Första lagutskottets utlåtande Nr 33 (Utlåtande 1934:L1u33 l1u)

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Mr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1934 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om mått och vikt ävensom en i ämnet väckt motion.

Genom en den 9 februari 1934 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 97, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.
Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden föreslagit riksdagen att antaga ett vid
propositionen fogat, nedan intaget förslag till lag om mått och vikt.

I samband med denna proposition har utskottet förehaft en i anledning
därav i andra kammaren väckt motion, nr 541, av herr Ossbahr, i vilken
yrkas att riksdagen måtte, med godkännande i övrigt av förslaget till lag
örn mått och vikt, för sin del besluta, att 9 § i sagda lag skall erhålla sådan
lydelse, att omjustering av vågar skall ske i lämplig omfattning.

I fråga örn de skäl som ligga till grund för propositionen får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till det propositionen
bilagda utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden.
Beträffande motiveringen till motionärens yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.

Gällande bestämmelser i förevarande ämne återfinnas huvudsakligen
i förordningen den 9 oktober 1885 örn mått och vikt med däri sedermera
gjorda ändringar. I förordningen upptogos detaljerade bestämmelser angående
beskaffenhet och konstruktion av de mätnings- och vägningsredskap,
som kunde godkännas till justering. Dessa bestämmelser voro emellertid
avfattade med tanke på de enkla redskap, exempelvis längdmått,
målkärl, vikter och likarmade vågar, vilka voro tillräckliga för dåtida behov.
Utvecklingen inom handel och teknik har sedermera föranlett tillskapande
av andra mera tidsbesparande redskap, vilka för att fylla sin
uppgift icke kunnat konstrueras efter samma enkla principer som de äldre
redskapen. För att bereda rum för dylika, i 1885 års förordning ursprungligen
icke upptagna redskap lia upprepade ändringar i förordningen vidtagits.
Genom särskilda kungörelser lia därjämte vid sidan av förordningen
utfärdats bestämmelser beträffande mätnings- och vägningsredskap.
Slutligen lia redskap, vilka icke varit upptagna i förordningen men som
likväl ansetts böra godkännas, i allmänhet till en början godkänts genom
särskilda av Kungl. Majit meddelade resolutioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. !) sami. 1 avd. Nr 33.

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

En omarbetning av de nuvarande bestämmelserna har sedan avsevärd
tid tillbaka varit föremål för överväganden.

Till grund för det genom förevarande proposition framlagda förslaget
ligger i väsentliga delar ett den 4 december 1931 av särskilda sakkunniga
avgivet betänkande (S. O. IL 1931: 36). Detta betänkande innefattade förslag
till

1) lag örn mått och vikt;

2) justeringsförordning;

3) förordning angående befrielse från justeringsplikt för vissa mätnings-
och vägningsredskap;

4) förordning angående justering av mätnings- och vägningsredskap,
inrättade efter andra än metriska enheter;

5) förordning med vissa bestämmelser angående mätning och vägning;

6) kungörelse angående gottgörelse till mynt- och justeringsverket för
prövning och godkännande av mätnings- och vägningsredskap m. m.;

7) förordning angående bestämning av längd, yta, rymd och massa m. m.;

8) lag örn ändrad lydelse av 22 kap. 5 och 21 §§ strafflagen; samt

9) förordning angående bestämning av kvalitetsvikt hos spannmål.

De sakkunniga ha framhållit, hurusom det ursprungliga kravet på uttömmande
detaljbestämmelser i 1885 års förordning icke kunnat upprätthållas
ens med ett otal författningsändringar. Godkännande av mätningsoch
vägningsredskap hade sålunda jämväl måst ske genom särskilda författningar
och resolutioner, varjämte slutligen åt mynt- och justeringsverket
uppdragits att godkänna konstruktionen hos vissa mätnings- och
vägningsredskap.

De sakkunniga lia ansett, att en ytterligare utvidgning i skilda hänseenden
av mynt- och justeringsverkets bestämmanderätt vore bäst ägnad
att främja en smidig anpassning av justeringsverksamheten efter utvecklingens
gång. Bland viktigare ändringar i övrigt som föreslagits av de sakkunniga
må nämnas nya definitioner å mätning och vägning samt å mätnings-
och vägningsredskap, förslag örn utvidgad skyldighet att använda
justerade redskap, förslag örn periodisk omjustering av vågar ävensom nya
bestämmelser örn tillåtna felangivelser beträffande vågar. Rörande materialets
uppdelning på de skilda författningarna ha de sakkunniga ansett
erforderligt att i förslaget till lag örn mått och vikt sammanföra vissa
grundläggande, av mätnings- och vägningsteknikens utveckling mera oberoende
bestämmelser, vilka synts vara av beskaffenhet att böra antagas
av Kungl. Majit och riksdagen, under det att föreskrifter i övrigt av de
sakkunniga upptagits i författningar, avsedda att utfärdas av Kungl.
Majit i administrativ ordning. Vid denna uppdelning lia de sakkunniga
sökt följa tidigare tillämpad praxis.

