Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967 (Utlåtande 1967:L1u27 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Nr 27

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss översgn av medborgarskapslagstiftningen.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 437 i första kammaren av herr Dahlberg samt
nr 556 i andra kammaren av fru Svensson. I motionerna, vilka är likalydande,
hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om
översyn av den svenska medborgarlagstiftningen i ovan berörda avseenden».

Redogörelse för motionernas innehåll lämnas nedan.

Motionerna har remissbehandlats.

Gällande rätt

Gällande bestämmelser om medborgarskap återfinns, förutom i § 33 regeringsformen,
i lagen den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap. Lagen
bygger På ett av delegerade för Danmark, Norge och Sverige år 1949 framlagt
betänkande (SOU 1949: 45), vilket ligger till grund även för de gällande
danska och norska medborgarskapslagarna.

Med anledning av förevarande motioner torde här få redogöras för innehållet
i vissa stadganden i medborgarskapslagen.

Enligt 1 § förvärvas svenskt medborgarskap vid födelsen bl. a. av 1) barn
i äktenskap, vars fader är svensk medborgare; 2) här i riket fött barn i
äktenskap, av vars föräldrar endast modern är svensk medborgare, om fadern
är statslös eller om barnet icke vid födelsen förvärvar faderns medborgarskap;
samt 3) barn utom äktenskap, vars moder är svensk medborgare.

Om svensk man ingår äktenskap med utländsk kvinna, blir enligt 2 § makarnas
barn som fötts före äktenskapet svensk medborgare om barnet är
ogift och ej fyllt 18 år.

1 3 § stadgas bl. a. att utlänning, som är född här i riket och oavbrutet
haft sitt hemvist här, efter fyllda 21 år men före fyllda 23 år kan bli svensk
medborgare genom anmälan till länsstyrelsen.

Enligt 4 § kan den, som vid födelsen blivit svensk och oavbrutet haft sitt
hemvist här i riket intill 18 års ålder, under vissa förutsättningar återvinna
medborgarskapet genom anmälan hos länsstyrelsen.

Enligt 5 § kan faders eller moders förvärv jämlikt 3 eller 4 § av svenskt
medborgarskap medföra medborgarskap även för barn.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 1 avd. Nr 27

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Reglerna om naturalisation återfinns i 6 §. Konungen äger enligt 6 § första
stycket på ansökan till svensk medborgare naturalisera utlänning som fyllt
18 år, sedan sju år har hemvist här i riket, fört en hederlig vandel samt
har möjlighet att försörja sig och sin familj. Finnes det medföra gagn för
riket att sökanden upptages till svensk medborgare eller har sökanden förut
ägt svenskt medborgarskap eller är sökanden gift med svensk medborgare
eller föreligger eljest med hänsyn till sökandens förhållanden särskilda skäl
för dennes upptagande till svensk medborgare, må enligt 6 § andra stycket
naturalisation beviljas, även om de i första stycket stadgade villkoren ej
är uppfyllda. I fråga om dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare kan
även om annat särskilt skäl ej föreligger avvikelse ske från villkoret om sju
års hemvist här i riket.

I 7 ,§ finns vissa bestämmelser om förlust av svenskt medborgarskap. Detta
förloras bl. a. av ogift barn under 18 år, som blir utländsk medborgare genom
att föräldrarna ingår äktenskap. Om barnet har hemvist här i riket,
inträder dock förlusten endast om barnet innan det fyllt 18 år flyttar ur riket
och då har utländskt medborgarskap.

Motionerna

I motiveringen anför motionärerna följande.

Med den utveckling som skett under senare år, då allt flera utländska
medborgare invandrat till Sverige, har också följt allt flera äktenskap mellan
utlänningar och svenskar, därmed också allt flera barn födda i Sverigé
men ändå inte svenskar. Detta har bl. a. lett till, vilket flera gånger har
påpekats i pressen, att antalet socialfall bland dessa barn har ökat väsentligt.
Med anledning härav fick vi år 1964 en ny lag enligt vilken bidragsförskott
kan utgå utan hinder av att barnet saknar svenskt medborgarskap,
om vårdnadshavaren är svensk medborgare och bosatt i riket.

Det förhållandet att barnet blir svensk medborgare endast om föräldrarna
avstår från att ingå äktenskap kan inte anses vara tillfredsställande.
Det saknas inte tragiska exempel av olika slag i dessa sammanhang, t. ex.
detta att modern vägrar uppge vem som är fader till barnet eller att fadern,
om äktenskapet upplöses, kidnappar barnet och för det utomlands.
Det hjälper tydligen inte ens att föräldrarna är överens om att söka svenskt
medborgarskap för barnet, det blir ändå avslag i avvaktan på faderns nationalisering.
Motiveringen tycks vara att föräldrarna inte skall bestämma
för barnet utan låta barnet ha valfrihet att självt söka svenskt medborgarskap
vid 18 års ålder. Egentligen har barnet ingen valfrihet alls i detta
sammanhang före fyllda 18 år, eftersom det inte får bli svenskt tidigare.
Den enda fördel som barnet i fråga har jämfört med övriga människor i
världen som inte fötts i Sverige och varit bosatt där är att det då redan
avverkat sina år av s. k. hemvist i Sverige.

