6
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1940 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss
ändring i vapenkungörelsen.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 29,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Herou m. fl. hemställt, att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla örn sådan revision a-v gällande
vapenkungörelse, att envar som har tillstånd att innehava skjutvapen äger rätt
att utan särskilt tillstånd förvärva ammunition för dessa skjutvapen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
motionen.
Utskottet har berett skytteförbundens överstyrelse tillfälle att avgiva
yttrande över motionen. Ett i anledning därav från överstyrelsen inkommet
yttrande har såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.
Vapenkungörelsen den 22 juni 1934 innehåller bland annat följande bestämmelser:
Vill
någon genom köp, byte, gåva eller annorledes förvärva skjutvapen, eller
vill någon som genom arv eller testamente eller på grund av giftorätt förvärvar
skjutvapen innehava vapnet, eller vill någon såsom lån eller eljest innehava
annan tillhörigt skjutvapen, är han skyldig att hos länsstyrelsen söka tillstånd
att innehava vapnet (4 §). Tillstånd att innehava skjutvapen må meddelas
allenast enskild person, som för visst ändamål finnes vara i behov av vapnet
samt skäligen kan antagas ej komma att missbruka detsamma. Är fråga örn
pistol eller annat dylikt fickvapen, må tillstånd ej meddelas med mindre synnerliga
skäl därtill äro (6 § första stycket).
För rätt att förvärva ammunition fordras enligt 12 § länsstyrelsens tillstånd.
Sådant tillstånd må beviljas allenast den som äger innehava sådant skjutvapen
för vilket ammunitionen är avsedd. Ammunition må ej överlåtas till annan
än den som erhållit tillstånd att förvärva ammunitionen. Yad sålunda i 12 §
föreskrivits äger ej tillämpning där någon som är berättigad att innehava
skjutvapen önskar förvärva hagelpatroner till vapnet eller hylsor för sådana
patroner. Ovannämnda bestämmelse i 6 § första stycket första punkten skall
äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan örn tillstånd att förvärva
ammunition. Tillstånd må meddelas allenast för viss tid, högst sex månader
(14 §).
Tillståndsbevis skall utfärdas i två exemplar, det ena försett med påskrift
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 7
att det utgör duplett. Ammunition må ej av överlåtare utlämnas, med mindre
dupletten senast vid utlämnandet tillstädes honom (15 §). Tillståndsbevis utfärdas
utan lösen (§ 15 förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen)
; vartdera exemplaret skall emellertid beläggas med stämpel till ett
belopp av en krona.
Enligt 28 § i vapenkungörelsen skola stadgandena i C och 14 §§, att tillstånd
till innehav av skjutvapen och förvärv av ammunition må meddelas allenast
enskild person, ej äga tillämpning å förening, tillhörande det av staten kontrollerade
frivilliga skytteväsendet, och må sådan förening förvärva ammunition
utan hinder därav att föreningen ej själv äger innehava de vapen för
vilka ammunitionen är avsedd. Bestämmelserna i 12 § örn förvärv och överlåtelse
av ammunition skola ej gälla för det fall att förening som nyss nämnts
överlåter ammunition till sina medlemmar. Vad sålunda stadgats skall jämväl
äga tillämpning å Sveriges landstormsföreningars centralförbund samt till detsamma
anslutna landstormsförbund och landstormsföreningar, frivilliga automobilkåren
och frivilliga motorbåtskåren.
I förevarande motion anföra motionärerna bland annat följande:
Säkert är att hundratusentals jägare och skyttar ha en stark känsla av att
vissa moment i vapenkungörelsen av den 22 juni 1934 äro förargelseväckande
och orättvisa. Främst gäller detta bestämmelsen angående skyldigheten att
anskaffa licens för inköp av ammunition för kulgevär. Kostnaderna för några
skott till dessa bli genom licensavgifterna så stora att en onödigt långt driven
återhållsamhet i övningsskytte måste iakttagas.
Emellertid har det nu visat sig att skjutskicklighetens höjande bland folket
som betydelse för den nu ofta framhållna livsfrågan örn värnandet av fria
småstaters oberoende är av utomordentligt stor betydelse. Detta sakförhållande
kan i dagens läge särskilt iakttagas i den förtvivlade kamp som ett litet,
tappert folk nödgas föra mot en numerärt oerhört överlägsen motståndare.
Vi kunna i dag konstatera en överväldigande folkstämning i vårt land, ej
minst bland arbetare och bönder, för försvaret av dess elementära fri- och
rättigheter mot hotet från stora förtryckar- och diktaturstater.
Under sådana förhallanden hör det till svaga sidor i den svenska beredskapen
att i onödan — utan mening och orsak — hindra folket från att skaffa
sig färdighet i vapnens bruk.
Motionärerna åsyfta med sitt yrkande om upphävande av licenstvånget för
förvärv av ammunition, att möjligheterna till övning i skjutning skulle vidgas.
