Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961 (Utlåtande 1961:L1u36 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Nr 36

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 3 mars 1961 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 62, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till
lag om handräckning vid taxeringsrevision.

I samband med propositionen har utskottet behandlat sex i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 575 av herrar Ewerlöf och Kaijser samt II:
683 av herr Cassel m. fl.,

de likalydande motionerna I: 576 av herr Spetz m. fl. samt II: 684 av herr
Svensson i Ljungskile m. fl. ävensom

de likalydande motionerna I: 577 av herr Sundin m. fl. samt II: 685 av
herr Hansson i önnarp m. fl.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att beskattningsmyndigheterna skall äga påkalla
handräckning av utmätningsmannen för att utfå räkenskaper och andra
handlingar, som inte frivilligt ställes till förfogande för taxeringsrevision
eller viss därmed jämförlig granskning.

1 Iiihnng till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 1 avd. Nr 36

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om handräckning vid taxeringsrevision

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har enligt taxeringsförordningen eller förordningen om allmän varuskatt
beslutats, att taxeringsrevision skall verkställas hos någon, och tillhandahåller
han icke på begäran de räkenskaper och andra handlingar som skola
granskas, må handräckning enligt denna lag äga rum för handlingarnas eftersökande
och omhändertagande hos honom.

Handräckning må beslutas allenast om granskning av handlingarna kan
antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av
skatt och först sedan det visat sig, om vitesföreläggande efterkommes, därest
ej sådant föreläggande uppenbarligen skulle vara utan gagn eller fara är i
dröjsmål.

Förekommer grundad anledning antaga att handling som ovan avses finnes
hos annan, må handräckning beslutas för handlingens eftersökande och
omhändertagande hos honom, därest med hänsyn till handlingens betydelse
och övriga omständigheter synnerliga skäl därtill föreligga.

2 §.

Beslut om handräckning meddelas av länsstyrelsen eller av den myndighet
som förordnat om taxeringsrevisionen. Skall handräckning ske enligt 1 §
tredje stycket eller uppkommer fråga om handräckning för utfående av
handling som avses i 7 §, må dock beslut om handräckning i sådant hänseende
meddelas endast av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen må, om skäl därtill äro, upphäva beslut om handräckning
som meddelats av annan myndighet.

Beslut om handräckning verkställes av utmätningsmannen. Denne skall
skriftligen underrättas om beslutets innehåll.

3 §•

Vid förrättningen må undersökning företagas i hus, rum eller slutet förvaringsställe,
så ock å annat ställe även om det icke är tillgängligt för allmänheten.

Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas på sätt utmätningsmannen
finner lämpligt. Har så skett, skall det efter förrättningen på
lämpligt sätt åter tillslutas.

Olägenhet eller skada må ej förorsakas utöver vad som är oundgängligen
nödvändigt. Förrättning må ej företagas mellan klockan 21 och klockan 9.

4 §.

Förrättningen skall övervaras av den, åt vilken taxeringsrevisionen uppdragits,
eller av tjänsteman som därtill förordnats av myndighet, som beslu -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

tat revisionen. Vid förrättningen omhändertagen handling skall genast utan
närmare granskning överlämnas till denne, där ej annat följer av 7 eller
9 §.

Vid förrättningen skall därjämte närvara ett av utmätningsmannen anmodat
trovärdigt vittne. Utmätningsmannen äger anlita erforderligt biträde av
sakkunnig eller annan.

5 §•

Den hos vilken förrättningen företages eller, om han ej anträffas, hans
hemmavarande husfolk eller hos honom anställd skall vid förrättningen underrättas,
så snart det kan ske, för att få tillfälle att övervara densamma
och tillkalla vittnen, dock utan att förrättningen härigenom uppehälles.

Vid förrättningen skall underrättelse lämnas om innehållet i 8 och 9 §■§
samt 10 § första stycket.

6 §-

Över förrättningen skall föras protokoll, vari angives beslutet om handräckningen,
vilka som närvarit och vad därvid förekommit. I protokollet
skall intagas förteckning över de handlingar som omhändertagits med angivande
av om de förseglats och till vem de överlämnats.

Den hos vilken förrättningen företagits äger på begäran kostnadsfritt erhålla
bevis därom ävensom avskrift av protokollet.

7 §•

Förrättningen må, efter beslut av länsstyrelsen enligt bestämmelserna i
2 §, företagas utan hinder av att, enligt vad därom är stadgat, den, hos vilken
taxeringsrevision skall verkställas, gjort framställning om att med
förrättningen avsedd handling skall undantagas från revisionen. Sådan
handling skall genast av utmätningsmannen förseglas och överlämnas till
länsstyrelsen. Innan framställningen prövats av länsstyrelsen, må annan än
den, å vilken prövningen ankommer, icke taga del av handlingen.

8 §•

Förmenar den, hos vilken taxeringsrevision skall verkställas eller hos
vilken förrättningen eljest företages, att därvid omhändertagits handling,
som icke rör den verksamhet som skall granskas, äger han hos länsstyrelsen
göra framställning om handlingens återställande. Ärendet skall prövas
så snart ske kan.

9 §.

Har den, hos vilken taxeringsrevision skall verkställas eller hos vilken
förrättningen eljest företages, vid förrättningen tillkännagivit att framställning,
som omförmäles i 7 eller 8 §, skall göras, skall handlingen genast av
utmätningsmannen förseglas och överlämnas till länsstyrelsen. Inkommer
framställningen inom fjorton dagar, må, innan den prövats av länsstyrelsen,
annan än den å vilken prövningen ankommer icke taga del av handlingen.

Har den hos vilken förrättningen företagits icke närvarit, skola samtliga
omhändertagna handlingar av utmätningsmannen förseglas och överlämnas
till länsstyrelsen. Inkommer inom fjorton dagar efter förrättningen framställning
som omförmäles i 7 eller 8 §, gäller om inskränkning i rätten att
taga del av därmed avsedd handling vad i första stycket stadgas.

Inkommer framställning som ovan i denna paragraf avses senare än fjorton
dagar efter förrättningen, utgör den icke hinder mot handlingens granskning
vid revisionen, därest ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

1° §•

Är någon missnöjd med utmätningsmannens förfarande vid förrättningen
i annat hänseende än i fråga om handlings omhändertagande för taxeringsrevision,
gäller om klagan däröver vad i utsökningslagen är stadgat.

Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga, som avses i 2 § samt över framställning,
som omförmäles i 7—9 §§, må utan hinder av vad eljest är stadgat
toras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas till finansdepartemen Länsstyrelsens

beslut länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda
förordnas.

11 §•

Vad som inhämtats vid förrättningen av utmätningsmannen eller annan,
som omförmäles i 4 §, och vid prövning, som avses i 7—9 §§, av den som
verkställer prövningen, må ej obehörigen yppas.

Den som bryter mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

12 §.

Kostnaderna för handräckning enligt denna lag skola åvila statsverket.

13 §.

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även äga tillämpning

1 fråga om granskning enligt 9—11 §§ förordningen om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning samt kontroll enligt 78 § 1 mom. uppbördsförordningen
och 7 § tredje stycket förordningen angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. Härvid skall
iakttagas, att vad i 2 § andra stycket stadgas icke skall gälla beslut av kontrollstyrelsen,
att besvär över kontrollstyrelsens beslut i fråga, som avses i

2 §, må föras med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 10 § andra
stycket samt att beslut om handräckning för kontroll enligt sistnämnda
båda förordningar må meddelas allenast av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

Motionerna

I motionerna I: 575 och II: 683 hemställes,
att riksdagen måtte

1) avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 62 med förslag till
lag om handräckning vid taxeringsrevision,

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om tillkallande av särskilda
sakkunniga med uppdrag att med särskilt beaktande av nödvändigheten att
den enskilde garanteras full rättssäkerhet utreda de i propositionen behandlade
spörsmålen och utarbeta därav betingat förslag.

Motionerna I: 576 och II: 68b utmynnar i hemställan,

att riksdagen ville — med avslag å förevarande proposition nr 62_hos

Kungl. Maj :t hemställa om utredning av frågan om utformningen av de åt -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

gärder som kan erfordras för verkställande av beslut om taxeringsrevision
med bevarande av fullgoda rättssäkerhetsgarantier.

I motionerna I: 577 och II: 685 anhålles,

att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 62 måtte, med förklaring
att Kungl. Maj :ts proposition icke kunnat av riksdagen bifallas, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om nytt förslag i ärendet, som innefattar basta
garantier för privatlivets helgd och rättssäkerheten.

Lagförslagets tillkomst

I september 1960 utarbetades inom finansdepartementets rättsavdelning
en promemoria med förslag till lag om handräckning i vissa fall åt beslattningsmgndighet.

Angående bakgrunden till det i promemorian framlagda förslaget framhålles
i promemorian följande.

För kontroll av att föreskriven deklarations- och uppgiftsskyldighet vederbörligen
fullgjorts kan beskattningsmyndigheterna verkställa taxeringsrevision
eller däremot svarande kontroll hos envar deklarations- och uppgiftsskyldig.

I fråga om taxering till kommunal och statlig inkomstskatt samt statlig
förmögenhetsskatt finnes bestämmelserna om taxeringsrevision upptagna
i 56—58 §§ 1956 års taxeringsförordning. Taxeringsrevision kan användas
för kontroll av såväl den granskades egen som annans deklaration. Vid revisionen
får, i den omfattning som finnes erforderlig, granskning ske av
räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom
av protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Den som verkställer
taxeringsrevision får ta del av handlingar, som är av betydelse för
revisionen, utan hinder av att den, hos vilken revisionen sker, har att iaktta
tystnad om deras innehåll. Den sistnämnde har emellertid möjlighet att,
om synnerliga skäl föranleder därtill, hos länsstyrelsen utverka beslut att
sådan handling skall undantas från revisionen. Tillhandahållande av räkenskaper
och andra handlingar för taxeringsrevision kan framtvingas genom
vite. I samband med klagan över beslut, varigenom vite utdömts, kan även
länsstyrelsens beslut att avslå framställning, att handling skall undantas
från revision, komma under kammarrättens och regeringsrättens prövning.

Motsvarande bestämmelser om taxeringsrevision gäller enligt förordningen
om allmän varuskatt, 42 §.

I förordningen den 3 april 1959 om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
stadgas vidare i 9—11 §§ skyldighet för skattskyldig alt, näi beskattningsmyndigheten
finner det erforderligt, på anfordran tillhandahålla
räkenskaper och andra handlingar. Även i fråga om sadan granskning gäller
att den som verkställer densamma får taga del av handlingar av betydelse
för granskningen utan hinder därav att den skattskyldige har att iakttaga
tystnad om deras innehåll. Den sistnämnde bär emellertid liksom vid

6 Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen och förordningen om varuskatt
möjlighet att, om synnerliga skäl föranleder därtill, hos länsstyrelsen
utverka beslut att sådan handling skall undantas från granskningen. Tillhandahållande
av räkenskaper och andra handlingar för granskning kan
framtvingas genom vite. Försuttet vite utdömes av beskattningsmyndigheten.
Med beskattningsmyndighet förstås enligt nu ifrågavarande förordning den
myndighet som, enligt vad i vederbörande skatteförfattning eller annorledes
stadgas, har att besluta om skattens fastställande. Kontrollstyrelsen är
beskattningsmyndighet i fråga om samtliga de skatter å vilka förordningen
hittills gjorts tillämplig.

Bestämmelserna i taxeringsförordningen om taxeringsrevision fick i huvudsak
sin utformning genom i proposition nr 160 till 1955 års riksdag
framlagt förslag till ändring i den förut gällande taxeringsförordningen. I
propositionen (s. 123 f) upptogs också frågan om tvångsmedel mot dem
som inte vill ställa handlingar till förfogande för taxeringsrevision. Därvid
erinrades om att taxeringsmyndigheterna inte äger tillgång till annat tvångsmedel
än vite. Erfarenheten hade visat, att detta understundom inte är tillfyllest.
För att komma till rätta med personer, som tredskas med att ställa
handlingar till förfogande för taxeringsrevision, föreslogs, att man borde
överväga att införa någon motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen
beslag och husrannsakan. Det anmärktes, att i här avsedda situationer
ofta föreligger misstanke om falskdeklaration eller vårdslös deklaration,
å vilka brott frihetsstraff kan följa. Bestämmelser av denna art krävde
emellertid närmare överväganden, bl. a. för att på lämpligt sätt utforma
lämpliga rättssäkerhetsgarantier.

I promemorian framlägges förslag av innebörd att beskattningsmyndighet
i ''vissa fall skulle äga anlita polismyndighet för utfående av handling, som
kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande
av skatt eller avgift.

Vid promemorian fogat förslag till lag om handräckning i vissa fall åt
beskattningsmyndighet är intaget i propositionen å s. 55 f.

Efter det att promemorian varit föremål för remissbehandling har inom
finansdepartementet verkställts en överarbetning av det vid promemorian
fogade lagförslaget, över det sålunda framkomna förslaget till lag om handräckning
åt beskattningsmyndighet, vilket är intaget i propositionen å s. 52
ff, har lagrådets utlåtande inhämtats. Detta förslag fogas såsom Bilaga till
utskottets utlåtande.

Efter lagrådsgranskningen har viss ytterligare överarbetning vidtagits,
resulterande i det för riksdagen framlagda förslaget till lag om handräckning
vid taxeringsrevision (ovan s. 2 ff).

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Gällande bestämmelser

För bestämmelserna i 56—58 §§ taxeringsförordningen har redan i korthet
redogjorts. Här må ytterligare nämnas följande. Taxeringsrevision får enligt
56 § 1 mom. äga rum hos varje deklarations- eller uppgiftsskyldig för kontroll
av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt förordningen riktigt
och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattmngsmyndighet
upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Åtgärden
får emellertid inte företas hos myndighet eller annat i 46 § första stycket
avsett organ. Hos den, som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan
verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen
kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som fores
vid verksamhetens bedrivande, får taxeringsrevision till ledning för annans
taxering äga rum, även om vederbörande inte är skyldig avge kontrolluppgift.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning som befinnes erforderlig
ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer
ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar, dock med
den begränsningen att det skall röra sig om handlingar rörande vederbörandes
verksamhet, alltså inte privatbrev o. dyl. Att länsstyrelsen på hemställan
av den granskade kan besluta att viss handling skall undantas från revision
är redan nämnt. Bestämmelserna härom upptas i 56 § 4 mom. Mot länsstyrelsens
beslut må klagan icke föras.

Granskningen må omfatta även det löpande årets räkenskaper. Hos bokföringspliktig
skattskyldig må även verkställas kassainventering.

Enligt 56 § 2 mom. gäller vidare, att den som har att verkställa taxeringsrevision
må påfordra att i den utsträckning, som är erforderlig för det med
granskningen avsedda syftet, genast få ta del av handlingar som skall granskas.
Den hos vilken revisionen sker är skyldig lämna erforderliga upplysningar.

Om tillvägagångssättet vid taxeringsrevision stadgas i 56 § 3 mom., att
revisionen såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid att inte
hinder förorsakas i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Revisionen
får med hans medgivande verkställas hos honom. Har böcker eller
handlingar överlämnats för revision, skall de så fort ske kan återställas. Besked
om resultatet av revisionen skall snarast lämnas den skattskyldige, om
revisionen ägt rum hos honom.

Enligt 57 § meddelas beslut om taxeringsrevision av taxeringsintendenten
i det län där revisionen skall äga rum, resp. av allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden. På intendenten (allmänna ombudet) ankommer
att antingen själv verkställa revisionen eller att uppdra denna åt
tjänsteman eller åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som
därtill godkänts av länsstyrelsen.

B Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Såsom tvångsmedel mot den som underlåter att tillhandahålla räkenskaper
eller andra handlingar kan, som förut nämnts, användas vite. Av 58 § framgår
att vitet förelägges av den som beslutat revisionen d. v. s. vederbörande
taxeringsintendent. över beslut att förelägga vite må enligt 125 § klagan ej
föras. Om uttagande av vite förordnar länsstyrelsen enligt 124 § efter anmälan
av taxeringsintendent. Länsstyrelsens beslut i fråga om utdömande av
vite må enligt 125 § överklagas hos kammarrätten och''sedermera regeringsratten.
Vid prövning av sådana besvär må enligt sista stycket i 124 § jämväl
fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

I 42 § förordningen om allmän varuskatt stadgas att i fråga om taxeringsrevision
bestämmelserna i 56—58 §§ taxeringsförordningen skall äga motsvarande
tillämpning. Därjämte stadgas att den hos vilken taxeringsrevision
sker är pliktig att lämna tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa revisionen,
tillträde till lokaler, som användes i vederbörandes verksamhet, ävensom
att för granskning av handlingar och varulager lämna tjänstemannen
nödigt biträde. Enligt 78 § skall, i fråga om föreläggande och uttagande av
vite, vad i 123 och 124 §§ taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande
tillämpning. Länsstyrelsens beslut i fråga om utdömande av vite må enligt
80 § överklagas hos kammarrätten och sedermera hos regeringsrätten.

hörordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning utgör för
ett flertal s. k. punktskatter en motsvarighet till den för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
gällande taxeringsförordningen. För innehållet i 9_-

11 §§ i förordningen har viss redogörelse redan lämnats. Följande må här
tilläggas. Förutom att på anfordran tillhandahålla handelsböcker, affärskorrespondens
och Övriga handlingar hörande till den verksamhet, i vilken skatten
skall utgöras, skall den skattskyldige, likaledes på anfordran, lämna
beskattningsmyndigheten tillträde till lokaler som användes i verksamheten.
För granskning av handlingar och lager skall den skattskyldige lämna
nödigt biträde. Skyldig att underkasta sig granskning är enligt 10 § även
den, som skallgen kan antagas vara skattskyldig, och enligt 11 § den, som
utan att vara skattskyldig yrkesmässigt tillverkar, bearbetar, försäljer eller
distribuerar skattepliktig vara, så ock den, som idkar handel med vara, vilken
användes vid framställning eller distribution av skattepliktig vara. Såsom
tvångsmedel mot den som underlåter att tillhandahålla räkenskaper
in. m. kan som förut nämnts användas vite. Av 12 § framgår att vite utdömes
av beskattningsmyndigheten. Beslut om utdömande av vite kan enligt
40 45 §§ ö''\erklagas hos kammarrätten och sedermera regeringsrätten

Bestämmelser om bokföringsgranskning finnes jämväl i 78 § 1 inom.
uppbörds forordningen samt i 7 § tredje stycket förordningen angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m.

