Första lagutskottets utlåtande nr 25 år 196b (Utlåtande 1964:L1u25 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 25 år 196b

Nr 25

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rättshjälp i administrativa
mål.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 585 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. och
nr 712 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. I motionerna, som är likalydande,
hemställes att riksdagen måtte begära en förutsättningslös utredning
av frågorna huruvida och i vilken utsträckning medborgarna bör beredas 1)

tillgång till erforderlig rättshjälp i skattemål eller mål om administrativa
frihetsberövanden och i administrativa processförfaranden i övrigt; samt

2) ersättning för utgivna kostnader i ärenden av den beskaffenhet som
anges under punkt 1).

Beträffande skälen för detta yrkande får utskottet hänvisa till den tryckta
motionen II: 712.

Motionerna har varit föremål för remissbehandling.

Inledning

Möjlighet att erhålla fri rättegång finnes enligt gällande bestämmelser
hos de allmänna och särskilda domstolarna; däremot icke hos förvaltningsdomstolarna
eller hos några förvaltningsmyndigheter. Fri rättegång innebär
för den part som åtnj uter förmånen bl. a. att kostnad för personlig inställelse
och för bevisning utgår av allmänna medel samt att rättegångsbiträde kan
förordnas att bistå parten mot ersättning av allmänna medel. I brottmål kan
den tilltalade erhålla offentlig försvarare. Även i detta fall utgår ersättningen
av allmänna medel, och om den tilltalade icke blir fälld stannar denna kostnad
på statsverket. Har den tilltalade fri rättegång, kan det ej heller om han
blir fälld åläggas honom att gottgöra statsverket kostnaden för försvararen.

Vid sidan av den fria rättegången finnes vissa särskilda anordningar för
meddelande av rättshjälp till mindre bemedlade med det allmännas stöd.
Detta sker huvudsakligen genom rättshjälpsanstalter eller genom advokater
enligt avtal med vederbörande landsting. Fri rättshjälp i dessa former står
i princip till förfogande även i förvaltningsärenden.

Inom förvaltningen förekommer även i sällsynta fall att offentligt biträde
må förordnas åt enskild.

Den för rättegången i tvistemål gällande regeln att part, som tappar,
1 — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 1 avd. Nr 25

Första lagutskottets utlåtande nr 2ö år W6i

skall ersätta motparten hans rättegångskostnader tillämpas i viss utsträckning
hos förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter. Det är då fråga
om fall, där enskilda rättssubjekt står mot varandra på ett sätt som erinrar
om civilprocessen. Det torde däremot knappast förekomma att staten
förpliktas ersätta den enskildes kostnader, när enskild motpart saknas.

Remissyttranden

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från kammarrätten, besvärssakkunniga, överståtbållarämbetet
och länsstyrelsen i Kronobergs län. Härjämte har tillfälle
att avgiva yttrande beretts Stockholms stads rättshjälpsanstalt och Sveriges
advokatsamfund.

Besvärssakkunniga anför i huvudsak följande.

Visst behov av tillgång till fri rättegång föreligger otvivelaktigt även i
förvaltningsärenden. Besvärssakkunniga tänka härvid särskilt på sådana
ärenden hos förvaltningsmyndighet, vilka handläggas vid muntlig förhandling.
Eftersom möjlighet finnes att få fri rättegång i ett ärende hos allmän
domstol, vilket utsättes till förhandling, borde denna möjlighet också stå
till buds hos förvaltningsmyndighet i motsvarande situation. Den tillgång
till fri rättshjälp genom rättshjälpsanstalt o. 1. som finnes borde dock, i den
mån tillräckliga resurser stå till förfogande, kunna tillgodose behovet av
rättshjälp såväl i ärenden, där muntlig handläggning förekommer, som i
ärenden, vilka handläggas helt skriftligt.

Besvärssakkunniga komma för sin del icke att framlägga några förslag
i fråga om fri rättegång eller fri rättshjälp för förvaltningsförfarandets del.
De sakkunniga ha nämligen räknat med att spörsmålen komma att aktualiseras
i det större sammanhanget om rättshjälpens allmänna utformning, där
särskild utredning pågår.