Över betänkandet lia avgivits yttranden av kommerskollegium, myntoch
justeringsverket, Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms
län, varjämte vetenskapsakademien utan eget yttrande överlämnade ett

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

av två av akademiens ledamöter avgivet utlåtande jämte en därvid fogad,
av en utav nämnda ledamöter upprättad bilaga. Beträffande särskilda
delar av betänkandet lia yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen,
järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen oell lantmäteristyrelsen m. fl. Handelskamrarna i riket
ävensom åtskilliga föreningar oell sammanslutningar samt enskilda
företag lia genom olika myndigheter erhållit tillfälle att till dessa avgiva
yttranden.

Det till riksdagens prövning nu föreliggande förslaget till lag örn mått
och vikt är i korthet av följande innehåll.

Enligt 1 § i förslaget är lagens tillämplighetsområde begränsat till
längd-, yt- och rymdmått samt vikt. Genom den givna definitionen å mått
uteslutas mått för tid, temperatur, elektrisk energi, ljusstyrka m. m. I 2 §
angivas enheter för längd och massa och definieras dessa enheter genom
hänvisning till de internationella prototyperna. I 3 § upptagas bestämmelser
örn de kopior av de internationella prototyperna, som här i riket tjäna
till yttersta efterrättelse för bestämmande av längd, yta, rymd och vikt. Förslagets
4 § innehåller stadganden örn huvudlikare för metern och kilogrammet,
vilka äro de första rangens likare, som justeringsmyndigheten utan
särskilt tillstånd kan använda. I 5 § återfinnas bestämmelser örn enheter
för yta och rymd, och i 6 § angivas över- och underenheter jämte förkortade
heteckningssätt.

I 7 § förklaras vad som menas nied justering av mätnings- och vägningsredskap.
Därmed förstås sålunda av vederbörlig myndighet företagen
åtgärd varigenom redskapet undersökes och godkännes samt stämplas med
stadgade justeringstecken. Justering är antingen nyjustering eller omjustering.
Nyjustering är justering av ojusterat redskap eller av redskap
som efter senaste justering reparerats. Omjustering är förnyad
justering av förut justerat redskap, vilket icke efter senaste justering reparerats.

Enligt 8 § må vid mätning eller vägning, som företages i statlig verksamhet,
i yrkesmässig handel eller rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats
och som skall ligga till grund för beräknande av ekonomiskt
anspråk efter mått eller vikt, icke nyttjas andra mätnings- eller vägningsredskap
än sådana, som här i riket blivit vederbörligen justerade för användning,
varom fråga är. Vad nu stadgats skall dock icke äga tillämpning
å mätning, som sker uti förvarings- eller transportredskap, i vilket
den uppmätta varan förvaras eller levereras och som med avseende å
rymden är märkt på sätt i 14 § sägs, eller uti sedvanligt emballage, såsom
kartonger, korgar, säckar och flaskor, i vilket den uppmätta varan förvaras
eller levereras. Skola avlöningsförmåner beräknas i förhållande till
storleken av arbetsprodukt, må vid mätning eller vägning, som för detta
ändamål sker, utan hinder av vad i första stycket sägs användas ojuste -

Första lagutskottets utlåtande Ar 33.

rade redskap, därest erforderliga justerade redskap finnas att tillgå för
nödig kontroll av de ojusterade redskapen.

I 9 § meddelas bestämmelser angående omjustering. Justerade mätnings-
och vägningsredskap, som nyttjas i fall, då enligt 8 § användande
av justerade redskap är föreskrivet, skola sålunda med undantag för vågar,
omjusteras, längdmått före utgången av september månad sjätte kalenderåret
samt övriga redskap före utgången av samma månad tredje
kalenderåret efter det, varunder justering senast verkställts. Omjustering
av vågar må äga rum, då det lios vederbörlig myndighet begäres. För
särskilda mätnings- och vägningsredskap, avsedda för tillgodoseende av
särskilda behov, må Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller
befogenhet därtill, bestämma annan tid för omjustering än ovan
stadgats ävensom, där fråga är örn vågar, föreskriva omjusteringsplikt
och fastställa tid, inom vilken omjusteringen skall ske.

De sakkunnigas förslag till 9 § var av denna lydelse:

1 mom. Justerade mätnings- och vägningsredskap, som nyttjas för ändamål,
då enligt 8 § användande av justerade redskap är föreskrivet, skola,
därest nyttjandet sker i statlig verksamhet, vid yrkesmässig handel eller
rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats, vara underkastade omjustering
på sätt här nedan stadgas.

