Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1937 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om visst tillägg
. till lagen örn barn i äktenskap m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 35,
vilken behandlats av första lagutskottet, har fru Nordgren m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta införande av följande stadganden i nedan angivna
lagar:
i lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap:
Leva föräldrarna på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad åtskilda,
eller är deras äktenskap upplöst, och har vårdnaden örn barnet tillerkänts
den ena av föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, har barnavårdsnämnden
i den kommun, där modern är kyrkobokförd, att, efter ansökan
av endera av föräldrarna eller av förmyndaren, förordna barnavårdsman
för barnet.
I fråga örn sålunda förordnad barnavårdsman skall vad i 15—19 §§ lagen
örn barn utom äktenskap stadgas rörande barnavårdsman äga motsvarande
tillämpning; samt
i lagen den 14 juni 1917 om adoption:
Är barn adopterat av makar, eller har ena maken adopterat den andres
barn, skall vad i--— — § lagen örn barn i äktenskap stadgas rörande
barnavårdsman för barn äga motsvarande tillämpning.
Motionärerna ha tillika hemställt, att utskottet ville i formellt avseende
inarbeta de föreslagna bestämmelserna i respektive lagar.
Beträffande de skäl som föranlett motionärernas hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse för desamma ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.
Barnavårdsmannainstitutionen infördes hos oss med lagen den 14 juni
1917 örn barn utom äktenskap.
Jämlikt 2 § i nämnda lag skall vårdnaden örn barn utom äktenskap som
regel tillkomma modern. För varje sådant barn skall, enligt 13 §, förordnas
en barnavårdsman, som har att bistå modern med råd och upplys
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 1 avd. Nr 35.
099 37
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
ningar saint tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt
åligger det barnavårdsmannen sörja för, att åtgärder ofördröjligen vidtagas
för fastställande av barnets börd samt tillförsäkrande av underhåll åt barnet,
biträda med indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag samt, när
skäl därtill är, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet.
Barnavårdsmannen äger att själv eller genom ombud föra talan för barnet
rörande faderskap, underhåll och förmynderskap ävensom barnets förklarande
för trolovningsbarn samt är berättigad att anlita polismyndigheten för
underhållsskyldigs efterforskande eller hörande och för verkställande av
delgivningar.
I 14 § föreskrives, att barnavårdsman skall förordnas av vederbörande
barnavårdsnämnd, helst redan före barnets födelse, och i 16 § heter det, att
barnavårdsnämnden har att utöva tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet
samt må, när anledning därtill förefinnes, entlediga honom och förordna ny
barnavårdsman. Intet hinder föreligger för en person att samtidigt vara
barnavårdsman för flera barn.
I lagen den 27 juni 1924 örn förmynderskap 2 kap. 2 § föreskrives, att för
underårigt barn utom äktenskap är modern förmyndare, därest vårdnaden
örn barnet icke tillagts fadern.
Med förevarande motion avses att bereda möjlighet att erhålla barnavårdsman
jämväl för vissa barn i äktenskap, nämligen i sådana fall då föräldrarna
på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad leva åtskilda eller deras
äktenskap är upplöst samt vårdnaden örn barnet tillerkänts den ena av föräldrarna
eller särskilt förordnad förmyndare. Även för adoptivbarn borde
enligt motionärernas mening i motsvarande fall barnavårdsman kunna erhållas.
I det följande återgivas de lagbestämmelser örn barn i äktenskap och
örn adoptivbarn, som härutinnan kunna vara av särskilt intresse.
Enligt lagen den 11 juni 1920 örn barn i äktenskap står sådant barn regelmässigt
under båda föräldrarnas vårdnad (2 §, jfr 6 §).
Jämlikt 8 § skall, därest en av föräldrarna gör sig skyldig till grovt missbruk
eller grov försummelse vid vårdnadens utövande eller är hemfallen åt
missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart liv eller är till följd av
frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i
vårdnaden, rätten äga att på ansökan av den andre eller på anmälan av allmän
åklagare eller barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden skall tillkomma
allenast den andre. Inträffar sådant fall i fråga örn bägge föräldrarna, kan
rätten överflytta vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.
