträffande talan mot avgörande i mål, som avses i första stycket, gäde
vad i rättegångsbalken är stadgat om talan mot beslut i mål, som väckts vid
underrätt.

Har handling

47 §.

för avskriften.

Inlaga eller annan handling må till
konkursdomaren inlämnas genom
bud eller insändas med posten i betalt
brev. Handling, som sålunda inkommer,
skall anses ingiven ov den, som
undertecknat handlingen. Handlingen
skall anses inkommen, då den avlämnats
till konkursdomaren eller rättens
kansli.

1 fråga örn inlaga eller annan handling,
som på grund av stadgande i denna
lag skall ingivas till konkursdomaren,
åge vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken
ät stadgat motsvarande tilllämpning.

Varder, då------ sagda kostnad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga
delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

7) Lag

angående ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 244) om utmätningsed.

Härigenom förordnas, att 3—7, 9 och 15 §§ lagen den 13 maj 1921 örn
utmätningsed skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att
i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 16 §, av följande lydelse.

3 §■

Den, som —--gäldenärens tillgångar.

Borgenärs ansökning och därvid fogade handlingar skola ingivas i två
exemplar. Är endast ett exemplar ingivet, besörje konkursdomaren mot stadgad
avgift erforderlig avskrift.

Ansökning, som i första stycket sägs, må ej göras senare än sex månader
efter det utmätningsförrättningen ägde rum.

4 §.

Finner konkursdomaren, att han enligt 3 § ej är behörig att taga befattning
med ansökning, som där sägs, eller har sökanden ej iakttagit vad i
samma paragraf första och sista styckena föreskrives eller kan ansökningen
av annan orsak icke upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse
därmed och teckne det å ena exemplaret av ansökningen.

5 §.

Upptages ansökning, som gjorts av borgenär, skall förhör med parterna
hållas inför konkursdomaren å tid och ort, som av honom bestämmas. Konkursdomaren
teckne genast å ena exemplaret av ansökningen föreläggande
för gäldenären att inställa sig vid förhöret, beredd att avgiva förklaring över
ansökningen, vid äventyr att uraktlåtenhet därutinnan ej utgör hinder för
målets avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i föreläggandet, vilket ock
skall innehålla erinran örn att utmätningseden må avläggas vid förhöret samt
anmaning till gäldenären att, om han saknar laga orsak att bestrida ansökningen,
personligen infinna sig vid förhöret för att med företeende av förteckning
över sina tillgångar fullgöra edgången. Det exemplar av ansökningshandlingarna,
varå föreläggandet tecknats, skall delgivas gäldenären.
Delgivning skall ske genom konkursdomarens försorg, där borgenären ej
hellre vill själv ombesörja delgivningen. I fråga om delgivning åge i övrigt
vad om delgivning av stämning i tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.
'' !

6 §■

över ansökning, som gjorts av borgenär, skall konkursdomaren meddela
beslut vid det förhör, varom i 5 § förmäles. Bestrider gäldenären ansökning -

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

en, må dock konkursdomaren, om han på grund av särskilda omständigheter
finner det erforderligt, till rätten hänskjuta frågan, örn edgång skall äga
rum. Har sådant hänskjutande skett, utsätte konkursdomaren dag för målets
handläggning vid rätten. Parterna skola kallas till rätten omedelbart eller
genom särskild kallelse. I kallelse skall erinras om påföljden av parts utevaro.

Mål, som i första stycket avses, skall utan förberedelse företagas till huvudförhandling.
Utsättes målet till fortsatt eller ny huvudförhandling, åge
rätten, örn det erfordras för att målet vid denna skall kunna slutföras, förordna,
att förberedelse skall äga rum, samt meddela erforderliga föreskrifter
därom. Parts utevaro utgöre ej hinder för målets handläggning och avgörande.
Vid huvudförhandling vare häradsrätt domför med tre i nämnden.

7 §•

Varder av---för honom.

Är gäldenären---avlägga eden.

Är gäldenären ej personligen närvarande, då beslut, som i första stycket
sägs, av konkursdomaren meddelas, skall konkursdomaren på sätt örn delgivning
av stämning i tvistemål är stadgat låta delgiva gäldenären beslutet.
Är borgenären ej tillstädes, skall han, såvitt ske kan, av konkursdomaren
underrättas om beslutet.

9 §•

På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd enligt
8 §. Har gäldenär för tredska insatts i häkte, skall konkursdomaren, då
anledning till gäldenärens kvarhållande ej längre är för handen, genast förordna
örn hans lösgivande. Gäldenär, som insatts i häkte, skall senast var
fjortonde dag inställas för konkursdomaren.

Varder gäldenären---allmänna medel.

15 §.

över beslut--— hovrätten kommer.

Beträffande talan mot rättens avgörande gäde vad i rättegångsbalken är
stadgat om talan mot beslut i mål, som väckts vid underrätt.

