Första lagutskottets utlåtande Nr 22 (Utlåtande 1921:L1u22 l1u)

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ny konkurslag in. m.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman *), Alexanderson, Rogberg,
Edw. Larson, K. G. Westman, greve Spens, J. T. Larsson, C. Johansson,
Hederstierna, Svedberg,*) Strid, Söderberg, Löfgren i Stockholm,
Thore och Karlsson i Vätö.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering-.

Genom en den 17 december 1920 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 4, vilken behandlats av första lagutskottet, har
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet hållna protokoll föreslagit riksdagen att antaga här nedan
omförmälda förslag till

1) konkurslag;

2) lag om nja konkurslagens införande och vad i avseende därå
skall iakttagas;

3) lag om ackordsförhanäling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken; 5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär skilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober
1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg
under konkurs;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 712 21 1

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898
om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen
den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och
om urarvagörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad l}''delse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om
köp och byte av lös egendom;

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om
kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917
om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911
om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om
konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj
1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november
1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva;

21) lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni
1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Någon meningsskiljaktighet kan enligt utskottets uppfattning knappast
råda därom, att vår gällande konkurslagstiftning är behäftad med
synnerligen svåra brister. De principiellt sett viktigaste och i praktiken
mest kännbara av dessa torde väl vara: svårigheten att utan tidsutdräkt
få en på obestånd kommen gäldenär i konkurs, de allt för snäva gränserna
för återvinningsrätten, de ofta oproportionerligt höga konkurskostnaderna,
förvaltningskontrollens bristande effektivitet samt saknaden av
föreskrifter om tvångsackord utan konkurs. Men till dessa knyta sig
ett stort antal sakliga brister av mindre vittgående beskaffenhet, såsom
att bestämmelser till förhindrande av obehöriga kvittningsanspråk saknas,
att sysslomännen icke äga att fullfölja talan i mål angående tvistigt
fordringsanspråk samt att konkursförvaltningen icke är pliktig att underrätta
borgenärerna om för dem betydelsefulla omständigheter. Därtill

Första lagutskottets utlåtande Nr 22. ">

kommer konkurslagens rent tekniska bristfällighet, som gör att såväl
konkursförvaltningarna som domstolarna i många fall sakna erforderlig
ledning vid bedömandet av uppkommande spörsmål.

Liksom det i främsta rummet är köpmännen, som bliva lidande, då
en gäldenär kommer på obestånd, är det också köpmännen, som framför
andra fått känning av de brister, varmed vår konkurslagstiftning är
behäftad, och kravet på en reform av densamma har också från början
rests från köpmanshåll. Sålunda ingick Sveriges allmänna handelsförening
under år 1894 till Kungl. Magt med en framställning, vari bl. a.
ändringar påkallades i olika delar av konkurslagen, och i riksdagen
väcktes under tiden till år 1905 ett stort antal motioner, företrädesvis
av näringsidkare, om partiella ändringar i nämnda lag. Varken handelsföreningens
framställning eller motionerna resulterade emellertid i några
mera betydelsefulla ändringar i gällande rätt. År 1905 omlades i viss
mån reformsträvandena, i det att uti en nämnda år i andra kammaren
av herr C. J. F. Ljunggren väckt motion eu allmän revision av konkurslagen
påkallades. Motionen, som delvis tillstyrktes av lagutskottet,
vann visserligen icke riksdagens bifall, men då herr Ljunggren påföljande
år med instämmande av åtskilliga andra ledamöter av andra kammaren
upprepade sin motion, beslutade riksdagen i anledning av densamma
och på förslag av lagutskottet att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Magt måtte taga under övervägande, i vilka avseenden
gällande konkurslag tarvade en omarbetning, därvid även frågan
om införande i vår rätt av bestämmelser om ackordsförhan äling utan
konkurs borde tagas under omprövning, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill detta övervägande kunde giva anledning. Riksdagens
skrivelse föranledde tillsättandet av 1907 års konkurslagstiftningskommitté,
vars förslag till ny konkurslag m. m. framlades år 1911.
Sedan nämnda förslag överarbetats av två inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga, vilkas betänkande avgavs under år 1919, samt
undergått granskning i lagrådet, blev det nästlidet år genom proposition
förelagt riksdagen. Propositionen avstyrktes av första lagutskottet, som
i stället hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Magt ville, efter verkställd utredning, för riksdagen
framlägga dels förslag till ändring i nu gällande konkurslags bestämmelser
om konkursgrunderna och återvinning till konkursbo i huvudsaklig
överensstämmelse med det framlagda förslaget i dessa delar och
dels förslag till lag om ackordsförhandling utan konkurs. Utskottets
förslag vann icke riksdagens bifall; riksdagen beslöt att med förmälan,
att propositionen icke kunnat av riksdagen godkännas, i skrivelse till

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville, efter verkställd utredning,
framlägga dels förslag till ny konkurslag i huvudsaklig överensstämmelse
med det för riksdagen framlagda förslaget, dock att därvid frågan
om konkursförvaltningen borde tagas under förnyad omprövning, och
dels förslag till lag om ackordsförhandling utan konkurs.

Sedan därpå förslaget under år 1920 undergått förnyad överarbetning
av sju inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga samt de av de
sakkunniga under hösten samma år framlagda ändringsförslagen, efter
remiss till lagrådet, av detta lämnats utan anmärkning, har förslaget i
år åter förelagts riksdagen.

I särskilda, till utskottet ställda framställningar hava Stockholms,
Göteborgs, Malmö, Gävle, Sundsvalls och Norrköpings köpmannaföreningar
förordat ett antagande av ifrågavarande proposition.

Stockholms köpmannaförenings framställning är av följande lydelse:

»Styrelsen för Stockholms köpmannaförening anhåller härmed vördsamt
att få bringa till lagutskottets kännedom, att vårt lands köpmannakretsar
med tillfredsställelse erfarit, att Kungl. Maj:t förelagt innevarande
riksdag proposition med förslag om ny konkurslagstiftning. De grunder,
på vilka detta förslag byggts, särskilt beträffande förvaltningens organisation,
överensstämma till fullo med den uppfattning, om vilken köpmanskretsarna
ganska enhälligt samlat sig. Många önskemål, som sedan
årtionden omfattats beträffande de trängande reformkraven på detta område,
skulle genom förslagets upphöjande till lag förverkligas. Det med
konkurslagen förbundna förslaget till lag om ackordsförhandling utan
konkurs, vilket skulle åt köpmannaföreningarnas ackords- och konkursavdelningars
betydelsefulla verksamhet på detta område giva nödig
stadga och säkerhet samt i många fall möjliggöra dylika ackordsavtal,
då de nu i brist på lagstiftning stranda, måste under nu inträdda kristid
hälsas som synnerligen välkommet. Till belysning angående behovet
just nu av denna lagstiftning må anföras, att antalet inom Stockholms
köpmannaförening inkomna fall, som utgöra föremål för dylik
ackordsförhandling, under sista kvartalet 1920 uppgått till 102 stycken
mot 44 år 1919 och 24 år 1918. Under januari månad 1921 hava icke
mindre än 80 fäll inkommit. Behovet av denna lagstiftning gör sig
därför allt mera gällande. På grund härav får styrelsen för Stockholms
köpmannaförening härmed uttala sin livliga förhoppning, att ifrågavarande
lagkomplex måtte vinna riksdagens bifall.»

De övriga köpmannaföreningarna hava i huvudsak uttalat sig på
enahanda sätt som Stockholms köpmannaförening. Göteborgs köpmans -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

förening har därvid upplyst, att under innevarande år till den 4 februari
föreningens biträde för vinnande av underhandsackord påkallats i 42
fall, under det att under januari 1920 sådant biträde påkallats i allenast
5 fall, samt att antalet av föreningen behandlade ackordsärenden under
fjärde kvartalet åren 1918, 1919 och 1920 utgjorde respektive G, 16
och 87.

Innan utskottet övergår till ett bedömande av förslaget, vill utskottet Redogörelse
i korthet redogöra för de viktigare nyheterna i detsamma. fJraiag,''^

Möjligheterna att snabbt få en gäldenär, som kommit på obestånd, Konieur»ia<jsi
konkurs hava ökats. Detta resultat når förslaget i första hand däri- f"ikap.
genom, att det i huvudsak avskaffar det nu gällande systemet med ett
fåtal ovillkorliga konkursgruuder och i stället upptager ett allmänt stadgande,
enligt vilket gäldenär på yrkande av borgenär skall försättas i
konkurs, om gäldenären på grund av inträffade omständigheter — vissa
sådana angivas såsom exempel — måste antagas vara på obestånd. I
samma riktning verkar, att borgenär, vars fordran icke är förfallen, jämställts
med borgenär, vars fordran förfallit till betalning, samt att kravet
på att borgenärens fordran skall vara klar uppgivits. Av särskild betydelse
är därvid, att borgenär, vars fordran undergått viss, icke slutgiltig
prövning, t. ex. fastställts genom icke laga kraftägande dom, befriats
från skyldigheten att föra bevisning om sin fordringsrätt. En av de
svåraste olägenheterna av gällande bestämmelser består nämligen däri,
att gäldenären kan genom att fullfölja talan mot dom, varigenom betalningsskyldighet
ålagts honom, under lång tid förhindra, att borgenärens
fordran blir klar, och sålunda fördröja konkursens utbrott. Konkursansökningsförfarandet
har gjorts lika för land och stad, vilket möjliggjorts
genom att ärendet handlägges av en särskild konkursdomare.

Såsom sådan fungerar på landet häradshövdingen och i stad en ledamot
av rätten.

Åter vin ningsreglerna hava skärpts. Gåva är enligt förslaget under- ^ Avkastad
återvinning, om den icke skett mer än etthundraåttio dagar
före konkursansökningens ingivande; för borgenärerna oförmånliga avtal
och i 36 § 2 och 4 mom. av gällande konkurslag behandlade transaktioner,
varigenom viss borgenär obehörigen gynnats, skola återgå, om
de icke ägt rum mer än sextio dagar före nämnda tidpunkt. Vidare bär
gynnande av borgenär genom betalning av förfallen gäld underkastats återgång,
om betalningen icke skett mer än trettio dagar före konkurs -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

kap.

ansökningens ingivande samt borgenären vid betalningens mottagande
ägde skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd,
eller kännedom om konkursansökningen.

Beträffande tillsättandet av konkursförvaltare bibehålies borgenärernas
valrätt, som dock inskränkts därigenom att dels fordringarna på
borgenärsmajoritet något skärpts och dels konkursdomaren förklarats
skyldig att tillse, att till förvaltningens handhavande olämplig person
icke utses till förvaltare, för vilket ändamål konkursdomaren fått sig
ålagt att, om borgenärernas val fallit på en olämplig person, med underkännande
-av valet själv tillsätta förvaltare. Rätten att bestämma förvaltarnas
antal har överflyttats från borgenärerna till konkursdomaren,
som icke äger tillåta, att mer än en förvaltare utses, därest han ej med
hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser förvaltningen oundgängligen
böra delas eller det eljest i särskilt fall vara oundgängligen
nödvändigt, att mer än en förvaltare utses. Realisationen av boet skall
börja tidigare än nu, nämligen efter första borgenärssamrnanträdet, som
i allmänhet hålles efter tre till fem veckor, medan realisationen nu får
påbörjas först efter inställelsedagen, d. v. s. efter två till fyra månader.
Fordringarna på rättens ombudsmans kompetens hava ökats, varjämte
domarebiträden och rådstuvurättstjänstemän förklarats icke kunna utses
till rättens ombudsmän. Rörande rättens ombudsmans kontrollverksamhet,
särskilt kassakontrollen, lämnas noggranna föreskrifter, vartill för närvarande
motsvarighet saknas. Där någon borgenär därom framställer
yrkande vid det tillfälle, då förvaltaren utses, skall av borgenärerna ett
särskilt kontrollorgan, de s. k. granskningsmännen, tillsättas. Syftet
härmed är närmast tillvaratagandet av borgenärsminoritetens rätt. Ansvaret
för förvaltningsåtgärderna har starkare koncentrerats hos förvaltaren
genom att borgenärernas beslutanderätt i förvaltningsfrågor
inskränkts till att avse endast vissa viktigare frågor; i samband härmed
ävensom för att möjliggöra eu mera intresserad förvaltningskontroll har
rättens ombudsmans deltagande i avgörandet av förvaltningsfrågor utvidgats.
Befogenheten att bestämma förvaltarens arvode har överflyttats
till rätten, som ock har att, utan föregående förslag av borgenärerna,
bestämma vad som skall tillkomma rättens ombudsman. Arvode
må av rätten icke sättas till högre belopp än som med avseende å
det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts,
samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Förslå lagutskottets utlutande Nr 22. 7

De nu stadgade inskränkningarna i gäldenärens rörelsefrihet under
konkursens första tid hava lindrats. Gäldenärseden har omformulerats i
syfte att låta dess innebörd klarare framstå för den edgångspliktige.

Bevakningstiden (anslagstiden) har förkortats från två å fyra månader
till fyra å tio veckor. Rättens ombudsman har förklarats pliktig att
till borgenär, mot vars bevakning anmärkning framställts, översända avskrift
av anmärkningsskrift i vad den avser bevakningen. Förvaltaren
har berättigats att å konkursboets vägnar fullfölja talan i mål rörande
tvistigt fordringsanspråk; dock blir förvaltaren, i överensstämmelse med
vad förslaget stadgar angående inledande av rättegång, gent emot boet
ansvarig för kostnad och skada på grund av fullföljden, där denna skett
utan rättens ombudsmans samtycke. Till skydd mot obehöriga kvittningsanspråk
stadgas, att kvittningsrätt ej tillkommer borgenär, som
senare än å sextionde dagen före konkursansökningen antingen fått fordran
å gäldenären å sig överlåten eller satt sig i skuld hos denne, därest
borgenären vid överlåtelsen eller skuldsättningen häftade i skuld till,
resp. hade fordran hos gäldenären samt hade skälig anledning till antagande,
att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

Rättens ombudsman har fått sig ålagt att tillsända borgenärerna särskilda
meddelanden om utdelningsförslags framläggande, därvid varje i
ett sådant förslag upptagen borgenär skall erhålla underrättelse om den
utdelning, som är för honom beräknad i förslaget.

Ackordsförslag må ingivas även sedan realisationen av konkursboets
egendom påbörjats; dock får ett dylikt ackordsförslag icke hindra
realisationens fortgång, om ej viss större sannolikhet för dess antagande
förefinnes.

Till förhindrande av att borgenärer med tvivelaktiga fordringar obeliörigen
öva inflytande på val och andra på borgenärernas avgörande
beroende förvaltningsfrågor stadgas, att fordran, som blivit ogillad genom
domstols icke laga kraftägande utslag, ävensom fordringar, som uppenbarligen
äro ogrundade, icke medföra rösträtt samt att den, som i fråga
rörande boets förvaltning mot bättre vetande utövat rösträtt för oriktig
fordran, är underkastad ansvar. De prioriterade borgenärernas inflytande
inskränkes genom bestämmelsen, att sådana borgenärer icke må
vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande boets förvaltning
i den män deras rätt icke är beroende av frågans utgång.

4 kap.

5 kap. och
19 §.

6 kap.

7 kap.

S kap. och
214 §.

9 kap.

För »laget till
lag om
ackordsrätt
andling utan
konkurs.

Övriga lagförslag.

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Ett förenklat och mindre kostsamt förfarande införes i träffa om
sådana konkurser, i vilka anledning finnes till antagande, att till kostnadernas
bestridande erforderliga medel saknas. Nämnda förfarande
består huvudsakligen däri, att kungörelse om konkursen utfärdas och att
gäldenärsed upptages.

Den föreslagna lagen om ackordsförhandling utan konkurs avser att
under offentlig myndighets kontroll åvägabringa tvångsackord utan konkurs.
Förslaget är byggt på följande principer. Gäldenärens bo skall
genomgås av en utav konkursdomaren förordnad god man, som har att
upprätta bouppteckning ävensom avgiva skriftlig berättelse rörande boets
tillstånd jämte yttrande rörande det av gäldenären framställda ackordsförslagets
antaglighet. Förfarandet får ej inledas, därest icke en viss
större sannolikhet för att ackord kan komma till stånd förefinnes; det
fordras nämligen, att, sedan gode mannens berättelse och yttrande tillställts
samtliga i bouppteckningen upptagna borgenärer, förslaget på förhand
tillstyrkts av borgenärernas flertal och att detta flertal disponerar
två tredjedelar av fordringarnas totalbelopp. Sedan den offentliga ackordsförhandlingen
inletts, hava borgenärerna att anmäla sina fordringar samt
att därefter inför en av konkursdomaren tillsatt rättens ombudsman slutgiltigt
rösta om förslaget. För ackordsförslags antagande fordras liksom
i konkurs antingen att alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om
förslaget och att dessa borgenärer anmält två tredjedelar av de anmälda
fordringarnas totalbelopp eller ock att förslaget vunnit fyra femtedels
majoritet efter såväl antal som fordringsbelopp. För att ackord skall
bliva giltigt fordras därjämte liksom i konkurs, att detsamma fastställes
av rätten, som vid fastställelsefrågans prövning har att tillse, att minoritetens
rätt icke obehörigen åsidosättes. Under förhandlingen bibehåller
gäldenären rådigheten över boet. Garantin mot att han ej missbrukar
denna förmån gives därigenom, att han under förhandlingen är utsatt
för risken att bliva försatt i konkurs; dock är borgenärernas rätt att under
förhandlingen påkalla konkurs underkastad vissa inskränkningar.

De övriga lagförslagen innehålla huvudsakligen sådana ändringar i
gällande författningar, som nödvändiggjorts genom förslagen till konkurslag
och till lag om ackordsförhandling utan konkurs. Bland självständiga
nyheter må nämnas, att oredlighet mot borgenärer lagts under
allmänt åtal och att allmän åklagare berättigats att efter angivelse föra
talan om ansvar för vårdslöshet mot borgenärer.

Förda lagutskottets utlåtande Nr 22. 9

Vid den granskning, som utskottet underkastat förslagen, har, så
vitt fråga är om de delar därav, som icke röra förvaltningen, enighet
rått därom, att förslaget härutinnan är den nuvarande konkurslagen väsentligt
överlägset och i stort sett tillfredsställer de krav, som skäligen
kunna ställas på en modern konkurslagstiftning. Vad särskilt angår
förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs, är det enligt utskottets
uppfattning byggt på riktiga principer och väl ägnat att fylla
det behov, som på detta område förefinnes.

Beträffande åter frågan om konkursförvaltningen finner utskottet,
att, ehuru den förnyade omprövning, som sedan föregående riksdagägnats
lagförslaget i denna del, icke bidragit att belysa hithörande spörsmål
ur några nya synpunkter, härigenom likväl erhållits ytterligare stöd
för den meningen, att ett överflyttande från borgenärerna till domstolsmyndighet
av befogenhet att utse förvaltare — även om en sådan anordning
principiellt vore att förorda — i varje fall icke lämpligen kan
genomföras med nuvarande organisation av vårt domstolsväsende.

Enligt utskottets mening är det ställt utom tvivel, att våra underdomare
icke med gällande domstolsorganisation kunna betungas med
uppdraget att tillsätta konkursförvaltare och vad därav följer, däribland
skyldigheten att fullgöra eu icke obetydlig del av den kontrollverksamhet,
som enligt förslaget tillkommer rättens ombudsman. I viss mån
måste ock den obenägenhet härför, som visat sig hos domarkåren själv,
ävensom den misstro mot en dylik anordning, som kommit till uttryck
inom affärslivet tillhörande kretsar, anses utgöra praktiska hinder mot
förverkligandet av tanken att nu bereda domstolsmyndighet en bestämmande
inverkan på förvaltningen alltifrån förvaltarvalet.

Vid sådant förhållande och då en omorganisation av våra domstolar-,
varigenom antydda betänkligheter skulle undanröjas, icke ännu på många
år är att förvänta, har det för utskottets ställning till förslaget i denna
del varit av avgörande betydelse, huruvida lagförslaget såsom en helhet
betraktat erbjuder väsentliga fördelar framför gällande lag och huruvida
det är av särskild vikt, att de förbättringar, som förslaget medför, må
skyndsamt träda i verket. I fråga om förslagets överlägsenhet vid jämförelse
med 1862 års konkurslag i andra hänseenden än rörande förvaltningen
har utskottet redan här ovan uttalat sig. Men även i fråga
om konkursförvaltningen synes förslaget, särskilt efter införandet under
den sista sakkunnigutredningen av vissa skärpningar i förut föreslagna
bestämmelser, förete ett framsteg. Den konkursdomaren tillagda befogenheten
att öva kontroll över förvaltarvalet i syfte att förhindra tillsättandet
av olämpliga förvaltare bör, rätt handhavd, kunna göra ett
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd, 14 höft. (Nr 22.) n-j ai ■>

t tst.ottct

angående
förslagen i
allmänhet.

10 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

slut på de missförhållanden, som i dylikt avseende på sina håll råda,
Och genom att mer än en förvaltare ej må tillsättas annat än i undantagsfall
samt att konkursarvodena skola bestämmas av rätten bör en ej
oväsentlig nedsättning av konkurskostnaderna kunna vinnas.

Men framför allt stärkes utskottet i sin mening om att lagförslaget
bör tillstyrkas av det förhållande, att genomförandet av eu konkurslagsreform
icke tål uppskov. Det nuvarande tillståndet inom vårt affärsliv
och de ekonomiska utsikterna för den närmaste framtiden äro sådana,
att ett ytterligare uppskov med den nya lagstiftningen knappast vore
försvarligt. Konkursernas antal befinner sig sedan slutet av förra året
i mycket starkt stigande, och i stor utsträckning gälla konkursutredningarna
realisation av betydande tillgångar.

Till belysning av de nuvarande förhållandena må här lämnas uppgifter
för tiden från och med den 1 januari 1919 till och med utgången
av februari månad detta år angående dels antalet konkurser, dels antalet
och beloppen av de utav notarii publici på grund av utebliven
betalning protesterade accepterade och egna växlar och dels antalet hos
köpmannaföreningarna i Stockholm och Göteborg anmälda betalningsinställelser
av köpmän.

