Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1961 (Utlåtande 1964:L1u35 - höst l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1961

Nr 35

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
huvudmannaskapet för rådhusrätterna m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 23 april 1964 dagtecknad proposition, nr 156, vilken hänvisats
till lagutskott, såvitt avser vid densamma fogade lagförslag, och i
denna del behandlats av första lagutskottet samt i övrigt hänvisats till statsutskottet,
har Kungl. Maj :t, såvitt nu är i fråga, under åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet
för rådhusrätterna,

2) lag om ändring i rättegångsbalken,

3) lag med vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga,

4) lag angående upphävande av lagen den 5 april 1949 (nr 114) om val
av borgmästare och rådman,

5) lag om ändrad lydelse av 14 § konkurslagen, samt

6) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 4 juni 1937 (nr 306) om
behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål,

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
densamma väckta, likalydande motioner, nr 826 i första kammaren av herr
Anderson, Carl Albert, m. fl. och nr 1 016 i andra kammaren av herr Anderson
i Sundsvall m. fl.

I det följande lämnas redogörelse för i motionerna framställt yrkande
samt de skäl som anförts därför.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de kommunala domstolarna, rådhusrätterna,
skall förstatligas från och med den 1 januari 1965.

Förslag framlägges om åtgärder angående rådhusrättspersonalens övergång
till statliga tjänster. Dessa förslag innebär att den nya statliga organisationen
så långt det är möjligt skall övertaga den nuvarande personalen.
Rådhusrätternas domare blir i princip skyldiga att den 1 januari 1965 övergå
till tjänster i denna organisation.

Stad med rådhusrätt föreslås även efter förstatligandet skola hålla erforderliga
lokaler med inventarier för rådhusrättens behov. Kontorsutrustning,
1 Biliang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 1 avd. Nr 35

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 196i

som nu användes vid rådhusrätt, skall staden enligt förslaget överlämna
till statsverket utan gottgörelse eller, i vissa fall, upplåta med nyttjanderätt.

Den lagstiftning som reglerar städernas inflytande vid tillsättandet av
tjänster för borgmästare och rådman föreslås bli upphävd. Vidare framlägges
förslag till ändrade lagregler om stads förenande i judiciellt avseende
med domsaga.

Riktlinjer uppdrages för utformningen av en gemensam domarbana, med
enhetlig ordning i fråga om rekrytering, utbildning, behörighet och tjänstetillsättning.
I samband härmed föreslås att rådhusrätternas assessorstjänster
avskaffas. Vidare föreslås att det vid häradsrätterna tillämpade systemet
med rättsferier skall införas även vid rådhusrätterna. Dessa förslag
föranleder ändringar i rättegångsbalken och konkurslagen.

Slutligen behandlas vissa principer för administrationen av rådhusrätterna
efter förstatligandet. Förslag till personalplaner framlägges, såvitt avser
i huvudsak den ordinarie domarpersonalen i de olika rådhusrätterna.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964

1) Lag

med vissa bestämmelser angående statens övertagande av
huvudmannaskapet för rådhusrätterna

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Stads skyldighet att hålla rådhusrätt skall upphöra vid utgången av år
1964 i den mån ej i lag stadgas annorlunda.

2 §•

Vid rådhusrätt anställd lagfaren tjänsteman är skyldig att den 1 januari
1965 övergå till jämställd eller högre tjänst vid underrätt.

Den som med stöd av vad sålunda sagts överföres till statlig tjänst är ej
skyldig att vidkännas minskning i honom tillförsäkrade avlöningsförmåner.

3 §.

Stad med rådhusrätt skall efter den tidpunkt som angives i 1 § alltjämt
hålla erforderliga lokaler för rådhusrättens behov jämte möbler och andra
dylika inventarier samt svara för uppvärmning, belysning och städning av
lokalerna.

Vad i lagen den 18 juli 1942 om bestridande av kostnaderna för domsagas
kansli är stadgat skall härvid äga motsvarande tillämpning.

4 §.

Utrustning av annat slag än som avses i 3 § första stycket, vilken anskaffats
uteslutande för rådhusrättens behov, skall den 1 januari 1965 utan
vederlag överlämnas till kronan.

Abonnemang å telefonanläggning, som stad ställt till förfogande endast
för nyss angivet behov, skall samtidigt utan vederlag överlåtas till kronan.

Utrustning, som före sagda dag anskaffats även för annat än rådhusrättens
behov, äger kronan i fortsättningen utan vederlag nyttja i den omfattning,
i vilken egendomen varit avsedd för rådhusrätten.

5 §•

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

lf Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 1 avd. Nr 36

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964

2) Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 1 kap. 10, 13 och 17 §§ samt 4 kap. 2 § rättegångsbalken1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att
4 kap. 3 § samma balk skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

10 §.

För rättsskipningen i rådhusrätt För rättsskipningen i rådhusrätt
skola finnas borgmästare och råd- skola finnas borgmästare och rådmän
samt, om göromålen kräva det, män. De skola vara lagfarna.
en eller flera assessorer. De skola
vara lagfarna.

Rådhusrätt må-------i avdelningar.

Vid rådhusrätt-------bestämda tider.

Rådhusrätt skall för huvudförhandling
varje vecka hålla en eller
flera allmänna rättegångsdagar samt
eljest sammanträda så ofta det för
arbetet kräves.

Rådhusrätt skall

§•

Rådhusrätt skall för huvudförhandling
varje vecka med undantag
för tiden under rådhusrättens ferier
hålla en eller flera allmänna rättegångsdagar.
Då det för arbetets jämna
gång eller eljest finnes erforderligt,
äge rådhusrätten för huvudförhandling
utsätta särskilt sammanträde.
För annan handläggning än
huvudförhandling skall rådhusrätten
sammanträda så ofta det för arbetet
kräves.

— annan ort.

17 §.

Närmare bestämmelser om under- Närmare bestämmelser om underrätts
organisation och verksamhet rätts organisation, verksamhet och
samt domsagas förvaltning medde- förvaltning meddelas av Konungen,
las av Konungen.

4 kap.

