Första lagutskottets utlåtande nr 23 (Utlåtande 1946:L1u23 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra
stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända
handlingar med posten m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, dels ock en i ämnet väckt
motion.

Genom en den 12 januari 1946 dagtecknad proposition, nr 16, har Kungl.
Majit under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
torda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m.;

2) lag om ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser
angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet
vid krig eller krigsfara m. m.; samt

3) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen.

Propositionen har, såvitt angår de under 1) och 2) angivna lagförslagen,
hänvisats till lagutskott och behandlats av första lagutskottet. Det under 3)
omförmälda lagförslaget har hänvisats till behandling av konstitutionsutskottet.

De av första lagutskottet behandlade lagförslagen äro intagna nedan.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma av herr Persson i Landafors inom andra kammaren
väckt motion, nr 397, vari föreslås att riksdagen ville besluta att 2 §
första stycket i förslaget till lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra
stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten
m. m. måtte erhålla följande lydelse: »Handling som inkommer till statseller
kommunalmyndighet med posten skall anses ingiven av den som undertecknat
handlingen. Handlingen skall anses ingiven den dag, då handlingen
eller avi örn värdeförsändelse, i vilken handlingen finnes innesluten, inkom
till mottagaren.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Majrts förslag, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas nedan, hänvisa till propositionen.
För motiveringen till motionärens yrkande redogöres nedan.

Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 9 sami. 1 avd. Nr 23—25.

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

Genom lag den 22 juni 1944 (nr 393) om rätt att i mål och ärenden som tillhöra
domstols handläggning insända handlingar med posten m. m. har föreskrivits,
dels att inlaga eller annan handling som skall ingivas till domstol,
domare, överexekutor eller nedre justitierevisionen eller — i visst fall — till
militär befälhavare må inlämnas genom bud eller insändas med posten i betalt
brev, dels ock att vad i lag eller författning är stadgat om att handling
skall ingivas före visst klockslag å dagen ej skall äga tillämpning i fråga om
handling som avses i lagen.

Fråga har därefter uppkommit om en motsvarande lagstiftning beträffande
administrativa mål och ärenden. Visserligen gäller redan nu som huvudregel,
att handlingar i dylika ärenden må insändas med posten, men i ett
stort antal fall är föreskrivet att besvär, ansökan eller annan inlaga skall
ha inkommit före klockan tolv å dagen. I en inom justitiedepartementet
utarbetad, den 8 januari 1945 dagtecknad promemoria angående ändring i
visst hänseende av bestämmelserna rörande besvärs- och ansökningstider
m. m. inom förvaltningen har denna fråga upptagits till behandling.

Utskottet får beträffande innehållet i promemorian hänvisa till propositionen
s. 9—11.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning,
socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,
kammarrätten, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen,
domänstyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,
lantbruksstyrelsen, statens livsmedelskommission, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro
och Jämtlands län, domkapitlen i Uppsala, Göteborgs, Växjö, Lunds och
Härnösands stift, kanslern för rikets universitet, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund och Sveriges advokatsamfund. Vid det
av kanslern för rikets universitet avgivna utlåtandet ha fogats yttranden från
rektorsämbetet och det mindre konsistoriet vid universitetet i Uppsala, från
rektorsämbetet vid universitetet i Lund samt från karolinska institutets kollegienämnd.

De förslag, vari promemorian utmynnar, ha i det övervägande antalet yttranden
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Åtskilliga myndigheter och sammanslutningar
ha särskilt framhållit betydelsen av att i förevarande hänseenden
åstadkomma enhetlighet inom olika områden av statsverksamheten.

För det närmare innehållet i yttrandena redogöres å s. 12—17 i propositionen.
Till denna redogörelse hänvisar utskottet.

I kungl, förordningen den 14 december 1866 angående ändring av gällande
stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas
av förvaltande myndigheter och ämbetsverk, har med avseende å dylika
mål, som icke fullföljas till domstol, föreskrivits att, var och i vilken instans
klagan än föres, besvären vid talans förlust skola inlämnas, i mål från
de fyra nordligaste länen innan klockan 12 å fyrtiofemte dagen och i mål

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

från övriga orter i riket innan klockan 12 å trettionde dagen från delfående!
av det beslut som överklagas; dock att menighet äger tillgodonjuta femton
dagar längre besvärstid. Vad angår besvärstid i mål som bedömas efter bevillningsförordningen
och kommunallagarna samt mål som fullföljas från
konsistorierna hänvisas i förordningen till vad särskilt är eller varder stadgat.