. Månad i	Konkursernas antal		V ä	x e 1 p r o t e s	ter		Betalnings- instiillelser
1919	1920	1921
1919	1920	1921	antal	belopp i kr.	antal jbelopp i kr.	antal	belopp i kr.	1919	1920	1921
‘ Januari...........	161	223	319	2,164	4,122,236	1 2,862 \| 6,343,799	5,951	13,426,778	23	39	112
Februari.........	176	180	395	2,202	4,651,064	2,643 j 5,836,075	6,411	14.070,607	29	26	150
Mars .............	184	196	—	2,978	6,400.459	3,128 \| 6,278,996		—	39	24	—
1 April..............	179	187	—	2,939	7,204,928	3,130 4,783,429		—	41	31	—
Maj................	228	215	—	3,194	6,884,141	3,273 I 5,195,551	-	—	30	25	—
Juni...............	213	198	—	3,098	6,873,378	3,531 4,722,950	—	—	14	26	—
Juli...............	214	208	—	3,188	6,361,915	3,803 j 6,177,943	—	—	16	20	—
Augusti..........	128	142	—	2,940	5,696,118	3,542 5,075,226	-	—	12	25	—
i September.......	255	213	—	2,563	4,553,543	3,617 6,349,710	-	—	16	25	—
Oktober..........	231	244	—	3,037	4,414,566	4,218 \| 7,878,876	—	—	15	31	—
November........	223	260	—	2,539	5,706,744	4,144 \| 7,928,033	—	—	11	50	—
December........	179	291	—	2,786	6,674,202	5,171 10,807.946	—	—	i 24	58	—
Summa	2.364 2,557 714	33,628	69,543,294)43,032 77,378,534 12,362	27,497,385	270	380	262 1

Första ha/utskottcts utlåtande, Nr tiH. 11

På grund av vad i det föregående anförts anser sig utskottet böra
i princip förorda ett godkännande av propositionen.

I fråga om vissa detaljbestämmelser bär utskottet dock funnit ändringar
erforderliga, varjämte utskottet beträffande andra ansett sig böra
särskilt angiva de skäl, som föranlett utskottet att ansluta sig till propositionen.
Flärför lämnas i det följande redogörelse vid varje särskild
paragraf.

1. Förslaget till konkurslag.

2-3 §§•

Då i 3 § särskilda konkursgrunder stadgats för köpmän, har därigenom
till synes en avvikelse gjorts från den princip, som kommit till
uttryck i 2 § och vilken innebär, att endast det verkliga obeståndet
bör föranleda konkurs. Avvikelsen är emellertid endast skenbar. De
omständigheter, som i 3 § statuerats såsom speciella, ovillkorliga konkursgrunder
äro nämligen sådana, att det regelrätt står i en köpmans
makt att undvika dem, därest han ej är på obestånd. En dylik uppfattning
har också beträffande betalningsinställelse på åtskilliga ställen
kommit till uttryck i gällande lagstiftning, såsom i 13 kap. 4 § giftermålsbalken
och 39 § i lagen om köp och byte av lös egendom. Enligt
utskottets uppfattning tala vägande praktiska skäl för den anordning,
som i propositionen föreslås. Vikten av att konkursen inträder så
snabbt som möjligt är väsentligt större, då det gäller en köpman, av
vars obestånd i allmänhet en relativt stor krets träffas, än då det är
fråga om en annan gäldenär. Man bör därför, i den mån det kan ske,
förhindra, att eu köpman, som kommit på obestånd, erhåller möjlighet
att genom vilseledande uppgifter, t. ex. genom att framlägga en oriktig
redogörelse för sin ställning, förhala konkursansökningens behandling
och sålunda fördröja konkursens utbrott. För köpmanskåren torde det
ock vara av värde, att köpmans skyldighet att omedelbart träda i konkurs
i fall, varom här är fråga, otvetydigt fastslås. Att märka är för
övrigt, att förslaget på förevarande punkt nära ansluter sig till gällande
rätt, av vars föreskrifter härutinnan någon olägenhet icke försports.

Stadgandet i 3 § innefattar, att en legal presumtion om att köpman
är på obestånd föreligger, därest han i fäll, som i paragrafen angivas,
inställt sina betalningar eller underlåtit att betala viss gäld. Fresumtionen
förfaller givetvis, såsom jämväl i paragrafen utsäges, om gäldenären
före konkursansökningens prövning åter upptagit sina betalningar, resp.
betalat konkurssökandens fordran. Därav får man emellertid icke draga

Detalj bestämmelser.

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

den slutsatsen, att konkursansökningen, om sådant skett, skall avslås.
Omständigheterna kunna nämligen icke desto mindre vara sådana, att
gäldenären måste antagas vara på obestånd och alltså kan försättas i
konkurs jämlikt 2 §. Detta framgår också enligt utskottets förmenande
tydligt därav, att 3 § icke gör någon inskränkning i den borgenären
tillkommande rätten att påkalla konkurs enligt 2 §. Förutsättning för att
konkursansökningen må bifallas enligt sistnämnda paragraf är emellertid,
därest betalning skett, att det icke är klart, att denna betalning är
skyddad mot återvinning. Förslaget är nämligen härutinnan grundat
på den uppfattningen, att konkurs icke bör kunna påkallas av borgenär,
åt vilken tillhandahålles full och mot återvinning tryggad betalning för
förfallen gäld eller betryggande säkerhet för att icke förfallen gäld
varder infriad å förfallodagen. Av skäl, som angivas i det statsrådsprotokoll,
vilket bifogats nästlidet års proposition i ämnet, har utskottet
funnit denna uppfattning riktig; och utskottet har, såsom av det anförda
framgår, icke heller i övrigt funnit anledning att beträffande ifrågavarande
paragrafer frångå förslaget.

6 §•

Medan det enligt 5 § i gällande konkurslag såsom förutsättning för
rätten att påkalla konkurs åligger borgenär, som för sin fordran har
säkerhet genom pant eller genom inteckning i fast egendom, att styrka,
att panten eller inteckningen är otillräcklig till gäldande av hans fordran,
har i förslaget, med omkastning av bevisbördan, konkursansökningsrätt
förklarats tillkomma borgenär, som till säkerhet för sin fordran har
panträtt i fast eller lös egendom, om gäldenären ej visar, att den egendom,
vari borgenären har panträtt, förslår till fordringens fulla gäldande.
Med hänsyn till den mindre tillfredsställande erfarenhet, som
vunnits av gällande bestämmelse i ämnet, är väl enligt utskottets uppfattning
en dylik omkastning av bevisbördan i princip motiverad, men
då det å andra sidan synes allt för strängt att av gäldenären fordra full
bevisning i omförmälda hänseende, bör den bevisbörda, som skall åligga
gäldenären, något lindras. Utskottet föreslår därför, att gäldenären endast
skall behöva förebringa sådan utredning, att den egendom, vari
borgenären har panträtt, skäligen må antagas förslå till fordringens
fulla gäldande

Enligt förslaget saknas föreskrift om huru konkursansökning skall
behandlas i det fall, att gäldenär, som har forum här i riket, saknar
känt hemvist, och utskottet har därför i första stycket av förevarande

13 §.

Förlita lagutskottets utlåtande Nr 22.

paragraf infört ett stadgande härom, vilket i sin tur föranlett en jämkning
av ordalagen i andra stycket.

20 §.

Då det torde vara tillräckligt, att kungörelsen om att beslut om
egendomsavträde meddelats i likhet med övriga konkurskungörelser införes
endast en gång i vederbörande ortstidning, har i första stycket av förevarande
paragraf stadgandet om att berörda kungörelse skall införas
två gånger i den eller de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende
bestämts, utbytts mot föreskrift, att kungörelsen skall intagas i
dylik tidning allenast en gång.

Med föreskriften i andra stycket av paragrafen, att de, som handhava
uppbörd av andra allmänna utskylder än kronoutskylder, skola särskilt
underrättas om ovanberörda kungörelses innehåll, avses att stadga,
att sådan underrättelse skall meddelas dem, som handhava uppbörden
av kommunalutskylder, ävensom särskilda uppbördsmän för prästlönemedel
och vägskatt. Som emellertid stadgandets innebörd icke synes
hava kommit till klart uttryck i lagtexten, har en omarbetning av densamma
verkställts.

Beträffande det av utskottet tillagda nya sista stycket hänvisas till
vad som yttras vid 103 §.

23-24 §§.

Då i förevarande paragrafer frågan, huruvida kvarstad eller skingringsförbud,
som meddelats före konkurs, skall bestå eller huruvida dylik
åtgärd må kunna komma till stånd under konkurs, icke beröres, torde förslaget
avse att låta vederbörande överexekutor eller domstol enligt 8 kap.
utsökningslagen avgöra dylikt spörsmål efter prövning av omständigheterna
i det särskilda fallet. En sådan prövning måste otvivelaktigt
i regel och särskilt då det är fråga om skyddsåtgärd för fordran,
som icke är förenad med panträtt, leda därtill, att kvarstad eller skingringsförbud
häves, respektive förklaras icke kunna meddelas. Men i vissa
fall bör dock utgången bliva en annan. Till skydd för äganderätt och
för fordran, för vilken konkursboet häftar, bör kvarstad och skingringsförbud
kunna förekomma även under konkurs, liksom exempelvis en sjöpanthavare
har ett berättigat intresse att genom kvarstad å fartyget bl. a.
kunna förhindra uppkomsten av en ny och bättre sjöpanträtt än hans egen.

Ehuru enligt 13 § i gällande konkurslag kvarstad och skingringsförbud,
åtminstone så vitt åtgärden vidtagits till säkerhet för fordran,
icke torde kunna äga bestånd under konkurs — något, som dock med

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

hänsyn till nämnda stadgandes svårfattliga formulering knappast stått
klart för myndigheterna, — och förslaget i här ifrågavarande avseende
således lärer innefatta en nyhet, anser sig utskottet på grund av vad
ovan anförts sakna skäl att frångå förslaget.

38 §.

Enligt det till lagrådet remitterade förslaget skulle konkursboet
hava återvinningsrätt gent emot den, till vilken återvinning underkastad
egendom överlåtits, »där han ej var i god tro, då han åtkom egendomen».
Nämnda uttryck blev på hemställan av lagrådet något omarbetat
för att det skulle starkare betonas, att det är konkursboet, som
har att styrka ond tro hos motparten. Då emellertid i åtskilliga under
senare tid tillkomna lagar, såsom giftermålsbalken och lagen om avtal
och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, det i det
remitterade förslaget använda uttrycket kommit till användning, ehuru
bevisbördan är lagd på samma sätt som här åsyftas, har utskottet med
hänsyn till angelägenheten av en enhetlig terminologi återfört lagtexten
till dess lydelse enligt det remitterade förslaget. Någon saklig ändringföreslås
alltså icke.

44 §.

Ordalagen i denna paragraf hava något jämkats i syfte att tydligare
utmärka, att de i andra stycket omförmälda personerna överhuvud icke
må innehava rättensombudsinansbefattningen.

46 §•

Då granskningsmän höra kunna väljas ej blott å första borgenärssammanträdet
utan även å sådant senare sammanträde, å vilket jämlikt
48 eller 49 § förvaltare tillsättes, har till denna paragraf gjorts ett tilllägg
i syfte att möjliggöra ett dylikt senare val av granskningsmän.

55 §.

Då i de nu föreskrivna s. k. godmansberättelserna angives, att
skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig
till brottsligt förfarande mot sina borgenärer, förekommer ej sällan,
att någon upplysning ej lämnas om vari detta brottsliga förfarande
skulle hava bestått. Ett dylikt förfaringssätt är enligt utskottets uppfattning
föga lämpligt, och i förevarande paragraf har därför upptagits
ett stadgande, enligt vilket förvaltaren skall vara pliktig att angiva
grunden till sådant antagande, om han i den berättelse, som omförmäles

Första lagutskottets utlåtande Nr 22. IT»

i paragrafen, gör gällande, att gäldenären gjort sig skyldig till konkursförbrytelse.

66 och 07 §§.

I andra stycket av 00 § hava ordalagen något jämkats för att stadgandets
innebörd skall tydligare framgå.

Föreskriften i sista stycket av 67 § synes lämpligen böra meddelas
redan i 66 §, varför densamma upptagits såsom ett nytt ijärde stycke
i sistnämnda paragraf.

68 och 70 §§.

Då konkursboet tillhörig last egendom försålts å exekutiv auktion,
har förvaltaren, därest egendomen befinner sig under hans förvaltning,
att uppbära den avkastning, som faller av egendomen under tiden emellan
auktionen och den dag, då köparen jämlikt 133 § utsökningslagen
äger att tillträda egendomen. 70 § i förslaget innehåller emellertid lika
litet som den däremot svarande 57 § i konkurslagen något stadgande
om huru förfaras skall med behållning, som under nämnda tid uppkommit.
Att sådan behållning skulle, såsom av ordalagen kunde utläsas,
överlämnas till överexekutor för att fördelas enligt reglerna för
fördelning av medel, som influtit under tvångsförvaltning, är uppenbarligen
icke avsett. Den rätta tolkningen av stadgandet måste vara, att
dylik behållning skall, såsom för likartade fall i 80 och 177 §§ utsökningslagen
föreskrives, avlämnas till auktions förrättaren för att å det
sammanträde, då fördelning av köpeskillingen äger rum, jämte denna
emellan rättsägarna fördelas. Till undvikande av tvekan har ett uttryckligt
stadgande härom intagits i 70 §.

Ordalagen i 68 och 70 §§ hava därjämte något jämkats för undvikande
av det mindre tillfredsställande uttrycket »verkställighet av
utmätning».

73 §.

I 54 § konkurslagen stadgas, att panthavare under konkurs icke
äger skrida till realisation av panten utan att minst en månad förut
låta gode männen eller sysslomännen veta, när försäljningen skall ske,
vilket innebär, att konkursförvaltningen icke förr än en månad från förhöret,
vid vilket gode männen utses, behöver utöva den konkursboet
tillkommande rätten att inlösa panten. Förslaget, som ålägger panthavaren
att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för pantens försäljning
hembjuda den åt förvaltaren till inlösen samt att minst tre
veckor före försäljningen underrätta förvaltaren om tid och ställe därför,
förkortar härigenom den tid, under vilken lösningsrätten skall utövas, till

16 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

fyra veckor från dagen för egendomsavträdet. En sådan förkortning av
berörda tid är enligt utskottets uppfattning så mycket mindre motiverad,
som erfarenheten givit vid handen, att det redan med nu gällande bestämmelser
kan ställa sig svårt för konkursförvaltningen att i rätt tid
anskaffa det för en inlösen av panten erforderliga beloppet. Härtill kommer,
att då den av borgenärerna utsedde, definitive förvaltaren väljes
på första borgenärssammanträdet, som icke skall hållas tidigare än tre
till fem veckor efter egendomsavträdet, det skulle kunna inträffa, att
hela lösningsfristen gått till ända, innan den definitive förvaltaren utsetts.
För att den definitive förvaltaren skall erhålla tillräcklig tid att
vidtaga åtgärder för inlösen av panten, har därför i förevarande paragraf
inryckts ett stadgande om att försäljning genom panthavarens försorg
icke utan förvaltarens samtycke må ske tidigare än fyra veckor
från första borgenärssammanträdet.

De nya bestämmelserna i förevarande paragraf torde böra föranleda
ändring uti den i administrativ ordning tillkomna förordningen den 23
oktober 1914 om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall
iakttagas, varom utskottet ansett sig böra erinra.

79 §.

Stadgandet i tredje stycket av förevarande paragraf torde innebära,
att förvaltaren i fall, som här avses, skall svara för kostnad och skada,
som uppkommit i följd av rättegång eller lagsökning och ej täckes av
vad genom rättegången eller lagsökningen influtit till konkursboet. För
att tydligen utmärka detta har stadgandet omformulerats, varigenom
därjämte överensstämmelse vunnits med de likartade föreskrifterna i 39
och 192 §§.

81 §.

Då i första stycket av förevarande paragraf talas om det arvode
till rättens ombudsman och förvaltare, som belöper för egendom, vari särskild
förmånsrätt äger rum, kan detta möjligen giva anledning till den
uppfattningen, att en proportionell fördelning av konkursarvodena å
all konkursboets egendom åsyftas. Av 82 och 83 §§ framgår emellertid,
att omförmälda arvode skall särskilt bestämmas efter de grunder, som i
allmänhet gälla för fastställande av arvode. För att paragrafens lydelse
icke skall föranleda missförstånd av angiven art, har åt dess första
stycke givits en något förändrad avfattning.

Första talj läs kottets utlåtande Nr 22.

85 §.

Om man, på sätt i förslaget skett, helt lägger bestämmandet av
konkursarvodena i domstolens hand, har man tydligen att tillse, att borgenärerna,
vilkas rätt det dock i första hand gäller, erhålla tillfälle att bevaka
sina intressen. För sådant ändamål lärer det, såsom jämväl i förslaget
stadgas, vara nödvändigt att låta borgenärerna få underrättelse om de
i arvode fordrade beloppen. Utan sådan torde nämligen en borgenär
sällan inse, att han har anledning att vidtaga åtgärd till skyddande av
sin rätt. Då det med hänsyn till kostnaderna icke är möjligt att i
större konkurser till samtliga borgenärer utsända särskilda meddelanden
om tiden för arvodesfrågans prövning vid rätten och om arvodenas
belopp, måste i dylika konkurser underrättelse härom intagas i den kungörelse,
varigenom vederbörande borgenärer kallas att vid rätten utföra
sin talan i arvodesfrågan. Någon olägenhet medför enligt utskottets
förmenande en sådan anordning icke, helst som det måste betraktas såsom
självklart, att de arvodesberättigade konkursfunktionärernas namn
icke skola utsättas i kungörelsen. I de konkurser, i vilka kostnaderna
icke lägga hinder i vägen för kungörelsens utbytande mot särskilda
meddelanden, bör givetvis ett sådant utbyte ske i enlighet med stadgandet
i 203 §. Som det emellertid med den avfattuing, förevarande
paragraf erhållit, synes tveksamt, om ett utbyte är tillåtet, hava till undvikande
av varje osäkerhet härutinnan vissa redaktionella jämkningar
företagits i paragrafens andra stycke.

87 §.

I förevarande paragraf fastslås den principen, att, därest flera förvaltare
eller rättens ombudsman och förvaltare äro personligen ansvariga för
skada, skadeståndsskyldigheten under nämnda förutsättning åligger dem
solidariskt. Någon åtskilnad göres därvid icke emellan det fall, att det
är gäldenären, borgenär eller konkursboet, som lidit skada, och det fall,
att den skadeståndsberättigade är någon, som har fordran hos konkursboet
(tredje man). Att det icke skulle vara tillfredsställande, om i det
förra fallet den skadeståndsskyldige blott svarade för den kvotdel av
skadan, som efter huvudtalet belöper å honom, därom ''lärer väl icke
någon meningsskiljaktighet råda. Men det skulle enligt utskottets åsikt
vara lika otillfredsställande, om, därest konkursförvaltningen t. ex. utdelat
boets samtliga tillgångar utan att enligt 125 § först reservera
medel till täckande av boets gäld, de, som hava fordringar hos boet,
skulle gå miste om full ersättning för dem genom sådant förfarande förBihang
till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 712 21 3

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

orsakad skada på den grund, att någon av, de skadeståndsskyldiga är
medellös. Ovanberörda princip är därför enligt utskottets uppfattning
riktig.

Ifrågasättas kunde emellertid, huruvida man icke i paragrafen borde
uttryckligen fastslå, i vilka fall förvaltare och rättens ombudsman äro
personligen ansvariga för skada. Något sådant synes dock knappast
vara att förorda. Vad angår skada, som tillfogats gäldenären, borgenär
eller konkursboet, följer av allmänna rättsregler, att skadeståndsskyldighet
inträder, då skadan tillfogats av uppsåt eller vårdslöshet, och särskild
föreskrift härom lärer icke erfordras. Beträffande tredjemansskada, i
fråga om vilken någon utbildad rättsuppfattning näppeligen förefinnes,
synes det lämpligast att icke på förhand binda rättsutvecklingen genom
uttryckliga bestämmelser i en speciallagstiftning. På grund av vad sålunda
anförts har utskottet funnit sig böra på förevarande punkt ansluta
sig till förslaget.

96 §.

I förevarande paragraf saknas föreskrift, huru förfaras skall, då gäldenären
under konkursen men innan han avlagt bouppteckningsed för
överträdelse av reseförbud insatts i häkte. Edgångens verkan med avseende
å reseförbudet synes ej heller vara fullständigt angiven. Påföljden
av att gäldenären avlägger bouppteckningsed bör nämligen bliva
icke blott att han lösgives ur häktet utan även att reseförbudet helt
och hållet förfaller. I enlighet med vad sålunda anmärkts har paragrafen
av utskottet omarbetats.

103 §.

Enligt konkurslagstiftningskommitténs förslag skulle anmärkningstid,
ställe för bevakningshandlingarnas tillhandahållande samt tid och
ort för det s. k. förlikningssammanträdet bestämmas omedelbart efter
det beslutet om egendomsavträde meddelades samt tillkännagivas i kungörelsen
därom, varemot dag för tvistefrågors handläggning vid rätten
skulle bestämmas och tillkännagivas å förlikningssammanträdet. Enligt
föreliggande förslag åter skall avgörande i samtliga dessa frågor träffas
omedelbart efter bevakningstidens utgång och genom särskilda meddelanden
bringas till borgenärernas kännedom. Då det säkerligen skulle
hava blivit förenat med väsentliga svårigheter för konkursdomaren att
redan på ett så tidigt stadium, som kommittéförslaget innebar, bestämma
berörda tider, torde väl det nu framlagda förslaget vara att föredraga
framför kommittéförslaget, som dock skulle hava medfört den fördelen,

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22. 19

att borgenärerna enligt 20 § på en gång erhållit meddelanden såväl om
innehållet i omförmälda kungörelse som om här avsedda avgöranden.
Då emellertid förhållandena i många fall kunna ligga så, att konkursdomaren
redan då han tagit del av den av förvaltaren jämlikt 54 § upprättade
bouppteckningen eller av anmälan eller förteckning, som i andra
stycket av samma paragraf sägs, kan fatta beslut i ifrågavarande avseenden,
har det synts utskottet lämpligt att låta konkursdomaren allt efter
omständigheterna i det särskilda fallet träffa sitt avgörande antingen
vid sistberörda tidpunkt eller efter bevakningstidens utgång. Väljer
konkursdomaren den förra vägen, vinne3 den förmånen, att underrättelse
om hans beslut inflyter uti de i 20 § föreskrivna kallelsebreven, varigenom
kostnaden för meddelanden enligt förevarande paragraf inbesparas.
Det sålunda föreslagna nya stadgandet har fogats till förevarande
paragraf såsom ett nytt sista stycke, varjämte en erinran om detsamma
upptagits i 20 §.

