Första lagutskottets utlåtande nr 28 (Utlåtande 1954:L1u28 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

Nr 28.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om besvärstid vid talan mot förvaltande
myndighets beslut m. m., dels ock i ämnet
väckt motion.

Genom en den 27 mars 1954 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 201, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga vid propositionen fogade förslag
till

lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut,
lag om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken och
lag om ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521),
dels ock antaga vid propositionen fogade förslag till
lag angående ändrad lydelse av 81 § 1 och 4 mom., 82 § samt 84 § 1 och
2 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd
(barnavårdslag),

lag angående ändrad lydelse av 24 och 25 §§ lagen den 11 juni 1943 (nr
382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag),
lag angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 26 juli 1947 (nr
529) om allmänna barnbidrag,

lag angående ändrad lydelse av 78 § 1, 4 och 5 mom., 79 § samt 81 § 1 och
2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården,

lag om ändrad lydelse av 32 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443),
förordning om ändrad lydelse av 15 § tuberkulosförordningen den 31 mars
1939 (nr 113),

förordning angående ändrad lydelse av 33 § förordningen den 29 mars
1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordning)
och

förordning angående ändrad lydelse av 30 § förordningen den 21 december
1945 (nr 823) om nöjesskatt.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 199U. 9 sand. 1 avd. Nr 28.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

1) Förslag

till

Lag

om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut.

Härigenom förordnas som följer.

Besvär över förvaltande myndighets beslut skola, om ej annat följer av
lag eller författning, vid äventyr av talans förlust hava inkommit till vederbörande
myndighet inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet;
dock skall besvärstiden för menighet vara fem veckor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

Genom lagen upphäves förordningen den 14 december 1866 (nr 81 s. 1)
angående ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i
mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk. Hänvisning
i lag eller författning till förordningen skall i stället avse denna lag.

Beträffande överklagande av beslut, som meddelats före denna lags ikraftträdande,
skola äldre bestämmelser tillämpas.

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 10 § föräldrabalken skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

8 KAP.

10 §.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

över barnavårdsnämnds beslut i
fråga som avses i detta kapitel må
klagan föras genom besvär hos länsstyrelsen
inom en månad från det
klaganden erhöll del av beslutet.
Talan mot länsstyrelsens beslut fö -

över barnavårdsnämnds beslut i
fråga som avses i detta kapitel må
klagan föras genom besvär hos länsstyrelsen.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres
hos Konungen genom besvär.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

res hos Konungen genom besvär i den
ordning som är bestämd för överklagande
av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut.

Barnavårdsnämndens eller------— — varda förordnat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Beträffande Överklagande av beislut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.

■ 3) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521).

Härigenom förordnas, att 17 § brandlagen den 15 juli 1944 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

17 §.

(Nuvarande lydelse)

Den som uttagits till reservbrandstyrka
äger att överklaga beslutet
hos länsstyrelsen inom en månad efter
det han därav erhållit del.

(Föreslagen lydelse)

Den som uttagits till reservbrandstyrka
äger att överklaga beslutet
hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

4) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 81 § 1 och 4 mom., 82 § samt 84 § 1 och 2
mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård
och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, att 81 § 1 och 4 mom., 82 § samt 84 § 1 och 2 mom.
lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag)1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

81 §.

1 mom. Då barnavårdsnämnd meddelat
beslut, varigenom barns omhändertagande
för samhällsvård vägrats,
eller barnavårdsnämnd eller styrelse
för skola tillhörande barna- och
ungdomsvården avslagit framställning
om slutlig utskrivning av för
skyddsuppfostran omhändertagen,
eller barnavårdsnämnd meddelat
beslut i fråga, som avses i 7 kap.,
eller barnavårdsnämnd eller styrelse
för anstalt meddelat beslut rörande
behandlingen vid fullgörande av
arbetsskyldighet eller beträffande
kvarhållande av arbetsskyldig å anstalten
eller i arbetet,

eller barnavårdsnämnd meddelat
beslut i annat ärende enligt denna
lag, vilket icke angår i 3, 4 eller 6
kap. avsedd fråga och icke heller förvaltningsfråga,
för vars behandling
nämnden jämlikt de i denna lag eller
kommunallagarna givna föreskrifter
är ansvarig endast inför kommunen,

(Föreslagen lydelse)

1 Senaste lydelse av 81 § 1 och 4 mom. se SFS 1946: 335 och av 84 § 1 och 2 mom. SFS 1946: 877.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

(Nuvarande lydelse)

må den, som beslutet rörer, anföra
besvär hos länsstyrelsen inom
trettio dagar, räknade från det han
av beslutet erhållit del; dock går beslutet
i verkställighet, där ej förbud
däremot meddelas av länsstyrelsen.

4 mom. Barnavårdsnämnd eller
styrelse för skola tillhörande barnaoch
ungdomsvården, vilken är missnöjd
med beslut av styrelse för sådan
skola eller arbetshem rörande
någons intagning i skolan eller arbetshemmet,
äger över beslutet anföra
besvär hos länsstyrelsen inom
trettio dagar från det nämnden eller
styrelsen erhållit del av beslutet.

Är någon missnöjd med handräckning,
som av polismyndighet meddelats
enligt denna lag, må han däröver
anföra besvär hos länsstyrelsen
inom trettio dagar från handräckningens
fullbordande.

(Föreslagen lydelse)

må den, som beslutet rörer, anföra
besvär hos länsstyrelsen; dock går
beslutet i verkställighet, där ej förbud
däremot meddelas av länsstyrelsen.

§•

Är någon missnöjd med handräckning,
som av polismyndighet meddelats
enligt denna lag, må han däröver
anföra besvär hos länsstyrelsen
inom tre veckor från handräckningens
fullbordande.

