Första lagutskottets utlåtande nr 24 (Utlåtande 1944:L1u24 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 24.

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revision av 8
kap. strafflagen m. m.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nr 74 i första kammaren av herr Linderot och nr 121 i andra kammaren
av herr Hagberg i Luleå m. fl. I motionerna, vilka äro likalydande, föreslås,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa:

1) att en sådan omarbetning skyndsamt måtte företagas av 8 kap. strafflagen
och proposition i följd därav framläggas, att endast verkligt spioneri och ett
utlämnande av sådana uppgifter, vilkas offentliggörande innebär en försämring
av Sveriges försvarsläge, blir straffbelagt,

2) att sådan omarbetning skyndsamt måtte företagas av förordningen den
22 april 1881 örn offentlighet vid under domstolarna och proposition i följd
därav framläggas, att av ordalydelsen otvetydigt framgår, att endast under
den tid något sådant förhållande avhandlas, som med hänsyn till rikets försvarsläge
bör hemlighållas, rättegången får hållas inom lyckta dörrar,

3) att proposition om sådan ändring av rättegångsbalken måtte framläggas,
att beslut om handläggning av mål inom lyckta dörrar må kunna särskilt överklagas,

4) att proposition om sådan ändring av utlänningslagen måtte framläggas,
att utlänning icke skall av administrativ myndighet utöver vad för svensk medborgare
gäller kunna berövas sin frihet.

I fråga om de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina förslag får utskottet
hänvisa till motionerna.

Utskottet. Beträffande det under 1) i motionärernas hemställan väckta förslaget om en
skyndsam omarbetning i närmare angiven riktning av 8 kap. strafflagen får
utskottet till en början erinra om att straffrättskommittén för närvarande är
sysselsatt med en revision av nämnda strafflagskapitel i dess helhet. Kommitténs
förslag till ny lydelse av kapitlet ingår i det betänkande örn brott mot
staten och allmänheten, som kommittén torde komma att avlämna redan under
innevarande år. Proposition i ämnet torde enligt vad utskottet inhämtat vara
att förvänta till nästa års riksdag. Resultatet av det pågående utredningsarbetet
bör enligt utskottets mening avvaktas innan eventuell framställning göres om
ändringar i gällande rätt på grundval av motionärernas förslag. Med hänsyn
härtill har utskottet icke funnit skäl att underkasta detta förslag någon mera
ingående granskning. Att vissa bestämmelser i 8 kap. strafflagen i dess nuvarande
lydelse icke erhållit en ur alla synpunkter tillfredsställande utformning

Första lagutskottets utlåtande nr 24.

synes emellertid obestridligt. Detta gäller, såsom också motionärerna fram*
hålla, särskilt de bestämmelser, som avse spioneri och olovlig underrättelseverksamhet.
I samband med behandlingen av förevarande motioner ävensom motionerna
I: 138 samt I: 139 och II: 215, varöver utskottet denna dag avgivit särskilda
utlåtanden (nr 23 och 26), har utskottet erhållit tillfälle att taga kännedom
om tillämpningen av olika bestämmelser i 8 kap. strafflagen. På grund
av de erfarenheter utskottet därvid vunnit rörande tillämpningen av straffbestämmelserna
angående olovlig underrättelseverksamhet har utskottet i utlåtandet
nr 23 föreslagit att åtal för brott mot 8 kap. 14 a § strafflagen och
sådan förberedelse eller medverkan därtill, som avses i 26 eller 28 § samma
kapitel, icke skall få anställas utan Konungens lov. Bestämmelserna härom
skola enligt utskottets förslag träda i kraft den 1 juli 1944. Genom den av
utskottet föreslagna anordningen, vilken torde vara ägnad att förebygga olämpliga
åtal enligt omförmälda lagrum, bliva jämväl de i nu förevarande motioner
framställda önskemålen i viss mån tillgodosedda. Med hänsyn till vad sålunda
anförts finner utskottet sig icke böra förorda bifall till motionerna i
denna del.

