Första lagutskottets utlåtande Nr 3-4 (Utlåtande 1933:L1u34 l1u)

Första lagutskottets utlåtande Nr 3-4.

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag
till lag om boutredning och arvskifte m. m., dels
ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 27 januari 1933 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 7, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga här nedan omförmälda förslag till

1) lag om boutredning och arvskifte;

2) lag angående införande av lagen örn boutredning och arvskifte;

3) lag angående ändring i 12 och 13 kap. giftermålsbalken;

4) lag angående ändring i 2 och 9 kap. lagen örn arv;

5) lag angående ändring i lagen den 8 juni 1928 (nr 281) örn allmänna

arvsfonden;

6) lag angående ändring i 2 och 3 kap. lagen örn testamente;

7) lag angående ändring i 7 kap. lagen örn förmynderskap;

8) lag angående ändring i 17 kap. handelsbalken;

9) lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen;

10) lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 11 § rättegångsbalken;

11) lag angående ändring i vissa delar av konkurslagen;

12) lag angående ändrad lydelse av 7 § 1. lagen örn nya konkurslagens
införande och vad i avseende därå skall iakttagas;

13) lag angående ändring i förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) örn tioårig
preskription och örn årsstämning;

14) lag om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 16 juni 1875 (nr
42) angående lagfart å fång till fast egendom; samt

15) lag örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42)
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft en
inom första kammaren i anledning av propositionen väckt motion nr 237 av
herr Ekman.

Beträffande det närmare innehållet av ifrågavarande lagförslag får utskottet
hänvisa till propositionen, i vilken jämväl givits en framställning av de ledande
grundsatserna och en sammanfattande redogörelse för de viktigaste bestämmelserna
(s. 71—87).

De föreslagna reglerna örn utredning av dödsbo innefatta det sista ledet av
den revision, som sedan år 1918 pågått på ärvdabalkens område. Då de bestämmelser,
som för närvarande gälla i detta ämne, väsentligen ingå i 1734 års lag

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr 34. 1

Huvudprinciperna
rörande
boutredningen.

Förslaget.

Första lagutskottets utlåtande Nr Sb.

och tydligen icke motsvara nutida fordringar, har behovet av en reformerad
lagstiftning länge varit kännbart. Lagstiftaren har härigenom ställts inför
en flerfaldig uppgift. Det har till en början varit nödvändigt att avhjälpa den
ofullständighet, som vidlåder den gällande rättens delvis synnerligen ålderdomliga
stadganden. Men det har vidare varit påkallat att i skilda hänseenden
bota de sakliga brister, med vilka nuvarande ordning för boutredningens handhavande
måste anses behäftad. Den lösning, vilken nu framstår såsom resultat
av revisionsarbetet, innebär tillmötesgående av reformkraven utan uppgivande
av den nationella egenart, som hittills präglat rättsreglerna rörande
boutredning och arvskifte. Någon genomgripande omläggning av dödsboförvaltningen
efter mönster av det officiella förfarande, som tillämpas på sina
håll i utlandet, har sålunda icke föreslagits. Det skall alltjämt ankomma på
huvudintressenterna i dödsboet att, där ej särskild dödsboförvaltning är anordnad,
för verkställande av boutredningen gemensamt förvalta den dödes egendom
och därvid företräda boet mot tredje man, och såsom förvaltningsberättigade
dödsbodelägare räknas icke blott den dödes arvingar och, örn han var gift, efterlevande
maken, utan även sådan testamentstagare, som erhållit kvarlåtenskapen
i dess helhet, kvotdel därav eller det obestämda överskottet (universell testamentstagare)
. I ändamål att undgå de olägenheter, vilka under vissa förhållanden
äro förenade med dödsbodelägarnas gemensamma förvaltning, tillhandahåller
förslaget en särskild förvaltningsform, som är avsedd att vid behov
träda i stället för delägarnas samförvaltning. Då dödsbodelägare det begär,
skall nämligen rätten förordna, att egendomen skall avträdas till förvaltning
av boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handhava förvaltningen.
Dylikt beslut kan också påkallas av den, som genom testamente
utsetts att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares
ställe (testamentsexekutör). Vidare skall förordnande av boutredningsman
kunna meddelas på begäran av den, som erhållit legat eller äger
föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse, där det prövas nödigt för
legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande, eller på begäran av borgenär
eller den, som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där det
måste antagas, att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras.
Slutligen skall sådan särskild dödsboförvaltning anordnas, örn enligt
testamente egendomen skall vara undantagen delägarnas förvaltning men testamentsexekutör
ej utsetts eller den utsedde ej kan utföra uppdraget.

Till den lösning, som frågan örn dödsboförvaltningen sålunda fått, ansluta
sig åtskilliga andra mer eller mindre genomgripande ändringar i formerna för
boutredningen och vad därmed sammanhänger. Särskilt kan den ordning, i
vilken arvskiftet skall kunna genomföras i fall av oenighet mellan delägarna,
sägas icke vara annat än en fortsatt tillämpning av de principer, som ligga till
grund för reglerna om dödsboförvaltning genom boutredningsman, förordnad av
rätten. Skiftet skall nämligen i sådant fall ankomma på en skiftesman i enlighet
med de närmare föreskrifter, som härom givits i förslaget. Har boutredningen
verkställts av boutredningsman eller testamentsexekutör, skall denne
i egenskap av skiftesman medverka vid arvskiftet, såframt han icke själv är

Första lagutskottets utlåtande Nr Sk. 3

delägare i boet. Eljest skall rätten på begäran av dödsbodelägare utse särskild
skiftesman.

I motionen har hemställts, att propositionen måtte av riksdagen avslås samt Motionen.
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utarbetande av
nytt förslag med beaktande av vad i motionen anförts.

Motionären gör gällande, att på familjerättens område mer och mer visar
sig en strävan — känd även från andra områden — att ställa det privata livet
och dess förhållanden under det allmännas kontroll, att gripa in reglerande
och tvingande samt att låta det allmänna uppträda såsom förmyndare och
övervakare. En stark misstro mot den enskilde genomginge enligt motionären
hela denna lagstiftning. Av misstro mot den enskilde tvingade man honom
in i ett nät av förvaltningsföreskrifter, överförmyndare, övervakare
o. s. v. Det ekonomiska resultatet bleve som förut, mången gång sämre, men
den fria, självständiga andan och verksamhetslusten undertrycktes. Och denna
tendens framträdde även i det framlagda förslaget till lag örn boutredning
och arvskifte.

Sina anmärkningar mot de principer, efter vilka förslaget uppbyggts, har
motionären därefter närmare utvecklat, och utskottet tillåter sig härutinnan i
huvudsak hänvisa till motionen. I detta sammanhang vill utskottet emellertid
erinra örn vissa uttalanden rörande den viktiga frågan örn dödsboförvaltningens
handhavande.

Enligt motionären borde arvingarna ensamma bibehållas vid rätten och
skyldigheten att förvalta dödsboet, åtminstone intill dess att det förelåge lagakraftägande
testamente, som helt utestängde dem från delägarskäp i boet. Vidare
syntes det motionären, som örn bestämmelserna rörande boutredningsmannen
ledde tillbaka till borgenärerna och åsyftade deras bästa snarare än dödsboets.
Därtill komme, att det nya institutet pålagts uppgiften att lösa vissa
andra svårigheter i fråga örn boutredningsarbetet, som med institutets egentliga
ändamål icke hade något närmare eller nödvändigt sammanhang. Den
ena vore att bringa reda och, överhuvud taget, fortgång i boutredningsarbetet,
när det på grund av bristande enighet bland dödsbodelägarna gått i baklås.
Den andra åter betecknades av de fall, då testamentsexekutör i brist på
laga kraft å testamente icke kunde träda i funktion och då testamente, som
uteslöte delägares förvaltning, förefunnes, men testamentsexekutör ej förordnats
eller ej kunde utföra uppdraget. Denna sammanföring under ett och
samma institut av till synes enahanda, men till sina grunder olika uppgifter
förefölle icke hava varit till fördel. Det vore mer än troligt, att rätten icke
blott för enskilda dödsbodelägare utan även för enskilda legatarier, fordringsägare
m. fl. att utverka boutredningsmannaförordnande komme att, örn förslaget
ginge igenom, flitigt och på tidigt stadium i förvaltningen anlitas. Det
oerhörda intrång i familjelivet, som därmed tillskapats, torde i längden komma
att kännas såsom ett odrägligt och olidligt förmynderskap från det allmännas
sida och vore ensamt för sig tillräcklig grund för lagförslagets avvisande.
Det mest anmärkningsvärda i fråga örn det föreslagna boutrednings -

Första lagutskottets utlåtande Nr 8-4.

Utskottet.

mannainstitutet vore emellertid förslagets bestämmelser örn boutredningsman
såsom ersättare för vederbörligen förordnad testamentsexekutör. Det innebure
ett klart ingrepp i testamentsfriheten. Icke blott i och för sig, utan örn
möjligt ännu mera på grund av sina följder, måste förslaget härutinnan kraftigt
tillbakavisas. Det sist sagda jävades icke av möjligheten — och företrädesrätten
— för en testamentsexekutör att av rätten erhålla boutredningsmannaförordnande.
Ett testamentsexekutorsförordnande kunde komma att
förbises, och den möjlighet till rättelse, som i förslaget givits, mildrade föga
en sådan olägenhet och skulle väl sällan komma till användning. Det kunde
vidare ifrågasättas, huruvida domstolarna sutte inne med den nödiga personkännedom
och insikt, som erfordrades för att kunna rätt fylla den svåra uppgiften
att förordna boutredningsman med så vidsträckt befogenhet, som förslaget
förutsatte, och motionären ville även i fråga om kontrollen å boutredningsmannaförvaltningen
rikta uppmärksamheten på det förhållandet, att enligt
förslaget en och samma myndighet skulle utse dels en förrättningsman,
dels en kontrollant över denne.

Det är enligt utskottets mening riktigt att vid revision av lagstiftningen
rörande boutredning och arvskifte utgå från gällande lag och behålla de rättsregler,
som efter långvarig tillämpning visat sig ändamålsenliga. De brister,
som i olika hänseenden vidlåda den nuvarande ordningen, kunna helt visst avhjälpas
utan någon omläggning efter utländskt mönster.

Vad själva dödsboförvaltningen angår, är det sålunda på synnerligen goda
grunder, som dödsbodelägarnas gemensamma förvaltning bibehållits såsom den
normala formen för boutredningen. I vårt land har boutredningen sedan gammalt
ansetts såsom en angelägenhet, vilken bör ankomma på huvudintressenterna
i boet, därest ej annat påkallas av hänsyn till utomstående rättsägare.
Att universella testamentstagare därvid räknas till de förvaltningsberättigade
dödsbodelägarna måste anses utgöra en naturlig konsekvens av den rätt, som
sådan testamentstagare fått sig tillerkänd genom arvlåtarens testamentariska
förordnande. När den universella testamentstagaren i lagen jämställes med
arvinge i förvaltningshänseende, kan denna åtgärd icke sägas innebära annat
än det tydliga uttrycket för en uppfattning, som länge varit gängse och även
lämnat vissa spår i senare tids lagstiftning.

I de fall, då dödsbodelägarnas gemensamma förvaltning icke längre motsvarar
skäliga krav, skall förvaltningen enligt förslaget kunna övergå på en
av rätten förordnad boutredningsman. Åt den lösning, som detta viktiga organisatoriska
spörsmål sålunda erhållit, skänker utskottet sitt förord. Liksom
lagrådet har utskottet beaktat, att en effektiv utredningsform härigenom
kan åvägabringas i anslutning till hävdvunna förhållanden och rådande åskådningar
i fråga örn dödsbos behandling. Eftersom det är angeläget, att dödsboet
icke belastas med större utredningskostnader än som äro oundgängligen
nödvändiga, vill utskottet särskilt understryka, att införandet av varje annan
form för dödsboförvaltningen säkerligen skulle medföra ökade utgifter utan
motsvarande förbättring av förvaltningens kvalitet.

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

De betänkligheter, som motionären framfört mot huvudprinciperna för
förslaget till lag örn boutredning och arvskifte, kan utskottet följaktligen icke
dela. Man kan uppenbarligen icke bortse från kravet på en särskild dödsboförvaltning
att vid behov träda i stället för dödsbodelägarnas samförvaltning,
och en lösning, som innefattar mindre ingrepp i de enskilda medborgarnas
förhållanden än den föreslagna, lärer överhuvud icke kunna åstadkommas utan
uppgivande av de säkerhetskrav, som med hänsyn till de olika rättsägamas intressen
måste ställas på dödsboförvaltningen. Boutredningsmannainstitutet kan
så mycket mindre betecknas såsom ett intrång i familjelivet, som härigenom
öppnats en utväg ur mången situation, då den tvungna gemenskapen allvarligt
hotar att äventyra släktkänslans vidmakthållande.