/ fråga örn inlaga eller annan handling,
som på grund av stadgande i denna
lag skall ingivas till konkursdomaren,
åge vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken
är stadgat motsvarande tilllämpning.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

skall anses inkommen, di den avlämnats
till konkursdomaren eller rättens
kansli.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga
delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

8) Lag

om ändring i utsökningslagen.

Härigenom förordnas, dels att 6, 7, 37, 39, 41, 42, 47, 49, 51, 52, 55, 69,
151, 153, 176, 187, 188, 190, 194, 201—203 och 211—221 §§ utsökningslagen1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 43, 44, 222—225,
225 a, 226—228 samt 230 och 231 §§ nämnda lag skola upphöra att gälla,
dels ock att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 187 a §, av följande
lydelse.

6 §•

Föreligger för utmätningsman beträffande visst mål omständighet, som enligt
rättegångsbalken skulle utgöra jäv mot domare, må han ej taga befattning
med målet. Jäv må ej grundas därå, att utmätningsmannen såsom
domare eller befattningshavare vid domstol fattat beslut, som rör saken,
eller hos annan myndighet än domstol tagit befattning därmed elier i saken
vittnat eller varit sakkunnig, ej heller å åtgärd, som utmätningsmannen vidtagit
å tjänstens vägnar, eller gärning, som förövats mot honom i eller för
hans tjänst. Förekommer jäv mot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor
särskilt förordnad förrättningsman, anmäle han det genast hos
överexekutor, som, där jävet prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman
i den jäviges ställe, över beslut, som i jävsfrågan gives av överexekutom,
må klagan ej föras.

7 §•

Utmätningsman skall vid sin förrättning hava med sig trovärdigt vittne.

1 Senaste lydelse se beträffande 6 § SFS 1917: 307, beträffande 37 § 1926:147, beträffande 39 §
1921: 301, beträffande 41 § 1926:147, beträffande 42 § 1930:118, beträffande 49 § 1945:162, beträffande
51 § 1937: 452, beträffande 52 § 1942:114, beträffande 69 § 1920: 418, beträffande 151,
153, 176 och 187 §§ 1912:211, beträffande 188 § 1937: 452, beträffande 190 § 1912: 211, beträffande
194 § 1925:142, beträffande 201—203 §§ 1912: 211, beträffande 211 § 1942:114, beträffande
212 § 1941: 814, beträffande 213 § 1937:452, beträffande 214 och 215 §§ 1912:211, beträffande
216 § 1942:114 samt beträffande 217-221 §§ 1912: 211.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

37 §.

Domstols dom i tvistemål, varmed avses även annat avgörande av domstol
i tvistemål, må, sedan domen vunnit laga kraft, av utmätningsman utan särskilt
bemyndigande verkställas:

1) då skyldighet att gälda penningar eller varor blivit den tappande ålagd;

2) då någon blivit förpliktad att viss lös egendom till annan utgiva;

3) då någon blivit förpliktad att avträda fast egendom eller dömt är örn
flyttning i eller ur hus;

4) då domen eljest innehåller förpliktande för den tappande att något fullgöra
vid äventyr att det, om han tredskas, må genom vederpartens föranstaltande
utföras; och

5) då domstolen förordnat angående kvarstad, skingringsförbud eller annan
handräckning eller om tillhandahållande genom utmätningsmannens försorg
av skriftligt bevis eller av föremål, varå syn eller besiktning skall äga
rum.

Örn vattenrättsdomares —--i vattenlagen.

39 §.

Är betalningsskyldighet---ske kan.

Vad nedsatt---är föreskrivet.

41 §.

Har någon---med kvarstad.

42 §.

Skall enligt lag dom genast verkställas, gånge den i fullbordan såsom laga
kraft ägande, om ej annat är stadgat.

Har domstol förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke
äger laga kraft, gånge ock domen i verkställighet såsom laga kraft ägande,
där den vinnande ställer pant eller borgen för det skadestånd, vartill han kan
kännas skyldig, om domen ändras. Avser förordnandet verkställighet av hovrätts
dom eller av beslut, varigenom föreläggande meddelats någon att förete
skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, erfordras
ej ställande av säkerhet, med mindre i domen eller beslutet annorledes
förordnats.

47 §.

Uppstår hos utmätningsman tvivel huru dom rätteligen verkställas bör,
anmäle det genast hos överexekutor. Finnes i ty fall, eller då verkställighet
av dom hos överexekutor sökes, domen så mörk eller ofullständig, att därav
ej framgår huru i saken dömts, hänvise han parterna att fora talan angående
domvilla.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Förekommer, då dom skall verkställas, anledning att domen till följd
av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar
oriktighet, förelägge utmätningsmannen eller överexekutor part att söka
rättelse i domen.

49 §.

Tredskodom, varigenom betalningsskyldighet blivit den uteblivne parten
ålagd, må, utan hinder av att återvinning sökts, verkställas såsom lagakraftvunnen,
så vitt ej rätten, där talan om återvinning är anhängig, annorledes
förordnar.