Vad härefter angår frågan om kostnad i förvaltningsärende märkes, att
hos förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar stundom handläggas
ärenden, vilka stå de judiciella tvistemålen nära. I sådana ärenden anses
vinnande part i princip kunna tillerkännas ersättning av förlorande part för
sina kostnader. I ordinära förvaltningsärenden, där enskild motpart saknas,
gäller däremot praktiskt taget utan undantag att den enskilde har att själv
stå för sina kostnader i förfarandet; möjlighet till ersättning av allmänna
medel ssknfls»

Ett påtagligt behov föreligger emellertid enligt besvärssakkunnigas mening
av bestämmelser om sådan ersättning. De sakkunniga komma därför
att i sitt förslag till lag om förvaltningsförfarandet intaga vissa regler om
rätt för enskild till kostnadsersättning av allmänna medel i förvaltningsärenden.
De sakkunniga ha emellertid förutsatt, att för vissa ärendens del
därutöver komma att erfordras specialbestämmelser om kostnadsersättning,
vilka öppna vidare möjligheter till ersättning än de, vilka allmänna regler
kunna giva. Såsom exempel kunna nämnas ärenden angaende tvangstöifoganden
över fast egendom.

Den utredning rörande regler om ersättning för kostnader i förvaltningsärenden,
som begäres i de remitterade motionernas punkt 2), har såsom

Första lagutskottets utlåtande nr 25 år ll)6b

framgått av vad ovan anförts i stora delar redan verkställts av besvärssakkunniga.
Motionernas syfte torde därför i denna del bliva tillgodosett genom
det material, som besvärssakknnniga framlägga, och vad som därtill fogas
under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag.

I kammarrättens yttrande anföres under särskilda rubriker:

1) Tillgång till erforderlig rättshjälp

Med hänsyn till att den administrativa processen i huvudsak är skriftlig
samt till den utredningsskyldighet som i regel borde åligga administrativ
myndighet är enligt kammarrättens mening behovet av rättshjälp här icke
så starkt framträdande som vid rättegång inför allmän domstol. I de flesta
fall har enskild part möjlighet att själv utföra sin talan. Så vitt kammarrätten
kan bedöma, utför också enskild part i vid kammarrätten anhängiga mål och
ärenden i flertalet fall själv sin talan.

Föreligger behov att anlita särskild rättshjälp har vederbörande part
möjlighet att erhålla sådan dels genom rättshjälpsanstalt och dels i viss utsträckning
på grundval av de avtal som ingåtts mellan olika landsting och
Sveriges advokatsamfund eller någon dess avdelning.

Kammarrätten vill härutöver framhålla att de möjligheter, som finnes till
personlig inställelse i administrativa mål vid kammarrätten hittills icke
synes hava kommit till användning i någon större utsträckning. Det finnes
emellertid anledning antaga, att dessa möjligheter i framtiden kommer att
tillvaratagas i betydligt större omfattning än för närvarande. Vid sådan
muntlig handläggning av mål eller ärende torde vederbörande part i många
fall vara i behov av rättsbildat biträde för att kunna rätt utföra sin talan. Det
bör i detta sammanhang även uppmärksammas, att det för enskild part
kan uppstå ekonomiska svårigheter vid sådan personlig inställelse inför administrativ
myndighet. I dessa fall saknas enligt kammarrättens mening fog
för en skillnad vid handläggning av mål inför administrativ myndighet och
allmän domstol i fråga om tillämpning av bestämmelserna om fri rättegång.
Det måste för övrigt för en enskild part framstå såsom en anomali, att han
— om förutsättningar därtill finnes — kan erhålla fri rättegång vid handläggning
av ett skattemål inför allmän domstol, men att sådan möjlighet
icke föreligger vid muntlig handläggning av skattemål inför administrativ
domstol.

Kammarrätten vill därför i princip förorda, att undersökning göres rörande
möjligheterna att tillämpa bestämmelserna om fri rättegång jämväl
vid handläggning i vissa fall av administrativa mål och ärenden. Emellertid
har denna fråga nära samband med frågor, som är föremål för utredning av
besvärssakknnniga. Med hänsyn till vad under punkt 2) här nedan anföres
beträffande nämnda utredning, finner sig kammarrätten för närvarande
icke kunna tillstyrka den i motionen föreslagna utredningen.