Utskottet kan ej heller biträda de särskilda anmärkningar, som i motionen
riktats mot boutredningsmannainstitutet och vad därmed sammanhänger. Att
boutredningsmannaförordnande må utverkas icke blott vid bristande enighet
mellan de samförvaltande dödsbodelägarna utan även i andra fall, då det föreligger
behov av en ändrad form för boutredningen, finner utskottet svårligen
kunna betecknas såsom en nackdel. Fastmera synes det böra räknas förslaget
till förtjänst, att samma enkla och effektiva hjälpmedel står till förfogande i
alla de fall, i vilka den normala boutredningsformen icke fyller måttet. Icke
minst på ett område såsom det förevarande, där så gott som varje enskild medborgare
får praktisk erfarenhet av lagens innehåll, ligger det vikt uppå, att
reglerna icke te sig mera invecklade än som av sakliga skäl är oundgängligen
betingat. Enligt utskottets förmenande kan den omständigheten, att ett testamentsexekutorsförordnande
icke utgör hinder för egendomens avträdande till
boutredningsmannaförvaltning, icke betraktas såsom något ingrepp i testamentsfriheten.
Åt arvlåtaren kan icke inrymmas en rätt att under alla förhållanden
bestämma örn boutredningen, vilken icke blott angår successorerna
i kvarlåtenskapen utan även dödsboets borgenärer. Vederbörligt beaktande
har skänkts testamentet, i det att uppdraget såsom boutredningsman skall meddelas
den utsedda testamentsexekutorn, örn ej skäl däremot äro. Därest
ett testamentsexekutorsförordnande skulle förbises, lämna de stadganden,
som givits rörande boutredningsmans entledigande, direkt stöd för erforderlig
rättelse, och det torde med avseende å lagens tillämpning kunna förväntas, att
våra domstolar skola ägna nödig omsorg åt handläggningen av de ärenden, som
sammanhänga med dödsboförvaltningen.

Den svåra frågan om kontroll å förvaltning genom boutredningsman synes
även hava vunnit en tillfredsställande lösning, vilken icke i och för sig kan
bliva mindre antaglig därigenom, att kontrollorgan tillkommer genom rättens
förmedling. Utskottet vill även understryka, att kontroll kan bliva anordnad
icke blott på begäran av dödsbodelägare utan även i övriga rättsägares intresse.
En borgenär, som finner sig hava anledning att ställa förvaltningen under
uppsikt, kan sålunda vända sig till vederbörande domstol, och efter prövning,
huruvida åtgärd är påkallad, har rätten att ex officio fatta beslut i
ärendet.

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

Bouppteck ning.

Förslaget.

Utskottet.

Betalningen
av golden.

Förslaget.

Utskottet.

I fråga om bouppteckning ansluter sig förslaget i huvudsak till den gällande
rätten, och de bestämmelser, som innefatta ändringar eller tillägg, gå
ut på att tillskapa ännu starkare garantier för att bouppteckningen lämnar
tillförlitliga uppgifter örn delägarna i dödsboet samt örn boets tillgångar
och skulder.

Enligt utskottets mening är det till betydande gagn, att den centrala ställning,
som bouppteckningen intagit i dödsboutredningen, bibehålies och ytterligare
förstärkes, och fördelarna av fullständighet i bouppteckningen synas
icke hava blivit köpta till priset av några svårigheter vid lagens tillämpning.
Ej minst torde den uppgiftsplikt, som i 3 kap. 5 § stadgats angående erhållna
arvsförskott och gåvor, få goda verkningar i den riktningen, att laglottsberättigad
arvinge bättre än hittills kan påkalla efterföljd av reglerna örn avräknings-
och återbäringsskyldighet.

På en särskild punkt har utskottet emellertid ansett sig böra vidtaga en
mindre jämkning. För den händelse successionsföljden är sådan, att lott i
kvarlåtenskapen skall åtnjutas först sedan arvinge eller universell testamentstagare
avlidit, bör enligt förslaget kallelse till bouppteckningen utfärdas icke
blott å första mottagaren i egenskap av dödsbodelägare utan även å den, som
vid ifrågavarande tid står närmast till att slutligen taga arvet eller testamentslotten.
Mot denna ordning har utskottet icke något att erinra, men åt
lagtexten i 3 kap. 2 § första stycket bör lämpligen givas en avfattning, som
tydligare utmärker lagens rätta mening, såvitt angår kallelsen å de slutliga
mottagarna.

Även i fråga om betalningen av den dödes gäld bygger förslaget på grundvalen
av den rättsuppfattning, som länge varit härskande i vårt land. Dödsbodelägarna
skola alltjämt kunna undgå personligt ansvar för gälden,
därest de inom viss tid avsäga sig befattning med dödsboförvaltningen. Förslaget
innehåller dock den viktiga nyheten, att gäldsbefriande egendomsavträde
kan äga rum icke blott genom konkurs utan även genom egendomens
överlämnande till förvaltning av boutredningsman, förordnad av rätten.

Till den ordning, som sålunda föreslagits med avseende å gäldsbetalningen,
kan utskottet lämna sin tillstyrkan. För dödsbodelägarna måste det bliva av
stor betydelse, att befrielse från personligt gäldsansvar kan ernås i annan
ordning än genom konkurs. Utskottet vill i detta sammanhang undanröja
ett missförstånd, som kommit till synes i motionärens framställning. Sedan
egendomen rätteligen avträtts till förvaltning av boutredningsman, ankommer
det visserligen på denne att, örn dödsboet är på obestånd och uppgörelse icke
kan träffas med borgenärerna, i sin tur avträda egendomen till konkurs, men
underlåtenhet härutinnan utövar icke — såsom motionären förutsätter —
någon inverkan på frågan örn dödsbodelägarnas ansvar för den dödes
gäld.

Första lagutskottets utlåtande Nr 3b.

Vad beträffar påföljden av egendomsavträde på ansökan, som ingives efter
den normala avträdestidens utlöpande, d. v. s. senare än en månad efter det
bouppteckningen förrättades, framgår av det förberedande lagstiftningsarbetet,
att flera lösningar äro tänkbara. Visserligen torde mot den i förslaget
antagna huvudprincipen, enligt vilken dödsbodelägarna stå i viss närmare bestämd
ansvarighet för den äldre gälden, icke vara något att erinra, men ansvarigheten
kan utkrävas på olika vägar. Denna fråga gjordes i lagberedningens
förslag till en angelägenhet mellan dödsbodelägarna och den enskilda borgenären.
En sådan ordning, som ur vissa synpunkter kan medföra en fördel för dödsbodelägarna,
är emellertid förknippad med åtskilliga olägenheter, vilka lagrådet
i sitt utlåtande närmare utvecklat, och de stadganden, som propositionen
med beaktande av nämnda erinringar upptager i ämnet, äro enligt utskottets
mening att föredraga. Dessa stadganden innebära, att delägare är pliktig att
till dödsboet utgiva det belopp, varmed gäld, som var honom veterlig en månad
före ansökningsdagen, överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest
tillgängliga medel, varefter delägaren ej vidare står i ansvar mot enskild
borgenär i boet.

Enligt 4 kap. 6 § i förslaget skall egendom, som utgivits såsom legat eller
jämlikt ändamålsbestämmelse, återbäras, såvitt det erfordras för täckning
av gäld, och örn egendom, som utgivits jämlikt ändamålsbestämmelse, ej finnes
i behåll, skall ej i något fall ersättning därför utgå i vidare mån än egendomen
prövas hava medfört nytta. I sin senare del avser denna regel att av
billighetsskäl möjliggöra vissa modifikationer i skyldigheten att återställa
testamenterad egendom för betalning av gäld efter den döde. Behovet av
dylika modifikationer vill utskottet understryka. Såsom jämväl lagrådet påpekat,
förhåller det sig ofta så, att mottagandet av egendomen skett i synnerligen
välgrundad god tro och att fånget under längre tid lämnats okvalt. Då
det kan ifrågasättas, huruvida den föreslagna regeln lämnar tillräckligt utrymme
åt rättstillämpningen att låta billighetshänsyn gälla i alla därtill ägnade
fall, har utskottet funnit sig böra förorda ändrad avfattning i vad angår
egendom, som ej finnes i behåll. Obilliga resultat torde undgås genom en
allmän föreskrift örn att egendomens värde skall gäldas, såvitt ej särskilda
skäl däremot äro.

I samband härmed har utskottet vidtagit jämkning i det i 4 kap. 7 § valda
uttryckssättet. Det synes icke nödigt att betunga lagtexten med anmärkning
örn att den i sistnämnda paragraf angivna skyldigheten skall inträda, då bodelning
eller skifte går åter eller det eljest är erforderligt.

I gällande lag finnas icke några stadganden angående verkställande av Verkställighet
legat och testamentariska ändamålsbestämmelser, frånsett de särskilda tolk- ai''ändamålsCningsregler,
som givits i lagen örn testamente. Till den del, som förslaget inne- bestämmelser.
fattar allmänna föreskrifter örn verkställigheten av ifrågavarande testaments- Förslaget.
förordnanden, fyller förslaget sålunda en lucka i lagstiftningen. De i ämnet
meddelade föreskrifterna avse icke blott att närmare angiva tidpunkten för

Första lagutskottets utlåtande Nr 3b.

verkställigheten utan även att lösa uppkommande frågor av annat slag, såsom
örn avkastning av testamenterad egendom, ränta å penninglegat samt nedlagda
kostnader.

Utskottet. Det måste hälsas med tillfredsställelse, att den viktiga del av boutredningen,
som består i utgivande av legat och fullgörande av ändamålsbestämmelser,
omsider blivit föremål för lagreglering. De stadganden, som föreslagits i
detta ämne, anknyta i åtskilliga hänseenden direkt till en uppfattning, som
blivit prövad och erkänd i praxis, och även såvitt fråga är örn införande av
nya principer, måste den ståndpunkt, som i förslaget intagits, anses välgrundad.
Icke minst får det betecknas såsom en fördel, att spörsmålet örn ränta
å penninglegat vunnit en klar och enkel lösning. Mot den föreslagna regeln
örn att å sådant legat skall, därest ej annat framgår av testamentet, beräknas
fem procents ränta efter det fyra månader förflutit från dödsfallet, har motionären
riktat vissa anmärkningar, till vilka utskottet icke kan ansluta sig. Någon
motsättning synes icke — såsom motionären framhållit — föreligga mellan
huvudregeln örn legats utgivande och den ifrågavarande föreskriften örn
ränta å penninglegat. Sistnämnda stadgande har nämligen icke något att
skaffa med tidpunkten för legatets verkställande utan träffar endast bestämmelse,
örn och i vad mån avkastning skall vid penninglegat tillgodoräknas
testamentstagaren i form av ränta på det testamenterade beloppet. För den
i förslaget angivna ränteberäkningen tala enligt utskottets mening vägande
skäl, som icke blivit jävade av vad i motionen anförts.

Arvskiftet. Samtidigt som förslaget fasthåller vid principen om arvskiftet såsom en

Förslaget, enskild förrättning, varigenom successorerna utbryta dem tillkommande andelsrätt
i kvarlåtenskapen, har förslaget genom införande av skiftesmannainstitutet
åvägabringat en särskild ordning för skiftesförrättningen i sådana
fall, då enighet ej kan vinnas mellan de olika delägarna.

Utskottet. Ehuru reglerna örn dödsboförvaltning genom en av rätten förordnad boutredningsman
måste betecknas såsom den mest betydelsefulla nyheten i förslaget,
får det anses vara en nära nog lika stor fördel, att förutsättningar skapats
för en tillfredsställande avveckling av det tvångsläge, som uppkommer
vid oenighet örn arvskiftets genomförande. De bestämmelser, som i sådant
hänseende upptagits i förslaget, synas väl fylla sitt ändamål, och i och för sig
är det en vinst, att lagstiftningen på denna punkt kunnat utformas i nära anslutning
till de stadganden, som givits rörande förvaltning genom boutredningsman
eller testamentsexekutör. Ehuru skiftet principiellt är successorernas
egen sak, är det sålunda praktiskt, att den av rätten förordnade boutredningsman,
som verkställt dödsboförvaltningen, även leder skiftesförrättningen
i egenskap av skiftesman. Utskottet vill dock i detta sammanhang understryka,
att det kan förekomma omständigheter, som göra boutredningsmannen
mindre skickad att handlägga skiftesärendet. I dylikt fall kan erforderlig

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

rättelse ernås genom att annan förordnas till skiftesman, och det må framhållas,
att ett entledigande icke behöver förutsätta vårdslöshet eller försummelse
å boutredningsmannens sida eller överhuvud innebära något för honom
personligen nedsättande.

Till de materiella regler, som avse skiftesläggningen, har förslaget knutit
föreskrift örn att fordran å delägare skall tillskiftas denne, så långt hans lott
förslår (6 kap. 3 §). Att denna princip, vilken vunnit allmän tillämpning i
praxis, fastslås i lag torde vara lämpligt. Emellertid bör beaktas, att det
även under andra förhållanden kan vara rimligt, att, med användande av
samma delningsmetod, lägga viss fordran å delägares lott. Exempelvis kan
försträckning vara av arvlåtaren given till delägares make under sådana betingelser,
att det försträckta beloppet kommer båda makarna till godo, och då
synes den måhända tillfälliga omständigheten, att skuldebrevet utfärdats av
delägarens make i stället för av delägaren själv, icke böra föranleda, att fordringen
hänvisas till lika fördelning vid arvskiftet. Någon tillfredsställande
lagregel i detta ämne lärer dock icke kunna uppställas, och det måste därför
lämnas åt rättstillämpningen att med hänsyn till omständigheterna i det särskilda
fallet träffa det rätta avgörandet.

Eörutom de regler, för vilka i det föregående en kortfattad redogörelse bli- övriga stadvit
‘lämnad, föreslås åtskilliga andra stadganden av betydelse för det rätts- f''laget till lag
område, som nu är föremål för behandling. Sålunda givas .särskilda före- om boutredskrifter
örn sammanlevnad i oskiftat dödsbo, och lagen örn boutredning och arvskifte.
arvskifte avslutas med bestämmelser angående dödförklaring. Förslaget.

Mot förslaget i dessa delar har utskottet icke funnit anledning till någon Utskottet.
erinran.

De bestämmelser, som äro påkallade med avseende å införandet av en ny
lag örn boutredning och arvskifte, hava sammanförts i en särskild promulgationslag,
i huvudsak upprättad efter de principer, som fastställts vid ikraftträdandet
av de tidigare antagna lagarna på successionsrättens område.

Promulga tionsbestäm melser.

Förslaget.

