Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

Utlåtande 1967:L1u31

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av väckta motioner om möjlighet för domstol
att anställa tolk.

Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 211 i andra kammaren av fru Kristensson. I motionen
hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att
Ivungl. Maj :t vidtager sådana ändringar i kungörelsen den 10 juli 1947 att
allmän tolk må anställas i den mån rätten så prövar erforderligt.

Motionen har remissbehandlats.

Gällande bestämmelser

I rättegångsbalkens 5 kap. meddelas bestämmelser om anlitande av tolk
att biträda rätten i fall då part, vittne eller annan, som skall höras inför
rätten, ej behärskar svenska språket. Något hinder föreligger icke för att
ledamot av rätten eller befattningshavare vid domstolen fullgör uppdraget
som tolk. I regel erfordras dock anlitande av särskilt biträde. Finns vid
rätten allmän tolk, skall den tolken anlitas. I annat fall förordnar rätten
lämplig person att i målet biträda som tolk. Rätten äger också hos länsstyrelsen
påkalla biträde för erhållande av tolk. Om anställande av allmän tolk
meddelas bestämmelser av Konungen.

I kungl. kungörelse den 10 juli 1947 har förordnats, att allmän tolk skall
finnas vid häradsrätterna i Torneå och Gällivare domsagor för tolkning i
linska språket. Allmän tolk skall enligt kungörelsen tillsättas genom förordnande
tills vidare av häradshövdingen efter nämndens och i visst fall
ägodelningsnämndemännens hörande. Allmän tolk är skyldig att biträda
vid handläggningen av förekommande mål och ärenden. Detta torde innebära
att tolken även har att tillhandagå domstolen med översättningar till
och från finska språket av skrifter, som växlas under handläggningen. Enligt
kungörelsen åtnjuter allmän tolk dagarvode, som för närvarande uppgår
till etthundra kronor, samt rese- och traktamentsersättning. Ersättningen
till allmän tolk skall alltid betalas av statsverket.

Särskilt förordnad tolk äger av allmänna medel åtnjuta arvode samt gottgörelse
lör kostnad och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. I brottmål,
vari åklagare för talan, skall ersättningen betalas av statsverket. I fall,
då ersättningen icke skall stanna å statsverket, regleras frågan om vem som
slutligt skall gälda ersättningen i enlighet med de bestämmelser som gäller
om fördelning av rättegångskostnader mellan parter i tvistemål.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 1 avd. Nr 31

2 Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

Allmän tolk ävensom särskilt förordnad tolk skall avlägga ed eller försäkran,
att han efter bästa förstånd skall fullgöra det honom lämnade uppdraget.

Motionen

I motionen framhålles att gällande bestämmelser innebär att allmän tolk
endast finns vid två häradsrätter och där enbart för tolkning i finska språket.
I övrigt måste domstolarna förordna tolk för varje särskilt mål.

Motionären anför vidare att antalet utlänningar i riket ökat väsentligt
efter 1947 då förevarande regler infördes. Detta har medfört att antalet mål
där tolk måste anlitas växer samt att det ej längre enbart är finska språket
som motiverar anställande av tolk. Det har för domstolarna visat sig opraktiskt
att för varje mål förordna särskild tolk, där svenska språket av någon
part ej kan förstås. Därtill kommer, framhåller motionären, att det ter sig
otympligt att en särskilt förordnad tolk som stundom anlitas vid flera mål
under samma rättegångstillfälle vid varje sådant mål måste avlägga föreskriven
ed. Det vore därför en fördel om domstolarna ägde rätt att efter eget
bedömande anställa tolk.

Remissyttrandena

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från justitiekanslern, hovrätten för Övre Norrland,
Stockholms rådhusrätt och rådhusrätten i Malmö. Härjämte har Föreningen
Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare och Sveriges
advokatsamfund beretts tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

Motionen tillstyrks av hovrätten för övre Norrland och Föreningen Sveriges
häradshövdingar. Sveriges advokatsamfund förklarar sig inte ha något
att invända mot att den väckta frågan utreds och övervägs. Övriga remissinstanser
avstyrker motionen eller nttalar sig i avstyrkande riktning.