Har talan mot dom, varigenom betalningsskyldighet ålagts, av högre rätt
förklarats förfallen, gånge ock domen, om ej annorledes förordnas, i verkställighet
såsom lagakraftvunnen utan hinder av att parten gjort ansökan
örn målets återupptagande.

Ej må ansökan om resning eller återställande av försutten tid eller beslut,
varigenom sådan ansökan beviljats, eller besvär över domvilla hindra doms
fullbordan, så vitt ej i anledning av ansökan eller besvären annorledes förordnas.

51 §.

I fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål, varigenom betalningsskyldighet
blivit någon ålagd, gäde vad om tredskodom är i 49 § första stycket
stadgat.

Har intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, må försäljning
ej äga rum förr än laga kraft å utslaget kommit. Har jämlikt 169 §
äskats, att egendomen skall sättas under tvångsförvaltning, må sådan verkställighet
ske utan hinder av att ändring i utslaget sökes, så vitt ej den domstol,
där talan är anhängig, annorlunda förordnar; dock gäde örn borgenärs
rätt att lyfta behållningen vad i 40 § tredje stycket för där omförmält fall
sägs.

Har i mål örn betalningsföreläggande rätten å ansökningen tecknat bevis,
att utmätning för fordringen eder någon del därav må äga rum, njute
borgenären på grund av ansökning, varå beviset är tecknat, jämte räkning,
som i målet åberopats, utmätning såsom enligt laga kraft ägande dom. Vad
nu sagts åge motsvarande tillämpning, när enligt rättens bevis utmätning
må äga rum för borgenärs kostnad å målet. Visar gäldenären, att han sökt
återvinning, gäde om verkställigheten vad i 39 och 40 §§ är stadgat om underrätts
dom, så vitt ej domstolen, där talan örn återvinning är anhängig,
förordnar, att vidare åtgärd för verkställighet icke må äga rum.

Örn verkställighet av överexekutors utslag, varigenom betalningsskyldighet
blivit någon ålagd, gäde vad ovan i 37 samt 39 och 40 §§ är stadgat i fråga
örn underrätts dom i ty fall.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

52 §.

Har i tvistemål någon fällts till böter eller vite, må ej beslutet verkställas
förr än det vunnit laga kraft; i fråga om hovrätts icke lagakraftvunna beslut
skall dock vad i 39 och 40 §§ är stadgat om hovrätts dom i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. Vad nu sagts gäde ock beträffande utslag i utsökningsmål,
varigenom någon fällts till böter eller vite eller utmätningsman dömts
att utgiva skadestånd.

Beslut örn---av besvär.

Huru beslut---och 7 kap.

55 §.

För fordran, som enligt protokoll över offentlig auktion härleder sig från
inrop av lös egendom och är till betalning förfallen, må ock, ändå att betalningsskyldighet
ej blivit gäldenären ålagd, utmätning ske, där gäldenären
vid utmätningstillfället utan jäv erkänner skulden; dock skall utmätningsmannen,
innan utmätningen verkställes, örn erkännandet taga skriftligt bevis,
antingen av gäldenären själv eller, örn han ej kan skriva eller ej vill beviset
meddela, av två trovärdiga män.

69 §.

Påstår annan sig vara ägare till lös egendom, som i gäldenärs bo finnes,
men kan ej genast visa sin rätt, vare hans anspråk ej hinder för egendomens
utmätande; bjuder han vid utmätningen sannolika skäl för anspråket, hänvise
utmätningsmannen honom att sin talan efter stämning utföra, och må
det utmätta godset ej säljas förr än tvisten om äganderätten blivit av domstol
prövad; väcke dock han, som godset från utmätning freda vill, inom en
månad talan mot borgenären och gäldenären vid domstol i orten, där godset
finnes, eller havé sin talan mot borgenären förlorat. Kommer någon efter utmätningen
med anspråk, som nu är sagt, vare det ej hinder för försäljningen,
där ej överexekutor annorlunda förordnar. Varder den, som anspråket väckt,
av överexekutor hänvisad alt sin talan efter stämning utföra, åligge honom
att inom en månad därefter väcka talan vid äventyr, som förut är nämnt.
Vill borgenär själv väcka talan, stånde det honom fritt.

Vad sålunda---freda egendom.

151 §.

Är fråga---slutligen avgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att vid domstol
väcka talan och vad å fordringen belöper avsatt, såsom nyss är stadgat. Vill
annan, vars rätt är av frågan beroende, själv väcka talan, stånde det honom
fritt.

Är fordran---eller förfallit.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Majlis förslag:)

(Utskottets förslag:)

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgivit, betalning tillerkänd borgenär ur
egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej heller fordringen
förut genom dom eller utslag fastställd, åge gäldenären rätt att inom en månad
efter det fördelningen vann laga kraft vid domstol väcka talan om återvinning.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, väcke vid domstol talan
inom tre månader från det sammanträde, där redovisningen framlades, eller
havé förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare ock öppet att efter ty nu
sagts klandra redovisningen.

187 §.

