Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965 (Utlåtande 1965:L1u28 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

Nr 28

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av inrikesflygets
säkerhetsbestämmelser.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 498 i första kammaren av herr Ernulf m. fl.
samt nr 606 i andra kammaren av herrar Jönsson i Ingemarsgården och
Werbro. I motionerna, vilka är likalydande, hemställes att riksdagen måtte
besluta dels att hos Kungl. Maj :t begära en snabb översyn av inrikesflygets
säkerhetsbestämmelser, dels att ge Kungl. Maj :t fullmakt att vidtaga de
åtgärder som föranledes därav.

Motionerna har varit föremål för remissbehandling.

Motionerna

I motionerna framhålles att oklarhet råder om vilka säkerhetsbestämmelser,
som skall tillämpas vid civil flygtrafik på militära flygplatser. Vidare
uttalas att luftfartsstyrelsen och chefen för flygvapnet tolkar bestämmelserna
för samordning mellan civil och militär trafik på dessa flygplatser
olika, vilket t. ex. framgår av en skrivelse från luftfartsstyrelsen till
chefen för flygvapnet den 14 november 1964. Sedan motionärerna berört ett
av chefen för kommunikationsdepartementet år 1964 i andra kammaren
lämnat svar anföres avslutningsvis följande.

Enligt uppgift tillämpas för den civila trafiken på militära flygplatser bestämmelser
som avviker från de normer som fastställts i den av Sverige undertecknade
internationella luftfartskonventionen.

Den oklarhet som råder på detta för passagerare och personal väsentliga
område finner vi otillfredsställande, varför en skyndsam översyn av inrikesflygets
säkerhetsbestämmelser bör ske.

Frågans behandling vid 1964 års riksdag

Såsom angivits i motionerna lämnade chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Skoglund, den 1 december 1964 i andra kammaren
(Andra kammarens protokoll nr 38 s. 7) svar på frågor angående åtgärder
för att stärka trafiksäkerheten inom inrikesflyget. Härvid besvarade departementschefen
bl. a. herr Larssons i Borrby fråga huruvida åtgärder ämnade
vidtagas för att skapa dels enhetliga trafikledningsbestämmelser, dels enhetliga
inflygningshjälpmedel för civil och militär flygtrafik vid militära
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 saml. 1 avd. Nr 28

2 Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

flygfält som även användes för civil flygtrafik. Sedan departementschefen
konstaterat att precisionsradarsystemet PAR utgör ett enhetligt inflygningshjälpmedel
för såväl civil som militär flygtrafik vid militära flygplatser,
anfördes i svaret bl. a.

Flygvapnets inflygningsbelysning avviker i vissa hänseenden från civila
normer, och luftfartsstyrelsen undersöker därför, i samarbete med flygvapnet,
vilka åtgärder som kan vidtagas för att få ökad enhetlighet till stånd.

Frågan om enhetliga trafikledningsbestämmelser torde avse dels de flygtrafikregler,
som flygförarna har att iakttaga, dels de bestämmelser som gäller
vid trafikledarens reglering av flygtrafiken. Mellan dessa båda arter av bestämmelser
föreligger av naturliga skäl ett nära samband.

För militär luftfart gällande flygtrafikregler och trafikledningsbestämmelser
är utfärdade av chefen för flygvapnet och publicerade i Ordningsoch
säkerhetsföreskrifter för flygning (OSF).

Motsvarande trafikregler och trafikledningsbestämmelser för civil luftfart
är utfärdade av luftfartsstyrelsen och publicerade i serien Bestämmelser
för civil luftfart (BCL).

I enlighet med kungörelsen den 24 november 1961 (nr 563) har Kungl.
Maj:t fastställt trafikregler för luftfarten. För att erforderlig enhetlighet
mellan civila och militära regler skall säkerställas är i kungörelsen förordnat,
att chefen för flygvapnet vid utfärdande av militära trafikregler, avvikande
från eller kompletterande de av Kungl. Maj :t fastställda, skall samråda
med luftfartsstyrelsen. Sådant samråd har även skett och sker.

De militära bestämmelserna för trafikledningen är mera summariska
än de civila. De sistnämnda, som är relativt detaljerade, överensstämmer
i allt väsentligt med motsvarande internationella bestämmelser.

Enligt vad jag erfarit tillämpar de militära trafikledningarna för civil
luftfart föreskrivna säkerhetsnormer vid ledning av civil flygtrafik.

Inom flygvapnet utarbetas för närvarande nya bestämmelser för militär
trafikledning, och dessa kommer enligt uppgift att i allt väsentligt överensstämma
med motsvarande civila.

I detta sammanhang må anmärkas, att enligt 66 § luftfartskungörelsen
den 24 november 1961 (nr 558) skall, om militär flygplats eller del därav
upplåtits för civil luftfart, erforderliga bestämmelser för samordning av
militär och civil verksamhet till följd av upplåtelsen meddelas av chefen
för flygvapnet efter samråd med luftfartsstyrelsen. I övrigt skall enligt
författningsrummet beträffande civil verksamhet å militär flygplats gälla
vad som finnes stadgat i kungörelsen och de med stöd därav meddelade
föreskrifterna.

Remissyttrandena

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från luftfartsstyrelsen och chefen för flygvapnet.
Därjämte har tillfälle att avgiva yttrande beretts Scandinavian Airlines
System (SAS), Linjeflyg Aktiebolag samt Svensk pilotförening.

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 196ä 3

Motionerna avstyrkes av de två förstnämnda remissinstanserna men tillstyrkes
av de tre sistnämnda.

Luf tf artsstyrelsen har i sitt yttrande till en början lämnat följande begreppsförklaringar.

Trafikregler och flygtrafikbestämmelser:

Bestämmelser för civil luftfart, Trafikregler för luftfart (BCL-T 1).