Justitiekanslern anför följande.

Det är utan tvivel riktigt såsom i motionen anföres, att antalet utlänningar
här i riket ökat väsentligt under de senaste årtiondena och att därmed antalet
mål, där tolk måste anlitas, vuxit. Däremot kan jag icke instämma i
uttalandet i motionen att det för domstolarna visat sig opraktiskt att för varje
mål förordna särskild tolk, där svenska språket av någon part ej kan förstås.
Den omständigheten att vid en domstol förekommer flera mål där tolk behöver
anlitas utgör icke något motiv för att anställa tolk. Strömmen av utlänningar
till Sverige har under de sista åren kommit från språkområden
som förut varit relativt obekanta för vårt land och det torde finnas endast
ett fåtal tolkar här, som helt behärskar flera av dessa språk jämte de vanliga,
större kulturspråken. Redan härav följer att det icke rimligen kan tänkas att

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

3

en fast anställd tolk skulle kunna ersätta behovet av tillfälligt anlitade tolkar.
Det torde för övrigt finnas ytterligt få domstolar i vårt land som har så många
mål där tolk erfordras, att en fast anställd sådan skulle ha jämn sysselsättning.

Den otymplighet som säges ligga i att tolk måste avlägga ed i flera mål
under samma rättegångstillfälle kan knappast anses vara av praktisk betydelse.
Proceduren att tolk avlägger ed tar endast någon minut i anspråk.

Hovrätten för Övre Norrland anför att den för sin del icke funnit det vara
förenat med nämnvärda praktiska olägenheter att i förekommande fall förordna
särskild tolk. Ej heller har det ur handläggningssynpunkt synts hovrätten
otympligt eller eljest olämpligt att tolken avlagt ed eller försäkran
vid förhandlingen i målet. Emellertid kan det enligt hovrättens mening vara
förenat med praktiska fördelar vid förberedandet av mål och ärenden, om
domstolarna har tillgång till allmän tolk, som vid behov kan biträda rätten
med översättningar av skrifter under förberedelsen. I vart fall torde hos
domstolar å sådana orter där befolkningen innehåller ett stort inslag av icke
svenskspråkiga personer finnas ett uttalat behov av att på ett enkelt sätt
äga tillgång till tolk redan innan muntlig förhandling förekommer. Enligt
gällande bestämmelser skall kostnaden för allmän tolk alltid stanna på statsverket.
Medges domstolarna att på samma villkor i större utsträckning
anställa allmän tolk, kommer detta att medföra viss kostnadsökning för
statsverket. Hovrätten finner det emellertid i och för sig naturligt att kostnaden
för tolk behandlas som en allmän domstolskostnad. På grund av det
anförda tillstyrker hovrätten att reglerna om anställande av allmän tolk
görs till föremål för översyn. Vid en sådan anser hovrätten böra beaktas,
att de nu gällande reglerna om ersättning till allmän tolk torde vara anpassade
i första hand för muntlig förhandling.

Stockholms rådhusrätt anför bl. a. följande.

Vid rådhusrätten har företagits en undersökning av omfattningen av
meddelade förordnanden för tolk i finska språket, vilket är det ojämförligt
vanligast förekommande utländska språket. Under år 1966 meddelades enligt
vad undersökningen givit vid handen omkring 350 sådana förordnanden.
Då i samma mål tolk emellanåt biträder vid flera rättegångstillfällen, har
antalet sammanträden med biträde av tolk i finska språket varit större än
350.

Till följd av det stora antalet rotlar vid rådhusrätten är möjligheten att
samordna utsättandet av mål, vari tolk erfordras, mycket begränsad. Det
skulle därför erfordras flera allmänna tolkar i åtminstone finska språket.
Det kan knappast antagas att det finns tillräckligt många fullt kompetenta
personer som är beredda att åtaga sig uppdraget som allmän tolk.

Erfarenheten vid rådhusrätten talar icke för motionärens förmodan att
det är opraktiskt att förordna tolk varje gång sådan erfordras. Den andra
av motionären åberopade olägenheten, nämligen att med nuvarande ordning
en tolk kan å samma rättegångsdag få avlägga ed (eller försäkran)
två eller flera gånger, är enligt rådhusrättens mening icke så stor att den
påkallar föreslagen ändring.