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Man borde exempelvis kunna tänka sig en sådan ändring av ifrågvarande
lagstiftning att barn, fött i riket och vars ena förälder är svensk medborgare,
blir svenskt oavsett om föräldrarna ingår äktenskap eller inte.

Frågans tidigare behandling

I prop. 1950: 217 med förslag till lag om svenskt medborgarskap anförde
föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, följande.

Beträffande barn i äktenskap gäller för närvarande såsom en undantagslös
regel, att det är faderns medborgarskap som är avgörande för frågan,
huruvida barnet genom födseln förvärvar svenskt medborgarskap. Såsom
de delegerade framhållit skulle en konsekvent tillämpning av principen om
könens likställighet leda till att barn i äktenskap skulle erhålla svenskt medborgarskap
även i de fall, då endast modern vore svensk medborgare. De
delegerade ha emellertid icke ansett sig kunna förorda en dylik regel. Endast
i vissa undantagsfall, då barnet eljest skulle bli statslöst, skall enligt
de delegerades förslag äktenskapligt barn, av vars föräldrar blott modern är
svensk, förvärva svenskt medborgarskap genom födseln.

I det stora flertalet remissyttranden har de delegerades förslag lämnats
utan erinran. De kvinnoorganisationer, som yttrat sig, ha emellertid ansett
förslaget otillfredsställande och förordat, att varje i Sverige av svensk moder
i äktenskap med utländsk man fött barn skulle bli svensk medborgare
genom födseln. För min del kan jag icke biträda detta yrkande. Enär flertalet
stater upprätthålla principen att faderns medborgarskap överföres på
barnet, skulle nämligen den ifrågasatta bestämmelsen leda till dubbelt medborgarskap
i utomordentligt stor omfattning. I motsats till nämnda organisationer
kan jag icke finna, att bestämmelsen i andra hänseenden skulle
innebära sådana fördelar framför de delegerades förslag, att betänkligheterna
mot dubbelt medborgarskap böra få vika. Barnets medborgarskap
synes icke ha så stor betydelse i en vårdnadsprocess, som organisationerna
antagit. I en rättegång vid svensk domstol angående vårdnaden om barn av
svensk moder och utländsk fader torde sålunda svensk rätt i mycket stor
utsträckning böra tillämpas, vare sig barnet är svensk medborgare eller icke.
Och om vårdnadsprocessen föres vid utländsk domstol, lärer svenskt medborgarskap
för barnet knappast utgöra något skydd för moderns intresse,
i varje fall icke om barnet samtidigt är medborgare i domstolslandet.

Även om den av kvinnoorganisationerna förordade bestämmelsen icke
genomföres, kan man räkna med att i Sverige bosatta barn av svensk moder
och utländsk fader i allmänhet komma att bli svenska medborgare, innan
de uppnått vuxen ålder. Bor fadern i Sverige, torde sålunda barnet i
många fall komma att erhålla svenskt medborgarskap till följd av att fadern
genom naturalisation upptages till svensk medborgare. Stundom kan det
vara motiverat, att barnet självständigt naturaliseras. Detta gäller främst
då föräldrarnas äktenskap upplösts och modern fått vårdnaden om barnet.
I likhet med de delegerade anser jag, att det i dylika fall bör vara regel att
göra avsteg från de allmänna naturalisationsvillkoren. Står barnet under
föräldrarnas gemensamma vårdnad, synes den omständigheten, att fadern
icke vill eller icke kan bli svensk medborgare, ej böra utesluta att barnet
naturaliseras på ansökan av föräldrarna.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 1 avd. Nr 27

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Beträffande barn utom äktenskap upptar förslaget den nuvarande regeln,
att sådant barn erhåller svenskt medborgarskap genom födseln, om modern
är svensk medborgare. I ett yttrande har ifrågasatts, om icke utomäktenskapligt
barn i vissa fall borde förvärva svenskt medborgarskap, då icke modern
men väl fadern vore svensk. Det faktiska sambandet mellan ett utomäktenskapligt
barn och dess fader är emellertid ofta så svagt, att det icke kan anses
motiverat att grunda förvärv av svenskt medborgarskap på det faktum att
fadern är svensk. Även i detta hänseende synes naturalisationsvägen erbjuda
tillräcklig möjlighet att tillgodose sådana fall, då det kan vara rimligt att
barnet blir svensk medborgare.