Jämväl till dessa stadganden vill utskottet skänka sin anslutning. Allenast Utskottet.
i några detaljfrågor har utskottet ansett sig böra föreslå vissa smärre jämkningar.

Vad för åtskilliga städer enligt äldre lag gäller örn borgmästares och råds
befattning med bouppteckningars upprättande skall enligt 4 § äga tillämpning
vid dödsfall, som inträffar före utgången av år 1938. Vidare inrymmer förslaget
åt Konungen rätt att på framställning av sådan stad förordna, att den
äldre lagen skall jämväl därefter tillsvidare eller för viss tid gälla för den
staden; dock må särskild bouppteckningsavgift ej i något fall upptagas, där
dödsfallet inträffat efter nämnda års utgång.

Det kan ifrågasättas, örn den utmätta femårsperioden är tillräcklig för avvecklingen,
såvitt angår bouppteckningsavgiftema. Den övergång till annan

Första lagutskottets utlåtande Nr Sh.

skatteform, som härav påkallas, kan medföra vanskligheter, särskilt under nu
rådande ekonomiska konjunkturer. Enligt utskottets mening kunde i städernas
intresse en mjukare övergång beredas, därest i dispens, som avsåge fortsatt
tillämpning av den äldre ordningen, finge inbegripas rätt att även under någon
tid efter år 1938 uttaga bouppteckningsavgifter.

Eör en sådan utvidgning tala även andra skäl, vilka åberopats i en till utskottet
ställd skrivelse den 17 februari 1933 från Svenska stadsförbundets
styrelse. I vissa av de städer, där bouppteckningsprovision för närvarande utgår,
äro inflytande belopp anvisade för bestridande av avlöning till rådhusrättens
befattningshavare. Vad dessa städer beträffar, torde kunna förutsättas, att
bouppteckningsprivilegiets upphävande kommer att medföra krav på lönereglering.
På åtskilliga håll väntas frågan örn upphörande av den egna jurisdiktionen
bliva aktuell inom en snar framtid. Därest detta inträffar inom de
närmaste åren efter 1938 års utgång, vore tydligen mindre tilltalande, örn
särskild lönereglering skulle behöva företagas med verkan allenast för en
kortare tid.

Å andra sidan böra bouppteckningsavgifter, vilka ju innebära en särskild
beskattning, icke få vara bibehållna under längre tid än som av hänsyn till
ifrågavarande städer kan anses skäligt, och utskottet har därför föreslagit, att
sådana avgifter ej i något fall skola erläggas, där dödsfallet inträffat efter
utgången av år 1943.

I ändamål att även åt boutredningar, som pågå vid lagens ikraftträdande,
bereda de fördelar, vilka innefattas i möjligheten att få förordnande av boutredningsman
eller skiftesman, har i 6 § första stycket föreskrivits, att vad
i nya lagen örn boutredning och arvskifte är stadgat örn sådant förordnande
skall gälla, ändå att dödsfallet inträffat före den 1 januari 1934, och har boutredningsman
eller skiftesman förordnats, skall, enligt andra stycket i samma
paragraf, i fråga örn åtgärder, som därefter vidtagas, nya lagen i allo
lända till efterrättelse. Av lagberedningens motiv framgår, att nya lagen
i dylikt fall är avsedd att tillämpas jämväl beträffande rättsverkningarna av
ett boutredningsmannaförordnande. Sålunda skall avträde till förvaltning av
boutredningsman på ansökan, som göres inom en månad efter det bouppteckningen
förrättades, för dödsbodelägarna medföra befrielse från ansvar för sådan
gäld efter den döde, som var dem veterlig vid bouppteckningens förrättande.
Denna tolkning av lagstadgandet blir emellertid underlättad, om paragrafens
andra stycke avfattas på sätt lagberedningen föreslagit, d. v. s. utan
den angivna begränsningen i nya lagens tillämpning, och utskottet har därför
föreslagit ändring i sådan riktning.

Därjämte har utskottet i första stycket av förevarande paragraf vidtagit
en formell jämkning, som endast avser att åvägabringa närmare överensstämmelse
med det i 1 § andra stycket använda uttryckssättet.

Lagförslagen Bland de lagförslag, som innefatta av huvudförslaget föranledda ändringar
/ övrigt, på an(}ra lagstiftningsområden, förekommer ett förslag till lag örn ändrad lydelse
av 11 kap. 11 § rättegångsbalken. Beträffande delgivning av stämning

Första lagutslcottets utlåtande Nr 3-4.

har här stadgats, att stämning å dödsbo skall delgivas den, som äger företräda
boet. Äro flera gemensamt därtill behöriga, må stämningen delgivas
någon av dem, delägare dock endast örn han sitter i boet. Har stämningen
mottagits av delägare, har denne att gentemot var och en av de övriga svara för
att han utan dröjsmål erhåller stämningen i besannad avskrift.

Enligt gällande rätt må stämningen delgivas den, som i boet sitter, evad
han är delägare eller syssloman. Det genom propositionen framlagda ändringsförslaget
är betingat av att dödsboet i förslaget uppfattas såsom ett särskilt
rättssubjekt. Från denna utgångspunkt är det naturligt, att reglerna örn
stämning gestaltas efter huvudsakligen samma principer, som gälla för juridiska
personer i allmänhet. Sålunda må delgivning ske vid samförvaltning
med delägare, som sitter i boet, och eljest med boutredningsman eller testamentsexekutör,
och förslaget innebär vidare, att stämning å dödsbo, som är
föremål för förberedande vård i avvaktan på boutredning i vanlig ordning, kan
delgivas den, som enligt 1 kap. 2 § lagen örn boutredning och arvskifte är att
anse såsom vårdare av boets egendom. Emellertid kan man icke bortse ifrån
att det för den, som öppnar rättegång mot dödsbo, ibland möter svårigheter
att fastställa, huru dödsboförvaltningen är ordnad. En sådan undersökning
har icke stöd i något registreringssystem av samma slag som det för aktiebolag
och ekonomiska föreningar tillämpade. Eftersom en felaktig delgivningsåtgärd
kan medföra allvarliga rättsförluster, synes det utskottet önskligt,
att möjlighet skapas för att även i tveksamma fall med säkerhet få en
rättsligen giltig delgivning till stånd. En sådan möjlighet torde lämpligen
ernås därigenom, att stämning får delgivas dödsbodelägare, som sitter i boet,
även i sådant fall, då boet ej står under delägarnas förvaltning. Därest stämning
delgivits någon, som icke äger företräda boet eller ej är ensam därtill
behörig, bör denne svara för att var och en, som äger företräda boet, utan
dröjsmål erhåller stämningen i besannad avskrift, och stadgande härom har
tillika upptagits i det av utskottet omarbetade förslaget.

Beträffande övriga följdförfattningar har utskottet icke funnit skäl att
framställa några anmärkningar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag
ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte
för sin del antaga följande

Första lagutskottets utlåtande Nr S-4.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om boutredning och aryshifte.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser örn boutredning.

1 §•

Efterlevande make, arvingar och universella testamentstagare (dödsbodelägare)
hava att, där ej särskild dödsboförvaltning är anordnad efter vad i
denna lag stadgas, för verkställande av boutredning gemensamt förvalta den
dödes egendom. De företräda därvid dödsboet mot tredje man samt äga att
tala och svara i mål som röra boet. Åtgärd, som ej tål uppskov, må företagas,
oaktat samtliga delägares samtycke ej kan inhämtas.

Har bodelning skett eller är giftorätt eljest utesluten, är efterlevande maken
ej dödsbodelägare, där han ej är arvinge eller universell testamentstagare.
Den, som äger taga arv eller testamente först sedan annan arvinge eller universell
testamentstagare avlidit, är delägare i dennes bo men ej i arvlåtarens.

Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge, vilken
uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell testamentstagare.

2 §•

Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller
den, som eljest har att förvalta boet, skall egendomen, där den ej står under
vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare, som sammanbodde
med den avlidne eller eljest kan taga vård örn egendomen; och har han
att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt, där god man
för delägare tarvas, hos rätten göra anmälan såsom i lagen örn förmynderskap
sägs. Vad nu är sagt örn delägare gälle ock efterlevande make, som ej är
delägare i boet.

Är ej någon, som sålunda tager vård örn den dödes egendom, skall husfolk,
husvärd eller annan, som är därtill närmast, omhändertaga egendomen samt
tillkalla delägare eller hos rätten göra anmälan örn dödsfallet; och förordne
rätten, där det tarvas, god man att fullgöra vad enligt första stycket åligger
delägare. Göres å landet anmälan å tid, då rättegångsdag ej inträffar, äge
domaren meddela förordnande att gälla tills rätten fattat beslut i ärendet.

3 §.

Göres för dödsbo annan gäld än som erfordras för begravningen eller för
boets uppteckning, vård eller förvaltning eller företages eljest för dödsboet

Första lagutsJcottets utlåtande Nr S-h.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

rättshandling, som ej är för sådant ändamål erforderlig, vare det ej för boet
bindande, med mindre tredje man var i god tro.

4 §.

Vad tredje man i god tro slutit med dem, som enligt bouppteckningen äro
dödsbodelägare, vare gällande, ändå att flera delägare finnas.

Har, innan bouppteckning skett, rättshandling företagits utan medverkan
av testamentstagare, vare den ej på sådan grund ogiltig, där tredje man var i
god tro och rättshandlingen skäligen ej kunde anstå tills bouppteckningen
förrättats.

5 §•

Delägare, som var för sin försörjning beroende av den döde, åge såsom
förskott å sin lott utfå vad för sådant ändamål erfordras, såvitt lotten uppenbarligen
förslår och förskottet kan lämnas utan olägenhet för utredningen.

Efterlevande make och oförsörjda barn eller adoptivbarn njute städse nödigt
underhåll ur boet under tre månader från dödsfallet.

6 §■

Dödsbodelägare vare pliktig att ersätta skada, som han med avseende å
boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat någon,
vars rätt är av utredningen beroende.

Äro flera ersättningspliktiga, svare de en för alla och alla för en. Vad sålunda
utgivits varde dem emellan fördelat efter deras andelar i kvarlåtenskapen,
så långt de förslå, och därutöver efter huvudtalet, där ej jämkning prövas
skälig med hänsyn till den större eller mindre skuld, som ligger envar delägare
till last.

2 KAP.

Om boutredningsman och testamentsexekutör.

1 §•

Då dödsbodelägare det begär, skall rätten förordna, att egendomen skall
avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan
egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd
att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares
ställe (testamentsexekutör), äge jämväl han påkalla beslut som nu är
sagt. Sådant beslut skall ock meddelas på begäran av den, som erhållit legat
eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse, där det prövas
nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande, eller på begäran
av borgenär eller den, som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde,
där det måste antagas, att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt
eljest äventyras.

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Skall enligt testamente egendomen vara undantagen delägarnas förvaltning,
men är testamentsexekutör ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra uppdraget,
meddele rätten, då ansökan göres av någon, vars rätt är av utredningen
beroende, eller förhållandet eljest varder kunnigt, beslut som i första stycket
sägs.

Beslut enligt denna paragraf må grundas jämväl å testamente, som ej vunnit
laga kraft.

2 §.

Vid ansökan, som i 1 § sägs, fogas avskrift av bouppteckningen efter den
döde eller, där inregistrering skett, uppgift å dagen därför. Är ej bouppteckning
förrättad, lämnas trovärdig uppgift örn delägarna i boet och deras
hemvist samt, där testamentsexekutör är förordnad, dennes namn och hemvist.

3 §.

Val av boutredningsman skall så träffas, att uppdraget kan förväntas bliva
utfört med den insikt, som boets beskaffenhet kräver. Särskilt avseende skall
fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är av utredningen beroende.

Delägare må förordnas till boutredningsman.

Är testamentsexekutör utsedd, skall förordnandet meddelas honom, örn ej
skäl däremot äro.

4 §•

Där det prövas erforderligt, må flera boutredningsman förordnas. Rätten
äge bestämma, att förvaltningen skall delas mellan dem, och föreskrive därvid
tillika, efter vilka grunder delningen skall ske.

5 §•

Vill boutredningsman frånträda sitt uppdrag och visar han skälig orsak,
varde han av rätten entledigad.

Finnes boutredningsman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild
orsak skiljas fran uppdraget, varde han entledigad, då det begäres av någon,
vars rätt är av utredningen beroende, eller förhållandet eljest varder kunnigt.

Är testamentsexekutör förordnad till boutredningsman och förklaras testamentet
sedermera ogiltigt, skall rätten på begäran pröva, huruvida uppdraget
likväl bör vara honom anförtrott.

6 §•

Göres av samtliga delägare ansökan, att boet ej längre skall förvaltas av
boutredningsman, och är ej fall för handen, som i 1 § andra stycket sägs, skall
rätten, med boutredningsmannens entledigande, förordna därom, såframt det
kan ske utan fara för någon, vars rätt är av utredningen beroende. Är testamentsexekutör
förordnad till boutredningsman, skall hans samtycke inhämtas.

Första lagutskottets utlåtande Nr 84.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

7 §•

Avträdes dödsbos egendom till konkurs, vare förordnandet för boutredningsman
förfallet.

8 §•

Dör boutredningsman, skall det av den, som har hans egendom i sin vård,
utan dröjsmål anmälas hos rätten.

9 §•

Ansökan, som avses i 1 eller 5 §, må, då rättegångsdag ej inträffar, ingivas
på landet till domaren och i stad till den rättens befattningshavare, som därtill
är satt, eller, örn sådan ej finnes, till rättens ordförande.