Ordnings- och säkerhetsföreskrifter för militär flygning (OSF), kapitel 5
Flygtrafikbestämmelser.

Bestämmelser för flygtrafikledning:

Bestämmelser för civil luftfart, internationella, regionala och svenska
föreskrifter (BCL-FT 1—4).

Motsvarande sammanställning av militära föreskrifter är icke utfärdad
men arbete därmed pågår (Befyl).

Därefter tager luftfartsstyrelsen i sitt yttrande upp trafikreglerna och
flygtrafikbestämmelserna:

Den i motionen åberopade skrivelsen från luftfartsstyrelsen till chefen för
flygvapnet den 14 november 1964 avgavs mot bakgrund av vid denna tidpunkt
gällande 1947 års upplaga av förenämnda OSF. Skrivelsen var föranledd
av en remisskrivelse från flygvapnet med begäran om yttrande beträffande
förslag till flygvapenorder med bestämmelser för civila luftfartyg
vid begagnande av flygplats tillhörande flygvapnet. Denna flygvapenorder
var avsedd att ersätta en år 1958 utfärdad order och att fastställa ansökningsförfaranden,
föreskrifter för flygförares uppträdande, ekonomiska föreskrifter
m. m. för civil luftfart vid militära flygplatser.

Enligt flygvapnets förslag skulle bland annat beträffande civil flygförares
uppträdande inom militärt kontrollerat luftrum och vid militära flygplatser
i OSF kapitel 5 »Flygtrafikbestämmelser» angivna föreskrifter tillämpas,
såvida icke annat funnes särskilt stadgat. Härutöver skulle gälla sådana
lokala bestämmelser, som kunde utfärdas av eskader- och flottiljchef.

Luftfartsstyrelsen ansåg sig icke kunna godtaga detta förslag av chefen
för flygvapnet, enär detta enligt styrelsens mening icke gav uttryck för
huvudprincipen att vid civil trafik å militära flygplatser skola civila luftfartsförfattningar
gälla.

Sedan dess har flygvapnet utfört revision av OSF och chefen för flygvapnet
har numera, efter samråd med luftfartsstyrelsen, fastställt 1965 års upplaga
av OSF att från och med den 1 mars 1965 gälla för krigsmakten. Härvid
ha de civila bestämmelserna beträffande flygförares uppträdande
(BCL-T 1) inarbetats i OSF med vissa undantag, där särskilda bestämmelser
skola gälla. Dessa särskilda bestämmelser ha av luftfartsstyrelsen publicerats
i de under punkt 3 nedan omnämnda bestämmelserna för flygtrafikledningen
(BCL-FT) samt i AIP-SVERIGE i avbidan på att de bli inarbetade
i ovannämnda BCL-T 1. Den nya upplagan av BCL-T 1 skall därefter underställas
Kungl. Maj: t för fastställelse i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen
den 24 november 1961 (nr 563) angående trafikregler för luftfarten.

Frågan om utformningen av förenämnda förslag till ny flygvapenorder
torde få upptagas till fortsatt handläggning av chefen för flygvapnet och

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

luf tf artsstyrelsen. Motsvarande gäller om det ramavtal mellan flygvapnet
och luf tf artsstyrelsen om ömsesidig upplåtelse av flygplatser in. m., som
för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Vad därefter gäller bestämmelserna för flygtrafikledning anför luftfartsstyrelsen: Då

civil trafik på militära flygplatser påbörjades, fanns inom flygvapnet
ingen motsvarighet till de av luftfartsstyrelsen utfärdade föreskrifterna beträffande
trafikledares reglering av lufttrafik (BCL-FT). Före igångsättande
av den civila trafiken ställdes därför civil trafikledare till flygvapnets
förfogande för genomgång med berörda militära trafikledare av de civila
föreskrifterna. Exemplar av dessa föreskrifter tillställdes även samtliga
militära flygtrafikledningar.

År 1959 tillsatte flygvapnet och luftfartsstyrelsen en gemensam arbetsgrupp
med uppdrag att analysera de särskilda trafikproblemen vid samttidig
civil och militär flygverksamhet vid militära flygplatser. Arbetsgruppens
rapport överlämnades sedermera till berörda trafikledningar för kännedom.

Vid årsskiftet 1964/65 beslöts att reaktivera nämnda arbetsgrupp, bland
annat med anledning av den civila trafikens ökade omfattning och önskemål
från Linjeflyg AB om tillstånd att tidvis utnyttja militära flygplatser
även under perioder av stor militär flygverksamhet. Arbetsgruppens uppdrag
är att utreda behovet av navigeringshjälpmedel vid militära flygplatser,
" särskilt med avseende på en-route-navigering och väntning. Utredningen
beräknas kunna slutföras under 1965.

Flygvapnet har meddelat, att föreskrifter för militär flygtrafikledning
(Befyl) avses att utgivas inom en nära framtid och att därvid största möjliga
överensstämmelse med motsvarande civila föreskrifter (BCL-FT) kommer
att eftersträvas för att minska behovet av såväl civila som militära särbestämmelser.
Luftfartsstyrelsen har meddelat chefen för flygvapnet att
samråd med luftfartsstyrelsen förutsättes innan föreskrifterna fastställas.

Sammanfattningsvis uttalar luftfartsstyrelsen följande.

I de ordnings- och säkerhetsföreskrifter för militär flygning (OSF), som
gälla från och med den 1 niars i år, ha motsvarande civila bestämmelser beträffande
flygförares uppträdande (BCL-T 1) blivit i erforderlig utsträckning
beaktade. Sistnämnda bestämmelser komma att kompletteras med
i BCL-FT och AIP publicerade särskilda bestämmelser, som skola följas inom
militärt kontrollerat luftrum, för att därefter underställas Kungl. Maj :t för
fastställelse.

