Första lagutskottets utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1938 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion örn vissa lönetillägg
ur kyrkofonden åt kyrkoherden och komministern
i Södra Sallerups m. fl. församlingars pastorat.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 104, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Löfvander
hemställt, att riksdagen måtte besluta att kyrkoherden och komministern
i S. Sallerups, Husie, Bjärshögs och Oxie församlingars pastorat matte
medgivas rättighet att av kyrkofondens medel ärligen fran och med den
1 maj 1933 till utgången av nu löpande löneregleringsperiod av kyrkofonden
utbekomma etti belopp av för kyrkoherden 970 kronor och för
komministern 360 kronor.
I fråga örn de skäl som ligga till grund för motionärens hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till motionen.
Enligt lagen den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets avlöning
skall avlöningen till ordinarie präster bestämmas särskilt för varje
pastorat genom lönereglering som fastställes av Kungl. Maj:t. I lönerna
ingå även s. k. fyllnadsbelopp, beräknade bl. a. efter pastoratets folkmängd.
Fastställd lönereglering skall tillämpas i 20 år. Enligt 10 § i
lagen kan församling besluta höja lön som Kungl. Majit enligt lagen
bestämt; viss kvalificerad majoritet fordras emellertid för beslutet och
detsamma skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En betydelsefull omläggning av sättet för bestridande av prästlönerna
vidtogs år 1932 genom utfärdandet av lagen den 30 augusti 1932 om
kyrkofond, vilken ersatte den dittills gällande lagen i ämnet av år 1910,
samt lagen den 30 augusti 1932 angående ändring i vissa delar av prästlöneregleringslagen.
Tidigare hade gällt att för gäldandet av prästlönerna
pastoratet skulle i nu angiven ordning taga i anspråk dels utdebiterade
medel intill 30 öre för skattekrona (tre öre för fyrk), den s. k. första
treöringen, dels avkastningen av pastoratets boställen samt andra pastoratets
prästlönetillgångar (fondräntor, avgälder), dels ock utdebiterade
Bihang till riksdagens protokoll 1988. 9 sami. 1 avd. Nr 23. 1
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 23.
medel intill ytterligare 30 öre för skattekrona, den s. k. andra treöringen
(19 § prästlöneregleringslagen). Skulle ytterligare medel erfordras, erhöllos
de genom tillskott från kyrkofonden; sådant skulle dock icke utgå
för bl. a. lönebelopp som församling enligt 10 § löneregleringslagen särskilt
förbundit sig att utgöra (21 § prästlöneregleringslagen). Därest
enligt det ovanstående i något pastorat hela eller någon del av boställsavkastningen
icke togs i anspråk, uppsamlades överskottet i kyrkofonden.
Genom nyssnämnda lagar av år 1932 har följande ordning genomförts.
Till prästlönernas bestridande skall i första hand användas avkastningen
av pastoratets prästlönetillgångar; dessa ha — såsom man uttryckte det
vid reformens genomförande — »lagts i botten» i stället för den första
treöringen. I andra hand skall anlitas uttaxerade belopp (församlingsavgifter)
till ett öretal för skattekrona som Kungl. Maj:t för varje år
bestämmer. Erfordras ytterligare belopp, erhåller pastoratet tillskott
därför av kyrkofonden, dock ej för gäldande av lönebelopp enligt 10 §
prästlöneregleringslagen (7 § lagen den 30 augusti 1932 örn kyrkofond).
Uppstår överskott av pastoratets prästlönetillgångar, skall hälften därav
inlevereras till kyrkofonden. Till kyrkofonden skall dessutom av varje
pastorat inlevereras allmän kyrkoavgift; dennas grundbelopp är 15 öre
för skattekrona, och Kungl. Majit bestämmer årligen hur stor del av
grundbeloppet som skall för året uttagas. Nyssnämnda öretal för församlingsavgifter
skall bestämmas till dubbla beloppet av vad för skattekrona
uttages i allmän kyrkoavgift, dock högst 20.