Jämlikt kungl, förordningen den 22 april 1881 örn offentlighet vid underdomstolarna
gäller såsom huvudregel att rättegången vid de allmänna underdomstolarna
skall vara offentlig. Om rätten finner förekommande mål vara
för anständigheten och sedligheten stötande eller att i följd av rättegångens
offentlighet något kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör
hållas hemligt för främmande makt, skola emellertid åhörarna på ordförandens
tillsägelse avträda. Enligt bestämmelser i skilda lagar äger rätten även i
åtskilliga andra fall förordna att mål skall handläggas inom stängda dörrar.
Av 16 kap. 8 § rättegångsbalken i 1734 års lag följer att beslut varigenom allmän
underrätt förordnat om måls handläggning inom stängda dörrar icke må
särskilt överklagas. Part som är missnöjd med beslutet äger jämlikt 25 kap.
7 § rättegångsbalken draga beslutet under hovrättens prövning allenast i sammanhang
med fullföljd av talan i huvudsaken.

Vad i 1881 års förordning är stadgat i avseende å rättegång vid allmän underrätt
skall enligt lag den 29 maj 1936 äga tillämpning när muntligt förhör
äger rum inför hovrätt. Icke heller beslut av hovrätt att förhör skall hållas
inom lyckta dörrar får särskilt överklagas. Rättegången i högsta domstolen
är enligt gällande rättegångsordning icke i något fall offentlig.

Enligt 5 kap. 1 § rättegångsbalken den 18 juli 1942, om vars ikraftträdande
det tillkommer Kungl. Majit med riksdagen alt förordna, gäller att
förhandling vid domstol i alla instanser skall vara offentlig. Kan det antagas,
att något, som väntas förekomma vid förhandling, är stötande för anständigheten
och sedligheten eller att till följd av offentligheten något kan uppenbaras,
som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande
makt, äger rätten förordna, att förhandlingen skall hållas inom stängda
dörrar. Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom
stängda dörrar, skall sådan föreskrift gälla. Processlagberedningen har i sitt

Första lagutskottets utlåtande nr 24.

nyligen avgivna betänkande med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken
m. m. framlagt förslag till en särskild lag, enligt vilken domstol
skall äga förordna, att förhandling i vad den angår vid domstolen företedd
handling, som ej må till envar utlämnas, skall hållas inom stängda dörrar.

Mot underrätts beslut att förhandling skall hållas inom stängda dörrar må
på grund av stadgandet i 49 kap. 8 § första stycket nya rättegångsbalken talan
föras allenast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att enligt gällande rättegångsordning
rättegången vid underdomstolarna och enligt den nya rättegångsbalken
rättegången i alla instanser i princip är offentlig. Enligt utskottets mening
är det av synnerlig vikt att denna princip upprätthålles i största möjliga utsträckning
Erfarenheterna från skilda länder giva vid handen att hemliga
rättegångar kunna medföra allvarliga faror för rättssäkerheten. Det synes å
andra sidan ofrånkomligt att undantag från offentlighetsprincipen skall kunna
göras i särskilda fall. Mål som äro stötande för anständigheten och sedligheten
böra självfallet kunna handläggas inom stängda dörrar. Detsamma
gäller vissa mål där enskildas förhållanden, yrkeshemligheter och dylikt icke
böra komma till allmänhetens kännedom. Utskottet utgår från att motionärernas
förslag under 2) i motionerna icke avsett ändring i dessa hänseenden
utan allenast i bestämmelserna om handläggning inom stängda dörrar i sådana
fall då något kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör
hållas hemligt för främmande makt. Huruvida dessa bestämmelser erhållit
en ur alla synpunkter fullt ändamålsenlig utformning kan uppenbarligen vara
föremål för delade meningar. Att begränsa undantagen från offentlighetsprincipen
på det sätt som motionärerna föreslagit torde å andra sidan knappast
vara tillrådligt, även örn upplysningar av de mest skilda slag tydligtvis
kunna vara av beskaffenhet att inverka på rikets försvarsläge. Det väsentligaste
torde emellertid icke vara bestämmelsernas utformning i och för sig
utan domstolarnas sätt att tillämpa desamma. Innebörden av gällande bestämmelser
torde vara att handläggning inom stängda dörrar skall få förekomma
endast under sådana skeden av rättegången, varunder något kan uppenbaras,
som på den ena eller andra i lag medgivna grunden bör hållas hemligt. Så
snart rättegången berör andra förhållanden bör handläggningen åter göras
offentlig. Framhållas må, att det uppenbarligen mången gång är svårt eller
till och med omöjligt att på förhand avgöra huruvida under handläggningen
av ett mål sådana omständigheter kunna förekomma, att målet bör handläggas
inom stängda dörrar. Huruvida domstolarna i mål av nu förevarande
art förordnat örn handläggning inom stängda dörrar i större utsträckning än
hänsyn till rikets säkerhet påkallat kan icke av utskottet bedömas. Tillämpningen
av ifrågavarande lagbestämmelser torde, enligt vad utskottet inhämtat,
bliva föremål för undersökning av de sakkunniga, som tillkallats för att
verkställa utredning rörande tillämpningen av 1937 års lagstiftning örn allmänna
handlingars offentlighet. Utskottet har på grund av det anförda icke
funnit sig böra förorda bifall Lill motionärernas förslag i denna del.