2 mom. Längdmått skola omjusteras före utgången av september månad
det sjätte kalenderåret samt övriga redskap utom vågar före utgången
av samma månad det tredje kalenderåret efter det, varunder redskapet
senast justerats.

3 mom. Omjustering av vågar skall äga rum vid vart annat år återkommande
genom vederbörande justeringsmyndiglieters försorg anordnade
besiktningar å platser, där vågarna finnas.

Innehavare av våg, som är underkastad omjustering, vare skyldig att
göra anmälan örn innehavet.

Närmare föreskrifter örn anmälningsskyldighetens fullgörande samt örn
förfarandet vid omjusteringen och vad därvid åligger våginnehavare meddelas
av Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller befogenhet
därtill.

Har vid besiktning våg icke blivit omjusterad, oaktat någon försummelse
härutinnan icke ligger innehavaren till last, vare det ansett som örn
vågen vid besiktningen örn justerats. Ligger åter försummelse innehavaren
till last, åligger det denne att omedelbart låta örn justera vågen.

4 moia. För särskilda mätnings- och vägningsredskap, avsedda för tillgodoseende
av särskilda behov, må utan hinder av vad ovan stadgats Konungen
eller den myndighet, som av Konungen erhåller befogenhet därtill,
fastställa den tid, inom vilken omjustering skall ske.

De sakkunniga lia sålunda, såsom redan förut antytts, ansett att jämväl
vågar skulle vara underkastade periodisk omjustering.

Av den i propositionen lämnade redogörelsen på denna punkt framgår,
att kommerskollegium samt mynt- och justeringsverket härutinnan uttalat
olika meningar. Kommerskollegium, som avstyrkt förslaget örn

Första lagutskottets utlåtande Ar 33. 5

periodisk omjustering av vågar, Ilar till stöd för sin uppfattning anfört,
bland annat:

Även om det icke kunde förnekas, att ett visst behov av kontroll över
de i bruk varande vågarna förefunnes, förefölle det dock ganska tveksamt,
örn detta behov vore så stort och så oavvisligt, att näringslivet borde
betungas med den omfattande kontrollapparat, som härför erfordrades.
Vid en av de sakkunniga omnämnd undersökning hade visat sig, att ej
mindre än 17 procent av nyjusterade pendelvågar vore kassabla. Detta
kunde möjligen, enligt vad de sakkunniga förmodat, bero på, att vågarna
skadats under transporten eller att de icke blivit rätt monterade. Huru
därmed än förhölle sig, kunde en riktig väg genom lutningsförhållanden,
montering och dylikt bringas i sådant läge, att vägningen bleve mer
eller mindre felaktig. Ville man i samma omfattning som de sakkunniga
sörja för en riktig vägning, skulle sålunda behövas en fortlöpande
kontroll över vågens användning och placering m. m. För den köpande
allmänhetens del måste man ändock i sista hand lita till den kontroll
denna allmänhet själv kunde utöva. Och ville handlanden å sin sida
skydda sig mot, att vågen visade fel till hans nackdel, vore det för honom
en lätt sak att utröna detta genom kontroll med justerade vikter.

Kollegiet berörde vidare det betydande arbete, som erfordrades för
uppläggande av ett centralt vågregister för hela landet, samt uttalade,
att närmare utredning syntes erforderlig örn vilka anspråk, som i samband
härmed bomme att ställas på det allmänna. Efter att ha approximativt
uppskattat antalet i bruk varande vågar inom näringslivet till
200,000 och kostnaderna för omjusteringen därav till 500,000 kronor, framhöll
kollegium, att det vore en i sin helhet betraktad ganska avsevärd
utgift, som med en viss periodicitet skulle komma att träffa det redan
hårt tyngda näringslivet. Därtill bomme, att det statliga kontrollväsendet
alltid måste för näringslivet medföra vissa olägenheter, som i görligaste
mån borde undvikas.

Mynt- och justeringsverket har däremot i likhet med de sakkunniga ansett
att även vågar borde vara underkastade periodisk örn justering. Verket
har därvid framhållit, att verket med hänsyn till den erfarenhet, som
vunnits under de senaste årens inspektioner, icke kunde annat än på det
kraftigaste vitsorda nödvändigheten av periodisk örn justering av vågar.
En dylik kontroll hade även i snart sagt alla andra länder ansetts erforderlig.