2) Ersättning för kostnader i administrativ process

I en motion till 1948 års riksdag (11:355) yrkades skrivelse till Kungl.
Maj :t med anhållande om utredning angående utfärdandet av bestämmelser
om ersättning för parts kostnader i mål och ansökningsärenden som handlägges
av administrativ domstol eller annan offentlig myndighet.

1 anledning av motionen hemställde första lagutskottet vid 1948 års riksdag
i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 12, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående fördelningen av
1 * — Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 9 samt. 1 and. AV 25

Forsta lagutskottets utlåtande nr 25 år 19(H

kostnaderna i mål och ärenden, som avgöres av förvaltningsmyndighet, samt
om framläggande av förslag, vilka kunde föranledas av utredningen.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallades besvärssakkunniga
för att verkställa fortsatt utredning rörande det administrativa
besvärsinstitutet och därmed sammanhängande frågor. (Den förberedande
utredningen verkställd av professor Nils Herlitz; SOU 1946: 69.) I direktiven
för de sakkunniga uttalades, att utredningsmännen vid uppdragets fullgörande
borde uppmärksamma 1948 års riksdags nyssnämnda skrivelse.

Frågan om fördelning av kostnaderna i mål och ärenden, som avgöres av
förvaltningsmyndighet, har, enligt vad kammarrätten under hand erfarit,
varit föremål för särskild utredning av besvärssakkunniga, som också kommer
att avgiva förslag till reglering av denna fråga. De sakkunnigas betänkande
beräknas föreligga i tryck under innevarande år. Innan resultatet av
de sakkunnigas arbete redovisats, bör man enligt kammarrättens mening
icke för närvarande taga ställning till det i motionerna framförda yrkandet
om utredning.

Överståthållarumbctets yttrande innehåller följande.

Vidkommande skattemålen går överståthållarämbetet icke närmare in på
förfarandet i kammarrätten och regeringsrätten eftersom processen i dessa
domstolar torde komma att regleras genom särskild lagstiftning samt utredning
härom vcrkställes av besvärssakkunniga. Överståthållarämbetet vill
göra en uppdelning av skattemålen i mål och ärenden, som handlägges av
prövningsnämnd, å ena sidan samt mål och ärenden, som handlägges av
överståthållarämbetet inom skatteavdelningen samt av länsstyrelse inom
landskontor å andra sidan. Den förra gruppen skattemål omfattar i huvudsak
besvärsmål angående inkomsttaxering, förmögenhetstaxering, taxering till
allmän varuskatt samt ärenden angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst, åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde
å fastighet samt framställning av dödsbo om befrielse från erläggande
av kvarstående skatt. Dessa skattemål är till antalet betydande. I prövningsnämnden
i Stockholm anhängiggöres sålunda årligen talan i cirka 15 000
mål. Talan fullföljes i kammarrätten i något mer än 1 000 av dessa mål. De
skattemål, som avgöres av överståthållarämbetet, uppgår till ungefär 1 000
årligen och avser i huvudsak gåvoskatt, arbetsgivaransvar, taxeringsviten
samt debitering. I fråga om dessa är antalet till kammarrätten fullföljda mål
relativt obetydligt.

Liksom i administrativa mål i allmänhet är förfarandet i skattemålen skriftligt
och målen avgöres på handlingarna. Muntlig förhandling kan emellertid
enligt bestämmelse i taxeringsförordningen hållas i prövningsnämnd och
torde med hänsyn till bestämmelsens ordalydelse hållas så snart part gör
framställning därom. Antalet muntliga förhandlingar i prövningsnämnden
i Stockholm uppgår till cirka 100 årligen och sådan förhandling förekommer
alltså i mindre än en procent av antalet handlagda mål i prövningsnämnden.
Den muntliga förhandlingen föregås av vad som närmast kan betraktas som
skriftlig förberedelse.