123, 126, 137 och 141 §§.

Då förslaget bibehållit borgenärseden för borgenär, som bevakat sin
fordran i konkursen, bör därav enligt utskottets uppfattning följa, att
edgångsplikt liksom enligt gällande rätt ålägges jämväl panthavare,
vilken enligt 123 § är befriad från bevakningsskyldighet. Behovet av
borgenärseden synes vara detsamma i båda fallen. Bestämmelse om
edgångsplikt för panthavare har följaktligen upptagits i 123 §. I anslutning
härtill har panthavarens rätt till lyftning och till betalning ur
panten i fall, då edgång förelagts honom, genom ändringar i 126, 137
och 141 §§ reglerats i överensstämmelse med vad som enligt förslaget
gäller beträffande annan borgenär, som fått föreläggande att avlägga
borgenärsed.

144 §.

Då panthavare i allmänhet befriats från bevakningsskyldighet, torde
det icke vara fullt följdriktigt att, på sätt här skett, såsom villkor för
att panthavare skall få lyfta betalning enligt 143 § fordra, att han bevakat
sin fordran i konkursen. På grund härav har i förevarande paragraf
sådan ändring vidtagits, att bevakning icke må fordras av annan
borgenär än den, som enligt annat stadgande i förslaget är bevakningspliktig.

195 §.

I fråga om borgenär, som innehar annan tillhörig lös egendom med
rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla (retentionsberättigad),

20 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

saknas i gällande rätt bestämmelser såväl angående den förmånsrätt,
som i konkurs eller vid utmätning tillkommer annan retentionsberättigad
än hyresvärd eller jordägare, som har retentionsrätt för fordran hos
hyresgäst eller arrendator, som ock beträffande den ställning, som i
övrigt i konkurs tillkommer retentionsberättigad. Inom den juridiska
litteraturen hava härutinnan olika åsikter uttalats av olika författare, och
svårigheten att med ledning av berörda uttalanden lösa ifrågavarande
spörsmål har ytterligare ökats därigenom, att rättigheter, som enligt
vissa författare äro att betrakta såsom retentionsrätter, enligt andra böra
räknas till panträtterna. Åven om retentionsrätterna ej äro allt för ofta
förekommande, är det till undvikande av rättsförluster av vikt, att omförmälda
spörsmål bliva lösta; och då desamma hava sin huvudsakliga
betydelse vid konkurs, torde lösningen böra meddelas i samband med
en reform av konkurslagstiftningen. Så har också nu föreslagits, i det
att föreskrifter meddelats dels i förevarande paragraf rörande retentionsberättigads
ställning i konkurs och dels i förslaget till lag om ändrad
lydelse av bl. a. 17 kap. 3 § handelsbalken rörande retentionsberättigads
förmånsrätt. Dessa föreskrifter innebära, att retentionsberättigad i omförmälda
avseenden skall vara jämställd med panthavare. Undantag
göres dock för retentionsberättigad hyresvärd eller jordägare i ovan
angivna fall; sistnämnda borgenärer skola bibehålla den förmånsrätt,
som redan nu tillkommer dem enligt 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken,
samt i övrigt i konkurs erhålla samma ställning som borgenärer, vilkas
fordringar icke äro förenade med panträtt. Beträffande den ställning,
som sålunda enligt förslaget tillkommer retentionsberättigad i allmänhet,
må erinras om att dylik borgenär uteslutes från rätt att påkalla konkurs,
då den av honom innehavda egendomen förslår till fulla gäldandet av
hans fordran (6 §) samt erhåller realisationsrätt (73 §) och befrias från
bevakningsplikt (123 §).

Förevarande stadganden äro ordagrant hämtade från konkurslagstiftningskommitténs
förslag. Kommittén anför till motivering av sitt
förslag härutinnan efter att hava framhållit, att enligt dess åsikt förslaget
till ändring i 17 kap. 3 § handelsbalken blott innebär ett lagfästande
av gällande rätt, bl. a. följande: »Det torde ock vara på sin plats att

framhålla, hurusom det icke gärna kan försvaras att i konkurs behandla
låntagare, som har retentionsrätt jämlikt 11 kap. 3 § handelsbalken,
eller depositarie, som har sådan rätt jämlikt 12 kap. 8 § nämnda balk,
annorlunda än hantverkare, som njuter förmånsrätt jämlikt 17 kap. 3 §
samma balk; då sistnämnda borgenär är inbegripen under de stadganden
i konkurslagen, som angå borgenärer, vilka hava lös egendom ''eljest

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

under panträtt i handom’, bör alltså den retentionsrätt, som tillkommer
låntagare och depositarie, i konkursrättsligt avseende jämställas med
hantverkares panträtt.»

Utskottet, som lämnar därhän, i vad mån förslaget må anses i ifrågavarande
avseenden överensstämma med vad som enligt praxis gäller,
finner vad kommittén i övrigt anfört värt allt beaktande och vill för
sin del endast tillägga, att, om lagbestämmelser i ämnet över huvud
böra meddelas, — vilket utskottet, såsom ovan framhållits, av praktiska
skäl anser lämpligt, — åt desamma näppeligen torde kunna givas annat
innehåll än i förslaget skett. Några praktiska olägenheter torde ej heller
vara att befara av förslagets bestämmelser. Vad särskilt realisationsrätten
beträffar är att märka, att med sådan rätt förenade retentionsrätter
i allmänhet avse fordringar å så ringa belopp, att det icke bör
möta någon svårighet för förvaltaren att utöva den lösningsrätt, som
enligt 73 § tillkommer konkursboet.

203 §.

Med hänsyn till de nu rådande höga annonsprisen har det synts
utskottet lämpligt att i denna paragraf direkt utsäga, att i fall, som
här avses, kungörelse bör utbytas mot särskilda kallelser, där det utan
ökning av kostnaden kan ske, samt att till underlättande av dylikt utbyte
stadga, att särskild underrättelse om konkursmåls handläggning
vid rätten skall anses hava kommit borgenär tillhanda, om den avsänts
med posten sist tio dagar före den för handläggningen utsatta dagen.
Att en anteckning av konkursdomaren i den i 208 § omförmälda dagboken
utgör fullt bevis om att de särskilda underrättelserna blivit avsända,
lärer vara uppenbart.

207 och 208 §§.

För vinnande av enhetlig terminologi har i förevarande paragrafer
uttrycket »konkursens avslutande» utbytts mot uttrycket »konkursens
upphörande».

2. Förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs.

2 och 7 §§.

Beträffande de ändringar, som vidtagits i förevarande paragrafer,
hänvisas till vad som yttrats till motivering av motsvarande ändringar
i 55 och 44 §§ i konkurslagsförslaget.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

32 och 33 §§.

I 32 § föreskrives, att fastställelse av ackord skall vägras, då frågan,
huruvida ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna, icke
kan med säkerhet avgöras på grund därav, att tillförlitlig utredning
angående boet icke kunnat vinnas. Nämnda föreskrift kan, på sätt vid
förslagets granskning i lagrådet framhållits, leda till onödig stränghet,
och densamma bör därför enligt utskottets uppfattning mildras på det
sätt, att domstolen erhåller rätt att efter omständigheterna i det särskilda
fallet pröva, huruvida fastställelse av ifrågavarande anledning bör vägras.
I enlighet härmed har föreskriften uteslutits ur 32 § samt med sådan
förändring, som ovan antytts, överflyttats till 33 §.

Övergångsbestämmelsen.

Övergångsbestämmelsen har av praktiska skäl ändrats så, att dagen
för den föreslagna lagens ikraftträdande blivit direkt angiven.

3. De i propositionen under 4)—6) och 8)—20) upptagna lagförslagen.

Övergångsbestämmelserna till samtliga här ifrågavarande lagförslag
hava ändrats på enahanda sätt som övergångsbestämmelsen till den föreslagna
lagen om ackordsförhandling utan konkurs. Beträffande den föreslagna
ändringen i 17 kap. 3 § handelsbalken hänvisas till vad som
yttrats vid 195 § i förslaget till konkurslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet, med anmälan, att
utskottet framdeles skall avgiva utlåtande över propositionen, så vitt
den avser de under 7) och 21) upptagna lagförslagen, i övrigt hemställa,

att riksdagen med förklarande, att Kungl. Maj:ts
förslag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,
måtte för sin del antaga följande:

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

l:o) Konkurslag:

1 Kap.

Om egendoms avträdande till konkurs.

1 §■

Finner gäldenär sig vara på obestånd, äge lian avträda sin egendom till
konkurs. Med att gäldenär är på obestånd förstås enligt denna lag att han icke
kan rätteligen betala sin gäld.

2§-

Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om gäldenären
på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller hos honom verkställd
utmätning och vad med avseende därå förekommit eller på grund av andra inträffade
omständigheter måste antagas vara på obestånd.

3 §.

Gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs,
om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar.

Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga personer
uppmanat köpman att betala klar och förfallen gäld men har gäldenären det
oaktat under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet, skall gäldenären
försättas i konkurs, så framt borgenären inom tre veckor från nämnda
tids utgång det yrkar och gälden fortfarande är ogulden.

År godkännare av växel eller, vad angår växel, som är ställd att inlösas av
växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har växeln blivit i hans
närvaro protesterad för bristande betalning, vare det så ansett, som om han
blivit, på sätt i andra stycket är stadgat, uppmanad att betala växelskulden.

4§-

Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken
eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär, blivit utmätt
för annans fordran,

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt
jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom skriftlig avhandling
föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egendomen i sin vård,
skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så framt ej
gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger förmånsrätt, är
tillräcklig till gäldande av hans fordran.

5 §•

Har gäldenär fått till stånd offentlig ackordsförliandling utan konkurs, gälle
om borgenärs rätt att få gäldenären försatt i konkurs vad därom särskilt är stadgat.

6§-

Borgenär, som till säkerhet för sin
fordran har panträtt i fast eller lös
egendom, äge ej den rätt att få gäldenären
försatt i konkurs, varom ovan är
stadgat, så framt gäldenären visar, att
den egendom, vari borgenären har panträtt,
förslår till fordringens fulla gäldande.

6 §•

Borgenär, som till säkerhet för sin
fordran har panträtt i fast eller lös egendom,
äge ej den rätt att få gäldenären
försatt i konkurs, varom ovan är stadgat,
så framt gäldenären förebringar sådan
utredning, att den egendom, vari
borgenären bär panträtt, skäligen må
antagas förslå till fordringens fulla gäldande.

7 §•

Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär påkalla
gäldenär försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning därom hos konkursdomaren
i den ort, där gäldenären bör inför domstol svara i tvistemål, som angå
gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbodelägare om avträdande av den dödes
egendom, så ock borgenärs ansökning om dödsbos försättande i konkurs skall
göras hos konkursdomaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som
nyss sagts.

Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne ledamot i
rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens antal det fordrar, utses
flere konkursdomare; äro flere avdelningar av rådstuvurätten, skall konkursdomare
alltid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom handläggas,
skola upptagas.

8 §•

Vid konkursansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom
under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder
med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å de
böcker och andra handlingar, som röra boet.

9§-

Borgenär, som söker gäldenärs försättande i konkurs, skall i ansökningen
uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva de omständig -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslug.) ( Utskottets förslag.)

heter, på vilka han grundar yrkandet .om egendomsavträde, samt vid ansökningen
foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar, vilka han vill åberopa till
stöd för sin talan. Ansökningen jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar.

10 §.

Finner konkursdomaren, att han enligt 7 icke är behörig att taga befattning
med konkursansökning eller har, där borgenär är sökande, denne icke i
ansökningen uppgivit sin fordran eller kan konkursansökning av annan orsak ej
upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse därmed
och teckne det å ansökningen.

11 §•

Upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele konkursdomaren
genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs.

12 §•

Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren genast å ansökningen
föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra dagar i stad
och en vecka på landet, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna till
konkursdomaren ingiva förklaring över ansökningen. Föreligger på grund av att
gäldenären vistas utomlands eller eljest i särskilt fall anledning att utsträcka förklara
gstiden, må det ske, dock ej utöver vad oundgängligen kräves. Borgenären
vare pliktig att tillställa gäldenären handlingarna i huvudskrift eller styrkt avskrift,
så ock att inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från
det föreläggandet meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant intyg,
som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen och dagen därför.
Har borgenären ej inom förelagd tid inkommit med delgivningsbevis, vare ansökningen
förfallen, där ej inom samma tid förklaring avgivits av gäldenären
eller borgenären visat, att hinder för delgivningen mott. I sistnämnda fäll utsäde
konkursdomaren ny tid för delgivning, så vida ej enligt vad i 13 § sägs
målet skall hänskjutas till rätten.

Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast beslut
om "äldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären ansökningen eller
utebliver han med förklaring, varde målet liänskjutet till rätten.

I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om målet
hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig där kan varda part tillsänd med
posten samt att, om tillförlitlig upplysning om parts postadress icke föreligger,
målet kan varda avgjort utan att parten erhållit kallelse till rätten, varjämte
föreläggandet skall innehålla anmaning till part, om vars postadress tillförlitlig
upplysning icke föreligger, att hos konkursdomaren anmäla den postadress, under
vilken parten önskar få kallelse sig tillsänd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 712 si 4

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

13 §.

Nu liar gäldenär blivit för delgivning
av borgenärs konkursansökning förgäves
sökt i sitt hemvist; kan ej vid
efterfrågan hos hans husfolk eller grannar
eller där han har tjänst eller näring
vinnas säker anvisning, var han uppehåller
sig, och är det ej veterligt, att
han för sig ställt ombud, som äger för
honom mottaga delgivning av ansökningen
och kan träffas inom riket, skall
målet hänskjutas till rätten. Samma
lag vare, där gäldenär vistas å händ ort
utom riket och icke veterligen för sig ställt
ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren
med avseende å ortens avlägsenhet
eller andra omständigheter
finner det icke skäligen böra åligga borgenären
att där delgiva gäldenären ansökningen.

I fall, som arses i denna paragraf,
skall konkursdomaren tillse, att gäldenärens
egendom varder satt under säker
vård; och läte konkursdomaren tillika,
där det lämpligen kan ske, om ansökningen
underrätta gäldenärens make eller
någon, som är i hans tjänst eller eljest
kan antagas äga kännedom om honom
och hans förhållanden. Kostnaden för
egendomens vård skall gäldas av borgenären.

(Utskottets förslag.)

13 §.

Nu har gäldenär blivit för delgivning
av borgenärs konkursansökning
förgäves sökt i sitt hemvist; kan ej
vid efterfrågan hos hans husfolk eller
grannar eller där han har tjänst eller
näring vinnas säker anvisning, var han
uppehåller sig, och är det ej veterligt,
att han för sig ställt ombud, som äger
för honom mottaga delgivning av ansökningen
och kan träffas inom riket,
skall målet hänskjutas till rätten. Samma
lag vare, där gäldenär, vilken icke veterligen
för sig ställt ombud, som nyss sagts,
saknar känt hemvist eller vistas å känd
ort utom riket samt i det senare fallet
konkursdomaren med avseende å ortens
avlägsenhet eller andra omständigheter
finner det icke skäligen böra åligga
borgenären att där delgiva gäldenären
ansökningen.

Dä mål angående gäldenärs försättande
i konkurs jämlikt denna paragraf
hänskjutes till rätten, skall konkursdomaren
tillse, att gäldenärens egendom
varder satt under säker vård; och läte
konkursdomaren tillika, där det lämpligen
kan ske, om ansökningen underrätta
gäldenärens make eller någon,
som är i hans tjänst eller eljest kan antagas
äga kiinnedom om honom och hans
förhållanden. Kostnaden för egendomens
vård skall gäldas av borgenären.

W §.

Då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall hänskjutas till
rätten, varde målet av konkursdomaren utsatt att förekomma i stad inom fyra
dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gäldenärens kallande till
rätten oundgängligen kräves längre tid. Kan på landet målet ej företagas inom
nämnda tid, med mindre urtima ting hålles, må dock målet anstå till lagtima
ting eller, där på grund av Konungens förordnande särskilt tingssammanträde,
varå mål angående gäldenärs försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall
hållas, till sådant sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen
och det icke bestrides av gäldenären. Konkursdomaren kalle parterna

Första lagutskottets utlåtande N:r 22.

(Kungt. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till rutten, borgenären dock endast, om kallelse kan hinna komma honom tillhanda.
I kallelse å gäldenären skall tillkännagivas, att hans ntevaro icke hindrar
målets avgörande. Har part gjort anmälan om sin postadress eller finner konkursdomaren
eljest tillförlitlig upplysning därom föreligga, må kallelsen i rekommenderat
brev tillsändas parten. Finnes dylik upplysning icke föreligga, må målet
företagas vid rätten utan att delgivning av kallelsen ägt rum, där parten för
sådant ändamål förgäves sökts i sitt hemvist eller vistas utomlands och ej heller,
om parten veterligen för sig ställt inom riket bosatt ombud, som äger för honom
mottaga delgivning av kallelsen, ombudet kunnat i sitt hemvist för delgivning
anträffas.

I fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, som konkursdomaren
låter införa i allmänna tidningar tre gånger, kallas att vid äventyr, att
hans utevaro ej hindrar målets avgörande, inställa sig vid rätten å viss dag,
minst tre, högst sex veckor efter sista kungörandet. Få landet må dock efter
framställning av borgenären målet kunna utsättas till näst efter utgången av
sistnämnda tid infallande lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i
första stycket omförmäles, där konkursdomaren finner det icke lända till förfång
för gäldenären. I fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första
stycket stadgats äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att söka gäldeniirs
försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller, efter
lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå att beslutet ej
vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning förordnats, att beslutet
icke må verkställas. Samma lag vare, då överexekutor meddelat föreskrift om
verkställighet av skiljedom och ej av högre myndighet eller av domstol, där
talan mot skiljedomen är anhängig, annorledes förordnats, så ock då utmätning
må erhållas jämlikt lagen om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol
förordnats, att verkställighet icke må äga rum.

I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall godkännas,
ankomme på borgenären att styrka densamma.

16 §.

I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov, med
mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej sättas längre än
som oundgängligen kräves; och skall på landet för målets handläggning urtima
ting på borgenärens bekostnad hållas, där sådant ting av part äskas och av rätten
befinnes erforderligt.

H §.

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan att
han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde delägarne i boet
förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring över ansökningen inom
fjorton dagar från delfående^ Medgiva ej samtliga dödsbodelägare ansökningen

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och skall fort}'' densamma prövas av rätten samt kallelse å parterna utfärdas,
varde, där någon dödsbodelägares vistelseort är okänd eller dödsbodelägare
uppehåller sig å avlägsen utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i
allmänna tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket förmäles. Är målet,
då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne kallade
att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträffande frånvarande
delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär, att avliden gäldenärs bo
skall avträdas till konkurs, skall i fråga om ansökningens delgivning med dödsbodelägarne
och dessas kallande till rätten tillämpas vad i första och andra punkterna
föreskrivits.

18 §.

Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens försättande
i konkurs meddelats.

19 §.

Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren genast
utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits.

Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen tillkännagiva,
när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas, inom vilken tid borgenärerna
böra hos konkursdomaren bevaka sina fordringar samt i vilken eller
vilka tidningar inom orten kungörelser angående konkursen skola införas. I
kungörelsen skall ock konkursdomarens postadress angivas.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren icke tidigare
än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet om egendomsavträde
meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för detta sammanträde tagas
hänsyn därtill att bouppteckning bör vara ingiven till konkursdomaren då sammanträdet
hålles. Där det med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet
prövas oundgängligen nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas
senare än ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra
minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsavträde.
Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen skola införas, må
ej överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och avträdes
före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall i den kungörelse,
som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad
ocli att den ej förfallit genom konkursen.

20 §. 20 §.

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall Kungörelse, som i 19 § sägs, skall

ofördröjligen anslås å rättens dörr samt ofördröjligen anslås å rättens dörr samt

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

2! t

(Kung!. Maj:ts förslag.)

genast eller nästa postdag avsändas för
att införas en gång i.allmänna tidningarna
ävensom två gånger, sista gången minst
en vecka före den för första borgenärssammanträdet
utsatta dag, i den eller de
ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant
avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som
enligt 54 § skall upprättas, eller förteckning
eller anmälan, som i andra stycket
av samma paragraf sägs, kommit konkursdomaren
tillhanda, late lian genom
särskilda kallelsebrev underrätta alla
kända inländska och utländska borgenärer
om kungörelsens innehåll; skolande
sådan underrättelse alltid meddelas kronans
ombudsman i] orten och dem, som
handhava upphörd av andra allmänna utskylder
än kronoutskylder.

Breven skola med posten avsändas
så snart ske kan och senast tio dagar
före den för första borgenärssammanträdet
utsatta dag.

Yarder sedan kallelsebrev sålunda
avsänts genom uppgift i bouppteckningen
eller genom tillägg till denna känt, att
borgenär tinnes, som ej blivit kallad, skall
konkursdomaren ofördröjligen till honom
avsända kallelsebrev av innehåll, som
ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall
konkursdomaren låta delgiva gäldenären
särskild underrättelse med erinran om
den honom enligt 92 § åliggande skyldigheten
att å första borgenärssammanträdet
avlägga bouppteckningsed.

( Utskottets förslag.)

genast eller nästa postdag avsändas för
att införas en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som
jämlikt 19 § i sådant avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som
enligt 54 § skall upprättas, eller förteckning
eller anmälan, som i andra stycket
av samma paragraf sägs, kommit konkursdomaren
tillhanda, läte han genom särskilda
kallelsebrev underrätta alla kända
inländska och utländska borgenärer om
kungörelsens innehåll; skolande sådan
underrättelse alltid meddelas kronans
ombudsman i orten och dem, som handhava
uppbörden av kommunalutskylder,
samt, där särskild uppbörd, av prästlönemedel
eller vägskatt äger ram, dem, som
omhänderhava sådan uppbörd.