I allmän kyrkoavgift har uttagits: för ecklesiastikåret 1933—34 12
öre, för ecklesiastikåret 1934—35 15 öre, för tiden 1 maj—31 december
1935 9 öre, för år 1936 11 öre och för år 1937 10 öre, allt för skattekrona.
Det förutnämnda öretalet för församlingsavgifter har under
samma tidsperioder bestämts till 20 med undantag för tiden 1 maj—31
december 1935, då öretalet utgjort 13.
Angående tillkomsten av stadgandet i 10 § prästlöneregleringslagen må
anföras följande.
Såsom motiv för församlings rätt att höja av Kungl. Majit fastställd
avlöning anförde den s. k. prästiöneregleringskommittén i sitt år 1903
avgivna betänkande:
Under den tid, för vilken fastställd lönereglering äger gällande kraft,
kunna inom ett pastorat förhållanden inträffa, som, redan innan regleringens
giltighetstid utlöper, göra en förändring beträffande så väl avlöning
som organisation önskvärd. Folkmängden kan tillväxa så hastigt,
att prästens möda icke finner sin skäliga lön i de inkomster, som äro
med tjänsten förenade. Det kan även visa sig behövligt, att en ny
tjänst anordnas inom pastoratet eller att detta till och med varder delat.
Mera sällsynt torde vara, att minskning av prästerliga tjänster, genom
indragning av komministratur eller genom sammanslagning av pastorat,
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 23.
under löpande löneregleringsperiod framstår som ett så oavvisligt behov,
att icke tiden för ny reglerings uppgörande kan avvaktas. Vilka skälen
till en förändring i bestående förhållanden än må vara, torde de krav,
som i sådant avseende framställas, böra, i den mån de äro befogade och
icke vid genomförandet kränka den enskildes rätt, också vinna beaktande.
I det i motionen för riksdagens prövning framlagda ärendet har tidigare
förekommit följande.
Genom resolution den 22 februari 1924 fastställde Kungl. Majit lönereglering
för prästerskapet i Södra Sallerups, Husie, Bjärshögs och Oxie
församlingars pastorat att gälla för tiden den 1 maj 1924—den 30 april
1944. Därvid förordnades, att i pastoratet skulle vara anställda kyrkoherde
och en komminister, vilka skulle åtnjuta löner till vissa belopp;
av kyrkoherdens lön utgjorde 630 kronor fyllnadsbelopp med hänsyn
till pastoratets folkmängd och av komministerns lön 315 kronor fyllnadsbelopp
av nyss angiven beskaffenhet.
Sedermera anhöll pastoratet hos Kungl. Majit — under åberopande
av att pastoratets folkmängd, som vid löneregleringens fastställande år
1924 uppgått till något över 3,100 personer, sedan dess i det närmaste
fördubblats och vid 1928 års utgång utgjorde 5,501 personer — om fastställelse
jämlikt 10 § prästlöneregleringslagen av pastoratets vid kyrkostämma
den 23 oktober 1929 enhälligt fattade beslut att från och med
ecklesiastikåret 1929—1930 till utgången av den löpande löneregleringsperioden
höja kyrkoherdens lön med 970 kronor och komministerns lön
med 360 kronor örn året, under förutsättning att dessa belopp finge
utgå av det överskott som årligen uppstode av de i pastoratet tillgängliga
lönemedlen.
Genom beslut den 11 april 1930 fastställde Kungl. Majit ifrågavarande
beslut om lönehöjning; och skulle dessa lönehöjningar av pastoratet gäldas
med anlitande av de medel, varom stadgades i 19 § prästlöneregleringslagen,
dock utan rätt för pastoratet att för ifrågavarande belopp
erhålla ersättning på sätt i 21 § samma lag omförmäldes. (Såsom ovan
angivits reglerade sistnämnda lagrum pastorats rätt att erhålla tillskott
ur kyrkofonden.)