Departementschefen anför i denna fråga:

Jag har i överensstämmelse med den av kommerskollegium hävdade
uppfattningen stannat vid att icke på denna punkt föreslå någon ny ordning.
Denna skulle föra nied sig en ganska betydlig nyorganisation. Kostnaden
härför, fördelad a alla våginnehavare i landet, skulle visserligen
knappast kunna bliva så betungande, att den kunde anföras som ett avgörande
skäl mot förslaget, därest detta skulle medföra mera påtagliga
fördelar ur allmän synpunkt. Jag har emellertid icke blivit övertygad
om, att denna förutsättning föreligger. Väl utvisa de verkställda under -

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

sökningarna, att i allmänna handeln brukas ett stort antal ragar, vilka
äro så felaktiga att de vid vetskap om felen icke må nyttjas utan reparation
och omjustering. Med hänsyn till vågarnas ofta ömtåliga beskaffenhet
skulle detta emellertid endast delvis kunna upphjälpas genom periodiska
omjusteringar i föreslagen omfattning. Härtill kommer, att felen
minst lika ofta äro till säljarnas nackdel som till deras fördel. Såväl pa
grund av denna omständighet som med hänsyn till handlandenas intresse
av att bevara och utvidga kundkretsen torde enligt min mening behovet av
en anordning av föreslagen art icke ur allmänhetens synpunkt göra sig
alltför starkt gällande. I den mån förekommande felaktigheter innebära
olägenheter för våginnehavarna själva ligger det i dessas eget intresse att
genom sakkunnig kontroll å vågarna undanröja dessa olägenheter.

Jämväl riksdagen har vid tidigare tillfällen, då denna fråga varit under
behandling, ställt sig avvisande mot förslag örn periodisk omjustering
av vågar. Därvid har emellertid också påpekats betydelsen av, att
befintliga möjligheter till kontroll från det allmännas sida icke bliva
obegagnade. Denna kontroll ankommer, förutom å mynt- och justeringsverket
samt justerarna, närmast å vederbörande polismyndigheter, som
enligt 1885 års förordning hava att verkställa undersökning ä ifrågavarande
platser, såvitt ske kan minst en gång varje år. Motsvarande
bestämmelser upptagas i de sakkunnigas förslag till justeringsförordning.
Befinnes vid sådan undersökning en våg vara behäftad med otilllåtna
fel, inträder för våginnehavaren — liksom då han eljest får vetskap
därom — skyldighet att reparera och justera vågen.

Såväl av de sakkunniga som av mynt- och justeringsverket har framhållits,
att polismyndighetens kontroll, där sådan överhuvud förekommer, i
verkligheten så gott som uteslutande inskränker sig till ett konstaterande
av, att vågarna en gång blivit vederbörligen justerade, och att kontrollen
därför vore av mycket ringa värde ur förevarande synpunkt. Anledningen
till detta förhållande, vars riktighet icke torde kunna bestridas, lärer vara
att söka dels däri, att polismyndigheterna för mera brådskande göromål
hava svårt att medhinna dessa uppgifter, och dels i otillräcklig utbildning
och utrustning hos dessa myndigheter för utövande av en verklig
kontroll å vågarnas beskaffenhet. I yttranden till kommerskollegium hava
emellertid länsstyrelserna allmänt uttalat, att en förbättrad kontroll från
polismyndighetens sida skulle kunna genomföras. Genom statspolisens inrättande
torde, i synnerhet för landsbygdens del, ökade möjligheter härtill
hava inträtt, och enligt uppgift har statspolisen redan i flera län med gott
resultat utövat kontroll även å vågarnas beskaffenhet. Då jag ingalunda
vill göra gällande, att förhållandena i fråga örn vågarnas tillstånd för närvarande
äro helt tillfredsställande, synes det mig önskvärt, att man i anslutning
till länsstyrelsernas berörda uttalanden samt nämnda erfarenheter
söker i administrativ väg genomföra anordningar, som äro ägnade att
giva ökad effekt åt polisens arbete på detta område. Denna fråga, varom
jag samrått med chefen för socialdepartementet, torde senare komma att
upptagas till behandling i nämnda departement. Det är enligt min mening
jämväl önskvärt, att mynt- och justeringsverket framdeles herodes tillfälle
att i större utsträckning än nu kan ske genom sina tjänstemän öva tillsyn
över i bruk varande vågar; omfattningen av den stickprovskontroll, som
på detta sätt kan anordnas, blir emellertid tydligen i första hand beroende
av de medel, som kunna bliva tillgängliga för ändamålet.

Första lagutskottets utlåtande Nr 33. 7

I motionen göres gällande, att den kontroll som kunde vinnas i den a"\
departementschefen omnämnda ordning icke vore tillfredsställande.