I 9 § första stycket heter det, att om föräldrarna på grund av söndring
leva åtskilda, rätten har på ansökan av endera att förordna, vilken av dem
skall ha vårdnaden om barnen eller, örn ej alla barnen böra stå under den
enes vårdnad, huru de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, skall rätten giva sitt beslut i överensstämmelse med vad de önska,
såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, har
rätten att bestämma, efter vad med hänsyn främst till barnens bästa finnes
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
skäligt. Om endera huvudsakligen bär skulden till sammanlevnadens hävande
och de äro lika skickade att ha vårdnaden örn barnen, skall den andre vara
närmast därtill. Enligt andra stycket i nämnda paragraf skall rätten, om det
dömes till återgång av föräldrarnas äktenskap eller till hemskillnad eller
äktenskapsskillnad mellan dem, tillika meddela förordnande angående vårdnaden
örn barnen. Därvid skall vad i första stycket är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
I 11 § föreskrives, att örn vårdnaden enligt 9 § tillerkänts den ene av föräldrarna
och i fråga örn honom inträffar fall, varom i 8 § sägs, eller han
dör, rätten skall förordna den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna
med hänsyn till barnets bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.
I 15 § stadgas slutligen, att örn föräldrarna leva åtskilda på grund av
söndring eller efter vunnen hemskillnad eller om deras äktenskap är upplöst,
den av föräldrarna, som ej har vårdnaden örn barnet, skall vara skyldig att
betala underhållsbidrag. Har ingendera av föräldrarna vårdnaden örn barnet,
åvilar sådan skyldighet bägge föräldrarna, I detta sammanhang må även omnämnas
stadgandet i 5 kap. 5 § giftermålsbalken att make, som gör sig skyldig
till uppenbar försummelse av sin underhållsplikt, skall, örn den andra maken
det yrkar, av rätten förpliktas att till denne utgiva bidrag till de utgifter för
familjens underhåll, vilkas ombesörjande enligt sed ankommer på honom
eller rätten med hänsyn till omständigheterna finner skäligen böra anförtros
honom. Vidare må erinras örn den underhållsskyldighet som, jämlikt lag den
11 juni 1920, åligger make mot den andre makens barn.
I förmynderskapslagen 2 kap. 1 § föreskrives, att för underårigt barn i
äktenskap fadern skall vara förmyndare. Bland annat för det fall att fadern
entledigas från förmynderskapet, skall modern vara barnets förmyndare. Går
föräldrarnas äktenskap åter, eller vinna de hemskillnad eller äktenskapsskillnad,
blir den barnets förmyndare, som skall ha vårdnaden örn det. Förordnas
eljest, att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna, skall
han också vara förmyndare.
Enligt 2 kap. 7 § sistnämnda lag kan för omyndig, när omständigheterna
sådant påkalla, förordnas flera förmyndare. Einnes den, som på grund av
lag skall vara förmyndare, icke lämpligen böra ensam handhava förmynde’rskapet,
skall jämte honom annan förmyndare förordnas.
I fråga örn adoptivbarn stadgas i 12 § av lagen den 14 juni 1917 örn adoption,
att adoptant skall ha den vårdnad örn adoptivbarnet, som tillkommer
föräldrar, samt vara barnets förmyndare. Är någon adopterad av makar, eller
har ena maken adopterat den andres barn, skall i de avseenden som nyss
nämnts så anses som vore barnet deras gemensamma. I 13 § stadgas, att
adoptant och adoptivbarn skola ha samma plikt att underhålla varandra som
föräldrar och barn i äktenskap. Är adoptanten gift, skall hans make ha den
underhållsskyldighet mot adoptivbarnet, som åligger make mot andra makens
barn.
4
Furutå lagutskottets utlåtande Nr 35,
I förevarande motion anföres bland annat:
Frågan om vårdnaden om barn i äktenskap och underhållsbidrag till dem
kan avgöras genom avtal mellan föräldrarna, vilket i regel oförändrat fastställes
av rätten, eller genom rättegång. Striderna örn vårdnadsrätten, den
icke vårdnadsberättigades sammanträffanden med barnen och förhållande
till dem i övrigt samt hans underhållsplikt äro ofta bittra och bli ingalunda
för alltid bilagda genom avkunnande av rättens utslag. Den vårdnadsberättigade
kan, trots den av domstol fastslagna underhållsskyldigheten för
den andra parten, år efter år se sig nödsakad att kämpa för utfående av
de utdömda beloppen, vilka till och med helt kunna utebli, därför att vårdnadshavaren
icke känner till eller förmår använda sig av förefintliga möjligheter
till åtgärder mot tredskande underhållspliktig. Det kan också hända,
att yårdnadshavaren i sin hätskhet mot den andra parten på allt sätt sökeri
i strid emot lagens stadganden, avskära all förbindelse mellan denne och
barnen eller använder barnen för att tillskansa sig fördelar av den andra
parten. Barnen kunna sålunda genom försummad underhållsbetalning bli
försatta i ett nödläge, som varit möjligt att undgå, därest vid den vårdnadsberättigades
sida stått en person med barnavårdsmans befogenheter och
skyldigheter, och de utsättas stundom för slitningar och försummelser, vilka
kunnat undvikas eller minskas genom ingripande av en sådan med laglig
myndighet utrustad utomstående.