Olika meningar ha inom utskottet yppats angående lämpligheten och än -

Första lagutskottets utlåtande Nr 24.

damålsenligheten av den föreslagna bestämmelsen att beslut örn handläggning
av mål inom stängda dörrar skulle kunna särskilt överklagas. Å ena sidan
har framhållits, att målets handläggning torde böra fortsättas utan hinder av
anförda besvär och att besvären fördenskull i regel icke kunde beräknas leda
till någon ändring i fråga örn förfarandet vid underinstansen. Därvid har
erinrats örn bestämmelserna i 4 § lagen den 2 juni 1922 om tiden för företagande
av rannsakning med häktad, enligt vilka fortsatt rannsakning med
häktad i regel skall äga rum inför rådhusrätt senast å åttonde dagen
och inför häradsrätt .senast å fjortonde dagen från förra rannsakningen.
I mål av nu ifrågavarande beskaffenhet torde de tilltalade så gott
som undantagslöst vara häktade. Å andra sidan har framhållits, att redan
tillvaron av en bestämmelse av ifrågasatt innehåll skulle vara ägnad att motverka
en hos domstolarna eventuellt förefintlig benägenhet att förordna om
måls handläggning inom stängda dörrar. Det har även erinrats att bestämmelserna
i 1922 års lag i väsentlig mån tillkommit i de häktades eget intresse.
Om den häktade själv skulle finna så stort intresse förbundet med rättegångens
offentlighet, att han önskar underkasta sig en på grund av hans
egna besvär förlängd häktningstid, borde därför de anförda bestämmelserna
icke stå i vägen för hans möjlighet att föra särskild talan mot beslut att rättegången
mot honom skall företagas inom stängda dörrar med den verkan att
målet under tiden vilar. Utskottet har vid övervägande av dessa synpunkter
funnit sig icke böra tillstyrka någon framställning i enlighet med motionärernas
förslag men vill i anledning av motionerna understryka angelägenheten
av att domstolarna i största möjliga utsträckning upprätthålla principen om
rättegångarnas offentlighet.