Det genom propositionen framlagda förslaget innehåller vidare i 10 §
stadgande, att mätnings- och vägningsredskap för att kunna justeras skola
vara inrättade enhart efter de i 2, 5 och 6 §§ angivna enheterna samt uppfylla
de fordringar i övrigt, vilka föreskrivas av Konungen eller den myndighet,
smil av Konungen erhåller befogenhet därtill. Justerat mätningseller
vägningsredskap, vilket undergått sådan förändring, att det icke enligt
vad därom särskilt stadgas må anses riktigt, må enligt 11 § icke nyttjas
i fall, då enligt 8 § användande av justerade redskap är föreskrivet.
Har redskapet reparerats, må det i nämnda fall icke nyttjas innan nyjustering
skett eller, där redskapet icke utan olägenhet kan insändas till justeringsmyndigheten,
innan detsamma anmälts till nyjustering. Har å
mätnings- eller vägningsredskap anhragt justeringstecken hlivit borttaget,
utplånat eller överkorsat, är justeringen ej längre gällande. Enligt 12 §
skall den, som å allmänt tillgänglig försäljningsplats tillhandahåller varor
efter mått eller vikt, tillse att erforderliga justerade mätnings- eller vägningsredskap
finnas att tillgå för varornas uppmätande eller uppvägande.
Å allmänt tillgänglig försäljningsplats, där varor avlämnas efter mått
eller vikt, må, med undantag för redskap och emballage, som avses i 8 §
andra stycket, icke finnas mätnings- eller vägningsredskap, som kan användas
vid mätning eller vägning för beräknande av ekonomiskt anspråk
efter mått eller vikt i den å platsen bedrivna rörelsen men som lagligen
icke må för detta ändamål nyttjas. Vad sålunda stadgats har icke avseende
å redskap, som yrkesmässigt hållas till salu eller som uppenbarligen
finnas å platsen för annan användning än nyss sagts.

Enligt 13 § må Konungen för bestämda slag av rörelse såväl som för
handel med bestämda slag av varor eller för mätning eller vägning med
bestämda slag av redskap medgiva undantag från bestämmelserna i 8, 9,
10 och 12 §§. Konungen äger ock föreskriva, att vissa slag av redskap
för bestämmande av egentlig vikt, vikt per rymdenliet eller volym- eller
viktprocent skola vara här i riket vederbörligen justerade för att få användas,
då ekonomiskt anspråk beräknas enligt någon av nämnda grunder,
ävensom meddela närmare föreskrifter örn sådana redskaps justering.

Vidare föreskrives i 14 §, att förvarings- och transportredskap, som tilllika
äro avsedda att användas som mätningsredskap, må, därest de uppfylla
de fordringar i övrigt, vilka föreskrivas av Konungen eller den myndighet,
som av Konungen erhåller befogenhet därtill, kunna av vederbörlig
myndighet uppmätas och med angivande av redskapens rymd märkas;
och må dylik märkning även avse å redskapen förekommande indelning.
Märkning av förvarings- och transportredskap må ock kunna avse redskapens
taravikt. Rymden och taravikten skola angivas i någon uti 2, 5
eller G § omförmäld enhet.

Enligt 15 § skall den som bryter mot föreskrift i 8, 11 eller 12 §, där ej

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

gärningen är belagd nied straff enligt allmänna strafflagen, straffas med
böter från och med fem till och med etthundra kronor, dock att straff för
innehav eller användande av vederbörligen justerat men oriktigt redskap
ådömes endast, då gärningen skett med vetskap örn redskapets oriktiga beskaffenhet.
Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse
mot den föreslagna lagen, fortsätter samma förseelse, skall enligt
16 §, när lian därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning
därför utfärdats och delgivits, dömas till de böter, som äro stadgade för
sådan förseelse. I 17 § stadgas, att åtal för förseelse mot lagen anhängiggöres
vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Enligt 18 § skola böter som ådömas enligt lagen tillfalla kronan. Saknas
tillgång till deras gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag.

I de sakkunnigas förslag stadgades, i överensstämmelse med § 48 i den
nuvarande förordningen örn mått och vikt, att av böterna en tredjedel
skulle tillfalla kronan och två tredjedelar åklagaren, dock att, örn särskild
angivare funnes, denne skulle taga hälften av åklagarens andel.

Beträffande den förändrade ståndpunkt, som propositionen härutinnan
intager, anför departementschefen allenast, att den nya lagen icke syntes
böra medgiva andel i böter för åklagare eller angivare.

Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1935.

Den modernisering av bestämmelserna angående mått och vikt,
som åsyftas med förevarande förslag och de författningar som
äro avsedda att i anslutning därtill utfärdas i administrativ ordning,
torde innebära åtskilliga fördelar.

Vad beträffar det närmare innehållet i förslaget har i den med anledning
därav väckta motionen framställts anmärkning mot 9 §, enligt
vilken vågar icke skulle vara underkastade periodisk omjustering. I
detta hänseende föreslås sålunda att vågar måtte varda underkastade omjustering
vart tredje år.