Första lagutskottet uttalade i sitt utlåtande 1950: 27 att det ur många synpunkter
vore tilltalande att låta alla barn som föddes här i riket av svensk
moder få svenskt medborgarskap. Utskottet fann emellertid att de skäl departementschefen
anfört häremot var övertygande. Därutöver anförde utskottet
följande.

Departementschefen har vidare erinrat om att barnet ändock kan bli
svensk medborgare före vuxen ålder genom att antingen fadern eller barnet
naturaliseras. Därest fråga uppkommer om självständig naturalisation av
barnet, anser departementschefen, att i regel avsteg bör göras från de allmänna
naturalisationsvillkoren. Utskottet får, med understrykande av vad
departementschefen anfört i denna del, framhålla, att barnet torde böra
naturaliseras omedelbart, när dess vårdnadshavare gör ansökan därom.

Remissyttrandena

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från justitiekansler!!, socialstyrelsen, rikspolisstyrelsen,
statens utlänningskommission, överståthållarämbetet och länsstyrelsen
i Malmöhus län. Därjämte har Sveriges advokatsamfund beretts
tillfälle att inkomma med yttrande över motionerna. Länsstyrelsen i Malmöhus
län har jämte sitt eget yttrande insänt ett yttrande över motionerna av
socialvårdsstyrelsen i Malmö.

Enligt justitiekanslern synes det motiverat att den av motionärerna aktualiserade
frågan ägnas uppmärksamhet i lämpligt sammanhang. Socialstgrelsen
och statens utlänningskommission har ej något att erinra mot den
i motionerna begärda översynen. Rikspolisstgrelsen och överståthållarämbetet
tillstyrker översyn av medborgarskapslagstiftningen såvitt rör barn i
äktenskap mellan svensk moder och utländsk fader. Länsstyrelsen i Malmöhus
lön, socialvårdsstyrelsen i Malmö och styrelsen för Sveriges advokatsamfund
avstyrker bifall till motionerna.

Justitiekanslern anför följande.

Regeln att barn i äktenskap i allmänhet förvärvar svenskt medborgarskap
vid födelsen endast om fadern är svensk medborgare torde ha föranletts av
önskan att undvika dubbelt medborgarskap för barnet, vilket blir fallet om
medborgarskapsrätten i faderns hemland tillämpar härstamningsprincipen.

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Som motionärerna framhåller torde med den ökade bosättningen inom
landet av utländska medborgare följa eu ökning av antalet inom landet
födda och boende barn som icke är svenska medborgare. Att detta förhållande
kan vara ägnat att medföra svårigheter av olika slag är tydligt och
den av motionären åberopade ändringen år 1964 i lagen om bidragsförskott
torde vara ett uttryck härför. Det undandrager sig mitt bedömande om de
uppkomna olägenheterna är så betydande att eu ändring bör ske av regeln
i medborgarskapslagen. Det synes dock motiverat att frågan ägnas uppmärksamhet
i lämpligt sammanhang.

Socialstyrelsen yttrar följande.

Som motionärerna påpekar medförde den nya bidragsförskottslagen att
bidragsförskott numera kan utgå till här i riket bosatt barn utan hinder av
att barnet saknar svenskt medborgarskap. Vårdnadshavaren måste vara
svensk medborgare och bosatt i riket vilket krav ju alltid är uppfyllt i de i
motionerna åsyftade fallen. Allmänt barnbidrag utgår till barn som icke är
svensk medborgare, om barnet är bosatt här och om antingen barnet fostras
av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller
endera av dess föräldrar vistats i riket sedan minst 6 månader. Sjukförsäkrad
är barnet utan att vara svensk medborgare, om det är mantalsskrivet i
Sverige. Rätten till socialhjälp skall inte påverkas av att barnet erhåller
svenskt medborgarskap. Utbildningsmöjligheterna i grundskolan samt den
gymnasiala utbildningen är icke beroende av medborgarskapet. Däremot
kräves för rätt till barnpension att barnet är svensk medborgare såvida icke
annorlunda stadgats i någon gällande konvention.

Måhända finns det andra rättigheter som i likhet med barnpensionen icke
är tillgängliga för icke-svenska medborgare. Det är emellertid att märka att
man i dylika fall enklast når det av motionärerna avsedda resultatet genom
en ändring av den ifrågavarande svenska sociallagstiftningen. Sådana ändringar
får också i regel mindre vittgående följder än en ändring av medborgarskapslagen.
Ur synpunkten att förbättra de ifrågavarande barnens sociala
ställning här i landet synes det sålunda, såvitt socialstyrelsen kan
finna, knappast påkallat att ändra medborgarskapslagstiftningen.