2 §•

President och lagman i hovrätt, President och lagman i hovrätt,
hovrättsråd, häradshövding, borg- hovrättsråd, häradshövding, tings 1

Senaste lydelse av 4 kap. 2 §, se SFS 1947: 616.

Första lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

mästare och rådman utnämnas av
Konungen. Revisionssekreterare utnämnes
eller förordnas av Konungen.

Om val av borgmästare och rådman
är särskilt stadgat.

3 §.

Tingsdomare utnämnes eller förordnas
av Konungen.

Om tillsättning av assessor i rådhusrätt
meddelas bestämmelser av
Konungen.

utlåtande nr 35 år 1964

(Föreslagen lydelse)

domare, borgmästare och rådman
utnämnas av Konungen. Revisionssekreterare
utnämnes eller förordnas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Även efter lagens ikraftträdande skall i rättsskipningen i rådhusrätt deltaga
dessförinnan utnämnd assessor i rådhusrätten.

3) Lag

med vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga

Härigenom förordnas som följer.

Förordnande att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt
avseende förenas med domsaga meddelas av Konungen. I anslutning till
sådant förordnande äger Konungen giva erforderliga föreskrifter med avseende
å stadens rättigheter och skyldigheter i förhållande till tingslaget samt
utfärda de bestämmelser i övrigt, till vilka stadens förening med domsagan
må föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965, då lagen den 17 juni 1932
(nr 263) om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende skall upphöra
att gälla.

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965

4) Lag

angående upphävande av lagen den 5 april 1949 (nr 114) om val av
borgmästare och rådman

Härigenom förordnas, att lagen den 5 april 1949 (nr 114) om val av borgmästare
och rådman skall upphöra att gälla vid utgången av år 1964.

Blir borgmästare- eller rådmanstjänst ledig under år 1964, har magistraten
att ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungen. I fråga om åtgärder
som under år 1964 böra vidtagas för tillsättande av tjänst, som skall tillträdas
tidigast den 1 januari 1965, meddelar Konungen erforderliga bestämmelser.

5) Lag

om ändrad lydelse av 14 § konkurslagen

Härigenom förordnas, att 14 § konkurslagen1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Då konkursansökning skall hänskjutas
till rätten, varde målet av
konkursdomaren utsatt att förekomma,
i stad inom fyra dagar samt på
landet inom tio dagar eller, om varken
borgenären eller gäldenären begär
att målet skall upptagas inom
sistnämnda tid, senast på det ting
som närmast därefter hålles. Kräves
för gäldenärens kallande eller hans
inställelse vid rätten oundgängligen
längre tid, må tiden för målets företagande
vid rätten utsträckas, dock
ej utöver sex veckor från det delgivning
av kallelsen kan väntas hava
ägt rum. Till rätten skola parterna
särskilt kallas. I kallelsen skall erinras
om den i 16 § stadgade påföljden
av parts utevaro.

I fråga om---—---mot

(Föreslagen lydelse)

§.

Då konkursansökning skall hänskjutas
till rätten, varde målet av
konkursdomaren utsatt att förekomma
inom tio dagar eller, om varken
borgenären eller gäldenären begär
att målet skall upptagas inom nämnda
tid, senast på det ting eller den
allmänna rättegångsdag som närmast
därefter hålles. KräveS för gäldenärens
kallande eller hans inställelse
vid rätten oundgängligen längre
tid, må tiden för målets företagande
vid rätten utsträckas, dock ej utöver
sex veckor från det delgivning av
kallelsen kan väntas hava ägt rum.
Till rätten skola parterna särskilt
kallas. I kallelsen skall erinras om
den i 16 § stadgade påföljden av
parts utevaro.
varande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.
1 Senaste lydelse, se SFS 1957: 97.

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964

6) Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 4 juni 1937 (nr 306) om
behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmal

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 4 juni 1937 om behörighet för
häradsrätt att upptaga sjörättsmål skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Har, med stöd av lagen om stads
och landsbygds förenande i judiciellt
avseende, förordnats att rådhusrätt
i stad skall upphöra och staden i judiciellt
avseende förenas med domsaga,
äger Konungen förordna att
häradsrätten i orten skall äga upptaga
sjörättsmål för vilka rådhusrätten
skolat vara rätt domstol. Förordnande
som sist är sagt skall ej
utgöra hinder för tvistemåls instämmande
till närmaste rådhusrätt samt
ej heller föranleda ändring i vad eljest
gäller om rätt att, efter överenskommelse
mellan parterna, i sådant
mål söka annan rådhusrätt.

Med sjörättsmål------

Har förordnats att rådhusrätt i
stad skall upphöra och staden i judiciellt
avseende förenas med domsaga,
äger Konungen förordna att
häradsrätten i orten skall äga upptaga
sjörättsmål för vilka rådhusrätten
skolat vara rätt domstol. Förordnande
som sist är sagt skall ej
utgöra hinder för tvistemåls instämmande
till närmaste rådhusrätt samt
ej heller föranleda ändring i vad eljest
gäller om rätt att, efter överenskommelse
mellan parterna, i sådant
mål söka annan rådhusrätt.

av dispasch.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961
hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt, lagmannen
Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f. expeditionschefen
Harriet Stangenberg och överdirektören Paul lammelin såsom
sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i riket.
Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse
en allmän översyn av domstolsväsendet.

Såsom experter åt de sakkunniga förordnades därefter hovrättsassessorn
Leif Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera
lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby.
Till ledamöter av eu rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöteina
av riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hem -

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964

mansägaren Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbundsjuristen
Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionslöreståndaren
Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren
Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d.
folkskoleinspektören Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf,
direktören Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten
Holger Wildund.