De besvärsregler, som upptagits i andra särskilda författningar och i ämbetsverks,
kristidskommissioners och andra myndigheters instruktioner, lia i
ett stort antal fall — ehuru icke undantagslöst — så utformats, att besvärstiden
utgår klockan 12 på dagen. Härvidlag har ofta direkt utsagts, att besvären
skola ingivas före nämnda klockslag sista dagen av besvärstiden. I
andra fall har samma fatalietid stadgats genom föreskrift att besvär må
anföras inom tid som för överklagande av förvaltande myndigheters och
ämbetsverks beslut är bestämd, alltså genom hänvisning till förordningen
den 14 december 1866. Stundom har stadgats, att talan mot beslut må föras
hos Konungen i den ordning som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.
En tendens kan sägas ha förelegat att behålla tolvslaget med avseende å klagan
hos Kungl. Maj:t och hos kammarrätten, medan vid talans fullföljande
till länsstyrelser, centrala verk och andra myndigheter merendels icke fordrats,
att besvären skola inkomma före visst klockslag sista dagen av besvärstiden.
Den praxis som härvidlag kan anses föreligga känner emellertid talrika
undantag. Sedan den förenämnda lagen den 22 juni 1944 utfärdats, har
emellertid eftersträvats att även på det administrativa området helt undvika
föreskrift om iakttagande av tolvslaget.

Föreskrift att inlagor eller andra handlingar skola vara förvaltningsmyndighet
till handa före visst klockslag på dagen förekomma även i andra sammanhang
än beträffande besvär. Tiden klockan 12 på dagen har sålunda
emellanåt uppställts såsom fatalietid för ansökningar till vissa offentliga
tjänster, t. ex. prästtjänster, vissa tjänster inom undervisningsväsendet
och vissa läkartjänster. I allmänhet synes emellertid tolvslaget icke vara fatalietid
för ansökningar, vare sig till offentlig tjänst eller i andra fall.

Jämlikt kungl, förordningen den 8 april 1925 (nr 83) angående rätt för
parter i kommunala mål samt i fattigvårds- och barnavårdsmål att med posten
insända besvärsskrifter och övriga handlingar är det part medgivet att
i mål enligt kommunallagarna, fattigvårdslagen och barnavårdslagen, i stället
för att ingiva handlingarna, under iakttagande för övrigt av vederbörlig
tid och ordning, på eget äventyr till myndighet insända besvär och andra
handlingar i betalt brev med allmänna posten, och genom kungl, förordningen
samma dag (nr 84) angående rätt för parter i mål och ärenden, som tillhöra
statsdepartements och förvaltande myndigheters handläggning, att med
posten insända handlingar har förordnals, att det jämväl i övriga mål och
ärenden skall vara sökande, klagande och förklarande tillåtet att till statsdepartement
och förvaltande myndigheter med posten insända ansökningar,
besvär och andra handlingar. Ifrågavarande båda förordningar trädde i stället
för tvenne den 12 juni 1885 utfärdade författningar av i huvudsak samma
innehåll.

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

Enligt 1 § lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser
angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid
krig eller krigsfara m. m., vilken lag avlöst en den 1 november 1940 utfärdad
lag (nr 923) i samma ämne, äger Konungen vid krig eller krigsfara eller
eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordna om
tillämpning av vissa i lagen upptagna bestämmelser som innebära avvikelse
i olika hänseenden från vad som i allmänhet gäller med avseende å förvaltningsverksamheten.
Lagen äger enligt paragrafen ej tillämpning beträffande
riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder,
deputerade, revisorer, ombudsmän och verk eller i fråga om krigsdomstolar
eller myndigheter, som avses i lagen med särskilda bestämmelser angående
domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m., eller beträffande
mål eller ärende, varom stadgats i sistnämnda lag eller lagen med särskilda
bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m. Med den begränsning,
som framgår av det sagda, förstås enligt lagrummet med statsmyndighet:
alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar,
nämnder, kommissioner och kommittéer, samt med kommunalmyndighet:
alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer,
myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer,
utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar.
Bland de regler i lagen, om vars tillämpning Konungen äger förordna, märkes
det i 9 § fjärde stycket givna stadgandet att vad i lag eller författning
är föreskrivet därom, att handling skall ingivas före visst klockslag å dagen,
ej skall äga tillämpning. Något förordnande om tillämpning av lagens bestämmelser
har icke meddelats.