I rättegång vid allmän domstol föreligger principiell skyldighet för envar,
vilken innehar skriftlig handling som kan antas äga betydelse som bevis,
att förete den (e d i t i o n s p 1 i k t); dock föreligger sådan skyldighet i
brottmål icke för den misstänkte eller vissa honom närstående. Härom

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

stadgas i 38 kap. rättegångsbalken. Är någon skyldig att förete skriftlig
handling som bevis, äger rätten förelägga honom att förete handlingen.
Föreläggandet kan i brottmål, enligt 23 kap. 14 §, meddelas redan under
förundersökningen och avse att en handling skall tillhandahållas undersökningsledaren
direkt. Enligt 38 kap. 5 § må den som skall förete handlingen
genom vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Rätten kan även, om det
finnes lämpligare, förordna, att handlingen skall tillhandahållas genom utmätningsmannens
försorg. Talan mot editionsföreläggande föres särskilt
enligt 49 kap. 4 § p. 3. Däremot torde föreläggandets giltighet inte komma
under omprövning i samband med tillämpning av vitespåföljd. Enligt 17
kap. 14 § och 30 kap. 12 § äger rätten förordna, att beslut om företeende
av skriftlig handling genast skall gå i verkställighet. Beslutet verkställes
enligt 42 § andra stycket utsökningslagen såsom laga kraft ägande dom;
ställande av säkerhet erfordras inte, med mindre i beslutet annorledes förordnats.

I huvudsak samma regler upptas i 39 kap. 5 § och 40 kap. 5 § om tillhandahållande
av föremål för syn och besiktning.

Ytterligare må anmärkas, att om vitesförelägganden av annat slag än de
nyss nämnda meddelas enligt rättegångsbalken, gäller som allmän regel
liksom enligt taxeringsförordningen — att föreläggandet som sådant inte får
överklagas."Däremot framgår av 49 kap. 8 § tredje stycket, att prövning av
föreläggandets giltighet får påkallas i samband med talan mot beslut varigenom
vitet utdömts.

För att i brottmål införskaffa handlingar och föremål som skäligen kan
antas äga betydelse för utredningen kan också användas det straffprocessuella
tvångsmedlet beslag. Sådan åtgärd må dock endast under vissa förutsättningar
avse post- och telegrafförsändelser m. m. Huvudregeln är enligt
27 kap. 4 och 5 §§ att beslut om beslag meddelas av undersökningsledaren
eller åklagaren eller, på dennes yrkande, av rätten. Åtgärden verkställes
i regel av polisen. Är fara i dröjsmål, må beslag verkställas av polisman
även utan beslut från undersökningsledarens eller åklagarens sida, dock
med skyldighet att skyndsamt göra anmälan hos honom, på vilken ankommer
att omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Har beslag verkställts
utan rättens förordnande äger enligt 27 kap. 6 § den som drabbats av beslaget
begära rättens prövning därav. Av 27 kap. 7 § framgår, att viss tid för
åtal skall utsättas, då rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt
beslag. Då beslag ej prövats av rätten skall åtal väckas inom en månad från
beslaget. Enligt 27 kap. 8 § skall beslag hävas, om åtal ej väckts inom fastställd
tid eller skäl eljest ej längre förekommer för beslag. Då målet avgöres,
skall rätten pröva, om beslag fortfarande skall bestå.

Enligt 27 kap. 2 § gäller bl. a., att beslag ej må läggas å skriftlig handling
om dess innehåll kan antagas vara sådant, att befattningshavare eller
annan, som avses i 36 kap. 5 §, ej må höras som vittne därom, och handlingen
innehaves av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten
gäller.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Beträffande verkställande av beslag gäller bl. a. enligt 27 kap. 11 §, att om
den från vilken beslag sker ej är närvarande vid beslaget, skall han utan
dröjsmål underrättas därom. I 13 § meddelas föreskrifter om protokollföring
och om rätt för den som drabbas av beslag att på begäran erhålla bevis om
beslaget. Av 12 § första stycket framgår slutligen att beslagtagen post- eller
telegrafförsändelse, handclsbok eller annan enskild handling icke må närmare
undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas av annan
än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren; dock må sakkunnig
eller annan, som anlitas för utredningen angående brottet eller eljest därvid
höres, efter anvisning av myndighet som nu sagts, granska handlingen.
Äger den som verkställer beslaget ej närmare undersöka handlingen, skall
den av honom förseglas.

Talan mot rättens beslut under rättegången i fråga om beslag skall enligt
49 kap. 4 § föras särskilt. Har däremot beslutet meddelats i samband
med dom eller slutligt beslut, skall enligt 49 kap. 5 § talan mot beslut i beslagsfrågan
föras i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga
beslutet.

För eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, må enligt 28
kap. 1§ husrannsa ka n företas i husrum eller slutet förvaringsställe.
Även på annat ställe än nu nämnts må enligt 10 § samma kap. undersökning
äga rum för samma ändamål, ehuru stället inte är tillgängligt för allmänheten.
Husrannsakan må vidare äga rum bl. a. för eftersökande av
den som skall gripas.

Förutsättning för husrannsakan är enligt 28 kap. 1 §, att det förekommer
anledning, att brott förövats, varå frihetsstraff kan följa. Hos annan
än den som skäligen kan misstänkas för brottet må husrannsakan dock
företagas, allenast om brottet förövats hos honom eller den misstänkte gripits
där eller eljest synnerlig anledning förekommer, att genom rannsakningen
föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas eller annan utredning
om brottet vinnas.

Förordnande om husrannsakan meddelas enligt 28 kap. 4 § av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Kan husrannsakan antas bli av stor
omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den, hos vilken åtgärden
företas, bör, om fara ej är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

Polisman må emellertid enligt 28 kap. 5 § företa husrannsakan utan förordnande,
då fara är i dröjsmål.

I 28 kap. 6 § stadgas, att vid husrannsakan olägenhet eller skada ej må
förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. Rum eller förvaringsställe
må, om det erfordras, öppnas med våld. Har så skett skall det
efter förrättningen på lämpligt sätt åter tillslutas. Husrannsakan må ej
utan särskilt skäl verkställas mellan kl. 21 och kl. 6.

Av 28 kap. 7 § framgår att vid husrannsakan såvitt möjligt ett av förrättningsmannen
anmodat trovärdigt vittne skall närvara. Förrättningsmannen
äger anlita erforderligt biträde av sakkunnig eller annan. Den, hos

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

vilken husrannsakan företas, eller, om han ej är tillstädes, hans hemmavarande
husfolk skall erhålla tillfälle att övervara förrättningen så ock att
tillkalla vittne, dock utan att undersökningen därigenom uppehälles. Har
varken han eller någon av hans husfolk eller av dem tillkallat vittne närvarit,
skall han, så snart det kan ske utan men för utredningen, underrättas
om den vidtagna åtgärden. Målsägande eller ombud för denne får på
vissa villkor tillåtas vara närvarande för att tillhandagå med upplysningar.

I 28 kap. 8 § stadgas, att post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller
annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, inte får närmare
undersökas, ej heller brev eller annan sluten försändelse öppnas i annan ordning
än i 27 kap. 12 § första stycket sägs.

Enligt 28 kap. 9 § skall protokoll föras över husrannsakan, vari anges
ändamålet med förrättningen och vad därvid förekommit. Den, hos vilken
husrannsakan företagits, äger på begäran erhålla bevis därom, innehållande
även uppgift å det brott misstanken avser.

Åtskilliga lagar eller andra författningar innehåller bestämmelser om
handräckning för att inställa personer inför myndighet. Sådan handräckning
meddelas av polisen. Detta är bl. a. fallet enligt 43 § lagen om
socialhjälp, 94, 96 och 100 §§ 1960 års barnavårdslag, 38 § lagen om nykterhetsvård,
21 § lagen om villkorlig dom, 51 och 52 §§ sinnessjuklagen och
22 § lagen ang. åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Handräckning förekommer i övrigt i olika former och meddelas i allmänhet
av exekutiv myndighet. Vid sidan av den handräckning, som äger rum
enligt rättegångsbalken, utsökningslagen och lagen om avbetalningsköp
m. m. förekommer exempelvis handräckning enligt 148 § byggnadslagen,
när någon företagit nybyggnad eller annan åtgärd i strid med förbud som
meddelats i lagen eller med stöd av densamma. En liknande bestämmelse
upptas i 63 § lagen om allmänna vägar. Handräckning meddelas enligt 15
kap. 4 § jorddelningslagen av utmätningsman, om delägare i laga skifte
vägras att tillträda sin ägolott å föreskriven tid. Såsom handräckning betecknas
vidare bl. a. det biträde åt utländsk stat som ges enligt gällande
bestämmelser om uttagande av skatt och böter.

Allmänna synpunkter på den föreslagna lagstiftningen
Promemorian

I promemorian konstateras till att börja med att, genom de vid 1955 års
riksdag antagna reglerna om taxeringsrevision, möjligheterna att kontrollera
rörelseidkares och andra fria företagares självdeklarationer har avsevärt
förbättrats. Det har emellertid, uttalas i promemorian, stundom visat
sig svårt för taxeringsmyndigheterna att få tillgång till det material som
skall granskas. Trots vitesförelägganden har åtskilliga skattskyldiga vagrat
att ställa sina böcker till förfogande eller gjort svårigheter på olika sätt.
Det är sålunda inte helt ovanligt att den skatlskyldige uppger att han inte

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

fört några räkenskaper eller att räkenskapsmaterialet helt eller delvis blivit
förstört genom brand eller på annat sätt. Genom ett sådant förfaringssätt
kan den skattskyldige undgå åtal för oriktig deklaration och ofta vinna
att taxeringen blir lägre än den bort vara.

En erfarenhet från de branschvis genomförda bokföringsgranskningar
som verkställts under senare år är, enligt promemorian, att när taxeringsmyndigheterna
vänder sig till skattskyldiga inom viss bransch, ställes böckerna
till en början godvilligt till förfogande. Allteftersom det blir känt
att branschen i fråga är föremål för undersökning, märks emellertid en
tendens hos de skattskyldiga att försöka hindra eller uppehålla verksamheten;
de deponerar sina böcker hos annan person eller uppger de, som redan
framhållits, att böckerna eller för granskningen särskilt värdefulla
handlingar förstörts eller förkommit. Ofta har vitesföreläggande visat sig
ineffektivt, och resultatet har blivit att taxeringsmyndigheterna fått avstå
från en planerad granskning eller att granskningen så fördröjts och försvårats
att den inte kunnat bli effektiv. Därefter anföres.

Det torde med fog kunna antagas, att tredska i fråga om böckernas tillhandahållande
i regel sammanhänger med att granskningen skulle kunna
ge ett för den skattskyldige oförmånligt resultat. Det är, Icke minst med
tanke härpå, ett viktigt intresse att granskningen kan genomföras i dessa
fall. Risken att den skattskyldige vidtar obehöriga åtgärder med det material
som skall granskas gör det vidare angeläget att granskningen kan företas
utan uppskov. Bl. a. av detta skäl upptar reglerna om taxeringsrevision
föreskrift att den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att,
i den utsträckning som är erforderlig för det med granskningen avsedda
syftet, genast få ta del av handlingar som skall granskas. De nya, effektivare
reglerna om taxeringsrevision som infördes år 1955 har för de skattskyldiga
det här gäller ytterligare ökat intresset av att försöka undandra sig
granskning.

I promemorian erinras om att den nu aktuella frågan uppmärksammades
i propositionen nr 160 till 1955 års riksdag. Därvid antyddes, att man borde
överväga att införa en motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen
beslag och husrannsakan. I anslutning härtill anmärktes, att i de avsedda
situationerna ofta finns anledning till misstanke om falskdeklaration eller
vårdslös deklaration, å vilka brott frihetsstraff kan följa.

Föreligger misstanke om sådant brott kan, framhålles i promemorian,
självfallet redan med nu gällande bestämmelser straffprocessuell förundersökning
igångsättas, varvid beslag och husrannsakan kan ifrågakomma.
Emellertid ligger det i sakens natur, att denna möjlighet kan begagnas i ett
förhållandevis ringa antal fall. Syftet med en taxeringsrevision är nämligen
i främsta rummet att få uppgifter till ledning vid taxeringen, och det bör,
enligt promemorian, givetvis inte ifrågakomma att påkalla igångsättande
av ett straffprocessuellt förfarande huvudsakligen för sådant ändamål. I
praktiken torde det förhålla sig så, uttalas i promemorian, att taxeringsmyndigheterna
vanligen anser sig böra företa taxeringsrevision innan de
anser sig ha sådan utredning att de kan vända sig till åklagare och polis -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

myndigheter (se även JO:s ämbetsberättelse till 1959 års riksdag s. 391 f).
Därefter anföres.

De önskemål i fråga om tvångsmedlens art som uppställer sig i nu aktuella
fall är emellertid i stora delar desamma som beträffande beslag och
husrannsakan. Såsom nyss antytts torde man inte bara behöva räkna med
tredska att utlämna de handlingar som skall granskas utan även försök att
undansticka dem, eventuellt även försök att skaffa sig respit för att göra
obehöriga ändringar i handlingarna. Man synes därför inte kunna stanna
vid en möjlighet att tvångsvis uttaga handlingarna, efter mönster av den
förut beskrivna regeln i 38 kap. 5 § rättegångsbalken, enligt vilken rätten
må förordna att handling skall tillhandahållas genom utmätningsmannens
försorg. Det torde även vara erforderligt, att handlingar som skall granskas
kan bli föremål för efterspaningar. Det bör ytterligare erinras om att taxeringsmyndigheterna
inte alltid på förhand känner till vilka handlingar som
kan vara av intresse för taxeringsrevision. Det är därför också av intresse
att taxeringsmyndigheterna kan hos en tredskande deklarations- eller uppgiftsskyldig
låta undersöka vilka handlingar han innehar. De erforderliga
tvångsmedlen synes av dessa skäl böra innehålla väsentligen samma element
som beslag och husrannsakan samt utföras av polismyndighet. Reglerna
torde även i övrigt lämpligen kunna utformas i anslutning till vad
som gäller dessa tvångsmedel.

En särskild fördel med att anknyta till bestämmelserna om beslag och
husrannsakan torde, enligt promemorian, vara att man kan använda rättssäkerhetsgarantier
liknande dem som uppställts beträffande nämnda tvångsmedel.
Dessa rättssäkerhetsgarantier torde motsvara högt ställda anspråk.

I promemorian framhålles att de ifrågasatta nya tvångsmedlen för att
förebvgga förväxlingar — inte torde böra benämnas beslag och husrannsakan.
En nära till hands liggande möjlighet synes, enligt promemorian,
vara att såsom en gemensam betéckning använda termen handräckning,
varmed utmärkes, att det rör sig om verkställighetsåtgärder som utföres av
en myndighet på annan myndighets begäran. Därefter anföres.

Vad i det föregående anförts angående behovet av ytterligare tvångsmedel
i vissa fall för införskaffande av räkenskaper och andra handlingar vid
taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen gäller i lika mån vid taxeringsrevision
enligt förordningen om allmän varuskatt och vid sådan
granskning av räkenskaper, som avses i 9—It §§ förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning. Vid skattekontroll enligt nämnda
förordningar kan även ifrågakomma att bereda granskningsmannen tillträde
till vissa lokaler och att granska varulager. Något praktiskt behov av
att i dylika fall kunna använda kraftigare tvångsmedel än vite torde i vart
fall hittills inte ha framträtt. Då tvångsmedel av ifrågavarande slag självfallet
bör användas restriktivt, torde övervägande skäl tala för att den nu
aktuella lagstiftningen begränsas till att avse handlingar.

Beträffande huvudprinciperna i promemorian torde följande få återges.

För att handräckning skall få äga rum fordras enligt förslaget att ett beslut
om taxeringsrevision meddelats i enlighet med gällande bestämmelser
och att den hos vilken revisionen skall äga rum underlåter att tillhandahålla
räkenskaper eller andra handlingar. I allmänhet bör, enligt prome -

14 Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

morian, försök först ha gjorts med vitesföreläggande men detta bör kunna
underlåtas när fara är i dröjsmål eller ett vitesföreläggande skulle framstå
som meningslöst. Det framhålles, att med taxeringsrevisionen i detta sammanhang
jämställes sådan granskning av räkenskaper, som avses i 9_It §§

förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Handräckning skall i allmänhet begäras av den som beslutat taxeringsrevisionen,
d. v. s. vederbörande taxeringsintendent eller vederbörande beskattningsmyndighet,
men även länsstyrelsen föreslås kunna besluta åtgärden,
något som dock, enligt promemorian, inte torde bli aktuellt annat än
vid taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen eller förordningen om
allmän varuskatt.

Handräckning verkställes hos den, hos vilken revisionen skall äga rum.
Framkommer det emellertid att denne deponerat sina handlingar hos annan,
t. ex. advokat eller bank, bör, enligt promemorian, verkställighet kunna
ske även där. Det skall emellertid då, framhålles i promemorian, röra
sig om handlingar som är oundgängligen erforderliga för revisionen och det
skall finnas synnerliga skäl för åtgärden.