De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgivit
ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrätternas
förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en föreligger
i tryck (SOU 1963: 56) och de båda övriga är stencilerade. I betänkandet
framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domstolarna,
rådhusrätterna. De föreslagna åtgärderna rör i första hand överförandet
av rådhusrätternas personal till statlig tjänst. I anslutning härtill framlägges
förslag angående rekrytering, utbildning, kompetenskrav och befordran
inom den, efter det att rådhusrätterna förstatligats, helt statliga domarkåren
i riket. För rådhusrätternas del har upprättats förslag om organisation
och administration samt personalplaner efter förstatligandet. Förslag framlägges
också om lokalhållningen för dessa domstolar samt, vad gäller de
framtida principerna, för samtliga underrätter. I betänkandet föreslås vidare
att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna skall avvecklas
i samband med rådhusrätternas förstatligande. Betänkandet innehåller slutligen
förslag rörande principerna för domförhet i underrätt i en kommande
enhetlig underrättsorganisation och för domkretsindelningen inom denna organisation.

Över betänkandet, utom såvitt rör magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionernas
avveckling, har efter remiss yttranden avgivits av justitiekansiersämbetet,
riksåklagarämbetet, nedre justitierevisionen, samtliga hovrätter
utom hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms rådhusrätt, Göteborgs
rådhusrätt, rådhusrätterna i Södertälje, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna,
Linköping, Norrköping, Motala, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad,
Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Varberg, Uddevalla,
Vänersborg, Borås, Karlstad. Örebro, Västerås, Gävle, Sundsvall, Östersund,
Umeå, Skellefteå och Luleå, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket,
överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, byggnadsstyrelsen,
riksarkivet, 1961 års storstadsutredning, polisberedningen, länsindelningsutredningen,
Sveriges advokatsamfund, Föreningarna Sveriges häradshövdingar,
Sveriges stadsdomare, Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler,
Sveriges landsfiskaler och Sveriges kommunala förvaltnings jurister
samt Sveriges juristförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. En del av remissorganen
har haft att yttra sig endast beträffande vissa i förevarande delar
av betänkandet behandlade frågor. Till yttrandena har fogats utlåtanden
trän ett stort antal myndigheter, kommunala organ och organisationer.

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 196k

Vissa ekonomiska frågor i samband med ett förstatligande av rådhusrätterna
har — jämte andra spörsmål — behandlats i en inom finansdepartementet
upprättad, den 20 november 1963 dagtecknad promemoria
angående avveckling av vissa av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter
i förhållande till staten. Denna promemoria innehåller förslag,
som i sin tur beaktar bl. a. innehållet i ett av 1955 års stadsutredning år
1962 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1962:9). Promemorian har varit
föremål för remissbehandling.

Genom riksdagens bifall år 1962 till Kungl. Maj :ts proposition angående
huvudmannaskapet för polisväsendet in. m. (prop. 148, SU 183, rskr 387)
har i princip beslutats att staten från och med den 1 januari 1965 övertager
huvudmannaskapet för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet i den
mån huvudmannaskapet för dessa verksamhetsgrenar alltjämt är kommunalt.
Efter beslut av innevarande års riksdag har organisationen av polis-,
åklagar- och exekutionsväsendet fått sin närmare utformning (prop. 100,
SU 114, rskr 259) samt viss lagstiftning med anledning av förstatligandet
och omorganisationen av nyssnämnda verksamhetsgrenar genomförts (prop.
101, LJU 28, rskr 291 resp. prop. 126, LJU 29, rskr 277).

Vidare bör nämnas att utskottet denna dag även förehaft till behandling
dels ett genom Kungl. Maj:ts proposition, nr 157, angående avveckling av
vissa av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till
staten, in. m. framlagt förslag till lag om skyldighet för vissa städer att bidraga
till statsverkets kostnader för domstolsväsendet dels ock Kungl.
Maj:ts proposition, nr 163, angående avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna,
m. in.

1 den följande framställningen lämnas först en översikt över den nuvarande
domstolsorganisationen samt redogörelse för föredragande departementschefens,
statsrådet Kling, allmänna ståndpunktstagande till frågan om
rådhusrätternas förstatligande. Därefter redovisas, i anslutning till de i
ämnet väckta motionerna, till vissa delar vad i propositionen upptagits beträffande
lokalhållningen. Beträffande propositionens innehåll torde i övrigt
få hänvisas till denna.

Nuvarande domstolsorganisation

De allmänna domstolarna i vårt land utgöres av underrätter, sex hovrätter
och högsta domstolen. I underrätterna — härads- och rådhusrätter -—
dömer lagfarna domare, i vissa mål jämte lekmän, nämnden, överrätterna
består alltid av flera lagfarna domare. Utöver de dömande uppgifterna omhänderhar
hovrätterna administrationen av häradsrätterna och har även
att sörja för domarrekryteringen och en väsentlig del av domarutbildningen.
Enligt rådande grunder för instansordningen skall praktiskt taget alla

10 Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964

mål anhängiggöras i underrätt. Underrätternas domar kan alltid underställas
hovrätts prövning. I princip föreligger fullfölj dsrätt från hovrätt till
högsta domstolen. Beträffande flertalet mål gäller emellertid, som villkor
för att talan mot hovrätts dom skall komma under högsta domstolens pi’övning,
att högsta domstolen lämnar tillstånd därtill. De till högsta domstolen
fullföljda målen beredes i nedre justitierevisionen.

Häradsi ätterna handhar rättsskipningen på landet. Kostnaderna för dem
bestrides av statsverket. Det åligger dock domkretsens, tingslagets, innevånare
att betala utgifterna för sammanträdes- och kanslilokaler. Även vissa
städer lyder under landsrätt. Detta gäller städer, som tillkommit efter år
1904, och en del äldre städer, som i senare tid förenats med landsbygd i
judiciellt avseende. I övriga städer handhas rättsskipningen av rådhusrätt,
som bekostas av staden. Kostnaderna för hovrätter och högsta domstolen
bestrides av statsverket.

Domsaga, som är benämningen på häradshövdings ämbetsområde, utgör i
allmänhet ett tingslag. Antalet domsagor är för närvarande 117. Av dessa
består 13 av mer än ett tingslag. I flertalet domsagor finns, jämte häradshövdingen,
en eller tlera biträdande lagfarna domare: tingsdomare, tingssekreterare
eller fiskalskompetenta biträden.

För närvarande har 36 städer rådhusrätt. Av dessa, s. k. magistratsstäder,
är fem nu föremål för utredning om landsrättsförläggning. De lagfarna domarna
i rådhusrätt utgöres av borgmästare och två eller flera rådmän. I ett
flertal rådhusrätter finns därjämte assessorer och andra biträdande domare.