Uppenbarligen blir här i främsta rummet fråga örn skjutning med kulgevär
och pistoler. Dylika övningsskjutningar böra emellertid enligt utskottets
mening lämpligen bedrivas inom skytterörelsens ram, och utskottet vill i detta
sammanhang erinra örn att riksdagen ställt betydande belopp till skytterörelsens
förfogande för beredskapsskjutningar. Såsom av det från skytteförbundens
överstyrelse inkomna yttrandet i ärendet framgår lägga de nu ifrågavarande
bestämmelserna i vapenkungörelsen icke några hinder i vägen för skytteförbundens
verksamhet. Uppenbarligen kan, när det eljest är fråga om enskildas
skjutning med mausergevär och dylikt, ett licenstvång beträffande förvärv
av ammunition vara av betydelse, icke minst under nuvarande förhållan
-
Utskottet.
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
den, bland annat för kontroll över enskildas innehav av ammunition. Med anledning
av vad motionärerna anfört beträffande kostnaderna för licens å ammunitionsförvärv
vill utskottet framhålla att kostnaden för varje licens, vilken kan
meddelas för sex månader, uppgår allenast till två kronor.
På grund av det anförda och med hänsyn jämväl till vad skytteförbundens
överstyrelse i övrigt framhållit i sitt yttrande får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 16 maj 1940.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Wagnsson,
Karl Karlsson*), Karl Johan Olsson, Brandt och Verner Andersson;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund och Lindmark*),
fru Östlund samt herrar Olsson i Mellerud, Gezelius, Dahlbäck och
Gustafsson i Lekåsa*).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Hedlund i Östersund.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
Bilaga.
9
SK YTTEFÖRBUNDENS
ÖVERSTYRELSE.
Till Riksdagens första lagutskott.
Skytteförbundens överstyrelse, som genom remiss av den 1 februari 1940
beretts tillfälle att avgiva yttrande över av herr Herou m. fl. inom riksdagens
andra kammare väckt motion, nr 29, angående viss ändring i vapenkungörelsen,
får härmed i ärendet äran anföra följande.
I motiveringen till motionen säges bland annat: »Säkert är, att hundratusentals
jägare och skyttar ha en stark känsla av att vissa moment i vapenkungörelsen
av den 22 juni 1934 äro förargelseväckande och orättvisa. Främst
gäller detta bestämmelsen angående skyldigheten att anskaffa licens för inköp
av ammunition för kulgevär. Kostnaderna för några skott till dessa bli genom
licensavgifterna så stora att en onödigt långt driven återhållsamhet i övningsskytte
måste iakttagas.»
Överstyrelsen kan icke dela denna uppfattning. Alltsedan tillkomsten av
den nu gällande vapenkungörelsen, vilken i 28 § medgiver skytteförening rättighet
att såväl förvärva ammunition som att överlåta sådan till sina medlemmar,
hava de senare i allmänhet tillgodosett sitt behov av ammunition
genom inköp från föreningens förråd. Härigenom hava kostnaderna högst
väsentligt nedbringats för de enskilda skyttarna, då de ju icke behövt personligen
erlägga några licensavgifter utan kostnaderna härför åvilat föreningen.
Endast ett mycket ringa antal skyttar torde numera göra sina ammunitionsinköp
direkt från fabrikerna.
Skytteföreningarnas kostnader för licenser torde med en klok planläggning
av ammunitionsinköpen för året icke bliva alltför betungande, enär dels enligt
14 § tillstånd till inköp må beviljas för en tid av sex månader och dels skytteförening,
jämlikt kungl, förordningen örn explosiva varor (Sv. förf .-sami.
139/1928) 54 §, äger rättighet att innehava en ammunitionsmängd av 1,000 kg
vikt, vilket, då en patron väger 25 gram, motsvarar ett antal av 40,000 patroner.
Sedan motionärerna framhållit den stora betydelsen av skjutskicklighetens
höjande bland folket, uttala de, att »det hör till svaga sidor i den svenska
beredskapen att i onödan — utan mening och orsak — hindra folket från att
skaffa sig färdighet i vapnens bruk».
Överstyrelsen kan icke finna, att den omständigheten, att särskilt tillstånd
erfordras för förvärv av ammunition, kan vara ägnat att på något sätt förhindra
eller minska möjligheterna för det frivilliga skytteväsendet att fylla sin uppgift
att befrämja skjutskickligheten bland svenska folket.
Det torde icke heller komma att bliva till någon fördel för skytteväsendet,
örn inköpen av ammunition uteslutande överlämnades åt de enskilda skyttarna
utan någon som helst kontroll. De nu gällande bestämmelserna innebära dock
en viss sådan, varigenom vinnes stor garanti för att den inköpta ammunitionen
icke användes för illojala eller ovidkommande ändamål.
Under hänvisning till vad ovan anförts får skytteförbundens överstyrelse
därför uttala, att bestämmelserna för förvärv av ammunition enligt gällande
vapenkungörelse synas fullt tillfredsställande från det frivilliga skytteväsendets
sida, varför en ändring i av motionärerna avsedd riktning icke synes överstyrelsen
vara av behovet påkallad.
Stockholm den 10 februari 1940.
THURE HOLMBERG.
v. Ordförande i Skytteförbundens överstyrelses
verkställande utskott.
/ J. F. Blym Forshell.
Bihang till riksdagens protokoll 1910. 9 sami. 1 avd. Nr 34—35. ii48 4o 2