Vid förrättningen får enligt förslaget tvång användas i ungefär samma
omfattning som vid beslag och husrannsakan. Även i övrigt är reglerna för
förfarandet likartade med vad som gäller dessa tvångsmedel. Den som
drabbas av åtgärden skall såvitt möjligt få tillfälle att vara närvarande
själv eller genom ombud.

Förrättningen utföres enligt förslaget av polisman. Denne äger ta med
sig sakkunnig eller annan. Dessutom skall ett trovärdigt vittne övervara
förrättningen.

Det torde, framhålles i promemorian, även vara önskvärt att någon kvalificerad
representant för taxeringsintendentcn resp. kontrollstyrelsen tillhandagår
vid förrättningen. Denne kan identifiera eftersökta handlingar. I
synnerhet när man inte vet vilka för en beslutad taxeringsrevision relevanta
handlingar som finns på platsen, är det av betydelse inte minst för den
som drabbas av åtgärden, att en sovring kan ske omgående och att fler
handlingar än nödvändigt inte omhändertas. Därför föreslås att taxeringsmtendenten
eller annan, åt vilken intendenten uppdragit att utföra taxeringsrevisionen,
skall vara närvarande. Då fråga är om granskning, som avses
i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, bör
den åt vilken beskattningsmyndigheten uppdragit granskningen vara närvarande.
Vid förrättningen anträffad handling skall enligt förslaget genast
överlämnas till den nämnde representanten, och det skall ankomma på denne
att avgöra huruvida handlingen skall omhändertagas eller återställas.
Darmed erhålles, framhålles i promemorian, även en lösning av de sekretessproblem
som kan uppkomma vid förrättningar av här ifrågasatt art. I
och med att handlingarna överlämnas till honom, blir situationen densamma
som om de tillhandahållits frivilligt. De får inte närmare granskas av
annan än representanten och de skall återställas så fort ske kan.

Särskild uppmärksamhet har i förslaget ägnats det förhållandet att vissa

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

handlingar inte får granskas vid taxeringsrevision. Granskningen får endast
avse räkenskaper och anteckningar med tillhörande verifikationer
ävensom korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande vederbörandes
verksamhet. Undantagna är sålunda alla handlingar som inte hör
till den verksamhet som skall undersökas, bl. a. privatbrev o. dyl. Vidare
har den skattskyldige möjlighet att hos länsstyrelsen under åberopande av
sekretesskäl begära att handling, som i och för sig faller under den grupp
som får granskas, undantas från revisionen.

Självfallet bör, framhålles i promemorian, vid ett handräckningsförfarande
privatbrev o. dyl. inte omhändertas eller närmare granskas. Uppstår
delade meningar om en handling är av beskaffenhet att överhuvudtaget
kunna medtas vid taxeringsrevision, skall detta i och för sig inte utgöra
formellt hinder för att handlingen omhändertas. Den, hos vilken revisionen
skall ske, får emellertid enligt förslaget göra framställning hos länsstyrelsen
om att handlingen skall återställas. Tillkännager han vid handräckningsförrättningen
att han tänker göra sådan framställning, skall handlingen
förseglas. Inkommer framställningen inom en vecka får handlingen
inte granskas av annan än länsstyrelsen förrän ärendet avgjorts. Länsstyrelsens
beslut får enligt förslaget överklagas hos Kungl. Maj :t men länder till
omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

Om den, hos vilken revision skall ske, gjort framställning hos länsstyrelsen
under åberopande av sekretesskäl att viss handling skall undantas
från revisionen, skall detta enligt förslaget inte utgöra hinder för att handlingen
uttages genom handräckning. Denna åtgärd får emellertid endast
beslutas av länsstyrelsen, vilken självfallet dessförinnan åtminstone preliminärt
tagit ståndpunkt till framställningen.

Uppkommer först vid handräckningsförrättningen fråga om att en handling
av sekretesskäl bör undantas från revision, föreslås samma regler skola
gälla som när det göres gällande att handlingen överhuvudtaget inte får
granskas vid taxeringsrevision.

Som förut nämnts, innebär förslaget, att begäran om handräckning i allmänhet
göres av taxeringsintendenten eller, då fråga är om granskning enligt
förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, av vederbörande
beskattningsmyndighet, i regel kontrollstyrelsen. I tveksamma fall
kan taxeringsintendenten eller kontrollstyrelsen emellertid utverka länsstyrelsens
beslut. Av författningsförslaget framgår, att om den hos vilken
revision skall ske har hemställt hos länsstyrelsen att viss handling skall
undantas från revisionen, handräckning får beslutas endast av länsstyrelsen,
såvitt angår den handlingen. Vid taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen
eller förordningen om allmän varuskatt torde det, enligt promemorian,
i sådana fall vara lämpligast att taxeringsintendenten hänskjuter
frågan om handräckning i dess helhet till länsstyrelsen. Intet hindrar,
framhålles vidare, att även kontrollstyrelsen i nu avsedda fall hänskjuter
hela frågan om handräckning till länsstyrelsen.

16 Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Förutsättningarna för ett handräckningsförfarande prövas av den som
begär handräckningen. Polismyndigheten har, uttalas i promemorian, endast
att konstatera, huruvida åtgärden påkallats av behörig myndighet.
Därefter anföres.

Sedan taxeringsintendenten eller kontrollstyrelsen meddelat beslut om
taxeringsrevision (granskning), vänder sig den som skall verkställa revisionen
till den hos vilken revisionen skall ske. Detta sker formlöst och i regel
traffas överenskommelse om tid och sätt för revisionen. Underlåter den, hos
vilken revisionen skall ske, att ställa böcker eller andra handlingar till förfogande
kan som förut nämnts vitesföreläggande äga rum. Vitesföreläggandet
får inte överklagas.

Såsom huvudregel uppställer förslaget att vitesföreläggande skall ha skett,
innan handräckning tillgripes. Häri ligger även att den i föreläggandet utsatta
tiden skall ha förflutit utan att de med föreläggandet avsedda handlingarna
ställts till förfogande. När fara är i dröjsmål, bör emellertid handräckning
få användas utan att vitesföreläggande föregått. Detsamma bör gälla
om ett sådant föreläggande skulle framstå som meningslöst; den, hos
vilken revisionen skall ske, har exempelvis tydligt ådagalagt att han inte
kommer att ratta sig efter föreläggande. Han kan t. ex. ha meddelat att
nan inte tort räkenskaper eller att räkenskaperna eller andra handlingar
lorstorts eller förkommit. Huvudförutsättningen — att vederbörande underlater
att ställa handlingarna till förfogande — måste emellertid vara upplylld.
Han måste sålunda ha fått en uppmaning att tillhandahålla handelsbocker
och Övriga ifrågakommande handlingar och underlåtit att efterkomma
uppmaningen eller endast lämnat ofullständigt material.

Såsom ytterligare förutsättning angives att granskning av handlingarna
kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av
skatt eller avgift. Det ligger i sakens natur, framhålles i promemorian, att
de tvångsmedel som här ifrågasatts inte användes i oträngt mål. Bestämmelsen
innefattar ett åliggande att i varje särskilt fall väga de skäl som gör
åtgärden påkallad mot det intrång som sker genom densamma.

Remissyttranden

Remissyttrandena över departementspromemorian har avgivits av justitiekanslersämbetet,
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland,
1951 års rättegångskommitté, besvärssakkunniga, riksskattenämnden,
kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands samt Norrbottens län, Sveriges industriförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverksoch
industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening,
Kooperativa förbundet, Sveriges advokatsamfund, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges akademikers centralorganisation och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.

Några av näringsorganisationerna har åberopat ett yttrande, som avgivits

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

av delegerade för Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare,
Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Detta
yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet av näringslivets skattedelegation.

Förslaget har tillstyrkts av det helt övervägande antalet av de hörda remissinstanserna.
Sålunda har samtliga hörda myndigheter utom överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Älvsborgs län i princip tillstyrkt detsamma.
I fråga om detaljutformningen har dock i flera fall erinringar gjorts.
Riksskattenämnden och besvärssakkunniga, som i och för sig accepterar
promemorians huvudtanke om införande av möjlighet till användning av
tvång för taxeringsrevisions genomförande, anser alt bestämmelserna bör
utformas enligt andra principer än i promemorian. Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund tillstyrker förslaget.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation har tillstyrkt
förslaget medan Sveriges akademikers centralorganisation icke anser
sig kunna bedöma, om det för närvarande är påkallat att införa ytterligare
tvångsmedel för att skattemyndigheterna skall kunna fullgöra sin granskningsverksamhet.

Förslaget har avstyrkts av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Älvsborgs
län samt av Sveriges advokatsamfund, Kooperativa förbundet samt
av samtliga hörda organisationer på näringslivets område.

Beträffande det närmare innehållet av remissyttrandena hänvisas till
propositionen s. 17—35.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Sträng, följande allmänna synpunkter beträffande lagförslaget:

»Det föreliggande förslaget avser en detalj i samhällets åtgärder i kampen
mot skattefusket, men en viktig detalj. Som bekant utgör taxeringsrevision
den enda metod, med vars hjälp rörelseidkare, fria företagare och andra
skattskyldiga med invecklade ekonomiska förhållanden kan kontrolleras någorlunda
effektivt. När statsmakterna i mitten på 1950-talet under allmän
tillslutning antog en ny taxeringsförordning med den dubbla målsättningen
att åstadkomma ökad effektivitet och förbättrad rättssäkerhet, stod de nämnda
skattskyldiga i förgrunden vid strävandena för en effektivare kontroll.
Reglerna om taxeringsrevision moderniserades, och resurserna för denna
form av kontroll utökades. De då gjorda reformerna börjar nu bära frukt.
Erfarenheten har emellertid visat att ytterligare ansträngningar måste göras.
Behovet av intensifierad kontroll belyses av det i taxeringskontrollutredningens
betänkande omtalade förhållandet, alt av de rörelseidkare som
under de senaste åren blivit föremål för s. k. kategorigranskning — det rör
sig alltså här om skattskyldiga som utvalts slumpvis och inte på grund av
misstanke om underdeklaration — inte mindre än omkring två tredjedelar
fått sina taxeringar höjda med i genomsnitt åtminstone 12 000 kronor var.

t! Dihang till riksdagens protokoll 1061. 9 samt. 1 avd. Xr 36

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Jag har också för avsikt att, sedan nämnda betänkande remissbehandlals,
framlägga förslag till en avsevärd utbyggnad av resurserna för taxeringsrevision.

En svaghet i de nuvarande reglerna på området är emellertid, att myndigheterna
för genomförandet av taxeringsrevisioner i stor utsträckning är beroende
av att handelsböcker och andra handlingar, som skall bli föremål för
granskning, ställes frivilligt till förfogande. Mot dem som tredskas kan visserligen
användas vite, men effektiviteten i detta tvångsmedel är förhållandevis
begränsad; uppger den skattskyldige att handlingarna inte upprättats eller
att de förkommit, kan vite överhuvud inte användas. Vissa av de hörda
näringsorganisationerna har påpekat, att den skattskyldige under sådana
förhållanden blir skönstaxerad. I anledning härav bör erinras om att skönstaxering
inte får användas såsom sanktion mot en försumlig skattskyldig.
Med hänsyn till de krav som ur rättssäkerhetssynpunkt måste ställas på utredningen
även vid skönstaxeringar blir förhållandet tvärtom ofta att dessa
blir lägre än som motsvarar de verkliga inkomsterna. Vidare undgår den
skattskyldige att bli åtalad och dömd för oriktig deklaration.

Den utsträckning i vilken skattskyldiga utnyttjat de föreliggande möjligheterna
att hindra eller försvåra taxeringsrevisioner är synbarligen varierande
i olika delar av landet. Missbruk av begränsningarna i myndigheternas
befogenheter på området uppmärksammades emellertid redan i 1955 års
proposition. De förut redovisade uttalandena från olika myndigheters sida
tyder på att frekvensen ökat under de år som därefter förflutit. Det ligger
också i sakens natur, att i den mån taxeringsrevisionerna intensifieras, antalet
fall av denna art kan komma att ytterligare öka.

Såsom besvärssakkunniga framhållit i sitt yttrande bör det tillses, att då
en befogenhet tillägges en myndighet, denna också kan på ett effektivt sätt
utöva densamma. En illojal skattskyldig bör inte kunna uppnå fördelar genom
att trotsa myndighetens bud. Att ett tvångsmedel av föreslagen art kan
få betydelse framgår bl. a. av att vid husrannsakan hos skattskyldiga, som
åtalats för falskdeklaration, ofta påträffats betydelsefulla räkenskapshandlingar
som undandragits tidigare företagen taxeringsrevision.

Det är i och för sig endast naturligt, att man på vissa håll kan känna tvekan
inför förslaget att utrusta taxeringsmyndigheterna med befogenhet att
använda tvång för att utfå handlingar för taxeringsrevision. I den mån invändningar
sålunda framförts synes man emellertid ha förbisett vissa väsentliga
omständigheter.

Taxeringsmyndigheterna är sålunda i det hänseende det här gäller för
närvarande sämre ställda än en part i en civilprocess; den sistnämnde kan
i samband med ett editionsföreläggande utverka domstolens beslut, att en
handling skall tvångsvis uttagas genom utmätningsmannens försorg. Någon
motsvarande möjlighet har taxeringsmyndigheterna för närvarande icke.

Vad åter angår de straffprocessuella tvångsmedlen beslag och husrannsakan,
med vilka en jämförelse eljest ligger närmast till hands, synes man
på en del håll hysa en överdriven uppfattning om innebörden av de be -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

gränsningar och särskilda rättssäkerhetsgarantier som härvid är föieskrivna.
Båda dessa åtgärder får tillgripas vid snart sagt varje brott, som inte har
karaktären av renodlad ordningsförseelse. De kan sålunda bl. a. användas
vid den stora grupp av lagöverträdelser, där visserligen frihetsstraff ingåi
i strafflatituden men böter likväl är normalstraffet, t. ex. vårdslöshet i trafik,
missfirmelse mot tjänsteman, lindrig misshandel, snatteri och överträdelser
av olika näringsrättsliga författningar. Man synes med skäl kunna
ställa frågan, om det är av större vikt från allmän synpunkt, att tvångsmedel
kan användas vid misstanke om sådana lagöverträdelser än då en skattskyldig
undandrar sig att för taxeringsrevision utlämna handlingar som han
författningsenligt är skyldig att upprätta, bevara och tillhandahålla för sadant
ändamål. Vidare bör beaktas, att den domstolskontroll, till vilken vissa
remissinstanser, bl. a. överståthållarämbetet, hänvisat, i regel inte insättes
förrän på tämligen sent stadium. Beslut om beslag och husrannsakan kan
meddelas och verkställas av varje åklagare eller undersökningsledare, i vissa
fall t. o. in. av enskild polisman. Visserligen kan den som drabbats av beslag
alltid begära rättens prövning därav. Men detta innebär i regel att domstolen,
som i sådant fall skall hålla förhandling i saken sist å fjärde dagen,
prövar om de beslagtagna föremålen eller handlingarna skall återställas
först sedan de redan granskats av åklagaren eller undersökningsledaren.
Genomföres det föreliggande förslaget, kommer handlingar som omhändertagits
för taxeringsrevision oftast att vara återställda vid en motsvarande
tidpunkt. Enligt uttryckligt stadgande i taxeringsförordningen skall nämligen
för taxeringsrevision mottagna handlingar återlämnas så snart ske kan.
.lag vill i sammanhanget erinra om att de remissinstanser, som närmast
företräder sakkunskap på rättegångsbalkens område, godtagit förslaget från
här angivna utgångspunkter.

Näringslivets skattedelegation har i sitt yttrande uttalat, att eftersökande
och omhändertagande av eu handling, som en skattskyldig ostridigt innehar
och som han obehörigen underlåtit alt utlämna, ter sig som en näppeligen
i och för sig diskutabel verkställighetsåtgärd. Delegationen vänder sig emellertid
emot att det föreslagna tvångsmedlet skall kunna användas för att
undersöka huruvida den skattskyldige innehar handling, vars existens eller
innehav han förnekar. Tillika uttalas — liksom från advokatsamfundets
sida — farhågor för att befogade sekretessintressen skulle kunna kränkas.
I fråga om den förstnämnda invändningen bör påpekas, att det väsentliga
intrånget i båda de angivna fallen består i att myndigheterna bereder sig
tillträde till den skattskyldiges lokaler och söker genom hans handlingar.
Huruvida sökandet avser en bestämd handling eller ej synes härvidlag ha
mindre betydelse. Det rör sig, som jag nyss framhållit, uteslutande om handlingar
som vederbörande författningsenligt är skyldig att upprätta, bevara
och tillhandahålla. Vad åter angår sekretessfrågan får jag erinra om att
taxeringsförordningen och däremot svarande författningar innehåller särskilda
bestämmelser, i vilka en avvägning skett mellan förekommande sekretessintressen
och skattemyndigheternas krav på insyn i den enskildes förhållanden.
Det föreliggande lagförslaget anknyter till dessa bestämmelser

2 r lliluuuj till riksdagens protokoll t Uti i. t) samt. / and. Xr 30

Första lagiltskottets utlåtande nr 36 år 1961

och innehåller särskilda föreskrifter i syfte att skapa motsvarande skydd
vid en förrättning för att tvångsvis uttaga handlingar, som skall granskas
vid taxeringsrevision.