Det vill synas som om motionärerna ansett att modern kan av nuvarande
lagstiftning föranledas att vägra uppge vem som är fader till barnet. Detta
kan knappast vara fallet. Däremot har det som motionärerna påpekat före-?
kommit att utländsk fader medtar barnet utomlands och att modern där t
igenom berövas den framtida kontakten med barnet. Härom må framhållas
följande.

Lagberedningen har framlagt förslag till lagbestämmelser angående verkställighet
som rör barn. Bestämmelserna skall intagas i FB. Förslaget har
upptagits i en proposition som remitterats till lagrådet. Propositionen innefattar
bestämmelser som kan bli av visst värde då det gäller att förhindra
sådan kidnapping som motionerna åsyftar. Om sålunda ett barn undanhållcs
den rättslige vårdnadshavaren, kan denne enligt förslaget hos länsstyrelsen
påkalla erforderliga åtgärder för att få tillbaka barnet. Regeln skall äga
motsvarande tillämpning i fall då den ena av två föräldrar, som gemensamt
har vårdnaden, egenmäktigt bortför eller kvarhåller barnet (7 §). Är det
fara för att barnet föres ut ur riket kan länsstyrelsen omedelbart förordna
om barnets omhändertagande på lämpligt sätt (8 § 1 st.). I särskilt brådskande
fall kan polismyndighet vidta omedelbar åtgärd för att hindra att barnet
föres ut ur landet (8 § 2 st.). Dessa regler har avseende på barn, som vistas
här i landet, oavsett deras nationalitet.

6 Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Om det trots de ovan återgivna bestämmelserna skulle lyckas för en utländsk
medborgare att utföra barnet ur landet — vilket givetvis är möjligt —
är det enligt socialstyrelsens mening tvivelaktigt om den ifrågasatta ändringen
i medborgarskapslagstiftningen skulle kunna underlätta hans återförande
till landet så länge han fortfarande jämväl är utländsk medborgare.
Ett dubbelt medborgarskap synes sålunda knappast kunna medföra den av
motionärerna åsyftade effekten. Någon möjlighet att ens genom internationella
överenskommelser genomföra bestämmelser innebärande att barnet
erhåller uteslutande svenskt medborgarskap torde icke föreligga.

I detta sammanhang kan slutligen erinras om brottsbalkens bestämmelser
om »egenmäktighet med barn». Enligt BrB 7: 4 är straffpåföljd stadgad för
den, som obehörigen bortför barn under 15 år från den som har vårdnaden
(1 st.); likaså för make som utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför
barn under 15 år, som står under båda makarnas vårdnad (2 st.). Straffet
är böter eller fängelse i högst sex månader. Förutsättning för åtal är att åtal
finnes påkallat ur allmän synpunkt. Ansvar bör icke inträda om skälig anledning
fanns för åtgärden.

Möjlighet att till Sverige återföra ett kidnappat barn med svenskt medborgarskap
från ett annat land där barnet ävenledes har medborgarskap
föreligger icke enligt angivna bestämmelser. Härför erfordras att en internationell
överenskommelse träffas om verkställighet i hithörande fall. Utsikterna
att få till stånd dylika avtal torde vara små. Måhända kan det likväl
vara av värde att denna fråga utredes närmare.

Emellertid är det som motionärerna påpekat icke tillfredsställande att
ifrågavarande barn blir svenska medborgare endast om föräldrarna avstår
från att ingå äktenskap. Med hänvisning härtill samt till vad som anförts i
det föregående vill socialstyrelsen icke motsätta sig att en översyn i av motionärerna
angivet syfte kommer till stånd.

Statens utlänningskommission anför följande.

Enligt motionerna är en av olägenheterna med de nuvarande bestämmelserna
i medborgarskapslagen att om barn finnes i äktenskap mellan
Svensk moder och utländsk fader, fadern efter äktenskapets upplösning kan,
utan att modern kan förhindra det, föra barnet ur riket. Detta sammanhänger
med att barn under 16 år, som fötts i äktenskap och erhållit faderns
medborgarskap, regelmässigt av vederbörlig myndighet i faderns hemland
införes i faderns hemlandspass. Den omständigheten att barnet enligt det i
motionerna framlagda förslaget genom födelsen skulle erhålla svenskt medborgarskap
skulle medföra, att barnet erhölle dubbelt medborgarskap i
samtliga de fall, då fadern är medborgare i stat, vars medborgarskapslagstiftning
bygger på den s. k. nationalitetsprincipen. Även om barnet såsom
svensk medborgare skulle kunna införas i moderns svenska pass skulle därigenom
icke kunna förhindras att barnet jämväl infördes i faderns hemländspass.
Genom den föreslagna ändringen kan man sålunda icke komma
ifrån här berörda olägenheter. Härför torde ytterligare fordras ändringar i
vederbörande främmande staters medborgarskapslagstiftning.