84 §.

1 mom. Är någon — — — hos länsstyrelsen.

Besvären skola inom trettio dagar
efter den. då klaganden erhöll del av
utslaget, avlämnas till länsstyrelsen,
som över besvären infordrar vederbörandes
förklaring och, sedan sådan
inkommit, till kammarrätten insänder
handlingarna i målet jämte bevis
om utslagets delgivning och eget
utlåtande.

2 mom. Är utslaget meddelat av
länsstyrelsen i annat län, än det klaganden
tillhör, må besvären, om klaganden
det föredrager, inom ovan
stadgade tid avlämnas till länsstyrelsen
i sistnämnda län, vilken det

Besvären skola avlämnas till länsstyrelsen,
som över besvären infordrar
vederbörandes förklaring och, sedan
sådan inkommit, till kammarrätten
insänder handlingarna i målet
jämte bevis om utslagets delgivning
och eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget meddelat av
länsstyrelsen i annat län, än det klaganden
tillhör, må besvären, om klaganden
det föredrager, avlämnas till
länsstyrelsen i sistnämnda län, vilken
det åligger att översända dem till den

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

åligger att översända dem till den länsstyrelse, som meddelat utslaget,
länsstyrelse, som meddelat utslaget, för att vidare behandlas i föreskriven
för att vidare behandlas i föreskriven ordning,
ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.

5) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 24 och 25 §§ lagen den 11 juni 1943 (nr 382)
om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag).

Härigenom förordnas, att 24 och 25 §§ lagen den 11 juni 1943 om förskottering
av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag)1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §.

över barnavårdsnämnds beslut i över barnavårdsnämnds beslut i
ärende rörande beviljande eller in- ärende rörande beviljande eller indragning
av bidragsförskott må den, dragning av bidragsförskott må den,
som beslutet rörer, anföra besvär hos som beslutet rörer, anföra besvär hos
länsstyrelsen inom trettio dagar från länsstyrelsen.
det han av beslutet erhållit del.

25 §.

Klagan över länsstyrelses beslut i Klagan över länsstyrelses beslut i
ärende enligt denna lag föres hos Ko- ärende enligt denna lag föres hos Konungen
i vederbörande statsdeparte- nungen i vederbörande statsdepartement
senast å trettionde dagen efter ment.
den då klaganden erhöll del av beslutet.

1 Senaste lydelse av 25 § se SFS 1947: 532.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.

6) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 26 juli 1917 (nr 529)

om allmänna barnbidrag.

Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ lagen den 26 juli 1947 om allmänna
barnbidrag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i
ärende angående allmänt barnbidrag
må klagan föras hos länsstyrelsen genom
besvär, vilka skola hava inkommit
till länsstyrelsen inom trettio dagar
efter det klaganden erhöll kännedom
om beslutet.

Utan hinder —

Över barnavårdsnämnds beslut i
ärende angående allmänt barnbidrag
må klagan föras hos länsstyrelsen genom
besvär, vilka skola ingivas till
länsstyrelsen.

—- annorlunda förordnar.

Är någon missnöjd med länsstyrelses
beslut i ärende angående allmänt
barnbidrag, må han däröver anföra
besvär hos socialstyrelsen senast å
trettionde dagen efter det klaganden
erhöll del av beslutet.

över socialstyrelsens —- — — ej

Är någon missnöjd med länsstyrelses
beslut i ärende angående allmänt
barnbidrag, må han däröver anföra
besvär hos socialstyrelsen.

föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

7) Förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 78 § 1, 4 och 5 mom., 79 § samt 81 §

1 och 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 78 § 1, 4 och 5 mom., 79 § samt 81 § 1 och 2
mom. lagen den 14 juni 1918 om fattigvården1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

78 §.

1 mom. över fattigvårdsstyrelses
beslut, varigenom sökt fattigvård helt
och hållet eller till någon del vägrats,
eller som avser sättet för fattigvårds
meddelande, ävensom över beslut av
fattigvårdsstyrelse eller styrelse för
anstalt, som är gemensam för flera
kommuner eller som tillhör landsting,
rörande behandlingen å anstalt
eller vid fullgörandet av arbetsskyldighet,
eller beträffande kvarhållande
å anstalt i fall, som avses i 71 och
73 §§, må den, som beslutet rörer,
anföra besvär hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar, räknade
från det han av beslutet erhållit
del. Beslutet går dock i verkställighet
där ej förbud däremot meddelas av
Konungens befallningshavande.

4 mom. över fattigvårdsstyrelsens
beslut i ärende, som icke avses i 1 och
3 mom. samt icke heller angår annan
förvaltningsfråga, för vars behandling
fattigvårdsstyrelsen jämlikt
de i denna lag eller kommunallagarna
givna föreskrifter är ansvarig en -

1 mom. Över fattigvårdsstyrelses
beslut, varigenom sökt fattigvård helt
och hållet eller till någon del vägrats,
eller som avser sättet för fattigvårds
meddelande, ävensom över beslut av
fattigvårdsstyrelse eller styrelse för
anstalt, som är gemensam för flera
kommuner eller som tillhör landsting,
rörande behandlingen å anstalt
eller vid fullgörandet av arbetsskyldighet,
eller beträffande kvarhållande
å anstalt i fall, som avses i 71 och
73 §§, må den, som beslutet rörer,
anföra besvär hos Konungens befallningshavande.
Beslutet går dock i
verkställighet där ej förbud däremot
meddelas av Konungens befallningshavande.