Är fara för handen, att gäldenär begiver sig från riket utan att efterlämna
känd egendom, som svarar mot hans gäld, eller att någon, som häftar i skuld
för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, avviker från orten, utan att
borgenären har säkerhet i kvarlämnat gods; då åge överexekutor förbjuda
gäldenären att avresa från orten, innan han gjort rätt för sig; dock må sådant
reseförbud ej gälla utöver tre månader efter delgivningen. Har meddelat
reseförbud före nämnda tids utgång hävts eller eljest upphört att gälla,
må nytt reseförbud avse allenast återstoden av sagda tid.

I beslut örn reseförbud skall angivas den ort, där gäldenären skall uppehålla
sig, samt erinras örn påföljden för överträdelse av förbudet, överträdes
reseförbud, äge överexekutor på yrkande av borgenär förordna, att gäldenären
skall återhämtas och under den tid förbudet gäller hållas i häkte.

187 a §.

Gör någon mot annan gällande anspråk, som kan antagas bliva eller är
föremål för rättegång eller prövning i annan ordning, må han till säkerställande
av sin rätt hos överexekutor begära åtgärd, som avses i 15 kap. 3 §
rättegångsbalken; örn beviljande av sådan åtgärd äge vad i nämnda lagrum
är stadgat beträffande åtgärd i rättegång motsvarande tillämpning.

188 §.

Den, som vunnit kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning
enligt 187 a §, skall, om talan ej redan väckts, inom en månad eller, då reseförbud
utverkats, inom två veckor efter det förordnandet gavs hos domstol
anhängiggöra sin talan genom ansökan örn stämning, lagsökning eller betalningsföreläggande.
Gör han det ej eller avvisas, återkallas eller förfaller eljest
anhängiggjord talan, gånge åtgärden åter.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Vad nu sagts åge motsvarande tillämpning när enligt lag eller författning
det åligger den, som vill göra viss fordran eller rätt gällande, att utföra sin
talan hos myndighet i annan ordning än i första stycket avses.

Är den, som vunnit kvarstad, förbud eller handräckning enligt 187 a §, enligt
stadgande i lag eller författning eller enligt dom eller avtal förpliktad att
låta sin talan av skiljemän prövas eller vill han göra gällande sådant anspråk
på ersättning på grund av jordbruksarrende, som må genom syn styrkas,
åligge honom, vid äventyr av åtgärdens återgång, att inom tid, som i första
stycket stadgats för talans anhängiggörande, ej mindre skriftligen påkalla
skiljedom eller syn med uppgift i förra fallet å den eller de frågor, om vilka
skiljedom äskas, än även, där parterna var för sig skola välja skiljemän eller
synemän, skriftligen underrätta motparten om sitt val.

190 §.

Prövas de omständigheter, som föranlett kvarstad eller skingrings- eller
reseförbud eller handräckning enligt 187 a §, ej vidare vara för handen, må
åtgärden hävas av överexekutor, så ock av domstol, då rättegång där anhängig
är. Väckes eljest, där till vidmakthållande av åtgärden förfarande,
som i 188 § tredje stycket sägs, blivit anhängiggjort, fråga örn återgång av
åtgärden, pröve överexekutor efter omständigheterna, huruvida sådan återgång
skall äga ram eller om och på vad villkor åtgärden må bestå.

194 §.

Kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning enligt 187 a eller
192 § eller försäljning av lös egendom, å vilken lagts kvarstad eller vilken
ställts under skingringsförbud, må ej av överexekutor beviljas, där ej sökanden
ställt pant eller borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten
tillskyndas. Finnes, då fråga är om kvarstad, skingrings- eller reseförbud
eller handräckning enligt 187 a eller 192 §, någon, som bör sådan säkerhet
ställa, ur stånd därtill, och har han för sin talan visat synnerliga skäl,
äge överexekutor honom från säkerhets ställande befria.

201 §.

För klagan över utmätning äge gäldenär tid av femton dagar från det utmätningen
fullbordats eller blivit i fall, varom i 75 § sägs, hos gäldenären
verkställd. Är borgenär missnöjd med förrättningen, ingive sin klagoskrift
inom samma tid från det han erhöll del av protokollet över utmätningen.

202 §.

Vill någon klaga över utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast egendom,
gore det sist å femtonde dagen därefter; dock alt klagan över borgenärsförteckningen,
där ej fråga är örn bestämmande av lägsta budet eller
andra villkor för försäljningen, skall föras i den ordning 203 § stadgar.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 1 ami. Nr 37.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

203 §.

Är någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning av köpeskilling
för utmätningsvis såld egendom eller av medel, som i 143 § 2 mom.
avses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingive sin klagoskrift till
överexekutor sist å tjugonde dagen från det förslaget avgavs.

211 §.

Nöjes ej--— det försummas.

Över utslag, varigenom överexekutor visat mål åter till utmätningsman, må
ej klagas; innefattar överexekutors prövning avgörande av fråga, som inverkar
på målets utgång, åge dock part utan hinder av vad nu sagts fullfölja talan
däremot.

Ej må klagan föras över beslut, varigenom överexekutor funnit utmätningsman
behörig.