Beträffande slutligen förslaget om sådan ändring av utlänningslagen, att
utlänning icke skall kunna av administrativ myndighet berövas sin frihet utöver
vad som gäller för svensk medborgare, må erinras att chefen för justitiedepartementet
den 28 april 1943 tillkallat särskilda sakkunniga att inom departementet
verkställa en översyn av gällande utlänningslag jämte vad därmed
äger samband. I direktiven för de sakkunniga uttalas, att frågorna örn
sådana åtgärder mot utlänningarna, vilka innebära frihetsberövande i en eller
annan form, och om den ordning, i vilken ärenden av detta slag böra handläggas,
förtjäna särskild uppmärksamhet och alt därvid spörsmålet örn beredande
av tillfälle för utlänningen att utföra sin talan träder i förgrunden.
Härjämte har framhållits, alt frågorna beträffande frihetsberövande åtgärder
mot utlänningar fordra skyndsam behandling. Enligt vad utskottet inhämtat
komma de sakkunniga att redan innevarande år avlämna förslag till ny utlänningslagstiftning.
Proposition i ämnet väntas komma att föreläggas 1945
års riksdag. I avbidan på det slutliga förslagets framläggande ha de sakkunniga
redan den 1 augusti 1943 avlämnat en promemoria angående utlännings
omhändertagande i förläggning eller tagande i förvar. På grundval av de
sakkunnigas förslag har Kungl. Maj:t den 18 september 1943 utfärdat dels en
kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 1 september

Första lagutskottets utlåtande nr 24.

1939 med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar och dels en
kungörelse nied vissa föreskrifter angående utlännings hållande i förvar. I
dessa författningar ha meddelats vissa bestämmelser i syfte att öka rättssäkerheten
för utlänningar vilka i administrativ ordning berövats sin frihet.
Genom en den 17 december 1943 utfärdad lag har därjämte, i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av de sakkunniga utarbetat förslag, i utlänningslagen
införts en ny paragraf, betecknad 49 a §, varigenom Kungl. Maj :t erhållit
befogenhet att i ärenden, som avses i lagen eller med stöd därav utfärdad
författning, förordna örn förhör inför domstol.

Då gällande utlänningslagstiftning enligt vad sålunda anförts är föremål
för revision, vid vilken frågorna örn frihetsberövande åtgärder mot utlänningar
bliva särskilt beaktade, finner utskottet icke anledning tillstyrka bifall
till det under 4) i motionärernas hemställan framställda förslaget.

Utskottet får under hänvisning till det anförda hemställa,

att förevarande motioner, I: 74 och II: 121, icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1944.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Branting, Westman,
Ahlkvist, Krugel, Ragnar Bergh och Lindblom;

från andra kammaren: herrar Gezelius, Werner, Björling och Lindberg, fru Gustafson,
herrar Landgren och Lindahl saint fröken Öberg.

Reservation

av herrar Schlyter, Branting, Ahlkvist och Gezelius, fru Gustafson samt
fröken Öberg, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

»Beträffande det under ——- — (lika med utskottet)---i denna del.

Jämlikt kungl, förordningen--- —- (lika med utskottet)---talan

i huvudsaken.

Vad i 1881 —---(lika med utskottet) —----något fall offentlig.

Enligt 5 kap.---(lika med utskottet)----inom stängda dörrar.

Första lagutskottets utlåtande nr 24. 25

Mot underrätts beslut---— (lika med utskottet)--— eller slut ligt

beslut.

Av den lämnade---(lika med utskottet)---icke av utskottet

bedömas. Frågan synes emellertid utskottet förtjänt av en undersökning, vilken
lämpligen torde kunna anförtros åt de sakkunniga, som tillkallats för
att verkställa utredning rörande tillämpningen av 1937 års lagstiftning örn
allmänna handlingars offentlighet.

Olika meningar ha---- (lika med utskottet)--— under tiden

vilar. Utskottet finner frågan vara av den vikt, att en lagändring synes böra
komma under övervägande i samband med den av utskottet förut förordade
undersökningen.

Beträffande slutligen förslaget — — — (lika med utskottet)---hem ställan

framställda förslaget.

Utskottet får under hänvisning till det anförda hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 74
och II: 121, ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående
tillämpningen av gällande bestämmelser om offentlighet vid
domstolarna i mål av den i motionerna avsedda beskaffenhet
ävensom angående rätt för part att föra särskild talan mot
beslut, varigenom domstol förordnat örn måls handläggning
inom stängda dörrar, samt för riksdagen framlägga det förslag
vartill utredningen må föranleda.»