4 mom. Över fattigvårdsstyrelsens
beslut i ärende, som icke avses i 1
och 3 mom. samt icke heller angår
annan förvaltningsfråga, för vars behandling
fattigvårdsstyrelsen jämlikt
de i denna lag eller kommunallagarna
givna föreskrifter är ansvarig en -

1 Senaste lydelse av 79 § se SFS 1936: 265 och 81 § 1 mom. se SFS 1946: 876.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dast inför fattigvårdssamhället, må
besvär anföras hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar, räknade
från det klaganden av beslutet
erhållit del. Om verkställighet av fattigvårdsstyrelsens
beslut gäller vad i
1 mom. sägs.

5 mom. Fattigvårdsstyrelse, som
är missnöjd med beslut av styrelse
för arbetshem rörande understödstagares
eller försörj ningspliktigs intagande
å hemmet, äger över beslutet
anföra besvär hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar från
det fattigvårdsstyrelsen av beslutet
erhållit del.

Är någon missnöjd med handräckning,
som av polismyndighet meddelats
enligt 62 § 2 stycket för omhändertagande
av egendom, som där
sägs, eller jämlikt 72 § för överförande
till arbetshem, inställande till
arbete eller återhämtande till fattigvårdsanstalt,
må han däröver anföra
besvär hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar från
handräckningens fullbordande.

dast inför fattigvårdssamhället, må
besvär anföras hos Konungens befallningshavande.
Om verkställighet
av fattigvårdsstyrelsens beslut gäller
vad i 1 mom. sägs.

§•

Är någon missnöjd med handräckning,
som av polismyndighet meddelats
enligt 62 § 2 stycket för omhändertagande
av egendom, som där
sägs, eller jämlikt 72 § för överförande
till arbetshem, inställande till
arbete eller återhämtande till fattigvårdsanstalt,
må han däröver anföra
besvär hos Konungens befallningsvande
inom tre veckor från handräckningens
fullbordande.

81 §.

1 mom. Är någon —---Konungens befallningshavande.

Besvären skola inom trettio dagar Besvären skola avlämnas till Ko -

efter den, då klaganden erhöll del av
utslaget, avlämnas till Konungens befallningshavande,
som över besvären
infordrar vederbörandes förklaring
och, sedan sådan inkommit, till kammarrätten
insänder handlingarna i
målet jämte bevis om utslagets delgivning
och eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget meddelat av
Konungens befallningshavande i an -

nungens befallningshavande, som
över besvären infordrar vederbörandes
förklaring och, sedan sådan inkommit,
till kammarrätten insänder
handlingarna i målet jämte bevis om
utslagets delgivning och eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget meddelat av
Konungens befallningshavande i an -

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

(Nuvarande lydelse)

nät län, än det klaganden tillhör, må
besvären, om klaganden det föredrager,
inom ovan stadgade tid avlämnas
till Konungens befallningshavande
i sistnämnda län, vilken det åligger
att översända dem till Konungens
befallningshavande, som meddelat
utslaget, för att vidare behandlas
i föreskriven ordning.

(Föreslagen lydelse)

nät län, än det klaganden tillhör, må
besvären, om klaganden det föredrager,
avlämnas till Konungens befallningshavande
i sistnämnda län, vilken
det åligger att översända dem
till Konungens befallningshavande,
som meddelat utslaget, för att vidare
behandlas i föreskriven ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.

8) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 32 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 32 § epidemilagen den 19 juni 1919 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Mot de föreskrifter och åtgärder,
vilka det enligt denna lag tillkommer
hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse
att meddela eller vidtaga, äger
den, som anser sin rätt därav förnärmad
eller obehörigen inskränkt, att
anföra besvär, över hälsovårdsnämnds
beslut hos länsstyrelsen inom trettio
dagar efter delfåendet och över länsstyrelses
beslut inom den tid, som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

Hälsovårdsnämnds beslut---

(Föreslagen lydelse)

§•

därom förordna.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.

9) Förslag
till

Förordning

om ändrad lydelse av 15 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939

(nr 113).

Härigenom förordnas, att 15 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §.

Mot hälsovårdsnämnds beslut i Mot hälsovårdsnämnds beslut i
ärende, som avses i denna förordning, ärende, som avses i denna förordning,
må talan föras genom besvär hos må talan föras genom besvär hos
länsstyrelsen inom trettio dagar efter länsstyrelsen.
delfåendet.

I länsstyrelsens beslut må ändring I länsstyrelsens beslut må ändring
sökas genom besvär hos Konungen sökas genom besvär hos Konungen.
inom den tid, som för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.

Utan hinder--— vederbörligen förordnat.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna förordnings
ikraftträdande, skola äldre
bestämmelser tillämpas.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

10) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 33 § förordningen den 29 mars 1916 (nr 99)
om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordning).

Härigenom förordnas, att 33 § förordningen den 29 mars 1946 om familjebidrag
åt värnpliktiga (familjebidragsförordning) skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Över familjebidragsnämnds beslut
rörande tillämpningen av denna förordning
må klagan föras, då fråga är
om tillämpningen av 21 eller 22 §, hos
tillsynsmyndigheten och eljest hos
länsstyrelsen. Klagan föres genom besvär,
vilka skola hava inkommit till
länsstyrelsen inom trettio dagar efter
det klaganden erhöll del av beslutet.
Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten,
åligger det länsstyrelsen
att till denna insända besvären.
Familj ebidragsnämnds beslut
skall gå i verkställighet utan hinder
av däröver anförda besvär.

Mot tillsynsmyndighetens ----

(Föreslagen lydelse)

§.

Över familjebidragsnämnds beslut
rörande tillämpningen av denna förordning
må klagan föras, då fråga är
om tillämpningen av 21 eller 22 §, hos
tillsynsmyndigheten och eljest hos
länsstyrelsen. Klagan föres genom besvär,
vilka skola ingivas till länsstyrelsen.
Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten,
åligger det länsstyrelsen
att till denna insända besvären.
Familjebidragsnämnds beslut
skall gå i verkställighet utan hinder
av däröver anförda besvär.