Vad gäller underrätternas organisation råder vissa olikheter mellan rådhusrätter
och häradsrätter. Olikheterna är historiskt betingade och sammanhänger
med att rådhusrätterna är av städerna bekostade domstolar, medan
upprätthållandet av domstolsorganisationen i övrigt åvilar staten. Olikheter
finns bl. a. i ordningen för tillsättning och utbildning av domare samt
för arbetsfördelningen inom domstolarna. Vidare råder skiljaktigheter i fråga
om domstolarnas sammansättning. För häradsrätt är huvudregeln, gällande
både tvistemål och brottmål, att domstolen är domför med en lagfaren
ordförande jämte nämnd. Rådhusrätt har i brottmål samma sammansättning
som häradsrätt. Vid särskild huvudförhandling i tvistemål däremot
har rådhusrätt kollegial sammansättning med tre eller fyra lagfarna domare.
I enklare mål är såväl häradsrätt som rådhusrätt domför med endast en
lagfaren domare.

Rådhusrätt har att, utöver rättsskipningen i stad, såsom magistrat utöva
viss förvaltningsverksamhet. Denna verksamhet omfattade tidigare såväl
kommunala som statliga uppgifter. Numera är magistraten befriad från de
kommunala uppgifterna. Magistraten har emellertid alltjämt att svara för
en mångfald uppgifter i egenskap av lokal statlig myndighet. I Stockholm
åvilar dock flertalet magistratsgöromål överståthållarämbetet.

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 196b

Allmänna ståndpunktstaganden

Departementschefen

Det torde vara en allmänt omfattad mening att ansvaret för rättsskipningen
principiellt är en uppgift, som uteslutande bör ankomma på staten.
Skäl kan ej anses föreligga att göra undantag för rättsskipningen i
stad. Numera torde det ej vara att betrakta som en förmån för stad att ha
egen jurisdiktion. I dagens läge framstår det snarare som en orättvisa att
en del städer, till skillnad från andra kommuner, skall själva helt bära den
ekonomiska bördan av att hålla domstol. Det synes också vara ett önskemål
bland magistratsstäderna att bli befriade från skyldigheten att hålla rådhusrätt.

Rådande ordning med olika huvudmän för rådhusrätterna och övriga
domstolar har fått återverkningar på hela domstolsväsendet. Den har varit
till olägenhet i flera hänseenden. Skillnader föreligger i organisationen mellan
rådhusrätter och häradsrätter. Olika regler gäller för rättens sammansättning
i tvistemål. Grunderna för arbetsfördelningen mellan domarna och
formerna för arbetet inom domstolen är i rådhusrätt delvis andra än de
som tillämpas i häradsrätt. Ordningen för tillsättning och utbildning av domare
i rådhusrätt skiljer sig från den som gäller för övriga domstolar.
Detta har kommit att begränsa möjligheterna för rådhusrätternas domare
att söka sig till statlig domstol. Begränsningar gäller också i fråga om övergång
från sådan domstol till rådhusrätt. På grund härav har det bildats en
statlig och en kommunal domarkår, vilka i fråga om befordringsgång och
domartjänster blivit i stor utsträckning skilda från varandra. Denna dualism
innebär påtagliga nackdelar såväl från allmän synpunkt som för den
enskilde befattningshavaren.

Rättegångsreformen omfattade i huvudsak själva förfarandet i processen.
De organisatoriska åtgärderna begränsades i princip till sådana som krävdes
för att domstolarna skulle bli i stånd att bära upp det nya förfarandet. En
mera genomgripande omorganisation av domstolarna blev ställd på framtiden.
Domstolskommiltén har nu fått uppdraget att göra en samlad och
allsidig översyn av domstolsväsendet. Denna översyn berör domstolarna i
alla instanser. Kommittén har haft att taga som utgångspunkt att huvudmannaskapet
och kostnaderna för rättsskipningen i de städer, som har rådhusrätt,
skall överföras till staten. I sitt nu framlagda delbetänkande föreslår
kommittén att rådhusrätterna förstatligas som ett första led i arbetet
på en ny doinstolsorganisalion. Kommittén har förutsatt att förstatligandet
sker samtidigt med att staten, enligt vad som redan i princip beslutats, övertager
huvudmannaskapet för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet, d. v. s.
den 1 januari 1965.

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år t96i

Omfattningen av den allmänna översynen av domstolsväsendet, vilken nu
inletts genom domstolskommitténs arbete, gör det angeläget att taga tillvara
tillgängliga möjligheter att framskrida etappvis. Förstatligandet av
rådhusrätterna är otvivelaktigt en sådan fråga som kan lösas genom en
delreform. Att huvudmannaskapet för samtliga allmänna domstolar samlas
på en hand synes tillika vara en förutsättning för den omorganisation
av domstolsväsendet i dess helhet vartill översynen syftar. Det synes också
av andra skäl angeläget att denna reform genomföres utan större dröjsmål.
Vissa fördelar vinnes uppenbarligen, om reformen kan samordnas med att
staten den 1 januari 1965 övertager huvudmannaskapet för polis-, åklagaroch
exekutionsväsendet. Under remissbehandlingen har viss tveksamhet uttalats
från några håll angående möjligheterna att till sagda dag hinna genomföra
de åtgärder som reformen kräver. En given förutsättning bör vara
att mera omfattande ändringar i rådhusrätternas nuvarande organisation
ej skall vidtagas i omedelbart samband med reformen. Med hänsyn härtill
torde hinder av antydd art ej behöva föranleda uppskov. Jag får sålunda
föreslå att rådhusrätterna förstatligas den 1 januari 1965.

1 enlighet med vad kommittén funnit blir det nödvändigt att tills vidare
bibehålla rådhusrätter och häradsrätter som två från varandra i viss utsträckning
skilda former av underrätter. För att omorganisationen icke
skall medföra allvarligare störningar i rådhusrätternas verksamhet måste
utgångspunkten vara att staten, så långt det är möjligt, övertager rådhusrätterna
i befintligt skick. Erforderliga förändringar torde sedan få ske
sucecssivt.

