Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1955
Utlåtande 1955:L1u3
Nr 3—4
Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1955
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars
1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål.
Genom en den 10 december 1954 dagteeknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 17, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
Härigenom förordnas, att lagen den 21 mars 1952 med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag den 26 februari
1954 (nr 64) gäller till och med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1956.
På förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 22) antog 1952 års riksdag (första
lagutskottets uti. nr 6, riksdagens skrivelse nr 60) en lag med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen, som utfärdades den
21 mars 1952, ger vidgade möjligheter att utnyttja tvångsmedel vid förundersökning
angående spioneri, sabotage och vissa andra brott mot rikets säkerhet.
Den är utformad såsom tilläggs- och undantagsbestämmelser till
rättegångsbalken, vars regler är tillämpliga i den mån särbestämmelser ej
meddelats. Innebörden av lagen är i huvudsak, att möjligheter givits till en
viss förlängning av anhållningstiden samt att på vissa punkter en komplettering
gjorts av bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag och
telefonavlyssning. Beslut om förlängning av anhållningstiden meddelas av
justitiekanslern. I övrigt är tillämpningen av de särskilda tvångsmedelsbestämmelserna
underkastad domstols kontroll.
Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid, som ursprungligen utgick den
30 juni 1953, har sedermera förlängts för ett år i sänder, senast genom lag
den 26 februari 1954 för tiden till och med den 30 juni 1955.
1 Biliang till riksdagens protokoll 1955. 9 saml. 1 and. Nr 3—4
2
Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1955
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremisser!
anfört följande:
Vid framläggande av förslaget till 1954 års riksdag om förlängning av giltighetstiden
för förevarande lagstiftning framhöll jag, att någon avgörande
ändring ej inträtt i fråga om den spänning i det utrikespolitiska läget,
som föranlett lagstiftningen. Detta uttalande äger giltighet även i dagens
läge. Under sådana förhållanden torde lagens giltighetstid böra ytterligare
förlängas, lämpligen på ett år. Något behov av att i samband härmed vidtaga
ändringar i lagen synes icke föreligga. Jag föreslår därför att lagen
oförändrad får gälla till och med den 30 juni 1956.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 17, måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 1 februari 1955
På första lagutskottets vägnar:
EMIL AHLKVIST
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Per Olofsson, Lodenius,
fru Gärde Widemar, herrar Lindgren, Theodor Johansson och Ollén;
från a n dra kammaren: herr Landgren, fröken Öberg, herr Hedqvist,
fröken Liljedahl, herrar Jacobsson i Sala, Larsson i Stockholm, Fröding och
Larsson i Luttra.