Breven skola med posten avsändas
så snart ske kan och senast tio dagar
före den för första borgenärssammanträdet
utsatta dag.

Varder sedan kallelsebrev sålunda
avsänts genom uppgift i bouppteckningen
eller genom tillägg till denna känt, att
borgenär finnes, som ej blivit kallad,
skall konkursdomaren ofördröjligen till
honom avsända kallelsebrev av innehåll,
som ovan sägs.

Att i visst fall kallelsebrev och underrättelse,
varom ovan förmäles, skola innehålla
meddelande om beslut, som avses i
103 §, därom stadgas i sistnämnda paragraf.

21 §.

Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten om
gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde underrättelse
därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens närmaste förman.

30 Första lagutskottets utlåtande Nr 22. *

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen, att fast
egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å rättegångsdag, varå inteckningsärenden
må förekomma, om konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet
samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts
domvärjo, skall för verkställande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen
till rätten eller domaren i den ort, där egendomen ligger, insända bevis
om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit
infört i fartygsregistret, skall å den rättegångsdag för inteckningsärenden, då det
först kan ske, om konkursen göras anteckning i protokollet över inteckningar i
fartyg samt i inteekningsboken för fartyg; och varde förty, där konkursen ej är
anhängig vid Stockholms rådstuvurätt, anmälan om konkursen med angivande av
fartygets registreringsnummer ofördröjligen gjord till nämnda domstol. Hör till
boet lott i fartyg, skall anmälan om konkursen ofördröjligen avsändas till den
myndighet, som för fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter,
som erfordras för fartygets säkra urskiljande.

22 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, vare gäldenären icke berättigad
att råda över egendom, som hör till konkursboet.

23 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, må ej för skuld, som gäldenären
gjort, utmätning ske å egendom, som hör till konkursboet; har sådan åtgärd
ändock kommit till stånd, vare den utan verkan.

Utan hinder av konkurs må likväl den, som till säkerhet för fordran har
panträtt i fast eller lös egendom, erhålla utmätning av egendom, som sålunda
häftar för fordringen.

24 §.

Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit utmätt till
gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall
verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller gods i
fartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs framställning
om dess inställande göres innan försäljning av egendomen ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätningsmans befattning
med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före ovannämnda besluts
meddelande.

25 §.

Beslut om egendom^ v träde gånge i verkställighet utan hinder därav att
ändring i beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga däröver att konkursansökning upptagits,
varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelse om konkursen infördes
i allmänna tidningarna.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

26 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren
underrättas därom; och läte han kungöra den högre rättens beslut eu
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen, ävensom från rättens dörr nedtaga,
den där anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret,
eller lott i fartyg, skall vad i 21 § tredje stycket föreskrivits angående
anteckning eller anmälan om konkursen äga motsvarande tillämpning i fråga om
den högre rättens beslut.

Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet återställes till
gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurskostnaderna och den
gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.

2 Kap.

Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning till konkursbo.

27 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då beslutet
om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som
är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät, så ock den egendom, som kan
återvinnas till konkursboet. Ej må dock av gäldenärs lön eller av vad gäldenär
eljest kan genom eget arbete under konkursen förvärva mera tillkomma boet än
som återstår sedan avdrag skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns
eller adoptivbarns skäliga underhåll; från arbetsförtjänst varde ock avdrag gjort
för all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse om vad
efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskommelse ingången innan
en vecka förflutit från första borgenärssammanträdet eller, där fråga om avdragsenare
uppkommit, inom en vecka därefter, varde frågan hänskjuten till rätten;
äge ock borgenär, som är missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären
överenskommits, att påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till
konkursdomaren. Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre konkursdomaren
yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag för handläggningen
inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio dagar före den utsatta
dagen införd en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; varde ock särskild
underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär
är klagande, denne. Yad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring
däri sökes.

28 §.

Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna
därav haft märklig skada, och är gåva av lös egendom fullbordad inom

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

etthundraåttio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden därefter
till dess beslutet om egendomsavträde meddelades eller har, där fast egendom
bortgivits, lagfart ej sökts tidigare än nu sagts, gånge den gåva på talan av
konkursboet åter. Samma lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal
skett och av missförhållandet emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses,
att avtalet huvudsakligen har egenskap av gåva.

29 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller
under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades betalt
gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller betalt gäld annorledes
än med penningar eller andra med hänsyn till hans och borgenärens yrke vanliga
betalningsmedel eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet
ej betingats, gånge den betalning eller pantsättning på talan av konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens egendom
för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om
inteckning, som inom den ill kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran,
som där avses, vare borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen
återställa inteckningshandlingen till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling
angående fast egendom för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat
samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,
för inteckningens dödande.

Yad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären visar, att han,
då han mottog betalningen eller panten eller sökte inteckningen, saknade skälig
anledning att antaga, att gäldenären ville gynna honom framför övriga borgenärer;
dock vare sådan bevisning utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen
eller panten eller sökte inteckningen, hade skälig anledning till antagande,
att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

30 §.

Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller
under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades betalt
förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet betingats
men ej överlämnats, och hade borgenären, då han mottog betalningen
eller panten, skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller
kännedom om konkursansökningen, gånge den betalning eller pantsättning på
talan av konkursboet åter.

31 §.

Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden
därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egendom blivit för
någon borgenärs fordran i mät tagen och har borgenären genom utmätningen
erhållit betalning, gånge den betalning på talan av konkursboet åter.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

32 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller
under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades annorledes
än i 28 och 29 §§ sägs ingått avtal till skada för borgenärerna och både
den, med vilken avtalet ingicks, skälig anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen, gånge det avtal på
talan av konkursboet åter, utan så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar,
att han varken insåg eller borde hava insett, att avtalet skulle lända borgenärerna
till förfång.

Där å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart sökts under tid,
som i första stycket sägs, skall vad där stadgas äga tillämpning, ändå att avtalet
skett tidigare.

33 §.

Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar
gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen ej ingiven
till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge den
bodélning på talan av konkursboet åter. Samma lag vare, om vid bodelningen
egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären mot det att fordran å
honom utlagts å hans lott; dock att i sådant^ fall vad i 29 § tredje stycket stadgas
skall äga motsvarande tillämpning.

Från gäldenärens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum, ändå att
åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer
sägs, dock ej, om den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

34 §.

Har i fall, då 28, 29, 32 eller 33 § icke är tillämplig, gäldenären innan beslutet
om egendomsavträde meddelades ingått avtal, varav kommit skada för
borgenärerna, och var det vid avtalets ingående hans avsikt att tillskynda dem
skada, gånge, där den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om gäldenärens
avsikt, det avtal på talan av konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit
från det avtalet ingicks, sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make.

35 §.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av
konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton
dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna
tidningarna, skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som
om konkursansökningen gjorts, då beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades, och skall, där åtgärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller 33 § förmäles,
vidtagits efter meddelandet av nämnda beslut, den, gent emot vilken gäldenären
vidtog åtgärden, anses därvid hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 1 avd. 14 haft. (Nr 22.) 712 21 5

Första tagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

36 §.

Har gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit betalningen,
icke på grand av vad i 30 eller 33 § stadgas om återgång av betalning
av förfallen gäld skyldig återbära vad ban mottagit, där han efter växellag ej
kunnat vägra att mottaga betalningen utan att förlora växelrätt mot någon växelgäldenär.
Yad gäldenären erlagt vare dock den, som vid återgångstalan för
bristande betalning skolat efter växellag i sista hand ansvara för växelns betalning,
eller, om växeln tillkommit för annans räkning, denne pliktig att till konkursboet
återbära, så framt han utlämnat eller låtit utlämna växeln under sådana
omständigheter, att, därest betalning för växeln då till honom av gäldenären erlagts,
betalningen skolat jämlikt föreskrift i 30 eller 33 § om återgång av betalning
av förfallen gäld på talan av konkursboet återgå.

Yad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skall äga motsvarande
tillämpning å check.

37 §.

Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär i fall,
som avses i 29 §, ej tillhandahålla handling, på grund varav inteckning sökts,
vare konkursboet berättigat till ersättning för därigenom uppkommen skada.

Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för egendom,
som han erhållit genom avtalet, äge han, där konkursboet återvinner egendomen,
av boet återfå vad han utgivit. Yad sålunda är stadgat gälle dock ej, där vederlaget
icke kommit boet till godo samt den, med vilken avtalet ingicks, hade
kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget.
Går bodelning åter, svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för återbäring
av den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit. Finnes
egendom, som enligt vad ovan sagts skall av konkursboet återbäras, ej i behåll,
skall ersättning utgå efter egendomens värde.

När å någondera sidan återbäring sker, skall ock utgivas ränta eller avkomst,
som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodelning egendom
av gåvotagare eller gäldenärens make eller dennes arvingar återbäres, varde, där
den återbäringsskyldige ej visas hava haft skälig anledning till antagande, att
gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen och ej heller
34 § är tillämplig, all å egendomen gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. Återbäres
eljest egendom av annan än konkursboet, njute denne ersättning allenast
för nödig kostnad. För nödig och nyttig kostnad å egendom, som av konkursboet
återbäres, vare konkursboet berättigat till ersättning.

Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i konkursen.
Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egendom frångått gäldenären
mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.

Ätervinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva, eller
går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar åter och
har maken eller arvingarna i följd av vad som stadgas i 8 kap. 5 § eller 13 kap.
14 § giftermålsbalken, innan stämning om återvinning skedde, infriat någon
gäldenärens skuld, vare konkursboet skyldigt återgälda maken eller arvingarna
vad sålunda guldits jämte ränta.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj ds förslag.)

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo
enligt vad ovan är stadgat har återvinningsrätt,
överlåtits till annan, äge konkursboet
jämväl mot honom den rätt,
där det visas, att lian ej var i god tro,
då han åtkom egendomen.

(Utskottets förslag.)

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo
enligt vad ovan är stadgat har återvinningsrätt,
överlåtits till annan, äge konkursboet
jämväl mot honom den rätt,
där han ej var i god tro, då han åtkom
egendomen.

39 §.

Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer konkursbo,
må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av borgenär, som bevakat
fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill anställa återvinningstalan, skall,
innan målet förekommer vid domstol, därom underrätta förvaltaren vid påföljd,
att hans talan eljest ej upptages till prövning.

Återvinningstalan enligt 28—33 och 36 §§ skall anhängiggöras genom stämning
inom sex månader från första borgenärssammanträdet; bär å fast egendom,
som gäldenären avhänt sig, lagfart ej blivit sökt före nämnda sammanträde eller
har, då fråga är om återgång av bodelning, bodelningshandlingen ej därförinnan
ingivits till rätten, skall klandertiden räknas från den dag lagfarten söktes eller
bodelningshandlingen ingavs.

År talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskostnaden; dock
vare han berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda kostnad, i den mån
den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

40 §.

Bevakar den, mot vilken talan enligt 39 § är anställd, i följd därav fordran
i konkursen och är den talan ej så tidigt väckt, att han kunnat bevaka fordringen
inom den för bevakning av fordringar utsatta tid, vare han berättigad att på vad
han till konkursboet skall återbära avräkna så mycket, som på fordringen bort
belöpa, om den blivit bevakad inom sagda tid.

3 Kap.

Om avträdd egendoms förvaltning.

41 §.

Gäldenärs till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller flere
förvaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. Antalet förvaltare bestämmes
av konkursdomaren. Ej må mer än en förvaltare finnas, där ej konkursdomaren
med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser förvaltningen oundgängligen
böra delas eller det eljest i särskilt fall vara oundgängligen nödvändigt,
att mer än en förvaltare utses.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Då fråga är om utseende av förvaltare enligt 45 eller 48 §, må konkursdomaren
ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan borgenärerna erhållit
tillfälle att yttra sig därom.

42 §.

I fråga om utseende av konkursförvaltare galle, att den eller de, åt vilka
förvaltningen anförtros, skola äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn
till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap eller är
i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets
tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är
dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd
för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig
att föra annans talan inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara konkursförvaltare;
ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans
ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara konkursförvaltare.

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare
att omhänderhava boet till dess vid första borgenärssammanträdet förvaltare utsetts
och, där annan utsetts, denne tillträtt befattningen.

44 §.

Konkursdomaren skall ock så snart
ske kan efter det beslutet om egendomsavträde
meddelats förordna en ärlig
och förståndig man att i konkursen
vara rättens ombudsman med den befogenhet,
som i denna lag sägs. Vid
befattningens tillsättande skall iakttagas,
att densamma icke anförtros annan än
den, som äger ej mindre erforderlig insikt
i gällande lag för bedömande av de
frågor av rättslig innebörd, som ankomma
på ombudsmannens prövning, än ock
nödig erfarenhet och sakkunskap för
fyllande av de åligganden beträffande
tillsyn över konkursutredningen och avgörande
av förvaltningsfrågor, som tillhöra
befattningen.

Till rättens ombudsman må ej utses
rättens ordförande eller i stad annan leda -

44 §.

Konkursdomaren skall ock så snart
ske kan efter det beslutet om egendomsavträde
meddelats förordna en ärlig och
förståndig man att i konkursen vara
rättens ombudsman med den befogenhet,
som i denna lag sägs. Vid befattningens
tillsättande skall iakttagas, att
densamma icke anförtros annan än den,
som äger ej mindre erforderlig insikt i
gällande lag för bedömande av de frågor
av rättslig innebörd, som ankomma på
ombudsmannens prövning, än ock nödig
erfarenhet och sakkunskap för fyllande
av de åligganden beträffande tillsyn över
konkursutredningen och avgörande av
förvaltningsfrågor, som tillhöra befattningen.

Rättens ordförande eller i stad annan
ledamot av rätten må ej vara rättens

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

mot av rätten; ej heller på landet någon,
som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,
eller i stad någon, som är anställd
vid rätten.

Har den, som till ombudsman förordnas,
ej förut avlagt domareed, gånge
sådan ed inför konkursdomaren, innan
lian tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att,
när så skäligt prövas, entlediga ombudsmannen
och förordna annan i hans ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga
förfall, äge konkursdomaren förordna
annan att under den tid förfallet varar
uppehålla befattningen.

(Utskottets förslag.)

ombudsman; ej heller må på landet någon,
som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,
eller i stad någon, som är anställd
vid rätten, vara ombudsman.

Har den, som till ombudsman förordnas,
ej förut avlagt domareed, gånge
sådan ed inför konkursdomaren, innan
han tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att,
när så skäligt prövas, entlediga ombudsmannen
och förordna annan i hans
ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga
förfall, äge konkursdomaren förordna
annan, att under den tid förfallet varar
uppehålla befattningen.

45 §.

Vid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare att i stället
för den enligt 43 § utsedde förvaltaren omhänderhava konkursboet. Har konkursdomaren
efter vad i 52 § är stadgat förordna!, att konkursboets förvaltning skall
vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av förvaltningen. Såsom
borgenärernas beslut gälle den mening, varom bland närvarande borgenärer de
förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, så framt
dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de röstande. Han beslut
på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening konkursdomaren biträder.

Konkursdomaren skall tillse, att icke någon, på vilken borgenärernas val
fallit, är obehörig att vara förvaltare jämlikt 42 § andra eller tredje stycket eller
i saknad av sådan insikt och erfarenhet, som avses i 42 § första stycket, eller
eljest icke lämplig att handhava förvaltningen. Där sådant fall föreligger, åligge
det konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna
valde.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av konkursdomaren.

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola
borgenärerna å första borgenärssammanträdet,
så framt någon av dem gör
framställning därom, välja granskningsmän
att med den befogenhet i denna
lag sägs å borgenärernas vägnar övervaka
förvaltningen. Granskningsmännens
antal bestämmes av konkursdomaren.
Talet skall ske så, att en var av
de närvarande borgenärerna röstar å en

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola
borgenärerna å första borgenärssammanträdet,
så framt någon av dem gör framställning
därom, välja granskningsmän
att med den befogenhet i denna lag sägs
å borgenärernas vägnar övervaka förvaltningen.
Granskningsmännens antal
bestämmes av konkursdomaren. Valet
skall ske så, att en var av de närvarande
borgenärerna röstar å en gransknings -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

granskningsman. Till granskningmän
anses valde, i första rummet den, om
vilken borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, förenat
sig, och därefter den eller de, som
efter huvudtalet erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de
borgenärer, med vilkas röster han valts,
utse en suppleant. Eösterna beräknas
vid val av suppleant för den i första
rummet utsedde granskningsmannen
efter fordringsbeloppen och vid val av
suppleant för annan granskningsman
efter huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf
sägs, två eller flere likaröstetal, skilje
lotten dem emellan.

(Utskottets förslag.)

man. Till granskningsman anses valde,
i första rummet den, om vilken borgenärer,
vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, förenat sig, och
därefter den eller de, som efter huvudtalet
erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de
borgenärer, med vilkas röster han valts,
utse en suppleant. Eösterna beräknas
vid val av suppleant för den i första
rummet utsedde granskningsmannen efter
fordringsbeloppen och vid val av suppleant
för annan granskningsman efter
huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf
sägs, två eller flere lika röstetal,
skilje lotten dem emellan.

Har val av granskning smän ej
skett å första borgenärssammanträdet och
utses därefter förvaltare jämlikt 48 eller
49 §, må å det sammanträde, å vilket
förvaltare tillsättes, val av granskningsmän
äga rum efter ty ovan är stadgat.

47 §.

Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej utan giltigt
skäl undandraga sig uppdraget.

48 §.

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erforderligt, att
antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas att sammanträda
inför honom för att utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras;
och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Eättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren
göra framställning om ökning av antalet förvaltare.

49 §.

Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman,
för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att
sammanträda inför honom för att utse efterträdare till den avgångne, och skola
därvid i fråga om val av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av
granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman
äga motsvarande tillämpning.

Yad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller granskningsmän
äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens ombudsmans
hörande finner det ej vara nödigt, att annan utses i den avgångnes ställe.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

50 §.

Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren,
där så erfordras, förordna om befattningens upprätthållande tills nytt
val ägt rum.

Har förvaltare laga förfall eller är han efter tv i 80 § tredje stycket stadgas
försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att under tiden fullgöra
hans åligganden.

Öl §.

För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.

52 §.

Där konkursdomaren finner delning av konkursboets förvaltning emellan flere
förvaltare böra äga rum, ankomme på honom att därom förordna; och bestämme
konkursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske. Rättens
ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren
göra framställning om delning av förvaltningen.

Hava flere förvaltare förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt
avhända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra
någon förpliktelse.

Aro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller beslut, som
enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och föreligger
ej flertal för viss mening, skall saken hänskjutas till ombudsmannen, och
galle den mening han biträder.

Då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en att i fall, som avses
i denna lag, mottaga meddelanden eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren,
ävensom förvara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som
nu sagts, skola konkursdomaren och ombudsmannen underrättas.

53 §.

Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade bestämmelser
besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma rätt och
bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och snabb utredning
av boet.

54 §.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan ej mindre omhändertaga
gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet,
samt, där gäldenären är köpman, i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning
om dagen för omhändertagandet, än även förrätta uppteckning av tillgångar
och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och
postadress, så ock å nämnda böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt, må
förvaltaren för bouppteckningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann
uppskattning prövas äga. Yid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets ^förslag.)

tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren
och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny bouppteckning
ej av nöden.

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav tillställas
konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendomsavträde
meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom nämnda
tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande varje borgenärs
namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske kan inkomma
med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut
ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans
inseende så snart ske kan
upprätta skriftlig berättelse om boets
tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens
obestånd, så vitt de kunnat utrönas.
I berättelsen skall upptagas en översikt
över tillgångar och gäld av olika
slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida
skälig anledning förefinnes till antagande,
att gäldenären gjort sig skyldig
till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.
Är gäldenären köpman, varde i
berättelsen tillika anmärkt, vilka handelsböckerhan
hållit och huru de blivit förda;
och skall i sådant fall vid berättelsen
fogas den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen. Berättelsen
skall underskrivas av förvaltaren. I

Avskrift av berättelsen med den
balansräkning, som må vara därvid fogad,
skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas
konkursdomaren ävensom hållas
tillgänglig för borgenärer, som vilja taga
del av densamma; och äge varje borgenär,
som det begär, att mot ersättning
för kostnaden få avskrift av berättelsen
sig tillsänd.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans
inseende så snart ske kan
upprätta skriftlig berättelse om boets
tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens
obestånd, så vitt de kunnat utrönas.
I berättelsen skall upptagas en
översikt över tillgångar och gäld av
olika slag ävensom särskilt anmärkas,
huruvida skälig anledning förefinnes till
antagande, att gäldenären gjort sig skyldig
till brottsligt förhållande mot sina
borgenärer. Förefinnes anledning till antagande,
som nyss sagts, skall grunden därför
angivas. Är gäldenären köpman,
varde i berättelsen tillika anmärkt, vilka
handelsböcker han hållit och huru de
blivit förda; och skall i sådant fall vid
berättelsen fogas den av gäldenären senast
uppgjorda balansräkningen. Berättelsen
skall underskrivas av förvaltaren.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maf.ts förslag.)

( Utskottets förslag.)

56 §.

År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borgenärssammanträdet
infallande juni eller december månad, skall förvaltaren inom fjorton
dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berättelse, vari alla de åtgärder
noggrant angivas, som vidtagits för förvaltningens bringande till slut; åliggande det
förvaltaren att sedermera under konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton
daga*- från utgången därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives,
mer än ett år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall
berättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att konkursen
icke avslutats.

Berättelsen skall av ombudsmannen granskas och inom två veckor från mottagandet
ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar, till vilka ombudsmannen
må hava funnit fog.

57 §.

Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i penningar
dag efter dag antecknas.

Yad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bokföringsskyldighet,
som särskilt kan vara föreskriven.

58 §.

Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i den mån
de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren inom
en vecka från det de influtit å konkursboets räkning mot ränta insättas i bank,
som av rättens ombudsman godkännes. Till bestridande av löpande utgifter må
ej mer innehållas än av ombudsmannen medgives.

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna medel,
vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga ränta efter
åtta för hundra om året.

Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från utgången
av mars, juni, september och december månader varje år till ombudsmannen
räkning över boets inkomster och utgifter i penningar under det gångna kvartalet.
Har under någon del av kvartalet penningar innestått i bank, skall vid
räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och
uttagningar, som må hava under kvartalet förekommit. Bäkningarna skola av
ombudsmannen granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.

Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel insatta
i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär; vare ock skyldig
underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.

59 §.

Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets tillstånd
samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltningen. När helst han
Bihang till riksdagms protokoll 1921. 9 samt. land. 14 käft. (Nr 22.) 71221 6

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

finner det lämpligt, äge lian verkställa inventering av boets kassa och övriga
tillgångar ävensom fordra redovisning av förvaltaren.

Eättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till böcker
och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren på begäran erhålla
upplysningar om boet och dess förvaltning.

Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens ombudsman,
äge borgenär, så ock gäldenären taga del.

Eättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upplysningar
om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren det begär än även
på begäran av borgenär eller gäldenären.

60 §.

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande låta
den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets räkning i
den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av boet; inhämte
dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens fortsättande. Samma lag vare,
där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen
sitt samtycke eller yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse
som med ombudsmannens samtycke fortgår, skall nedläggas, skola borgenärerna
kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas längre
tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer, vilkas fordringar
uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets prövning deltagande
borgenärernas fordringar, darom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst en fjärdedel av de röstande.

61 §.

Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i boet
äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§ kan föranledas.

Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egendom, som
är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller
erfordrar allt för kostsam vård. Saknas medel till bestridande av utgifter för
boet, må ock under tid, som avses i första stycket, försäljning av annan lös
egendom äga rum, dock ej utöver vad för ändamålet prövas nödigt; och bör, om
gäldenären därtill anvisar viss egendom, den egendom i främsta rummat uttagas,
så vitt det lämpligen kan ske.

Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förvaltaren samtycke
av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om försäljningen skall ske
å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall
han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

62 §.

Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så snart
ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 §
andra stycket samt 149 § andra stycket.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

( Utskottets förslag.)

63 §.

Hav gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han försatts
i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum
förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.

64 §.

Väckes av förvaltare fråga om uppskov med försäljning av egendom i boet
eller göres av borgenär eller gäldenären framställning därom hos rättens ombudsman,
äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att med försäljningen skall
anstå viss tid, dock ej utöver sex månader från första borgenärssammanträdet.
Kunna ombudsmannen och förvaltaren ej enas eller är någon borgenär eller
gäldenären missnöjd med deras beslut eller har längre uppskov än nyss sagts
påyrkats, skola borgenärerna kallas till sammanträde för att besluta i ärendet.
Ej må dock uppskov bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet,
där ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar
av sammanlagda beloppet av de i ärendets prövning deltagande borgenärernas
fordringar, därom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst eu fjärdedel av de röstande.

Då fråga om uppskov med försäljning av egendom väckes eller borgenär
eller gäldenären anmäler missnöje med beslut av ombudsmannen och förvaltaren,
att uppskov icke skall äga rum, äge ombudsmannen förordna, att med försäljningen
skall anstå i avbidan på ärendets avgörande.

Om anstånd i visst fall med försäljning av egendom i dödsbo, som avträtts
till konkurs, är särskilt stadgat.

65 §.

Hava borgenärerna i den ordning, som i 64 § sägs, beslutit, att med försäljning
av egendom i boet skall anstå viss tid, men finna rättens ombudsman
och förvaltaren med hänsyn till förekomna omständigheter, att försäljning bör
ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan huruvida anståndet skall upphöra
hänskjuten till borgenärernas prövning.

66 §.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet
eller därförinnan ingivit
förslag om ackord, må egendomen i
boet ej säljas innan avgjort är, huruvida
ackord kommer till stånd.

Ingives ackordsförslag efter första
borgenärssammanträdet, vare det ej hinder
för försäljning av boets egendom;
där förvaltaren i det yttrande över förslaget,
som jämlikt 156 § skall av honom

66 §.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet
eller därförinnan ingivit
förslag om ackord, må egendomen i boet
ej säljas innan avgjort är, huruvida
ackord kommer till stånd.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

avgivas, tillstyrker dess antagande, må
dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,
försäljning verkställas så länge
ackordsfrågan ej är avgjord. Yarder
förslaget ej sålunda tillstyrkt, men antages
det av borgenärerna eller varder det eljest
jämlikt 164 § hänskjuta till rättens prövning,
skall med försäljningen anstå i avbidan
på ackordsfrågans avgörande; och
må i fall, då prövningen av förslaget jämlikt
159 § uppskjutes, de borgenärer, som
hava rösträtt i ackords fr ägor, kunna med
den röstövervikt, som i sistnämnda paragraf
sägs, besluta anstånd med försäljningen
i avbidan på borgenärernas prövning
av förslaget.

Yad ovan i denna paragraf är stadgat
om anstånd med försäljning av boets
egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna
jämlikt 160 § besluta, att ackordsförslag
skall vara vilande, eller rätten
jämlikt 166 § förordnar, att med frågan
om fastställelse av ackord skall anstå.
Ej må i nämnda fall anstånd med försäljningen
äga rum, med mindre det
med den röstövervikt, som i 159 § sägs,
bestämmes av de borgenärer, som hava
rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock
i det senare fallet anståndet fortgå, till
dess borgenärssammanträde, som skall
av rättens ombudsman ofördröjligen utlysas,
ägt rum för ärendets behandling.

67 §.

Yad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat
om uppskov med försäljning av egendom
i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning,
som enligt 61 § må äga rum
jämväl före första borgenärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller
annan borgenär, som för sin fordran har
förmånsrätt i viss egendom, att den

(Utskottets förslag.)

avgivas, tillstyrker dess antagande, må
dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,
försäljning verkställas så länge
ackordsfrågan ej är avgjord. Yarder förslaget
ej sålunda tillstyrkt, skall, där
det antages av borgenärerna eller eljest
jämlikt 164 § varder hänskjuta till rättens
prövning, med få''säljning en anstå i avbidan
på ackordsfrågans avgörande; uppskjutes
prövningen av förslaget jämlikt
159 §, äge de borgenärer, som hava rösträtt
i ackordsfrågor, att med den röstövervikt,
som i sistnämnda paragraf sägs,
besluta anstånd med försäljningen i avbidan
på borgenärernas prövning av
förslaget.

Yad ovan i denna paragraf är stadgat
om anstånd med försäljning av boets
egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna
jämlikt 160 § besluta,att ackordsförslag
skall vara vilande, eller rätten
jämlikt 166 § förordnar, att med frågan
om fastställelse av ackord skall anstå.
Ej må i nämnda fall anstånd med försäljningen
äga rum, med mindre det
med den röstövervikt, som i 159 § sägs,
bestämmes av de borgenärer, som hava
rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock
i det senare fallet anståndet fortgå, till
dess borgenärssammanträde, som skall
av rättens ombudsman ofördröjligen utlysas,
ägt rum för ärendets behandling.

Vad ovan i denna paragraf stadgas
utgöre ej hinder för försäljning, vartill
gäldenären lämnat sitt samtycke.

67 §.

Påyrkar inteckningshavare eller
annan borgenär, som för sin fordran har
förmånsrätt i viss egendom, att den egen -

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

egendom, vari förmånsrätten gäller, skall
säljas genom förvaltarens försorg, och har
hans rätt till betalning ur egendomen
efter bevakning i konkursen lämnats
obestridd eller fastställts genom dom,
som äger laga kraft, då skall ock, utan
hinder därav att enligt vad ovan är stadgat
uppskov med försäljningen beslutits
eller därmed eljest skall anstå, försäljning
av den egendom äga rum, så framt
ej rättens ombudsman och förvaltaren
finna uppenbart, att förlust därigenom
skulle uppstå för konkursboet.

Har gäldenären bjudit ackord, må ej
på grund därav anstånd med försäljningen
äga rum, så framt gäldenären samtycker
till försäljningen.

68 §.

Finnes det för boet fördelaktigt,
att verkställighet av utmätning, varom i
24 § andra stycket förmäles, varder
inställd, äge förvaltaren med samtycke
av rättens ombudsman hos vederbörande
myndighet göra framställning därom.

(Utskottets förslag).

dom, vari förmånsrätten gäller, skall
säljas genom förvaltarens försorg, och
har hans rätt till betalning ur egendomen
efter bevakning i konkursen lämnats
obestridd eller fastställts genom
dom, som äger laga kraft, då skall ock,
utan hinder därav att enligt vad ovan
är stadgat uppskov med försäljningen
beslutits eller därmed eljest skall anstå,
försäljning av den egendom äga rum, så
framt ej rättens ombudsman och förvaltaren
finna uppenbart, att förlust därigenom
skulle uppstå för konkursboet.

68 §.

Finnes det för boet fördelaktigt,
att verkställighet, varom i 24 § andra
stycket förmäles, varder inställd, äge
förvaltaren med samtycke av rättens
ombudsman hos vederbörande myndighet
göra framställning därom.

69 §.

förvaltaren efter första borgenärssammanträdet vidtager åtgärd för
av egendom i boet, vare han skyldig därom underrätta rättens om -

Innan
försäljning
budsman.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge
förvaltaren hos vederbörande myndighet
äska försäljning därav i den ordning
utsökningslagen bestämmer. Egendomen
må jämväl säljas i annan ordning, så
framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare
och rättens ombudsman till
försäljningen lämnar ‘bifall!; vägrar han
bifall, begäre förvaltaren borgenärernas
samtycke. Ej må i något fall försäljning
av fast egendom ske annorledes än å
auktion, med mindre gäldenären det
medgiver.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge
förvaltaren hos vederbörande myndighet
äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen
bestämmer. Egendomen
må jämväl säljas i annan ordning, så
framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare
och rättens ombudsman till
försäljningen lämnar bifall; vägrar han
bifall, begäre förvaltaren borgenärernas
samtycke. Ej må i något fall försäljning
av fast egendom ske annorledes än
å auktion, med mindre gäldenären det
medgiver.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.is förslag.)

Har auktion å fast egendom, som
kör till boet, hållits i den ordning utsökningslagen
bestämmer utan att försäljning
kommit till stånd, må förvaltaren
underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder
för egendomens försäljning. Har
auktion i nyssnämnda ordning ej ägt
rum, men föreligger anledning till antagande,
att sådan auktion ej kommer
att leda till försäljning, äge förvaltaren
med samtycke av ombudsmannen underlåta
att föranstalta om egendomens avyttrande,
där de borgenärer, som i konkursen
bevakat fordringar, för vilka egendomen
häftar enligt 17 kap. 9§kandelsbalken
eller 11 kap. 2§ jordabalken eller
som skola ur egendomen utgå med förmånsrätt
framför intecknad fordran, det
tillstädja.

Yarder auktion å boets fasta egendom
utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen
stadgar, åligge det förvaltaren
att före auktionen eller, där jämlikt
102 § samma lag särskilt sammanträde
skall hållas, före det sammanträde
till auktionsförrättaren avlämna behållning,
som under konkursen av egendomen
uppkommit, så ock före konkursen
uppkommen behållning, som på
grund därav att verkställighet av utmätning
jämlikt 24 § andra stycket inställts
blivit till förvaltaren överlämnad. Behållning,
som ej sålunda avlämnas, skall
innan slutlig utdelning sker överlämnas
till överexekutor att på sätt och i den
ordning utsökningslagen bestämmer i
fråga om medel, som influtit under
tvångsförvaltning, emellan rättsägarne
fördelas.

(Utskottets förslag.)

Har auktion å fast egendom, som
hör till boet, hållits i den ordning utsökningslagen
bestämmer utan att försäljning
kommit till stånd, må förvaltaren
underlåta att vidtaga ytterligare
åtgärder för egendomens försäljning. Har
auktion i nyssnämnda ordning ej ägt
rum, men föreligger anledning till antagande,
att sådan auktion ej kommer att
leda till försäljning, äge förvaltaren med
samtycke av ombudsmannen underlåta
att föranstalta om egendomens avyttrande,
där de borgenärer, som i konkursen
bevakat fordringar, för vilka egendomen
häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken
eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som
skola ur egendomen utgå med förmånsrätt
framför intecknad fordran, det
tillstädja.

Yarder auktion å boets fasta egendom
utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen
stadgar, åligge det förvaltaren
att före auktionen eller, där
jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde
skall hållas, före det sammanträde
till auktionsförrättaren avlämna
behållning, som under konkursen av egendomen
uppkommit, så ock före konkursen
uppkommen behållning, som på grund
därav att verkställighet, varomi 24§ andra
stycket förmäles, inställts blivit till förvaltaren
överlämnad. Behållning, som ej sålunda
avlämnas, skall, där egendomen försålts
vid auktion, som nyss sagts, tillhandahållas
auktionsförrättaren före det sammanträde,
då fördelning av köpeskillingen skall
äga rum, men eljest innan slutlig utdelning
sker överlämnas till överexekutor att på
sätt och i den ordning utsökningslagen
bestämmer i fråga om medel, som influtit
under tvångsförvaltning, emellan
rättsägarne fördelas.

71 §.

Yill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning av lös
egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, äga rum

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller,
om lian vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut,
skall lian höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,
må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framt
hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke, varom i första och andra styckena förmäles, vare ej av nöden,
där förvaltaren vill genom fondkommissionär till gällande börspris försälja å
fondbörs noterat värdepapper.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget
finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den
ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. År
fartyg, som skall säljas, inteckna! för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis,
med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo
gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan,
för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses
av honom och köparen.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom
säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling
å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke
möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären
och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att,
där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av
hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas
från ansvarighet.

72 §.

Lämnas av rättens ombudsman eller borgenärerna samtycke till försäljning
under hand av fast eller lös egendom i fall, då ej visst anbud föreligger och
varder antaget, skola föreskrifter tillika meddelas till förekommande av försäljning
till underpris, såsom om infordrande av anbud, om ett lägsta försäljningspris,
om värdering av egendomen genom sakkunnig person eller dylikt.

73 §.

Har borgenär lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i handom,
äge han besörja, att egendomen varder
såld å auktion eller, då fråga är om å
fondbörs noterat värdepapper, genom
fondkommissionär till gällande börspris,
så framt ej förvaltaren vill lösa egendomen
för konkursboets räkning; åliggande
det borgenären att minst en vecka
innan han vidtager åtgärd för egendomens
försäljning hembjuda den åt förvaltaren
till inlösen. Utgöres egendomen

73 §.

Har borgenär lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i handom,
äge han besörja, att egendomen varder
såld å auktion eller, då fråga är om å
fondbörs noterat värdepapper, genom
fondkommissionär till gällande börspris;
dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens
samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter första borgenärssammanträdet.
Försäljning genom borgenärens försorg må
ej heller ske, där förvaltaren vill lösa
egendomen för konkursboets räkning;

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maf.ts förslag.)

av fartyg eller gods i fartyg, skall försäljningen
ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis och
är ej fråga om sådan försäljning av
värdepapper, som enligt vad nyss sagts
må ske utan auktion, må försäljningen
ej äga rum å annan ort än den, där
egendomen finnes, med mindre förvaltaren
samtycker därtill; och läte borgenären
förvaltaren minst tre veckor förut
veta, när och var försäljningen skall ske.
Har försäljning skett i annan än den
för utmätt egendom stadgade ordning,
vare borgenären pliktig att för förvaltaren
redovisa för vad sorn influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom besörja.
Dock må inteckning i fast egendom,
vilken blivit av fastighetsägaren
lämnad såsom pant, icke av förvaltaren
säljas, utan äge han allenast låta sälja
den rätt till andel i inteckningen, som
efter ty särskilt är stadgat må tillkomma
gäldenären.

(Utskottets förslag.)

åliggande det borgenären att minst en
vecka innan han vidtager åtgärd för
egendomens försäljning hembjuda den
åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen
av fartyg eller gods i fartyg,
skall försäljningen ske i den ordning,
som om dylik egendom, den där blivit
utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis
och är ej fråga om sådan försäljning
av värdepapper, som enligt vad nyss
sagts må ske utan auktion, må försäljningen
ej äga rum å annan ort än den,
där egendomen finnes, med mindre förvaltaren
samtycker därtill; och läte borgenären
förvaltaren minst tre veckor förut
veta, när och var försäljningen skall ske.
Har försäljning skett i annan än den
för utmätt egendom stadgade ordning,
vare borgenären pliktig att för förvaltaren
redovisa för vad som influtit.

74 §.

Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg, läte
han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsökningslagen stadgas för
kungörande av auktion å egendom av det slag, varom fråga är; dock vare kungörelsens
införande i allmänna tidningarna eller i länskungörelserna icke i något
fall erforderligt.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion,
som enligt 73 § besörjes av borgenär.

75 §.

Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller annan särskild
förmånsrätt äger rum, bör han i god tid före auktionen till varje borgenär,
som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, med posten
översända särskild underrättelse om tid och ställe för auktionen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att
bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare
åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest,
att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas,
begäre samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om
kungörande av auktion å lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan
särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum,
med mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens medgivande
sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å fast egendom.

77 §.

Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgärder för
indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som i 64 § är
stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egendom, beslutas uppskov
med indrivning av boets fordringar, och skall, om sådant uppskov beslutits, vad
i 65 § för där avsett fall föreskrives äga motsvarande tillämpning. Kan fordran
ej indrivas utan att rättegång eller lagsökning anställes eller skiljedom påkallas,
gälle vad i 79 § finnes stadgat. Varder ej rättegång eller lagsökning anställd
eller skiljedom påkallad och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan
sägs, må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.

78 §.

Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit gjort och
finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet, att det anbud antages, begäre
samtycke därtill, då tillgången utgöres av fast egendom, av borgenärerna men
eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet, äge förvaltaren hänskjuta
frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning avslutas innan gäldenären
fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar gäldenären sitt samtycke till förlikning,
som avser äganderätt till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter
han sig förlikning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen;
dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning
bjudes.

79 §.

Rättegång eller lagsökning må ej
utan rättens ombudsmans samtycke anställas
av förvaltaren, och må han ej
heller utan sådant samtycke för konkursboets
räkning fortsätta mål, som anhängiggjorts
innan beslutet om egendomsavträde
meddelades.

Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja
talan, som i första stycket avses, vare

79 §.

Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja
talan, som i första stycket avses,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 71221

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maf.ts förslag.)

ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens
samtycke.

Underlåter förvaltaren att iakttaga
vad ovan är föreskrivet, vare det utan
verkan å målet, men svare förvaltaren
för kostnad och skada, som må uppkomma
för konkursboet och ej täckes av vad i
målet tillvinnes boet.

Yad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om påkallande
av skiljedom och fullföljande
av inlett skiljedomsförfarande.

(Utslcottets förslag.)

vare ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens
samtycke.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om påkallande
av skiljedom och fullföljande av
inlett skiljedomsförfarande.

80 §.

Yisar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse vid fullgörandet av
sitt uppdrag, må rättens ombudsman, granskningsman, borgenär eller gäldenären
hos konkursdomaren göra anmälan om förhållandet.

Göres sådan anmälan eller finner konkursdomaren eljest anledning till anmärkning
mot förvaltare, äge konkursdomaren efter omständigheterna tillhålla
honom att fullgöra sina åligganden eller skilja honom från befattningen.

Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkursdomaren, där
ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen, yttrande från denne. Efter
första borgenärssammanträdet må förvaltare ej entledigas förrän borgenärerna vid
sammanträde, som av konkursdomären utlysts, erhållit tillfälle att inför honom
yttra sig i ärendet. Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i
avbidan på borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må
det ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, inkommit
till konkursdomaren.

81 §.

Einnes i boet egendom, vari särskild
förmånsrätt äger rum, skall, så vitt
det inverkar på de borgenärers rätt,
som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt,
av egendomens avkastning och
köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens
vård och försäljning ävensom
det arvode till rättens ombudsman och
förvaltare, som belöper för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum
i boet tillhörig egendom, må ej till förfång
för någon, som äger sådan förmånsrätt
eller förmånsrätt, som skall beaktas
framför den särskilda, av egendomens

81 §.

Finnes i boet egendom, vari särskild
förmånsrätt äger rum, skall, så vitt
det inverkar på de borgenärers rätt,
som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt,
av egendomens avkastning och
köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens
vård och försäljning ävensom
det arvode till rättens ombudsman och
förvaltare, som enligt vad i 82 och 83 §§
stadgas skall utgå för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum
i boet tillhörig egendom, må ej till förfång
för någon, som äger sådan förmånsrätt
eller förmånsrätt, som skall beaktas

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

avkastning och köpeskilling gäldas annan
konkurskostnad än ovan sagts; dock att,
där den särskilda förmånsrätten är av
beskaffenhet att kunna göras gällande
endast i konkurs, av egendomen må bestridas
jämväl övriga konkurskostnader,
i den mån boet eljest ej lämnar tillgång
därtill.

(Utskottets förslag.)

framför den särskilda, av egendomens
avkastning och köpeskilling gäldas annan
konkurskostnad än ovan sagts; dock att,
där den särskilda förmånsrätten är av
beskaffenhet att kunna göras gällande
endast i konkurs, av egendomen må bestridas
jämväl övriga konkurskostnader,
i den mån boet eljest ej lämnar tillgång
därtill.

82 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rätten; äro
flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Sådant arvode må icke sättas till högre belopp än som med avseende å det
arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts, samt
boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Ej må arvode efter tid räknas.

83 §.

Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall bestämmas
till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 § må anses erforderligt,
att för egendom, som avses i sagda paragraf, beräknas särskilt arvode.
Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgöres.

Vid bestämmandet av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i 82 § stadgas
om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga motsvarande tillämpning.