Förstatligandet av rådhusrätterna aktualiserar i första hand åtgärder
för att överföra personalen till statlig tjänst och för att rådhusrätterna även
i fortsättningen skall disponera erforderliga lokaler för sin verksamhet.
Därjämte måste de frågor lösas som sammanhänger med att staten övertager
och magistratsstäderna avlastas kostnader för domstolarna. I det följande
ämnar jag framlägga förslag, som angår personalens övergång till
statliga tjänster och lokalhållningen för rådhusrätterna. Vissa ekonomiska
spörsmål i samband med förstatligandet kommer, enligt vad jag inhämtat,
att anmälas i senare sammanhang av chefen för finansdepartementet i anslutning
till frågan om en avveckling av vissa av städernas särskilda rättigheter
och skyldigheter i förhållande till staten.

I enlighet med vad här sagts bör de organisatoriska förändringarna, vad
gäller rådhusrätterna, i allt väsentligt begränsas till de med huvudmannaskapsreformen
förbundna åtgärderna. En angelägenhet av vikt är dock att
så snart som möjligt undanröja förut omnämnda dualism mellan den statliga
domarkåren och stadsdomarkåren samt att skapa tillfredsställande förutsättningar
för att få till stånd en gemensam domarbana. Härför erforderliga
åtgärder föranleder vissa jämkningar i domarorganisationen vid
rådhusrätterna. Jag vill i det följande anmäla vissa förslag till åtgärder,

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964

som angår rekrytering och utbildning av domaraspiranter samt kompetens
och befordran för domare. Dessa förslag tager sikte på att bygga upp er.
för samtliga domare gemensam karriär efter rådhusrätternas förstatligande.
Förslagen angår således även domarpersonalen och organisationen vid
rådhusrätterna. Alla dessa frågor är visserligen ej av beskaffenhet att böra
underställas riksdagens prövning men jag anser mig likväl för sammanhangets
skull böra beröra dem.

Lokalhållning m. m.

Nuvarande förhållanden

Om byggande och underhåll av lokaler för häradsrätt finns uttryckliga
lagföreskrifter. Beträffande lokalhållningen för rådhusrätt saknas sådana
föreskrifter. Som en följd av att rådhusrätterna i sin helhet är av städerna
bekostade domstolar bestrides kostnaderna för rådhusrätternas lokaler av
kommunalskattemedel. Föreskrift om skyldighet för magistratsstad att hålla
rådhus förekommer visserligen i åtskilliga stadsprivilegier men generella
bestämmelser härom finns icke.

Vad angår häradsrätternas lokalhållning gäller enligt 26 kap. 4 § byggningabalken
att varje härad skall bygga och underhålla »tingsbyggning».
Skyldigheten att bygga och underhålla lokaler för häradsrätter brukar kallas
tingshusbyggnadsskyldigheten. Då tingslaget och icke häradet numera
utgör domkrets, har skyldigheten helt övergått på tingslaget. Enligt lagen
den 18 juli 1942 (nr 658) om bestridande av kostnaderna för domsagas
kansli skall tingslaget svara för kostnaderna för kanslilokaler jämte möbler
och andra sådana inventarier. Tingslagets åligganden innefattar även skyldighet
att bekosta uppvärmning, belysning och städning av lokalerna. Övriga
omkostnader för domsagas kansli bestrides av statsverket. Alla som erlägger
kommunalutskylder inom tingslaget deltager i kostnaderna för byggnad
och underhåll av lokalerna. Därvid tillämpas de grunder som är stadgade
för sådana utskylders fullgörande i allmänhet. Tingshusbyggnadsskyldigheten
är att anse som ett allmänt besvär, vilket åvilar tingslagets menighet,
de tingshusbyggnadsskyldige. Enligt 6 § 1. länsstyrelseinstruktionen
den 30 maj 1958 (nr 333) tillkommer det länsstyrelsen att pröva och avgöra
frågor om åliggande att anskaffa och underhålla allmänna byggnader med
tillhörande inventarier. Det har emellertid sedan länge ansetts att de tingshusbyggnadsskyldige
äger en självständig beslutanderätt i frågor, som rör
tingshusbyggnadsskyldigheten, och alt länsstyrelsens uppgift är begränsad
till att efter besvär pröva de tingshusbyggnadsskyldiges beslut och att meddela
eller vägra fastställelse därå.

Lagbestämmelser saknas rörande de former i vilka de tingshusbyggnads -

14 Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964

skyldige skall handlägga sina angelägenheter. Beslutanderätten utövas i allmänhet
genom ombud för de i tingslaget ingående kommunerna. Dessa ombud
håller i regel stämma en gång om året inför häradsrätten. I flertalet
tingslag finns såsom verkställande och förvaltande organ en av de tingshusbyggnadsskyldige
utsedd tingshusstyrelse, vald av de tingshusbyggnadsskyldige
på stämma eller bestående av ombud för kommunerna. I de fem
tingslag, som utgöres av en enda kommun, fullgör kommunala organ
vad som ankommer på de tingshusbyggnadsskyldige. Det stora flertalet
av rikets domsagor — omkring 90 procent — omfattar för närvarande
minst sex kommuner. Belägenheten av tingshus beror av Kungl. Maj :ts beslut
enligt 1 kap. 6 § rättegångsbalken. Kungl. Maj :t bestämmer även kansliorten
för domsaga, jfr 42 § domsagostadgan.

År 1962 utdebiterades i samtliga tingslag i tingshusmedel drygt 10 milj.
kr. I endast åtta tingslag utgjorde utdebiteringen mer än tio öre per skattekrona.
För att erhålla en jämnare utdebitering är det regel att tingshusbyggen
delvis finansieras med lån, men det är icke ovanligt att viss fondbildning
sker hos de tingshusbyggnadsskyldige för att kunna möta utgifterna i
samband med nybyggen.