Vid remiss till lagrådet av inom justitiedepartementet upprättade förslag
till lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m., samt lag
örn ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser
angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig
eller krigsfara m. m. har föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,
anfört bland annat följande.

»Till motivering för tolvslagets avskaffande jämväl inom förvaltningen
ha åberopats såväl praktiska skäl — särskilt svårigheten att iakttaga
visst klockslag då handlingar insändas med posten — som behovet av
enhetliga bestämmelser för olika grenar av statsverksamheten. Eftersom utvecklingen
på sista tiden gått i riktning mot att bestämma fatalietiden utan
anknytning till visst klockslag, ligger det uppenbarligen nära till hands att
söka ernå likformighet genom att upphäva ännu gällande stadganden om
tolvslaget.

Den föreslagna reformen har — utom för en grupp av fall som jag senare
skall närmare beröra — vunnit anslutning i remissyttrandena. Från flera
håll har emellertid såsom en ogynnsam konsekvens framhållits, att det icke
vore klart, vid vilken tid på dagen fristen i fortsättningen komme att ut -

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

löpa: när myndighetens registratorskontor stängdes, eller vid den allmänna
expeditionstidens slut, eller då tjänstemännen faktiskt avslutade dagens arbete
på tjänsterummet, eller till äventyrs när möjligheten att nedlägga försändelser
i myndighetens brevlåda upphörde. Vidare har anmärkts att, i den
mån expeditionstidens slut bleve den avgörande tidpunkten, svårigheter kunde
uppstå dels till följd av registratorskontorens tidigare stängningstid, dels
också på grund av att flertalet myndigheter hade olika stängningstid sommar
och vinter liksom dag före sön- och helgdag samt andra veckodagar.

I anledning av dessa betänkligheter vill jag till en början erinra, att det
endast är fråga om att inom förvaltningen i allmänhet övergå till en ordning
som redan i viss omfattning är i tillämpning utan att — trots frånvaron
av närmare bestämmelser örn fatalietidens slutpunkt — några svårigheter
i praktiken torde ha uppstått. Med hänsyn till de skiftande förhållandena
vid olika stats- och kommunalmyndigheter torde det icke vara
lämpligt att i den föreslagna lagen intaga nya generella föreskrifter om viss
tidpunkt sista dagen, då besvärsskrifter och andra handlingar skola vara
myndigheten tillhanda. För myndigheter, som hava expedition, torde emellertid
i regel den allmänna expeditionstidens slut, alltså den tidpunkt då myndighetens
lokaler stängas för allmänheten, böra anses utgöra den tidpunkt,
då allmänheten äger påfordra att senast få ingiva sina handlingar. Hos
myndigheter, vilka hava särskilt registratorskontor eller liknande avdelning
för mottagning av inkommande handlingar, får emellertid expeditionstidens
slut för denna avdelning anses avgörande. Skulle en handling — oaktat skyldighet
att mottaga den icke längre föreligger — likväl av behörig tjänsteman
mottagas dagen i fråga, bör den anses rätteligen inkommen. Att någon
på så sätt kan undantagsvis bevara sin rätt eller talan, oaktat myndigheten
haft möjlighet att ställa sig avvisande, synes mig vara av underordnad betydelse.
Med behörig tjänsteman bör, där registrator finnes, förstås ej blott
registratorn utan även överordnad befattningshavare som är villig att mottaga
handlingarna. Hinder torde ej föreligga att med avseende å tid efter
registratorskontorets stängning träffa särskild anordning, såsom öppethållande
av brevlåda eller dylikt, för mottagande av handlingar. Den från några
håll påtalade svårigheten för allmänheten att hålla reda på de växlande slutpunkterna
för myndigheternas expeditionstid olika tider på året och olika
veckodagar synes böra föranleda övervägande, huruvida icke i administrativ
ordning bör meddelas föreskrift örn att expeditionstiden icke bör sluta
före viss tid på dagen. Såsom i promemorian påpekas, torde den nya ordningen
böra föranleda att myndigheter, vilka i större utsträckning lia att
taga befattning med ärenden av förevarande slag, låta tömma sina postfack
varje arbetsdag vid expeditionstidens slut. Det synes mig icke möta betänkligheter,
att diarieföringen av den sent avhämtade posten eventuellt uppskjules
till nästa dag. Vad slutligen angår myndigheter som icke hava expedition
synes efter den föreslagna ändringens genomförande fatalietiden icke
kunna anses utgå förrän vid dagens slut, alltså klockan tolv på natten.

