Första lagutskottets utlåtande nr 33 (Utlåtande 1947:L1u33 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 33.

Nr 33.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen
den 19 maj 1944 (nr 215) om eftergift av åtal mot
vissa underåriga.

Genom en den 7 mars 1947 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 171, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna vid propositionen
fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19
maj 1944 (nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

I fråga om de skäl som anförts till stöd för förslaget får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Det i propositionen framlagda lagförslaget är föranlett av nya rättegångsbalken,
vilken skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Enligt 20 kap. 7 § nya rättegångsbalken må allmänt åtal av åklagaren eftergivas,
om å brottet icke kan följa svårare straff än böter och det är uppenbart,
att den misstänktes lagföring ej är påkallad ur allmän synpunkt, eller om
brottet förövats, innan den misstänkte dömts för annat av honom förövat brott
eller till fullo undergått straff eller annan påföljd för sådant brott, och det är
uppenbart, att brottet i jämförelse med det andra brottet är med hänsyn till
påföljden utan nämnvärd betydelse.

I samma lagrum stadgas att, om i lag eller författning meddelats särskild
föreskrift om eftergift av åtal, den skall gälla.

I fråga om eftergift av åtal för brott som begåtts av underårig innan han
fyllt 18 år finnas särskilda stadganden i lagen den 19 maj 1944 om eftergift
av åtal mot vissa underåriga, vilken trätt i kraft den 1 juli 1944. Föl-utsättning
för åtalseftergift är enligt 2 § i denna lag, att den underårige omhändertages
för skyddsuppfostran eller blir föremål för annan därmed jämförlig åtgärd
eller utan dylik åtgärd erhåller särskild tillsyn eller lämplig sysselsättning
samt det med skäl kan antagas att han skall avhålla sig från att ånyo begå
brott, eller ock, om brottet är ringa, att det uppenbarligen skett av okynne
eller förhastande. Åtal skall dock väckas, om det finnes påkallat med hänsyn
till den allmänna laglydnaden eller eljest ur allmän synpunkt. Möjligheten
att lämna åtalseftergift är ej begränsad till brott av viss svårhetsgrad. Lagen

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 1 avd. Nr 33—34.

Första lagutskottets utlåtande nr 33.

Utskottet.

täcker alltså även de brottskategorier, beträffande vilka åtalseftergift kan
meddelas enligt nya rättegångsbalken 20 kap. 7 §.

Inför nya rättegångsbalkens ikraftträdande har det på grund härav ansetts
nödvändigt att närmare reglera förhållandet mellan sistnämnda lagrum
och 1944 års lag.

Enligt nya rättegångsbalken är förutsättningen för eftergift av åtal för bötesbrott,
att det är uppenbart att den misstänktes lagföring ej är påkallad ur
allmän synpunkt. Förutsättningarna för eftergift enligt 1944 års lag äro beträffande
ringa brott att brottet uppenbarligen skett av okynne eller förhastande
samt att det ej med hänsyn till den allmänna laglydnaden eller eljest
ur allmän synpunkt finnes påkallat att åtal väckes. Brott å vilket icke kan
följa svårare straff än böter är tydligen i regel att betrakta som ringa. Detta
är dock icke alltid fallet. Villkoren för åtalseftergift för bötesbrott äro alltså
formellt strängare enligt 1944 års lag än enligt nya rättegångsbalken.

Efter att i likhet med 1944 års riksdag (se första lagutskottets utlåtande
nr 11 samt skrivelse nr 157) ha förklarat sig anse anledning saknas att beträffande
ungdomliga lagöverträdare draga snävare gränser för åtalseftergift
än beträffande övriga, har föredragande departementschefen, statsrådet Zetterbergt
i propositionen anfört bl. a. följande:

»Man kunde därför överväga att---begränsa tillämpligheten av de

särskilda bestämmelserna om åtalseftergift beträffande ungdom till — bortsett
från sammanträffande brott — sådana brott, som kunna föranleda
fängelse eller straffarbete. Enbart en sådan åtgärd skulle emellertid ej innebära
någon tillfredsställande reglering av förhållandet mellan 20 kap. 7 §
rättegångsbalken och 1944 års lag i avseende å andra brott än bötesbrotten.
En bättre lösning torde vinnas, om man låter nya rättegångsbalkens bestämmelser
om åtalseftergift vara tillämpliga oavsett den brottsliges ålder samt
därutöver medger åtalseftergift beträffande underåriga enligt de särskilda
stadgandena i 1944 års lag.

I enlighet härmed torde i 1 § av 1944 års lag böra föreskrivas, att enligt
vad i lagen stadgas må, utöver vad som följer av 20 kap. 7 § rättegångsbalken,
allmänt åtal eftergivas, om brottet begåtts av någon som därvid ej fyllt aderton
år.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår avses med det genom
propositionen framlagda lagförslaget att inskränka tillämpningsområdet för
lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga till att gälla
allenast brott varå kan följa svårare straff än böter. För att detta må komma
till otvetydigt uttryck i lagtexten föreslår utskottet en förtydligande omformulering
av 1 § i 1944 års lag.

Utskottet har i övrigt icke funnit anledning till erinran mot förslaget och
får alltså hemställa,

Första lagutskottets utlåtande nr 33.

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss
ändring böra vidtagas i det genom förevarande proposition
framlagda lagförslaget — måtte för sin del antaga följande
förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 19 inaj 1914 (nr 215)
om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 19 maj 1944 om eftergift
av åtal mot vissa underåriga skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 §•

Enligt denna lag må, utöver vad
som följer av 20 kap. 7 § rättegångsbalken,
allmänt åtal eftergivas, om
brottet begåtts av någon som därvid
ej fyllt aderton år och talan skolat
väckas vid allmän underrätt.

Har brott vård kan följa svårare
straff än böter begåtts av någon som
därvid ej fyllt aderton år, må, utöver
vad som följer av 20 kap. 7 § 2. rättegångsbalken,
allmänt åtal för brottet
eftergivas enligt denna lag.

Vad i lagen stadgas gäller allenast
åtal som skolat väckas vid allmän
underrätt.

3 §•

Frågan om eftergift av åtal skall prövas av landsfogden eller, i Stockholm,
av förste stadsfiskalen; dock äger Konungen förordna, att frågan må,
i den omfattning vartill Konungen finner särskilda skäl föranleda, prövas
av underordnad åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken dag
vad instruktionerna för polismyndigheterna i vissa städer innehålla om rätt
att eftergiva åtal skall upphöra att gälla.

Stockholm den 9 maj 1947.

På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.

Första lagutskottets utlåtande nr 33.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Wagnsson, Westman, Ekströmer,
Lindblom, Olofsson, William Ohlsson och Arrhén*;

från andra kammaren: herrar Rylander, Lindqvist, Gezelius, Hedlund i
Östersund, Werner*, fru Gustafson, fröken Öberg och herr Jonsson i Skutskär.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.