84 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter därom
hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode berättigade; och
bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas för samtliga därtill
berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva det belopp, som i
arvode fordras, och, där bestämmande av särskilt arvode för viss egendom kan
ifrågakomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen
skall fogas ej mindre redogörelse för det arbete uppdraget medfört än
även specificerad räkning, utvisande det fordrade beloppets fördelning på de
olika förvaltningsåtgärderna. Har förvaltare för viss förvaltningsåtgärd, såsom
förrättande av bouppteckning, utförande av rättegång, hållande av auktion eller
dylikt, anlitat annan och har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har
ersättning för utgifter tillgodoförts rättens ombudsman eller förvaltare, skall
sådant angivas i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom,
åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning över kända rättsägare,
som hava särskild förmånsrätt i egendomen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

85 §.

Då framställning om bestämmande
av arvode inkommit, utsatte konkursdomaren
dag för ärendets handläggning
vid rätten. Avser framställning allenast
bestämmande av särskilt arvode för viss
egendom, äge dock konkursdomaren
pröva, huruvida skäl att företaga frågan
därom innan arvode i övrigt bestämmes
må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handläggning
vid rätten blivit utsatt, läte konkursdomaren
genom kungörelse, som minst
tio dagar före den utsatta dagen införes
en gång i allmänna tidningarna och den
eller de ortstidningar, som bestämts
för offentliggörande av kungörelser om
konkursen, kalla vederbörande rättsägare
att vid rätten utföra sin talan; och
varde därjämte särskild underrättelse om
ärendets företagande meddelad den, för
vilken arvode skall bestämmas, så ock
gäldenären. Kungörelsen skall innehålla
meddelande om belopp, som i arvode
fordras. I fall, som omförmäles i 84 §
andra stycket, äge den, som har panträtt
i den egendom, varom fråga är, föra
talan i ärendet, ändå att han ej i konkursen
bevakat sin fordran; skolande
konkursdomaren i god tid till envar, som
har särskild förmånsrätt i egendomen
och vars adress är känd, översända underrättelse,
som nyss sagts. År sådant fall
för handen, att frågan om arvode ej inverkar
på borgenärernas rätt, skall kungörelse,
varom ovan stadgats, ej utfärdas,
men varde underrättelse om ärendets handläggning
vid rätten meddelad den, för vilken
arvode skall bestämmas, så ock
gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av
arvode till förvaltare, skall konkursdomaren
inhämta yttrande i ärendet av rättens
ombudsman.

(Utskottets förslag.)

85 §.

Då framställning om bestämmande
av arvode inkommit, utsätte konkursdomaren
dag för ärendets handläggning
vid rätten. Avser framställning allenast
bestämmande av särskilt arvode för viss
egendom, äge dock konkursdomaren
pröva, huruvida skäl att företaga frågan
därom innan arvode i övrigt bestämmes
må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handläggning
vid rätten blivit utsatt, skall konkursdomaren
genom kungörelse, som
minst tio dagar före den utsatta dagen
införes en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som
bestämts för offentliggörande av kungörelser
om konkursen, utfärda kallelse å
vederbörande rättsägare att vid rätten
utföra sin talan; och skall därjämte särskild
kallelse meddelas den, för vilken arvode
skall bestämmas, så ock gäldenären.
Kallelse skall innehålla underrättelse om
belopp, som i arvode fordras. I fall,
som omförmäles i 84 § andra stycket,
äge den, som har panträtt i den egendom,
varom fråga är, föra talan i ärendet,
ändå att han ej i konkursen bevakat
sin fordran; skolande konkursdomaren
i god tid till envar, som har
särskild förmånsrätt i egendomen och
vars adress är känd., översända kallelse,
som nyss sagts. År sådant fall för
handen, att frågan om arvode ej inverkar
på borgenärernas rätt, skall kungörelse,
varom ovan stadgats, ej utfärdas, men
varde särskild kallelse meddelad den, för
vilken arvode skall bestämmas, så ock
gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av
arvode till förvaltare, skall konkursdomaren
inhämta yttrande i ärendet av
rättens ombudsman.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

{ Utskottets förslag.)

86 §.

Rättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning avgivits
i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må ej arvode uppbäras
av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för sin förvaltning.

87 §.

Äro flere förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansvariga för
skada, svare en för alla och alla för en för skadans gäldande.

4 Kap.

Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt lätt till underhåll, så
ock om bouppteckningsed av annan än gählcnären.

88 §.

Gäldenär må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats
och innan han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke
av rättens ombudsman begiva sig från den ort, där han är bosatt. Senare under
konkursen må gäldenären ej utan samtycke av ombudsmannen begiva sig längre
bort än att han kan en vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens
domsaga å ort, där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för
ombudsmannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det
är utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom må
lämnas.

89 §.

Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, förvaltare
och granskningsman ävensom, vid borgenärssammanträde, borgenärerna de upplysningar
om boet, som de begära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt han
ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant hinder föreligger,
från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens eller, om sammanträdet skall
hållas inför rättens ombudsman, dennes samtycke därtill. Utebliver gäldenären
från sammanträde, vare hans utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden,
som där skola förekomma.

90 §•

Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89 §§ avses,
skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej förvaltaren
eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till konkursdomarens
prövning.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

91 §.

Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den i anledning
av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då eden skall avläggas,
göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar däri,
som lian må finna påkallade, och betjge därefter med ed, att bouppteckningen
(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen
icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller
skuld, som ej hör till boet, upptagits.

92 §.

Den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första borgenärssammanträdet.
År gäldenären av laga förfall hindrad att då avlägga eden eller
är till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen då ännu ej till konkursdomaren
inkommen, kalle konkursdomaren, sedan förfallet upphört eller bouppteckningen
inkommit, så snart ske kan gäldenären att infinna sig för edgångens
fullgörande; och varde rättens ombudsman och förvaltaren underrättade
därom.

Är gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren tillåta
honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare, som är
närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta honom hemma i sin bostad
avlägga eden.

93 §.

I fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed, som omförmäles i
91 §, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år, pliktig att avlägga
eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda omständigheter
föreligga, att anledning till edgången ( saknas. År gäldenär gift,
åligge samma skyldighet hans make.

Gäldenärs barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans stärbhusdelägare,
så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det kan antagas,
att de äga kunskap om boet, pliktige att på yrkande av förvaltaren eller borgenär
avlägga ed, som nyss nämnts. Har någon haft egendom, som hör till boet, om
händer, vare han pliktig att uppgiva vad han omhänderhaft och med ed fästa
uppgiften, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos konkursdomaren.
Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren den, av vilken
edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid och ställe, som av
honom bestämmas; underrätte ock därom rättens ombudsman och förvaltaren
samt, där edgångsyrkandet framställts av borgenär, denne. Medgives yrkandet,
varde, om det kan ske, edgången genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället,
meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom
avläggas. Medgives ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjuten
till rätten; och vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens
fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna i 92 §
andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande tillämpning.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung}. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

94 §.

Undandrager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88, 89, 91 eller
95 § åligger eller överträder gäldenär förbud, varom stadgas i 88 §, må han efter
omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet.

Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom enligt 93 §
förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller genom häkte tillhållen
att fullgöra sin skyldighet.

Yarder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden härför
gäldas av allmänna medel.

95 §.

På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd enligt
94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts i häkte, skall
konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej längre är för handen,
genast förordna om hans lösgivande.

96 §.

År gäldenär, såsom i 187 § utsökningslagen
sägs, för överträdande av reseförbud
insatt i häkte, då beslut om hans
försättande i konkurs meddelas, varde därur
lösgiven, sedan han avlagt bouppteckningsed.

97 §.

Gäldenär skall av konkursboet njuta nödigt underhåll för sig, make och
oförsörjda barn eller adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet
om egendomsavträde meddelades, där ej han själv eller hans make kan annorledes
försörja familjen. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed avläggas av
gäldenären, njute han underhåll till dess sådant skett. Gäldenären äge ock
från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för
sig, make och oförsörjda barn eller adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap
eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor eller, där
gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra
kronor.

Yid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall hänsyn tagas så väl
till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att göra rätt för
sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åligga
honom.

96 §.

Har reseförbud meddelats gäldenär,
förf alle förbudet, så snart gäldenären avlagt
den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hörande besluta om
vad enligt 97 § må tillerkännas gäldenären; och skall beslut därom meddelas så

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

snart det påkallas och sist före utgången av den tid, under vilken gäldenären
äger åtnjuta underhåll.

Nöjes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller borgenär, att
gäldenären genom detsamma undfått mera än honom bör tillkomma, äge den
missnöjde begära skriftligt besked om beslutets innehåll och inom fjorton dagar
från utgången av tid, som i första stycket sägs, påkalla rättens prövning genom
skrift, som skall ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, utsatte konkursdomaren
för handläggningen därav viss dag efter utgången av den i andra
stycket omförmälda klagotid. Kungörelse därom skall minst tio dagar före den
utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; och
varde därjämte särskild underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom,
där borgenär är klagande, denne.

99 §.

Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som erfordras för
resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas har att inställa sig
hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera, om han vistas utom rättens
domsaga, än som tarvades, om han uppehölle sig därinom å ort, där han sist
vistades.

Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde i anledning
av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.

5 Kap.

Om bevakning av fordringar i konkurs.

100 §.

I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som uppkommit
innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av villkor
eller ej förfallen till betalning.

101 §.

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att hos
konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk på förmånsrätt,
skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den rätt han i sådant
avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt
avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan.

I bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress
angivas.

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

Första lagutskottets uttalande Nr 22.

åt

(KungI. Maj. ts förslå;).)

(Utskottets förslag.)

102 §.

Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena
exemplaret av de inkomna bevakningsliandlingarna till rättens ombudsman, som
har att skyndsamt upprätta eu förteckning, utvisande för varje bevakad fordran
dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den åberopade grunden därför samt
den plats i förmånsrättsordningen, som enligt det framställda yrkandet skulle
tillkomma fordringen. Förteckningen skall upprättas i två exemplar, av vilka
det ena skall biläggas de till ombudsmannen överlämnade bevakningsliandlingarna
och det andra tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av
handlingarna vara att tillgå hos honom.

103 §.

Efter bevakningstidens utgång bestämme
konkursdomaren utan dröjsmål
efter samråd med rättens ombudsman
och förvaltaren ej mindre viss tid, inom
vilken anmärkningar må framställas mot
de bevakade fordringarna, och ställe,
varest de till ombudsmannen överlämnade
bevakningsliandlingarna skola hållas
tillgängliga för granskning, än även
tid och ställe för det borgenärssammanträde,
som enligt 108 § skall hållas
inför ombudsmannen, därest anmärkningar
framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas
till minst två, högst fyra veckor från
bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren,
där det prövas oundgängligen
nödigt, fastställa längre anmärkningstid
än nu sagts. Det i 108 § omförmälda
sammanträde må icke hållas
tidigare än två eller senare än fyra
veckor från utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss
dag, å vilken, därest förlikning ej träffas,
målet angående de tvistiga fordringarna
skall vid rätten förekomma,
i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda
sammanträde och på landet under
först infallande lagtima ting, så framt
ej handläggningen efter ty i 108 § sägs
skall äga rum å urtima ting. Där det

103 §.

Efter bevakningstidens utgång bestämme
konkursdomaren utan dröjsmål
efter samråd med rättens ombudsman
och förvaltaren ej mindre viss tid, inom
vilken anmärkningar må framställas mot
de bevakade fordringarna, och ställe,
varest de till ombudsmannen överlämnade
bevakningsliandlingarna skola hållas
tillgängliga för granskning, än även tid
och ställe för det borgenärssammanträde,
som enligt 108 § skall hållas inför ombudsmannen,
därest anmärkningar framställas.

Konkursdomaren bestämme ock viss
dag, å vilken, därest förlikning ej träffas,
målet angående de tvistiga fordringarna
skall vid rätten förekomma, i stad inom
fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde
och på landet under först infallande
lagtima ting, så framt ej handläggningen
efter ty i 108 § sägs skall
äga rum å urtima ting. Där det i sär -

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 712 si 8

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kimgl. Maj:ts förslag.)

i särskilt fall befinnes nödvändigt, må
målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren läte ofördröjligen
om vad sålunda bestämts med posten
översända meddelande till gäldenären
och varje borgenär, som bevakat fordran
i konkursen och vars adress är känd,
ävensom särskilt underrätta ombudsmannen
och förvaltaren.

(Utskottets förslag.)

skilt fall befinnes nödvändigt, må målet
utsättas till senare tidpunkt.

Finner konkursdomaren, sedan jämlikt
54 § upprättad bouppteckning eller förteckning
eller anmälan, som i andra stycket av
samma paragraf sägs, kommit honom tillhanda,
att de avgöranden, som avses i
första och tredje styckena av denna paragraf,
lämpligen kunna träfas innan de i
20 § omförmälda kallelsebreven utsändas,
utgöre vad ovan stadgas ej hinder därför.
I sådant fall skäll i nämnda kallelsebrev
ävensom i den underrättelse, som jämlikt
20 § skall tillställas gäldenären, intagas
meddelande om vad sålunda bestämts samt
meddelanden därom efter bevakningstidens
utgång översändas allenast till sådan i
fjärde stycket av denna paragraf avsedd
borgenär, som icke erhållit kallelsebrev
enligt 20 §, varjämte ombudsmannen och
förvaltaren skola särskilt underrättas.

HM §.

Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om han finner
anledning till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, till konkursdomaren
inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärkningar utsatta tid
inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt
avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Ilätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borgenär, som
bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i avseende härå vad
ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

105 §.

Göres anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade, gälle det
även för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.

Första lan litskottets utlåtande Nr 22.

f)9

(Kungl. Maj.ts förslag.) [Utskottets förslag.)

1(M» §.

Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning framställts,
njute till godo den betalnings- och förmånsrätt lian yrkat. Har yrkande om förmånsrätt
lämnats utan anmärkning, må sådant dock ej lända till förfång för dem,
som enligt lag hava företrädesrätt till betalning ur viss egendom; och vare
yrkande om förmånsrätt, ändå att anmärkning däremot ej framställts, utan verkan,
om yrkandet ej avser någon i lag stadgad förmånsrätt.

107 §.

Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det ena exemplaret
av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren överlämnat till rättens
ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till varje borgenär, mot vars
bevakning anmärkning är framställd och vars adress är känd, med posten översända
avskrift av anmärkningsskriften i vad den rör hans bevakning med erinran
om tid och ställe för det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde.

108 §.

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar framställts,
skola företagas till handläggning vid borgenärssammanträde inför rättens ombudsman.
Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäldenären fora talan; och
böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning gjorts, ingiva skriftliga
svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej har laga
förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att söka genom förhör med de närvarande
utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga närvarande,
att anmärkning må förfalla, eller inskränka de densamma, äge ej den,
som uteblivit, därå tala.

Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan hänskjutas
till rätten.

Äskas på landet urtima ting för målets handläggning och förskjutes det
belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför böra beräknas, åligge
ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom. Konkursdomaren
utsätte ofördröjligen urtima ting och meddele ombudsmannen besked om tiden
för tinget. Kan sådant besked ej före sammanträdets slut erhållas och för de
närvarande tillkännagivas, vare ombudsmannen pliktig att om den utsatta tiden
avlåta särskild underrättelse till envar, som närvarit vid sammanträdet och vars
adress är känd.

Efter sammanträdet tillställe ombudsmannen så snart ske kan konkursdomaren
protokoll över sammanträdet, innehållande om och i vad mån förlikning
skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå. Vid protokollet skola fogas å
sammanträdet ingivna handlingar.

1°9 §•

Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola ofördröjligen och utan
hinder därav att någon, som i målet äger talan, icke iakttager inställelse av rätten

Första lagutskottds utlåtande Nr 23.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

företagas till prövning och, så vitt ske kan, på en gång avgöras. Tarva vissa
fordringar längre tid för att utredas och styrkas, varde särskilt dömt över de
tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; beror någon borgenärs anspråk på
annan rätts prövning, må det ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där
konkursen iir anhängig, hans rätt i konkursen för det belopp, som kan varda
bestämt genom dom i den särskilda rättegången.

no §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot bevakad fordran, må
ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende
av förlikningen, samtycka därtill.

in §.

Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid
anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är stadgad angående
bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det
ena exemplaret av bevakningshandlingarna till rättens ombudsman; läte ock eu
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att efterbevakning skett,
så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot bevakningen, ställe,
vare »t de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola hållas
tillgängliga för granskning, tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen,
därest i anledning av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag,
å vilken, om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall
vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å urtima ting.

Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra veckor
från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tidningarna. Sammanträdet
inför ombudsmannen skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens
utgång.

Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att med posten avsända
meddelande till gäldenären och, där den efterbevakandes adress är känd, till
denne ävensom särskilt underrätta ombudsmannen och förvaltaren.

I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till efterrättelse
vad ovan stadgats om bevakning.

Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas
gemensamt.

Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för inställelse
vid sammanträde i anledning av anmärkning mot efterbevakning skall gäldas av
borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare borgenären jämväl skyldig att
gottgöra kostnaden för kungörelse och annan underrättelse om efterbevakningen.
Hava flere borgenärer gjort efterbevakning, svare de en för alla och alla för eu
för kostnad, som är gemensam för efterbevakningarna.

112 §.

Fordran, som anmälts efter utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid, må ej komma i betraktande å borgenärssammanträde, som hålles in -

Förlita lagutskottets utlåtande Nr 22.

Öl

(Kung!. Maj:ts förslag.) ( Utskottets förslag)

för rättens ombudsman, med mindre bevakningshandlingarna genom konkursdomarens
försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen
styrkt, att bevakning skett.

113 §.

Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, må fullföljas
ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären. I fråga om sådan
talans fullföljande av förvaltaren skall vad i 79 § för där avsedda fall stadgas iiga
motsvarande tillämpning.

114 §.

Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad av högre
rätt, gälle det även för dem, som icke sökt ändring i domen.

115 §.

Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast avgjort, vilken
rätt i konkursen tillkommer fordringen.

116 §.

Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan borgenär,
förvaltaren eller gäldenären pliktig att med ed betyga, att fordringen icke,
honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den
av honom blivit uppgiven.

Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts,
stånde det honom fritt.

Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende lämnat uppgifter,
som han ej kan inbegripa under eden, må han vid edens avläggande göra
rättelse i sin bevakning.

Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av någon, som
är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad; vare ock i sådant
fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången, där det yrkas och kan ske
samt konkursdomaren ej finner sådana särskilda omständigheter föreligga, att anledning
till edgången saknas.

Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som träder
i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter lämpad.

117 §.

Yrkande, att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall göras hos
konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i två exemplar inom den för framställande
av anmärkningar mot borgenärens bevakning utsatta tid. Ej må sådant
yrkande väckas i bevakningsinlaga eller i anmärkningsskrift.

Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts, att
inom viss tid av högst en. månad från det han erhållit del av föreläggandet fullgöra
edgången och inkomma med bevis därom.

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) [TJtsJcottets förslag.)

Kan borgenären ej inom (len föreskrivna tiden fullgöra vad honom ålagts,
men visar lian inom samma tid laga förfall, förelägge konkursdomaren honom
ny tid.

Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären föreläggande,
som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren inkomma med bevis
därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst en månad från utgången
av den för framställande av anmärkningar mot bevakningen bestämda
tid; skolande beviset om delgivningen utgöras av sådant intyg, som i 11 kap. 38
§ rättegångsbalken sägs. Är ej veterlig!, var borgenären uppehåller sig, och liar
anvisning ej kunnat vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning
av föreläggandet och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att
föreläggandet må införas i allmänna tidningarna en gång; och äge den, som påyrkat
edgången, att inom en månad från det förordnandet gavs styrka, att föreläggandet
blivit sålunda kungjort. Då föreläggande enligt vad nu är sagt delgives
genom kungörelse i tidningarna, skall borgenären anses hava undfått del
av detsamma den dag kungörandet ägde rum.

Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid fullgöra
vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom samma tid, att hinder
mött för delgivning, vare edgångsyrkandet förfallet; visas sådant hinder, sätte
konkursdomaren ut ny tid.

118 §.

Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall konkursdomaren
ofördröjligen underrätta rättens ombudsman och förvaltaren därom.

Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall så snart det inkommit
till konkursdomaren av honom överlämnas till ombudsmannen. Har
edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses i 116 § andra stycket,
varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen.

119 §.

Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän underrätt.
Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet, där han vistas,
avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den domstol eller myndighet,
inför vilken enligt det landets lag sådan edgång må fullgöras.

120 §.

Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren inkomma
med bevis, att borgenären fullgjort honom förelagd edgång, må innan sådant bevis
inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom bevakad i konkursen; dock
varde, där anmärkning mot bevakningen är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning,
och gälle om utdelning för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.

Å borgenärssammanträde, som hålles inför rättens ombudsman efter utgången
av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må fordringen icke komma
i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom konkursdomarens försorg kommit
ombudsmannen tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att beviset
tillställts konkursdomaren.

Första lagutskottet» utlåtande Nr list.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

121 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran lios gäldenären innan beslutet om egendomsavträde
meddelades, äge begagna fordringen till kvittning mot skuld, för
vilken lian vid nämnda tid häftade hos gäldenären; och vare för tillgodonjutande
av sådan rätt ej nödigt, att fordringen bevakas i konkursen. ttökes hans skuld
för konkursboet ut, åligge honom, där han vill njuta kvittningsriitt, att, om i
målet så yrkas, beediga fordringen, såsom i 11(! $ är stadgat.

Är fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma
fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, giille i fråga om borgenärens
rätt till kvittning i fall, då förutsättningarna därför i övrigt föreligga enligt
vad i första stycket sägs, att borgenären har att fullgöra sin förbindelse men
äger återbekomma ett belopp, motsvarande vad han erlagt, i den män det ej överstiger
vad han har att fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande
av förslag till slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; dock att, där
fordringen avser ersättning, varom i 136 § andra stycket förmäles, det borgenären
tillkommande beloppet skall vid slututdelningsförslagets upprättande avsättas för
att, därest villkoret sedermera skulle uppfyllas, till borgenären återbäras.

Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller därefter
förvärvat fordran hos gäldenären efter avtal med annan än denne, äge, där
han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och tillika hade skälig
anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om
konknrsansökningen, ej den rätt, varom ovan i denna paragraf är stadgat. Sådan
rätt tillkomme ej heller borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under
nu nämnda tid satt sig i skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning
till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av
konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton
dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna
tidningarna, vare borgenär icke berättigad att till kvittning mot skuld,
vari han häftar hos gäldenären, använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen
om ackordsförhandling utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsriitt, därest ackord
kommit till stånd.