Den fråga som upptages i motionerna är mycket komplicerad och har varit
föremål för bedömande vid tillkomsten av nu gällande medborgarskapslag.
Ur de synpunkter kommissionen företräder finnes dock icke något att erinra
mot att de i motionerna berörda förhållandena blir föremål för utredning.

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Rikspolissigrelsen erinrar inledningsvis om att den genom motionerna
aktualiserade frågan rörande barn i äktenskap övervägdes vid medborgarskapslagens
tillkomst samt anför följande.

På de flesta områden har utvecklingen i Sverige under den avsevärda tid
som förflutit sedan lagens tillkomst alltmer gått mot likställighet mellan
könen. Mot bakgrunden härav synes denna princip om möjligt även böra
genomföras i fråga om förvärv av svenskt medborgarskap av här i riket
fött barn i äktenskap mellan svensk och utländsk förälder vare sig modern
eller fadern är svensk medborgare. Därigenom skulle svensk moder i äktenskap
med utländsk fader för sig och barnet tillförsäkras samma rättsskydd
som tillkommer andra svenska mödrar. Enligt styrelsens mening torde fördelarna
härav böra vägas mot nackdelarna av dubbelt medborgarskap för
barnet.

Vad gäller bär i riket fött utomäktenskapligt barn, vars fader är svensk
medborgare och moder utländsk medborgare och som genom födelsen förvärvar
moderns utländska medborgarskap, har styrelsen samma uppfattning
som föredragande departementschefen gav uttryck för i propositionen
till nu gällande medborgarskapslag. Departementschefen uttalade därvid
att det faktiska sambandet mellan ett utomäktenskapligt barn och dess fader
oftast är så svagt, att det inte kan anses motiverat att grunda förvärv
av svenskt medborgarskap på det faktum att fadern är svensk samt att i
detta hänseende naturalisationsvägen synes erbjuda tillräcklig möjlighet att
tillgodose sådana fall, då det kan vara rimligt att barnet blir svensk medborgare.

Under åberopande av det anförda tillstyrker styrelsen, såvitt avser barn
i äktenskap mellan svensk moder och utländsk fader, motionärernas hemställan
om översyn av clen svenska medborgarskapslagstiftningen.

Överståthållarämbetet anför bl. a. följande.

I nuläget finns en allmän strävan att underlätta här i landet bosatta utlänningars
integration i det svenska samhället. Denna process måste med
hänsyn till såväl utlänningarna själva som det svenska samhället alltmera
accelerera. Även frågan om den medborgarrättsliga ställningen för barn,
födda i äktenskap av svensk moder, måste bliva föremål för förnyat övervägande.
Därvid kan emellertid ej bortses från att de av departementschefen
år 1950 uttalade skälen för den reglering av frågan, som kommit till uttryck
vid avfattningen av 1 § medborgarskapslagen, fortfarande gäller med oförminskad
styrka.

Ämbetet är icke berett att, innan frågan ingående belysts genom en utredning
och därvid framkommit att övervägande skäl talar för motionärernas
uppfattning, tillstyrka en ändring av lagrummet, i enlighet med vad
motionärerna ifrågasatt, med hänsyn till att följden blir dubbelt medborgarskap
i utomordentligt stor omfattning. I förekommande fall bör frågan
lösas naturalisationsvägen. Det är angeläget att naturalisationsansökningar
beträffande dessa barn kan prövas så liberalt som möjligt.

Beträffande barn utom äktenskap förvärvar sådant barn svenskt medborgarskap,
om modern är svenska. Då det gäller utländsk kvinnas barn utom
äktenskap med svensk man, bör önskan om svenskt medborgarskap för
barnet prövas naturalisationsvägen. Anledning att göra någon ändring i gällande
lagstiftning härutinnan anser ämbetet icke föreligga.

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Även länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om att de i motionerna aktualiserade
frågorna varit föremål för uppmärksamhet vid tillkomsten av den
nu gällande medborgarskapslagstiftningen samt uttalar att sådana skäl icke
förebragts att det finns anledning att nu vidtaga någon ändring i nämnda
lagstiftning.

Socialvårdsstyrelsen i Malmö finner de vid tillkomsten av medborgarskapslagen
anförda argumenten mot att barn i äktenskap förvärvar svenskt medborgarskap
även i de fall då blott modern är svensk medborgare fortfarande
vara tungt vägande samt anför vidare följande.

Motionärernas uppfattning att kidnapping skulle kunna undvikas eller
inskränkas om barnet vore svensk medborgare är tyvärr orealistisk.