Jag har här tämligen utförligt uppehållit mig vid de olika invändningar
som framförts mot förslaget. Av vad jag anfört torde framgå, att jag icke
funnit dessa invändningar bärande. Jag är därför beredd att, liksom det
stora flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna, i princip
tillstyrka förslaget. I samband härmed vill jag betona, att de nya befogenheter
varom här är tal självfallet måste användas med omdöme och urskillning.
Såsom flera myndigheter påpekat torde det inte bli nödvändigt
att utnyttja dessa befogenheter mer än i ett begränsat antal fall. Deras
största betydelse torde ligga däri, att allmänheten är medveten om deras
förhandenvaro.»

Lagrådet

Lagrådet yttrade:

»Taxeringsmyndighets rätt att utfå handlingar för granskning vid taxeringsrevision
enligt taxeringsförordningen är mycket omfattande. Sådan
taxeringsrevision kan nämligen avse icke blott räkenskaper, som föras av
näringsidkare, utan även anteckningar, upprättade av exempelvis löntagare
rörande deras extrainkomster. De tvångsmedel som enligt förslaget skola
kunna användas, då den hos vilken taxeringsrevision skall ske vägrar att
utlämna handlingar för granskning, komma därför också att få ett vidsträckt
tillämpningsområde. Även om den föreslagna lagen utformats med
beaktande av önskemålet att skapa garantier för att den enskildes rättssäkerhet
icke kränkes, ingiver det självfallet betänkligheter att så vittgående
befogenheter skola tillkomma taxeringsmyndigheterna.

Å andra sidan är det icke tillfredsställande om, såsom för närvarande
ibland är fallet, taxeringsmyndigheterna sakna möjlighet att utfå handlingar,
som den hos vilken taxeringsrevision skall ske är skyldig att tillhandahålla
men han utan godtagbar anledning vägrar att utlämna. Detta
är så mycket betänkligare, som taxeringsrevision är det enda medel varigenom
en betydande del av näringsidkarna kan någorlunda effektivt kontrolleras.

Då det i ärendet får anses ådagalagt att taxeringsmyndigheterna behöva
äga tillgång till de föreslagna tvångsmedlen för att kunna åsätta likformiga
och rättvisa taxeringar, anser sig lagrådet böra godtaga en lagstiftning i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget. Härvid vill lagrådet särskilt understryka
departementschefens uttalande att de nya befogenheterna självfallet
måste användas med omdöme och urskillning.»

Motionerna

I motionerna 1: 576 och II: 684 framhålles, att propositionen har till utgångspunkt,
att vitesföreläggande i vissa fall är otillräckligt för att förmå
vederbörande att underkasta sig beslutad taxeringsrevision. Därefter anföres: -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 ur 1961

Såsom bl. a. framgår av remissyttrandena och av vad lagrådet anfört torde
denna värdering i och för sig vara riktig. Det torde icke vara möjligt att
helt avvara även mera långtgående tvångsåtgärder än vitesföreläggande töi
"enomförande av undersökningsåtgärder inom taxeringsförfarandet av den
typ som taxeringsrevisionen representerar. Taxeringsrevision är det enda
verksamma medlet för att i sista hand vinna klarhet i ett beskattningsärende,
då vederbörande skattskyldige eller uppgiftsskyldige icke vill medverka
i utredningsarbetet. Myndigheten måste därför ha tillgång till tvangsatgarder,
som möjliggör att taxeringsrevision kan genomföras. .

Härmed har man emellertid kommit in på ett utomordentligt känsligt
område. Det gäller i realiteten medborgarnas rätt till skydd för sitt privatliv.
Skall var och en vara skyldig att låta företrädare för det allmänna
tränga in i hemmet för att se huruvida vederbörande har
kan belysa visst beskattningsärende som gäller annan person? Man star
här inför ett svårt awägningsproblem som ofta möter i beskattmngsforlarandet.
Å ena sidan måste tillses att likformighetskravet i beskattningen
tillgodoses, så att icke några skattskyldiga får möjlighet att valtra over sin
del av skattebördan å övriga, lojala skattebetalare. Å andra sidan far erforderliga
kontrollåtgärder icke utformas så, att den enskildes rättssäkerhet
kränkes och elementära medborgerliga rättigheter trädes för nära. Spörsmålet
är huruvida man genom det föreliggande lagförslaget traffat det ratta
vid denna avvägning.

I motionena I: 577 och II: 685 anföres:

I proposition nr 62 framlägges förslag angående lag om handräckning
vid taxeringsrevision. Syftet är att möjliggöra för taxeringsmyndigheterna
att få behörig tillgång till vissa handlingar, som fordras för en riktig taxering.
Inför ett klarlagt behov av åtgärder i denna riktning anser vi, i likhet
med föredragande departementschefen och remissinstanserna, det betogat
med ett medel, som möjliggör ett effektivare förfaringssätt mot skattskyldiga
som av uppenbar tredska och i syfte att undslippa skatt undandrar
sig skyldigheten att lämna upplysningar och bereda taxeringsmyndigheterna
tillgång till vissa för taxeringsrevisionen erforderliga handlingar.
Dock måste starka invändningar göras mot utformningen av lagtorslaget.

I motionerna 1: 575 och 11:683 andrages bland annat följande:

Genom proposition nr 62 framlägges förslag till lag om handräckning
vid taxeringsrevision. I redogörelsen för propositionens huvudsakliga innehåll
anföres, att förslaget är utarbetat i viss anslutning till rättegångsbalkens
regler om beslag och husrannsakan, varvid avsetts att giva motsvarande
rättssäkerhetsgarantier. Även om avsikten må ha varit den angivna, innebär
förslaget att åtgärder, till sitt innehåll identiska med beslag och husrannsakan,
skall få företagas utan att den i rättegångsbalken uppstå Ida loiutsättningen
om skälig misstanke om brott, varå frihetsstraff kan tolja, ai
för handen. Departementschefen uttalar, att sådana tvångsmedel kan tillgripas
vid snart sagt varje brott som inte har karaktär av renodlad ordningsförseelse.
Med hänvisning därtill anför departementschefen, att man med
skäl synes kunna ställa frågan, om det är av större vikt från allmän synpunkt
att tvångsmedel kan användas vid misstanke om sadana lagoveitia
delser än då eu skattskyldig undandrar sig att för taxeringsrevision utlamna
handlingar som han författningsenligt är skyldig att uppralta, hei ai a och

tillhandahålla för sådant ändamål. . .

Såsom länsstyrelsen i Stockholms län framhalht kan emellertid man^t
gång någon grund för misstanke om brott ej påvisas, dar skaltskyldig \ag
rar att utlämna handlingar. Detta konstaterande åskådliggör den grund

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

läggande principiella skillnaden mellan de två av departementschefen angivna
situationerna. Det av åklagar- och polismyndighet upprätthållna kravet
på visst belägg för att skälig misstanke om brott skall anses föreligga
torde vara det avgörande skälet för det nu framlagda förslaget. Det kan
med säkerhet antagas att regeringen ej skulle tillåta sig att öppet föreslå
en uppmjukning av garantierna i rättegångsbalken, men detta är i sak vad
som nu förordas även om det nödtorftigt dolts genom att förslaget getts
formen av en speciallagstiftning.

Vi anser, att de grannlaga avvägningsproblem varom nu är fråga bör
underkastas en mera omsorgsfull utredning än den som föregått det nu
Iramlagda förslaget. Berättigade rättssäkerhetskrav bär enligt vår mening
icke tillräckligt beaktats, och vi avstyrker därför det framlagda förslaget.

Detaljutformningen av lagstiftningen

I den följande framställningen följer paragraf nummerordningen det till
lagrådet remitterade förslaget, vilket fogats som bilaga till detta utlåtande.
Härvid återges eller refereras promemorian, remissyttranden, departementschefens
uttalanden vid lagrådsremissen och lagrådets yttranden samt
slutligen departementschefens anförande vid anmälan av lagrådets utlåtande.

1 §•

Promemorian

taxeringsrevision kan som förut nämnts anordnas både enligt taxeringstörordningen
och förordningen om allmän varuskatt. Med taxeringsrevision
jämställes enligt tredje stycket i det till promemorian fogade lagförslaget sådan
granskning av bokföring m. m. som äger rum enligt 9—11 §§ förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Det har däremot,
framhålles i promemorian, i vart fall tills vidare, inte ansetts erforderligt att
öppna möjlighet till handräckning vid sådan bokföringskontroll, som anordnas
enligt uppbördsförordningen och förordningen angående uppbörd av
avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

För att handräckning skall fa ske hos annan än den, hos vilken revisionen
skall ske, kräves (se 2 § promemorieförslaget) att synnerliga skäl föreligger
för åtgärden. Det har exempelvis upplysts, att handlingen deponerats hos
denne. Såsom en ytterligare garanti mot opåkallade ingrepp av detta slag
töreskrives, att det skall röra sig om handling som är oundgängligen erforderlig
för taxeringsrevision.

Remissyttrandena

Riksskattenämnden framhåller, att i 1 § första stycket i lagförslaget uttryckssättet
för tanken till att fråga är om handlingar som faktiskt finns
hos den, hos vilken revisionen skall äga rum, och fortsätter.

På sätt framhållits i promemorian är det emellertid av vikt att tvångsmedlen
skola kunna komma till användning även för de fall, där den skatt -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961 23

skyldige uppgiver att handling förkommit ete. eller där fråga är om efterforskning,
huruvida viss handling överhuvud finns hos den skattskyldige.
Lagtexten bör klart angiva, att husrannsakan må ske även för eftersökande
av handlingar, vilkas existens förnekas av den skattskyldige. Husrannsakan
och beslag böra sålunda få ske dels då den skattskyldige vägrar utlämna av
honom innehavda handlingar, och dels då den skattskyldige förklarar att
räkenskapshandlingar, som lagligen skola finnas eller som med hänsyn till
omständigheterna rimligen böra finnas, icke existera.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att handräckning bör kunna
komma i fråga även vid sådan bokföringskontroll, som anordnas enligt uppbördsförordningen.
Enligt länsstyrelsens erfarenhet har arbetsgivare i åtskilliga
fall icke efterkommit föreläggande att vid vite förete bokföring för
kontroll av att skatteavdrag vederbörligen verkställts. En möjlighet i sådana
fall att erhålla handräckning skulle bespara de lokala skattemyndigheterna
det tidsödande arbete, som en kontroll på andra vägar innebär. Man
kan också förutsätta, att de flesta arbetsgivare då skulle efterkomma anmaning
att förete sin bokföring hellre än att riskera husrannsakan.

Kontrollstyrelsen påpekar, att handräckningsbegäran endast kan avse
handlingar, och fortsätter.

Enligt 9 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
skall skattskyldig lämna tillträde till lokaler, som användes i verksamheten.
Jämlikt 8 § samma förordning skall skattskyldig på anfordran utan ersättning
tillhandahålla prov på och beskrivning av vara som är eller kan antagas
vara skattepliktig ävensom prov å i verksamheten brukad vara. Kontrollstyrelsen
baserar sin kontrollverksamhet på inspektionsbesök hos skattskyldiga.
För att ett dylikt besök skall giva tillfredsställande resultat är det
oftast erforderligt att vederbörande tjänsteman erhåller tillträde till skattskyldigs
tillverknings-, försäljnings- och lagerlokaler. Det är också av stor
vikt att styrelsen för prövning av frågor angående skatteplikt erhåller tillgång
till varuprover. Att styrelsen får tillträde till av skattskyldig brukade
lokaler och tillgång till varuprover kan vara lika betydelsefullt som att styrelsen
får tillgång till skattskyldigs bokföring med därtill hörande handlingar.
Därför bör handräckning även här kunna ifrågakomma. De skäl som
i promemorian anföres mot användade av handräckning i förevarande fall
är enligt styrelsens mening icke bärande.

Det föreslagna stadgandet att handräckning må äga rum även hos annan
än den, vilkens bokföring och handlingar i övrigt skall bli föremål för
granskning, har föranlett uttalanden i flera remissyttranden, Besvärssakkunniga
framhåller åt t frågan om verkställighetsåtgärder hos annan än den,
beträffande vilken revision beslutals, kräver särskild uppmärksamhet och
fortsätter.

Åläggandet att förete handling gäller enligt revisionsbeslutet allenast den
sistnämnde. Denne bör emellertid icke kunna omintetgöra ett revisionsbeslut
genom all överantvarda handlingarna till annan. Här uppstår eu rad
problem av varierande slag bl. a. med hänsyn till den rättsställning besittningshavaren
har i förhållande till den, mot vilken revisionsbeslutet är riktat.
Det är 1. ex. väsentlig skillnad mellan det fall att en bank eller en advokat
mottagit handlingar i deposition och del fall att en skattskyldig undan -

2-i

Första lagutskottets utlåtande nr .‘It! år 1961

stuckit handlingar hos en medhjälpare. Invecklade civilrättsliga problem
kunna uppkomma härvidlag. Det torde vara synnerligen vanskligt att uttinna
allmänna regler om verkställighet hos tredje man, vilka i tillräcklig
grad beakta alla de olika intressen, som kunna vara förknippade med tredje
mans besittning av eftersökta handlingar. Vad i promemorian anföres
beträffande ifrågavarande problem ger icke tillräckligt underlag för en säker
bedömning. Besvärssakkunniga ha ej heller annorledes kunnat förskaffa
sig erforderlig överblick över hithörande frågeställningar. Framför regler,
vilkas konsekvenser icke kunna överskådas, torde vara att föredraga, att
det överlåtes åt utmätningsman att med ledning av allmänna grundsatser
avgöra, i vad mån verkställighet av beslut om tillhandahållande av handlingar
må ske hos tredje man. De problem, som kunna uppkomma, torde
icke i nämnvärd mån skilja sig från problemen vid utsökning.

Det kan, anför de sakkunniga vidare, ifrågasättas, om icke för verkställighet
hos tredje man bör krävas ett särskilt beslut av beskattningsmyndighe(en
innefattande åläggande för tredje man att förete de eftersökta handlingarna.
Tvångsverkställighet hos denne tredje man bör givetvis då icke få förekomma
annat än om han vägrat utlämna handlingarna, sedan han erhållit
del av det mot honom riktade beslutet att tillhandahålla dem. Därefter anföres.

Utmätningsmans verkställighetsåtgärder torde vara överklagbara i vanlig
ordning. Även om klagoinöjligheten i allmänhet ej kommer att spela någon
roll, kunna besvär dock bliva av betydelse t. ex. i de fall, då verkställighet
ägt rum hos tredje man och denne därigenom anser sig kränkt. Fn hänvisning
till ut sökningslagens klagoregler torde vara tillfyllest.

Länsstyrelsen i t ärmlands län erinrar om att enligt promemorian förutsättningarna
för ett liandräckningsförfarande prövas av den som begär
handräckningen och att polismyndigheten endast har att konstatera, huruvida
åtgärden påkallats av behörig myndighet. Om motsvarande skall gälla
i fråga om de särskilda strängare förutsättningarna för att handräckning
skall få ske hos tredje man, synes, enligt länsstyrelsen, icke klart. Pin närmare
precisering härvidlag och jämväl en fylligare beskrivning och ytterligare
exemplifiering rörande förutsättningarna i angivet hänseende bör därför
enligt länsstyrelsens uppfattning givas. Det vore därvid enligt länsstyrelsen
önskvärt, om jämväl frågan angående möjligheterna att med beaktande
av tillbörliga rättssäkerhetsgarantier genom handräckning få undersöka
bankfack närmare berördes.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län säger sig vara helt införstådd med
att »synnerliga skäl» måste vara för handen när handräckningen grundas
på ett antagande att handlingarna finnes hos viss annan person eller institution,
t. ex. advokat eller bank. Därefter anför länsstyrelsen.

Emellertid förekommer icke sällan, att de skattskyldiga låta förvara sina
räkenskaper hos bokföringsmedhjälpare, bokföringsbyråer etc. I sådana fall
kan inträffa, att den skaltskyldige själv förklarar sig villig tillhandahålla
räkenskaperna för taxeringsrevision, men att bokföringsmedhjälparen vägrar
eller förhalar överlämnandet. Länsstyrelsen förmenar, att i fall, där
handling, som är oundgängligen erforderlig för taxeringsrevision, finnes hos
annan än den, vilkens bokföring och handlingar i övrigt skola bli föremål

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

för granskning, och det är otvistigt, vem denne andre är, handräckning hos
denne bör kunna ske på samma skäl som hos den skattskyldige sjalv.

Riksskattenämnden framhåller att såsom förutsättning för att handräckning
skall få ske hos tredje man lämpligen synes böra gälla, att grundad
anledning finnes till antagande, att handlingen finnes hos honom, samt att
han icke efter anmodan tillhandahåller eller framskaffar handlingen i fråga.
Liknande synpunkter framför justitiekanslersämbetet och 1951 års råttegång
skommitté.

Departementschefen

Bestämmelserna om vem som äger besluta handräckning har överförts
till 2 §, vars sista stycke även anger att handräckning skall verkställas av

första stycket jämkats i anledning av vad

utmätningsmannen.

I övrigt har ordalydelsen i 1
riksskattenämnden anfört.

Vad länsstyrelsen i Södermanlands län uttalat om önskvärdheten av att
handräckning kan ske även vid sådan bokföringskontroll, som anordnas enligt
uppbördsförordningen, synes böra beaktas. I anslutning härtill bor
bandräckningsförfarandet också ställas till förfogande för kontroll rörande
avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen in. in. I de nu namnda
fallen bör dock rätten att besluta handräckning förbehållas lansstyrelsen.
___I den män det skulle kunna tänkas bli aktuellt att påkalla handräckning
för kontroll för olika slag av skatter och avgifter utgår jag från att
erforderlig samordning äger rum, i första hand genom länsstyrelsens for -

Kontrollstyrelsens önskemål att kunna erhålla handräckning för utfående
av varuprov" och erhållande av tillträde till lokaler anser jag mig däremot
åtminstone för närvarande icke kunna tillstyrka.