Har den, som gjort ansökan enligt 1 §, ej fullgjort vad i 2 § är stadgat,
skall rätten eller domaren förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att,
där det felande ej är tillgängligt, då ärendet upptages till vidare behandling,
ansökningen skall vara förfallen. Innan rätten meddelar beslut, som avses i
1 eller 5 §, skola dödsbodelägarna genom särskilda meddelanden av rätten
eller domaren erhålla tillfälle att yttra sig, såvitt det utan märklig tidsutdräkt
kan ske. Där det prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på
sätt nyss är sagt kallas att inställa sig inför rätten.

Ej må någon förordnas till boutredningsman utan att han därtill samtyckt
eller entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att yttra
sig.

10 §.

Kan i ärende, som avses i 1 eller 5 §, slutligt avgörande ej omedelbart
träffas, åge rätten eller på landet domaren, där det erfordras, meddela beslut
att gälla intill dess att sådant avgörande föreligger; och skall vad i 9 § tredje
stycket sägs vinna tillämpning, i fråga örn entledigande av boutredningsman
dock endast där så utan märklig tidsutdräkt kan ske. Har beslutet meddelats
av domaren, skall det å nästa rättegångsdag anmälas för rätten.

Mot rättens eller domarens beslut skall, i händelse av missnöje, föras
särskild talan.

11 §•

Boutredningsmannen har att, med iakttagande av vad nedan är stadgat,
företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall boutredningsmannen
söka träffa uppgörelse med borgenärerna angående deras förnöjande. Kan
uppgörelse ej ernås och fylla delägarna ej bristen, varde boets egendom av
boutredningsmannen avträdd till konkurs.

I fråga örn rättshandlingar, som i avsevärd mån inverka på delägarnas behållning
i boet, samt beträffande andra angelägenheter av vikt, såsom avyttring
av egendom som har särskilt värde för delägarna, avveckling av rörelse

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som den döde idkat eller uppgörelse med borgenärerna, skall boutredningsmannen
inhämta delägarnas mening, där det lämpligen kan ske.

12 §.

Boutredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt äger att
tala och svara i mål som röra boet.

13 §.

Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas, utan
att delägarna skriftligen med två vittnen lämna sitt samtycke eller, där
det ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt
lände dock ej till inskränkning i den förfoganderätt, som kan tillkomma boutredningsmannen
enligt lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen utan erforderligt samtycke företagit åtgärd, som
i första stycket sägs, vare den ogin, örn delägare väcker klander därå; instämme
dock sin talan inom tre månader, från det han fick kännedom örn åtgärden,
och senast inom ett år, sedan lagfart eller inskrivning beviljades.

14 §.

Till dödsboet hörande penningmedel, som göras räntebärande genom insättning
i bank, skola insättas i boets namn. Dödsboets egendom må ej
heller eljest sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhörer.

Utöver vad av 1 kap. 5 § föranledes, må egendom ej förskottsvis till delägare
utgivas, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är av
utredningen beroende.

15 §.

Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan
äga rum utan men för någon, vars rätt är av utredningen beroende, gore
boutredningsmannen anmälan härom till delägarna och avgive redovisning
för sin förvaltning.

Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna, skall boutredningsmannen
till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom. Samma lag
vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört efter
vad nu är sagt, vare han ock redovisningsskyldig.

16 §.

Kunna flera boutredningsman, som hava förvaltningen odelad, ej enas i
ärende, vari avgörandet tillkommer dem, och föreligger ej flertal för viss
mening, skall saken hänskjutas till rättens avgörande. Mot rättens beslut må
talan ej föras.

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

17 §.

När dödsbodelägare det begär eller rätten eljest prövar lämpligt, förordne
rätten god man att öva tillsyn å boutredningsmannens förvaltning, såframt
boutredningsmannen icke ställer säkerhet för ersättning, som han kan finnas
skyldig att utgiva. Gode mannen äge genomgå räkenskaper och andra handlingar
ävensom verkställa inventering av egendomen. Han skall, på föreläggande
av rätten eller framställning av delägare, meddela upplysningar örn
boet och dess förvaltning samt, där anledning föreligger till anmärkning, göra
anmälan hos rätten.

Är god man ej utsedd, äge rätten, på ansökan av delägare eller eljest,
förelägga boutredningsmannen att avgiva redogörelse för sin förvaltning eller
ock förordna någon att företaga granskning av förvaltningen och däröver
avgiva berättelse.

Har beslut enligt denna paragraf meddelats på ansökan av allenast vissa
delägare, må rätten på talan av delägare föreskriva, att kostnaden ej skall
stanna å boet utan av sökandena slutligen gäldas, med fördelning dem emellan
efter deras lotter i boet.

18 §.

Boutredningsman vare pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen eller
av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätt är av utredningen
beroende.

Äro flera utredningsmän ersättningspliktiga, svare de en för alla och alla
för en. Ersättningsbeloppet varde utredningsmännen emellan slutligen fördelat
efter den större eller mindre skuld, som prövas ligga envar av dem till
last.

19 §.

Örn talan å boutredningsmans förvaltning gälle vad örn syssloman är stadgat.
Klandertalan må av envar delägare föras. Den, som anställt klandertalan,
vare berättigad att av dödsboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden,
i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

Boutredningsmannen äge av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning
för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan gottgörelse
gäldas av den, på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro flera betalningsskyldiga,
svare de en för alla och alla för en.

20 §.

Förordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat framgår av
testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets utredning
erforderliga åtgärder.

Vad i 14—16, 18 och 19 §§ sagts örn boutredningsman skall äga motsvarande
tillämpning å testamentsexekutör ävensom å den, som genom testa Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr SU. 2

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.) ! (Utskottets förslag.)

mente förordnats att allenast i viss del verkställa utredningen efter den döde;
och skall jämväl örn entledigande gälla vad örn boutredningsman är stadgat.

21 §.

Talan mot domarens beslut föres i hovrätten, och varde tiden för besvärs
anförande räknad från det klaganden erhöll del av beslutet.

I ärenden, som avses i 10 §, må talan mot hovrättens beslut ej föras.

22 §.

Rättens eller domarens beslut i ärenden enligt detta kapitel skola utan
binder av förd klagan lända till efterrättelse, dock ej beslut enligt 6 §.

3 KAP.

Om bouppteckning.

1 §•

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader från dödsfallet, såframt ej,
på ansökan inom samma tid, rätten eller på landet domaren med hänsyn till
boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak den tid förlänger.

Har sådant beslut meddelats av domaren, skall det å nästa rättegångsdag
anmälas för rätten. Talan mot domarens beslut föres i hovrätten.

2 §.

Dödsbodelägare, som har egendomen
i sin vård, eller ock boutredningsman
eller testamentsexekutör skall bestämma
tid och ort för bouppteckning
samt utse två kunniga och trovärdiga
gode män att den förrätta. Till förrättningen
skola i god tid kallas samtliga
delägare. Efterlevande make varde
kallad, ändå att han ej är delägare.
Skall lott i kvarlåtenskapen åtnjutas
först sedan arvinge eller universell
testamentstagare avlidit, skall
kallelse ock ske å den, som vid tiden
för bouppteckningen är närmast att
taga arv eller testamente.

2 §.

Dödsbodelägare, som har egendomen
i sin vård, eller ock boutredningsman
eller testamentsexekutör skall bestämma
tid och ort för bouppteckning samt
utse två kunniga och trovärdiga gode
män att den förrätta. Till förrättningen
skola i god tid kallas samtliga delägare.
Efterlevande make varde kallad,
ändå att han ej är delägare. Skall
lott i kvarlåtenskapen åtnjutas först
sedan arvinge eller universell testamentstagare
avlidit, skall kallelse ock
ske å den, som vid tiden för bouppteckningen
är närmast att sålunda taga
arv eller testamente.

Varder egendomen ej omhändertagen av delägare, boutredningsman eller
testamentsexekutör, ankomme på annan, som efter vad i 1 kap. 2 § sägs
har egendomen i sin vård, att föranstalta örn bouppteckning.

Första lagutskottets utlåtande Nr 3b.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §.

I bouppteckningen angivas dagen för förrättningen, den dödes fullständiga
namn, yrke och hemvist samt dödsdagen, så ock deras namn och hemvist,
vilka skolat kallas till förrättningen, med uppgift tillika, för underårig örn
hans födelsedag och för arvinge örn hans skyldskap med den döde. Arvinge
skall angivas, ändå att det står fast, att han är från del i kvarlåtenskapen
utesluten. Kan uppgift i visst hänseende ej lämnas, varde det anmärkt.

Av bouppteckningen skall framgå, vilka vid förrättningen närvarit. Där
någon, som skolat kallas, ej närvarit, skall vid bouppteckningen fogas bevis,
att han blivit i tid kallad.

4 §.

Boets tillgångar och skulder antecknas sådana de voro vid dödsfallet. Tillgångarna
upptagas med angivande av värdet.

Lever make efter, skola jämväl hans tillgångar och skulder antecknas; dock
att, där giftorättsgemenskap var utesluten, anteckning skall ske allenast örn
efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare, som äger efter
maken taga andel i boet. Värdering verkställes av den efterlevandes giftorättsgods,
samt, där efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare,
varom nyss sagts, även av hans enskilda egendom.

5 §.

Är efter den döde testamente eller, örn han var gift, äktenskapsförord angående
förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller därvid
fogas såsom bilaga i bestyrkt avskrift.

Bouppteckningen skall jämväl innehålla uppgift om sådan den döde tillhörig
livförsäkring, som, enär förmånstagare är insatt, ej ingar i kvarlatenskapen.

Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall i bouppteckningen
uppgift lämnas örn vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i
förskott eller eljest såsom gåva, så ock örn gåva, som efterlevande maken, dennes
avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde, och
skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott bekommit av efterlevande makens
giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är örn sedvanliga
skänker, vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.

6 §.

Boet uppgives av den, som vårdar egendomen eller eljest är med boet bäst
förtrogen. Det åligge envar delägare och efterlevande make, ändå att han ej
är delägare, att på anmaning lämna uppgifter till bouppteckningen.

Den, som uppgivit boet, skall å handlingen teckna försäkran under edlig
förpliktelse, att hans uppgifter till bouppteckningen äro i allo riktiga och att

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ej något är med vilja och vetskap utelämnat; och skall detta av honom med
ed bestyrkas, där talan örn sådan edgång föres av någon, vars rätt kan därav
bero, eller ock av boutredningsman eller testamentsexekutör. Edgångsplikt
åligge jämväl delägare eller efterlevande make, som ej uppgivit boet. Har
annan med egendomen tagit befattning, må ock edgång åläggas honom, örn
skäl därtill äro.

Gode männen skola å handlingen teckna bevis, att allt blivit rätteligen
antecknat och tillgångarna efter bästa förstånd värderade.

7 §.

Finnes egendom å flera orter, må särskild bouppteckning å varje ort förrättas.
I en av bouppteckningarna skall intagas sammanfattning av boets
tillgångar och skulder, och skall vad i 5 § stadgas äga tillämpning allenast
å den bouppteckningen.

8 §.

Bouppteckning skall i stad inom en månad och å landet sist å det ting,
som infaller näst efter en månad efter upprättandet, jämte bestyrkt avskrift
för registrering ingivas till rätten i den ort, där den döde skolat svara i mål
som rörde hans person, eller, örn behörig domstol ej sålunda finnes, till Stockholms
rådstuvurätt. Äro flera bouppteckningar, skola de samtidigt ingivas;
och varde tiden härför räknad från det den sista bouppteckningen upprättades.

Bestyrkt avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätten. Är ej avskrift
ingiven, skall sådan på boets bekostnad tagas.

9 §.

Det åligger rätten att tillse, att bouppteckning inom laga tid förrättats
och ingivits. Finnes det vara försummat, äge rätten vid vite förelägga viss
tid eller, där bouppteckning ej skett, förordna någon att föranstalta därom.
Sådant förordnande utgöre ej hinder att vara god man vid förrättningen.

Registrering av bouppteckning må ej äga rum, där vid bouppteckningen
finnes ej hava så förfarits, som i detta kapitel sägs. Är bouppteckning bristfällig,
äge rätten med föreläggande av vite utsätta tid, inom vilken bristen
skall avhjälpas.

Den, som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning, må vid vite därtill
hållas.

10 §.

Yppas efter boupptecknings förrättande ny tillgång eller gäld eller annan
felaktighet i bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras handling, innefattande
tillägg eller rättelse; och galle örn sådan handling vad ovan är örn
bouppteckning stadgat.

Första lagutskottets utlåtande Nr S-i.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4 KAP.

Om den dödes gäld.

1 §•

Varder ej efter ansökan, som göres sist en månad efter det bouppteckningen
förrättades, dödsboets egendom avträdd till förvaltning av boutredningsman
eller till konkurs, svare delägarna för sådan gäld efter den döde, som vid
bouppteckningens förrättande var dem veterlig.

Yppas efter bouppteckningens förrättande ny gäld efter den döde och avträdes
ej egendomen efter ansökan, som göres sist en månad därefter, svare
delägare, som sådan tid försuttit, för den gälden.

2 §.

Sker egendomsavträde efter ansökan, som ingivits senare än en månad efter
det bouppteckningen förrättades, vare delägare pliktig att till dödsboet utgiva
det belopp, varmed gäld, som var honom veterlig en månad före ansökningsdagen,
överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga
medel, men stånde ej vidare mot enskild borgenär i ansvar efter vad i
1 § sägs.

Där borgenär det begär, skall delägare med ed fästa, att gäld, som yrkandet
avser, ej var honom veterlig en månad före ansökningsdagen. Gitter
han ej gå eden, vare så ansett, som hade den gälden varit honom tidigare
veterlig.

3 §.

Förfaller delägares ansökan örn boets avträdande till konkurs, enär egendomen
i stället sättes under förvaltning av boutredningsman, skall så anses,
som hade ansökan örn avträde till sådan förvaltning gjorts den dag konkursansökningen
ingavs.