De föreskrifter för militär flygtrafikledning, vilka äro under utarbetande,
torde komma att uppvisa största möjliga överensstämmelse med motsvarande
civila bestämmelser (BCL-FT).

Av det anförda torde framgå, att erforderliga åtgärder vidtagits för att
säkerställa samordning av civila och militära bestämmelser och föreskrifter
i nu förevarande avseende.

Chefen för flygvapnet har avgivit följande yttrande.

För tillstånd till civil luftfart på militära flygplatser gäller av chefen för
flygvapnet utfärdade bestämmelser —- Flygvapenorder A nr 24/1958 (av
kungl. luftfartsstyrelsen utgivna på Informationscirkulär nr 57/58) och

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965 5

CFV skr FS/Fh 21/9 1957 nr 970. Av dessa bestämmelser framgår bl. a. atl
»Ordnings- och säkerhetsföreskrifter för militär flygning (OSF)» skall
äga tillämpning. Detta var, enligt p. 6 i ovan angiven CFV skr nr 970, ett av
villkoren för att öppna flottilj flygplatserna för den inrikes reguljära
trafiken.

1 det ramavtal, angående upplåtelse av flygvapnets flygplatser för civil
flygtrafik, som träffats mellan chefen för flygvapnet och Kungl. Luiftfartsnande,
anges bl. a. i 17 §: »På FV flygplatser samt inom när- och ytterzon
gäller FV flygsäkerhetsbestämmelser (OSF) för civila flygplan med de undantag,
varom särskild överenskommelse må träffas.» (Behov av särskild
överenskommelse har icke förelegat.)

Någon oklarhet om vilka säkerhetsbestämmelser som skall tillämpas vid
civil flygtrafik på militära flygplatser kan således icke anses föreligga.

De inom krigsmakten gällande flygsäkerhetsföreskrifterna (OSF) innehöll
före 1/3 1965 såväl flygtrafikbestämmelser som föreskrifter för trafikledningen.
Efter en bearbetning fastställdes ny upplaga av OSF med ikraftträdande
den 1/3 1965.

1 denna upplaga har flygtrafikbestämmelserna (intagna i kap. 5) sin
direkta motsvarighet i »Trafikregler för luftfart/Tl» ingående i »Bestämmelser
för civil luftfart/BCL». Trafikledningsföreskrifterna har brutits ur
den tidigare upplagan av OSF och bearbetas f. n. med avsikt att införas i en
särskild publikation, »Bestämmelser för militär flygtrafikledning/Befyl»,
en motsvarighet till i »Bestämmelser för civil luftfart/BCL» intaget kap.
s> Flygtrafikledning».

Vid omarbetningen av de militära trafikbestämmelserna (införda i
»OSF») —- vederbörligt samråd har lämnats av Kungl. Luftfartsstyrelsen
— har genom smärre justeringar en anpassning till de internationella (civila)
reglerna gjorts i de delar där militär och civil trafik kommer i kontakt
med varandra. Genom att därtill vissa kompletteringar införts i gällande
civila föreskrifter avseende speciella regler vid flygning på militär flygplats,
har numera en sådan likformighet uppnåtts att civila flygplan som
fölier »Trafikregler för luftfart/Ti» även efterkommer bestämmelserna i
»OSF».

De föreskrifter för den militära flygtrafikledningen (»Befyl»), som f. n.
är under utarbetande, kommer att erhålla ett mera detaljerat innehåll än
vad som tidigare inrymts i »OSF». Även beträffande dessa föreskrifter eftersträvas
en anpassning till de internationella (civila) bestämmelserna. Flvgoperativa
krav, krigsflygplanens höga farter och korta aktionstider in. in.
kräver dock i vissa fall andra normer än vad som civilt kan äga tillämpning.
Framför allt gäller detta separationen mellan enskilda flygplan eller enheter
i samband med start från och inflygning till flygplatsen, d. v. s. tlvgplansrörelser
inom militärt kontrollerat luftrum (normalt eu cirkel med 30
km radie upp till 6 100 in). Dessa speciella militära förhållanden återspeglas
i »Kgl. Maj :ts kungörelse den 24 november 1961 (nr 563) angående trafikregler
för luftfarten» där i 5 $ siigs: »Att inom militärt kontrollerat luftrum
jämväl luftfartyg som icke äro militära kunna hava att följa särskilda
bestämmelser, därom finnes särskilt stadgat.»

De militära trafikledarna har, även om så inte finns reglementerat, iakttagit
de civilt gällande flygtrafikledningsföreskrifterna gentemot civila flygplan,
som utnyttjat flygvapnets flygplatser. Detta har bl. a. möjliggjorts genom
att civila flygplan normalt inte medges landa under lid militär verksamhet
pågår. I vissa fall bar emellertid starka önskemål förelegat från flyg -

6 Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

bolagen att beträffande sin tidtabell få göra avsteg härifrån. Chefen för flygvapnet
har så långt möjligt sökt tillmötesgå de civila intressena, men har
härvid också påpekat att nödvändig teknisk utrustning saknas för att i alla
situationer kunna skapa den separation mellan militär och civil flygverksamhet
som även från militär synpunkt är önskvärd. När för den civila
luftfarten erforderlig teknisk utrustning finns tillgänglig vid de militära
flygplatserna föreligger också förutsättningar att under de flesta förhållanden
trafikledningsmässigt handha de civila flygplanen efter civila normer.
Det bör i detta sammanhang observeras att de civila flygplanen tillämpar
instrumentinflygningsprocedurer med väderminima, som i sin helhet är utarbetade
av Luftfartsstyrelsen och vederbörligt flygbolag och inte de för militär
flygning fastställda landningsminima.