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

Jag finner ej tillräckliga skäl föreligga att, på sätt Överståthållarämbetet
ifrågasatt, ålägga alla kommunala och kyrkliga myndigheter att föra diarier
över inkommande handlingar. I anledning av generaltullstyrelsens hemställan
torde böra övervägas att — såsom skedde i anslutning till lagen den 22
juni 1944 — meddela närmare anvisningar om innehållet i besvärshänvisning
till sådana beslut som här äro i fråga.

Generalpoststyrelsen har påkallat stadgande örn att i de fall, då handling
insänts såsom värdeförsändelse, den skall anses behörigen inkommen redan
då avi om värdeförsändelsen kommit myndigheten tillhanda. Någon sådan
bestämmelse finnes icke vare sig i nya rättegångsbalken eller i 1944 års lag
om rätt att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända
handlingar med posten m. m., och jag har icke funnit lämpligt att i nu förevarande
lagförslag meddela någon föreskrift med angivna innebörd.

I ett särskilt fall, nämligen i fråga om ansökningar till ämbeten och
tjänster, har — såsom jag tidigare antytt — tvekan yppats örn lämpligheten
att avskaffa tolvslaget såsom fatalietid. Vad beträffar ansökan till prästerlig
tjänst har ändringen avstyrkts av ett domkapitel, och i flera yttranden från
akademiska myndigheter har den uppfattningen kommit till uttryck, att för
deras ämbetsområden något behov av ändrade föreskrifter knappast förelåge.
Ehuru den tvekan som sålunda yppats med hänsyn lill omständigheterna
är förståelig, bör det dock erinras örn att för stora områden av statlig
och kommunal verksamhet ansökningstidernas utgång sedan länge varit bestämd
utan anknytning till visst klockslag och att denna ordning fungerat väl.
Det torde knappast föreligga tillräckliga skäl att, när tolvslaget nu i övrigt
avskaffas såsom slutpunkt för ansökningstider, bibehålla detsamma för några
få grupper av statstjänster, såsom prästämbeten och akademiska lärarebefattningar.

Den föreslagna lagen torde ej innebära hinder att i särskilda fall, t. ex.
vid upphandling, föreskriva att anbud eller dylikt skall lia inkommit före
visst klockslag. Jag har icke ansett mig böra uppställa förbud häremot men
vill uttala, att det i regel icke torde vara lämpligt att uppställa något visst
klockslag i dylika fall, när man strävar efter att borttaga bestämmelser
därom på andra områden. Såsom stadsförbundet framhållit äro icke heller
föreskrifter i kommunala reglementen åsyftade i detta sammanhang, men
det synes lämpligt att de kommunala myndigheterna icke utan alldeles särskilda
skäl i av dem utfärdade reglementen bibehålla föreskrifter om tolvslag
såsom fatalietid.

I promemorian har med hänvisning till lagen den 7 december 1934 om
tillsättning av prästerliga tjänster och lagen den 13 november 1936 om domkapitel,
vilka båda upptaga besvärsregler med tolvslag, uttalats, att den nya
lagen icke torde kunna utfärdas utan kyrkomötets medverkan. Detta uttalande
har särskilt understrukits av domkapitlet i Uppsala och föranlett erinran
endast från kammarkollegiet. Kollegiet har bl. a. ifrågasatt, huruvida
ej lagen den 22 juni 1944 kunde anses utgöra ett precedensfall, enligt vilket
en lag som den nu föreslagna ej behövde hänskjutas till allmänt kyrkomöte.