Vid jämförelse med processen i de allmänna domstolarna torde vid såväl
skriftlig som muntlig handläggning i skattemålen ställas mindre krav på de
skattskyldiga i fråga om talans väckande och utförande. Detta förhållande
får i fråga om prövningsnämndsmålen ses som en följd av taxeringsförordningens
föreskrift att vid taxering skall iakttagas att taxeringarna bliva
överensstämmande med skattcförfattningarna samt i möjligaste måtto lik -

Första lagutskottets utlåtande nr 25 år 196i

formiga och rättvisa. I taxeringsförordningen finns jämväl föreskrifter
att taxeringsintendenten i länet skall verka för en rättvis och likformig taxering
samt att taxeringsintendent må anföra besvär även till den skattskyldiges
förmån, vilken rättighet genom uttalanden i samband med tillkomsten
av 1956 års taxeringsförordning stundom måste framstå som en skyldighet.
1 sammanhanget bör även framhållas som ett komplement till taxeringsintendents
initiativrätt bestämmelsen i taxeringsförordningen att prövningsnämnd
må bestämma taxering icke till högre men väl till lägre belopp än
part yrkat.

Föreskrifterna medföra alt officialprövning sker i prövningsnämndsinålen
samt att såväl hos taxeringsintendenten som hos beslutande myndighet
ligger ansvar för utredningen. I skattemålen i allmänhet får sägas ske eu
omfattande processledning, som kommer part tillgodo, som har svårt att
själv tillvarataga sin rätt. Flertalet skattemål rör enligt övers tåthåll a rä in -betets erfarenhet okomplicerade frågor, där särskild rättshjälp framstår
som opåkallad på grund av sakens natur. Det är emellertid överståthållarämbetets
mening att i skattemål materiellt riktiga avgöranden nås utan särskild
rättshjälp även i komplicerade frågor, om enskild part i tillbörlig
omfattning medverkar till utredningen, exempelvis beträffande rörelseidkare
genom att tillhandahålla fortlöpande bokföring eller anteckningar om affärshändelser
i rörelsen samt fullgöra deklarationsplikten, vilka prestationer
kan vara kostnadskrävande men ligger utanför skattemålen och icke kan
ifrågakomma som rättshjälp i den mening motionerna avser. Vid övervägande
huruvida särskilda bestämmelser om rättshjälp i skattemål kan anses påkallade,
beaktar överståthållarämbetet förutom att såväl det allmännas representant
såsom part i målen som den beslutande myndigheten är verksamma
för att hjälpa part, som icke själv kan tillvarataga sin rätt, att myndigheter
i allmänhet med anknytning till beskattningen utöva rådgivande och
upplysande verksamhet i betydande omfattning i skatte- och uppbördsfrågor.

överståthållarämbetet vill även framhålla, att rättshjälp i skattemål står
till buds i viss omfattning genom rättshjälpsanstalterna. Enskild part har icke
kostnader för delgivning och lösen av protokoll eller utslag i skattemål. Kostnader
i övrigt av beskaffenhet att böra ersättas av allmänna medel förekommer
enligt överståthållarämbetets uppfattning icke i nämnvärd omfattning
i skattemålen.

På grund av vad sålunda anförts anser överståthållarämbetet tillräckliga
skäl icke föreligga beträffande skattemålen för sådan utredning, som avses
i motionerna.

Vad härefter angår andra administration mål än skattemål har i motionerna
särskilt |>ekats på de så kallade administrativa frihetsberövandena. överståthållarämbetet
får med anledning härav erinra, att i ett av sakkunniga
framlagt betänkande angående rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden
(SOU 1960: It)) upptagits förslag om förordnande av offentligt
biträde åt part i vissa fall. Bestämmelse härom har införts i ett av de sakkunniga
upprättat förslag till lag om socialdomstol, inrättad inom eller vid
sidan av länsstyrelse. Förslaget synes dock i och för sig kunna tjäna som
utredningsunderlag i rättshjälpsfrågan i nu avsedda ärenden, vare sig tanken
på socialdomstol fullföljes eller icke.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar, afl länsstyrelsen i sin handläggning
av mål enligt nykterhetsvårdslagen och barnavårdslagen har funnit alt

Första lagutskottets utlåtande nr 25 år 196i

det ur rättssäkerhetssynpunkt skulle vara av värde om länsstyrelsen ägde
rätt att förordna offentligt biträde i de mål där särskilda omständigheter motiverar
detta. Länsstyrelsen har även funnit det vara en brist i nuvarande lagstiftning
att den enskilde parten icke har rätt till ersättning av statsmedel
för inställelsekostnader. Därest utredningsförslaget om socialdomstolar icke
kommer att läggas till grund för lagstiftning, anser länsstyrelsen det påkallat
att frågan om den enskildes rätt till biträde i mål rörande administrativa
frihetsberövanden samt om enskild parts rätt till ersättning för inställelsekostnader
göres till föremål för särskild utredning.