Örn klagan över beslut, varigenom varning meddelats utmätningsman eller
han avstängts från tjänstgöring, stadgas i 221 §.

212 §.

Har överexekutor genom särskilt beslut utlåtit sig över omständighet, som
angår målets behandling; däröver må ej besvär anföras annorledes än i sammanhang
med huvudsaken. Ej vare part förment att särskilt överklaga beslut,
varigenom överexekutor före målets slutliga avgörande utlåtit sig i fråga,
som avses i 195 § 1 morn., eller meddelat förordnande enligt 208 §. Tilltror
part sig visa, att utsökningsmål av överexekutor onödigt uppehälles; åge
då att däröver klaga.

213 §.

Vill någon överklaga överexekutors slutliga utslag i fråga örn fördelning
av köpeskilling för fast egendom, som blivit av överexekutor såld, eller av
medel, som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap. avses, eller på klagan över utmätning,
auktion å fast egendom eller förslag till fördelning av köpeskilling
eller av medel, som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap. avses, åligge honom att
inom tre veckor från den dag, då utslaget muntligen avkunnades, eller, örn
det blivit efter anslag meddelat, från den dag, å vilken utslaget är ställt, till
överexekutor inkomma med besvärsinlaga.

För klagan — — — är stadgad.

214 §.

Den, som ej nöjes åt överexekutors beslut i andra fall än i 213 § nämnas,
äge, där beslutet blivit för honom muntligen avkunnat, inom tid, som i samma
paragraf stadgas, till överexekutor inkomma med besvärsinlaga; eljest
njute han lika tid från det han av beslutet erhöll del.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del av beslutet, skall genom den
vinnandes försorg beslutet delgivas vederparten på sätt i rättegångsbalken
är om delgivning stadgat. Skall delgivning ske enligt 33 kap. 12 § nämnda
balk, ankomme på överexekutor att på begäran förordna därom; och skall
vad i sagda paragraf stadgas om rätten gälla överexekutor.

216 §.

Vill någon klaga däröver, att han av överexekutor blivit fälld tili ansvar
enligt 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och är utslaget ej för honom
muntligen avkunnat, åligge honom att inom tre veckor från den dag, utslaget
genom överexekutors försorg honom delgavs, till överexekutor inkomma
med besvärsinlaga.

217 §.

Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid,
skall den av överexekutor avvisas. Om fullföljd av talan mot beslutet gälle
vad i 216 § är föreskrivet.

Avvisas ej besvärstalan efter vad i första stycket sägs, läte överexekutor
utan dröjsmål till hovrätten insända besvärsinlagan med därvid fogade handlingar
ävensom överexekutors protokoll och utslag samt, i huvudskrift eller
styrkt avskrift såvitt angår den fullföljda frågan, utmätningsmans protokoll
och andra hos överexekutor förvarade handlingar i målet.

218 §.

Sedan besvär mot överexekutors utslag till hovrätten inkommit, åge hovrätten,
om skäl därtill äro, att, innan ändringssökandet slutligen prövas, förordna,
att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet redan följt,
ytterligare åtgärd ej må vidtagas. Hovrätten åge ock omedelbart meddela
förordnande enligt vad i 195 § 1 mom. sägs.

219 §.

Talan mot hovrätts utslag eller beslut i utsökningsmål skall fullföljas genom
besvär till högsta domstolen.

Har i utsökningsmål hovrätt meddelat beslut, varigenom målet visats åter
till överexekutor eller utmätningsman, skall vad i 211 § 2 mom. finnes stadgat
äga motsvarande tillämpning.

över beslut, varigenom hovrätten, innan ändringssökandet slutligen prövas,
förordnat, att överexekutors utslag icke må verkställas eller att, om verkställighet
redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas, eller utlåtit sig i fråga,
som i 195 § 1 mom. sägs, ma särskild talan föras. Har hovrätten i annat fall
än nu sagts genom särskilt beslut utlåtit sig över omständighet, som angår

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

målets behandling; däröver må besvär ej anföras annorledes än i sammanhang
med huvudsaken.

Ej må klagan föras över utslag, varigenom hovrätten undanröjt förordnande,
som av överexekutor meddelats enligt 208 §.

220 §.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för hovrätt att till högsta
domstolen insända huvudskrift eller styrkt avskrift av underrättens akt, såvitt
angår fullföljd fråga, skola i utsökningsmål avse överexekutors protokoll
och utslag samt utmätningsmans protokoll och andra målet tillhörande
handlingar, som varit för överexekutor tillgängliga, då målet av honom avgjordes.

221 §.

Utmätningsman, som icke åtnöjes med beslut, varigenom med stöd av 10 §
varning meddelats honom eller han avstängts från tjänstgöring, må däröver
hos Kungl. Majit anföra besvär, vilka skola hava inkommit till socialdepartementet
sist å trettionde dagen efter det utmätningsmannen erhöll del av
beslutet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948. Utsökningsmål, som vid
nämnda tid redan äro anhängiga, skola behandlas enligt äldre lag. Skall tid
för väckande av talan vid domstol räknas från dag före denna lags ikraftträdande,
gäde i fråga örn längden av sådan tid äldre lag. Beträffande verkställighet
av dom i mål, som av underrätt avgjorts före lagens ikraftträdande,
skola äldre bestämmelser tillämpas.