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

Någon klar praxis angående frågan, i vilken utsträckning ändring i lagar,
vilka jämlikt § 87 2:o regeringsformen tillkommit med kyrkomötets samtycke,
kan ske utan kyrkomötets bifall, torde icke föreligga. I en del av kyrkomötet
godkända kyrkliga lagar av ekonomiskt innehåll ha dock på senare
tid vid åtskilliga tillfällen ändringar genomförts utan kyrkomötets hörande
eller utan att kyrkomötet beretts tillfälle till annan medverkan än att avgiva
yttrande. Vad angår det nu föreliggande lagstiftningsärendet är det uppenbart,
att frågan örn tiden och sättet för anförande av besvär m. m. i administrativa
mål — ehuru den berör även kyrkliga organ — icke har något
speciellt kyrkligt intresse. Frågan är av allmänt administrativ karaktär med
den obestridliga tyngdpunkten förlagd utanför den kyrkliga administrationens
område. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att vissa nu gällande,
i administrativ ordning utfärdade bestämmelser angående besvärs anförande
ansetts äga tillämpning jämväl å kyrkliga ärenden. Uppenbarligen skulle det
vara mindre tillfredsställande att eventuellt icke kunna genomföra en reform
som den förevarande över bela linjen utan nödgas göra förbehåll för
vissa lagar som röra det kyrkliga. Vid övervägande av de skäl som kunna
anföras för och emot kan jag för min del icke finna något bestämt hinder
föreligga att utan kyrkomötets medverkan lösa ett problem av förevarande
art på ett sätt som återverkar även inom den kyrkliga administrationen.

Vad härefter angår reglerna om handlingars insändande med
posten vill jag gentemot den erinran som av kammarkollegiet framställts
mot huvudbestämmelsen i 1 § första stycket av utkastet framhålla, att laggrund
för rätten att medelst posten överlämna handlingar torde erfordras
blott i de fall där det i lag förutsättes, att handlingen i fråga skall ingivas.
Den i utkastet upptagna regeln synes därför vara tillfyllest, trots att dess avfattning
är snävare än bestämmelserna i 1925 års författningar.

Definitionerna på stats- och kommunalmyndighet i 1 § andra stycket, vilka
av kammarkollegiet ansetts överflödiga, synas äga värde såsom belysande
lagstiftningens omfattning och torde därför böra kvarstå. Jämväl stadgandet
i 2 § första stycket om att inkommen handling skall anses ingiven av den som
undertecknat densamma synes mig böra bibehållas. Däremot torde det knappast
vara påkallat att, såsom försvarets civilförvaltning ifrågasatt, i lagen
särskilt utsäga, att handling får inlämnas genom bud.»

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

I motionen anföres bland annat, alt handlingar av här ifrågavarande slag
i allmänhet torde sändas i värdeförsändelser, en försiktighetsåtgärd som icke
borde bestraffas. Sådan försändelse utdelades icke av brevbärare, utan erhölle
mottagaren endast en avi örn värdeförsändelsens ankomst. Då det icke
kunde vara riktigt, alt handlingens avsändare skulle lida rättsförlust till
följd av alt myndigheten på grund av mellankommande hinder kanske icke
kunde utkvittera försändelsen samma dag, och då avin måste anses representera
den insända handlingen, borde det vara till fyllest örn avin före

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

'' fatalietidens utgång kommit myndigheten till handa. Att en sådan bestämmelse
icke gällde för mål och ärenden, som tillhöra domstols handläggning,
vore en brist som lätt kunde repareras.

Utskottet. Det genom förevarande proposition framlagda förslaget till lag om rätt
att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning
insända handlingar med posten m. m. avser att utgöra en motsvarighet
inom förvaltningens område till lagen den 22 juni 1944 om rätt att
i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända handlingar
med posten m. m. Den väsentliga nyheten i förslaget är föreskriften, att vad
i lag eller författning är stadgat därom, att handling skall hava inkommit
till stats- eller kommunalmyndighet före visst klockslag å dagen, skall upphöra
att gälla. Därjämte lia i förslaget upptagits generella föreskrifter om
rätt att till myndigheter insända handlingar nied posten, vilket redan nu på
grund av särskilda stadganden eller sedvana i stor utsträckning är medgivet.
Huvudbestämmelserna i förslaget hava utformats i nära överensstämmelse
nied 1944 års lag.