31 § sägs.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna förordnings
ikraftträdande, skola äldre
bestämmelser tillämpas.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

11) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 30 § förordningen den 21 december 1945

(nr 823) om nöjesskatt.

Härigenom förordnas, att 30 § förordningen den 21 december 1945 om
nöjesskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

30 §.

Den som icke åtnöjes med uppbördsmyndighetens
beslut rörande
nöjesskatt och som ej till följd av
stadgandet i 29 § förlorat sin rätt till
talan, äger i beslutet söka rättelse
hos länsstyrelsen genom besvär, vilka
skola hava inkommit till länsstyrelsen
inom en månad från den dag,
då klaganden erhöll del av beslutet.

I länsstyrelsens utslag i anledning
av besvär enligt första stycket eller i
annat ärende rörande nöjesskatt må
ändring sökas hos Kungl. Maj:t genom
besvär, vilka skola hava inkommit
till finansdepartementet inom en
månad från den dag, då klaganden
av beslutet erhöll del; dock äger menighet
som klagar tillgodonjuta femton
dagar längre besvärstid än nu
sagts.

Över beslut

(Föreslagen lydelse)

I länsstyrelsens utslag i anledning
av besvär enligt första stycket eller i
annat ärende rörande nöjesskatt må
ändring sökas hos Kungl. Maj:t genom
besvär, vilka skola ingivas till
finansdepartementet.

särskilt stadgas.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1955.

Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna förordnings
ikraftträdande, skola äldre
bestämmelser tillämpas.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 278.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

I samband med propositionen har utskottet till handling förehaft en i anledning
av densamma inom första kammaren väckt motion, nr 528, av herr
Norman.

I motionen hemställes, att riksdagen måtte för sin del antaga följande
förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 21 § värnpliktslagen den 30 december 1941

(nr 967).

Härigenom förordnas, att 21 § värnpliktslagen den 30 december 1941 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse )

(Föreslagen lydelse )

21 §.

Över inskrivningsnämnds---

Besvären skola, ställda till inskrivningsrådet,
ingivas till inskrivningschefen
inom tjugu dagar efter
inskrivningsförrättningens avslutande
eller, därest beslutet icke fattats
vid inskrivningsförrättning, inom
tjugu dagar efter det den värnpliktige
underrättats om beslutets innehåll.
Besvären må även på klagandens
egen risk med posten insändas
så tidigt, att de komma inskrivningschefen
tillhanda inom nämnda tid.
Det åligger inskrivningschefen att
ofördröj ligen med eget yttrande insända
besvären till inskrivningsrådet.

Beslut, som

--beslutet rör.

Besvären skola, ställda till inskrivningsrådet,
ingivas till inskrivningschefen.
Det åligger inskrivningschefen
att ofördröj ligen med
eget yttrande insända besvären till
inskrivningsrådet.

annorlunda förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Beträffande Överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.

Beträffande de i propositionen anförda skäl, för vilka redogörelse icke
lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen. I fråga om motionärens
motivering hänvisas till motionen.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att besvärstiden vid talan mot förvaltande myndighets
beslut skall, om ej annat följer av lag eller författning, vara tre
veckor från delgivningen samt för menighet fem veckor. Vidare framlägges
förslag om samma besvärstid för vissa beslut av kommunala nämnder.

Inledning.

Den 15 juli 1944 förordnade Kungl. Maj:t professorn Nils Herlitz att såsom
sakkunnig inom justitiedepartementet verkställa en förberedande utredning
angående reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i
ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor, och den
8 oktober 1946 avlämnade Herlitz betänkande i ämnet (SOU 1946:69). Betänkandet
har närmast karaktären av en planläggning av lagstiftningsarbetet
på detta vidsträckta område. I betänkandet framlägges sålunda inga författningsförslag,
utan det utmynnar i uttalanden om önskvärdheten av lagstiftning
rörande olika till förvaltningsförfarandet hörande ämnen.

Den fortsatta utredningen på detta område har, i enlighet med vad Herlitz
förordat, ansetts böra bedrivas i etapper med en reform av besvärsförfarandet
såsom första avsnitt. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4
mars 1949 har därför samma dag tre sakkunniga tillkallats för att göra en
fortsatt utredning rörande det administrativa besvärsinstitutet och därmed
sammanhängande frågor samt framlägga de förslag vartill denna översyn
kan föranleda. De sakkunniga, som består av Herlitz, tillika ordförande,
samt regeringsrådet Sven Björkholm och landssekreteraren Olof Åkesson
med hovrättsassessorn docenten Gustaf Petrén såsom sekreterare, har antagit
benämningen besvärssakkunniga.

I ett den 28 augusti 1953 avgivet betänkande angående åtgärder för förenhetligande
av besvärstiden i administrativa mål (SOU 1953:30) har besvärssakkunniga
föreslagit vissa ändrade bestämmelser om besvärstid. Betänkandet
har remitterats till ett stort antal myndigheter och sammanslutningar.

Gällande bestämmelser om besvärstid.

Den som vill överklaga ett beslut i administrativt mål eller ärende har
regelmässigt att inkomma med besvärsinlaga före utgången av viss tid, besvärstiden.
Försummas detta, upptages besvären i allmänhet icke till prövning.
Bestämmelserna om besvärstid finnes i författningar av skiftande natur.
Besvärssakkunniga har i sitt betänkande sammanställt stadgandena i
tre olika grupper. Den första har benämnts specialbestämmetscr och omfattar
sådana föreskrifter, som är intagna i den specialförfattning, vilken reg -

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

lerar den materiella rätten på ett visst område och angiver de beslut som där
kan fattas. Till en andra grupp, instruktionsbestämmelser, har förts sådana
besvärsregler, vilka återfinnes i de för olika myndigheter utfärdade instruktionerna
och som gäller alla av den ifrågavarande myndigheten fattade
beslut, beträffande vilka annat icke stadgats. Av principiellt enahanda
slag är kommunallagarnas besvärsbeståmmelser. En tredje grupp bildar
vissa allmänna besvärsbeståmmelser, till vilken sådana föreskrifter förts
som har avseende på förvaltningen i allmänhet. Bland dessa är i detta sammanhang
särskilt att märka förordningen den 14 december 1866 angående
ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som
handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk, i det följande kallad
besvär sförordningen.