9) Lag

angående ändrad lydelse av 22 § förordningen den 10 augusti 1877 (nisl
s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende

därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 22 § förordningen den 10 augusti 1877 örn nya
utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall skall erhålla
följande ändrade lydelse.

22 §.

Har i brottmål dömts till böter eller vite eller till sådan med brott förenad
påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, gäde i fråga örn verkställighet

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

av domen vad i nya lagen är föreskrivet om verkställighet av beslut, varigenom
någon i tvistemål fällts till böter eller vite. Är ådömd påföljd eljest
sådan, att domen kan verkställas genom utsökning, och är ej särskild föreskrift
meddelad om verkställigheten, åge vad örn verkställighet i tvistemål
är i nya lagen stadgat motsvarande tillämpning; underrätts dom må dock
ej verkställas förr än den vunnit laga kraft.

Där i brottmål dömts till skadestånd eller talan örn enskilt anspråk eljest
bifallits, gäde i fråga om verkställighet av domen vad i nya lagen är för
motsvarande fall stadgat beträffande verkställighet i tvistemål.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

10) Lag

om bevisupptagning åt utländsk domstol.
Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har i visst mål eller ärende utländsk domstol gjort framställning hos domstol
här i riket om vidtagande av någon till rättegången hörande åtgärd, såsom
upptagande av ed, anställande av förhör med part eller upptagande av
bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och varder
framställningen genom utrikesdepartementet överlämnad till den svenska
domstolen, skall den äskade åtgärden vidtagas efter vad i denna lag sägs.
Vad sålunda stadgats åge dock ej tillämpning, där fråga är om ansvar för
gärning som har karaktär av politiskt brott eller som icke är i svensk lag
belagd med straff. Ej heller må i mål om ansvar för brottslig gärning part
höras på ed eller under sanningsförsäkran.

Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk judiciell
myndighet.

2 §.

Åtgärd som i 1 § sägs skall vidtagas av allmän underrätt.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

vid annan rätt fullgöra vad av honom äskas, skall dock åtgärden vidtagas
av den rätten. Är fråga om syn å fastighet eller å föremål som ej lämpligen
kan flyttas till rätten, tillkomme sådan åtgärd den rätt, inom vars område
fastigheten är belägen eller föremålet finnes. Annan åtgärd skall verkställas
av den rätt till vilken framställning därom inkommit.

3 §•

Prövar rätten att begärd åtgärd ej kan vidtagas, meddele rätten den utländska
domstolen underrättelse därom med uppgift om skälen för beslutet.

Finner rätten att det jämlikt 2 § andra stycket tillkommer annan rätt att
vidtaga åtgärd varom fråga är, skall framställningen översändas till den
rätten och meddelande därom tillställas den utländska domstolen.

4 §•

Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsätte rätten dag för ärendets företagande.

Avser mål däri åtgärd äskats ansvar för brottslig gärning, give rätten i god
tid den utländska domstolen underrättelse vilken dag ärendet skall förekomma.
Sådan underrättelse skall ock eljest lämnas, örn den utländska domstolen
framställt begäran därom.

5 §.

I fråga om ärendets behandling vid rätten skall, där ej annat föranledes
av föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse vad örn rättegång vid
svensk domstol finnes stadgat. Ärendet skall anses såsom bevisupptagning
utom huvudförhandling; dock vare ej nödigt att part kallas, där han ej själv
skall höras eller fullgöra något.

6 §•

Avser framställningen parts hörande på ed och är ej särskilt utsatt vad under
eden skall bekräftas eller förnekas, anställe rätten förhör med parten angående
den omständighet varom upplysning äskas. I övrigt skall i fråga örn
parts hörande på ed vad örn förhör med part under sanningsförsäkran i
rättegång vid svensk domstol är stadgat äga motsvarande tillämpning. Är
i framställningen särskilt utsatt vad under eden skall bekräftas eller förnekas,
lände det till efterrättelse.

7 §■

Äger enligt lagen i det land, där den främmande domstolen är, den som
skall höras eller något fullgöra att utöver vad om rättegång vid svensk domstol
är stadgat vägra att efterkomma vad av honom äskas, njute han den
rättigheten till godo.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

8 §•

Har den utländska domstolen hemställt, att vid eds avläggande skola användas
andra ordalag än i svensk lag äro stadgade eller att därvid eljest
skall förfaras annorledes än svensk lag föreskriver, och är den av vilken eden
kräves villig att sålunda fullgöra eden, pröve rätten huruvida det må ske.

Innefattar den utländska domstolens framställning eljest begäran att visst
förfarande skall iakttagas vid verkställande av äskad åtgärd, skall den begäran
efterkommas, där det ej strider mot svensk lag.