4 Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

Rådhusrätten får i enlighet med det anförda uttala att motionen icke
måtte föranleda någon ändring i hithörande författningar. Med tanke på
vad rådhusrätten anfört i yttrande till justitieombudsmannen i ärende om
tolk vid domstol vill rådhusrätten emellertid ej underlåta att understryka
angelägenheten av att här i riket bosatta utlänningars möjlighet att erhålla
rättsvård icke försvåras av att de ej behärskar svenska språket. Frågan
om allmän tolk vid domstol är därvidlag ett spörsmål som kan ses i ett
vidare sammanhang, som kan vara förtjänt av närmare utredning.

Rådhusrätten i Malmö framhåller att behov av tolk ofta föreligger vid
rådhusrätten, främst i familjemål och brottmål, samt att det hittills inte
varit förknippat med några större svårigheter att erhålla lämpliga tolkar.
Rådhusrätten delar inte motionärens uppfattning, att det för domstolarna
visat sig opraktiskt att förordna särskild tolk för varje mål och anser ej
heller att det vållat olägenhet att edgång fullgörs i varje mål för sig. Rådhusrätten
avstyrker därför motionen. I sammanhanget uttalar rådhusrätten
på anförda skäl all en reform att ersättning till tolk alltid skall stanna på
statsverket synes önskvärd.

Föreningen Sveriges häradshövdingar hänvisar till ett i annat ärende
av föreningen avgivet yttrande till riksdagens justitieombudsman, vari anförs
följande.

Så gott som varje domstol har det så ordnat att man använder en eller
ett par personer regelbundet för tolkuppdrag. Det bör övervägas, om icke
möjlighet borde tillskapas att förordna sådan person att vid domstolen
tjänstgöra som tolk i det ifrågavarande språket utan nytt förordnande för
varje mål. Slode denna möjlighet till buds skulle man slippa det litet irriterande
förfarandet att låta samma person ideligen, ja, kanske flera gånger
under samma rättegångsdag avlägga den i rättegångsbalken 5 kap. 7 §
föreskrivna eden. Förhållandena synes ha förändrats så mycket sedan rättegångsbalkens
tillkomst, att en ändring i dessa stadganden och av stadgandena
om allmän tolk är motiverad.

Sveriges advokatsamfund framhåller att utvecklingen på ifrågavarande
område har skapat åtskilliga problem, främst orsakade av den kännbara
bristen på kompetenta tolkar, särskilt i vissa här i landet mera ovanliga
språk. De nu rådande förhållandena är enligt samfundets mening åtminstone
på en del håll i landet otillfredsställande. Samfundet har ingenting
att invända mot att frågan om vidgade befogenheter för domstol att anställa
allmän tolk närmare utreds och övervägs men framhåller dels att de praktiska
olägenheter som är förknippade med de nu gällande bestämmelserna
om förordnande av tolk är förhållandevis obetydliga, dels att införande av
en rätt för domstolarna att anställa allmän tolk inte i och för sig kan råda
hot på de missförhållanden som blivit en följd av bristen på kompetenta
tolkar. Det synes styrelsen tveksamt om den av motionären upptagna frågan
bör lösas för sig eller om den inte hellre bör upptas i samband med
den vida större frågan om hur man skall kunna råda bot på de otillfreds -

5

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

ställande förhållandena på förevarande område. Om det anses önskvärt att
ge domstolarna befogenhet att anställa allmän tolk, anser samfundet det
böra närmare övervägas om generell sådan befogenhet bör meddelas eller
om frågan i förekommande fall bör underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Föreningen Sveriges stadsdomare erinrar om att det inte endast är så
att antalet mål där tolk måste anlitas växer utan att också antalet förekommande
språkgrupper har ökat. Att anställa allmän tolk för en mängd
olika språk synes föreningen olämpligt. Skäl kan naturligtvis föreligga att
i något ofta förekommande språk ha sådan tolk anställd. Varje domstol
känner emellertid själv bäst om behov föreligger och beträffande vilket
språk, som detta behov är för handen. Problemet synes sålunda enligt föreningen
kunna lösas på ett enkelt sätt genom att domstolarna själva, då stadigvarande
behov av tolk för visst eller vissa språk föreligger, gör framställning
till Konungen om att sådan skall anställas.