Största betydelsen torde en dylik barnavårdsman få såsom biträde åt
vårdnadshavaren vid utkrävande av underhållsbidrag åt barnet. Det vore
visserligen i många fall önskvärt, att en barnavårdsman kunde representera
barnet redan vid slutandet av avtal rörande vårdnadsrätt och underhållsbidrag
med anledning av faktisk särlevnad eller förestående hemskillnad och
äktenskapsskillnad. Men för att detta skulle kunna genomföras, måste vardera
maken tillerkännas rätt att redan dessförinnan under bestående äktenskap
begära förordnande av barnavårdsman. En sådan anordning måste
emellertid anses mindre lämplig med hänsyn till den möjlighet till trakasserier,
som därigenom skulle yppas. Förordnande av barnavårdsman för barn
i äktenskap torde därför böra förekomma endast i de fall, då domstol meddelat
beslut rörande vårdnaden örn sådant barn i sammanhang med hemskillnad,
äktenskapsskillnad eller återgång eller då föräldrarna eljest på grund
av söndring leva åtskilda.
Därest förordnande av barnavårdsman i dessa fall gjordes obligatoriskt,
skulle detta tekniskt kunna genomföras på så sätt, att domstolarna ålades
skyldighet att underrätta vederbörande barnavårdsnämnd örn varje sådant
beslut, varefter barnavårdsnämnden hade att ofördröjligen förordna barnavårdsman.
Med hänsyn till de många fall, då ifrågavarande spörsmål avgöras
utan tvist mellan föräldrarna och dessa i fortsättningen frivilligt fullgöra
sina förpliktelser mot barnet, torde det emellertid vara mindre lämpligt
att göra tillsättandet av barnavårdsman obligatoriskt. Det är i dessa
fall icke behövligt, att en utomstående tillvaratager barnets rätt, och förde
föräldrar, som lojalt fullgöra sina förpliktelser, skulle kontakten med en
av dem icke önskad barnavårdsman måhända kännas som ett obehörigt
intrång i deras privatliv. För vinnande av det åsyftade önskemålet, tillvaratagande
av barnets rätt och bästa i de fall då ingripande av utomstående
erfordras, bör det därför vara till fyllest, att vardera maken eller
annan person, åt vilken vårdnaden örn barnet blivit anförtrodd, tillerkännes
rätt att hos vedex-börande bai-navårdsnämnd begära föroi-dnande av barnavårdsman.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 5
Även för adoptivbarn bör i samma fall som för barn i äktenskap finnas
möjlighet att förordna barnavårdsman.
Såsom av utskottets redogörelse framgår, skall för varje barn utom äktenskap
förordnas en barnavårdsman, som har att bistå modern och tillse, att
barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. I förevarande motion föreslås
lagstiftning av innebörd att barnavårdsman skall kunna förordnas även för
vissa barn i äktenskap, nämligen då föräldrarna på grund av söndring eller
efter vunnen hemskillnad leva åtskilda eller då deras äktenskap är upplöst.
Barnavårdsman skulle kunna tillsättas så snart vårdnaden örn barnet i sådana
fall tillerkänts den ena av föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare.
Förordnande av barnavårdsman i de angivna fallen skulle meddelas, örn framställning
därom gjordes av endera av föräldrarna eller av förmyndaren. Motsvarande
bestämmelser skulle gälla för adoptivbarn.
Barnavårdsmannainstitutionen, som infördes hos oss genom lagen den 14
juni 1917 om barn utom äktenskap, har visat sig vara av stor betydelse.
Med barnavårdsmannens bistånd ha de förpliktelser nämnda lag ålagt fadern
till utomäktenskapligt barn kunnat utkrävas i en omfattning som utan sådan
hjälp kanske icke varit möjlig. Med hänsyn till dessa goda resultat anser utskottet
det böra tagas under övervägande att, i enlighet med motionärernas förslag,
begagna sig av barnavårdsmannainstitutionen även för vissa barn i äktenskap,
då även för en ensamstående hustru kan föreligga stort behov av hjälp
för utkrävande av barnuppfostringsbidrag. Och sådant behov torde uppkomma
icke endast i de uti motionen angivna fall, då på grund av särlevnad till följd av
söndring eller efter hemskillnad eller på grund av äktenskapsskillnad den ena
av föräldrarna förordnats att ensam utöva vårdnaden om barnet, utan även i
sådana fall då dylikt förordnande örn vårdnaden meddelats t. ex. på grund av
grov pliktförsummelse från den andre makens sida (jfr 8 § lagen om barn i
äktenskap). I detta sammanhang må erinras örn att 1934 års barnpensioneringssakkunniga
i sitt den 18 november 1936 avgivna betänkande1 framlagt
förslag om att underhållsbidrag till barn — såväl utom som i äktenskap
— under vissa villkor skulle kunna förskotteras av det allmänna, som
sedan skulle få regressrätt mot fadern. Antagandet av detta förslag skulle
innebära att det allmänna i viss mån övertoge besväret med indrivningen av
underhållsbidrag. Såsom ock under förarbetena till 1917 års lag framhållits,
bortfaller emellertid icke därmed behovet av särskilda åtgärder för att trygga
utbekommandet av faderns underhållsbidrag.