4 §.

Hava delägarna giltig anledning antaga, att de ej skola nödgas infria borgen,
som den döde tecknat, eller viss annan förbindelse, skall den gälden ej
såsom veterlig anses.

5 §•

Sker egendomsavträde efter det bodelning eller arvskifte ägt rum, gånge
bodelningen eller skiftet åter. Då gälden finnes ej vara större än att den
kan betalas av den dödes tillgångar och, örn han var gift, vad av andra makens
egendom på hans lott belöpt, örn gälden vid bodelningen i beräkning
gått, skall likväl avträde till förvaltning av boutredningsman allenast omfatta
vad som enligt dennes prövning erfordras till gäldens betalning och kostnaderna
för förvaltningen. Vad sålunda erfordras skall av delägarna utgivas

Första lagutskottets utlåtande Nr Sh.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i det förhållande envar vid bodelningen eller arvskiftet för mycket njutit;
och skall bodelningen eller skiftet i övrigt förbliva ståndande.

Yppas hos någon delägare brist, skall den fyllas av de övriga med vad de
vid bodelningen eller skiftet vunnit.

6 §.

Egendom, som utgivits såsom legat
eller jämlikt ändamålsbestämmelse,
skall återbäras, såvitt det erfordras
för täckning av gäld. Finnes egendom,
som utgivits jämlikt ändamålsbestämmelse,
ej i behåll, skall ej i något
fall ersättning därför utgå i vidare
mån än egendomen prövas hava
medfört nytta.

7 §•

Skyldighet att utgiva egendom jämlikt
5 eller 6 § skall, då bodelning eller
skifte går åter eller det eljest är
erforderligt, tillika omfatta ränta eller
avkomst av egendomen. Nödig kostnad
för egendomen varde ersatt, så
ock nyttig kostnad, där den var gjord
i god tro.

6 §•

Egendom, som utgivits såsom legat
eller jämlikt ändamålsbestämmelse,
skall återbäras, såvitt det erfordras
för täckning av gäld. Finnes egendomen
ej i behåll, skall dess värde gäldas,
såvitt ej särskilda skäl däremot
äro.

7 §•

Skyldighet att utgiva egendom jämlikt
5 eller 6 § skall tillika omfatta
ränta eller avkomst av egendomen.
Nödig kostnad för egendomen varde
ersatt, så ock nyttig kostnad, där den
var gjord i god tro.

8 §.

Innan den i 1 § första stycket stadgade tid tilländagått eller, där boet
står under förvaltning av boutredningsman, uppgörelse träffats örn borgenärernas
förnöjande, må betalning av gäld verkställas allenast där med fog
kan antagas, att betalningen ej länder till men för borgenärer.

9 §.

Sedan den i 1 § första stycket stadgade tid tilländagått, må borgenär fordra
säkerhet för gäld efter den döde, som ej är till betalning förfallen och för
vilken tillräcklig säkerhet ej finnes. Varder ej inom tre månader säkerhet
ställd, må förfallotid ej tillgodonjutas.

10 §.

Är efter den döde gäld, som ej förfaller inom sex månader, må den, där
flera dödsbodelägare finnas eller allmänna arvsfonden är ensam delägare,
hos borgenären uppsägas till betalning sex månader efter uppsägningen. Bor -

Första lagutskottets utlåtande Nr Si. 23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

genar, som för sin fordran har säkerhet i inteckning, vare dock ej skyldig
att taga betalning före förfallodagen, där han inom tre månader efter uppsägningen
giver tillkänna, att han vill halla sig allenast till säkerheten.

11 §.

Hava delägarna betalt gäld i strid med vad i 8 § sägs eller, under tid för
egendomsavträde enligt 1 § första eller andra stycket, till men för borgenärer
utgivit legat, fullgjort ändamålsbestämmelse, sålt, förpantat, annorledes använt
eller ock förfarit boets egendom eller ådragit boet förbindelse, svare de
för sådan gäld efter den döde, som, då de så förforo, var eller sist vid därefter
förrättad bouppteckning blev dem veterlig. Kom av åtgärden allenast ringare
skada eller företogs den av obetänksamhet eller bristande kännedom örn boets
ställning, skall allenast skadestånd gäldas.

12 §.

Sker bodelning eller arvskifte, innan all gäld är gulden, svare delägarna
för gäld efter den döde, som då var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning
blev dem veterlig. Bodelning skall dock ej medföra sådan påföljd, där
efterlevande maken ej bekommit något av den dödes egendom.

13 §.

Hava delägarna, sedan boet blivit avträtt till förvaltning av boutredningsman,
utverkat rättens förordnande, att boet icke längre skall sålunda förvaltas,
vare i fråga örn ansvar för gäld så ansett, som hade egendomsavträdet ej
ägt rum.

14 §.

Försitter delägare, som har boet i sin vard, tid för boupptecknings förrättande,
svare för all den dödes gäld. Samma lag vare, där delägare vid
bouppteckningen eller dess edfästande genom veterligen oriktig uppgift eller
svikligt förtigande äventyrar borgenärers rätt.

15 §.

Häftar delägare i ansvar för gäld efter den döde, den ansvarighet gälle
ock annan boets gäld; och är delägare förty i fall, som avses i 2 § första
stycket, pliktig att utgiva vad som erfordras för täckning av gäld, som före
egendomsavträdet ådragits boet.

16 §.

Vad i 1—4 samt 11—15 §§ stadgas om skyldighet för delägare att svara
för gäld skall ej äga tillämpning å delägare, som är omyndig, ej heller å
allmänna arvsfonden eller annan, som företrädes av god man, men svare förmyndaren
eller gode mannen borgenärerna för skada, som av hans åtgärd
eller försummelse kommit.

Första lagutskottets utlåtande Nr 84.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

17 §.

Hava flera enligt detta kapitel ådragit sig ansvar för gäld eller för skada,
svare de en för alla och alla för en. Vad sålunda utgivits varde dem emellan
fördelat enligt den i 1 kap. 6 § stadgade grund.

18 §.

Har arvinge eller testamentstagare ej njutit förmån av boet och ej heller
tagit annan befattning därmed än att han fullgjort vad enligt 1 kap. 2 §
åligger honom och deltagit i bouppteckningens förrättande, vare han fri från
ansvar på grund av underlåtenhet att avträda boet.

19 §.

Finnes efter den döde allenast egendom, som ej kunnat hos honom tagas i
mät, skall vad i detta kapitel är stadgat om ansvar för gäld ej äga tillämpning.
Vad nu är sagt lände dock ej till inskränkning i delägares skyldighet
att låta egendomen eller dess värde gå i betalning för gälden.

5 KAP.

Om verkställighet av legat och ändamålsbestämmelser.

1 §•

Legat av oskifto skall utgivas, så snart det kan ske utan men för någon,
vars rätt är av boets utredning beroende.

Företages arvskifte, innan legatet utgivits eller egendom, som därför erfordras,
blivit ställd under särskild vård, vare delägarna en för alla och alla
för en ansvariga för förordnandets verkställande, såsom örn skifte ej ägt rum.
Vad sålunda utgivits varde dem emellan fördelat enligt den i 1 kap. 6 § stadgade
grund.

2 §.

_ Skall legat fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare, vare denne pliktig
att verkställa förordnandet, när han mottagit den egendom, som är avsedd
för legatets fullgörande. Där av hans försummelse beror, att egendomen
ej till honom utgivits, gälde han skadan.

3 §.

Varder i fråga örn legat testamentstagarens rätt genom vanvård eller eljest
äventyrad, må rätten på ansökan förordna, att säkerhet skall ställas för legatets
utgörande eller att egendom, varom fråga är, skall sättas under särskild vård.

4 §.

Avser legat viss egendom, skall, där ej annat följer av testamentet, avkastningen
tillfalla testamentstagaren men nödig kostnad, vilken ej föranletts av
boutredningen, av honom gäldas, innan egendomen utgives.

Första lagutskottets utlåtande Nr S-4.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §■

Å legat, som avser visst penningbelopp, åge testamentstagaren, såvitt ej
annat framgår av testamentet, tillgodonjuta ränta efter fem för hundra örn
året, sedan fyra månader förflutit från testators död.

6 §.

Vad i detta kapitel är stadgat om legat skall äga motsvarande tillämpning
å ändamålsbestämmelse.

7 §•

Underlåter någon vad honom åligger med avseende å verkställande av ändamålsbestämmelse,
må talan därom föras av testators arvinge, evad han äger
del i boet eller ej, efterlevande make, arvinges avkomling, universell testamentstagare,
så ock av boutredningsman eller testamentsexekutör.

Då fråga är örn allmännyttigt ändamål, må talan jämväl föras på förordnande
av Konungens befallningshavande i det län, där verkställigheten huvudsakligen
skall ske.

6 KAP.
Om arvskifte.

Arvskifte förrättas av arvingar och universella testamentstagare.

Var den döde gift, äge först bodelning rum mellan efterlevande maken och
övriga delägare efter vad i giftermålsbalken sägs.

2 §•

Emot delägares bestridande må skifte ej företagas, innan bouppteckning skett
och all veterlig gäld blivit gulden eller delägaren fritagits från ansvar för
gälden eller medel till dess betalning ställts under särskild vård.

Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras av oskifto, må skifte ej mot
delägares bestridande äga rum, innan förordnandet verkställts eller delägaren
fritagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom blivit
ställd under särskild vård.

Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutör,
må skifte ej företagas, innan denne anmält, att utredningen slutförts.

3 §.

Envar delägare äge vid skiftet njuta lott i varje slag av egendom; dock bör
vad ej lämpligen kan styckas eller skiljas såvitt möjligt läggas å en lott.
Fordran å delägare skall tillskiftas denne, så långt hans lott förslår.

4 §.

Över arvskifte skall upprättas handling, som underskrives av delägarna med
vittnen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5 §.

Då delägare det begär, skall rätten förordna någon att vara skiftesman. Där
det prövas erforderligt, må flera skiftesmän förordnas. Vid ansökningen skall
fogas avskrift av bouppteckningen efter den döde eller, där inregistrering skett,
uppgift å dagen därför.

Står boet under förvaltning av sådan boutredningsman eller testamentsexekutör,
som ej är delägare, vare han utan särskilt förordnande skiftesman,
såframt ej annan förut blivit därtill utsedd.

6 §.

Finnes skiftesman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild orsak
skiljas från uppdraget, varde han entledigad, då det begäres av någon, vars
rätt är av skiftet beroende, eller förhållandet eljest varder kunnigt.

7 §.

Innan rätten meddelar beslut, som avses i 5 eller 6 §, skola delägarna genom
särskilda meddelanden av rätten eller domaren erhålla tillfälle att yttra sig.
Där det prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt
kallas att inställa sig inför rätten.

Ej må någon förordnas till skiftesman utan att han därtill samtyckt eller
entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att yttra sig.

8 §.

Skiftesmannen skall bestämma tid och ort för skifte samt till förrättningen
kalla delägarna. Vid förrättningen skall han lämna dessa det biträde, som
finnes erforderligt.

Kan enighet ej vinnas, har skiftesmannen att själv bestämma örn delningen
och däröver upprätta handling, som av honom underskrives. Skifteshandlingen
skall ofördröjligen delgivas envar delägare genom överlämnande av besannad
avskrift. Vill delägare klandra skiftet, skall han, vid talans förlust, inom
tre månader efter delgivningen instämma övriga delägare till rätten. I mål,
som nyss är sagt, äge rätten inhämta yttrande av skiftesmannen, så ock till
honom återförvisa ärendet.

9 §.

Skiftesman äge av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning för
sina kostnader.

7 KAP.

Om avtal angående sammanlevnad i oskiftat dödsbo.

1 §•

Hava, vid samförvaltning av dödsbo, delägarna överenskommit att leva samman
i oskiftat bo, gälle, i den mån ej annat föranledes av avtalet, örn förvalt -

Första lagutskottets utlåtande Nr Sh.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningens handhavande och boets företrädande vad i 1 kap. 1 § sägs; och skall vad
i 3, 4 och 6 §§ samma kapitel är stadgat äga motsvarande tillämpning.

2 §•

Såvitt avkastningen ej skall användas till bekostande av gemensam hushållning
eller eljest för gemensam räkning, vare envar delägare berättigad att efter
varje kalenderårs utgång fordra delning av behållen avkastning.

3 §.

Har ej tid fastställts för beståndet av avtal örn sammanlevnad i oskiftat
bo, vare avtalet gällande tills tre månader förflutit, sedan det blivit av någon
delägare hos de övriga uppsagt. Samma lag vare, där vid avtal gällande för
bestämd tid sammanlevnaden fortsatt efter den tidens utgång.

4 §.

Träder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller dör delägare
och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej deltagit i avtalet,
skall detta, örn uppsägning sker inom fyra månader därefter, upphöra
att gälla tre månader efter uppsägningen.

Där förmyndare eller god man deltagit i avtalet, skall vid förmynderskapets
eller godmanskapets upphörande rätt till uppsägning, som i första stycket sägs,
tillkomma den, å vars vägnar avtalet slutits.

5 §.

Har, efter det avtal örn sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig ändring
inträtt i de förhållanden, som därvid voro avgörande, eller finnes avtalet
av annan särskild orsak ej böra äga bestånd, må rätten på delägares talan förklara,
att avtalet skall upphöra att gälla.

Örn hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för omyndig
delägare eller den, för vilken god man är förordnad, är särskilt stadgat.

6 §.

Förordnas örn boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, vare avtal
örn sammanlevnad i oskiftat bo förfallet. Ej må sådant förordnande meddelas
på ansökan av delägare.

8 KAP.

Om dödförklaring.