Sammanfattningsvis kan således fastslås, att

1) någon oklarhet vilka bestämmelser som skall tillämpas vid civil flygtrafik
på militära flygplatser inte råder,

2) de militära och civila flygtrafikreglerna är så avfattade att någon
skillnad i de delar där militär och civil trafik kommer i beröring med varandra
inte förekommer,

15) de civila flygtrafikledningsbestämmelserna i allt väsentligt eftersträvas
att tillämpas för civila flygplan på militära flygplatser,

4) en alltigenom genomförd »civil» trafikledningsmetodik gentemot civil
trafik kräver ytterligare teknisk utrustning för civil luftfart vid de militära
flygplatserna.

Scandinavian Airlines System är positivt inställt till att en översyn av
inrikesflygets säkerhetsbestämmelser kommer till stånd och att av denna
översyn föranledda åtgärder snarast vidtages. I yttrandet förutsättes att
översynen endast behöver omfatta de säkerhetsbestämmelser, som gäller vid
civil flygtrafik på militära flygplatser. Härefter anföres följande.

Under de senaste åren har nämnda säkerhetsbestämmelser varit föremål
för utredningar och diskussioner inom och mellan Luftfartsstyrelsen, Flygvapnet,
berörda flygföretag och Svensk pilotförening. Den civila sidan har
framhävt att säkerhetsbestämmelserna vid civil flygning på militära flygplatser
i allt väsentligt skall överensstämma med de bestämmelser, som
gäller vid flygning på civila flygplatser. I vissa avseenden har dessa strävanden
lett till resultat, men den fundamentala frågan har ännu icke fått
en tillfredsställande lösning.

Det diskuteras fortfarande om BCL (Bestämmelser för Civil Luftfart)
eller OSF (Ordnings- och Säkerhetsföreskrifter för militär Flygning) gäller
vid civil flygtrafik på militära flygplatser. Luftfartskungörelsen den 24 november
1961 (nr 568) stadgar att bestämmelser för samordning av militär
och civil flygverksamhet på militärflygplatser skall meddelas av chefen för
flygvapnet efter samråd med Luftfartsstyrelsen och i övrigt skall bestämmelserna
i BCL gälla för den civila verksamheten på militära flygplatser. Enligt
vår uppfattning kan denna kungörelse icke tolkas på annat sätt än att vid
civil flygverksamhet på militära flygplatser skall civila luftfartsförfattningar
(BCL) gälla. Vi anser att den i kungörelsen nämnda samordningsfrågan
icke kan lösas genom att våra piloter ålägges att tillämpa OSF. Genom
tillmötesgående från flygvapnet har i den senaste upplagan av OSF
vissa särskilda föreskrifter för civila flygplan inarbetats, men OSF gäller
trots allt endast för militär flygning. Rådande oklarheter angående vilka

Första lagutskottets utlåtande nr 28 är 1965 7

bestämmelser som skall gälla härrör i stor utsträckning från problemet
BCL kontra OSF. Vi anser detta vara huvudfrågan och luftfartsstyrelsen och
flygvapnet måste i sina respektive AIP (Aeronautical Information Publication)
klart angiva att för civil flygverksamhet på militärfält skall BCL gälla.
Det är självklart att vissa undantag från BCL kan bli nödvändiga p. g. a.
flygvapnets verksamhet och att vissa avsteg från BCL kan vara acceptabla
även för den civila flygverksamheten. Sådana undantag måste emellertid
klart angivas i respektive bestämmelser.

Av speciellt intresse är att följande förhållanden blir föremål för översyn
och ev. åtgärder.

1. Oklarhet råder om de separationsbestämmelser, som tillämpas då militärt
flygkontrollorgan övervakar civil flygverksamhet, är i överensstämmelse
med BCL.

Undantag från BCL i detta avseende kan knappast accepteras.

2. Civila trafikflygplan använder som höjdreferens vid höjdmätarinställning
havsytans nivå (QNH), men militära flygplan använder flygplatsens
nivå (QFÉ). Detta förhållande försvårar samtidig civil och militär trafik
i närheten av militära flygplatser. Civila flygplan bör kunna operera enligt
de civila normerna även i militära terminalområden.

3. För civila trafikflygplan föreskrives att fot skall användas vid höjdangivelser.
Motsvarande militära bestämmelser anger att meter skall användas.

4. Beträffande gränsvärdena för flygning i nedsatt sikt (VMC-IMC) överensstämmer
icke de civila och militära bestämmelserna.

Slutligen vill vi framhålla, att en eventuell utredning angående säkerhetsbestämmelserna
även bör inkludera en undersökning avsedd att kartlägga
hur säkerheten påverkas av olikheter och brister i utrustning på militära
flygplatser exempelvis vad beträffar belysning, radiohjälpmedel etc.

Linjeflyg Aktiebolag uttalar att den föreslagna översynen snarast bör
komma till stånd och slutföras. Bolaget anför, att bolaget instämmer i motionärernas
påstående att det råder viss oklarhet om vilka säkerhetsbestämmelser
som skall tillämpas vid civil flygtrafik på militära flygplatser samt
att luftfartsstyrelsen och chefen för flygvapnet tolkar bestämmelserna för
samordningen mellan civil och militär trafik på dessa flygplatser olika. Bolaget
förklarar sig dock under senare år ha funnit att luftfartsstyrelsens och
chefens för flygvapnet samordning av den civila och militära flygtrafiken
alltmer i tillämpliga delar anpassats till bestämmelser för civil luftfart,
vilka i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande internationella bestämmelser,
enligt de normer som fastställts i den av Sverige undertecknade
internationella luftfartskonventionen, men att trots detta full klarhet icke
råder om betydelsen och tolkningen av luftfartskungörelsen, närmare bestämt
66 §. Härefter anföres i yttrandet följande.