Beträffande den tidpunkt, från vilken besvärstiden börjar löpa, saknar
författningarna enhetliga regler. Vanligast är emellertid att tiden räknas från
den tidpunkt, då den besvärsberättigade erhåller eller kan förutsättas erhålla
kännedom om beslutets innehåll. Besvärsförordningens tider skall sålunda
genomgående räknas från delfåendet av det beslut som överklagas.

Besvärstidens längd varierar avsevärt. Särskilt specialförfattningarnas innehåll
är på denna punkt skiftande. I besvärssakkunnigas betänkande gives
exempel på tjugutvå olika besvärstider växlande från åtta dagar upp till tre
år. Alla dessa tider är självfallet icke lika vanligt förekommande. I allmänhet
ligger besvär stiderna mellan lägst tjugu dagar och högst två månader,
och den vanligaste tiden är trettio dagar eller en månad.

I instruktionsbestämmelserna, som är tillämpliga på flertalet beslut av
centrala verk och andra liknande myndigheter, har med något enstaka undantag
föreskrivits en besvärstid av trettio dagar eller en månad för beslut
i allmänhet och tjugu dagar för beslut om tjänstetillsättning eller förslag
därtill. Den nya kommunallagen, som skall träda i kraft den 1 januari 1955,
föreskriver en besvärstid av tre veckor. Avsikten är att samma besvärstid
skall stadgas i övriga kommunallagar, som nu delvis har olikartade regler.
En besvärstid av tre veckor har även upptagits i det förslag till lag om nykterhetsvård,
vilket den 19 februari 1954 remitterats till lagrådet.

Enligt besvärsförordningen gäller, att besvär skall, evar och i vilken instans
klagan än föres, inlämnas i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands län senast å fyrtiofemte dagen och i mål från övriga
orter i riket senast å trettionde dagen från delfåendet av det beslut, som
överklagas, dock att menighet som klagar äger tillgodonjuta femton dagar
längre besvärstid. Från besvärsförordningens tillämpningsområde är undantagna
mål, som bedömes efter bevillningsförordningen eller kommunallagarna,
samt mål, som fullföljes från konsistorierna, d. v. s. domkapitlen.

Stundom kan inträffa att i ett och samma fall flera besvärsregler — till
äventyrs med olika föreskrifter om besvärstidens längd — synes vara tilllämpliga.
Beträffande rättsläget i dylika situationer har besvärssakkunniga
gjort vissa uttalanden, utvisande vilken författning som bör gälla framför
övriga tänkbara.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

Specialbestämmelse skall regelmässigt tillämpas framför instruktionsbestämmelse,
något som följer redan av det i bestämmelse av det senare slaget
vanligen intagna förbehållet »där ej annorlunda stadgats». Specialbestämmelse,
som har grundlags eller lags karaktär, går likaledes före besvärsstadgande
i kommunallag; i kraft av uttryckligt förbehåll i kommunallag kan
även annan specialbestämmelse ha företräde. Specialbestämmelse, som tillkommit
efter besvärsförordningen, gäller före stadgande i nämnda förordning.
— Saknas specialbestämmelse men finnes tillämplig instruktionsbestämmelse,
skall den senare regelmässigt lända till efterrättelse. — Därest
varken specialbestämmelse eller bestämmelse i instruktion eller kommunallag
står till buds men beslutet dock är överklagbart, skall besvärsförordningens
stadganden tillämpas.

Det tillämpningsområde som alltså finnes för besvärsförordningen kan
även angivas positivt. Förordningens regler skall sålunda gälla i stället för
motsvarande besvärsstadganden i författningar, som utfärdats före den 14
december 1866. På områden, som uttryckligen har undantagits, har den dock
självfallet icke haft sådan verkan. Förordningen är vidare tillämplig på
grund av de talrika hänvisningar till dess föreskrifter, som finnes intagna i
andra författningar, samt slutligen i fall, då regler om besvärstid icke finnes
annorstädes och fråga är om beslut som kan överklagas genom förvaltningsbesvär.

Besvärssakkunnigas förslag och yttrandena däröver.

En översiktlig redogörelse för besvärssakkunnigas förslag och yttrandena
däröver återfinnes å s. 21—32 i propositionen, vartill utskottet hänvisar.

Departementschefen.

Vid remiss till lagrådet av inom justitiedepartementet upprättade förslag
till lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut, lag om
ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken samt lag om ändrad lydelse
av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521) anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Zetterberg, följande.

»Då det gäller att bestämma besvärstiden i administrativa mål, måste två
huvudsynpunkter beaktas, nämligen dels önskemålet att beslutet skall vinna
laga kraft så snabbt som möjligt, vilket ligger i både allmänt och enskilt
intresse, dels den klagoberättigades krav att få skäligt rådrum för
att taga ställning till fullföljdsfrågan och, i förekommande fall, för att
avfatta och ingiva besvärsinlaga. Med hänsyn till rättsskyddet är det angeläget
att båda dessa synpunkter blir skäligen tillgodosedda. Vid eu avvägning
dem emellan ter det sig naturligt att anknyta till den lösning av motsvarande
fråga, som godtagits i den nya rättegångsbalken. De fullföljdstider
av olika längd som förut gällde har genom rättegångsreformen blivit
2 Bibang till riksdagens protokoll 9 samt. 1 avd. Nr 28.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

på det sätt enhetliga, att tre veckor gäller vid fullföljd till hovrätt och fyra
veckor vid fullföljd till högsta domstolen. Behov av olika besvärstid allteftersom
talan fullföljes hos lägre eller högre myndighet finnes i allmänhet
icke i administrativa mål. Någon anledning att såsom den enhetliga
besvärstiden i dessa mål välja den längre av de båda i rättegångsbalken
förekommande tiderna torde icke föreligga. Det synes därför lämpligt att,
såsom besvärssakkunniga föreslagit, bestämma besvärstiden till tre veckor.