I skattemål och övriga administrativa mål har länsstyrelsen icke mött
något påtagligt behov av att bereda den enskilde biträde genom myndighetens
försorg eller att statsverket i vässa fall skall lämna ersättning för den enskilde
partens kostnader i målet. Länsstyrelsen har dock icke något att
erinra mot att dessa frågor blir föremål för en förutsättningslös utredning.

Rättshjälpsanstalten yttrar följande.

Stockholms stads rättshjälpsanstalt har till uppgift att i Stockholm biträda
mindre bemedlade personer i rättsliga angelägenheter. I anstaltens
verksamhet ingår alltså att lämna biträde även i administrativa processer.
Dessa processer kunna vara rent skriftliga såsom skattemål etc. eller förenade
med inställelse inför den administrativa myndigheten såsom väd ingripanden
enligt lösdrivarlagen, lagen om nykterhetsvård, barnavårdslagen etc.
Mot bakgrunden av erfarenheterna från rättshjälpsanstaltens verksamhet i
dylika ärenden kan det vitsordas, att det föreligger ett stort behov av större
möjligheter till juridiskt biträde i dessa mål än som nu är fallet. Detta gäller
i synnerhet administrativa ingripanden, vilka innefatta ett frihetsberövande
eller därmed likartad åtgärd.

Enligt rättegångsbalken äger en åtalad person — oavsett om han är häktad
eller vistas på fri fot — rätt till försvarare även om åtalet gäller ett brott, där
straffet enligt straffskalan kan bli relativt lindrigt, varvid ersättning till
försvararen utgår av'' allmänna medel. Sker ett ingripande med stöd av
lösdrivarlagen och syftande till ett frihetsberövande är den angripne, ehuru
genom häktning berövad friheten och följaktligen praktiskt taget utan möjlighet
att till sitt försvar ombesörja egen utredning, icke tillförsäkrad någon
rätt till juridiskt biträde vid det summariska förfarande, som kan medföra
ett långvarigt frihetsberövande, till sin natur jämställt med straffverkställighet.
Samma förhållande gäller vid ett ingripande enligt nykterhetsvårdslagen,
där den angripne visserligen som regel vistas på fri fot men där hans
egna försvarsmöjligheter försvåras av hemligstämpeln å utredningsmaterialet.

När det gäller ett ingripande enligt barnavårdslagen, syftande till omhändertagande
för samhällsvård eller skyddsuppfostran föreligger det ofta ett
klart motsatsförhållande mellan å ena sidan barnavårdsnämnden och å andra
sidan barnet eller dess föräldrar fullt jämförbart med partsförhållandet
mellan åklagare och åtalad. Detta framstår särskilt tydligt vid förhör inför
Överståthållarämbetet respektive länsstyrelse och vid talans fullföljande
till Regeringsrätten. Nog ter det sig anmärkningsvärt att medan det ur rättssäkerhetssynpunkt
anses nödvändigt att tillförsäkra en åtalad person juridiskt
biträde även om åtalet avser ett relativt enkelt brott, lämnar man med

Första lagutskottets utlåtande nr 25 år 196i

nuvarande lagstiftning barn och föräldrar utan dylik hjälp vid måhända livsviktigare
avgöranden, som sker i administrativ väg.

Till de administrativa processer, där behov föreligger av juridisk hjälp,
kan även hänföras försäkringsmålen inför Riksförsäkringsverket, Försäkringsrådet
och Försäkringsdomstolen, där man med hänsyn till de svåra
och för den försäkrade betydelsefulla spörsmålen borde räkna med stora
krav på sakkunnigt biträde åt den försäkrade.