Enligt motionärerna blir barn av utländsk moder och svensk fader mycket
ofta socialfall. Oavsett hur därmed än må förhålla sig, förefaller för närvarande
lämpligast att icke ändra lagstiftningen. Missförhållandet bör kunna.
undanröjas — intill dess frågan kan lösas i ett större sammanhang ■—
exempelvis genom komplettering av bestämmelserna om bidragsförskott
såsom nyligen skett rörande statslösa. Problemet med ett dubbelt medborgarskap
träder väl för övrigt in även här och kan vara särskilt ovälkommet
beträffande mödrar, som aldrig haft för avsikt att kvarstanna i landet eller,
även om så blir fallet, icke lyckas få någon kontakt med landets invånare
eller smälta in i miljön. Det är vidare att märka att medborgarskapet icke
endast åtföljes av förmåner utan även medför vissa skyldigheter, bl. a. värnplikt,
som för mången kan te sig motbjudande och felaktigt.

Efter övervägande finner socialvårdsstyrelsen att skäl för närvarande icke
föreligger för ändring av medborgarskapslagstiftningen i de avseenden motionerna
synes taga sikte på och med hänvisning till ovanstående föreslås
att desamma icke föranleder någon åtgärd.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anför följande.

Den ändring som motionärerna anser önskvärd anges i motionerna inte
på annat sätt än att det sägs att man exempelvis borde kunna tänka sig en
sådan ändring av ifrågavarande lagstiftning att barn, fött i riket och vars
ena förälder är svensk medborgare, blir svenskt oavsett om föräldrarna
ingår äktenskap eller inte. Ehuru de sålunda använda ordalagen närmast
tyder på att lagändringen borde avse barn utom äktenskap, synes det sannolikt
att motionärerna även åsyftar eu ändring i fråga om barn i äktenskap.

I motionerna uttalas att det förhållandet att barnet blir svensk medborgare
»endast om föräldrarna avstår från att ingå äktenskap» inte kan anses
vara tillfredsställande. Med detta uttalande torde motionärerna åsyfta det
fallet att ett utomäktenskapligt barn, vars moder är svensk medborgare,
kan förlora sitt vid födseln förvärvade svenska medborgarskap genom att
modern ingår äktenskap med barnets fader, som i fallet förutsättes vara utländsk
medborgare (7 § punkt 4 1950 års lag). Om man anser detta vara
ett missförhållande, skulle väl en ändring böra bestå däri att ett utomäktenskapligt
barn, vars moder vid barnets födelse är svensk medborgare, alltid
skulle behålla sitt svenska medborgarskap, även om modern gifter sig med
barnets utländske fader och familjen varaktigt bosätter sig i faderns hemland.
Enligt styrelsens uppfattning vore detta att gå för långt. Följden skulle
i ett måhända mycket stort antal fall bli dubbelt medborgarskap, vilket i
och för sig inte är önskvärt. Styrelsen anser det fullt tillräckligt med den i

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

7 § 1950 års lag införda bestämmelsen att barnet, om det har hemvist här i
riket, förlorar sitt svenska medborgarskap endast om barnet innan det fyllt
18 år flyttar ur riket och då har utländskt medborgarskap.

Som ett tragiskt exempel i förevarande sammanhang nämns i motionerna
det fallet att modern vägrar att uppge vem som är fader till barnet. Styrelsen
har emellertid svårt att se att de beklagliga följderna av en sådan vägran
skulle kunna undvikas genom en lagändring av det innehåll som motionärerna
skisserat. Antingen är modern svensk medborgare, och då blir även barnet
svensk medborgare, oavsett vem som är dess fader, eller också är modern
inte svensk medborgare, och då är det — om modern vägrar att uppge vem
som är fader — omöjligt att veta om denne är svensk medborgare.

Som ett annat exempel anges i motionerna det fallet att fadern, om äktenskapet
upplöses, kidnappar barnet och för det utomlands. Här avses tydligen
barn i äktenskap. Vilken situation som i övrigt åsyftas framgår inte klart
av motionerna, men förmodligen avses det fallet att en svensk kvinna, som
varit gift med men är skild från en utländsk man, har med makarnas barn
bosatt sig i Sverige. Även om modern inte förlorat sitt svenska medborgarskap,
kan det i och för sig knappast bestridas att, om barnet är utländsk
medborgare, detta kan underlätta ett sådant illojalt förfarande som nämnts
i motionerna.

Vill man så långt som möjligt söka hindra ett sådant tillvägagångssätt,
synes det emellertid inte tillräckligt med en lagändring av det innehåll som
motionärerna skisserat. Behovet av skydd för modern och barnet kan vara
lika starkt även om barnet inte fötts i Sverige. Att i svensk lag föreskriva
att alla av svenska kvinnor födda barn är svenska medborgare vore emellertid
orimligt och skulle leda till dubbelt medborgarskap i ofantligt stor
utsträckning. För övrigt kan vi aldrig genom svensk lagstiftning förhindra
att svenska kvinnors barn i äktenskap med utländska män på grund av
lagstiftningen i mannens hemland också blir medborgare i detta land. Då
så är fallet, kan det starkt ifrågasättas om ett bibehållande även av barnets
svenska medborgarskap kan innebära någon nämnvärd förstärkning av
skyddet mot sådana förfaranden som motionärerna nämnt.