Enligt uppgifter, som domstolskommittén inhämtat, kan brandförsäkringsvärdet
av de 144 tingshus som finns i riket skattas till omkring 120
milj. kr. Taxeringsvärdet är åtskilligt lägre eller omkring 40 milj. kr.; i fle1963
uppgick de tingshusbyggnadsskyldiges tillgångar i form av banktillra
fall är dock tingshusen ej åsatta taxeringsvärden. Vid ingången av år
godohavanden och andra fordringar till närmare 20 milj. kr. och deras skulder
till omkring 10 milj. kr.

Rikets samtliga rådhusrätter är inrymda i lokaler som ägs av vederbörande
stad. Lokalerna förvaltas av det organ som handhar stadens fastighetsväsen.
På något håll, såsom i Göteborg, förhyrs dessutom lokal av privat
fastighetsägare. Rådhusrätternas lokaler är, med något undantag, belägna
antingen i för ändamålet uppförda rådhus eller i stadshus. I städernas rådhus
finns ofta dessutom lokaler för stadsförvaltningen och för polis och
åklagare. I många städer är rådhusen av kulturhistoriskt intresse. På senare
tid har det hört till undantagen att särskilda byggnader uppförts enbart
för rådhusrätternas behov.

I rådhusrätternas och magistraternas inkomst- och utgiftsstater är regelmässigt
upptaget ett belopp för lokalhyra till stadens fastighetsförvaltning,
s. k. intern hyra. Detta belopp innefattar i de flesta fall icke kostnader för
städning men väl kostnader för ljus och värme. De i rådhusrätternas stater
för år 1963 upptagna beloppen för lokalhyra uppgår till drygt 2,6 milj. kr.
Medräknas även städningskostnader kan årskostnaden för städernas domstolslokaler
uppskattas till omkring 3 milj. kr.

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 196i

Domstolskommittén

Kommittén förordar, att nu föreliggande skyldighet att tillhandahålla
lokaler åt underrätterna avlastas kommunerna och överflyttas på staten.
Därvid bör enligt kommittén lokalfrågan för rådhusrätternas del lösas på
det sättet, att staten tillförsäkras nyttjanderätt till de utrymmen som disponeras
i byggnaderna för rådhusrätternas behov, medan i fråga om tingshusen
dessa bör, i den mån de alltjämt är erforderliga, överlåtas på staten
med äganderätt. Statens övertagande av lokalhållningen bör emellertid enligt
kommittén anstå tills vidare.

Kommitténs närmare överväganden i nu ifrågavarande hänseende redovisas
å s. 40—43 i propositionen.

Yttrandena

Domstolskommitténs förslag, att staten skall utfästa sig att övertaga ansvaret
för lokalhållningen för samtliga underrätter, tillstyrkes eller lämnas
utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Redogörelse för yttrandena återfinnes å s. 43—47 i propositionen.

Departementschefen

Enligt domstolskommitténs mening bör staten i samband med att en
enhetlig statlig underrättsorganisation skapas även övertaga lokalhållningen
för underrätterna. Ett särskilt och vägande skäl härför finner kommittén
i det ställningstagande som i motsvarande avseende skett beträffande
polis-, åklagar- och exekutionsväsendet. Kommittén anser det emellertid
av praktiska skäl icke möjligt att genomföra en sådan reform samtidigt
med att rådhusrätterna förstatligas den 1 januari 1965. För övrigt finner
kommittén det icke i och för sig nödvändigt att staten omedelbart övertager
lokalhållningen. Det kan snarare vara av värde att avvakta något
eller till dess att den nya underrättsorganisationen och domkretsindelningen
tagit fastare form och underrätternas lokalbehov bättre kan överblickas.
Under mellantiden bör tingslagens nuvarande skyldighet att bekosta
sammanträdes- och kanslilokaler åt häradsrätterna bestå. I fråga om
städer med rådhusrätt föreslår kommittén att städerna under sagda tid får
ha kvar skyldigheter med avseende på lokalhållningen i samma omfattning
som gäller för tingslagen.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag blivit föremål för delade
meningar. Många remissinstanser anser liksom kommittén att staten
av principiella skäl bör övertaga lokalhållningen för underrätterna. I ett
stort antal yttranden har dock en motsatt uppfattning kommit till uttryck.
Enligt företrädarna för denna uppfattning talar främst praktiska skäl för
att kommunerna bör bibehållas vid sin skyldighet att hålla lokaler. I några

16 Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 196i

yttranden förordas att lösningen av frågan om ny underrättsorganisation
och domkretsindelning bör avvaktas, innan en mera slutgiltig ställning tages
till vem som framdeles skall svara för underrätternas lokaler.

För egen del är jag icke beredd tillstyrka kommitténs förslag alt staten
skall utfästa sig att övertaga ifrågavarande lokalhållningsskyldighet. Under
remissbehandlingen har en stark opinion omvittnat värdet av den lokala
förankringen av lokalhållningsskyldigheten vad gäller såväl häradsrätterna
som rådhusrätterna. Förutom att praktiska och trivsamma lokaler
skapats för underrätternas verksamhet, har tingshusen och rådhusen
på många håll givits sådan utformning att de får räknas till bygdens eller
ortens mera betydande byggnader. Den nuvarande tingshusbyggnadsskyldigheten
handhas i enkla former. Rådhusrättsstäderna förfogar för sin del
över särskild organisation för fastighetsförvaltning. Det torde ej finnas anledning
förmoda annat än att städerna även efter ett förstatligande av rådhusrätterna
skulle komma att tillfredsställande ombesörja lokalhållningen
för dessa. De kostnader som kommunerna åsamkas för lokalhållning åt underrätterna
är därtill av jämförelsevis ringa storlek.

Om det sålunda enligt min mening icke finns anledning att nu avskaffa
den lokala förankringen av förevarande skyldighet, behöver ett sådant ställningstagande
självfallet icke hindra att frågan prövas på nytt, då verkningarna
av en ny underrättsorganisation och ändrad domkretsindelning
i en framtid kan överblickas.