1 §•

Är någon borta och hava sedan han veterligen sist var vid liv förflutit tio
år eller, där han skulle vara över sjuttiofem år gammal, fem år, må ansökan

Första lagutskottets utlåtande Nr 84.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

göras om hans dödförklaring. Befann sig den bortovarande i livsfara, då han
veterligen senast var i livet, må ansökan ske efter det tre år förflutit.

2 §•

Ansökan örn dödförklaring göres av den bortovarandes make, arvinge eller
annan, vars rätt kan av dödförklaringen bero, och ingives till rätten i den ort,
där den bortovarande senast haft hemvist inom riket, eller, örn behörig domstol
ej sålunda finnes, till Stockholms rådstuvurätt.

3 §.

Över ansökningen höre rätten den bortovarandes inom riket vistande make
och närmaste fränder, annan, som kan antagas senast haft underrättelse örn den
bortovarande, ävensom kyrkoherden och allmänna åklagaren i den ort, där han
senast ägt hemvist inom riket.

4 §.

Är sådan tid förfluten, som i 1 § sägs, och utrönes ej, att den bortovarande
avlidit, utfärde rätten kungörelse örn ansökningen med kallelse å honom att
senast å viss dag, som ej må sättas tidigare än ett år därefter, anmäla sig hos
rätten eller å landet domaren. Kungörelsen skall även innehålla anmaning till
envar, som kan lämna upplysning i ärendet, att inom samma tid giva det rätten
eller domaren tillkänna.

Genom rättens försorg skall kungörelsen ofördröjligen införas i allmänna
tidningarna och tidning inom orten, så ock avsändas till pastorsämbetet i den
församling, där den bortovarande senast haft hemvist inom riket, för uppläsande
i kyrkan så snart ske kan.

5 §.

Nu har den i kungörelsen fastställda dagen tilländagått; är sådan tid förfluten,
som i 1 § sägs, och vet man ej, att den bortovarande avlidit, förklare
rätten, att han skall anses för död; och skall han antagas hava avlidit, i fall
som i 1 § första punkten sägs vid utgången av den månad, då tid som nyss
angivits tilländagick, samt i fall enligt andra punkten i samma paragraf å
den dag eller, örn dagen ej är känd, vid utgången av den månad, då livsfaran
inträffade. I rättens beslut skall angivas, vilken dag sålunda är att för dödsdag
antaga.

6 §.

Då enligt lag tid skall räknas från dödsfall, varde, där dödförklaring skett,
tiden räknad från det beslutet vann laga kraft.

7 §•

Finnes den dödförklarade sedermera vara vid liv, bäre envar, som i följd
av dödförklaringen tillträtt egendom, den åter. Samma lag vare, där den död -

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förklarade finnes hava avlidit å annan tid än den, som för dödsdag antagits,
och med hänsyn därtill annan är berättigad till kvarlåtenskapen.

Har egendom, som skall återbäras, blivit till annan överlåten, vare jämväl
denne återbäringsskyldig, där han ej var i god tro, då han åtkom egendomen.

Då egendom återbäres, skall ock gäldas ränta eller avkomst för tiden efter
det innehavaren vann kunskap, att annan ägde bättre rätt till egendomen, eller
stämning blev honom delgiven. Har han för egendomen haft nödig kostnad,
skall den ersättas; nyttig kostnad varde ock ersatt, där den ej var gjord å tid
som nyss sagts.

Lag

angående införande av lagen om boutredning och arvskifte.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den nu antagna lagen örn boutredning och arvskifte skall jämte vad här
nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft, skall
äldre lag fortfarande äga tillämpning.

2 §.

Genom nya lagen upphävas:

9, 11, 12, 13 och 18 kap. ärvdabalken;

förordningen den 24 september 1861 angående vård av död mans bo;

förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall
och örn urarvagörelse;

förordningen den 27 november 1854, huru förhållas bör med egendom, som
tillhört den, vilken längre tid varit borta, utan att låta höra av sig;

tillika med de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring
av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya
lagens bestämmelser.

3 §.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4 §. 4 §.

Vad för vissa städer enligt äldre Vad för vissa städer enligt äldre
lag gäller örn borgmästares och råds lag gäller örn borgmästares och råds
befattning med bouppteckningars upp- befattning med bouppteckningars upp -

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

rättande skall äga tillämpning vid
dödsfall, som inträffar före ntgången
av år 1938. Konungen äger på framställning
av sådan stad förordna, att
den äldre lagen skall jämväl därefter
tillsvidare eller för viss tid gälla för
den staden, dock att särskild bouppteckningsavgift
ej i något fall skall
erläggas, där dödsfallet inträffat efter
nämnda års utgång.

Närmare bestämmelser angående
meddelas av Konungen.

rättande skall äga tillämpning vid
dödsfall, som inträffar före utgången
av år 1938. Konungen äger på framställning
av sådan stad förordna, att
den äldre lagen skall jämväl därefter
tillsvidare eller för viss tid gälla för
den staden, dock att särskild bouppteckningsavgift
ej i något fall skall
erläggas, där dödsfallet inträffat efter
utgången av år 1943.
framställning, som i första stycket sägs,

5 §•

Har ansökan om dödförklaring gjorts, innan nya lagen trätt i kraft, skall
ärendet handläggas och avgöras enligt äldre lag.

6 §.

Vad i nya lagen är stadgat örn förordnande
av boutredningsman och av
skiftesman skall gälla, ändå att arvlåtaren
avlidit före lagens ikraftträdande.
Samma lag vare med avseende
å nya lagens regler örn särskilda åtgärder
till skydd för legat eller ändamålsbestämmelse
samt örn talan å
fullgörande av ändamålsbestämmelse.

Har boutredningsman eller skiftesman
förordnats, skall i fråga om åtgärder,
som därefter vidtagas, nya lagen
i allo lända till efterrättelse.

6 §.

Vad i nya lagen är stadgat örn förordnande
av boutredningsman och av
skiftesman skall gälla, ändå att dödsfallet
inträffat före lagens ikraftträdande.
Samma lag vare med avseende
å nya lagens regler örn särskilda åtgärder
till skydd för legat eller ändamålsbestämmelse
samt örn talan å
fullgörande av ändamålsbestämmelse.

Har boutredningsman eller skiftesman
förordnats, skall nya lagen i allo
lända till efterrättelse.

7 §<

Var den döde gift och ägde äldre giftermålsbalken tillämpning å makarnas
förmögenhetsförhållanden, skola vid nya lagens .tillämpning följande särskilda
bestämmelser gälla.

1 mom. Den avlidna makens dödsbodelägare hava att förvalta samfälld
egendom och den avlidnes enskilda egendom, så ock efterlevande makens enskilda
egendom, såvitt denne ej ägde råda däröver. Har skifte ägt rum mellan
makarna, vare efterlevande maken ej dödsbodelägare, där han ej är arvinge
eller universell testamentstagare.

2 mom. Avträde till konkurs skall omfatta all egendom i makarnas bo.
Samma lag vare i fråga örn avträde till förvaltning av boutredningsman, vilket
meddelas på begäran av borgenär.

Första lagutskottets utlåtande Nr ?>h.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sker eljest avträde till förvaltning av boutredningsman, skall förvaltningen
omfatta all egendom i makarnas bo, dock att efterlevande maken äger under
sin förvaltning behålla enskild egendom, varöver han ägde råda, därest förbehåll
göres före beslutet örn egendomsavträde. Har sådant förbehåll gjorts,
skall det i beslutet angivas.

Uppgörelse, som i 2 kap. 11 § andra stycket nya lagen avses, vare ej gällande,
med mindre den biträdes av efterlevande maken.

3 mom. I bouppteckningen efter den döde skall anteckning ske av egendom
och gäld i makarnas bo. Egendomen skall värderas; dock vare värdering ej
erforderlig med avseende å efterlevande makens enskilda egendom, där ej
efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare, som äger efter maken
taga andel i boet. Vad i 3 kap. 5 § nya lagen stadgas örn förskott av efterlevande
makens giftorättsgods skall gälla förskott, som givits av samfälld
egendom.

4 mom. Vad i 4 kap. nya lagen sägs örn den dödes egendom och gäld skall
äga tillämpning å egendom och gäld i makarnas bo, såvitt ej annat föranledes
av vad nedan är stadgat.

5 mom. Varder all egendom i makarnas bo i laga tid avträdd till förvaltning
av boutredningsman eller till konkurs, vare efterlevande maken fri från
gäld, varför hans enskilda egendom ej svarar. Änka njute ock för framtiden
befrielse från övrig gäld, som under äktenskapet tillkommit, utan så är att
hon själv ådragit sig gälden i och för handel eller annan rörelse, som hon
med mannens bifall idkat, eller gälden utgöres av böter eller skadestånd för
brottslig gärning.

För gäld, som avses i 11 kap. 5 § äldre giftermålsbalken, vare änka, evad
egendomsavträde sker eller ej, ansvarig allenast med egendom, varöver hon
ägde råda vid mannens död eller, örn hon vunnit boskillnad, vid den tid denna
söktes. Dör hustru och finnes i boet gäld, som nyss sagts, vare dödsbodelägarna,
där egendomsavträde ej sker, för den gäld ansvariga endast med egendom,
varöver hustrun ägde råda vid dödsfallet eller, örn hon vunnit boskillnad, vid
den tid denna söktes.

6 mom. Sker skifte av makarnas bo, innan sådan gäld blivit gulden, som
då var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning blev bodelägarna veterlig,
svare de för den gälden. Vad nu är sagt skall ej äga tillämpning å gäld,
som avses i 11 kap. 5 § äldre giftermålsbalken. Delägare, som vid skifte fått
sig tillagd egendom, varmed hustrun svarade för sådan gäld, vare dock därmed
för gälden ansvarig.

7 mom. Är boet avträtt till konkurs och vill delägare å någondera sidan
undanskifta egendom, gore därom skriftlig ansökan inom den för bevakning
av fordringar utsatta tid.

Sådan ansökan skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast ett
exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde delägare,
som gjort ansökningen, lösen för avskriften.

Första lagutskottets utlåtande Nr 3-4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sedan delägarna å andra sidan samt borgenärerna, på sätt i konkurslagen
örn granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit tillfälle att i frågan
yttra sig, varde ansökningen efter lag av rätten bedömd, ändå att jäv däremot
ej gjorts.

Örn undanskiftande för gäld, som bevakats efter utgången av den i första
stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § lagen den 1 juli 1898 örn
boskillnad finnes stadgat.

Göres jäv mot ansökan om undanskiftande, skall rättens ombudsman, sedan
han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden, där
hans adress är känd, med posten översända avskrift av jävsskriften, så ock
erinran örn tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.
Varder, sedan sådan ansökan inkommit, efterbevakning gjord,
underrätte konkursdomaren sökanden örn innehållet av den i anledning av
efterbevakningen utfärdade kungörelsen.

Vad i lagen örn boskillnad är stadgat rörande försäljning av egendom, som
endera sidan äger undanskifta, så ock örn betalningsrätt för vederlagsfordran
gälle även i fall, varom nu är sagt.

8 mom. Innan arvskifte förrättas, tage efterlevande maken fördel av bo
oskifto och därefter sin giftorätt i boet.

9 mom. Avtal örn sammanlevnad i oskiftat bo skall, där ej annat överenskommits,
avse all egendom i makarnas bo.

Lag

angående ändring i 12 och 13 kap. giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 12 kap. 2, 3 och 5 §§, sistnämnda lagrum i nedan
angivna del, samt 13 kap. 1 § giftermålsbalken skola hava följande ändrade
lydelse:

12 KAP.

2 §.

Emot dödsbodelägares bestridande må bodelning ej äga rum, innan all veterlig
gäld, för vilken den döde svarade, blivit gulden eller delägaren fritagits
från ansvar för gälden eller medel till dess betalning satts under särskild
vård. Har den dödes egendom blivit avträdd till konkurs, må bodelning städse
äga rum utan hinder av delägares bestridande.

3 §.

Till dess bodelning sker, tage efterlevande maken del i förvaltningen av
den dödes egendom efter vad i lagen örn boutredning och arvskifte sägs.

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) i

(Utskottets förslag.)

5 §.

Om det finnes erforderligt till betryggande av arvingars och universella
testamentstagares rätt, skall giftorättsgods, varöver efterlevande maken enligt
4 § äger råda, till värde motsvarande vad av nämnda gods kan antagas vid
bodelningen tillkomma dem, sättas under särskild vård och förvaltning, till dess
bodelning skett; dock må sådant avskiljande ej mot efterlevande makens bestridande
äga rum, såvida han ställer säkerhet, som av rätten godkännes.

Vid — — — utgifter.

13 KAP.

1 §‘

Bodelning i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad,
äktenskapsskillnad eller ena makens död skall förrättas med iakttagande av
bestämmelserna i detta kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes
stadgat örn arvskiftes form, förordnande av särskild skiftesman samt dennes
eller boutredningsmans befattning med skifte äga motsvarande tillämpning.

Vad i detta kapitel sägs örn make skall, när make är död, tillämpas beträffande
hans arvingar och universella testamentstagare, såvida ej annorlunda
stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Har boskillnad eller hemskillnad ägt rum eller äktenskap blivit upplöst,
innan nya lagen trätt i kraft, skall äldre lag fortfarande lända till efterrättelse,
där ej fråga är örn äktenskaps upplösning genom makes död och lagen
örn boutredning och arvskifte skall vinna tillämpning beträffande dödsboet.

Äro makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermålsbalken,
skall med avseende å skifte i makarnas bo gälla vad i denna lag sägs
örn tillämpning av reglerna örn arvskiftes form, förordnande av särskild skiftesman
samt dennes eller boutredningsmans befattning med skifte.

Lag

angående ändring i 2 och 9 kap. lagen om arv.