Om en person, som är part i en administrativ process, vistas inom en stad
respektive ett landstingsområde där det finns rättshjälpsanstalt, kan han såsom
ovan framhållits få juridiskt biträde genom rättshjälpsanstaiten. Om
det i den administrativa processen ingår inställelse inför den administrativa
myndigheten, kan det emellertid inträffa att anstaltens arbetskapacitet vid
det aktuella tillfället är så belastad genom tidigare åtagna rättegångar eller
andra inställelser, att biträde ej kan lämnas vid inställelsen inför den administrativa
myndigheten. I vissa fall såsom enligt lösdrivarlagen skall ju inställelse
för förhör ske inom viss kortare tid från häktningsbeslutet och följaktligen
med kort varsel. Om rättshjälpsanstaiten är förhindrad att åtaga
sig en dylik inställelse, lämnas den angripne utan varje möjlighet till juridisk
hjälp såvida han icke själv kan svara för kostnaderna härför.

Vistas vederbörande inom kommun, som ej inrättat rättshjälpsanstalt, —
som bekant gäller detta för större delen av riket — torde han, om han är
mindre bemedlad, som regel stå helt utan möjlighet att få juridisk hjälp.

I utlänningslagen finns föreskrift om.utländsk medborgares rätt till juridiskt
biträde och om biträdets ersättning härför av allmänna medel. Med
denna lag som förebild torde det icke erbjuda några svårigheter ur lagstiftningssynpunkt
att i varje fall i de här ovan berörda administrativa processerna
ordna biträdesfrågan.

Advokatsamfundets styrelse anför i samfundets yttrande:

Vad rättsshjälpsfrågan beträffar förhåller det sig väl så, att obemedlade
eller mindre bemedlade personer i viss utsträckning kan inom ramen för
den utomprocessuella rättshjälpen erhålla erforderligt biträde i skattemål
och åtminstone vässa typer av andra administrativa mål, och detta oavsett
om den utomprocessuella rättshjälpen lämnas genom rättshjälpsanstalt, som
inrättats av det allmänna, eller i enlighet med det s. k. jämtlandssystemet.
Den utomprocessuella rättshjälpen är emellertid icke tillräcklig. Det råder
icke något tv ivel om att inom stora medborgargrupper, för vilka utomprocessuell
rättshjälp icke står till förfogande, ej sällan förekommer fall, där den
enskilde i mål som här avses skulle behöva biträde av'' advokat men ser sig
nödsakad att avstå därifrån av hänsyn till kostnaderna. Här föreligger alltså
samma missförhållande som med avseende å den fria rättegången, i fråga om
vilken en utredning pågår i syfte att söka avhjälpa den påtalade bristen.

De administrativa målen är till sin art utomordentligt skiftande. De kan
vara av sådan natur att biträdeshjälp icke är påkallad, men de kan också vara
sådana att dylik hjälp erfordras, om den enskildes rätt skall bli behörigen tillvaratagen.
Särskilt må påpekas att ett administrativt mål ej sällan kan för
den enskilde i personligt eller ekonomiskt avseende ha väsentligt större betydelse
än många rättstv isler, å vilka lagen om fri rättegång är tillämplig.

Vad angår rättshjälpsanstaltcrnas biträde åt allmänheten i skattemål och
andra administrativa mål kan man visserligen lugnt utgå ifrån att anstalternas
jurister med kraft och självständighet hävdar sina klienters intressen
även gentemot del allmänna, men man kan å andra sidan förstå, om eu el -

Förslå lagutskottets utlåtande nr 2J är 1961

ler annan enskild tvekar att som biträde i ett administrativt mai, där exempelvis
ett landsting eller eu stad eller ett dess organ är hans motpart, anlita
en jurist, som är anställd av samma landsting eller stad.

1 fråga om mål, som avser administrativa frihetsberövande!!, måste det
betecknas som eu brist att regler, som generellt tillförsäkrar den enskilde
rättighet och praktisk möjlighet att erhålla biträde saknas. Sålunda innehåller
exempelvis varken barnavårdslagen eller nykterhetsvårdslagen någon
bestämmelse härom. I 20 § första stycket barnavårdslagen stadgas visserligen
att den ärendet rör må anlita biträde, när han höres av barnavårdsnämnden
eller företrädare för denna, men sådant biträde får han själv
skaffa sig, och han har icke någon möjlighet att få biträde förordnat med rätt
för biträdet att erhålla ersättning av allmänna medel. I nykterhetsvårdslagen
finns icke någon bestämmelse om rätt till biträde. Beträffande barnavårdslagen
påtalades ifrågavarande brist av styrelsen i dess yttrande över 1950
års barnavårdskommittés år 1956 avlämnade betänkande med förslag till ny
barnavårdslag (se Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund 1957 sid. 367),
och behovet av rättshjälp underströks starkt i styrelsens yttrande över utredningens
om administrativa frihetsberövanden år 1960 avlämnade betänkande
med förslag till lag om socialdomstol in. m. (samma tidskrift 1961
sid. 66—70).