Det undantag från omjustering som propositionen i överensstämmelse
med gällande rätt innehåller beträffande vågar kan visserligen förefalla
mindre konsekvent. Emellertid skulle en föreskrift örn periodisk omjustering
av vågar obestridligen bliva förenad nied åtskilliga olägenheter.
I synnerhet kommer härvid i betraktande den betydande organisation
som för upprätthållande av en sådan föreskrift ansetts erforderlig.
Enligt förslaget skall i stället nödig kontroll över vågarna huvudsakligen
utövas genom att polismyndigheterna undersöka huruvida vågarna
visa större fel än som i varje fall är tillåtet. Det torde även kunna
antagas att en dylik kontroll kan bliva ganska effektiv, därest ett tillräckligt
antal polismän bibringas det mått av utbildning som för ändamålet
kräves. Enligt vad utskottet inhämtat torde de nödvändiga kunskaperna
härutinnan kunna inhämtas på mycket kort tid. Utskottet

Första lagutskottets utlåtande Nr 33. 9

kan på grund härav ansluta sig till den ståndpunkt propositionen intager
i förevarande avseende.

Beträffande det genom propositionen framlagda förslaget i övrigt
har utskottet funnit anledning till erinran allenast beträffande den i
18 § intagna bestämmelsen, att böter som ådömas enligt lagen skola
tillfalla kronan. Såsom utskottet påvisat i redogörelsen här ovan, föreslogo
de sakkunniga i denna del bibehållande av bötesfördelningen
i den gällande förordningen, enligt vilken en tredjedel av böterna
skall tillfalla kronan och två tredjedelar åklagaren, dock att, där särskild
angivare finnes, denne skall taga hälften av åklagarens andel.
Den ändrade ståndpunkt, propositionen härutinnan intager, har icke
föregåtts av någon utredning angående den inverkan, förslaget skulle
utöva å åklagarnas inkomster. Enligt vad utskottet inhämtat uppgå
emellertid ifrågavarande sportler understundom till icke obetydliga, med
en viss regelbundenhet årligen återkommande belopp. Vad åklagarna i
städerna angår torde deras löner ofta ha beräknats med hänsyn till att
tjänsterna äro förenade med sportler och i fråga örn åklagarna på landsbygden
har det tidigare ansetts uppenbart, att de icke skulle kunna berövas
inkomsten av sportler utan att samtidigt den fasta lönen, som för
närvarande uppgår till allenast ringa belopp, bleve föremål för en mycket
betydande höjning. I en proposition till riksdagen år 1983 angående
viss begränsning av åklagarandelar i böter med mera framhöll även
chefen för justitiedepartementet, att med en allmän indragning av de
åklagarna tillkommande andelarna i böter med mera borde anstå till
dess en ny lönereglering hunnit genomföras.

På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke finna riktigt att
genom bifall till nu förevarande förslag utan samband med någon lönereglering
beröva åklagarna en avsevärd del av deras sportler. De sakkunnigas
förslag torde sålunda i denna del vara att förorda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å den i ämnet väckta motionen,
måtte, under förklarande att Kungl. Maj:ts
förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, för sin del antaga följande förslag till

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

örn mått och vikt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Med mått avses i denna lag längd-, yt- och rymdmått.

Med mätning och vägning förstås varje bestämmande av längd, yta,
rymd eller vikt (massa) efter någon nu eller tidigare, inom eller utom
riket i lag fastställd eller eljest vedertagen enhet.

Såsom mätnings- och vägningsredskap anses varje redskap, som är avsett
för mätning eller vägning eller eljest för sådant ändamål användes.

2 §.

Enhet för längd är metern och enhet för vikt är kilogrammet.

Metern och kilogrammet representeras i enlighet med definitioner, fastställda
av allmänna konferenser för mått och vikt, av de internationella
prototyperna för metern och kilogrammet, vilka sanktionerats av allmänna
konferensen för mått och vikt i Paris år 1889 och förvaras av internationella
byrån för mått och vikt i Sévres.

3 §.

Kopian nr 29 av den internationella meterprototypen och kopian nr 40
av den internationella kilogramprototypen, vilka kopior överlämnats till
Sverige vid allmänna konferensen för mått och vikt i Paris år 1889, skola
här i riket såsom riksprototyper tjäna till yttersta efterrättelse för bestämning
av längd, yta, rymd och vikt.

Riksprototypernas längd och vikt skola anses vara de i senaste certifikat
från internationella byrån för mått och vikt angivna. 4 5

4 §.

Utom riksprototyperna skola för metern och kilogrammet finnas huvudlikare,
vilka för bestämning av längd, yta, rymd och vikt skola äga högsta
vitsord, därest Konungen icke förordnar örn användande av riksprototyperna.

5 §.