9 §.

Rätten fastställe det belopp, vartill kostnad för delgivning uppgår. Sådan
kostnad så ock av rätten bestämd ersättning till den som, utan att vara part,
inställt sig vid rätten eller något fullgjort skall gäldas av statsverket.

10 §.

Sedan ärendet blivit fört till slut, läte rätten protokoll över vad däri förekommit
tillställas den utländska domstolen; toge ock därvid särskild skrivelse,
upptagande de kostnader den äskade åtgärden enligt 9 § eller eljest
medfört.

Har Konungen efter avtal med främmande stat förordnat, att visst slag
av kostnader som föranletts av framställning från domstol i den staten ej
skall utkrävas, varde sådan kostnad ej för den utländska domstolen uppgiven.

11 §■

Vad här ovan är stadgat för det fall, att framställning som i 1 § sägs blivit
genom utrikesdepartementet överlämnad till svensk domstol, skall jämväl
äga tillämpning där sådan framställning blivit till domstol här i riket översänd
från utländsk domstol med vilken enligt Konungens förordnande den
svenska domstolen äger omedelbart skriftväxla.

Konungen äger ock efter avtal med främmande stat förordna, att de i förestående
paragrafer för nämnda fall givna bestämmelserna skola gälla där
framställning varom nyss sagts blivit från konsul för den staten översänd
till svensk domstol.

12 §.

I de fall då rätten enligt denna lag har att avlåta meddelande till utländsk
domstol skall, där ej på grund av Konungens förordnande omedelbar skriftväxling
må äga rum, meddelandet översändas till utrikesdepartementet för
vidare åtgärd; dock skall meddelande som är föranlett av framställning överlämnad
från konsul avsändas till denne.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Genom lagen upphäves lagen den 6 mars 1899 (nr 12 s. 1) om handräckning
åt utländsk domstol.

11) Lag

om bevisupptagning vid utländsk domstol.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I mål eller ärende som är vid svensk domstol anhängig! må rätten förordna,
att bevis genom vittne, sakkunnig, syn eller förhör med part under
sanningsförsäkran eller skriftligt bevis skall upptagas vid utländsk domstol.

I brottmål må bevisupptagning som nu sagts äga rum allenast om synnerliga
skäl äro därtill.

2 §•

Enskild part som begärt bevisupptagning eller som eljest enligt lag har att
utgiva kostnaden därför åligge att inom tid som honom av rätten förelägges
antingen till rätten avlämna skriftlig förbindelse av två vederhäftiga, inom riket
bosatta svenska medborgare, vilka en för båda och båda för en borga
såsom för egen skuld för den kostnad åtgärden kan medföra, eller ock erlägga
det belopp vartill rätten finner kostnaden kunna skäligen beräknas.
Försummas det och har bevisupptagningen begärts av part, vare frågan därom
förfallen.

Vad nu sagts skall ej äga tillämpning, då kostnad för bevisupptagning skall
utgivas av kronan såsom part eller på grund av parten tillkommande förmån
av fri rättegång skall utgå av allmänna medel.

3 §.

Då rätten beslutat bevisupptagning vid utländsk domstol samt, i fall som
avses i 2 §, vad där är föreskrivet blivit fullgjort, utförde rätten framställning
till den utländska domstolen örn bevisupptagningen. I framställningen
skall rätten kort redogöra för saken samt uppgiva beviset och den omständighet
som skall styrkas därmed. Finnes lämpligt att visst i svensk lag stadgat
förfarande iakttages vid verkställande av äskad åtgärd, varde det angivet.
Där part sådant äskar, begäre rätten ock att underrättelse om dagen för bevisupptagningen
varder i god tid meddelad rätten.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Framställning som nu sagts skall av rätten tillställas utrikesdepartementet
för vidare åtgärd eller, där enligt Konungens förordnande omedelbar
skriftväxling med den utländska domstolen må äga rum, översändas till den
domstolen.

4 §•

Närmare bestämmelser om gäldande av kostnad för bevisupptagning som
avses i denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Genom lagen upphäves lagen den 6 mars 1899 (nr 12 s. 6) örn vittnesförhör
vid utländsk domstol.

12) Lag

om bevisupptagning åt vissa internationella organ.
Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har domstol eller skiljedomstol, vilken det tillkommer att avgöra tvist
mellan stater, eller annat internationellt organ, som tillsatts för behandling
av sådan tvist, hos Konungen gjort framställning örn vidtagande av någon
till tvistens behandling hörande åtgärd, såsom upptagande av ed eller av
bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och varder
framställningen av Konungen bifallen, skall den äskade åtgärden vidtagas
efter vad i denna lag sägs.

2 §•

Åtgärd som i 1 § sägs skall vidtagas av allmän underrätt.