Jag kan sålunda ansluta mig till den ståndpunkt, som besvärssakkunniga
intagit och som remissinstanserna allmänt anslutit sig till. Det kan för övrigt
framhållas, att en administrativ besvärstid om tre veckor redan vunnit
statsmakternas godkännande i nyligen antagna författningar, t. ex. i den av
1953 års riksdag antagna kommunallagen. Treveckorstiden har även intagits
i lagförslag, som kommer att behandlas vid innevarande riksdag, t. ex.
i förslaget till allmän förfogandelag och förslaget till nykterhetsvårdslag.

Under remissbehandlingen har icke någon röst höjts för att den längre
besvärstid — fyrtiofem dagar — som enligt besvärsförordningen gäller i
mål från de fyra nordligaste länen, skulle bibehållas. Med nutida postgång
torde dessa särregler vara obehövliga. Motsvarande särbestämmelser beträffande
domstolsförfarandet upphävdes genom den nya rättegångsbalken.

Besvärssakkunnigas förslag att menighet som klagar skall åtnjuta två
veckor längre besvärstid än övriga klagande innebär att den i besvärsförordningen
upptagna regeln om femton dagar längre besvärstid för klagande
menighet skall bibehållas efter omräkning till veckor. Endast länsstyrelsen
i Västerbottens län framför erinringar häremot och påpekar att
förkortningen av besvärstiden för enskilda parter blir ganska ändamålslös
i alla de fall, då menighet har klagorätt.

En längre besvärstid än tre veckor för menighet torde vara behövlig.
I de fall, då frågan om överklagande skall avgöras av fullmäktige eller av
samfällighet av något slag, kan det nämligen ofta visa sig förenat med
svårigheter att sammankalla den beslutande församlingen samt fatta och
expediera beslut om överklagande inom tre veckor. Då besvärstiden i administrativa
mål regelmässigt löper från delgivningsdagen, vilken kan
växla beträffande olika besvärsberättigade, finnes icke heller i andra fall
några garantier för att besvärstiden skall utgå vid en för alla gemensam tidpunkt.
Det bör vidare fasthållas, att särbestämmelsen blir tillämplig allenast
i de mindre vanliga fallen, då besvärsberättigad menighet finnes, och
endast i förhållande till denna. Den längre klagotiden för menighet har
godtagits i den nya kommunallagen. Under angivna förhållanden kan jag
ansluta mig till besvärssakkunnigas förslag också i denna del. Det torde
icke vara anledning att i detta sammanhang närmare ingå på frågan, vad
som skall förstås med menighet. Begreppet bibehåller den innebörd som
det hittills ansetts äga. Det får ankomma på besvärssakkunniga att i sitt
slutliga betänkande göra de klarlägganden som i detta hänseende kan vara
påkallade.

Första lagutskottets utlåtande nr 28. 19

Ehuru sålunda som allmän regel en besvärstid av tre veckor med angivna
förlängning för menighet bör införas, är det uppenbart att på särskilda
områden avvikelser från denna tid kan vara motiverade. Såsom framgår
av besvärsakkunnigas betänkande förekommer också i olika författningar
mycket skiftande besvärstider. Om dessa bör bibehållas eller om i
de särskilda fallen en anknytning kan ske till den allmänna besvärstiden,
kan icke avgöras utan en genomgång av alla författningar, där särskild
besvärstid förekommer. En sådan genomgång, som ingår i besvärssakkunnigas
uppdrag, har ännu icke utförts. Det kan därför vara något tveksamt,
om den föreslagna ändringen av den i besvärsförordningen angivna tiden
nu bör genomföras eller om icke hellre denna genomgång av specialbestämmelserna
bör avvaktas och en allmän reform av besvärstiderna sålunda
komma till stånd samtidigt.

övergången till tre veckor såsom en i allmänhet gällande besvärstid har
emellertid redan inletts genom antagandet av den nya kommunallagen.
Härigenom har en ändring också av de mera allmänt gällande reglerna om
besvärstid i besvärsförordningen och i olika verksinstruktioner blivit behövlig.
Det synes nämligen kunna leda till rättsosäkerhet, om de allmänna
bestämmelserna om besvärstid i kommunallagen, besvärsförordningen och
verksinstruktioner har olika innehåll. I förhållande härtill är det av mindre
betydelse och framför allt mindre ägnat att leda till rättsförlust, om särbestämmelser
om besvärstid kvarstår i särskilda författningar under ett
övergångsskede även i sådana fall då det sakligt sett kan vara motiverat
att övergå till den allmänna regeln om besvärstid.

Vad angår besvärsreglerna i verksinstruktionerna erbjuder förslaget till
verksstadga en möjlighet att uppställa en enhetlig instruktionsbestämmelse
om besvärstid. Därest verksstadgan, vilken ännu icke slutligt remissbehandlats,
ej skulle komma till stånd, torde likväl den enhetliga besvärstiden
i annan ordning böra införas i administrativa instruktionsbestämmelser.