122 §.

Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt, varde utan
hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga ordning påkallats.

123 §.

Borgenär, som till säkerhet för
fordran liar panträtt i fast eller lös egendom,
vare för tillgodonjutande av rätt
till betalning ur den egendom, som sålunda
häftar för fordringen, icke skyldig
att bevaka fordringen i konkursen.

123 §.

Borgenär som till säkerhet för
fordran har panträtt i fast eller lös
egendom, vare för tillgodonjutande av
rätt till betalning ur den egendom, som
sålunda häftar för fordringen, icke skyldig
att bevaka fordringen i konkursen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

Borgenär, varom i första stycket förnuäes,
vare, där det äskas, pliktig att
fästa sin fordran med sådan ed, som i
116 § sägs. A edgången skola föreskrifterna
i 116—119 §§ äga motsvarande tilllämpning;
dock skall beträffande tiden för
edgång syrkandes framställande gälla, att
det må väckas intill dess borgenären uppburit
betalning för sin fordran, och må
delgivning av edgång sfär däggande ej ske
genom dess införande i allmänna tidningarna.
Edgångsyrkandet vare förfallet,
där ej underrättelse, som i 118 § första
stycket sägs, eller annat bevis, att edgångsföreläggande
meddelats, kommit rättens
ombudsman tillhanda innan klinga
relse om framläggande av slututdelningsfbeslag
utfärdats.

Försummar borgenären att inom
föreskriven tid till konkursdomaren inkomma
med bevis, att borgenären fullgjort
honom förelagd edgång, varde den
egendom, vari panträtten äger ruin, såsom
annan konkursboets egendom av förvaltaren
omhändertagen; och gälle angående
borgenärens rätt till betalning vad därom
är i 6 kap. stadgat.

124 §.

Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av fordringar utsatta
tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskrivning av konkursen.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren av densamma,
så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet
eljest må hava åsamkat sig.

6 Kap.

Om utdelning.

125 §.

Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärkningar mot
bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning gjorts, det i 108 § omförmälda
borgenärssammanträde hållits, skall av boets penningmedel, i den mån

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

<55

(Katigt. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

de ej åtgå till bestridande av konkurskostnaderna eller till betalning av gäld,
som boet eljest åsamkat sig, utdelning till borgenärerna liga rum eldigt vad
nedan närmare bestämmes.

12(5 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma,
när utdelning skall äga rum.

Finnes tillgång till gäldande av tio
för hundra av bevakade fordringar, som
ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren
ej låta med utdelning för dessa
fordringar anstå, med mindre rättens
ombudsman samtycker därtill.

Kan utdelning till borgenärer, som
hava förmånsrätt och icke jämlikt 143
lyft betalning för sina fordringar, lämpligen
äga rum, må sådan utdelning ej uppskjutas
i avbidan på utdelning till andra
borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga
egendom blivit förvandlad i penningar,
skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse
om sådan utdelning utfärdas före
utgången av tid, inom vilken borgenär
har att ingiva bevis därom att honom
förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit
fullgjord. I fall, varom i 70 § andra
stycket förmäles, utgöre den omständigheten,
att boet tillhörig fast egendom
icke blivit försåld, ej hinder för slututdelning.

126 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma,
när utdelning skall äga rum.

Kan utdelning till borgenärer, som
hava förmånsrätt och icke jämlikt 143 §
lyft betalning för sina fordringar, lämpligen
äga rum, må sådan utdelning ej
uppskjutas i avbidan på utdelning till
andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga
egendom blivit förvandlad i penningar,
skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse
om sådan utdelning utfärdas före
utgången av tid, inom vilken borgenär
har att ingiva bevis därom att honom
förelagd edgång, som i 116 eller 123 §
sägs, blivit fullgjord. I fall, varom i 70
§ andra stycket förmäles, utgöre den
omständigheten, att boet tillhörig fast
egendom icke blivit försåld, ej hinder
för slututdelning.

127 §.

Skall enligt vad i 66 § är stadgat försäljningen av boets egendom anstå
medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning ske till andra
borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar.

128 §.

Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens ombudsman
uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar emellan
ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter ombudsmannens
mening.

Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär angiva beloppet
av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att beräkna, den för
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. lärd. 14 käft. (Nr 22.) 71221 9

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

månsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den utdelning, som belöper
på fordringen. Föreligger omständighet, som jämlikt 141 § andra stycket medför
inskränkning i borgenärs rätt att lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller
har borgenär enligt 143 § uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.

Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen av egendom,
för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redogörelsen skall
framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes influtit för egendomen,
samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget utdelas, för vilka andra ändamål
återstoden tagits i anspråk. Hava medel, som avses i förslaget, influtit för egendom,
vari särskild förmånsrätt funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas
särskilt för den egendom.

129 §.

Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hörande förvaltningsredogörelse
hållas tillgängligt för granskning å ställe, som bestämmes
av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren. Ombudsmannen läte eu
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att utdelningsförslag
upprättats, så ock från och med vilken dag samt var det kommer att hållas tillgängligt.
I kungörelsen skall ock nämnas, att den, som vill klandra förslaget,
har att anmäla sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas i 130 §.

Det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av ovannämnda
kungörelse dels tillställa konkursdomaren ett exemplar av utdelningsförslaget
och förvaltningsredogörelsen, dels ock till gäldenären och varje i förslaget
upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten översända meddelande om
innehållet i kungörelsen; och varde borgenär tillika underrättad om den utdelning,
som är för honom beräknad i förslaget.

Ombudsmannen har därjämte att så snart ske kan tillställa konkursdomaren
ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.

Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom samtidigt
meddelas konkursdomaren.

130 §.

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren
inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen därom först varit
tillgängligt för granskning, I klanderskriften skall angivas, i vilket avseende ändring
i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets handläggning
vid rätten samt läte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras en
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt rättens
ombudsman, förvaltaren och den, som anmält klandret, samt, där klandret avser
utdelning till viss borgenär, som icke anmält klandret, denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara tillstädes.
Utebliva de eller underlåter någon part att iakttaga inställelse, vare det ej hinder
för målets avgörande.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens
försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

131 §.

Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det avser
utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till förmån för dem, som icke
deltagit i klandret.

132 §.

Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i utdelningsförslag,
om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevakningsinlagan genom konkursdomarens
försorg kommit rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos
ombudsmannen visat, att bevakning skett.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första stycket
avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket, som skulle
hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom den utsatta bevakningstiden;
och tage han därefter med övriga borgenärer del i vad som kan återstå.

133 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och
alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, borgenären av
annan av dem erhållit avbetalning genom utdelning eller ackord i konkurs eller
genom ackord i ackordsförhandling utan konkurs eller har i sagda fall annan av
de ansvariga efter det beslutet om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning
å fordringen, äge ändock borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta
utdelning för samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt
göra gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans fordran
svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkurser sammanlagt
mer än han har att fordra, gånge överskottet till de konkursmassor, från vilka
större utdelning fallit än som med hänsyn till gäldenärernas eller löftesmännens
inbördes ansvarighet bör därifrån utgå.

Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolagsmans konkurs,
därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.

134 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och
alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, annan av dem
efter det beslutet om egendomsavträde meddelades infriat fordringen kos borgenären,
vare den, som infriat fordringen, berättigad till utdelning å samma belopp,
som borgenären, därest denne ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock
må han ej uppbära mer iin mot hans fordran svarar.

135 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och
alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, fordringen
bevakats av, förutom borgenären, någon av dem, som äro jämte konkurs -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (UtsJcottets förslag.)

gäldenären ansvariga för betalningen, skall utdelning för de bevakande gemensamt
beräknas, och tage därav först borgenären vad till full betalning av hans fordran
åtgår; vad sedan återstår tillfälle den, som jämte borgenären bevakat, i den
mån han genom avbetalning erhållit fordran på ersättning hos konkursgäldenären.

136 §*

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma
fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall utdelning för fordringen
beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen.
Då slututdelning företages, må utom i fall, varom förmäles i andra stycket av
denna paragraf, sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre borgenären
innan kungörelse om framläggande av utdelningsförslaget utfärdats hos rättens
ombudsman visar, att villkoret uppfyllts; och skall, där fordringen enligt vad nu
sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats
för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

Har någon, som är jämte konkursgäldenären ansvarig för betalningen av eu
fordran, i konkursen bevakat fordran på ersättning för vad han kan komma att
gälda utöver vad efter förbindelsernas ordning och beskaffenhet bör på honom
belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl vid slututdelning i konkursen komma i
betraktande: dock att, där även borgenären bevakat, vad i 135 § är stadgat om
utdelning skall äga tillämpning.

137 §.

Utdelning för fordran, i avseende å
vilken borgenären förelagts sådan edgång,
som i 116 § sägs, skall, ändå att edgången
ej fullgjorts, beräknas i utdelningsförslag,
som ej avser slututdelning
i konkursen. Då slututdelning företages,
må sådan fordran ej komma i betraktande,
med mindre innan kungörelse om
framläggande av utdelningsförslaget utfärdats
bevis, att eden avlagts, genom
konkursdomarens försorg kommit rättens
ombudsman tillhanda eller borgenären
hos ombudsmannen styrkt, att sådant
bevis tillställts konkursdomaren; och
skall, där fordringen enligt vad nu sagts
icke må komma i betraktande, vad vid
tidigare utdelning må hava beräknats för
fordringen gå till fördelning emellan
andra borgenärer.

137 §.

Utdelning för fordran, i avseende
å vilken borgenären förelagts sådan edgång,
som i 116 eller 123 § sägs, skall,
ändå att edgången ej fullgjorts, beräknas
i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning
i konkursen. Då slututdelning
företages, må sådan fordran ej komma i
betraktande, med mindre innan kungörelse
om framläggande av utdelningsförslaget
utfärdats bevis, att eden avlagts,
genom konkursdomarens försorg
kommit rättens ombudsman tillhanda
eller borgenären hos ombudsmannen
styrkt, att sådant bevis tillställts konkursdomaren;
och skall, där fordringen
enligt vad nu sagts icke må komma i
betraktande vad vid tidigare utdelning
må hava beräknats för fordringen gå till
fördelning emellan andra borgenärer.

Har i fall, då edgångsföreläggande
meddelats borgenär, som till säkerhet för
sin fordran har panträtt i fast eller läs

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Ii9

(Kung!. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

egendom, borgenuren föranstaltat om egendomens
försäljning, äge han ej uppbära
betalning ur egendomen, innan föreläggandet,
fullgjorts; och skall förty vad av köpeskillingen
å borgenärens fordran belöper
intill dess föreläggandet fullgjorts eller
den därför föreskrivna tid tilländagått
insättas i riksbanken eller annan bank,
varom borgenären och förvaltaren enas.

138 §.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst
eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkuing emellan borgenärerna inbördes upphöra
från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall
ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag,
vari sådan fodran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer
än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom böter, och skall i sådant
fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta
beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades,
otill den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Ä fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest
lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken tiden för klander
mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, där borgenären ej
enligt 143 § därförinnan uppburit betalning. Löper fordran, varom nu är fråga,
ej med ränta, varde ändock ränta efter fem för hundra om året därå beräknad
från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke fullt eller
med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då beslutet om egendomsavträde
meddelades, skall utdelning för fordringen beräknas å det belopp,
som efter eu räntefot av fem för hundra om året utgör sådan fordrans värde å
samma dag. För fordran, som nyss sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt,
skall, där fordringen icke var förfallen den dag, från vilken tiden för
klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning
beräknas å det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde
sistnämnda dag; har för sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits
och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter fordringens
värde å betalningsdagen.

139 §.

Vid upprättande av utdelningsförslag skola förmåner, som ej utgå i penningar,
uppskattas efter ortens pris.

I den män fordran på ränta eller annan dylik förmån, som skall utgå under
någons livstid, icke är förfallen å den dag, från vilken tiden för klander mot
utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, varde fordringen efter
en räntefot av fem för hundra om året uppskattad till sitt kapitalvärde å nämnda
dag. Uppskattningen skall ske med användande av den dödlighets- och livslängdstabell
för riket, som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungi. Maj. ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

140 §.

Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i konkurs
innan ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts genom ackordet,
berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag av
vad lian redan må bava uppburit; dock äge han icke uppbära mer än vad enligt
ackordet tillkommer honom.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gäldenären
erhållit ackord enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs.

141 §.

Borgenär äge innan tid för klander
mot utdelningsförslag är ute ej annorledes
än mot borgen lyfta vad honom i
förslaget tillagts; ej heller må, om klander
väckts, borgenär, vars rätt beröres
av klandret, annorledes än mot borgen
lyfta utdelning förrän klandret blivit
genom laga kraftägande beslut avgjort.

Är fordran beroende av villkor,
som i 136 § avses, eller är, där borgenär
förelagts sådan edgång, som i 116 §
sägs, edgången ej fullgjord, må utdelning
för fordringen ej lyftas. Samma lag vare
i fråga om fordran, som är tvistig;
dock att borgenär, vars fordran är fastställd
genom beslut, som ej äger laga
kraft, må mot borgen lyfta vad på
fordringen belöper. Utdelning för fordran,
som bevakats efter utgången av den för
bevakning av fordringar utsatta tid, må
ej lyftas under tiden för framställande
av anmärkningar mot bevakningen.

* Finnes borgenär, som lyft utdelning,
skyldig att till konkursboet återbära
vad lian uppburit, skall han gälda ränta
därå efter sex för liundra om året från
lyftningsdagen.

141 §.

Borgenär äge innan tid för klander
mot utdelningsförslag är ute ej annorledes
än mot borgen lyfta vad honom
i förslaget tillagts; ej heller må, om
klander väckts, borgenär, vars rätt beröres
av klandret, annorledes än mot
borgen lyfta utdelning förrän klandret
blivit genom laga kraftägande beslut avgjort-
..

År fordran beroende av villkor, som
i 136 § avses, eller är, där borgenär
förelagts sådan edgång, som i 116 eller
123 § sägs, edgången ej fullgjord, må
utdelning för fordringen ej lyftas. Samma
lag vare i fråga om fordran, som är
tvistig; dock att borgenär, vars fordran
är fastställd genom beslut, som ej äger
laga kraft, må mot borgen lyfta vad på
fordringen belöper. U tdelning för fordran,
som bevakats efter utgången av den för
bevakning av fordringar utsatta tid, må
ej lyftas under tiden för framställande
av anmärkningar mot bevakningen.

Finnes borgenär, som lytt utdelning,
skyldig att till konkursboet återbära
vad ban uppburit, skall ban gälda
ränta därå efter sex för hundra om året
från lyftningsdagen.

142 §''

Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts honom,
vare ban ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit från den dag,
från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget är att räkna.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

143 §.

Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må honom medgivas
att innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum lyfta betalning
för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyftning,
som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom ovan
är sagt, i den mån medel, som ej höra beräknas för lyftning enligt bestämmelserna
j första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas i utdelningsförslag,
då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestämmelser.

144 §.

Lyftning enligt 143 tj må ej medgivas
borgenär, med mindre han bevakat
sin fordran i konkursen och ställer borgen
för att medlen återbäras i händelse han
finnes ej vara berättigad att i utdelning
behålla vad han fått lyfta. Förvaltaren
må dock med samtycke av
rättens ombudsman eftergiva borgen,
om skäl därtill finnas; och vare kronan
ej skyldig att ställa borgen.

Vad i 141 § tredje stycket är stadgat
om skyldighet att gälda ränta å medel,
som återbäras, skall äga motsvarande
tillämpning vid återbäring av medel,
som borgenär enligt 143 § fått lyfta.

144 §.

Lyftning enligt 143 § må ej medgivas
borgenär, med mindre han bevakat
sin fordran i konkursen, där det
enligt denna lag åligger honom, ävensom
ställer borgen för att medlen återbäras
i händelse han finnes ej vara berättigad
att i utdelning behålla vad han fått lyfta.
Förvaltaren må dock med samtycke av
rättens ombudsman eftergiva borgen, om
skäl därtill finnas; och vare kronan ej
skyldig att ställa borgen.

Vad i 141 § tredje stycket är stadgat
om skyldighet att gälda ränta å
medel, som återbäras, skall äga motsvarande
tillämpning vid återbäring av
medel, som borgenär enligt 143 § fått
lyfta.

145 §.

På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må medgivas i de fall,
som omförmälas i 143 §. Vägras lyftning, äge borgenären hänskjuta frågan till
konkursdomarens prövning; och med delo, d.enne beslut i frågan.

146 §.

Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att tillgå
för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att Lust om bevakad fordran
eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode till rättens ombudsman
eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller någon ytterligare tillgång, i
följd av rättegång eller annorledes, sedermera kan uppkomma för konkursboet.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

147 §.

Har, då två månader förflutit från det förslag till slututdelning vunnit laga
kraft eller, där klander mot förslaget väckts, klandret blivit genom laga kraftägande
beslut avgjort, borgenär, som är berättigad att utan borgen lyfta, honom
i nämnda eller tidigare utdelningsförslag tillagda medel, icke begagnat sig av sin
lyftningsrätt, skall förvaltaren till borgenären, om hans adress är känd, på borgenärens
bekostnad med posten översända meddelande om det belopp, som sålunda
må lyftas av borgenären. ,

148 §.

Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning, åligge
förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva redovisning för
förvaltningen av medlen; skolande därvid de i denna lag om utdelning ävensom
om redovisning vid slututdelning givna stadganden lända till efterrättelse. Efter
framställning av rättens ombudsman och förvaltaren äge dock konkursdomaren,
om han med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner sådan
icke lämpligen böra äga rum, förordna, att medlen i stället för att utdelas skola
överlämnas till gäldenären.

7 Kap.

Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna.

149 §.

Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överenskommelse
med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis,
att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar
utsatta tid gått till ända, konkursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning
därom hos konkursdomaren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i
anledning av ansökningen, skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.

Är sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner skäl därtill,
förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må
säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 61 § andra stycket.

Varder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkännagivande
därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts
för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

150 §.

Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall lian till konkursdomaren
ingiva ackordsförslag i två exemplar.

Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betalning
samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida gäldenären vill
ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten
skall bestå.

Forsta lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. May.ts förslag.)

(Ut skottets förslag.)

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning blivit
utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående ackordsförslags
innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke meddelats tidigare
än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd för bedrägligt eller
oredligt förhållande mot sina borgenärer,

4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga boupptecknings
ed.

152 §.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärsammanträdet och möter ej mot
dess upptagande hinder, som i 151 § sägs, åligge konkursdomaren att innan vidare
åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren, huruvida han anser förslaget
böra föreläggas borgenärerna. År slututdelning i konkursen nära förestående
eller har gäldenären förut i konkursen bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget
återtagits efter det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde
blivit införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller
det tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fastställelse
och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda omständigheter
ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall förslaget ej vinna vidare
handläggning, med mindre rättens ombudsman, vars yttrande i sådant fall skall
av konkursdomaren infordras, förordar, att ackordsfrågan ändock hänskjutes till
borgenärernas prövning.

153 §.

Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot handläggning av ackordsförslag,
teckne konkursdomaren besked därom å förslaget.

154 §.

Upptages ackordsförslag och möter ej mot dess vidare handläggning hinder,
som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas till sammanträde
inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget. Det ena exemplaret
av ackordsförslaget skall av konkursdomaren överlämnas till ombudsmannen
för att under tiden intill sammanträdet genom hans försorg hållas tillgängligt för
granskning; och varde i den kungörelse, som utfärdas om sammanträdet, intagen
underrättelse, var förslaget är att tillgå.

155 §.

Ackordsförslag må ej behandlas av borgenärerna förrän de tvistefrågor, som
genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit vid
det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde handlagda. Har förslaget ingivits
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) tis si 10

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

å sådan tid, att det kan förekomma å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde,
skall, där ej gäldenären begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga
skäl därtill vara, ackordsfrågan utsättas till behandling å tid och ställe,
som bestämts för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det
ställe, där de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola tillhandahållas.
Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så tidigt, att
det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behandling äga rum så
snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall konkursdomaren efter samråd
med ombudsmannen och förvaltaren tid och ställe för sammanträdet ävensom
ställe, där förslaget skall hållas tillgängligt.

156 §.

Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske till rättens ombudsman
inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna inverka på
ackordsfrågans bedömande; och skall sådant yttrande tillika innehålla bestämt
förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes eller icke.

Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärssammanträde,
där ackordsförslaget skall behandlas, till varje borgenär, som bevakat
fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten översända avskrift av
förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran om tid och ställe för nämnda
sammanträde.

157 §.

Yid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör förvaltaren
vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig.

Rättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer,
som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å de fordringsbelopp,
för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon av dessa fordringar anmärkning
mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt framställd men icke prövad
eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu
icke ute, varde sådant särskilt anmärkt i förteckningen.

158 §.

Yid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som föranledes av
stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för varje i konkursen
bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkas, än även för fordran, för vilken
förmånsrätt yrkas, så framt anmärkning mot yrkandet är gjord och ej blivit av
domstol ogillad eller, där efterbevakning ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar
ej utgått. Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder
för borgenären att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit
av domstol gillad. I nu angivna fall skall, så vitt angår frågan om borgenärs
rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före omröstningen visas,
att beslutet blivit ändrat av högre rätt.

År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, anmärkning
mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad fordran ännu icke

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) * [Utskottets förslag.)

prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar
ännu ej ute och varder utgången av omröstningen olika allt efter som fordringen
beräknas eller icke, må dock fordringen vid bestämmande av omröstningens
utgång icke komma i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning,
som blivit eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan
förmånsrätt, eller, vad angår efterbevakning, det eljest bliver avgjort, att fordringen
skall sålunda utgå.

159 §.