I anledning av tillkomsten av 1932 års lagändringar på förevarande
område gjorde pastoratet hos Kungl. Majit -— under förmenande att
förhållandena ändrats så att Kungl. Majits beslut av den 11 april 1930
icke längre vore gällande — framställning i syfte att ifrågavarande löneförhöjningar
fortfarande måtte få utgå. Kammarkollegiet anförde i infordrat
utlåtande, att lagarna den 30 augusti 1932 örn kyrkofond och
angående ändring i vissa delar av prästlöneregleringslagen icke torde lia
kunnat medföra rubbning av Kungl. Majits berörda beslut den 11 april
1930. Genom beslut den 1 februari 1934 fann Kungl. Majit pastoratets
ifrågavarande ansökning ej föranleda något Kungl. Majits yttrande.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 23.
Då avräkningslängd mellan pastoratet och kyrkofonden för ecklesiastikåret
1933—1934 upprättades av stiftsnämnden i Lund, upptogos pastoratets
prästlönekostnader till ett belopp av 14,532 kronor 92 öre, däri
ej inräknade de nu ifrågavarande lönehöjningsbeloppen. Avräkningen
utvisade ett pastoratet tillkommande tillskott ur kyrkofonden å 2,979
kronor 12 öre. Pastoratet anförde besvär med yrkande att jämväl löneförhöjningarna
måtte upptagas bland prästlönekostnaderna, men genom
utslag den 12 november 1934 fann regeringsrätten — med avseende å
bestämmelserna i 7 § i lagen om kyrkofond — ej skäl att göra ändring
i stiftsnämndens beslut.
De ifrågavarande löneförhöjningarna ha med anledning härav ej utgått
för tiden efter den 1 maj 1933. Enligt fastställda avräkningar har
pastoratet till bestridande av prästlönekostnaderna erhållit tillskott ur
kyrkofonden: för ecklesiastikåret 1934—35 med 4,296 kronor 79 öre, för
tiden den 1 maj—den 31 december 1935 med 3,218 kronor 58 öre, för
år 1936 med 3,221 kronor 24 öre och för år 1937 med 2,104 kronor
83 öre.
Till närmare belysning av förhållandet mellan pastoratet och kyrkofonden
må här angivas följande siffror ur avräkningslängden för pastoratet
för år 1937: Antalet skattekronor utgjorde 41,323. Pastoratets
prästlönemedel (avkastning av löneboställen och fonder) uppgingo till
4,163 kronor 49 öre. Beloppet av församlingsavgifter, som motsvarade
en uttaxering enligt i 7 § lagen örn kyrkofond angivna grunder (för året
20 öre för skattekrona), uppgick till 8,264 kronor 60 öre. Då prästlönekostnaderna
upptogos till 14,532 kronor 92 öre, tillkom alltså pastoratet
ett tillskott ur kyrkofonden å 2,104 kronor 83 öre. I allmän kyrkoavgift
skulle emellertid för pastoratet utgöras 4,132 kronor 30 öre (10 öre
för skattekrona), varför avräkningen utvisade ett saldo av allmän kyrkoavgift,
kyrkofonden tillgodo, å 2,027 kronor 47 öre.
I februari 1937 anhöllo kyrkoherden i pastoratet W. Lindell, f. d.
komministern därstädes E. Sandborg och t. f. komministern i pastoratet
J. Elnegård hos Kungl. Maj:t att räknat från och med den 1 maj 1933
fortfarande få åtnjuta de ifrågavarande löneförhöjningarna under den
återstående delen av löneregleringsperioden. De anförde därvid bland
annat, att ett bifall till deras anhållan syntes kunna lämnas sålunda,
att Kungl. Maj:t förklarade den av Kungl. Maj:t meddelade fastställelsen
av pastoratets beslut örn löneförhöjningarna skola gälla oberoende
av den i pastoratets beslut angivna förutsättningen; efter den genom
1932 års lagstiftning genomförda ändringen i fråga om ordningen för
prästlönekostnadernas utgående kunde ju i pastoratet icke uppstå överskott
å prästlönetillgångarna.