Besvärssakkunniga har ansett det vara angeläget att det inbördes förhållandet
mellan de olika besvärsbestämmelserna icke rubbades och därför
begränsat sig att nu föreslå allenast en ändring av besvärsförordningens
innehåll. Den angivna synpunkten torde emellertid, om samtliga besvärsregler
med mera allmän giltighet får samma innehåll, icke vara av så
stor betydelse. Det synes vara mera ändamålsenligt att ersätta besvärsförordningen
med en ny författning, vari besvärstiden i princip angives till
tre veckor eller, då menighet klagar, fem veckor.

En författning av denna allmänna natur torde böra tillkomma under
riksdagens medverkan såsom lag.

Då det gäller att bestämma kretsen av de beslut som den nya lagen skall
omfatta, synes det lämpligt att utgå från motsvarande bestämning i besvärsförordningen.
Denna avser besvär i mål, som bandlägges av förvaltande
myndigheter och ämbetsverk. Då de senare kan anses vara förvaltande myndigheter,
är det överflödigt att särskilt nämna dem. Lagen torde således

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

kunna göras tillämplig på beslut av förvaltande myndighet — såväl statlig
som kommunal. De i besvärsförordningen upptagna undantagen för mål,
som bedömes efter bevillningsförordningen och kommunallagarna, samt för
mål, som fullföljes från konsistorierna, torde vara obehövliga. Erforderliga
specialregler finnes nämligen i taxeringsförordningen, kommunallagarna
och kyrkolagstiftningen. Detsamma gäller beträffande det i besvärsförordningen
stadgade undantaget för mål, som från förvaltande myndighet fullföljes
till domstol.

Såsom framgår av vad nyss sagts skall särskilda regler om besvärstid
gälla framför den tilltänkta lagens bestämmelser. Lagen kommer sålunda
att få tillämpning blott i den mån sådana särregler icke finnes. I de fall,
då en uttrycklig bestämmelse om besvärstid förefinnes i speciallagstiftningen,
uppkommer icke härav några svårigheter. I andra fall, då regler om besvär
finnes men någon besvärstid ej angivits, kan orsaken härtill vara att
lagstiftaren ansett besvärstiden böra vara obegränsad. I allmänhet torde
emellertid på ett eller annat sätt av lagstiftningen framgå, när lagstiftaren
haft sådana intentioner och när regler om besvärstid icke intagits i författningen
på den grund att besvärsförordningens allmänna regler ansetts skola
tillämpas. Vidare kan tänkas situationer, då särskild besvärstidsregel saknas,
men det är uppenbart att en bestämd sådan regel avsetts skola analogivis
tillämpas. Den nya lagen avser givetvis icke att göra någon ändring i vad
sålunda kan anses gälla.

En lag av nu föreslaget innehåll hindrar icke Kungl. Maj:t att inom det
Kungl. Maj :t tillkommande lagstiftningsområdet stadga annan besvärstid
än den i lagen angivna. Jag vill dock understryka de sakkunnigas uppfattning
att, om den eftersträvade enhetligheten skall uppnås och bibehållas,
avvikelser icke bör göras, vare sig i lag eller i administrativ författning, om
det icke föreligger mycket starka skäl. Detta gäller också författningar som
utfärdas i administrativ ordning av annan myndighet än Kungl. Maj :t.

Genom den föreslagna lagen torde besvärsförordningen böra upphävas.
Därvid torde även besvärstidsreglerna i den nya lagen få gälla sådana äldre
författningar som ändrats genom besvärsförordningen.

I några yttranden har anförts att införandet av en lag om besvärstid skulle
inskränka Kungl. Maj :ts befogenhet att, såsom nu stundom sker, överse
med att besvärstid icke iakttagits. Emellertid torde denna Kungl. Maj:ts
befogenhet ofta vara att föra tillbaka på en allmän rätt för Kungl. Maj :t
att upptaga och pröva ansökningar, oavsett om besvär anförts eller ej, och i
vissa fall sammanhänga med Kungl. Maj :ts befogenhet att giva dispens eller
s. k. administrativ nåd. Den föreslagna lagstiftningsåtgärden inverkar icke
på denna Kungl. Maj :t tillkommande rätt. Det torde icke vara behövligt att
i detta sammanhang närmare ingå på hithörande spörsmål.

Ett betydande antal remissinstanser har framhållit vikten av att den erforderliga
översynen av specialbestämmelserna kommer till stånd så snart
som möjligt. Bland remissinstanserna har rått delade meningar, huruvida

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

och i vilken utsträckning omedelbara ändringar i gällande specialbestämmelser
kan anses påkallade, därest den allmänna bestämmelsen om bcsvärstid
ändras.

Särskilt har remissmyndigheterna liksom de sakkunniga uppmärksammat
läget för kommunala nämnder. Beträffande överklagande av dessas
beslut gäller i vissa fall, som angives i vederbörande specialförfattning, en
där bestämd besvärstid, vanligen trettio dagar, medan vid överklagande av
övriga beslut kommunallagens föreskrift om tre veckors besvärstid blir tilllämplig.
Åtskilliga länsstyrelser har med hänsyn härtill påyrkat omedelbar
ändring av t. ex. fattigvårdslagen, barnavårdslagen och andra de kommunala
nämnderna berörande specialförfattningar. Andra myndigheter åter
har ansett de nu ifrågavarande olägenheterna icke vara större än att den
förestående allmänna översynen i fråga om besvärsreglerna kan avvaktas.
Därjämte har olika myndigheter angivit andra bestämmelser, tillhopa ett
icke ringa antal, som de ansett böra omedelbart ändras.