Är framställning gjord om upptagande av ed, anställande av förhör, upptagande
av skriftligt bevis eller syn å föremål som lämpligen kan flyttas till
rätten, ankomme åtgärden på den rätt, inom vars område den som skall
fullgöra edgång eller höras eller som innehar handling eller föremål, varom
fråga är, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig; där han samtyckt
att vid annan rätt fullgöra vad av honom äskas, skall dock åtgärden vidtagas
av den rätten. Är fråga örn syn å fastighet eller å föremål som ej lämpligen
kan flyttas till rätten, tillkomme sådan åtgärd den rätt, inom vars område
fastigheten är belägen eller föremålet finnes.

Annan åtgärd än nu sagts skall vidtagas av den rätt Konungen bestämmer.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

3 §.

Prövar rätten att begärd åtgärd ej kan vidtagas, avlåte rätten meddelande
därom till sökanden med uppgift om skälen för beslutet.

4 §•

Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsätte rätten dag för ärendets
företagande.

Om den utsatta dagen läte rätten underrätta sökanden.

5 §•

I fråga örn ärendets behandling vid rätten skall lända till efterrättelse vad
örn rättegång vid svensk domstol finnes stadgat; ärendet skall anses som
bevisupptagning utom huvudförhandling.

6 §.

Rätten fastställe det belopp, vartill kostnad för delgivning uppgår. Sådan
kostnad så ock av rätten bestämd ersättning till den som, utan att vara part,
tillstädeskommit vid rätten eller något fullgjort skall gäldas av statsverket.

7 §.

Sedan ärendet blivit fört till slut, läte rätten protokoll över vad däri förekommit
tillställas sökanden och översände till utrikesdepartementet uppgift
å de kostnader åtgärden enligt 6 § eller eljest medfört.

8 §.

Meddelande som skall avlåtas till sökanden eller part varde av rätten översänt
till utrikesdepartementet för vidare åtgärd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Genom lagen upphäves lagen den 4 april 1930 (nr 64) örn handräckning vid
svensk domstol åt vissa internationella organ.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

13) Lag

om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet.
Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Är någon för tillvaratagande i utlandet av rätt till arv, försäkring, pension
eller skadestånd eller av annan honom tillkommande rättighet i behov
att få viss uppgift med ed bekräftad, vare sig av honom själv eller av annan,
må sådan ed upptagas av allmän underrätt.

2 §•

Ej må ed avläggas av den som är under femton år, eller av den som på
grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten
finnes sakna erforderlig insikt om edens betydelse.

3 §•

I fråga örn upptagande av ed skall gälla vad svensk lag därom föreskriver.

Framställes begäran att vid edens avläggande skola användas andra ordalag
än i svensk lag äro stadgade, eller att eljest vid edens upptagande skall
förfaras annorledes än svensk lag föreskriver, eller att expedition i ärendet
skall utfärdas i annan form än som är föreskriven eller vanlig här i riket,
pröve rätten huruvida det må ske.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Genom lagen upphäves lagen den 5 april 1935 (nr 93) om upptagande av
ed för rättighets tillvaratagande i utlandet.

14) Lag

angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 14 juni 1929 (nr 145)

om skiljemän.

Härigenom förordnas, att 15 § lagen den 14 juni 1929 örn skiljemän skall
erhålla följande ändrade lydelse.

15 §.

Örn parterna ej annorlunda bestämma, äga skiljemännen vidtaga åtgärder
för utredningens främjande såsom att anmoda part eller sakkunnig eller an -

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

iian att infinna sig för att höras i saken eller uppmana part eller annan, vilken
innehar skriftlig handling eller föremål som kan antagas vara av betydelse
som bevis, att hålla handlingen eller föremålet till handa. Skiljemännen
äga ej stadga vite eller eljest använda tvångsmedel, ej heller upptaga ed eller
sanningsförsäkran.

Vill part, att vittne eller sakkunnig skall höras eller förhör med part under
sanningsförsäkran skall äga rum vid domstol, eller att föreläggande skall
meddelas part eller annan att som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller
föremål, gore ansökan därom hos den allmänna underrätt, inom vars område
den som skall höras eller som åtgärden eljest angår vistas. Hava skiljemännen
prövat åtgärden nödig och tillhandahålles erforderlig utredning, skall
rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter.
Angående åtgärd, som nu sagts, gälle i tillämpliga delar vad om bevisupptagning
i rättegång utom huvudförhandling är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

15) Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 14 juni 1929 (nr 147)
om utländska skiljeavtal och skiljedomar.

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 14 juni 1929 om utländska skiljeavtal
och skiljedomar skall erhålla följande ändrade lydelse.

12 §.

Vad i 15 § andra stycket av lagen örn skiljemän är stadgat örn bevisupptagning
under skiljemannaförfarande här i riket åge tillämpning jämväl där
utom riket sådant förfarande äger rum på grund av skiljeavtal rörande fråga,
som enligt svensk lag må hänskjutas till avgörande av skiljemän.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Stockholm den 4 juni 1946.

På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Ahlkvist, Löthner,
Lodenius, William Ohlsson och Arrhén;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Gezelius och Lindberg, fru Gustafson samt
herrar Landgren, Gustafsson i Lekåsa, Rylander och Sundström i Vikmanshyttan.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

462335