Med upphävande av 17 kap. 6 § ärvdabalken, förordnas härigenom, att
2 kap. 1 och 5 §§ lagen örn arv, sistnämnda lagrum i nedan angivna del, samt
9 kap. 5 § samma lag skola hava följande ändrade lydelse:

2 KAP.

1 §•

Var arvlåtaren gift och lämnar ej efter sig bröstarvinge, tillfälle kvarlåtenskapen
maken. Lever vid makens död den först avlidnes fader, moder, syskon
Bihang till riksdagens protokoll 19SS. 9 sami. 1 avd. Nr Si. 3

Första lagutslcottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller syskons nykomling, åge de, som då äro närmast till arv efter den först
avlidne, taga hälften av efterlevande makens bo, där ej nedan annorlunda stadgas.
Ej må efterlevande maken genom testamente förordna örn vad sålunda
skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

5 §.

Vid — ---lott.

I---stadgat.

Om dödsboets förvaltning och ansvar för den dödes gäld är stadgat i lagen
örn boutredning och arvskifte.

9 KAP.

5 §.

Vill arvinge, utan att tillträda arvet, göra sin rätt därtill gällande, skall
han anmäla sitt anspråk bos god man, örn sådan förordnats att bevaka hans
rätt, eller bos var dödsbodelägare, som tillträtt arvet, eller ock, örn skifte ej
skett, hos den, som sitter i kvarlåtenskapen. Anmälan må öck göras hos
rätten eller på landet hos domaren.

Tillkännagivande örn anmälan skall göras av god man hos rätten eller domaren
och av domaren å nästa rättegångsdag hos rätten. Örn anmälan, som
gjorts eller tillkännagivits hos rätten, skall genom dess försorg med posten
underrättelse översändas till övriga dödsbodelägare, vilkas namn och vistelseort
äro upptagna i bouppteckningen efter arvlåtaren eller eljest kända för
rätten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga om boutredning efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,
skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej utredningen skall verkställas
enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

angående ändring i lagen den 8 juni 1928 (nr 281) om allmänna

arvsfonden.

Härigenom förordnas, att 3 samt 7—11 §§ lagen den 8 juni 1928 örn allmänna
arvsfonden skola, förstnämnda paragraf i nedan angivna del, hava följande
ändrade lydelse:

3 §.

Fondens rätt till egendom, som i 1 § sägs, skall bevakas av kammaradvokatfiskalsämbetet;
och äge ämbetet tala och svara i mål, som röra fonden.
Behörig--—- hemvist.

Första lagutsTcottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §•

Finnes, då dödsfall inträffar, ej annan arvinge än fonden eller är fonden
universell testamentstagare, skall det hos rätten anmälas av den, som har boet
i sin vård, och nämne rätten, när sådan anmälan sker eller förhållandet eljest
varder kunnigt, god man att vid boutredningen företräda fonden. Prövas denne
ej vara lämplig för uppdraget, varde han av rätten entledigad.

Det åligger kammaradvokatfiskalsämbetet att övervaka, att gode mannen
behörigen fullgör sina skyldigheter.

8 §.

Lös egendom, som tillfallit fonden, skall av gode mannen försäljas å offentlig
auktion, där ej kammaradvokatfiskalsämbetet efter framställning från gode
mannen annat medgiver. Fordringar må dock försäljas allenast i den mån
de ej kunna indrivas. Örn försäljning av fast egendom, som tillfallit fonden,
gäller vad med avseende å kronans fasta egendom är i allmänhet stadgat.

För indrivning av fordran, som tillfallit fonden, äge gode mannen anhängiggöra
och utföra talan utan bemyndigande av kammaradvokatfiskalsämbetet.

Äro genom testamente särskilda föreskrifter lämnade^ skola dessa lända till
efterrättelse.

9 §.

Örn god man skall i tillämpliga delar gälla vad örn syssloman är stadgat.

10 §.

Har egendom, vilken ej utgöres av penningar, såsom legat eller gåva tillfallit
fonden, skall lämplig person förordnas att omhändertaga och försälja
egendomen, och skall vad i 7—9 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

11 §•

Har egendom i dödsbo, vilken förvaltats av god man, som i 11 kap. 4 §
lagen örn förmynderskap sägs, efter preskription av rätt att taga arv eller
testamente eller ock eljest tillfallit fonden, vare han pliktig fullgöra vad enligt
8 § första stycket åligger god man, som där avses.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Första lagutsTcottets utlåtande Nr SU.

(Kungl. Maj:ts förslag.) ! (Utskottets förslag.)

Lag

angående ändring i 2 och 3 kap. lagen om testamente.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 4 § och 3 kap. 9 § lagen om testamente,
förstnämnda lagrum i nedan angivna del, skola hava följande ändrade lydelse:

2 KAP.

4 §.

Till---syskon.

Ej ma någon tagas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make
eller någon, vilken med honom är i skyldskap eller svågerlag, som nu är
sagt. Förordnande att vara testamentsexekutör medföre dock ej hinder att
vara vittne.

Skall---vittnes jäv.

3 KAP.

9 §•

År ändamålsbestämmelse meddelad beträffande egendom, som tillkommer
viss arvinge eller testamentstagare, åligge det denne att verkställa förordnandet.
I andra fall skall ändamålsbestämmelse verkställas av oskifto.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Vad äldre lag innehåller örn skyldighet för universell testamentstagare att
fullgöra ändamålsbestämmelse skall fortfarande gälla i fråga örn dödsboförvaltning,
å vilken lagen örn boutredning och arvskifte icke äger tillämpning.

Lag

angående ändring i 7 kap. lagen om förmynderskap.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 2, 3 och 4 §§ lagen örn förmynderskap,
2 och 3 §§ i nedan angivna delar, skola hava följande ändrade lydelse:

2 §.

Förmyndare---erforderligt.

Mot borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är av utredningen beroende,
star förmyndaren, såvitt angar skada genom hans åtgärd eller försummelse,
i ansvar efter vad i lagen örn boutredning och arvskifte stadgas.

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) i (Utskottets förslag.)

3 §.

Förmyndare må ej för omyndig delägare i dödsbo sluta avtal örn sammanlevnad
i oskiftat bo Titan överförmyndarens samtycke.

Visar---tilländagått.

Innan---ärendet.

4 §•

Slutes ej för omyndig delägare i dödsbo avtal örn sammanlevnad i oskiftat
bo, skall förmyndaren tillse, att bodelning och skifte, så snart ske kan, förrättas.
Samma lag vare, örn dylikt avtal upphört att gälla. Har efterlevande
make, som deltagit i avtalet, trätt i nytt gifte, skall förmyndaren uppsäga avtalet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft, skall
äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej boutredningen skall verkställas
enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

angående ändring i 17 kap. liandelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 4 och 8 §§ handelsbaden, sistnämnda lagrum,
vilket senast ändrats genom lag den 13 maj 1921 (nr 228), i nedan angivna
del, skola hava följande ändrade lydelse:

4 §.

Är gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar, eller varor,
till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som
förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens uppteckning skäligen
gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under den dödas sista sjukdom,
deras arvode, som honom däri skött hava, så ock borgenärs kostnad för gäldenärens
försättande i konkurs eller för beslut örn egendomens avträde till
förvaltning av boutredningsman, betjänters och tjänstehjons lön för sista året,
annan arbetares dagspenning eller avlöning, den där ej stått inne längre än
sex månader efter förfallodagen, samt sådan begravningshjälp eller för de tre
sista månaderna upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären
att utgiva. Vad nu är stadgat örn förmånsrätt för arbetares avlöning äge
ock tillämpning i avseende å skadestånd, som i händelse av obehörigt avske -

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dande eller arbetsavtals hävande må tillkomma arbetaren i stället för avlöning,
som skulle med förmånsrätt utgått. Innestår hos arbetsgivare viss del
av arbetares lön till säkerhet för arbetarens fullgörande av sina skyldigheter,
åge arbetaren för sålunda innestående lön enahanda förmånsrätt som nu angående
arbetares avlöning är sagd, evad fordringen stått inne längre eller
kortare tid.

Därefter skall utgå arvode och kostnadsersättning till den, som enligt lag
eller förordnande av rätten eller domaren förvaltat eller vårdat dödsbos egendom
i delägarnas ställe eller biträtt vid boutredning eller arvskifte, så ock
till den, som enligt lagen örn ackordsförhandling utan konkurs förordnats till
rättens ombudsman eller god man, därest det belopp, som skall utgå, bestämts
efter ty i nämnda lag sägs.

8 §.

Sedan äge borgenär, för vars fordran lös egendom blivit i laga ordning i
mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen. Är densamma
utmätt för fleras fordringar; havé den, för vars fordran utmätning först
verkställdes, företräde: har utmätning skett på en gång; äge var lika rätt.
Har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom en månad från den dag, då
utmätning verkställdes, eller, där utmätningen skett för fordran, som tillkommer
gäldenärens make, inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu
sagd är, ej rum. Då utmätning skett efter gäldenärs död, inom en månad
från det bouppteckning förrättades eller tiden därför tilländagick, äge sådan
förmånsrätt ej heller rum, där konkurs följer på ansökning, som gjorts inom
sålunda stadgad tid eller, örn på ansökning inom samma tid egendomen blivit
avträdd till förvaltning av boutredningsman, inom en månad från det boutredningsman
förordnades.

Har — — — rum.

Där--— påstående.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,
skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej boutredningen skall verkställas
enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

angående ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, dels att i 4 kap. utsökningslagen skall införas en
ny paragraf av nedan angivna innehåll och betecknad såsom 88 a §, dels ock
att 145, 155 och 157 §§ i samma lag, 155 § i nedan angivna del, skola hava
följande ändrade lydelse:

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Mårts förslag.) (Utskottets förslag.)

88 a §.

Är utmätning i död mans bo verkställd och hade borgenären ej panträtt i
den utmätta egendomen eller rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla,
må, innan en månad förflutit efter det bouppteckning förrättades eller
tiden därför tilländagick eller, där boet står under förvaltning av boutredningsman,
innan uppgörelse träffats angående borgenärernas förnöjande, egendomen
ej försäljas, med mindre samtycke därtill lämnas av dem, som företräda
dödsboet, eller ock egendomen är av beskaffenhet, som angives i 40 §
första stycket.

145 §.

Varda alla borgenärer, vilkas rätt är av fördelningen beroende, så ock gäldenären
ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättningsmannen i överensstämmelse
därmed fördelningslängd; och varde därefter utdelning genast
verkställd, där ej enligt 156 eller 157 § hinder möter.

155 §.

Vill---ske.

Har full betalning blivit borgenär tillagd, efter ty han yrkat eller, örn hans
fordran ej varit anmäld, enligt de här ovan stadgade grunder; då må, utan
hinder av hans uteblivande från sammanträdet, de borgenärer, som äro tillstädes,
överenskomma, att lyftning ma ske utan pant eller borgen; och vare
det gillt, där ej gäldenären det bestrider, eller hinder mot lyftningen möter
jämlikt 156 eller 157 §.

157 §.

Är utmätning i död mans bo verkställd, må inom tid, som i 88 a § sågs,
betalning ej utan samtycke av dem, som företräda dödsboet, verkställas till
borgenär, som ej hade panträtt i den utmätta egendomen eller rätt att den till
säkerhet för sin fordran kvarhålla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Har utmätning skett i dödsboet efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt
i kraft, skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej boutredningen skall
verkställas enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 11 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 11 § rättegångsbalken skall hava följande
ändrade lydelse:

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Mårts förslag.) (Utskottets förslag.)

Stämning å dödsbo varde delgiven
den, som äger företräda boet. Äro
flera gemensamt därtill behöriga, må
stämningen delgivas någon av dem,
delägare dock endast örn han i boet
sitter. Har stämning sålunda delgivits
delägare, snäre denne var och en
av de övriga för att han utan dröjsmål
erhåller stämningen i besannad avskrift.

Stämning å dödsbo varde delgiven
den, som äger företräda boet. Äro
flera gemensamt därtill behöriga, må
stämningen delgivas någon av dem,
delägare dock endast örn han i boet
sitter.

Delägare, som i boet sitter, äge mottaga
stämning, ändå att boet ej stålander
delägarnas förvaltning.

Har stämning sålunda delgivits någon,
som icke äger företräda boet eller
ej är ensam därtill behörig, snäre denne
för att var och en, som äger företräda
boet, utan dröjsmål erhåller
stämningen i besannad avskrift.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Lag

angående ändring i vissa delar av konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 7, 8, 11, 33 och 97 §§ konkurslagen, 7, 8, 11
och 97 §§ i nedan angivna delar, skola hava följande ändrade lydelse:

7 §.

iVill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär påkalla
gäldenärs försättande i konkurs, gore skriftligen ansökning därom hos konkursdomaren
i den ort, där gäldenären bör inför domstol svara i tvistemål,
som angå gäld i allmänhet. Avser ansökningen dödsbos egendom, skall den
göras hos konkursdomaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som
nyss sagts.

Konkursdomare---upptagas.

8 §.

Vid —---boet.

Till dödsbodelägares ansökning örn boets avträdande till konkurs skall fogas
bouppteckningen efter den döde eller, där inregistrering skett, uppgift å dagen

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

därför. År ej bouppteckning förrättad, lämnas trovärdig uppgift örn delägarna
ävensom upplysning örn varje delägares boningsort och postadress.

Har delägare ej fullgjort vad i andra stycket är stadgat, skall konkursdomaren
förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att, där det felande ej
är tillgängligt, då ärendet upptages till vidare behandling, ansökningen skall
vara förfallen.

11 §•

Upptages — — — konkurs.