Med anledning av den, i vissa fall, osäkerhet som råder finner bolaget
det vara av största betydelse att få dessa säkerhetsbestämmelser belysta
och auktoritativt översedda samt fastställda. Av speciellt intresse synes då
bl. a. vara

de normer som skall gälla vid separation dels av civila luftfartyg sinsemellan
och dels gentemot militära luftfartyg. Här saknas enligt vad vi förstått,

8 Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

för civil flygtrafik acceptabla entydiga normer, även om en tydlig praxis
utbildats att i sådana fall använda normerna i »Bestämmelser för civil luftfart»
;

den militära trafikledningspersonalens kompetens och ansvar i jämförelse
med motsvarande personal vid civila flygplatser. Bolaget är härvidlag för
sin del icke tveksamt, utan anser att den militära personalens kompetens
väl täcker det kompetensbehov som kan anses erfordras för att utöva trafikledningstjänst
även gentemot civila luftfartyg. Då emellertid denna fråga
då och då kommer upp till diskussion, nu senast vid Ängelholmshaveriet,
anser bolaget det nödvändigt med en auktoritativ belysning;

höjdmätarinställningens referens. Inom den civila luftfarten används fot
för höjdmätning och inom militär flygverksamhet används meter. Detta
anser bolaget vara ett förhållande, som vid blandad civil/militär trafik inte
kan anses vara tillfredsställande.

Bolaget önskar även som sin mening framhålla att det inte kan anses
helt tillfredsställande att enbart överse den bestämmelsemässiga delen av
den civila flygtrafiken på militära flygplatser utan att även den del av verksamheten
som kan hänföras till utrustning in. in. (flygplatsstandard), bör
bli föremål för riksdagens intresse. Bolaget avser då närmast

hinderfriheten på militära flygplatser, vilken i dag, bolaget veterligen,
inte följer civila normer enligt ICAO rekommendationer, vilket i vissa fall
kan innebära inskränkningar i utnyttjandet;

ljusanläggningarna på militära flygplatser, som reguljärt trafikeras civilt.
Den militära standarden är i detta avseende lägre än motsvarande civila
och inte heller utförd enligt samma principer. Så t. ex. skiljer sig civila
och militära anläggningar från varandra i så väsentliga ting som ljusutbyte
och inflygningsljuslinjernas utseende, vilket i viss mån komplicerar inflygning
och landning på militära flygplatser för civila flygplan;

friktionshöjande åtgärder på rullbanor under vinterförhållanden. På civila
flygplatser användes sändning vid hala rullbanor som friktionshöjande åtgäid,
medan man på militära flygplatser icke följer upp en i och för sig
förnämlig snöröjning med ibland nödvändig sändning. Detta enligt uppgift
av hänsyn till riskerna för motorskador på de militära flygplanen p. g. a.
sanden. Förståeligt nog innebär förbudet mot sändning stora problem för
den reguljära civila flygverksamheten med dess stora krav på regularitet.

Svensk pilotförening har i ärendet avgivit följande yttrande.

Sverige har genom sin anslutning till Luftfartskonventionen (Överenskommelse
med främmande makter nr 2, 1946) förbundit sig att vid civil
luftfart över svenskt territorium tillämpa de av Bådet (ICAO) antagna och
utfärdade Bekommendationerna och/eller Standards, angivna i ICAO:s
Annex. Artikel 38 i Konventionen lyder:

»En stat, som finner sig icke kunna i varje hänseende rätta sig efter sådana
internationella normer och tillämpningsförfaranden eller bringa sina
egna bestämmelser eller förfaranden i full överensstämmelse med internationella
normer eller förfaranden, som blivit ändrade, eller som finner det
erforderligt att införa bestämmelser eller förfaranden, som i visst hänseende
skilja sig från dem som fastställts genom en internationell norm, skall
omedelbart underrätta Internationella civila luftfartsorganisationen om
skiljaktigheterna mellan dess egna förfaranden och dem, som fastställts
genom den internationella normen. Vid ändringar av'' internationella normer

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år l!)ti~>

skall envar stat, som ej gör motsvarande ändringar i sina egna bestämmelser
eller förfaranden, inom sextio dagar efter det att ändringen i den internationella
normen vidtagits, underrätta rådet härom eller redogöra för de
åtgärder den ämnar vidtaga. I sådant fall skall rådet omedelbart underrätta
alla övriga stater om den olikhet, som i ett eller flera avseenden förefinnes
mellan en internationell norm och motsvarande förfarande i den ifrågavarande
staten.»

Den svenska luftfartslagen av den 6 juni 1957 trädde i kraft den 1 januari
1962 och med stöd av denna har Kgl. Maj:t utfärdat en Luftlartskungörelse
den 24 november 1961 (nr 558). Kungörelsens 167 g har följande lydelse:

»Vid utfärdande av föreskrifter som avses i denna kungörelse skola iakttagas
de normer som Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO)
fastställer och andra av Sverige åtagna internationella förpliktelser.» De
av Luftfartsstyrelsen (LFS) utfärdade »Bestämmelser om Civil Luftfart
(BCL)» är i överensstämmelse med de av ICAO utfärdade och som Sverige
i Rådet anslutit sig till och som kan överses och ändras från tid till annan.

Då fråga år 1957 uppkom om en avsevärd utbyggnad av den svenska inrikes
luftfarten var det naturligt, att flygbolaget (LIN) och Luftfartsstyrelsen
sökte erhålla tillstånd att utnyttja de militära flygfälten för civil luftfart.

Det är härvid att märka, att militär flygning icke omfattas av de Internationella
bestämmelserna och normerna, som utfärdas av ICAO, Artikel
3 i Konventionen. De militära flygningarna utföras efter särskilda regler
och bestämmelser utfärdade av chefen för flygvapnet (CFV). Dessa regler
benämnas »Ordnings- och säkerhetsföreskrifter för flygning (OSF)». De
avviker på många väsentliga punkter från de civila.