Utan särskilt stadgande torde vara klart, att när vitesföreläggande ägt rum,
den i föreläggandet utsatta tidens utgång skall avvaktas innan handräckning
begäres.

Såsom föreslagits i promemorian bör handräckning icke få ske hos annan
än den, som är föremål för taxeringsrevision, med mindre synnerliga skäl
därtill föreligger. För handräckning hos tredje man bör vidare krävas, att
den ifrågavarande handlingen är oundgängligen erforderlig för taxeringsrevisionen
samt att det finnes grundad anledning till antagande att handlingen
finnes hos honom. Ytterligare bör enligt min mening gälla, att dylik
handräckning endast får beslutas av länsstyrelsen. Det ligger i sakens natur
;,lt__. innan sådant beslut fattas - - det tillses att andra åtgärder först vid tagits

för att erhålla handlingen. Framkommer det exempelvis att handlingen
deponerats i bank eller hos advokat, bör, om handlingen inte genom dessas
förmedling frivilligt ställes till förfogande, förordnande meddelas om
taxeringsrevision hos banken eller advokaten för granskning av handlingen.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 är 1061

Lagrådet

Handräckning enligt den föreslagna lagen skall kunna komma i fråga i
samband med dels taxeringsrevision dels granskning och kontroll enligt de
i 1 § fjärde stycket angivna författningarna. För närvarande finnas bestämmelser
om taxeringsrevision, förutom i taxeringsförordningen, i förordningen
om allmän varuskatt. Därest stadgande om taxeringsrevision införes även
i annan författning, bör i samband därmed prövas om handräckning enligt
lagen skall få ske även vid sådan revision. Av denna anledning och för att
vinna lämpligare redaktionell utformning synes 1 § böra begränsas att avse
taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen samt i en särskild paragraf
i slutet av lagen angivas, att vad i lagen stadgas även skall äga tillämpning
i fråga om taxeringsrevision enligt förordningen om allmän varuskatt samt
granskning och kontroll som ovan sagts. Lagrådet hemställer i enlighet härmed,
att fjäide stycket i 1 § utgår, att i första stycket angives att revisionsbeslutet
meddelats enligt taxeringsförordningen samt att i andra stycket
uteslutas orden »eller för fastställande av skyldighet att erlägga eller redovisa
skatt eller avgift».

Första stycket synes därjämte böra jämkas så, att det tydligare framgår
att handräckning som där avses endast må företagas hos den som är föremål
för taxeringsrevision, vilket kan ske genom att slutorden ändras till
»för handlingarnas eftersökande och omhändertagande hos honom». Stadgandet
i första punkten av 3 § kan i så fall utgå.

Enligt lagrådets hemställan vid 2 § skall beslut om handräckning alltid
meddelas av länsstyrelsen. Beaktas denna hemställan, föranledes därav att
de i andra och tredje styckena förekommande uttrycken att handräckning
begäres och framställning därom göres böra jämkas. Härigenom avlägsnas
också den anomali berörda uttryck innebära med hänsyn till instansförhållandet
mellan utmätningsmannen och länsstyrelsen såsom överexekutor.

Vad angår andra stycket i övrigt är önskvärt att lagtexten innehåller att,
såsom är meningen, handräckning med där angivna undantag må heslutas
först sedan det visat sig, om vitesföreläggande icke efterkommes.

Innebörden av och sambandet mellan de särskilda villkor som i tredje
stycket uppställas för handlings eftersökande och omhändertagande hos annan
skulle framgå klarare, om villkoren sammanställas och få innehålla, att
handräckning må beslutas, därest med hänsyn till handlingens betydelse
och övriga omständigheter synnerliga skäl därtill föreligga. Någon saklig
förändring beträffande tillämpningen torde det i realiteten ej innebära, om
behovet av handlingen angives på detta sätt i stället för genom orden
»oundgängligen erforderlig för taxeringsrevision». Lagrådet hemställer om
jämkning enligt vad nu sagts.

Justitierådet Bomgren tilläde:

I åtskilliga lagar och författningar givas mer eller mindre vittgående bestämmelser
om tystnadsplikt. En särställning intager härvid på grund av
arten och styrkan av de intressen som uppbära densamma den tystnadsplikt

Första lagutskottets utlåtande nr .16 år 1961

som åtnjuter skydd enligt 36 kap. 5 § och 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Huruvida
stadgandet i 56 § 4 mom. taxeringsförordningen medför att den,
som sålunda icke äger låta annan få del av vad lian i sin tjänst eller i förtroende
erfarit, ändock kan i vissa fall nödgas lämna upplysning härom kan
vara ovisst (jfr NJA II 1943 s. 466 f samt proposition 1955 nr 160 s. 146
och 148). Oavsett hur härmed förhåller sig, finner jag det betänkligt att
denna tystnadsplikt skall kunna brytas genom att i tjänsten eller i förtroende
mottagen eller i anledning därav upprättad handling eftersökes och
omhändertages medelst anlitande av ett sådant tvångsmedel som handräckning.
Följaktligen hemställer jag, att i 1 § första stycket i förslaget tillägges
att hos den, som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, eftersökande och omhändertagande
ej må ske av handling, om dess innehåll kan antagas vara
sådant, att han enligt nämnda lagrum ej må höras som vittne därom.

2 §•

Departementschefen

I denna paragraf har sammanförts de olika bestämmelser som i enlighet
med vad som förordats i den allmänna motiveringen bör gälla i avseende å
rätten att besluta om handräckning. Vidare anges i sista stycket att handräckningen
skall verkställas av vederbörande utmätningsman.

Innebörden av de föreslagna bestämmelserna om beslutanderätten är, alt
länsstyrelsen samt den myndighet som beslutat om taxeringsrevision eller
däremot svarande granskning, d. v. s. taxeringsintendenten i länet eller
kontrollstyrelsen, var för sig är behöriga att begära handräckning. I vissa
särskilt uppräknade fall är dock beslutanderätten förbehållen länsstyrelsen.
Vidare kan länsstyrelsen, om klagomål anförts eller anledning därtill eljest
föreligger, inhibera en handräckning som begärts av annan myndighet än
kontrollstyrelsen.

Såsom torde framgå av författningstexten, ankommer det uteslutande på
den begärande myndigheten att avgöra om handräckning skall ske. Utmätningsmannen
har sålunda inte att pröva förutsättningarna för åtgärden i
annan mån än att han förvissar sig om att framställningen i ärendet gjorts
av därtill behörig myndighet och att vederbörligt beslut föreligger. Om
samtliga de handlingar som avses med åtgärden frivilligt överlämnas till
utmätningsmannen, behöver självfallet någon handräckning inte ske. Angående
utmätningsmannens beslutanderätt i övrigt i frågor, som uppkommer
vid själva förrättningen, hänvisas till vad som anföres under 6 §.

Lagrådet

Enligt förslaget skall beslut att begära handräckning för eftersökande
och utfående av handling, varom här är fråga, fattas av taxeringsintendent
vid taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen eller förordningen om allmän
varuskatt, av kontrollstyrelsen vid kontroll enligt förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning samt av länsstyrelsen i vissa fall,
som angivas i förevarande paragraf. Såsom skäl för att låta taxeringsinten -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 ur 1961

(lenten besluta om tvångsåtgärder har anförts, att denne äger latta beslut
om taxeringsrevision samt att likaväl som en åklagare kan besluta om beslag
och husrannsakan taxeringsintendenten bör kunna besluta om motsvarande
åtgärder enligt den föreslagna lagen.

Ehuru de anförda skälen i viss mån tala för att beslutanderätten anförtros
åt taxeringsintendenten i de angivna fallen, torde dock för att ytterligare
stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet det böra ankomma
på länsstyrelsen att fatta beslut i dessa fall. För att åvägabringa en samordning
av de föreslagna åtgärderna beträffande olika slag av skatter och
avgifter synes det vara till fördel, om även kontrollstyrelsens beslutanderätt
överföres till länsstyrelsen. Det bör härvid erinras att länsstyrelsen
enligt förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning har att
besluta om undantagande från granskning av viss handling trots att kontrollstyrelsen
fattar beslut om granskningen.

Enligt lagrådets mening bör därför beslutanderätten alltid ankomma på
länsstyrelsen. Härigenom ernås vidare en betydande förenkling.

Spörsmålet härom har också visst samband med fullföljdsfrågorna. Förslaget
upptager icke bestämmelser om besvär över beslut att begära handräckning.
Anledningen härtill torde vara bl. a., att det icke ansetts erforderligt
att i den föreslagna lagen uttryckligen medgiva rätt till besvär över sådant
beslut, då besvär få anföras över länsstyrelsens beslut i fråga om undantagande
av handling från taxeringsrevision. Detta synes emellertid icke
utgöra tillräcklig grund för att i lagen utesluta bestämmelser om klagorätt
över ett så ingripande beslut. Den hos vilken sådan revision skall ske kan
vid bifall till besvären ernå, alt tvångsåtgärder icke komma till stånd eller,
om verkställighet redan skett, att samtliga omhändertagna handlingar återställas.
Det må erinras, att besvär få anföras över allmän domstols beslut
rörande beslag och husrannsakan (49 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken).
Avslår länsstyrelsen framställning av taxeringsintendenten om handräckning,
bör beslutet kunna överklagas av denne. Enligt lagrådets mening böra
bestämmelser upptagas om klagan över beslut om handräckning, oavsett
att besvär även må anföras över beslut i fråga om undantagande av handling
från taxeringsrevision. Med hänsyn till ärendenas art och angelägenheten
att besvären snabbt avgöras böra de prövas av regeringsrätten.

I enlighet med vad ovan anförts hemställer lagrådet, att i 2 § stadgas, i
en första punkt att beslut om handräckning meddelas av länsstyrelsen samt
i en andra punkt att beslutet verkställes av utmätningsmannen.

3 §•

Departementschefen

Paragrafen överensstämmer med 2 § i det vid promemorian fogade lagförslaget
utom i det att bestämmelserna om handräckning hos annan än den som
är föremål för taxeringsrevision flyttats till 1 § sista stycket (jfr även 2 §).

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1061

Lagrådet (se under 4 §)

4 §•

Promemorian

Paragrafen (3 § i det till promemorian fogade lagförslaget) överensstämmer
med 28 kap. 6 § rättegångsbalken med den jämkningen att handräckning
inte under några förhållanden får äga rum nattetid.

Remissyttrandena

Riksskattenämnden framhåller att den tid å dygnet, då handräckningsåtgärd
ej må vidtagas, bör utsträckas till mellan klockan 21 och klockan 9.

Beträffande de tvångsåtgärder som må användas vid handräckningsförfarandet
anför besvärssakkunniga.

Polismyndighet äger redan på grund av sin allmänna ställning tillgång
till de våldsbefogenheter, som erfordras för uttagande av handlingar. I och
för sig vore det därför tänkbart att lämna frågan härom öppen och lata
dessa befogenheter följa av verkställighetsuppdragets natur. I den man man
i stället väljer en enumerativ metod, bör tillses att denna uppräkning blir
fullständig. Utelämnas en befogenhet, måste nämligen detta förhållande
tolkas så att denna icke skall stå till förfogande. Det faller exempelvis i ogonen
att rätt till kroppsvisitation icke medtagits i lagförslaget. Såvitt besvarssakkunniga
kunna bedöma, torde en sådan rätt icke kunna undvaras utan
risk för att verkställighetsförfarandet blir ineffektivt. En uppräkning av
tvångsbefogenheterna bör därför innefatta även rätt till kroppsvisitation.

Även riksskattenämnden uttalar tvekan huruvida kroppsvisitation omfattas
av bestämmelsen i 2 § i det till promemorian fogade lagförslaget.
Nämnden förutsätter att avsikten varit att inga andra tvångsmedel än beslag
«#ch husrannsakan skall omfattas av lagförslaget och finner anledning för
närvarande icke heller föreligga att påyrka en ytterligare utökning av tvångsmedlen
vid taxeringsrevision. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen
i Hallands län.

Departementschefen

Paragrafen upptar samma bestämmelser som 3 § i det vid promemorian
fogade lagförslaget med den av riksskattenämnden föreslagna jämkningen.

I anledning av vad i övrigt anförts vid remissbehandlingen vill jag som
min mening uttala, att de i förslaget angivna befogenheterna att bruka tvång
torde vara tillfyllest. .lag kan alltså icke, såsom ifrågasatts på några håll,
tillstyrka att kroppsvisitation får företagas i samband med här avsedda förrättningar.

Lagrådet

De i 3 och 4 §§ upptagna bestämmelserna, som äro utformade med förebild
i 28 kap. rättegångsbalken, torde lämpligen kunna upptagas i eu paragraf.
Första punkten i 3 § kan härvid enligt vad lagrådet anfört vid 1 <5

30 Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

uteslutas. För att bestämmelsen i andra stycket av 4 § icke skall, vid jämförelse
med 28 kap. 6 § rättegångsbalken, givas en oriktig tydning bör utsägas
att öppnandet må ske med våld.

5 §•

Departementschefen

Denna paragraf som motsvarar 4 § i promemorieförslaget ansluter sig till
28 kap. 7 § första och andra styckena rättegångsbalken.

Lagrådet (se under 6 §'')

„ 6 §•

Promemorian

Föreskriften att taxeringsintendenten, kontrollstyrelsens tjänsteman eller
granskningsmannen skall vara närvarande vid förrättningen har utformats
i viss anslutning till 27 kap. 12 § rättegångsbalken. Representanten för
skattemyndigheten har ensam rätt att avgöra om en handling skall omhändertas
eller ej. I övrigt ankommer det emellertid på den närvarande representanten
for polisen att såsom förrättningsman leda förrättningen och tillse
att föreskrifterna om hur denna skall verkställas blir uppfyllda. Detta
hindrar självfallet inte att den närvarande representanten för skattemyndigheten
tillhandagår med sin sakkunskap.

Remissyttrandena

Besvarssakkiinmga betonar, att beslutanderätten vid förrättningen självfallet
måste tillkomma polismyndigheten. Beskattningsmyndighetens representant,
som näppeligen kan utöva någon befälsmakt över polismannen,
fungerar vid detta tillfälle endast som sakkunnig. Länsstyrelsen i Östergötlands
län framhåller att då taxeringsintendenten på grund av andra göromål
i allmänhet torde vara förhindrad att närvara vid handräckningsförrättningen
torde detta åliggande merendels komma att åvila vederbörande granskmngsman.
Om emellertid denne på grund av laga förfall, exempelvis sjukdom,
skulle bli förhindrad alt närvara, bör enligt länsstyrelsen den möjligheten
finnas alt taxeringsintendenten uppdrager åt någon annan av taxei
ingsi eA isioncns personal att närvara vid förrättningen.

Departementschefen

Rätten att besluta vid handräckningsförrättningen, liksom ansvaret för
genomförandet av densamma, bör ligga hos utmätningsmannen. Situationen
torde emellertid ej sällan bli den, att utmätningsmannen vid förrättningens
början ej vet, vilka handlingar han skall omhändertaga. Han är i regel ej
heller tillräckligt sakkunnig i skattefrågor för att kunna avgöra huruvida
påträffade handlingar kan vara av betydelse vid taxeringsrevisionen. Utmätningsmannen
måste därför ha biträde av sakkunnig representant för beskattningsmyndigheten.
Den sakkunniges uppgift bör dock endast bli att

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

vara rådgivare åt utmätningsmannen. Det bör sålunda enligt min mening
ankomma på utmätningsmannen ensam att besluta, om viss handling skall
omhändertagas eller ej. Paragrafen, som motsvarar 5 § i det vid promemorian
fogade förslaget, har utformats i enlighet härmed. -— I regel torde vederbörande
granskningsman böra tjänstgöra som sakkunnig. Såsom länsstyrelsen
i Östergötlands län ifrågasatt bör emellertid jämväl annan tjänsteman
kunna förordnas härtill.

Lagrådet

Det synes från systematisk synpunkt vara att föredraga, att 5 § första
stycket och 6 § sammanföras i en paragraf, 4 §, varvid 6 § får utgöra dess
första stycke. I bestämmelsen om överlämnandet av omhändertagen handling
bör genom hänvisning till 7 § i lagrådets paragrafföljd undantag göras
för där omförmälda förseglade handlingar.

I 5 § första stycket bör upptagas motsvarighet till förslagets andra stycke.
Föreskriften om underrättelseskyldigheten torde böra jämkas så att det
tydligare framgår, att skyldighet föreligger att, om så ske kan, genast vid
förrättningens början meddela underrättelse om densamma. I detta syfte
torde, med uteslutande av andra punkten, kunna stadgas att den hos vilken
förrättningen företages eller, om han ej anträffas, hans hemmavarande
husfolk eller hos honom anställd skall underrättas, så snart det kan ske,
för att få tillfälle att övervara densamma och tillkalla vittne, dock utan
att förrättningen härigenom uppehälles.

I ett andra stycke av 5 § bör såsom motsvarighet till 7 § tredje stycket i
förslaget stadgas, att vid förrättningen underrättelse skall lämnas om de
bestämmelser som, enligt vad lagrådet föreslår, skola upptagas i 7 § och
8 § första stycket.

7 §•

Promemorian

Bestämmelserna i första och andra styckena (6 § i det till promemorian
fogade lagförslaget) utgör motsvarighet till 27 kap. 13 § och 28 kap. 9 §
rättegångsbalken.

Därjämte har i tredje stycket upptagits föreskrifter om att den hos vilken
taxeringsrevision skall ske — denne kan undantagsvis vara annan än den
hos vilken handräckning äger rum — skall erhålla underrättelse om innehållet
i 7—9 §§ i det till promemorian fogade lagförslaget. Underrättelsen kan
lämnas muntligen. Anteckning om att underrättelse lämnats bör lämpligen
göras i förrättningsprotokollet.