Jag föreslår alltså att tingslagens nuvarande skyldigheter i fråga om lokalhållning
för häradsrätterna tills vidare skall bibehållas och att stad med
rådhusrätt skall ha kvar skyldigheter rörande lokalhållning i samma omfattning
som för närvarande åvilar tingslag. I enlighet härmed bör det ankomma
på sådan stad att hålla erforderliga lokaler för rådhusrätts sammanträden
och kansli samt möbler och andra inventarier ävensom att svara
för uppvärmning, belysning och städning av lokalerna. Det torde vara
erforderligt att denna skyldighet för stad med rådhusrätt inskrives i lag.
Jag förordar att ett stadgande härom upptages i förut omnämnda särskilda
lag, innehållande även andra bestämmelser angående statens övertagande
av huvudmannaskapet för rådhusrätterna. Härmed sammanhängande
frågor kommer att behandlas i motiveringen till förslaget till den särskilda
lagen.

På sätt domstolskommittén föreslagit bör sådan kontorsutrustning m. m.
som anskaffats uteslutande för rådhusrätts behov överlåtas på statsverket.
Därmed åsyftas utrustning som användes eller skall användas vid bedrivandet
av rådhusrätts verksamhet. Värdet av denna egendom torde vara
ringa och ersättning bör därför ej utgå. Likaså bör telefonabonnemang,
som avser uteslutande för rådhusrätts behov använd apparat, utan ersättning
överlåtas till staten. Även dessa frågor synes kräva lagstiftning. Erforderliga
bestämmelser torde få införas i nyss berörda särskilda lag. I

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 196i

anledning av uttalanden under remissbehandlingen bör anmärkas, att
konstverk och andra liknande föremål inom rådhusrätts lokaler givetvis ej
är att hänföra till kontorsutrustning som skall överlåtas på staten.

Utrustning, som anskaffats även för annat än rådhusrätts behov, bör
i enlighet med domstolskommitténs förslag utan vederlag till staden få nyttjas
i den omfattning, i vilken egendomen varit avsedd för rådhusrätten.
Domstolen bör även i fortsättningen kunna bruka sådan egendom gemensamt
med kommunalt organ. Av nyttjandet föranledda drifts- och underhållskostnader
bör staten givetvis ersätta. Med hänsyn till kostnadernas
ringa storlek torde det inte vara erforderligt att utfärda särskilda författningsbestämmelser
om statens skyldigheter härvidlag.

Motionerna

I de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna, I: 826
och II: 1016, hemställes, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
ville göra det uttalandet, att det principiella ansvaret för hållandet av lokaler
åt underrätterna i såväl stad som på landet skall åvila statsverket samt
att frågan om de närmare formerna för statens övertagande av lokalhållningen
får upptagas särskilt.

Sedan i motionerna inledningsvis erinrats om domstolskommitténs och
departementschefens ståndpunktstaganden i frågan rörande lokalhållningen,
anföres i fortsättningen till stöd för det framställda yrkandet:

Vid remissbehandlingen av domstolskommitténs delbetänkande framkom
det som ett klart kommunalt önskemål att lokalhållningen för underrätterna,
såväl rådhusrätterna som häradsrätterna, i samband med rådhusrätternas
förstatligande skulle överföras på statsverket. I sina remissyttranden
konstaterade bl. a. såväl Stadsförbundet som Kommunförbundet
med tillfredsställelse att domstolskommittén i princip förordade en överflyttning
av underrätternas lokalhållning på staten, en ståndpunkt som
förbunden redan tidigare redovisat i olika sammanhang. Kommunförbundet
framhöll i anslutning härtill att reformen för alla underrätter borde
genomföras redan i samband med rådhusrätternas förstatligande den 1 januari
1965. Ett överförande av lokalhållningsskyldigheten på statsverket
finge anses motiverat icke enbart ur principiella synpunkter utan även ur
praktiska. Det syntes vara förenat med avsevärda praktiska olägenheter
att bibehålla en kostnadsuppdelning inom samma verksamhetsområde mellan
olika huvudmän. Det kunde heller icke anses rationellt att enbart för
lokalhållningen hålla en särskild organisation med tingshusbyggnadsskyldiga
m. m.

Vi vill i allt väsentligt instämma i de synpunkter som beträffande frågan
om lokalhållningen för underrätterna redovisats av ett flertal kommunala
remissinstanser. I och för sig vore det givetvis mest tilltalande om man
redan i samband med rådhusrätternas förstatligande den 1 januari 1965
kunde överföra lokalhållningsskyldigheten på staten. Emellertid kan medgivas
att tiden nu synes väl knapp för att man skall hinna ordna med en
sådan ansvarsöverföring. I enlighet med domstolskommitténs ståndpunkt

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964

anser vi emellertid att man i vart fall nu bör från statligt håll i princip utfästa
sig att övertaga skyldigheten att hålla lokaler för underrätterna. Det
kommunala ansvar som skulle kvarstå efter den 1 januari 1965 skulle med
utgångspunkt härifrån betraktas som ett provisorium och endast avse att
bestå under en mellantid i syfte att bereda rådrum för det praktiska genomförandet
av en överflyttning av ansvaret för lokalhållningen på statsverket.

Utskottet

Genom förevarande proposition framlägges lagförslag, innebärande att
rådhusrätterna skall förstatligas från och med den 1 januari 1965, ävensom
förslag till därtill anknytande lagstiftning. Vidare innefattar propositionen
vissa förslag till lagändringar, som visserligen icke äger direkt samband
med den föreslagna domstolsreformen men som ändock ansetts böra genomföras
i detta sammanhang. Därjämte uppdrages i propositionen riktlinjer
för utformningen av en gemensam domarbana. I denna senare del
berörda frågor är emellertid väsentligen av beskaffenhet att böra regleras
i administrativ ordning.

Redan 1931 års riksdag uttalade sig för att rättsskipningen i städerna
borde övertagas av staten. Domstolskommittén har i sitt arbete haft att utgå
från ett förstatligande. Under remissbehandlingen av kommitténs betänkande
har ej delade meningar rått därom, att staten bör övertaga huvudmannaskapet
för rådhusrätterna. Sedan numera även framlagts förslag angående
avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna
samt förslag till utskiftning av magistratsgöromålen på andra myndigheter,
torde den i nu föreliggande proposition förordade reformen böra genomföras.