Trots enligt uppgift viss tveksamhet år 1957 från CFV sida ställdes de
militära flygplatserna till civilflygets förfogande »i befintligt skick» och
med de regler och hjälpmedel som FV förfogade över. Luftfartsverket skulle
svara för utrustning, kostnader etc. som kunde vara påkallade på grund
av den civila luftfartens krav. Reguljärt trafikflyg startades emellertid
på dessa flygplatser utan att frågan om samordningen av de militära och
civila bestämmelserna och normerna först lösts.

I eu PM av den 25/9 1957 hade LFS dragit upp riktlinjer för ett avtal mellan
LFS och CFV rörande ansvarsfördelning och kostnader m. m. avseende
berörd flygtrafik.

Av grunder okända för föreningen har emellertid detta avtal icke kommit
till stånd. Relativt snart efter trafikens igångsättande uppstod problem
och föreningen underlät icke att omgående hos LFS påtala brister och felaktigheter.
Prestigebetonade ståndpunkter omöjliggjorde ändamålsenliga lösningar,
trots ideliga överläggningar mellan myndigheter och berörda intressegrupper.
LFS meddelade i en skrivelse till CFV den 3/10 1959 styrelsens
ståndpunkt och förordade »gemensam utredning». Som dittills ledde denna
skrivelse ej till annat än att fortsatta diskussioner ägde rum under en följd
av år. Föreningen underlät icke att gång på gång påtala den osäkerhet som
var rådande och den fara som var för handen genom alt piloterna utförde
flygningar till militära flygplatser på grunder, som enligt föreningens uppfattning
icke stod i överensstämmelse med gällande författningar. Situationen
blev efter hand ohållbar och föreningen ansåg sig den 14 april 1964
nödsakad att till LFS och berörda befälhavare meddela, afl föreningen för
sina medlemmar avsade sig ansvaret för eventuella haverier vid militära
flygplatser, om det visade sig att haveri orsakats av bristande samordning
av militära och civila bestämmelser.

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

CFV har under hand sökt att anpassa OSF till BCL och den nya upplaga
av OSF, som utkom hösten 1964, innebär otvivelaktigt ett närmande, men
väsentliga skiljaktigheter kvarstår med bibehållen oklar rättsgrund, d. v. s.
huruvida luftfartslagen, BCL in. fl. regler gäller vid civil luftfart över svenskt
territorium.

Enligt föreningens mening tog LFS för första gången en klar ståndpunkt
i ärendet genom sin skrivelse till CFV den 14 november 1964. I denna skrivelse
hävdar LFS principiellt samma ståndpunkt som föreningen alltsedan
år 1957 haft.

Den 20 november 1964 inträffade ett flyghaveri vid den militära flygplatsen
Ängelholm. Trots att utredningen ännu icke är helt slutförd är det
dock föreningens uppfattning, att den bristande samordningen kunnat bidraga
till haveriet och föreningen överlämnade den 3 februari 1965 till den
särskilda undersökningskommissionen en skrivelse med synpunkter härpå
samtidigt som föreningen hos Chefen för kungl. kommunikationsdepartementet
hemställde om vidgat uppdrag för kommissionen.

Av motionärerna begärda åtgärder är enligt föreningens mening synnerligen
påkallade. Kravet på en otvetydig rättsgrund är kraftigt från vår sida
och torde vara av väsentlig betydelse även för den flygresande allmänheten,
som har rätt att fordra samma rättsregler och samma säkerhet vid flygning
med det inrikes flyget som vid flygning på linjer utanför Sverige. ICAO:s
olika Annex (1—15 och övriga tillägg) innehåller detaljerade bestämmelser
och normer rörande utformningen av inflygningshjälpmedel och hinderfrihet
vid banorna, ävensom regler om utbildning, standard och certifikat för
piloter och annan personal i säkerhetstjänst.

I den utsträckning de är införda genom nationella bestämmelser kan fråga
uppstå, huruvida de nationella bestämmelserna verkligen tillämpas eller
efterlevas. Det svenska luftfartsverket är ett affärsdrivande verk som bl. a.
omfattar luftfartsinspektionen, Li. Med hänsyn till verkets ekonomiska
ställning torde det förhålla sig så, att Li icke har större möjligheter att övervaka
säkerhetsreglernas tillämpning än vad verkets ekonomi medger.

Ensartade regler och inflygningshjälpmedel är påkallade vid civil luftfart
på militära flygplatser. De föreskrifter om »samråd» som nu finns har visat
sig vara otillräckliga och lämnat utrymme för prestigeståndpunkter som
hindrat säkerhetsmässigt realistiska lösningar av problemen.

Det är även otillfredsställande att den flygande personalens arbetstider

— en icke oväsentlig säkerhetsfråga — ej är författningsmässigt reglerad
utan blir föremål för mer eller mindre godtyckliga lösningar i samband med
upprättandet av kollektivavtal.

Skulle motionen leda till att Kungl. Maj :t remitterade frågan till LFS och
CFV för lösning i »samråd» torde, med hänsyn till vad föreningen anfört,
de otillfredsställande förhållandena förbliva oförändrade. De berörda myndigheterna
har visat klar oförmåga att — trots föreliggande författningar

— lösa problemen i »samråd» som förutsetts av lagstiftarna.

Framställning från luftfartstyrelsen m.m.

Luftfartsstyrelsen har den 2 april 1965 gjort följande framställning till
Konungen om vissa ändringar i luftfartskungörelsen.

Jämlikt 1 § Kgl. Maj:ts kungörelse den 24 november 1961 (nr 563) an -

Först<i lagutskottets utlåtande nr 28 är 1905

gående trafikregler för luftfarten skola trafikregler för luftfart inom svenskt
område fastställas av Kgl. Maj :t. Det åligger luftfartsstyrelsen att i samråd
med chefen för flygvapnet utarbeta förslag till de trafikregler, som skola
gälla vid luftfart inom svenskt område, samt att underställa Kgl. Maj:t sådana
förslag för fastställelse.