Remissyttrandena

.Justitiekanslersåmbetet ifrågasätter om inte den, hos vilken taxeringsrevision
skall ske, alltid skall erhålla underrättelse om de bestämmelser i
7—9 §§ som gäller möjlighet att undantaga viss handling från handräckning
och granskning. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller alt en -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

ligt rättegångsbalken skall beslagtaget föremål noga beskrivas. Någon dylik
beskrivning av räkenskapsböcker och andra handlingar, som genom handräckning
omhändertages, synes visserligen icke erforderlig men det torde
enligt länsstyrelsens mening ur olika synpunkter vara önskvärt att i handräckningsprotokollet
intages en fullständig förteckning över berörda handlingar.
En komplettering i förevarande avseende av 6 § i förslaget torde
därför, enligt länsstyrelsen, få anses påkallad.

Departementschefen

Den hos vilken taxeringsrevision skall ske bör, i enlighet med vad justitiekanslersämbetet
förordat, såvitt möjligt vid handräckningsförrättningen
göras uppmärksam på möjligheten att få viss handling undantagen från
granskning. I protokollet över handräckningen bör, såsom länsstyrelsen i
Östergötlands län framhållit, även förtecknas de handlingar som omhändertagits.
Paragrafen överensstämmer i övrigt med 6 § i promemorieförslaget.

Lagrådet

I protokollet torde böra angivas beslutet om handräckning. Däremot
torde i så fall icke vara nödvändigt att särskilt anteckna ändamålet med
förrättningen. Utöver vad som eljest föreslagits bör i protokollet anmärkas
vilka som närvarit samt i förteckningen över omhändertagna handlingar
angivas, huruvida de förseglats och till vem de överlämnats. Den hos vilken
förrättningen företagits bör äga på begäran kostnadsfritt erhålla, jämte
bevis därom, avskrift av protokollet. Lagrådet hemställer att paragrafen,
som skulle bliva 6 §, omarbetas i överensstämmelse härmed.

Motsvarighet till tredje stycket bör enligt vad lagrådet anfört vid 5 och
6 §§ intagas i 5 §.

8—10 §§.

Promemorian

Den första av dessa paragrafer (7 § i det till promemorian fogade lagförslagel)
avser det fallet att den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, begagnat
sig av sin rätt att hemställa hos länsstyrelsen att viss handling av
sekretesskäl skall undantas från revisionen. Enligt vad här föreslås utgör
sådan framställning inte hinder för att handlingen uttas genom handräckning.
Dylik åtgärd får emellertid endast beslutas av länsstyrelsen. Dennas
beslut förutsätter, som förut anmärkts, att länsstyrelsen åtminstone
preliminärt tagit ställning till ansökan om handlingens undantagande från
revision. Såsom likaledes tidigare påpekats kan det vara lämpligt att i här
avsedda situationer frågan om handräckning i dess helhet hänskjutes till
länsstyrelsen. Har emellertid framställningen avslagits genom laga kraftvunnet
beslut, föreligger inte hinder att genom handräckning uttaga handlingen
i vanlig ordning.

Paragrafen förutsätter att den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, i

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961 33

förväg gjort framställning till länsstyrelsen om handlings undantagande
från revisionen. Fråga om sådan framställning kan emellertid stundom bli
aktuell först i samband med en handräckningsförrättning. Denna situation
regleras i 9 § i det till promemorian fogade lagförslaget.

Medan 7 § avser handlingar som i och för sig kan vara föremål for taxeringsrevision
men av sekretesskäl kan böra undantas för granskning, behandlar
8 § (i det till promemorian fogade lagförslaget) det fallet att den,
hos vilken revisionen skall ske, gör gällande att en handling är av beskaffenhet
att överhuvudtaget inte kunna granskas vid taxeringsrevision.^ Han
anser exempelvis, att det är fråga om privatbrev e. dyl. Ett sådant påstående
utgör, därest den närvarande representanten för skattemyndigheten är av
annan mening, inte hinder för att handlingen omhändertas. Den, hos vilken
revisionen sker, äger emellertid enligt förevarande paragraf göra framställning
hos länsstyrelsen om att handlingen skall återställas. Sådant ärende
bör prövas skyndsamt.

Klagorätten är inte tidsbegränsad. Inkommer han med sin framställning
inom en vecka och har han redan vid förrättningen tillkännagivit sin avsikt
att vända sig till länsstyrelsen, vinner han emellertid enligt den föreslagna
bestämmelsen i 9 § i promeinorieförslaget att handlingen inte får granskas
av annan än länsstyrelsen förrän frågan avgjorts.

Bestämmelsen i 9 § i promemorieförslaget är gemensam lör det fall att
den, hos vilken revisionen skall ske, anser att en handling bör undantas från
taxeringsrevision av sekretesskäl (jfr 7 §) och att han gör gällande att en
handling överhuvudtaget inte får granskas vid taxeringsrevision (8 §). I båda
fallen kan han vid meningsskiljaktigheter med den närvarande representanten
för myndigheten vinna rättelse genom framställning till länsstyrelsen.
Föreligger det först angivna fallet — den, hos vilken revisionen skall ske,
anser att handling, som i och för sig är av beskaffenhet att få granskas, bör
undantas av sekretesskäl — kan framställningen till länsstyrelsen ha gjorts
redan före förrättningen. I sådant fall får handlingen enligt 7 § i promemorieförslaget
inte omhändertas med mindre länsstyrelsen förordnat därom. I
övriga fall föreligger däremot inte hinder för att handlingen omhändertas.

För att klagorätten skall kunna praktiskt utnyttjas, föreslås i förevarande
paragraf bestämmelser, enligt vilka den, hos vilken revisionen skall ske,
kan hindra att handlingen granskas av beskattningsmyndigheterna, innan
länsstyrelsen avgjort ärendet. Detta sker genom att han vid förrättningen
tillkännager att han avser att göra framställning till länsstyrelsen rörande
viss handling. Denna skall då omedelbart förseglas. Han får sedan en vecka
på sig att inkomma med framställningen. Gör han detta, får, intill dess
ärendet avgjorts, handlingen granskas endast av länsstyrelsen. Avslås framställningen
eller inkommer sådan inte inom den förut angivna liden av eu
vecka, medtas handlingen vid taxeringsrevisionen.

Genom bestämmelserna i 7—9 §§ i promemorieförslaget har viss motsva -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

righet skapats till reglerna om rättens prövning av beslag i 27 kap. 5 och 6 §§
rättegångsbalken. Jämför även 27 kap. 2 § samma balk.

Remissyttrandena

Justitiekansler sämbetet finner det tveksamt om den åtskillnad mellan
handlingar av de slag, som avses i 7 § och i 8 §, bör upprätthållas. Ämbetet
t inner det oklart om uttrycket i 8 § »handling som icke må bli föremål för
granskning vid sådan revision» måste uppfattas så, att det avser allenast
handling som överhuvudtaget icke kan bli föremål för granskning, eller om
icke uttrycket i själva verket får anses omfatta även handling, som är av
betydelse för revisionen men som av sekretesskäl kan finnas böra undantagas
därifrån. Ämbetet ifrågasätter, om det icke skulle vara till fördel, därest
samma regler komme att gälla för de båda grupperna handlingar: dem
som av sekretesskäl kan undantagas från taxeringsrevision och dem som
överhuvudtaget icke må bli föremål för granskning vid sådan revision. Därefter
anföres.

Ämbetet får vidare ifrågasätta, om icke uttrycklig bestämmelse bör meddelas
därom, att vad som föreskrives i 9 § för det fall, att den hos vilken revisionen
skall ske vid förrättning för handräckning meddelat, att han avser
att göra framställning varom här är fråga, också, utom såvitt angår liandlingens
försegling, bör gälla, därest framställning i ämnet göres först efter
förrättningen och utan att någonting därom då meddelats men framställningen
inkommer före utgången av den angivna fristen av en vecka. Införandet
av en sådan möjlighet synes kunna bli av betydelse för den hos vilken
handräckning äger rum, särskilt då förrättningen företagits i hans frånvaro.
För sistnämnda fall torde böra övervägas bestämmelse om att de omhändertagna
handlingarna ej må granskas vid taxeringsrevision, förrän en
vecka förflutit från dagen för förrättningen, där ej länsstyrelsen annorlunda
förordnar. Har den hos vilken handräckning ägt rum varit närvarande vid
förrättningen men först därefter, i framställning till länsstyrelsen, väckt
fråga om undantagande av handling, torde det böra ankomma å länsstyrelsen
att förordna om inställande av vidare granskning av handlingen, när
skäl härtill finnas; jfr 9 § sista punkten. Finner länsstyrelsen vid prövning
av framställning, som omförmäles i 9 §, den därmed avsedda handlingen
icke böra omfattas av granskningen, synes det naturligt, att länsstyrelsen
utan särskild föreskrift därom förordnar om återställande av handlingen
och detta vare sig handlingen är av den beskaffenhet, som avses i 7 eller i
8 §. Anses föreskrift om handlingens återställande höra upptagas i författningen,
torde sådan kunna inflyta i 9 §. 8 § synes kunna utgå.

Departementschefen

I förevarande paragrafer, som motsvarar 7—9 §§ i det vid promemorian
fogade lagförslaget, upptas bestämmelser om sekretesskydd. Bestämmelserna
avser dels handlingar, som inte rör den granskade verksamheten och på
den grund överhuvud inte får medtas vid taxeringsrevision, t. ex. privatbrev
o. dyl. (9 §), dels handlingar, som visserligen rör den granskade verksamheten
och skulle kunna vara av betydelse för granskningen men som av hänsyn
till föreliggande tystnadsplikt m. m. genom beslut enligt 56 § 4 mom.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

taxeringsförordningen eller däremot svarande författningsrum kan undantas
från revisionen (8 §). Utgångsläget med avseende å de skilda slag av
handlingar det här gäller är alltså olika. I det förstnämnda fallet rör det
sig om handlingar, som under alla förhållanden skall vara undandragna
skattemyndigheternas insyn och om vilka delade meningar normalt inte
skall behöva uppstå. Skulle likväl tvist uppkomma, göres särskild framställning
hos länsstyrelsen enligt 9 § om handlingens återställande. I det senare
fallet anknytes som nämnts till ett i taxeringsförordningen reglerat förfarande
för att avgöra om en handling, som i och för sig kan granskas, likväl
bör undantas. Beträffande sådan handling gäller enligt 2 §, att handräckning
inte må lämnas utan att länsstyrelsen beslutat om handräckningen
i dess helhet eller i detta speciella hänseende. Genom 10 § tillförsäkras
den, hos vilken taxeringsrevisionen skall ske, en rätt att få båda slagen av
handlingar undantagna från skattemyndigheternas insyn, till dess länsstyrelsen
avgjort sekretessfrågan. Enligt min mening har genom de föreslagna
bestämmelserna skapats ett godtagbart skydd mot kränkningar av befogade
sekretessintressen. De ansluter sig, såsom påpekats i promemorian, till motsvarande
bestämmelser i rättegångsbalken rörande beslag och husrannsakan.
I anslutning till vad justitiekanslersäinbetet förordat bör emellertid
särskilda bestämmelser meddelas för att göra sekretesskyddet effektivt även
i fall då den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, inte varit närvarande
vid handräckningsförrättningen och där kunnat bevaka sin rätt. — Det
kan förtjäna tilläggas, att länsstyrelsen vid här avsedd prövning icke bör
granska handling, i fråga om vilken sekretesskydd påkallats, om ansökningen
i ärendet innehåller tillräckligt underlag för prövningen.

Lagrådet

I 8—10 §§ skiljes mellan två grupper av handlingar. Den ena omfattar
handlingar, vilka kunna hava betydelse för taxeringsrevisionen men av hänsyn
till föreliggande tystnadsplikt eller andra särskilda omständigheter
icke böra granskas vid denna. Den andra utgöres av handlingar, vilka icke
röra den med revisionen avsedda verksamheten. I fråga om den första
gruppen anknyter förslaget till ett i taxeringsförordningen reglerat förfarande:
den hos vilken revisionen skall ske kan hos länsstyrelsen göra framställning
att viss handling undantages från denna. Beträffande den andra
gruppen öppnar förslaget en möjlighet att hos länsstyrelsen göra framställning
om handlings återställande. En önskvärd förenkling av innehållet i
förevarande paragrafer torde vinnas, om denna uppdelning av handlingarna
icke bibehålies. Vare sig eu handling hör till den ena eller den andra gruppen
avser framställningen till länsstyrelsen att handlingen — låt vara av
olika skäl — icke skall bliva föremål för granskning. Det bör icke möta
hinder att, oavsett handlingens natur, uppställa enhetliga regler i berörda
hänseende och att därvid såsom gemensam beteckning använda framställning
om handlings undantagande från revision. Lagrådet förordar en sådan
omarbetning av förslaget.

Sfi Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Fi anställning att handling skall undantagas från taxeringsrevision bör
få göras jämväl vid handräckningsförrältningen. Om denna möjlighet skall
underrättelse lämnas vid förrättningen (jfr vid 5 och 6 §§). Ifall handlingen
icke bör granskas vid revisionen, kan utmätningsmannen i anledning av
fi amställningen vägra att omhändertaga handlingen. Därest handlingen
omhändertages, bör länsstyrelsen utan förnyad framställning pröva den
vid förrättningen gjorda framställningen, vilken skall angivas i protokollet
över förrättningen och därigenom kommer till länsstyrelsens kännedom.

Enligt förslaget skall handräckning kunna företagas även hos annan än
den vilkens verksamhet skall bliva föremål för taxeringsrevision, t. ex. advokat
eller bank som förvarar viss handling för skattskyldigs räkning. I
dylikt fall bör den som förvarar handlingen kunna för tillvaratagande av
sekretessintresse göra framställning vid förrättningen eller hos länsstyrelsen
om handlingens undantagande från revisionen.

Skyldighet torde böra stadgas för utmätningsmannen att försegla omhändertagen
handling, då före handräckningen framställning gjorts hos
länsstyrelsen att handlingen skall undantagas från revisionen och denna
framställning icke dessförinnan blivit prövad. Omhändertagen handling bör
vidare förseglas, när dylik framställning göres vid förrättningen. Av hänsyn
till den enskildes rättssäkerhet torde jämväl böra föreskrivas att, därest
den hos vilken förrättningen ägt rum icke närvarit, utmätningsmannen
skall försegla samtliga omhändertagna handlingar. Den beträffande sistnämnda
fall i 10 § andra stycket angivna tiden av eu vecka torde böra utsträckas
till fjorton dagar. Förseglade handlingar böra av utmätningsmannen
överlämnas till länsstyrelsen.

I detta sammanhang bör ytterligare nämnas, att den i 10 § upptagna bestämmelsen
att förseglad handling må granskas endast av länsstyrelsen ej
i och för sig hindrar att granskningen utföres av vederbörande taxeringsrevisor.
Det torde böra föreskrivas, att allenast tjänsteman, åt vilken uppdragits
att pröva framställning om handlingens undantagande från revisionen,
må taga del av handlingen, innan framställningen prövats. Vidare bör
uppmärksammas, att bestämmelsen i 117 § andra stycket taxeringsförordningen
om tystnadsplikt icke blir tillämplig på utmätningsman, som verkställer
handräckning enligt den föreslagna lagen, eller vid förrättningen
närvarande som omförmälas i 5 § första stycket och 6 §, ej heller på den
som hos länsstyrelsen har att pröva framställning om handlings undantagande
från revisionen. Det remitterade förslaget bör därför kompletteras
med stadganden om tystnadsplikt och om straff för överträdelse därav. Bestämmelser
härom, avfattade enligt förebild i taxeringsförordningen, torde
lämpligen upptagas i en särskild paragraf.

I övrigt torde vissa mindre jämkningar böra vidtagas i det remitterade
förslaget.

Lagrådet hemställer, att bestämmelser svarande mot de i 8—10 §§ upptagna
sammanföras till en paragraf — vilken skulle bliva 7 § _ och få

följande innehåll med nedan markerad indelning i stycken: Vill den hos

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

vilken taxeringsrevision skall verkställas eller hos vilken förrättningen eljest
företages att handling skall undantagas från revisionen, har han att
göra framställning därom vid förrättningen eller hos länsstyrelsen. Därest
sådan framställning göres vid förrättningen eller, enligt vad särskilt är
stadgat, tidigare gjorts hos länsstyrelsen, skall handlingen, om den likväl
omhändertages, av utmätningsmannen förseglas och överlämnas till länsstyrelsen.
Innan framställningen prövats av länsstyrelsen må annan än
den, å vilken prövningen ankommer, icke taga del av handlingen. — Har
den hos vilken förrättningen företagits icke närvarit, skola samtliga omhändertagna
handlingar av utmätningsmannen förseglas och överlämnas
till länsstyrelsen. Inkommer inom fjorton dagar efter förrättningen framställning
som ovan sägs, gäller om inskränkning i rätten att taga del av
därmed avsedd handling vad i andra stycket stadgas. — Inkommer framställning
som här avses senare än i andra eller tredje stycket sägs, utgör
den icke hinder mot handlingens granskning vid revisionen, därest ej länsstyrelsen
annorlunda förordnar.