I förevarande sammanhang kan det vara av intresse att erinra om att
under remissbehandlingen av de delegerades betänkande den 29 augusti
1949 med förslag till nya medborgarskapslagar för Danmark, Norge och
Sverige vissa kvinnoorganisationer påyrkade att varje av svensk moder inom
Sverige fött barn i äktenskap med utländsk man automatiskt skulle bli
svensk medborgare vid födelsen. Yrkandet avvisades emellertid av departementschefen
på skäl som måste betecknas som tungt vägande (se därom
Kungl. Maj:ts proposition nr 217 till 1950 års riksdag sid. 28—29). Bl. a.
underströk departementschefen möjligheterna att genom naturalisation
upptaga i Sverige bosatta barn av svensk moder och utländsk fader till
svenska medborgare redan innan de uppnått vuxen ålder. För det fall att
föräldrarnas äktenskap upplösts och modern fått vårdnaden om barnet uttalade
departementschefen — i likhet med de delegerade — den uppfattningen
att det borde vara regel att göra avsteg från de eljest gällande naturalisationsvillkoren.

Under åberopande av det nu anförda avstyrker styrelsen bifall till motionerna.

10 Första lagutskottets utlåtande, nr 27 år 1967

Utskottet

I förevarande motioner föreslås översyn av medborgarskapslagen såvitt
avser svenskt medborgarskap för barn.

Enligt medborgarskapslagen förvärvas svenskt medborgarskap vid födelsen
av barn i äktenskap, vars fader är svensk medborgare, samt av här i
riket fött barn, om endast modern är svensk medborgare, under förutsättning
att fadern är statslös eller barnet inte förvärvar faderns medborgarskap
vid födelsen. Barn utom äktenskap förvärvar svenskt medborgarskap
vid födelsen om modern är svensk medborgare. Reglerna om naturalisation
innebär bl. a. att svenskt medborgarskap kan erhållas av den som fyllt
18 år och sedan sju år har hemvist här i riket. Dessutom ställs krav på
hederlig vandel och försörjningsmöjligheter. De föreskrivna naturalisationsvillkoren
behöver emellertid inte vara uppfyllda om det med hänsyn till
sökandens förhållanden föreligger särskilda skäl för naturalisation. Svenskt
medborgarskap förloras bl. a. av ogift barn under 18 år, som blir utländsk
medborgare genom att föräldrarna gifter sig. Om barnet har hemvist här
i riket inträder dock förlusten endast om barnet flyttar ur riket innan
det fyllt 18 år och då har utländskt medborgarskap.

Enligt motionärerna torde lagen böra ändras så att barn, som föds här i
riket, får svenskt medborgarskap om den ena av föräldrarna är svensk
medborgare. Till stöd härför anför motionärerna att till följd av invandringen
allt flera barn som är födda här inte är svenskar och att därför
antalet socialfall bland dessa barn ökat väsentligt. I motiveringen uttalas
vidare att barn kidnappas och förs utomlands efter upplösning av föräldrarnas
äktenskap. Dessutom framhålls som otillfredsställande att barn
blir svenska medborgare endast om föräldrarna avstår från att ingå äktenskap.

Utskottet vill med anledning av vad som uttalas i motionerna anföra
följande. Vad först beträffar de sociala förmånerna må i enlighet med
socialstyrelsens yttrande över motionerna erinras om att möjligheterna för
de av motionärerna åsyftade barnen att erhålla bidragsförskott, allmänt
barnbidrag, sjukförsäkring, socialhjälp och utbildning i grundskola och
gymnasium inte är beskurna genom barnens avsaknad av svenskt medborgarskap.
Ej heller torde man genom den antydda lagändringen kunna hindra
att barn förs ur riket. Till följd av nationalitets- eller härstamningsprincipen,
som upptagits av flertalet kontinentala stater, skulle nämligen, såsom
statens utlänningskommission närmare utvecklat i sitt yttrande över motionerna,
barnet erhålla dubbelt medborgarskap och även om barnet såsom
svensk medborgare skulle införas i moderns svenska pass kunde det därför
inte förhindras att barnet också infördes i faderns hemlandspass. Den
av motionärerna gjorda anmärkningen att barnet blir svensk medborgare
endast om föräldrarna avstår från att ingå äktenskap torde åsyfta det för -

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

hållandet att utomäktenskapligt barn, vars moder är svensk medborgare,
kan förlora sitt vid födelsen förvärvade svenska medborgarskap genom att
modern ingår äktenskap med barnets fader, som är utländsk medborgare.
I likhet med vad styrelsen för Sveriges advokatsamfund anfört i yttrande
över motionerna anser utskottet att i nämnda fall tillräckligt skydd mot
förlust av svenskt medborgarskap erhålls genom det ovan nämnda stadgandet
att barnet, om det har hemvist här i riket, förlorar sitt svenska medborgarskap
endast om barnet innan det fyllt 18 år flyttar ur riket och då
har utländskt medborgarskap. Utskottet anser sålunda icke att de av motionärerna
anförda omständigheterna motiverar den begärda lagändringen.