Enligt 1 § första stycket i förslaget må ansökan, besvärsinlaga eller annan
handling som skall ingivas till stats- eller kommunalmyndighet insändas
nied posten i betalt brev. Motsvarande stadgande i 1944 års lag innehåller
dessutom den föreskriften att handling må inlämnas genom bud. Det har
inom utskottet ifrågasatts huruvida icke i förevarande paragraf borde intagas
en föreskrift av samma innehåll. Framhållas må emellertid, att en föreskrift
att handling skall ingivas till myndighet icke i och för sig förutsätter
personligt ingivande. För ifrågavarande lagstiftnings syfte är en bestämmelse
att handling må inlämnas genom bud behövlig endast i de fall, då särskilt
stadgats, att part skall inställa sig och ingiva handling. Då något sådant
.stadgande icke — såsom vid inställelse inför domstol i vissa fall — förekommer
inom förvaltningen, har utskottet icke funnit anledning frångå
Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt.

I 2 § av förslaget har bland annat föreskrivits, att handling skall anses ingiven
den dag då den inkom till mottagaren. Motsvarande bestämmelse finnes
intagen i 1944 års lag och 33 kap. 3 § nya rättegångsbalken för där avsedda
fall. Bestämmelser av enahanda innehåll föreslås även i vissa av nya rättegångsbalkens
genomförande föranledda lagförslag. I den i ämnet väckta
motionen har i fråga om denna bestämmelse yrkats ändring såtillvida att
det -— för att handling skall anses ingiven i rätt tid -— bör vara tillfyllest
att avi örn värdeförsändelse, vari handlingen finnes innesluten, inkommit till
mottagaren. Utskottet finner övervägande skäl tala till förmån för att avi
om försändelse i nämnda avseende likställes nied vanliga brev. Därest försändelse
rekommenderats, assurerats eller befordrats som paket, bör den
sålunda enligt utskottets mening anses hava inkommit i rätt tid, om avi å
försändelsen (inklusive adresskort) inkommit till vederbörande myndighet
före den avgörande tidpunkten, även om försändelsen icke kan utkvitteras
dessförinnan. Till förmån för Kungl. Maj:ts förslag kan måhända tala in -

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

tresset för parter och sökande att omedelbart efter en besvärs- eller ansökningstids
utgång kunna erhålla vetskap om vilka handlingar som inkommit.
Då det emellertid måste anses åligga en myndighet att utan dröjsmål utkvittera
inkomna avier och handlingen sålunda mycket snart kan bliva för
myndigheten tillgänglig, synes detta skäl icke kunna tillmätas avgörande
betydelse. Med hänsyn härtill föreslår utskottet en ändring i 2 § av ovan
angiven innebörd.

Propositionen i övrigt har — såvitt densamma behandlats av utskottet —
icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Inom utskottet har ifrågasatts huruvida icke en handling skulle kunna
anses ingiven, så sinart en myndighet, som själv ombesörjer posthämtning,
är i tillfälle att avhämta densamma. Härigenom skulle man vinna att en
persons rätt icke kunde gå förlorad genom att myndigheten dröjde med att
avhämta posten. Utskottet anser att starka skäl tala till förmån för en sådan
ståndpunkt, men finner sig i nuvarande läge icke kunna överblicka de konsekvenser
en ändring i antydd riktning skulle medföra. Det synes önskvärt
att detta spörsmål göres till föremål för övervägande av Kungl. Maj:t innan
nya rättegångsbalken träder i kraft.

Därest den av utskottet ovan förordade ändringen av 2 § i förslaget kommer
till stånd, böra ändringar företagas jämväl i 1944 års lag och nya
rättegångsbalken jämte de följdförfattningar till denna som innehålla enahanda
bestämmelse. På grund härav föreslår utskottet att riksdagen måtte
för sin del antaga förslag till sådan ändring av andra stycket andra punkten
i 1944 års lag, att handling skall anses ingiven den dag, då handlingen
eller avi örn försändelse, i vilken handlingen finnes innesluten, inkom
till mottagaren. Ändringen föranleder viss jämkning av andra stycket sista
punkten i lagen. Beträffande nya rättegångsbalken finner utskottet det ej
påkallat att föreslå ändring, då Kungl. Maj:t torde komma att beakta att
sådana ändringar, som bliva nödvändiga på grund av ny lagstiftning, vidtagas
i denna balk före ikraftträdandet. Vad slutligen angår de följdförfattningar
till nya rättegångsbalken, som innehålla bestämmelse av nu ifrågavarande
innebörd och som äro föremål för utskottets prövning under innevarande
riksdag, har utskottet för avsikt att i sina häröver avgivna utlåtanden
föreslå erforderliga ändringar.