Enhet för yta är kvadratmetern, utgörande ytan av en kvadrat med en
meters sida.

Enhet för rymd är, då metern lägges till grund, kubikmetern, utgörande
rymden av en kub med en meters sida, men, då kilogrammet lägges

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)

till grund, litern, utgörande rymden av ett kilogram vatten vid temperaturen
för dess största täthet och under atmosfäriskt normaltryck, vilket
sistnämnda begrepp definierats av allmänna konferenser för mått och vikt.

6 §.

Över- och underenheter av de i 2 och 5
förkortade beteckningssätt äro

omförmälda enheterna samt

för längd:

1 mil........................................

1 kilometer (km)....................

1 decimeter (dm)...................

1 centimeter (cm) ...............

1 millimeter (mm) ..............

1 mikron (/t) ........................

för yta:

1 kvadratmil (mil2)..............

1 kvadratkilometer (km2) ...

1 hektar (ha) .......................

1 ar (a)...................................

1 kvadratdecimeter (dm2) ...
1 kvadratcentimeter (cm2)...
1 kvadratmillimeter (mm2)
för rymd:

1 kubikdecimeter (dm3).......

1 kubikcentimeter (cm5) ...

1 kubikmillimeter (mm3)

1 hektoliter (hl) ..................

1 deciliter (dl).......................

1 ceni i liter (cl) ...................

1 inill i liter (ml) ..................

för vikt:

1 toli (t) ..............................

1 deciton (dt) .......................

1 hektogram (hg)...................

1 gram (g)...............................

1 deci gra in (dg) ...................

1 centigram (cg)...................

1 milligram (mg) ...............

= 10 000
= 1000
0,1

meter (m)

= 0,oi

= 0,ooi

= 0,oooooi

= 100 000 000
= 1 000 000
= 10 000

kvadratmeter (m2)

100
0,oi
0,oooi
0,ooooo i

= 0,ooi kubikmeter (m3)

= 0,oooooi »

= 0,ooooooooi »

= 100 liter (1)

= 0,1 »

= 0,o i »

= 0,o oi »

= 1 000
= 100

kilogram (kg)

0,i

0,ooi
0,ooo i
0,oooo i
0,oooooi

Vid handel med äkta pärlor och ädla stenar kallas 200 milligram en
metrisk karat (mk).

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §.

Med justering av mätnings- och vägningsredskap förstås av vederbörlig
myndighet företagen åtgärd, varigenom redskapet undersökes oell godkännes
samt stämplas med stadgade justeringstecken.

Justering är antingen ny justering eller omjustering. Ny justering är
justering av ojusterat redskap eller av redskap, som efter senaste justering
reparerats. Omjustering är förnyad justering av förut justerat
redskap, vilket icke efter senaste justering reparerats.

8 §.

Vid mätning eller vägning, som företages i statlig verksamhet, i yrkesmässig
handel eller rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats
och som skall ligga till grund för beräknande av ekonomiskt anspråk
efter mått eller vikt, må icke nyttjas andra mätnings- eller vägningsredskap
än sådana, som här i riket blivit vederbörligen justerade för användning,
varom fråga är.

Vad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning å mätning, som
sker uti förvarings- eller transportredskap, i vilket den uppmätta varan
förvaras eller levereras och som med avseende å rymden är märkt på
sätt i 14 § sägs, eller uti sedvanligt emballage, såsom kartonger, korgar,
säckar och flaskor, i vilket den uppmätta varan förvaras eller levereras.

Skola avlöningsförmåner beräknas i förhållande till storleken av arbetsprodukt,
må vid mätning eller vägning, som för detta ändamål sker,
utan hinder av vad i första stycket sägs användas ojusterade redskap,
därest erforderliga justerade redskap finnas att tillgå för nödig kontroll
av de ojusterade redskapen.

9 1

Justerade mätnings- och vägningsredskap, som nyttjas i fall, då enligt
8 § användande av justerade redskap är föreskrivet, skola, med undantag
för vågar, omjusteras, längdmått före utgången av september månad
sjätte kalenderåret samt övriga redskap före utgången av samma månad
tredje kalenderåret efter det, varunder justering senast verkställts. Omjustering
av vågar må äga rum, då det hos vederbörlig myndighet begäres.

För särskilda mätnings- och vägningsredskap, avsedda för tillgodoseende
av särskilda behov, må Konungen eller den myndighet, som av Konungen
erhåller befogenhet därtill, bestämma annan tid för omjustering än
ovan stadgats ävensom, där fråga är örn vågar, föreskriva omjusteringsplikt
och fastställa tid, inom vilken omjusteringen skall ske.

10 §.