Motionsyrkandet ger emellertid anledning till ytterligare överväganden.
Som närmare framgår av redogörelsen ovan behandlades vissa av de utav
motionärerna aktualiserade frågorna vid tillkomsten av medborgarskapslagen.
Sålunda förordade t. ex. några remissinstanser att varje i Sverige av
svensk moder i äktenskap med utländsk man fött barn skulle bil svensk
medborgare genom födelsen. Departementschefen yttrade att detta skulle
leda till dubbelt medborgarskap i utomordentligt stor omfattning, eftersom
flertalet stater upprätthåller principen att faderns medborgarskap överförs
på barnet. Den föreslagna bestämmelsen skulle enligt departementschefen
inte innebära sådana fördelar att betänkligheterna mot dubbelt medborgarskap
borde få vika. Man kunde, ansåg departementschefen, dessutom
räkna med att i Sverige bosatta barn av svensk moder och utländsk fader
i allmänhet kommer att bli svenska medborgare innan de uppnått vuxen
ålder, antingen till följd av att fadern naturaliseras eller genom att barnet
självständigt naturaliseras. Första lagutskottet fann det från många synpunkter
tilltalande att låta alla barn som föds bär i riket av svensk moder
få svenskt medborgarskap, men utskottet fann de skäl som departementschefen
anfört häremot vara övertygande. Beträffande svenskt medborgarskap
för utomäktenskapliga barn i de fall då icke modem men väl fadern
är svensk anförde departementschefen, att det faktiska sambandet mellan
ett utomäktenskapligt barn och dess fader ofta är så svagt, att det icke kan
anses motiverat att grunda förvärv av svenskt medborgarskap på det faktum
att fadern är svensk. Även i detta hänseende ansåg departementschefen
att naturalisationsvägen erbjöd tillräcklig möjlighet att tillgodose sådana
fall då det kunde vara rimligt att barnet blev svensk medborgare. Utskottet
underströk i sitt utlåtande ett uttalande av departementschefen att om fråga
uppkommer om självständig naturalisation av barn avsteg i regel borde
göras från de allmänna naturalisationsvillkoren. Utskottet framhöll vidare
att barn torde böra naturaliseras omedelbart, när dess vårdnadshavare gör
ansökan därom.

De uttalanden som gjordes av departementschefen och utskottet vid lagens
tillkomst äger alltjämt giltighet. Utskottet har även under sin behandling
av förevarande ärende erfarit att de möjligheter till avsteg från de allmänna

Första lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

naturalisationsvillkoren som lagen erbjuder i praxis utnyttjas på ett smidigt
sätt som tillmötesgår de barns intressen, av vars föräldrar endast den
ena är svensk medborgare. På grund härav och vad utskottet i övrigt ovan
anfört finner utskottet att motionerna icke bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I sammanhanget vill utskottet beröra en närliggande fråga som tilldragit
sig dess uppmärksamhet. Spörsmålet gäller barn i äktenskap där modern är
svensk medborgare och fadern är statslös. En förutsättning för att sådana
barn vid födelsen skall förvärva svenskt medborgarskap är, som nämnts,
att de fötts i Sverige. Detta medför att barn som föds utomlands i sådana
äktenskap kan komma att bli statslösa. Stadgandets begränsning till barn
som föds här har motiverats av att avsaknaden av en sådan begränsning
skulle medföra stora tillämpningssvårigheter samt att utomlands födda barn
i äktenskap mellan statslös man och svensk kvinna ofta kunde antas sakna
närmare anknytning till Sverige. Departementschefen ansåg det lämpligast
att frågan om sådana barn skall förvärva svenskt medborgarskap underkastas
prövning i det enskilda fallet. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t
har sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet om de erfarenheter som vunnits
under tillämpningen av medborgarskapslagen föranleder ett ändrat
ställningstagande rörande nämnda barns förvärv av svenskt medborgarskap.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, 1:437 och 11:556, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 april 1967

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg, Arvidson, Ernulf, fru
Lindström, herrar Svanström*, Helge Karlsson*, fru Lilly Ohlsson* och herr
Lidgard*;

från andra kammaren: fru Johansson*, herr Ekström i Björkvik, fru
Löfqvist, herr Svensson i Vä, fröken Bergegren*, herrar Gustafsson i Borås,
Keijer och Oskarson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 67
714673