Har, i fall då dödsbo ej står under förvaltning av boutredningsman, ansökning
om boets avträdande till konkurs icke gjorts av samtliga dödsbodelägare,
utsätte konkursdomaren genast dag för prövning av ansökningen inom fjorton
dagar från dess ingivande; och skall konkursdomaren därom utfärda kungörelse,
som anslås å rättens dörr samt införes en gång i allmänna tidningarna
och i tidning inom orten, så ock med posten avsända meddelanden genom rekommenderade
brev till envar delägare, som ej underskrivit ansökningen, där
kallelsen kan hinna komma honom till handa. Varder på framställning, som
göres sist då konkursansökningen företages till prövning, boets egendom
ställd under förvaltning av boutredningsman, vare konkursansökningen förfallen.
I annat fall meddele konkurs domaren beslut örn dödsboets försättande
i konkurs.

33 §.

Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar
gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen ej
ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge
den bodelning på talan av konkursboet åter. Samma lag vare, örn vid bodelningen
egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären mot det
att fordran å honom utlagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 §
tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning. Från gäldenärens
make må återvinning enligt 28—32 §§ äga ram, ändå att åtgärd, som för
varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer sägs, dock
ej, örn den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

Där dödsbos egendom blivit avträdd till konkurs på ansökning, som gjorts
inom en månad från det bouppteckning förrättades eller tiden därför tilländagick
eller, örn efter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd
till förvaltning av boutredningsman, inom en månad från det boutredningsman
förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt
vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för
borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, örn den, med vilken avtalet ingicks,
hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd. Har,
efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer erhållit betalning
eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt
örn återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning sökt i dödsboets egen -

Första lagutslcottets utlåtande Nr 8-4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dom på grund av medgivande, som lämnats efter dödsfallet eller som av den
döde givits för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är
ej fråga örn inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade
tid sökts för fordran, som där avses, skall, där konkurs inträffar såsom nyss
sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat örn inteckning.

97 §.

Gäldenär--— kronor.

Vid---honom.

Har dödsbos egendom avträtts till konkurs, skall underhåll njutas tills tre
månader förflutit från dödsfallet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,
skall äldre lag fortfarande äga tillämpning; dock skall nya lagen tillämpas,
där boutredningen skall verkställas enligt lagen örn boutredning och
arvskifte, med iakttagande likväl i fråga örn konkursbos rätt att återvinna
egendom, som frångått dödsbo, innan nya lagen sålunda vinner tillämpning
därå, att motsvarande bestämmelser i äldre lag skola tillämpas, örn enligt den
lagen, men ej enligt nya lagen, frihet från klander äger rum.

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § 1. lagen om nya konkurslagens
införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

Härigenom förordnas, att 7 § 1. lagen örn nya konkurslagens införande
och vad i avseende därå skall iakttagas skall i nedan angivna del hava
följande ändrade lydelse:

Borgenär---råda.

Där efter makes död konkursansökning göres av delägare i dödsboet, skall
vid tillämpning av 11 § andra stycket nya lagen ansökningen vara förfallen
allenast örn efter framställning, som där sägs, all egendom i makarnas bo
varder ställd under förvaltning av boutredningsman.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Första lagutslcottets utlåtande Nr Sh.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

angående ändring i förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) örn tioårig
preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att överskriften till förordningen den 4 mars 1862
örn tioårig preskription och örn årsstämning samt §§ 9, 11—17 och 20 samma
förordning skola hava följande ändrade lydelse:

Förordning om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

§9.

Nu vill efterlevande make, arvinge eller testamentstagare, sedan laga bouppteckning
skett, säker vara, att icke okända fordringar sig yppa; äge då att
hos rätten, varunder den dödes bo i konkursmål hörer, begära kallelse å hans
okända borgenärer. Står boet under förvaltning av boutredningsman eller
testamentsexekutör, äge denne ock begära kallelse, som nu är sagt. Var den
döde gift, må kallelse sökas jämväl å den efterlevandes okända borgenärer
vid den rätt, som har att upptaga fråga örn hans försättande i konkurs. Då
kallelse, varom nu är stadgat, sökes, skall sökanden ingiva förteckning på
alla de borgenärer, som veterliga äro.

§ 11-

Då kallelse är så sökt, som i 9 § sägs; utfärde rätten offentlig stämning å
okända borgenärer, att sist före klockan tolv å viss dag, näst efter sex månader,
giva sina fordringar skriftligen eller muntligen an: är boet å landet, och äskas
ej urtima ting; då må inställelsen utsättas till det lagtima ting, som näst efter
sex månader infaller. Stämningen varde å rättens dörr anslagen sex månader
före inställelsedagen och i allmänna tidningarna kungjord tre gånger, första
gången fem och tredje gången sist två månader innan den dag inträffar.
Kronans ombudsman i orten och alla inländska borgenärer, som å den i 9 §
omförmälda förteckning upptagna äro, skola örn stämningen särskilt underrättas;
och toge rätten eller domaren anstalt, att sådan underrättelse varder,
minst en månad före inställelsedagen, dem meddelad.

§ 12.

Uraktlåter borgenär, den där ej finnes upptagen å omförmälda förteckning,
att sin fordran å den i kallelsen utsatta inställelsedagen angiva, och har han
den ej heller förut angivit, havé sin talan förlorat emot gäldenär, som ej visas
hava före inställelsetiden ägt, eller å nämnda tid erhållit vetskap om fordringens
tillvaro: och vare gäldenär, som för sådan fordran sökes, pliktig, där
borgenär det äskar, med ed betyga, att den fordran ej var honom känd före
inställelsetidens utgång: brister han åt eden, eller styrkes annorledes, att han
örn fordringen ägt kunskap, som sagt är; betale då sin andel i gälden.

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

År kallelse å okända borgenärer av förmyndare tagen för person, som till
myndiga år kommit, men blivit under förmyndare ställd; då havé ock borgenär,
varom nu nämnt är, sin talan förlorat, där ej förmyndaren visas hava örn
fordringen ägt eller erhållit vetskap, såsom förut är sagt.

§ 13.

Åro flera gäldenärer, de där, en för alla och alla för en, betalningsskyldighet
sig iklätt, och har kallelse å någonderas borgenärer ågått; då åge var av de
andra gäldenärema, lika med borgenären, att fordringen bevaka, ändå att den
ej blivit förut hos någondera utsökt.

§ 14.

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i vattenfallsrätt
eller i fartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under
panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning,
ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Örn
rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå att den
fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

§ 15.

Utan hinder av kallelse å okända borgenärer må borgenär under anslagstiden
sin fordran utsöka.

§ 16.

Utsöker ej borgenär sin fordran då kallelse å okända borgenärer utfärdad
blivit; havé gäldenär, sedan inställelsedagen förbi är, den rätt, som i 6 § stadgas.

§ 17.

Varder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i kallelse å
okända borgenärer utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkursdomaren
givit bevakningsinlaga i konkursen in, på sätt i konkurslagen stadgas;
vare ej pliktig att sin sålunda bevakade fordran jämväl efter sådan kallelse
anmäla. Samma lag vare, där före den i kallelsen utsatta inställelsedag
offentlig ackordsförhandling inletts och borgenär före nämnda dag anmält sin
fordran, på sätt i lagen örn ackordsförhandling utan konkurs är stadgat.

§ 20.

För fordran hos bank eller allmänt penningeverk, efter sedel eller annan
löpande förbindelse, som tryckt eller graverad utgives, gälle ej vad örn tioårig
preskription eller bevakning efter kallelse å okända borgenärer nu sagt är,
utan lände till efterrättelse vad därom särskilt är stadgat. Samma lag vare
angående medel, som blivit insatta i rikets ständers bank eller riksgäldskontor,
eller under annan allmän vård.

Första lagutskottets utlåtande Nr Sh.

(Kungl. Marits förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Vad i lag eller särskild författning är sagt om årsstämning skall gälla kallelse
å okända borgenärer.

Såvitt enligt övergångsbestämmelse till lagen den 11 juni 1920 (nr 425) angående
ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig
preskription och örn årsstämning förut gällande lag fortfarande är tillämplig,
skall § 9 hava följande ändrade lydelse:

Nu vill efterlevande make, arvinge eller testamentstagare, sedan laga bouppteckning
skett, säker vara, att icke okända fordringar sig yppa; åge då att hos
rätten, varunder boet i konkursmål hörer, begära kallelse å dess okända borgenärer,
och give in förteckning på alla dem, som veterliga äro. Står boet under
förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutör, åge denne ock begära
kallelse, som nu är sagt.

Lag

om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 16 juni 1875 (nr 42)
angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom, sistnämnda paragraf i nedan angivna del,
skola hava följande ändrade lydelse:

2 §.

Lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima ting, som infaller näst efter
sex månader, och i stad inom tre månader sedan fånget skedde; dock att, i
fråga örn bolagsmans andel i bolags samfällda gods, skyldigheten att lagfara
inträder först då bolagsmannens andel utbrytes; och skall för arvinge eller
universell testamentstagare tiden för lagfarts sökande räknas, där för lottens
bestämmande bodelning eller skifte erfordras, från det dylik förrättning hölls
eller av skiftesman verkställt skifte blivit ståndande, men i annat fall från det
bouppteckningen avslutades. För testamentstagare skall tid för lagfarts sökande
icke i något fall börja löpa, innan testamentet blivit ståndande.

4 §.

Den, som söker lagfart, skall för rätten uppvisa sin fångeshandling; och läte
rätten handlingen eller den del därav, som angår fånget och villkoren därför,
offentligen uppläsas och i lagfartsprotokollet införas. Då lagfart första
gången sökes å egendom, som innehaves såsom fideikommiss, varde fideikommissbrevet
till alla delar i protokollet infört, Sökes lagfart för dödsbo med

"Första lagutsTcottets utlåtande Nr 84.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

avseende å egendom, som tillhört den döde, uppvisas inregistrerad bouppteckning
efter honom.

Skall — — — andra.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Lag

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42) angående
särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden, vilket lagrum
senast ändrats genom lag den 25 april 1936 (nr 113), skall i nedan angivna
del hava följande ändrade lydelse:

över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen
: ett över lagfarter med fång av fast egendom; ett över inteckningar i sådan
egendom; ett över inskrivningar av tomträtt samt av fång till sådan rätt, inteckningar
i tomträtt, inskrivningar av vattenfallsrätt samt av fång till sådan
rätt, så ock över inteckningar i vattenfallsrätt (tomträttsprotokoll); ett över
ärenden angående förmynderskap och godmanskap (förmynderskapsprotokoll);
ett över äktenskapsförord; samt ett över bouppteckningar, testamenten, som
vid domstolen bevakas, åtgärder, som avses i 9 kap. lagen örn arv och 8 kap.
lagen örn testamente, förordnande eller entledigande av god man, varom förmäles
i lagen örn allmänna arvsfonden, samt avhandlingar örn lösöreköp (bouppteckningsprotokoll).

För---döde.

Vid — — — drives.

Hos---infört.

Har ----anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn boutredning efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,
skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej utredningen skall verkställas
enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

B) att den i anledning av förevarande proposition väckta
motionen, i den mån den ej kan anses besvarad genom utskottets
hemställan under A), icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 31 mars 1933.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,
Norling, Larson i Lerdala, Svenson i Eskhult, Bissmark och Ehrnberg; samt

från andra kammaren: herrar Linnér*, Lindqvist och Sjögren, fru Östlund
samt herrar Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud, Johanson i Huskvarna* och
Johansson i Bro.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) Vidkommande förslaget till lag örn boutredning och arvskifte 3 kap. 5 §:

av herrar Anderson i Hägelåkra och Johanson i Huskvarna, som anfört:

Enligt vår åsikt böra icke andra uppgifter ovillkorligen krävas i bouppteckning
än sådana, som äro nödvändiga av hänsyn till beskattningen eller boets
lagliga fördelning mellan delägarna.

Med denna utgångspunkt finna vi den i 3 kap. 5 § tredje stycket givna bestämmelsen
örn viss uppgiftsplikt, där bland delägarna finnas laglottsberättigade,
böra göras beroende av att dödsbodelägare funnit sig böra taga i anspråk
dylik uppgiftsskyldighet. Vi hemställa följaktligen,

att 3 kap. 5 § tredje stycket måtte erhålla följande lydelse:

Är —--skall, därest någon delägare därom framställt

yrkande, i bouppteckningen---villkor.

2) Vidkommande förslaget till lag örn boutredning och arvskifte 4 kap.:

av herrar Anderson i Hägelåkra, Norling, Svenson i Eskhult, Bissmark,

Ehrnberg och Johansson i Bro, vilka hemställt, att 1, 2 och 15 §§ nämnda kapitel
måtte erhålla följande lydelse:

Första lagutskottets utlåtande Nr SJf.

1 §•

Varder---veterlig.

Yppas--- — gälden.

Har ansökan om egendomsavträde skett senare än i första stycket sägs, vare
delägarna fria från ansvar jämväl för gäld, som var dem veterlig en månad
före ansökningsdagen, där de till boet utgiva det belopp, varmed den gälden
överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga medel.

2 §.

Har egendomsavträde skett efter ansökan, som ingivits senare än en månad
efter det bouppteckningen förrättades, skall delägare, där borgenär det begär,
med ed fästa, att gäld, som yrkandet avser, ej var honom veterlig en månad
före ansökningsdagen. Gitter han ej gå eden, vare så ansett, som hade den gälden
varit honom tidigare veterlig.

15 §.

Häftar delägare i ansvar för gäld efter den döde, den ansvarighet gälle ock
gäld, som efter dödsfallet ådragits boet; och skall förty belopp, som delägare
har att utgiva jämlikt 1 § tredje stycket, innefatta vad som erfordras för täckning
av gäld, vilken före egendomsavträdet ådragits boet.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330844