Utskottet får på grund av det anförda hemställa,

A) att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i förslaget till lag om rätt att i
mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m. —
måtte för sin del antaga följande förslag till

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

l) Lag

om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats* eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Ansökan, besvärsinlaga eller annan handling som skall ingivas till statseller
kommunalmyndighet må insändas med posten i betalt brev.

I denna lag förstås, med den begränsning som följer av 3 §, med statsmyndighet
alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar,
nämnder, kommissioner och kommittéer samt med kommunalmyndighet alla
till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer,
myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer,
utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar.

2 §.

Handling som inkommer till statseiler
kommunalmyndighet med posten
skall anses ingiven av den som
undertecknat handlingen. Handlingen
skall anses ingiven den dag, då handlingen
eller avi om försändelse, i vilken
handlingen finnes innesluten, inkom
till mottagaren.

Vad i lag eller författning är stadgat därom, att handling skall hava inkommit
till stats- eller kommunalmyndighet före visst klockslag å dagen, skall
upphöra att gälla.

3 §•

Denna lag äger ej tillämpning beträffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet,
deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän
och verk eller beträffande klagan över val till riksdagen, ej heller i fråga
om domstolar och andra myndigheter, vilka avses i lagen den 22 juni 1944
om rätt att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända
handlingar med posten m. m.

Handling som inkommer till statseller
kommunalmyndighet med posten
skall anses ingiven av den som
undertecknat handlingen. Handlingen
skall anses ingiven den dag då den
inkom till mottagaren.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen
upphävas förordningen den 8 april 1925 (nr 83) angående rätt för parter i
kommunala mål samt i fattigvårds- och bamavårdsmål att med posten insända
besvärsskrifter och övriga handlingar ävensom förordningen samma dag
(nr 84) angående rätt för parter i mål och ärenden, som tillhöra statsdepar -

Första lagutskottets utlåtande nr 23.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

tements och förvaltande myndigheters handläggning, att med posten insända
handlingar.

2) Lag

örn ändring i lagen den 13 mars 1912 (nr 87) med särskilda bestämmelser
angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet
vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas, dels att 9 § fjärde stycket lagen den 13 mars 1942
med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna
och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. skall upphöra att gälla,
dels ock att tredje stycket i slutbestämmelserna till lagen skall erhålla ändrad
lydelse på sätt i det följande angives:

I fråga---förordnandets upphörande. Har för vidtagande av åtgärd,

som avses i 9 § andra eller tredje stycket eller 10 § andra stycket, tid börjat
löpa, då lagrummet ännu var tillämpligt, skall ock sagda lagrum fortfarande
lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

B) att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i lagen den 22 juni 1944 örn rätt
att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning
insända handlingar med posten m. m. -— måtte för sin del
antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 22 juni 1944 om rätt att i mål och ärenden som
tillhöra domstols handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas, att andra stycket i lagen den 22 juni 1944 örn ratt
att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända hand -

lingar med posten m. m. skall erhålla

(Gällande lydelse:)

Handling, som inlämnas genom
bud eller inkommer med posten, skall
anses ingiven av den som underteck -

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse.)

Handling, som inlämnas genom
bud eller inkommer med posten, skall
anses ingiven av den som underteck -

Första lagutskottets utlåtande ni 23.

(Gällande lydelse:)

nät handlingen. Handlingen skall anses
ingiven den dag då den inkom till
mottagaren. Då handlingen inkommit,
skall vad i lag eller författning
är stadgat om skyldighet för part att
tillika inställa sig anses iakttaget.

(Föreslagen lydelse:)

nät handlingen. Handlingen skall anses
ingiven den dag, då handlingen
eller avi om försändelse, i vilken
handlingen finnes innesluten, inkom
till mottagaren. Då handlingen eller
avin inkommit, skall vad i lag eller
författning är stadgat om skyldighet
för part att tillika inställa sig anses
iakttaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, dd lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.

C) att den i ämnet väckta motionen, II: 397, måtte anses
besvarad genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 4 april 1946.

På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Bergquist, Wagnsson, Karl Emil Johanson,
Westman, Ahlkvist, Krugel och Löthner;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud* och
Lindberg, fru Gustafson samt herrar Ljungberg, Gustafsson i Lekåsa och Rylander.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.