Mot de i propositionen upptagna lagförslagen har utskottet ej något att
erinra.

De motioner som föreligger till utskottets behandling i samband med
propositionen avser frågan om det framtida ansvaret för hållandet av lokaler
åt underrätterna. I motionerna yrkas — med utgångspunkt från att
ett övertagande från statens sida av ifrågavarande skyldighet icke kan genomföras
redan den 1 januari 1965 — att riksdagen måtte göra det uttalandet,
att det principiella ansvaret för lokalhållningen skall åvila statsverket
samt att frågan om de närmare formerna för statens övertagande av lokalhållningen
får upptagas särskilt.

Enligt det nu framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser angående
statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna skall
stad med rådhusrätt även efter den 1 januari 1965 vara skyldig att hålla
erforderliga domstolslokaler jämte möbler och andra dylika inventarier
ävensom svara för uppvärmning, belysning och städning av lokalerna. Den
sålunda föreslagna lokalhållningsskyldigheten kommer att motsvara vad

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 196b 19

som för närvarande gäller beträffande tingslags skyldighet att hålla tingshus.

Domstolskommittén har förordat, att staten bör utfästa sig att övertaga
ansvaret för ifrågavarande lokalhållning. Samma inställning har det övervägande
antalet remissorgan intagit, däribland huvudparten av de instanser
som har kommunal anknytning. Ett överförande av lokalhållningsskyldigheten
på statsverket har avstyrkts av bl. a. samtliga i ärendet hörda hovrätter
samt flertalet av de tingshusbyggnadsskyldige som avgivit yttrande.
Till stöd för att staten bör övertaga ifrågavarande skyldighet har i första
hand anförts, att rättsvården såsom en uteslutande statlig angelägenhet
borde bekostas helt av staten. Vidare har framhållits, att staten åtagit sig
motsvarande skyldighet med avseende å polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
ävensom att de med en ny domkretsindelning förknippade byggnadsproblemen
bör kunna lösas lättare om en och samma huvudman svarar
för all lokalhållning inom domstolsväsendet. Mot ett överförande av lokalhållningen
på staten har bl. a. andragits, att det nuvarande systemet fungerat
väl. Vidare har gjorts gällande att den nuvarande tingshusbyggnadsskyldigheten
varit av betydelse för den lokala anknytningen mellan domstol
och bygd.

Departementschefen har förklarat sig icke beredd att tillstyrka kommitténs
förslag, att staten skall utfästa sig att övertaga ifrågavarande lokalhållningsskyldighet,
och har därvid främst hänvisat till värdet av den lokala förankringen
av denna skyldighet, till de praktiska former varunder skyldigheten
utövats samt till frågans jämförelsevis ringa vikt för kommunerna
ur ekonomisk synpunkt. Enligt departementschefen behöver emellertid
detta ställningstagande icke innefatta hinder mot att frågan prövas på nytt,
då verkningarna av en ny underrättsorganisation och ändrad domkretsindelning
kan överblickas.

Av utredningen i ärendet torde framgå att den rådande ordningen för
lokalhållningen i allmänhet fungerat under smidiga former och på ett över
huvud taget tillfredsställande sätt. Domstolarna har sålunda ofta tillgång
till ändamålsenliga och värdiga lokaler. Kostnaderna för lokalhållningen
torde i allmänhet vara föga betungande.

Enligt utskottets uppfattning kan å andra sidan starka principiella skäl
åberopas till stöd för att staten efter rådhusrätternas förstatligande bör
svara för lokalhållningen för underrätterna. Beträffande den verksamhet
som utövas av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet har staten åtagit sig
det fulla ekonomiska ansvaret. Rättsvården är också utpräglat en sådan
samhällsfunktion som det bör ankomma på staten att uppfylla.

Av vad nu anförts torde framgå att goda skäl kan anföras till stöd för
båda de ståndpunkter som intagits under ärendets tidigare behandling.
Emellertid bör den framtida domkretsindelningens inverkan på problemet
här närmare uppmärksammas. För närvarande har frågan om domkrets -

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 196A

indelningen i stort lämnats öppen. Genom en omfattande ändring i den nuvarande
domkretsindelningen kan behov av nya lokaler komma att uppstå
inom vissa domkretsar, medan i andra befintliga byggnader kan bli helt
överflödiga. I vissa domkretsar kan återigen situationen bli den att befintliga
lokaler väl motsvarar vad som just behöves. Skulle sådana olikheter
i fråga om tillgång och behov av lokaler för domstolsväsendet uppstå, kan
onekligen lokalhållningsskyldigheten komma att för vissa kommuner bli
oskäligt betungande och belastningen ojämnare fördelad än för närvarande.
Till de skäl av principiell art som kan anföras för att ifrågavarande skyldighet
skall åvila staten skulle alltså i ett sådant läge komma även skäl av
ekonomisk natur, från vilka man svårligen kan bortse vid frågans bedömande.

Vilka verkningar en ändrad domkretsindelning kommer att få kan man
naturligen i dagens läge icke med bestämdhet uttala sig om. Det är därför
enligt utskottet befogat att låta ståndpunktstagandet i den nu aktuella frågan
anstå, till dess principerna för en ny domkretsindelning fastslagits och
därmed även kostnaderna för ett övertagande från statens sida av lokalhållningen
kan närmare preciseras. Utskottet förutsätter att riksdagen i
samband med behandlingen av principerna för domkretsindelningen förelägges
förslag beträffande de närmare formerna för ett eventuellt statligt
övertagande av lokalhållningsskyldigheten. På grund av vad sålunda anförts
och då det nu framlagda lagförslaget ej torde innefatta ett slutligt
ståndpunktstagande i den aktuella frågan, synes de nu behandlade motionerna
icke böra föranleda något riksdagens uttalande.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
156, såvitt nu är i fråga; samt

B. att de i anledning av propositionen väckta motionerna,
1:826 och 11:1016, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 3 november 1964

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Erik Svedberg, Hilding, Lundin,
Hedlund, Svanström, Nyman och fröken Ljungberg;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Johansson,
herrar östrand, Keijer, Fröding och Larsson i Norderön.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640141