Med hänsyn till önskvärdheten av ett snabbt genomförande av besvärstidsreformen
bör även enligt min mening översynen av specialbestämmelserna
företagas snarast möjligt. Mest angeläget är — av hänsyn till de kommunala
nämnderna — att ändra de specialbestämmelser, som berör dessas
verksamhet. För att enhetliga tider skall gälla för överklagande av nämndernas
beslut, har jag ansett vissa författningsändringar böra vidtagas redan i
detta sammanhang. Jag ämnar sålunda förorda att förslag förelägges riksdagen
till ändring av besvärstidsbestämmelser i följande författningar, nämligen
barnavårdslagen, bidragsförskottslagen, lagen om allmänna barnbidrag
och föräldrabalken (8 kap. 10 §) — vilka lagar berör barnavårdsnämndernas
verksamhet — fattigvårdslagen, som är normerande för fattigvårdsstyrelserna,
epidemilagen och tuberkulosförordningen, vilka är av betydelse för
hälsovårdsnämnderna, familjebidragsförordningen, som är av grundläggande
vikt för familjebidragsnämnderna, samt brandlagen och nöjesskatteförordningen,
som berör andra kommunala myndigheter. Jag förutsätter vidare,
att riksdagen, om den antager en lag om besvärstid av det slag, som här
förordats, icke har någon erinran mot att besvärstidsstadganden ändras på
motsvarande sätt i följande författningar, som utfärdats efter riksdagens
hörande, nämligen hälsovårdsstadgan och livsmedelsstadgan samt byggnadsstadgan,
vilka berör hälsovårdsnämnderna resp. byggnadsnämnderna. Ändringen
i specialförfattningarna torde böra genomföras på så vis, att den generella
lagen göres tillämplig genom att särstadgandena i dessa utgår.

Den föreslagna nya lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets
beslut liksom övriga författningsändringar bör träda i kraft den 1
januari 1955 samtidigt med kommunallagen. I likhet med vad som föreskrives
i denna bör stadgas, att beträffande överklagande av beslut, som
meddelats före nämnda dag, äldre bestämmelser skall tillämpas. Förekommande
hänvisningar till besvärsförordningen skall i stället gälla den nya
lagen.»

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

Lagrådet.

Lagrådet lämnade de remitterade förslagen utan erinran.

Utskottet.

Då det i propositionen framlagda förslaget till lag om besvärstid vid talan
mot förvaltande myndighets beslut får anses vara ändamålsenligt och väl
avvägt, tillstyrker utskottet detsamma. Utskottet, soin delar departementschefens
uppfattning om önskvärdheten av ett snabbt genomförande av besvärstidsreformen,
tillstyrker också de i propositionen föreslagna särskilda
författningsändringarna och har icke något att erinra mot att motsvarande
ändringar, på sätt ifrågasatts i propositionen, vidtages i hälsovårdsstadgan,
livsmedelsstadgan och byggnadsstadgan, vilka författningar utfärdats efter
riksdagens hörande. Emellertid torde i detta sammanhang böra påpekas, att
att ett genomförande av besvärstidsreformen, såvitt avser överklagande av
beslut av länsstyrelse, förutsätter ändring i länsstyrelseinstruktionen. Så
länge denna innehåller särstadganden om besvärstid, blir den föreslagna
nya lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut nämligen
icke tillämplig å överklagande av sådana beslut. Ett mera allmänt genomförande
av besvärstidsreformen förutsätter för övrigt att även andra
verksinstruktioner ändras på motsvarande sätt.

Vad härefter beträffar den i ämnet väckta motionen innebär det däri framlagda
förslaget till lag om ändrad lydelse av 21 § värnpliktslagen, att den
föreslagna nya lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets
beslut göres tillämplig å besvär över inskrivningsnämnds och inskrivningschefs
beslut i inskrivningsärende. Då icke heller detta förslag givit utskottet
anledning till erinran, tillstyrker utskottet detsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som funnit en redaktionell
ändring böra vidtagas i förslaget till lag om ändrad lydelse av
32 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443), alltså hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till propositionen nr
201 antaga de här ovan intagna förslagen till 1) lag om besvärstid
vid talan mot förvaltande myndighets beslut, 2) lag
om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken, 3) lag om
ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521),

4) lag angående ändrad lydelse av 81 § 1 och 4 mom., 82 §
samt 84 § 1 och 2 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om
samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag),

5) lag angående ändrad lydelse av 24 och 25 §§ lagen den 11
juni 1943 (nr 382) om förskottering av underhållsbidrag till
barn (bidragsförskottslag), 6) lag angående ändrad lydelse
av 15 och 16 §§ lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna
barnbidrag, 7) lag angående ändrad lydelse av 78 § 1, 4 och

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

5 inom., 79 § samt 81 § 1 och 2 mom. lagen den 14 juni
1918 (nr 422) om fattigvården, 8) lag om ändrad lydelse av
32 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443), 9) förordning
om ändrad lydelse av 15 § tuberkulosförordningen den 31
mars 1939 (nr 113), 10) förordning angående ändrad lydelse
av 33 § förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag
åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordning) och
11) förordning angående ändrad lydelse av 30 § förordningen
den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt; dock med
den ändringen beträffande det under 8) ovan angivna lagförslaget,
att ordet »länsstyrelsens» utbytes mot »länsstyrelses»;
samt

B) att riksdagen måtte med bifall till motionen I: 528 för
sin del antaga det här ovan intagna förslaget till lag om ändrad
lydelse av 21 § värnpliktslagen den 30 december 1941
(nr 967).

Stockholm den 11 maj 1954.

På första lagutskottets vägnar:

EMIL AHLKVIST.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Lindblom, Olofsson*, Lodenius,
Björnberg, fru Gärde Widemar, herr Lindgren och fru Wallentheim;

från andra kammaren: herrar Gustafsson i Borås, Johansson i Norrfors*,
fröken Liljedahl*, herrar östlund*, Ekström och fru Löfqvist.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.