Utskottet

För tolkning i främmande språk vid domstol kan anlitas ledamot av rätten
eller befattningshavare vid domstolen. I regel erfordras dock att annan
person förordnas att såsom tolk biträda rätten. Tolk kan antingen vara anställd
vid domstolen, s. k. allmän tolk, eller förordnas för varje särskilt fall.
För att allmän tolk skall få anställas krävs att Kungl. Maj :t förordnat därom.
Sådant förordnande har meddelats endast för häradsrätterna i Torneå
och Gällivare domsagor för tolkning i finska språket.

I förevarande motion hemställes om sådan ändring i berörda bestämmelser
att domstol skall äga rätt att efter eget bedömande anställa allmän tolk.
Till stöd för yrkandet anför motionären att det med hänsyn till ökningen av
antalet mål där tolk måste anlitas visat sig opraktiskt för domstolarna att i
varje mål förordna särskild tolk. Vidare framhålles såsom en olägenhet att
sådan tolk, då han anlitas i flera mål samma dag, måste avlägga ed i varje
mål.

Som motionären påpekat har antalet utlänningar i vårt land starkt ökat
sedan ifrågavarande bestämmelser infördes. I följd härav har också antalet
mål där tolk måste anlitas vuxit, vilket synes ha medfört vissa svårigheter
för domstolarna att finna kompetenta tolkar, särskilt då det gäller mer ovanliga
språk. Det i motionen väckta förslaget om rätt för domstolarna att anställa
allmän tolk synes emellertid inte vara ägnat att råda bot på dessa
olägenheter, då svårigheterna att få kompetenta personer att åta sig uppdrag
som allmän tolk inte torde vara mindre än då det gäller att anskaffa
tolk för enstaka uppdrag. Mot ett genomförande av motionärens förslag talar
också, såsom justitiekanslern framhållit, att ytterligt få domstolar i vårt
land har så många mål där tolk erfordras att en fast anställd tolk skulle ha

6

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

jämn sysselsättning. Vad gäller motionärens erinringar mot den nuvarande
ordningen må framhållas att remissyttrandena inte ger stöd åt motionärens
förmodan att det är opraktiskt att förordna tolk varje gång sådan erfordras.
Ej heller synes det innebära nämnvärd olägenhet att tolk måste avlägga ed
i varje särskilt mål. Slutligen må framhållas att, såsom stadsdomarföreningen
påpekat, ett eventuellt uppkommande behov av allmän tolk kan
förutsättas bli tillgodosett utan större omgång, om vederbörande domstol
gör framställning till Konungen om att sådan tolk skall anställas.

Några remissinstanser framhåller emellertid att frågan om allmän tolk
vid domstol är ett spörsmål som kan ses i ett vidare sammanhang, vilket kan
vara förtjänt av närmare utredning. Även utskottet anser att det av motionären
aktualiserade spörsmålet hör samman med den större frågan om
de problem som i allmänhet möter utlänningar i rättsliga sammanhang. Denna
fråga behandlas av utskottet i dess utlåtande nr 32 till årets riksdag. Här
må endast nämnas att arbetsgruppen för invandrarfrågor avser att framlägga
förslag rörande bl. a. behovet av tolkar. Det genom förevarande motion väckta
spörsmålet kan i följd härav komma att bli föremål för ytterligare överväganden.

På grund av det anförda finner utskottet någon författningsändring inte
vara motiverad för närvarande.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion, II: 211, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1967

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg (s), Hjorth (s), Arvidson
(h), Ernulf (fp) och Schött (h);

från andra kammaren: fru Johansson (s), herr Ekström i Björkvik
(s), fru Löfqvist (s), fru Kristensson (h), herrar Gustafsson i Borås (fp),
Larsson i Norderön (ep), Sjöholm (fp) och Hansson i Piteå (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.