Införandet av barnavårdsman för barn utom äktenskap kan i viss mån
karakteriseras som en social hjälpåtgärd; förhållandet ter sig tämligen likartat
i de fall där det beträffande barn i äktenskap i främsta rummet kan bli
fråga örn förordnande av barnavårdsman, nämligen då så erfordras till stöd
åt ensamstående hustrur som sakna möjlighet att bevaka barnens rätt, sär
-
Utskottet.
1 Statens offentl. utredningar 1936: 47.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
skilt när det gäller indrivandet av underhållsbidrag. Motionärerna ha emellertid
tänkt sig att barnavårdsman skulle förordnas jämväl på framställning
av den av föräldrarna som icke har vårdnaden örn barnet. Därvid bleve det
uppenbarligen närmast fråga örn tillskapandet av en familjerättslig instans
jämförlig med medlaren i äktenskapstvister. Utskottet kan icke förneka att
en barnavårdsman skulle vara till en viss nytta även i en sådan uppgift. Genom
hans ingripande skulle understundom åtskilliga slitningar mellan vårdnadshavaren
och den andre av föräldrarna kunna undvikas. Emellertid har man
här kommit in på ett område, där man på grund av sakens ömtåliga beskaffenhet
måste gå fram med särskild varsamhet. Den största takt och
finkänslighet måste fordras av en barnavårdsman som skulle fullgöra
dylika ofta mycket krävande uppgifter; måhända komme det att bli förenat
med svårighet att uppbringa ett tillräckligt antal därtill kvalificerade
personer. I motsats till vad som är händelsen beträffande barn utom
äktenskap torde i nu förevarande fall oftast finnas ett verkligt hem där den
vårdnadshavande maken och barnen sammanleva. Att här lämna en utomstående
person tillträde och medgiva honom rätt att lämna mer eller mindre
detaljerade direktiv i uppf ostrings- och andra frågor skulle förvisso icke
sällan te sig såsom ett obehörigt ingrepp i privatlivet. Begäran örn förordnande
av barnavårdsman i dessa fall skulle även kunna antagas mången gång
komma att ske i trakasseringssyfte. Märkas bör ock att några egentliga
maktmedel icke skulle komma att stå barnavårdsmannen tillbuds, därest han
skulle önska att gentemot den make som har barnet hos sig genomdriva sin
vilja i avseende å vårdnaden. På grund av det sålunda anförda ställer sig utskottet
tveksamt till tanken att barnavårdsman även skulle kunna förordnas
på begäran av den utav föräldrarna som icke har vårdnaden örn barnet. I varje
händelse synes ett sådant förordnande icke böra meddelas utan föregången
prövning av de närmare omständigheterna i det särskilda fallet, övervägas
kunde emellertid huruvida rätten att förordna barnavårdsman i sådant fall
borde anförtros åt domstol i stället för åt barnavårdsnämnd samt örn
förordnande av barnavårdsman skulle kunna meddelas redan innan beslut i
vårdnadsfrågan föreligger. Vad slutligen angår de fall då vårdnaden är anförtrodd
åt särskilt förordnad förmyndare, skulle det enligt utskottets mening
möjligen kunna tänkas att denne själv borde få rätt att erhålla en barnavårdsman
vid sin sida, men att i dylika fall medgiva föräldrarna rätt att begära
förordnande av barnavårdsman synes ej lämpligt eller behövligt.
Jämväl beträffande adoptivbarn torde kunna uppkomma förhållanden likartade
med de ovan i fråga örn barn i äktenskap omtalade.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning huruvida bestämmelser
lämpligen böra införas örn förordnande i vissa fall av
barnavårdsman för barn i äktenskap och för adoptivbarn samt
7
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
angående därmed sammanhängande spörsmål ävensom för riksdagen
framlägga de förslag vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 6 april 1937.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Klefbeck, Erik Anderson, Ernst
Svenson, Ruben Wagnsson*, Löfgren, Colleen* och Verner Andersson;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund
och Lindmark, fru Östlund samt herrar Olsson i Mellerud, Lindberg i Stockholm
och Gezelius.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.