Styrelsen tvekar icke att om den nu gällande ordningen sammanfattningsvis
uttala det omdömet att densamma icke tillnärmelsevis tillgodoser medborgarnas
krav på rättshjälp i administrativa mål.

Den andra frågan som motionärerna upptagit, nämligen frågan om rätt
för den enskilde medborgaren att få ersättning för sina kostnader i skattemål
och andra administrativa mål, är av icke mindre intresse. Särskilt torde
denna fråga vara av betydelse i skattemålen. Dessa mål är ofta av mycket
komplicerad beskaffenhet, och det är i regel omöjligt för den enskilde att tillvarataga
sin rätt i dylika mål utan anlitande av juridisk och stundom även annan
expertis. Om den ståndpunkt som de fiskaliska intressenas företrädare
intagit slutligen underkännes och den enskilde vinner målet, framstår det såsom
en uppenbar brist, att gällande regler icke bereder den vinnande parten
någon som helst möjlighet att få ersättning för de ej sällan bet3’dande kostnader
han nödgats nedlägga för att få sin rätt. I detta avseende föreligger
enligt styrelsens mening ett klart behov av lagändring. Det kan icke invändas
att ersättningsskyldigheten i så fall måste göras reciprok, så att en enskild,
som förlorar ett skattemål, skulle kunna åläggas att ersätta det allmännas
kostnader. I detta avseende må erinras om det även av motionärerna påpekade
förhållandet att en i brottmål tilltalad som frikännes under vissa omständigheter
kan tillerkännas ersättning för sina kostnader, medan en tilltalad
som blir fälld principiellt icke kan förpliktas att ersätta de kostnader som
är förenade med polis- och åklagarverksamheten som sådan (jfr Gärdes
in. fl. kommentar till rättegångsbalken sid. 414).

Av skäl som nu anförts i de två behandlade frågorna instämmer styrelsen
i motionärernas uttalande att här föreligger en påtaglig brist i den enskilde
medborgarens rättsskydd av den beskaffenhet att åtgärder bör vidtagas för
att avhjälpa denna brist. Styrelsen tillstyrker därför den av motionärerna föreslagna
utredningen.

Styrelsen vill slutligen tillägga att dess ställningstagande självfallet endast
avser de föreliggande problemen såsom principfrågor. Såsom motionärerna
anmärkt är de behandlade frågorna komplicerade och kräver en in -

Första lagutskottets utlåtande nr 25 år 1961

gående utredning. Sådana spörsmål som vilka administrativa mål som bör
omfattas av regler om vidgad rättshjälp, hur denna rättshjälp närmare bör
utformas, under vilka förutsättningar en enskild bör ha rätt till ersättning
för kostnader o. s. v. utgör spörsmål, till vilka styrelsen icke nu kan taga
ställning. Det må emellertid tillåtas styrelsen att uttala den förhoppningen
att, om i enlighet med motionärernas förslag en utredning av de berörda
frågorna kommer till stånd, därvid till fullo måtte beaktas att det i en rättsstat
är en viktig uppgift för det allmänna att värna om den enskilde medborgarens
rättssäkerhet och att regler på området hellre bör präglas av liberalitet
än av restriktivitet, när det gäller kostnader för rättsskyddets upprätthållande
och rättens förverkligande.

Utskottet

I förevarande motioner upptages dels frågan om rättshjälp åt medborgarna
i skattemål och mål om administrativa frihetsberövanden samt i administrativa
processförfaranden i övrigt, dels frågan om rätt för den enskilde
att erhålla ersättning för utgivna kostnader i mål eller ärenden avsagda
beskaffenhet. Motionerna utmynnar i förslag om en förutsättningslös
utredning rörande dessa frågor.