Tillika hemställer lagrådet, att i särskild paragraf, som kan placeras omedelbart
efter fullfölj dsbestämmelserna och enligt lagrådets paragrafbeteckning
skulle bliva 9 §, upptagas följande bestämmelser, i vilka hänvisningarna
ansluta till lagrådets paragrafnummer. I ett första stycke föreskrives,
att vad som inhämtats vid förrättningen av utmätningsmannen eller annan,
som omförmäles i 4 §, och vid prövning, som avses i 7 §, av den som
verkställer prövningen, ej må obehörigen yppas. I ett andra stycke angives,
att den som bryter mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med
dagsböter eller'' fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

11 §•

Promemorian

Klagan över länsstyrelsens beslut över framställning enligt 8 § i promemorieförslaget
synes lämpligen böra prövas i regeringsrätten. Härav påkallas
ändring i regeringsrättslagen.

Remissyttrandena

Justitiekansler sämbetet framhåller, att för närvarande, då vitesföreläggande
är det enda medel som står till buds för att framtvinga en handlings utlämnande,
har den mot vilken föreläggandet riktas dock möjlighet att få
frågan om skyldigheten att utlämna handlingen prövad såväl i kammarrätten
som i regeringsrätten i samband med besvär över beslut om vitets utdömande.
Enligt förslaget kan emellertid, framhåller ämbetet, handräckning
för handlingens uttagande beslutas utan att utdömande av vite ifrågakommit,
och om så skett samt länsstyrelsen vid tiden för handräckningsbeslutet
redan avslagit en begäran om handlingens undantagande av sekretesskäl
från revisionen eller senare ogillar en sådan vid handräckningsförrättningen
framställd, av förrättningsmannen ej bifallen begäran, är den bos vilken

3 Bihang till riksdagens protokoll 1901, 9 samt. 1 avd. Nr 30

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

revisionen skall äga rum betagen möjligheten att få frågan om handlingens
undantagande prövad i högre instans. Ämbetet fortsätter.

Sådan möjlighet synes böra stå öppen i fråga om alla slags handlingar.
Det torde vidare kunna ifrågasättas, om anledning finnes att" låta olika besvärsmyndigheter
pröva frågan om handlings tillhandahållande för taxeringsrevision,
allteftersom spörsmålet kommer upp i samband med besväröver
utdömande av vite, i vilket fall talan såsom nämnts kan fullföljas till
kammarrätten och därifrån till regeringsrätten, eller det gäller klagan som
avses i 10 § i förslaget, då regeringsrätten är tänkt som ensam besvärsinstans.
Att i sistnämnda fall icke anlita kammarrätten såsom klagoinstans
synes mindre tilltalande även med hänsyn till regeringsrättens arbetsbörda.

Departementschefen

På sätt justitiekanslersämbetet ifrågasatt bör, om genom handräckning
omhändertagits handling beträffande vilken ansökan om dess undantagande
från taxeringsrevision gjorts enligt 56 § 4 mom. taxeringsförordningen
eller däremot svarande författningsrum, besvär få föras mot länsstyrelsens
beslut trots däremot eljest gällande förbud. För besvären bör gälla samma
regler som i promemorian föreslagits i fråga om besvär över beslut enligt
9 §.

Med hänsyn till intresset av att få snabba avgöranden i här avsedda frå*
gor bör besvären, sasom förordats i promemorian, prövas av regeringsrätten.

Talan mot utmätningsmannens beslut får i vanlig ordning föras enligt
utsökningslagens regler. Det synes knappast erforderligt att erinra härom
i den föreslagna lagen.

Lagrådet

Enligt förslaget skall handräckning verkställas av utmätningsmannen.
Såvitt bestämmelserna i 8, 9 och 11 §§ giva vid handen synes meningen vara
att klagomål över utmätningsmannens beslut, huruvida handling skall omhändertagas
— d. v. s. i frågor om handling rör verksamheten eller på grund
av sekretess må undantagas från taxeringsrevision — skola behandlas av
länsstyrelsen (i landskontoret) och därefter av regeringsrätten. Med hänsyn
till frågornas art torde intet vara att erinra häremot. Departementschefen
har emellertid i specialmotiveringen till 11 § anfört, att talan mot utmätningsmannens
beslut finge i vanlig ordning föras enligt utsökningslagens
regler men att det knappast syntes erforderligt att erinra härom i
den föreslagna lagen. På grund härav föreligger enligt förslaget ej hinder
mot att besvär över utmätningsmannens beslut i de berörda frågorna anföras
hos överexekutor och därefter hos hovrätten och högsta domstolen.
Hithörande frågor kunna alltså bliva föremål för prövning av både förvaltningsdomstol
och allmän domstol. Detta bör undvikas. Den hos vilken
handlingen omhändertagits bör vara hänvisad till att söka rättelse genom
att hos länsstyrelsen göra framställning att handlingen undantages från revisionen.
För alt åstadkomma att frågorna prövas endast hos länsstyrelsen
(i landskontoret) och därefter i regeringsrätten bör därför rätten att an -

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

föra besvär över utmätningsmannens beslut begränsas till att avse dennes
förfarande i övrigt.

Av ett uttalande i motiveringen till 11 § synes framgå, att enligt det remitterade
förslaget besvär skola få anföras jämväl över ett före förrättningen
meddelat beslut, varigenom länsstyrelsen avslagit enligt taxeringsförordningen
gjord framställning om handlings undantagande från revisionen.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att i förevarande
paragraf, vilken skulle bliva 8 §, upptagas följande bestämmelser. I ett första
stycke angives att, om någon är missnöjd med utmätningsmannens förfarande
vid förrättningen i annat hänseende än i fråga om handlings undantagande
från taxeringsrevision, gäller om klagan däröver vad i utsökningslagen
är stadgat. Det andra stycket bör innehålla, att talan mot länsstyrelsens
beslut om handräckning samt om undantagande från taxeringsrevision
av handling, som omhändertages vid förrättningen, må utan hinder av
vad eljest är stadgat föras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas
till finansdepartementet. I ett tredje stycke upptages den i tredje stycket
av 11 § i det remitterade förslaget förekommande bestämmelsen att länsstyrelsens
beslut omedelbart länder till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas.

Liksom det remitterade förslaget förutsätter lagrådets förslag ändring i
regeringsrättslagen.

12 §.

Departementschefen

I enlighet med påpekande i några yttranden har upptagits särskild föreskrift,
att kostnaderna för förrättning enligt lagen skall åvila statsverket.
Kostnaderna synes böra bestridas av anslagsposten till kostnader för årlig
taxering.

Lagrådet

Denna paragraf skulle enligt lagrådets förslag bliva 10 §.

Såsom 11 § bör upptagas det vid 1 § nämnda stadgandet angående lagens
tillämpning vid taxeringsrevision enligt förordningen om allmän varuskatt
samt viss annan granskning och kontroll.

Departementschefen

Vid anmälan av lagrådets utlåtande anförde departementschefen följande.

»Enligt det remitterade -förslaget skall beslut att igångsätta det ifrågavarande
exekutiva förfarandet normalt kunna fattas av taxeringsintendenten i
länet respektive kontrollstyrelsen. Lagrådet har emellertid, för att ytterligare
stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet, förordat att beslutanderätten
skulle förbehållas länsstyrelsen. .lag har i remissprotokollet näimare
utvecklat skälen för min ståndpunkt i denna fråga. Det bör erinias

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

om att länsstyrelsen enligt det remitterade förslaget tillerkänts befogenhet
att, etter anförda klagomål eller av annan anledning, ingripa och eventuellt
upphäva intendentens beslut. Länsstyrelsen har vidare ensam beslutanderätt
i vissa från rättssäkerhetssynpunkt betydelsefulla frågor. Tillika bör framhållas,
att lagrådets förslag innebär viss omgång och tidsutdräkt, som i
brådskande tall skulle kunna sätta förfarandets effektivitet i fara. Jag anser
mig därför inte böra frångå det remitterade förslaget i angivna hänseende.

De av lagrådet i övrigt förordade ändringarna är till viss del betingade av
den lagtekniska förenkling som ett bifall till det förut nämnda förslaget skulle
innebära. Detta gäller bl. a. den omläggning av sekretessbestämmelserna
i 8—10 §§ av det remitterade förslaget varom lagrådet hemställt. Mot
nämnda omläggning kan även anföras, att man därigenom skulle — såvitt
angår det i 8 § av det remitterade förslaget åsyftade fallet — få bestämmelser
i samma ämne både i den nu föreslagna lagen och i taxeringsförordningen,
nämligen om rätt att hos länsstyrelsen hemställa att vissa handlingar,
som i och för sig är av beskaffenhet att kunna granskas vid taxeringsrevision,
av sekretesshänsyn likväl skall undantagas från revisionen.
De ifrågavarande bestämmelserna synes därför böra i princip kvarstå. Lagrådets
förslag om förlängning av tidsfristen i 10 § av det remitterade förslaget
samt om rätt för annan än den som skall bli föremål för taxeringsrevision
att i visst fall hos länsstyrelsen begära återställande av handling
som överhuvud inte får granskas vid sådan revision vill jag däremot biträda.
Vissa redaktionella jämkningar bör därutöver vidtagas i anslutning till vad
lagrådet förordat. — I anslutning till vad lagrådet vid 11 § i det remitterade
förslaget anfört om rätten enligt nämnda förslag att anföra besvär över beslut,
varigenom länsstyrelsen avslagit enligt taxeringsförordningen gjord
framställning om handlings undantagande från taxeringsrevision, vill jag i
detta sammanhang anmärka följande. Har sådan framställning avslagits före
förrättningen, får enligt taxeringsförordningen avslagsbeslutet icke överklagas;
beslutet vinner således omedelbart laga kraft, och hänsyn till den
avslagna framställningen skall givetvis icke lagas, därest fråga senare uppkommer
om handräckning med avseende å handlingen. Den omständigheten
att handlingen därefter omhändertages vid handräckningsförrättning inverkar
inte på fullföljdsfrågan i annan mån än att vederbörande i samband därmed
kan göra ny ansökan om handlingens undantagande. Avslås jämväl denna
ansökan, står det honom öppet att anföra besvär i regeringsrätten. Det i
anledning av lagrådets erinringar ändrade förslaget har härvidlag samma
innebörd som det vid remissprotokollet fogade.

Uttryckssättet i 4 § andra stycket av det remitterade förslaget — det rör
sig här om en fråga av rent redaktionell natur — anser iae böra bibehållas.

Övriga av lagrådet föreslagna ändringar kan jag, med den inskränkning
som följer av min ståndpunkt rörande förut angivna frågor, i allt väsentligt
biträda. Härav följer bl. a. att beslut om handräckning alltid kommer att
kunna överklagas.»

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Utskottet

För innevarande riksdag har framlagts olika förslag i syfte att ernå bland
annat effektivare taxeringskontroll. Det har därvid ankommit på utskottet
att behandla tvenne propositioner, nr 28 och nr 62. I den förra har förordats
vissa skärpningar i skattestrafflagen. I utlåtande nr 17 har utskottet
hemställt, att riksdagen måtte bifalla nämnda proposition, oah riksdagen
har fattat beslut i överensstämmelse härmed. I den senare propositionen,
nr 62, vilken nu föreligger till behandling, har riksdagen föreslagits antaga
en lag om handräckning vid taxeringsrevision.

Såsom framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser utgör taxeringsrevision
en åtgärd, som vidtages för att kontrollera uppgifter i självdeklarationer
eller andra uppgifter till ledning för taxering eller för att
eljest skaffa underlag för åsättande av riktiga taxeringar. Skyldighet att
tillhandahålla handlingar för taxeringsrevision åligger i princip envar deklarations-
eller uppgiftsskyldig. Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision
skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar,
kan vite föreläggas den försumlige.

Flertalet av de myndigheter, som avgivit remissyttranden, har bekräftat,
att det är nödvändigt för taxeringsmyndigheterna att äga tillgång till
andra tvångsmedel än vitesföreläggande. Lagrådet har vid sin granskning
ansett det ådagalagt, att taxeringsmyndigheterna behöver sådana
tvångsmedel för att kunna åsätta likformiga och rättvisa taxeringar.

Även utskottet har vid sin behandling av föreliggande ärende funnit, att
nuvarande bestämmelser om taxeringsrevision Icke är till tyllest för att
möjliggöra korrekta taxeringar. En lagstiftning i förevarande ämne framstår
därför såsom angelägen.

Liknande uppfattning har kommit till uttryck i motionerna 1:576 och
11:684 samt 1:577 och 11:685. Såväl i dessa som i övriga motioner har
emellertid avslag yrkats å propositionen. Det avgörande för motionärerna
har härvidlag varit, att den föreslagna lagen enligt deras mening icke innefattar
tillräckliga garantier för att den enskildes rättssäkerhet icke kränkes.

Utskottet delar den uppfattning, som kommit till uttryck i såväl propositionen
som motionerna, att alltför stora maktmedel för taxeringsmyndigheterna
kan medföra, att den enskildes rättssäkerhet kommer i fara.
Avvägningen mellan å ena sidan effektivitetsinlresset och å andra sidan
den enskildes rättssäkerhetsintresse måste därför ske med stor omsorg.
Såvitt gäller vissa hithörande problem vill utskottet förorda andra lösningar
än dem, som upptagits i propositionen. Utskottet vill i dessa delar ytterligare
stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet. Detta gäller till
en början frågan om vilken myndighet som skall äga besluta om handräckning.
Beträffande denna fråga delar utskottet den uppfattning, för vilken
lagrådet givit uttryck, nämligen all beslutanderätten bör tillkomma länsstyrelsen.
Vad därefter angår spörsmålet om vilka förutsättningar som

42 Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

skall föreligga för ett handräckningsbeslut finner utskottet, i överensstämmelse
med propositionen, olika förutsättningar böra krävas, då fråga är
om handräckning hos den, hos vilken revisionen skall ske, och då tredje
man beröres av förrättningen. För förstnämnda situation anser utskottet,
att — förutom de i propositionen angivna villkoren — det bör krävas, att
grundad anledning finnes till antagande, att den, hos vilken revisionen
skall ske, innehar men ej tillhandahåller handling, som är av väsentlig
betydelse för taxering eller för fastställande av skatt. Taxeringsmyndighets
framställning om tillhandahållande av handlingar bör tydligt angiva vad
som åsyftas. Vad beträffar handräckning hos tredje man kan enligt propositionen
sådan åtgärd genomföras, utan att denne först underrättats om
förfarandet. Departementschefen framhåller dock, att det ligger i sakens

natur, att — innan beslut om handräckning hos tredje man fattas - det

tillses, att andra åtgärder först vidtagits för att erhålla den ifrågavarande
handlingen. Utskottet, som delar departementschefens uppfattning, vill
emellertid i denna del förorda, att i lagtexten gives uttryck för dels att
det skall vara fråga om viss angiven handling, dels att tredje man alltid
skall beredas tillfälle att frivilligt tillmötesgå taxeringsmyndighets önskemål
att få taga del av handlingen. Först om han icke efterkommer dylik
begäran, bör handräckning få beslutas.

Anförtros länsstyrelsen beslutanderätten, kan sekretessbestämmelserna i
7—9 §§ av propositionen förenklas. Lagrådet har i sitt utlåtande avgivit
förslag till sådan ändring. Utskottet vill för sin del tillstyrka den omläggning
av sagda bestämmelser, varom lagrådet hemställt. — Härav påkallas
vissa ändringar av redaktionell natur såvitt gäller 4, 5, 10, 11 och 13 §§ i
propositionen.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen,

med förklaring att propositionen nr 62 icke kunnat oförändrad
bifallas,

dels måtte för sin del antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om handräckning vid taxeringsrevision
med den ändringen beträffande 1, 2, 4, 5, 7,
8, 9, 10, 11, 12 och 13 §§ som framgår av nedan angivna,
såsom utskottets förslag betecknade lydelse,

dels, i den mån syftet med de i ärendet väckta motionerna
icke tillgodosetts genom vad utskottet sålunda föreslagit,
måtte avslå motionerna

1. I: 575 och II: 683,

2. I: 576 och II: 684 ävensom

3. I: 577 och II: 685.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Har enligt —----------

Handräckning må beslutas allenast
om granskning av handlingarna kan
antagas vara av väsentlig betydelse
för taxering eller för fastställande av
skatt och först sedan det visat sig, om
vitesföreläggande efterkommes, därest
ej sådant föreläggande uppenbarligen
skulle vara utan gagn eller fara
är i dröjsmål.

Förekommer grundad anledning
antaga att handling som ovan avses
finnes hos annan, må handräckning
beslutas för handlingens eftersökande
och omhändertagande hos honom,
därest med hänsyn till handlingens
betydelse och övriga omständigheter
synnerliga skäl därtill föreligga.

Beslut om handräckning meddelas
av länsstyrelsen eller av den myndighet
som förordnat om taxeringsrevisionen.
Skall handräckning ske enligt
1 § tredje stycket eller uppkommer
fråga om handräckning för utfående
av handling som avses i 7 §,
må dock beslut om handräckning i
sådant hänseende meddelas endast av
länsstyrelsen.

Länsstyrelsen må, om skäl därtill
äro, upphäva beslut om handräckning
som meddelats av annan myndighet.

Beslut om handräckning verkställes
av utmätningsmannen. Denne
skall skriftligen underrättas om beslutets
innehåll.

hos honom.

Handräckning må beslutas allenast
om grundad anledning finnes antaga
att den, hos vilken revisionen skall
ske, iunnehar men ej tillhandahåller
handling som är av väsentlig betydelse
för taxering eller för fastställande
av skatt och först sedan det visat
sig, att vitesföreläggande icke efterkommes;
sådant föreläggande erfordras
dock ej, där det uppenbarligen
skulle vara utan gagn eller fara är i
dröjsmål.

Förekommer grundad anledning
antaga att viss angiven handling som
ovan avses finnes hos annan, och tillhandahåller
denne icke på begäran
handlingen, må handräckning beslutas
för handlingens eftersökande och
omhändertagande hos honom, därest
med hänsyn till handlingens betydelse
och övriga omständigheter synnerliga
skäl därtill föreligga.