Enligt luftfartsstyrelsens mening böra emellertid alla trafikregler, som
skola iakttagas av civila luftfartyg vara fastställda av Kgl. Maj :t och därefter
kungöras i publikationsserien Bestämmelser för Civil Luftfart (BCL). Om
denna uppfattning godtages, bör 5 § andra stycket i nämnda kungörelse
utgå. Detta stadgande är av följande lydelse: »Att inom militärt kontrollerat
luftrum jämväl luftfartyg som icke äro militära kunna hava att följa särskilda
bestämmelser, därom finnes särskilt stadgat.» I konsekvens med vad
ovan anförts anser luftfartsstyrelsen att sådana särskilda bestämmelser,
i den mån de hava karaktären av trafikregler, skola fastställas av Kgl. Maj :t
i den ordning kungörelsen föreskriver. Chefens för flygvapnet intresse att
utöva inflytande på utformningen av sådana bestämmelser är garanterad
genom den ovan återgivna bestämmelsen, att förslag till trafikregler skola
utarbetas av luftfartsstyrelsen i samråd med chefen för flygvapnet.

Om ovanstående uppfattning godtages, är det uppenbart, att de i 66 §
luftfartskungörelsen omförmälda bestämmelserna för samordning av militär
och civil verksamhet åsyfta andra ämnesområden än trafikreglerna.
Styrelsen finner emellertid önskvärt, att stadgandet ändras på så sätt att
chefen för flygvapnet meddelar sådana bestämmelser i samråd med luftfartsstyrelsen
i stället för efter samråd med luftfartsstyrelsen. Genom en
dylik ändring av stadgandet blir kravet på koordination mellan de båda
myndigheterna skärpt. Detta är av betydelse för utformningen av bestämmelserna
om militär flygtrafikledning (Befyl).

Under åberopande av det anförda får luftfartsstyrelsen föreslå, dels att
Kgl. Maj :ts kungörelse den 24 november 1961 (nr 563) angående trafikregler
för luftfarten ändras så, att 5 § andra stycket utgår, dels att i 66 §
luftfartskungörelsen ordet »efter» utbytes mot »i;>.

Chefen för flygvapnet har över framställningen avgivit utlåtande, till vilket
flygförvaltningen anslutit sig.

Framställningen är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Vidare må här återgivas statsutskottets utlåtande nr 9 år 1965, såvitt
avser motionsvis framförda yrkanden om en under televerkets fond höjd
medelstilldelning för anskaffning av tre nya instrumentlandningssystem
(ILS) vid flygplatserna i Kristianstad, Hultsfred och Skellefteå. Utskottet
uttalar i denna del följande.

Såsom av det föregående framgått har departementschefen i fråga om
radioanläggningar för luftfarten räknat med eu medelsförbrukning som
överensstämmer med de av luftfarts- och telestyrelserna framlagda förslagen
i ämnet, innebärande bl. a. anskaffning av nya ILS-anläggningar i Halmstad
och Örnsköldsvik under nästa budgetår. I övrigt avser den förutsatta
niedelsförbrukningen fortsatt planenlig upprustning och komplettering av
radaranläggningar, fyrar och andra för flygsäkerhet och trafikregularitet
betydelsefulla hjälpmedel. Enligt vad utskottet erfarit bar vidare luftfarts -

12 Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

styrelsen nyligen beslutat att, inom ramen för de medel som står till styrelsens
förfogande under innevarande budgetår, vidtaga åtgärder för omedelbara
förbättringar av radioanläggningar för inflygning och landning vid
vissa inrikesflygplatser. Frågan om förbättring av landningshjälpmedlen
in. in. för bl. a. de av motionärerna angivna flygplatserna anses emellertid
av styrelsen icke i första hand vara en säkerhetsfråga utan en fråga om
regulariteten och därmed huvudsakligen av ekonomisk natur. Vid prövning
av sådana ärenden måste enligt styrelsen en avvägning ske mellan å ena
sidan kostnaderna för föreslagen förbättring och å andra sidan den ökningav
regulariteten, som i de aktuella fallen kan påräknas. Undersökningar
i hithörande frågor utföres kontinuerligt av luftfartsstyrelsen i samråd med
berörda flygföretag för planläggning av de åtgärder, som kan befinnas påkallade.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 februari 1965 har styrelsen vidare
understrukit angelägenheten av att belysningsanläggningarna på de
militära flygplatser, som upplåtits för civil regelbunden trafik, utbygges
enligt de normer, som gäller för civila trafikflygplatser. Luftfartsstyrelsen
och flygvapnet undersöker gemensamt i vilken mån anpassning härutinnan
kan göras. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 februari 1965 slutligen har
luftfartsstyrelsen framlagt vissa förslag i anledning av det ökade behovet
av trafikledartjänster.

I anslutning till det anförda må även nämnas att styrelsen genom beslut
av Kungl. Maj :t den 5 februari innevarande år meddelats uppdrag att utreda
det samlade behovet under den närmaste femårsperioden av investeringar
i anläggningar av särskild betydelse för trafiksäkerheten inom den
civila luftfarten med fördelning på respektive televerkets fond och luftfartsfonden,
att i anslutning härtill redovisa de beräknade drift- och kapitalkostnaderna
för ifrågavarande investeringar samt att till Kungl. Maj:t redovisa
resultatet av utredningen i samband med styrelsens anslagsframställning
för budgetåret 1966/67.

Utskottet finner det för sin del vara angeläget att de åtgärder som bedöms
vara erforderliga för flygsäkerhetens höjande utan tidsutdräkt genomföres.
Genoan de vidtagna eller planerade förbättringarna i detta hänseende synes
emellertid motionärernas syften i väsentliga delar tillgodosedda. Med hänsyn
bl. a. härtill och med beaktande jämväl i övrigt av åberopade omständigheter
har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka motionerna i fråga.