Med hänsyn till att den administrativa processen i huvudsak är skriftlig
och att utredningsskyldighet i regel åligger administrativ7 myndighet
torde behovet av rättshjälp och kostnadsersättning åt den enskilde generellt
sett icke vara lika framträdande här som i fråga om mål och ärenden vid de
allmänna och särskilda domstolarna. Enligt utskottets mening är det likväl
tydligt att nuvarande ordning på förevarande område icke kan anses
tillfredsställande. Särskilt beträffande vissa typer av mål, såsom i synnerhet
mål om administrativa frihetsberövanden, är det påfallande hur mycket
sämre den enskildes ställning kan vara i det administrativa förfarandet än
i det judiciella. Utskottet anser därför, att de av motionärerna upptagna
spörsmålen förtjänar uppmärksamhet från statsmakternas sida, och instämmer
sålunda i det syfte som uppbär motionerna.

Vad gäller den föreslagna utredningen får utskottet anföra följande. Vidsträckta
problemkomplex, som berör utformningen och organisationen av
förvaltningsförfarandet, är för närvarande under utredning genom besvärssakkunniga
och förvaltningsdomstolskommittén. Besvärssakkunniga avser
att i ett förslag till lag om förvaltningsförfarandet upptaga vissa regler om
rätt för enskild att erhålla kostnadsersättning av allmänna medel. Utredningen
om administrativa frihetsberövanden intog i sitt förslag till lag om
socialdomstol vissa bestämmelser av intresse i förevarande sammanhang,
bl. a. om möjlighet att erhålla biträde på det allmännas bekostnad. Det avutredningen
avgivna betänkandet har jämte remissvar överlämnats till förvaltningsdomstolskommittén
för att beaktas vid fullgörande av kommitténs
uppdrag. Enligt utskottets mening är det uppenbart, att de resultat, som

Första lagutskottets utlåtande nr 25 år 196b

framgår av sålunda pågående utredningsarbete, är av stor betydelse för ett
riktigt ställningstagande till frågan om och i vad mån en särskild utredning
med det av motionärerna angivna ändamålet kan anses erforderlig. Härjämte
torde få erinras om att frågan om en reformering av den fria rättegången
behandlas av särskilt tillkallade sakkunniga, nämligen utredningen
om rättegångshjälp. Denna utredning har bland annat att undersöka huruvida
en lösning av problemet om rättshjälp i rättegång, åtminstone delvis,
kan vinnas på försäkringsbasis. De möjligheter som härvidlag kan komma
att yppa sig synes även böra observeras när det gäller frågan om en reforin
på det administrativa området.

Med hänsyn till det nu angivna utredningsläget anser utskottet att det
för närvarande måste anses synnerligen vanskligt att bedöma behovet av
ytterligare utredning rörande de av motionärerna upptagna spörsmålen.
Utskottet finner sig under sådana förhållanden icke kunna tillstyrka motionerna.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:585 och 11:712, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1964

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Erik Svedberg*, Arvidson*,
Wikner, Ferdinand Nilsson, Hilding, Lundin* och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, herrar
östrand, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, herrar
Larsson i Norderön och Svenungsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Nilsson, Ferdinand, och Larsson i Norderön, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort erhålla följande lydelse:

I förevarande motioner---(lika med de tre första styckena i utskottets
yttrande)---det administrativa området.

Med hänsyn till det nu angivna utredningsläget, innebärande att delar av
det berörda området behandlas i olika utredningar och från olika utgångs -

Första lagutskottets utlåtande nr 25 år 196b

punkter, synes det erforderligt och angeläget att det material till frågans allsidiga
belysning, som härigenom framkommit eller kan väntas framkomma,
på lämpligt sätt sammanställes och överarbetas i syfte att vinna en enhetlig
bedömning av hela frågekomplexet. Såsom av remissyttrandena framgår
kan härutöver konstateras att på vissa väsentliga områden erfordras
ytterligare utredning. Utskottet vill, med hänvisning till spörsmålens
betydelse ur allmän rättssäkerhetssynpunkt och för den enskilde, understryka
vikten av att det fortsatta arbetet bedrives så skyndsamt som möjligt.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bedöma under vilka former utredningen
lämpligen bör bedrivas.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1: 585
och II: 712, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
av frågorna rörande medborgarnas tillgång till dels
erforderlig rättshjälp i skattemål, mål om administrativa
frihetsberövanden och administrativa processförfaranden i
övrigt, dels ersättning för kostnader i mål och ärenden av
nämnda beskaffenhet.