§•

Beslut om handräckning meddelas
av länsstyrelsen och verkställes av
utmätningsmannen. Denne skall
skriftligen underrättas om beslutets
innehåll.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

(Kungl. Maj.-ts förslag) (Utskottets förslag)

Förrättningen skall övervaras av
den, åt vilken taxeringsrevisionen
uppdragits, eller av tjänsteman som
därtill förordnats av myndighet, som
beslutat revisionen. Vid förrättningen
omhändertagen handling skall genast
utan närmare granskning överlämnas
till denne, där ej annat följer av
7 eller 9 §.

Vid förrättningen-------

§•

---eller annan.

5 §•

Den hos------ — ---- — härigenom uppehälles.

Vid förrättningen skall underrättelse
lämnas om innehållet i 8 och 9
§§ samt 10 § första stycket.

7 §•

Förrättningen må, efter beslut av
länsstyrelsen enligt bestämmelserna i
2 §, företagas utan hinder av att, enligt
vad därom är stadgat, den, hos
vilken taxeringsrevision skall verkställas,
gjort framställning om att
med förrättningen avsedd handling
skall undantagas från revisionen. Sådan
handling skall genast av utmätningsmannen
förseglas och överlämnas
till länsstyrelsen. Innan framställningen
prövats av länsstyrelsen,
må annan än den, å vilken prövningen
ankommer, icke taga del av handlingen.

8 §•

Förmenar den, hos vilken taxeringsrevision
skall verkställas eller
hos vilken förrättningen eljest företages,
att därvid omhändertagits handling,
som icke rör den verksamhet
som skall granskas, äger han hos
länsstyrelsen göra framställning om

Vid förrättningen skall underrättelse
lämnas om innehållet i 7 § och 8 §
första stycket.

7 §•

Vill den hos vilken taxeringsrevisionen
skall verkställas eller hos vilken
förrättningen eljest företages att
handling skall undantagas från revisionen,
har han att göra framställning
därom vid förrättningen eller
hos länsstyrelsen.

Därest sådan framställning göres
vid förrättningen eller, enligt vad särskilt
är stadgat, tidigare gjorts hos
länsstyrelsen, skall handlingen, om
den likväl omhändertages, av utmätningsmannen
förseglas och överlämnas
till länsstyrelsen. Innan framställningen
prövats av länsstyrelsen
må annan än den, å vilken prövningen
ankommer, icke taga del av handlingen.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

(Kungl. Maj:ts förslag)

handlingens återställande. Ärendet
skall prövas så snart ske kan.

9 §•

Har den, hos vilken taxeringsrevision
skall verkställas eller hos vilken
förrättningen eljest företages, vid förrättningen
tillkännagivit att framställning,
som omförmäles i 7 eller
8 §, skall göras, skall handlingen genast
av utmätningsmannen förseglas
och överlämnas till länsstgrelsen. Inkommer
framställningen inom fjorton
dagar, må, innan den prövats av
länsstyrelsen, annan än den å vilken
prövningen ankommer icke taga del
av handlingen.

Har den hos vilken förrättningen
företagits icke närvarit, skola samtliga
omhändertagna handlingar av utmätningsmannen
förseglas och överlämnas
till länsstyrelsen. Inkommer
inom fjorton dagar efter förrättningen
framställning som omförmäles i 7
eller 8 §, gäller om inskränkning i
rätten att taga del av därmed avsedd
handling vad i första stycket stadgas.

Inkommer framställning som ovan
i denna paragraf avses senare än fjorton
dagar efter förrättningen, utgör
den icke hinder mot handlingens
granskning vid revisionen, därest ej
länsstyrelsen annorlunda förordnar.

10 §.

Är någon missnöjd med utmätningsmannens
förfarande vid förrättningen
i annat hänseende än i fråga
om handlings omhändertagande för
taxeringsrevision, gäller om klagan
däröver vad i utsökningslagen är sladgat.

Talan mot länsstyrelsens beslut i

(Utskottets förslag)

en framställning som ovan sägs, gäller
om inskränkning i rätten att taga
del av därmed avsedd handling vad i
andra stycket stadgas.

Inkommer framställning som här
avses senare än i andra eller tredje
stycket sägs, utgör den icke hinder
mot handlingens granskning vid revisionen,
därest ej länsstyrelsen annorlunda
förordnar.

8 §•

Är någon missnöjd med utmätningsmannens
förfarande vid förrättningen
i annat hänseende än i fråga
om handlings undantagande från
taxeringsrevision, gäller om klagan
däröver vad i utsökningslagen är
stadgat.

Talan mot länsstyrelsens beslut om

Första lagutskottets utlåtande nr 36 dr 1961

(Kungl. Maj:ts förslag)

fråga, som avses i 2 § samt över framställning,
som omförmäles i 7—9 §§,
må utan hinder av vad eljest är stadgat
föras hos Konungen genom besvär,
vilka skola ingivas till finansdepartementet.

Länsstyrelsens beslut----

11 §•

Vad som inhämtats vid förrättningen
av utmätningsmannen eller
annan, som omförmäles i 4 §, och
vid prövning, som avses i 7—9 §§,
av den som verkställer prövningen,
må ej obehörigen yppas.

Den som---------

(Utskottets förslag)

handräckning samt om undantagande
från taxeringsrevision av handling,
som omliändertages vid förrättningen,
må utan hinder av vad eljest
är stadgat föras hos Konungen genom
besvär, vilka skola ingivas till finansdepartementet.

— annorlunda förordnas.

9 §.

Vad som inhämtats vid förrättningen
av utmätningsmannen eller
annan, som omförmäles i 4 §, och vid
prövning, som avses i 7 §, av den
som verkställer prövningen, må ej
obehörigen yppas,
i strafflagen.

12 §.

Kostnaderna för------

13 §.

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision
skall även äga tillämpning
i fråga om granskning enligt
9—It §§ förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning
samt kontroll enligt 78 § 1 mom. uppbördsförordningen
och 7 § tredje stycket
förordningen angående upphörd
av avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension, m. m. Härvid
skall iakttagas, att vad i 2 § andra
stycket stadgas icke skall gälla beslut
av kontrollstyrelsen, att besvär
över kontrollstyrelsens beslut i fråga,
som avses i 2 §, må föras med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna
i 10 § andra stycket samt att beslut
om handräckning för kontroll enligt

10 §.

- åvila statsverket.

11 §•

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision
skall även äga tillämpning
i fråga om granskning enligt
9—11 §§ förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning
samt kontroll enligt 78 § 1 mom.
uppbördsförordningen och 7 § tredje
stycket förordningen angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension,
m. m.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

sistnämnda båda förordningar må
meddelas allenast av länsstyrelsen.

Stockholm den 4 maj 1961

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling bär närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per Olofsson, Ferdinand Nilsson,
Nyström, Gezelius, Erik Svedberg, Nyman och Hilding;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar östrand, Svensson
i Vä, Fröding, fröken Bergegren, herr Martinsson*, fröken Andersson i
Strängnäs och fru Nettelbrandt.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Gezelius och Fröding, vilka ansett, att utskottets utlåtande och

hemställan bort ha följande lydelse:

»För innevarande — — — (lika med utskottet till och med andra stycket)
---den försumlige.

Det nya tvångsmedel som föreslås i Kungl. Maj :ts förevarande proposition
är till sin natur detsamma som den husrannsakan varom bestämmelser
finnes i rättegångsbalkens 28 kap. Dessa senare bestämmelser tillkom,
efter initiativ av riksdagen, genom lag 1933 om vissa tvångsmedel
i brottmål. Bestämmelserna i denna lag blev 1942 i stort sett oförändrade
överflyttade till rättegångsbalken.

När reglerna om husrannsakan infördes ansågs det, att dessa innebar
en riktig avvägning mellan två mot varandra stridande intressen, nämligen
å ena sidan intresset av en effektiv straffrättsskipning och å andra sidan
den enskildes berättigade intresse att åtnjuta skydd för sitt privata liv.
För att inskärpa vikten av att den enskildes intressen inte träddes för nära
uttalade föredragande departementschefen K. Schlyter: »Med hänsyn
till arten av det intrång i den enskildes rätt, som en husrannsakan innebär,
lärer det också vara angeläget att förebygga att husrannsakan sker i

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

anledning av alltför löst grundad misstanke.» Husrannsakan skulle också
enligt departementschefens ursprungliga förslag till lagtext få ske endast
där misstanken grundade sig på »sannolika skäl».

Även om rättsinstituten handräckning vid taxeringsrevision och husrannsakan
i princip är ensartade, är — med nu föreliggande förslag_för utsättningarna

för deras tillämpning helt olika. Vad som framför allt skiljer
är att enligt rättegångsbalken anledning skall förekomma alt brott
förövats varå frihetsstraff kan följa, medan för den föreslagna handräckningen
vid taxeringsrevision icke fordras någon som helst misstanke om
att ett brott över huvud taget blivit begånget. Den enda grundläggande förutsättningen
är att förordnande om taxeringsrevision blivit meddelat. Bestämmelserna
om handräckning vid taxeringsrevision skulle alltså innebara
en ny och betydande begränsning av den enskildes rättssfär. Ett sådant
ingrepp bör enligt utskottets mening icke företagas med mindre det
visats föreligga en ofrånkomlig nödvändighet härför. Så är enligt utskottets
åsikt icke fallet. Det står å andra sidan fullt klart, att skattefusk och
oriktiga uppgifter i deklarationsavseende i stor utsträckning förekommer
och att behov finnes av lagstiftningsåtgärder och organisatoriska föranstaltningar
för motarbetande härav. Utskottet kan dock knappast finna,
att de brott det här är fråga om i jämförelse med t. ex. i strafflagen upptagna
brott är av så allvarlig beskaffenhet att det kan föreligga skäl fölen
särbehandling av deklarationsbrotten. Vid misstanke om falskdeklaration
eller grov vårdslöshet föreligger redan nu förutsättningar för husrannsakan.
Att då gå ett stycke längre och öppna möjligheter till sådana
drastiska ingrepp även om någon misstanke om brott icke föreligger kan
utskottet icke finna förenligt med för svensk rätt grundläggande principer.
Propositionens förslag att handräckning — fortfarande utan misstanke
om brott skall kunna tillgripas för eftersökning av handling som
finns hos tredjeman är så mycket mer betänkligt som härigenom det sekretesskydd
brytes som införts för att trygga det förtroendefulla förhållandet
mellan t. ex. en advokat och dennes huvudman.

Av här angivna skäl avstyrker utskottet att det föreliggande förslaget
lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

Det är å andra sidan enligt utskottets mening önskvärt att taxeringsmyndigheterna
på effektivast möjliga sätt kan tillse, att taxeringen blir
rattvis och likformig. Myndigheterna kan för sådant ändamål behöva vissa
vidgade befogenheter. De i motionerna 1:575 och 11:683, 1:576 och
II: 684 samt I: 577 och II: 685 framförda yrkandena om en utredning för
sådant ändamål finner utskottet sålunda motiverade. Såsom anförts i samtliga
dessa motioner bör en utgångspunkt för utredningen vara att tillräckligt
effektiva garantier skapas för den enskildes rättssäkerhet.

Med stöd av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
1:575 av herrar Ewerlöf och Kaijser och 11:683 av herr
Cassel m. fl., I: 576 av herr Spetz m. fl. och II: 684 av herr

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Svensson i Ljungskile m. fl. samt I: 577 av herr Sundin
m. fl. och II: 685 av herr Hansson i önnarp m. fl., måtte

1) avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 62
med förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision,

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om tillkallande
av särskilda sakkunniga med uppdrag att med särskilt beaktande
av den enskildes rättssäkerhet utreda de i propositionen
behandlade spörsmålen och utarbeta därav betingat
förslag.»

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Bilaga

Förslag

till

lag om handräckning åt beskattningsmyndighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har, i enlighet med vad därom är stadgat, beslut meddelats om taxeringsrevision
och tillhandahåller icke den, hos vilken revisionen skall ske, på begäran
räkenskaper eller andra handlingar som skola granskas, må handräckning
erhållas enligt bestämmelserna i denna lag för eftersökande och
utfående av sådan handling.

Handräckning må ej begäras, med mindre granskning av handlingarna
kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av
skyldighet att erlägga eller redovisa skatt eller avgift samt vitesföreläggande
ägt rum. Om sådant föreläggande uppenbarligen skulle vara utan gagn eller
fara är i dröjsmål, må dock handräckning begäras, oaktat vite ej förelagts.

Förekommer grundad anledning antaga att handling, som är oundgängligen
erforderlig för taxeringsrevision, finnes hos annan än den, vilkens
räkenskaper och handlingar i övrigt skola granskas, må, om synnerliga
skäl därtill äro, framställning om handräckning göras med avseende å honom.

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även hava avseende
på granskning, som avses i 9—11 §§ förordningen om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning, samt kontroll enligt 78 § 1 mom. uppbördsförordningen
och 7 § tredje stycket förordningen angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

2 §•

Beslut att begära handräckning meddelas av länsstyrelsen eller av den
myndighet som förordnat om taxeringsrevisionen. Skall handräckning ske
för kontroll enligt annan författning än taxeringsförordningen eller förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, eller skall handräckning
verkställas hos annan än den, vilkens räkenskaper eller handlingar
i övrigt skola granskas, eller uppkommer fråga om handräckning
för utfående av handling som avses nedan i 8 §, må dock framställning om
handräckning i sådant hänseende endast göras av länsstyrelsen.

Har annan myndighet än kontrollstyrelsen beslutat begära handräckning,
må länsstyrelsen, om skäl därtill äro, upphäva beslutet.

Handräckning verkställes av utmätningsmannen. Begäran om handräckning
skall skriftligen meddelas denne.

3 §•

Handräckning må, utom i fall som avses i 1 § tredje stycket, endast verkställas
hos den, vilkens räkenskaper och handlingar i övrigt skola granskas.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

För eftersökande av handling må undersökning äga rum i hus, rum eller
slutet förvaringsställe, så ock å annat ställe, även om det icke är tillgängligt
för allmänheten.

4 §•

Vid handräckning må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som
är oundgängligen nödvändigt.

Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas på sätt utmätningsmannen
finner lämpligt. Har så skett, skall det efter förrättningen på
lämpligt sätt tillslutas.

Handräckning må ej verkställas mellan klockan 21 och klockan 9.

5 §•

Vid handräckning skall ett av utmätningsmannen anmodat trovärdigt
vittne närvara. Utmätningsmannen äger anlita erforderligt biträde av sakkunnig
eller annan. _

Den, hos vilken handräckning äger rum, eller, om han ej är tillstädes,
hans hemmavarande husfolk eller hos honom anställd skall erhålla tillfälle
att övervara förrättningen, så ock att tillkalla vittne, dock utan att förrättningen
därigenom uppehälles. Har varken han eller någon av hans husfolk
eller anställda eller av dem tillkallat vittne närvarit, skall han så snart ske
kan underrättas om den vidtagna åtgärden.

6 §.

Förrättningen skall övervaras av den, åt vilken taxeringsrevisionen uppdragits,
eller av tjänsteman som därtill förordnats av myndighet som beslutat
revisionen. Vid förrättningen omhändertagen handling skall genast utan
närmare granskning överlämnas till denne.

7 §•

över handräckning skall föras protokoll, vari angives ändamålet med förrättningen
och vad därvid förekommit. I protokollet skall intagas förteckning
över de handlingar som omhändertagits.

Den, hos vilken handräckning företagits, äger på begäran erhålla bevis
därom.

Om hinder ej möter, skall den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, vid
förrättningen underrättas om innehållet i 8—10 §§.

8 §•

Handräckning må, efter beslut av länsstyrelsen enligt bestämmelserna i
2 §, företagas utan hinder av att, enligt vad därom är stadgat, den, hos
vilken taxeringsrevision skall ske, gjort framställning om att med förrättningen
avsedd handling skall undantagas från revisionen. Handlingen må
dock ej granskas av annan än länsstyrelsen, förrän denna beslutat över
framställningen.

9 §■

Förmenar den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, att vid handräckning
omhändertagits handling, som icke må bliva föremål för granskning
vid sådan revision, äger han hos länsstyrelsen göra framställning om
handlingens återställande. Ärendet skall prövas så snart ske kan.

Första lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

10 §.

Har den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, vid förrättning för
handräckning tillkännagivit att han avser att göra framställning, som omförmäles
i 8 eller 9 §, skall handlingen genast av utmätningsmannen förseglas.
Inkommer framställningen inom en vecka, må, intill dess ärendet avgjorts,
handlingen granskas allenast av länsstyrelsen. Senare inkommen
framställning utgör, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, icke hinder
för handlingens granskning vid taxeringsrevision.

Om den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, icke varit närvarande vid
förrättningen, må, såvitt angår därvid omhändertagna handlingar, revisionen
ej påbörjas tidigare än en vecka efter förrättningen. I avbidan härpå skola
handlingarna förvaras hos länsstyrelsen. Inkommer framställning som i
första stycket sägs, skall beträffande handling som avses med framställningen
förfaras på sätt i första stycket angives.

11 §•

r Över länsstyrelsens beslut i fråga, som avses i 9 §, må klagan föras hos
Konungen genom besvär, vilka skola ingivas eller insändas till finansdepartementet.

Har vid handräckning omhändertagits handling, beträffande vilken
gjorts i 8 § avsedd framställning, må, utan hinder av däremot eljest stadgat
förbud, talan mot länsstyrelsens beslut över framställningen föras hos Konungen
på sätt i första stycket sägs.

Länsstyrelsens beslut länder till omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda
förordnas.

12 §.

Kostnaderna för handräckning enligt denna lag skola åvila statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610669