I yttrande över ansökningen anförde pastoratet bland annat följande:
Första lagutskottets utlåtande Nr 23. 5
Har således Kungl. Majit två gånger medgivit, att denna löneförbättring
skulle utgå, synes det oss, isynnerhet som folkmängden i pastoratet
ytterligare ökats, obegripligt och orimligt, att den av vissa formella
skäl indragits. Olikheten sedan överskottsmedlen försvunnit, mellan
1930 och nu, består ju endast däri att kyrkofonden tidigare ej fick till
sig utbetalda de 970 och 3G0 kronor, som skulle till kyrkoherde och
komminister i löneförbättring utgå, utan dessa utbetaltes direkt till
prästerna, medan kyrkofonden nu först av pastoratet får penningsumman
och sedan skulle utbetala den till pastoratets präster.. Da således
kyrkofonden, reellt sett, ej lider den minsta inskränkning i sina inkomster
från pastoratet, förstå vi alldeles icke, varför löneförbättringen
skulle indragas.
Kammarkollegium anförde i utlåtande:
Sökandenas framställning syntes närmast avse, att medel skulle utgå
ur kyrkofonden till bestridande av ifrågavarande löneförhöjningar. Att
för ändamålet bevilja anslag ur kyrkofonden torde emellertid, med hänsyn
såväl till Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1930, varigenom pastoratets
beslut den 23 oktober 1929 rörande förhöjningarna i fråga fastställts,
som ock till stadgandet i 7 § kyrkofondslagen, icke kunna ifrågakomma.
Skäl för anlitande av andra allmänna medel torde icke heller
föreligga.
I beslut den 26 november 1937 fann Kungl. Majit den ifrågavarande
ansökningen ej föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
I förevarande motion anföres bland annat:
Upplysningsvis vill jag meddela, att juristerna i Lunds domkapitel
och tjänstemän i kammarkollegium ansett, att orättvisa skett, och tillrått
tjänstinnehavarna att söka rättelse, så också att skattekronorna i
pastoratet, som för året 1930 beräknades till 32,000, för innevarande år
beräknats till 44,948 samt att i pastoratet ständigt minimum till prästlönens
fullgörande uttaxerats.
Ett bifall till pastoratets anhållan torde ej medföra någon som helst
farlig konsekvens, enär liknande förhållande mig veterligen ej i hela
riket förekommit utom i Fosie pastorat, som nu dock helt inkorporerats
med Malmö, och för vilket pastorat ny lönereglering nu tillämpas.
Orimligt synes vara, att en senare tillkommen lag skall under löpande
löneregleringsperiod kunna beröva en präst en löneförmån, som en tidigare
lag medgivit honom. Ett sådant tillvägagångssätt gent emot andra
tjänstinnehavare synes mig otänkbart. Skäligheten synes mig under
alla omständigheter tala starkt till förmån för rättelse i här nämnda fall.
Vissa billighetsskäl synas väl tala för att de ifrågavarande prästerliga
befattningshavarna borde jämväl i fortsättningen fa åtnjuta de lönetillägg
som de tidigare enligt pastoratets beslut uppburit. Frågan huruvida
lönetillägg skola beviljas ur kyrkofonden åt dessa enskilda prästmän
— eller örn måhända andra åtgärder böra vidtagas i syfte att
undanröja möjligen förefintliga missförhållanden i pastoratet med avliihang
till riksdagens protokoll 1038. 0 sami. 1 avd. Nr 23. 2
Utskottet.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 28.
seende å befattningshavarnas arbetsbörda — är emellertid av den art,
att densamma synes i första hand böra ankomma på Kungl. Maj:ts
övervägande. Med hänsyn härtill finner utskottet sig böra hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 mars 1938.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling lia närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Wagnsson*, Velander*, Karl A. Karlsson, Karl Johan
Olsson och Egnell;
från andra kammaren: herrar Bergquist*, Lindqvist*, Hedlund i Östersund*, Lindmark*,
Olsson i Mellerud, Berg, Werner i Höjen och Gezelius*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1938, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
881266