Slutligen må bär anmärkas att chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Skoglund, den 16 mars 1965 (Andra kammarens protokoll nr 12,
s. 12) på fråga av herr Oskarson angående tidpunkten för färdigställande av
instrumentlandningssystem ILS vid flygplatserna i Halmstad och Örnsköldsvik
uppgivit att anläggningarna beräknas kunna tas i bruk under november
och december 1965 men att tidpunkten kan komma att något förskjutas.

Utskottet

I förevarande motioner framhålles att oklarhet råder om huruvida civila
eller militära säkerhetsbestämmelser skall tillämpas vid civil flygtrafik på
militära flygplatser samt att luftfartsstyrelsen och chefen för flygvapnet
tolkar bestämmelserna för samordning mellan civil och militär trafik på

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

dessa flygplatser olika. Motionärerna finner dessa förhållanden otillfredsställande
och hemställer därför om en skyndsam översyn av inrikesflygets
säkerhetsbestämmelser.

Luftfartsstyrelsen och chefen för flygvapnet har icke ansett en översyn
behövlig, medan däremot de vid remissförfarandet hörda flygorganisationerna
instämt i motionärernas hemställan.

Efter det att motionerna väckts, bär åtgärder vidtagits av viss betydelse i
saken. Utskottet får erinra om innevarande års riksdags beslut i anledning
av statsutskottets utlåtande nr 9, varigenom anvisats medel bl. a. till åtgärder
som är ägnade att höja flygsäkerheten. Vidare har utfärdats nya ordnings-
och säkerhetsföreskrifter för militär flygning, vari skett en anpassning
till de civila bestämmelserna. Inom flygvapnet utarbetas också föreskrifter
för den militära flygtrafikledningen och även beträffande dessa föreskrifter
eftersträvas motsvarande anpassning till civilflygets regler. I anledning''
av skrivelse från luftfartsstyrelsen i april 1965 är frågan om samordning
mellan styrelsen och flygvapnet av militär och civil flygverksamhet
föremål för Kungl. Maj :ts prövning liksom det ramavtal mellan dessa myndigheter
som reglerar ömsesidig upplåtelse av flygplatser m. m.

Utskottet vill för egen del till fullo instämma i det syfte som uppbär motionerna,
nämligen att höja inrikesflygets säkerhet. Av remissbehandlingen
framgår att, såsom motionärerna påpekat, osäkerhet råder om vilka bestämmelser
som gäller för civil flygtrafik vid militära flygplatser ävensom att i
flera avseenden skillnad föreligger mellan civil och militär flygverksamhet
icke minst då det gäller mera tekniska anordningar. Dessa förhållanden innebär
uppenbarligen vissa risker ur säkerhetssynpunkt, vilket icke kan anses
tillfredsställande, särskilt i beaktande av att det reguljära inrikesflyget
under åtskilliga år framåt torde ha behov av att använda militära flygplatser.
Det är enligt utskottet angeläget att allt göres för att i möjligaste mån utjämna
olikheter, som kan inverka menligt på säkerheten för den civila
flygtrafiken på militära flygfält. Såsom framgår av vad ovan anförts träffas
också för närvarande anstalter i denna riktning, och utskottet vill understryka
vikten av att berörda myndigheter kommer att fortlöpande arbeta
härför. Vidare förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t, om så erfordras, tager
initiativ för att främja eu sådan utveckling. Enligt utskottet kan det jämväl
förväntas att efter luftfartsstyrelsens nyssnämnda framställning den
av motionärerna påtalade oklarheten beträffande tillämpliga säkerhetsbestämmelser
genom Kungl. Maj:ts åtgärd snarast blir undanröjd. På grund
av nu angivna förhållanden synes det utskottet som om en särskild utredning
icke skulle vara ägnad att leda till en snabbare lösning av det i motionerna
aktualiserade spörsmålet. Emellertid torde vad utskottet anfört böra bringas
till Kungl. Maj:ts kännedom.

Under hänvisning till vad ovan uttalats får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:498

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1965

och II: 606, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna
vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 6 maj 1965

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Erik Svedberg, Ernulf, Arvidson,
Hjorth, Ferdinand Nilsson, Schött och Helge Karlsson;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar östrand, Gustafsson
i Borås, fröken Bergegren, fru Lindekvist, fröken Andersson i Strängnäs,
herrar Larsson i Norderön och Oskarson.

Särskilt yttrande

av herr Oskarson.

Hos samtliga remissinstanser framkommer den uppfattningen att en sådan
samordning av militära och civila säkerhetsföreskrifter, som helt utesluter
olika tolkningar, icke kan åstadkommas. Därför bör revideringen av
nu gällande säkerhetsföreskrifter ta sikte på att likartade bestämmelser
kommer att gälla för civil luftfart oavsett vilken flygplats, som trafikeras.
Det har också från företrädare för dem som trafikerar de militära flygplatserna
samstämmigt framhållits att de säkerhetsföreskrifter, som skall gälla
vid civil flygning på militära flygplatser i allt väsentligt skall överensstämma
med motsvarande för civila flygplatser. Detta kräver enligt min uppfattning
att ansträngningarna inriktas på att såväl trafik- och säkerhetsbestämmelser
som teknisk utrustning på de militära flygplatser, som upplåtits för
civil regelbunden trafik, utformas och utbygges enligt de normer, som gäller
för trafik på civila flygplatser. Enbart härigenom kan sådana ensartade
regler för civil inrikes flygtrafik erhållas, som på fullt betryggande sätt tillgodoser
den flygresande allmänhetens krav på flygsäkerhet.

ESSELTE AB. STHLM 85
514699