Mätnings- och vägningsredskap skola för att kunna justeras vara inrättade
enbart efter de i 2, 5 och 6 §§ angivna enheterna samt uppfylla de

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fordringar i övrigt, vilka föreskrivas av Konungen eller den myndighet,
som av Konungen erhåller befogenhet därtill.

11 %.

Justerat mätnings- eller vägningsredskap, vilket undergått sådan förändring,
att det icke enligt vad därom särskilt stadgas må anses riktigt,
må icke nyttjas i fall, då enligt 8 § användande av justerade redskap är
föreskrivet. Har redskapet reparerats, må det i nämnda fall icke nyttjas
innan nyjustering skett eller, där redskapet icke utan olägenhet kail
insändas till justeringsmyndigheten, innan detsamma anmälts till nyjustering.

Har å mätnings- eller vägningsredskap anbragt justeringstecken blivit
borttaget, utplånat eller överkorsat, är justeringen ej längre gällande.

12 §.

Den, som å allmänt tillgänglig försäljningsplats tillhandahåller varor
efter mått eller vikt, skall tillse att erforderliga justerade mätnings- eller
vägningsredskap finnas att tillgå för varornas uppmätande eller uppvägande.

Å allmänt tillgänglig försäljningsplats, där varor avlämnas efter mått
eller vikt, må, med undantag för redskap och emballage, som avses i 8 §
andra stycket, icke finnas mätnings- eller vägningsredskap, som kan användas
vid mätning eller vägning för beräknande av ekonomiskt anspråk
efter mått eller vikt i den å platsen bedrivna rörelsen men som
lagligen icke må för detta ändamål nyttjas. Vad sålunda stadgats har icke
avseende å redskap, som yrkesmässigt hållas till salu eller som uppenbarligen
finnas å platsen för annan användning än nyss sagts.

13 §.

För bestämda slag av rörelse såväl som för handel med bestämda slag
av varor eller för mätning eller vägning med bestämda slag av redskap
må Konungen medgiva undantag från bestämmelserna i 8, 9, 10 och 12 §§.

Konungen äger ock föreskriva, att vissa slag av redskap för bestämmande
av egentlig vikt, vikt per rymdenhet eller volym- eller viktprocent
skola vara här i riket vederbörligen justerade för att få användas, då
ekonomiskt anspråk beräknas enligt någon av nämnda grunder, ävensom
meddela närmare föreskrifter örn sådana redskaps justering.

14 §.

Förvarings- och transportredskap, som tillika äro avsedda att användas
som mätningsredskap, må, därest de uppfylla de fordringar i övrigt, vilka
föreskrivas av Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller
befogenhet därtill, kunna av vederbörlig myndighet uppmätas och med

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

angivande av redskapens rymd märkas; och må dylik märkning även avse
å redskapen förekommande indelning.

Märkning av förvarings- och transportredskap må ock kunna avse redskapens
taravikt.

Rymden och taravikten skola angivas i någon uti 2, 5 eller 6 § omförmäld
enhet.

15 §.

Den som bryter mot föreskrift i 8, 11 eller 12 § straffes, där ej gärningen
är belagd med straff enligt allmänna strafflagen, med böter från och med
fem till och med etthundra kronor, dock att straff för innehav eller användande
av vederbörligen justerat men oriktigt redskap ådömes endast,
då gärningen skett med vetskap örn redskapets oriktiga beskaffenhet.

16 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna
lag, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen förvunnen,
för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas
till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

17 §.

Åtal för förseelse mot denna lag anhängiggöres vid polisdomstol, där
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,
vid allmän domstol.

18 §. 18 §.

Böter tillfalla kronan. Saknas Av böter, som ådömas enligt denna
tillgång till deras gäldande, för- lag, tillfaller en tredjedel kronan

vandias de efter allmän strafflag. och två tredjedelar åklagaren. Fin nes

särskild angivare, tage han hälften
av åklagarens andel. Saknas
tillgång till böternas gäldande, förvandlas
de efter allmän strafflag.
____________ •

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935, då förordningen den 9 oktober
1885 (nr 62 s. 1) örn mått och vikt samt kungörelsen den 18 juni 1910 (nr
73 s. 1) angående viss ny bestämmelse med avseende å vikt upphöra att
gälla.

Stockholm den 16 mars 1934.

På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

tran första kammaren: herrar Akerman, Anderson i Hägelåkra*, Klefbeck, Bissmark,
Larson i Lerdala*, Svenson i Eskhult, Öhman och Wagnsson*-, samt

från andra kammaren: herrar Linnér*, Lindqvist, Nilsson i Antnäs, Hedlund i Östersund,
Sjögren, Olsson i Rimforsa*, Olsson i Mellerud och Johansson i Bro.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sjögren, Olsson i Mellerud och Johansson i Bro, vilka hemställt,
att Kungl. Marits förslag måtte i oförändrat skick bifallas.