Yrkar borgenär eller gäldenären vid det i 154 § omförmälda sammanträdet
uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed kunna anstå till nytt
sammanträde att hållas inom tre veckor, om det medgives antingen av alla tillstädesvarande
borgenärer, som äga rösträtt i ackordsfrågor, eller ock av fyra
femtedelar av dem och dessa bevakat fyra femtedelar av sammanlagda beloppet
av samtliga i konkursen bevakade fordringar, som medföra sådan rösträtt. Beslutes
uppskov, skall rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och
tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse
icke erforderlig,

Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 § första
stycket, ytterligare uppskov beslutas.

160 §.

Är gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd under
tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, må förslaget
ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 159 § sägs,
besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd,
anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och varder
åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall inträffat, som avses
i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos
rättens ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans återupptagande. Göres ej
sådan anmälan eller varder gäldenären fälld till ansvar och vinner beslutet därom
laga kraft, skall ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären göra ändring
i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna till
sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären gjort ändring
i förslaget, varde underrättelse om ändringen, så ock om tid och ställe för det
nya sammanträdet av ombudsmannnen minst en vecka förut med posten översänd
till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är
känd; och skall vad i 156 § stadgas om avgivande av yttrande och delgivning
därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda blivit utsatt,
må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där jämväl då hinder
för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses förfallen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) * [LtsJcottets förslag.)

161 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av borgenärerna
prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av gäldenären
göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget första gången
förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i ackordsförslag sedan kungörelse
om dess behandling å borgenärssammanträde varit införd i allmänna tidningarna,
må ej prövning av förslaget äga rum å det utsatta sammanträdet, med
mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen
blivit mindre fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget
genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses ackordsfrågan
hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att minst en
vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen
och vars adress är känd och som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet,
med posten översända underrättelse om ändring, som vidtagits i förslaget,
så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet; och skall vad i 156 § stadgas
om avgivande av yttrande oeli delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande
tillämpning.

162 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen
alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer
bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen bevakade
fordringar, vilka enligt vad av 158 § framgår skola komma i betraktande
vid bestämmande av utgången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra
femtedelar av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat
fyra femtedelar av nämnda fordringsbelopp.

163 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så framt det
ej fastställes av rätten.

164 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum, förslaget
att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger sådant fall, som
avses i 158 § andra stycket, och kan till följd därav ej vid sammanträdet avgöras,
huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan
hänskjutas till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,
huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke, samt i förra fallet
ofördröjligen till konkursdomaren avlämna det vid sammanträdet förda protokollet
jämte eget yttrande över förslaget ävensom det eller de yttranden, som av
förvaltaren avgivits, samt den i 157 § omförmälda borgenärsförteckningen. Inne -

Första lagutskottet-^ utlåtande Nr 22.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

håller ackordet andra villkor än det till konkursdomaren ingivna ackordsförslaget,
varde det i protokollet angivet.

Har ackordsfrågan liänskjutits till rätten, utsatte konkursdomaren, sedan
protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma i stad inom tre veckor
och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde,
som på grund av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende
må förekomma, så framt ej gäldenären begärt urtima ting och kostnaden därför
förskjutits.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut
kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som
bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt
förvaltaren och gäldenären.

Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 § omförmälda grunder bestrida
fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren
sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,
skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på grund
av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

165 §.

Då i fall, som avses i 158 § andra stycket, ackordsfråga blivit hänskjuten
till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för handen att meddela
fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå till dess frågan, huruvida
ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget eller ej, kan jämlikt ovan stadgade
grunder avgöras av rätten.

166 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet fel
uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under 3) eller
4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med hans
vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans
avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,

4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som ej uttryckligen
förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt och minst
femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år efter det ackordet
blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.

Yägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej förslaget att
anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, varde ärendet visat
åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman skola sammankallas för att
ånyo besluta i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för handen att med -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. 31aj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dela fastställelse å ackordet, förordne rätten, att frågan därom skall anstå i avbidan
på åtalets utgång; skolande ombudsmannen genast underrättas om beslutet.
Yarder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren, gäldenären eller borgenär att
inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft bos konkursdomaren
göra anmälan om ärendets återupptagande. Göres sådan anmälan, utsätte konkursdomaren
ofördröjligen dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten;
och skall i ty fall vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande
tillämpning. Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären
fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackordsfrågan
förfallen.

167 §•

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 166 § första
stycket under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den grund, att säkerhet
ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständigheterna pröva, huruvida fastställelse
av sådan anledning må vägras.

168 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller
icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen, utan undantag för
andra än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar. Räcker ej egendom,
vari borgenär äger särskild förmånsrätt, till gäldande av hans fordrans fulla
belopp, vare han för återstoden underkastad de villkor, som genom ackordet äro
bestämda för dem, vilka ej äga förmånsrätt.

Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som enligt
121 § må tillkomma honom.

169 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftesmän
eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande,
föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull
rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem
utan allenast borgenären bevakat fordringen.

170 §.

Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den bevakade
fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att ackord kommit
till stånd.

171 §.

Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller ackord
fastställts till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egendomen, så vitt den
förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat
sig; och åligge det förvaltaren, då ackord kommit till stånd, att sörja för

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att de borgenärer, som för sina bevakade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen,
så vitt den förslår, erhålla den betalning, som på grund av förmånsrätten
tillkommer dem.

År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforderliga medel
till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren insättas i riksbanken
eller annan bank, varom parterna enas; och komme ränta den till godo, som
slutligen finnes berättigad till medlen.

172 §.

Ypjsas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till konkursen
gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer
eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon
borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande, förfalle den eftergift
som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till
rubbning i borgenärernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet
göra detsamma i övrigt gällande.

173 §.

Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kungörelse
om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall frågan mises
förfallen den däg, då kungörelsen utfärdades.

174 §.

Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna, må ej
klagas.

8 Kap.

Om borgenärssammanträden.

175 §.

Vid de borgenärssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är stadgat
skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara ordförande.

176 §.

Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombudsman,
där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkursdomaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för sammanträdet
ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentlig -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

görande av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall bestämmas kortare
tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.

Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gäldenären
samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman särskilt underrättas.

Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och av
sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat i 19, 20, 103
och 111 §§.

177 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av ordföranden.

Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet underskrivas
av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.

178 §.

I sådana vid borgenärssammanträde förekommande frågor, som röra boets
förvaltning, galle, där ej annorledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den
mening, varom bland närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas,
gällé'''' den mening rättens ombudsman biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid borgenärssammanträde,
vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten av sin
fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka fordringen må vara
grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter bevaknings tidens utgång,
skall dock vad sålunda är stadgat anses fullgjort, där borgenär i bevakningsinlaga
lämnat nämnda uppgifter om fordringen och vid inlagan fogat de handlingar,
som efter vad nyss sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens
utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

För fordran eller sådan del av fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må
talan ej föras. Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke
äger laga kraft, talan för fordringen ej föras.

180 §.

Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande boets
förvaltning i den mån hans rätt i konkursen på grund därav att hans fordran är
förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppenbarligen icke är beroende
av frågans utgång.

Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan
borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga rörande avtal
emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller deltaga i behandling
av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje man, där han i frågan äger ett
väsentligt intresse, som kan vara stridande mot konkursboets.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna paragraf
avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av annan borgenär
eller av förvaltare eller av gäldenären.

181 §.

Förvaltare äge ej för egen del, där han själv är borgenär, eller såsom ombud
för annan deltaga i val av granskningsman.

182 §-

År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig
för betalningen av en fordran, och har tillika borgenären bevakat fordringen,
äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena
sig, galle borgenärens mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran
ställa full säkerhet.

183 §.

Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare eller granskningsman
eller suppleant för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut
av borgenärerna i annan fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen
tillkommit, äge han däröver anföra besvär. Har ackordsfråga hänskjutits till
rättens prövning, skall dock beträffande klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan
vad i 164 § femte stycket sägs lända till efterrättelse; och må särskild klagan ej
föras över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller sådant
förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd beträffande ackordsförslag
blivit avslagen, där ej i sistnämnda fall ackordsfrågan till följd av beslutet
skall anses hava förfallit.

År beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras genom besvär, fattat
vid sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras hos den rätt, där
konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom fjorton dagar ingivas
till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas nödigt, att övriga rättsägare
skola vid borgenärssammanträde erhålla del av besvären för att å viss dag
avgiva förklaring däröver inför rätten vid äventyr, att målet ändock företages.
Har beslutet fattats vid sammanträde inför konkursdomaren, galle i fråga om
klagan däröver vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat.

Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stadgas är
borgenär medgivet, hare lov därtill, så framt hans rätt kan vara beroende av
beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om fortsättande av
gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet eller om
uppskov utöver nämnda tid med försäljning av boets egendom eller med indrivning
av dess fordringar konkursutredningen oskäligt förlänges, äge han ock över
sådant beslut föra klagan. I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles,
skall vad ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tilllämpning.

Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där ej förbud
däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits till honom, eller av
den rätt, där målet är anhängigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 71221 11

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets föislag.)

184 §.

Fatta borgenärer beslut i ärende, vari det icke tillkommer dem att besluta,
eller överskrida de i annat ärende sin beslutanderätt, vare beslutet ogillt.

9 Kap.

Huru förfaras skal!, då konkursbo ej förslår till bestridande
av konkurskostnaderna.

185 §.

Finner konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas, anledning
till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,
och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut
i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga
tillämpning, utan galle vad här nedan föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse med uppgift
om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen dessutom
anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande, som ovan sagts. Kungörelsen
skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt genast eller nästa postdag
avsändas för att en gång införas i allmänna tidningarna ävensom en eller två
tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast
underrätta allmänna åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets- eller
tjänsteman, hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man
att taga vård om gäldenärens bo. Kar icke till konkursdomaren ingivits av
gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar
och skulder med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så
ock å de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas;
och åligge det i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och
till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts. Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen
uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av
konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för
att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången
må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka efter det beslutet om egendomsavträde
meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, värde underrättelse
om tiden för edgången med posten översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga,
av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i
samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrättning
vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga
motsvarande tillämpning.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl■ Maj:ts förslag) {Utskottets förslag)

4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest
ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna, och ställes
ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning
av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan
fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där
ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren
finner anledning saknas till antagande, att genom edgången tillgång till kostnadernas
bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas bestridande eller ställes
säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan kungörelse
om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas, att de tider,
som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om egendomsavträde
meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av nyssnämnda
kungörelse. Om kungörelsens offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med
konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser
föreskrivet; dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger
gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

186 §.

Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen uppenbart,
att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, åligge förvaltaren
att utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren. Vid sådan anmälan
skall fogas redovisning för förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen
vara befogad, läte han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna och
den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om
konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i allmänna
tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare anmälningen förfallen. Vill
borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till bestridande av
sagda kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss
nämnts, och äge konkursdomaren giva houom det rådrum, som prövas nödigt.
Där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande,
att medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdomaren
beslut om avskrivning av konkursen.

187 §.

Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan skett
därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, skall borgenärsammanträde,
som omförmäles i 49 §, ej utsättas, så länge anmälningen är
beroende på prövning.

188 §.

Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven jämlikt
185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet föranledda
kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdomarens beprövande, till
god man, som omförmäles i nämnda paragraf under 2). Beslutet om konkursens

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

avskrivande skall innehålla åläggande för borgenären att gälda nämnda kostnader,
därvid varje kostnadsbelopp skall särskilt angivas.

Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkursdomaren,
i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad konkur
sdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser, som bort
gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär, vilken jämlikt
första stycket är ansvarig för desamma, att av allmänna medel undfå ersättning
för vad sålunda förskjutits.

10 Kap.

Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,
så ock om klander å sådan redovisning.

189 §.

Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen,
evad denna handhafts av den avgående ensam eller av honom jämte
annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad, såsom i 52 § första
stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast den del av förvaltningen,
som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

Då förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit till stånd,
egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redovisning för förvaltningen
av boet avgivas.

Kattens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och
däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter
hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna. Avgives redovisning
i sammanhang med framläggande av förslag till slututdeining, skola redovisningshandlingarna
vara att tillgå för granskning från och med samma dag och
å samma ställe som utdelningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen
i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge
ombudsmannen efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisningshandlingarna
skola hållas tillgängliga; läte ock en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser
om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma
att hållas tillgängliga.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas, att den,
som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan på sätt och inom
tid, som stadgas i 191 §.

Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna i
styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren för att
hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats
redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet, vare dock ej nödigt, att avskrifter
därav överlämnas. Det åligger därjämte ombudsmannen att ofördröjligen efter
kungörelsens utfärdande till gäldenären och varje borgenär, som i konkursen

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bevakat fordran men icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med
posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen;
dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall avsändas
till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsrätt.

190 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller varder konkurs
avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §, skall förvaltaren ofördröjligen
till gäldenären avgiva redovisning för förvaltningen av boet. Har
konkursdomaren jämlikt 148 § förordnat, att konkursboet tillhöriga medel
skola överlämnas till gäldenären, skall ock redovisning ofördröjligen avgivas till
honom.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt samma
paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.

191 §.

Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller
vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara beroende av redovisningen,
klandra densamma, skall talan instämmas till den rätt, där konkursen
är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses i 189 §,
från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit för granskning
tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen
tillställdes gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet
om avskrivning av konkursen vann laga kraft.

192 §.

Är klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av konkursboet
erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den täckes av vad
genom rättegången kommit boet till godo.

11 Kap.

Särskilda bestämmelser.

193 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt finnes stadgat
är eller under någon del av det sista året innan ansökningen om konkurs
gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

194 §.

Om kommittents rätt att, då kommissionär, som för kommittentens räkning
i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man göra gällande fordringsrätt
på grund av avtalet, så ock om kommittents rätt till redovisning för

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Majds förslag.) (Utslcottets förslag.)

belopp, som till kommissionärens konkursbo influtit för avyttrat gods, är särskilt
stadgat.

Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan beslutet
om egendomsavträde meddelades föryttra! annans egendom, äge den, vars egendom
föryttrats, rätt att, om betalningen helt eller delvis efter sagda besluts meddelande
influtit till konkursboet, av förvaltaren erhålla redovisning för vad sålunda
influtit samt att, i den mån betalningen utestår ogulden hos köparen, själv
göra fordringsrätten gällande gent emot denne; dock skall vad sålunda stadgats
icke äga tillämpning, så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas.

195 §.

Yad i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös egendom
såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet
för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt icke i avseende å hyresvärds
eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos
hyresgäst eller arrendator.

196 §.

År betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med hänsyn till
olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens konkurs till förfång för
övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning än efter det lägst bestämda
beloppet, såvida anmärkning därom framställes i vederbörlig ordning; dock må,
där rabatt för kontant betalning betingats, det högre beloppet kunna i konkursen
göras gällande, i den mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens
belopp.

197 §.

Talan mot rättens ombudsman om ersättning för skada, för vilken han är
ansvarig, må ej anställas efter utgången av den tid, inom vilken slutredovisning
för den förvaltning, varöver han haft att öva tillsyn, må klandras, utan så är att
talan grundas därpå att brottslig handling blivit begången.

198 §.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet hörande
fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott i fartyg
gått till försäljning, ankomme på fastighetens eller fartygets eller fartygslottens
ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning om
konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande när förhållandet
styrkes anteckning därom i fråga om fast egendom eller fartyg, som
blivit infört i fartygsregistret, göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt
fastighets- eller inteckningsbok.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

199 §.

Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på den
myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att pröva, huruvida
han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades
må åter inträda i utövning av tjänsten.

200 §.

Yad i denna lag stadgas därom att förvaltningsåtgärd ej må vidtagas, med
mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle att yttra sig, skall icke
äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas med kallelse.

201 §.

År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra maken
kallad till första borgenärssammanträdet.

202 §.

Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar
kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren att
meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens
ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstidning, som
i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord, ändå
att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av
föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som
utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren
finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

203 §.

Skall på grund av stadgande i denna
lag underrättelse om tiden för konlcursmåls
handläggning vid rätten genom kungörelse
meddelas borgenärer, må i stället
annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning
av kallelsekostnaden alla borgenärer,
som i målet äga talan, underrättas så
tidigt, att de kunna själva eller genom
ombud infinna sig.

A kallelse till borgenärssammanträde,
som hålles efter bevakningstidens
utgångoch icke avserprövning av ackords -

203 §.

I stället för att i enlighet med vad
förut i denna lag finnes stadgat genom
kungörelse kalla borgenärer till rätten, då
konkursmål skall där handläggas, bör konkursdomaren
tillämpa annat kallelsesätt,
om det kan ske utan ökning av kallelsekostnaden.
Kungörelse må dock ej utbytas
mot särskilda kallelser, så framt ej alla
borgenärer, som i målet äga talan, underrättas
så tidigt, att de kunna själva
eller genom ombud infinna sig. Där
kallelse sist tio dagar före den för hand -

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

{Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förslag, skall vad i första stycket stadgas läggningen utsatta dagen med posten avtiga,
motsvarande tillämpning. sänts till borgenär, vars adress är känd, skall

den borgenär anses behörigen underrättad.

A kallelse till borgenärssammanträde,
som hålles efter bevakningstidens
utgång och icke avser prövning av
ackordsförslag, skall vad i första stycket
stadgas äga motsvarande tillämpning.

204 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas till konkursdomaren
i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren
avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen
för avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända följande handlingar: anmälan om
postadress, som i 12 § sägs; bevis att borgenärs ansökning om konkurs blivit
gäldenär delgiven; bevakningsinlaga, så vida fråga ej är om efterbevakning; anmärkning
mot bevakad fordran; yrkande att fordran skall fästas med ed; bevis
om delgivning av föreläggande, som meddelats i anledning av sådant yrkande;
anmälan att hinder mött för sagda delgivning eller för edens avläggande; bevis
att eden blivit avlagd; samt skrift, vari fastställelse av ackord bestrides; och
skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

Yarder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten,
kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare konkursboet pliktigt att
förskjuta sagda kostnad.

205 §.

Byter gäldenären hemvist under konkursen, skall rättens ombudsman hos
konkursdomaren göra anmälan om gäldenärens nya hemvist.

206 §.

Där ej av bestämmelserna i denna lag annat föranledes, skola till rättens
ombudsman överlämnade handlingar rörande konkursen så snart lämpligen kan
ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras. Behöver förvaltaren tillgång
till handling, som av ombudsmannen innehaves, ombesörje ombudsmannen avskrift
därav för förvaltarens räkning.

207 §.

Protokollen vid alla inför rättens
ombudsman hållna borgenärssammanträden
skola efter konkursens avslutande
av honom överlämnas till konkursdomaren
för att förvaras i rättens arkiv.

207 §.

Protokollen vid alla inför rättens
ombudsman hållna borgenärssammanträden
skola efter konkursens upphörande
av honom överlämnas till konkursdomaren
för att förvaras i rättens arkiv.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

208 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok,
vari för varje konkurs antecknas:
när och av vem konkursansökningen
blivit gjord; dagen då beslutet om egendomsavträde
meddelades; namn å rättens
ombudsman, å förvaltare, å granskningsman
och å god man, som utsetts jämlikt
185 § under 2); underrättelse, som
avses i 52 § fjärde stycket; inkomna
framställningar och i anledning därav
eller eljest av konkursdomaren eller
rätten vidtagna åtgärder; samt dagen
för konkursens avslutande. Dagboken
skall ock lämna fullständig upplysning
om gäldenärens hemvist vid tiden för
egendomsavträdet samt, då han flyttat
till annat ställe, om hans nya hemvist.

208 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok,
vari för varje konkurs antecknas:
när och av vem konkursansökningen
blivit gjord; dagen då beslutet om egeudomsavträde
meddelades; namn årättens
ombudsman, å förvaltare, å granskningsman
och å god man, som utsetts jämlikt
185 § under 2); underrättelse, som
avses i 52 § fjärde stycket; inkomna
framställningar och i anledning därav
eller eljest av konkursdomaren eller
rätten vidtagna åtgärder; samt dagen för
konkursens upphörande. Dagboken skall
ock lämna fullständig upplysning om
gäldenärens hemvist vid tiden för egendomsavträdet
samt, då han flyttat till
annat ställe, om hans nya hemvist.

209 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller vidtaga
de åtgärder, som omförmälas i 10—14, IT och 19 §§, 20 § första stycket samt
21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs; finner konkursdomaren,
då konkurs uppstått, anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår
till bestridande av konkurskostnaderna, äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga
de åtgärder, som för sådant fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). År konkursdomaren
av jäv hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga
åt lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av
ojävig domare utsedd.

Det åligger konkursdomaren, där hovrättens förordnande för särskild domare
erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.

210 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna
lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver
att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare tillhållits att fullgöra
sina åligganden.

Till någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde
tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om konkursens nedläggande
infördes i allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6 kap.,
gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud däremot från
hovrätten kommer; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning å
beslut, varigenom förelagt vite utdömts.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 71221 12

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

211 §.

Över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären förd
talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bifallen, må klagan
ej föras.

212 §.

Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller förmånsrätt
eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre
veckor därefter till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.

213 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda
fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med
gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med
böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

214 §.

Var som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning, utövar
rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den uppgivits, är oriktig,
straffes med böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse
i högst ett år.

215 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

216 §.

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes
borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig anledning till antagande,
att gäldenären var på obestånd eller i fall, varom i 3 och 4 §§ stadgas,
att omständighet, som där sägs, förelåg, vare borgenären pliktig att, om gäldenären
det yrkar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats
gäldenären genom ansökningen och dess handläggning.

217 §.

Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet och
kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt
förhållande mot sina borgenärer.

Första lagutskottets utlåtande Nr Hsi.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

218 §.

Uppgives i cleii berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledning finnes till
antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina
borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.

219 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ook åtal för
förbrytelse, som omförmäles i 213 eller 214 §, skall utföras vid den rätt, där
konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöra vid den rätt, dit målet om
gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas, och må i
nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot vilken sådan talan föres,
är tillstädes genom ombud.

220 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer, avvikit,
gånge ändå dom över honom.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2:o) Lag*

om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

1 §■

Den nu antagna konkurslagen skall jämte vacl bär nedan stadgas lända till
efterrättelse från och med den 1 januari 1922.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft, skall i avseende
å konkursen äldre lag tillämpas. År konkursansökning vid nämnda tid
på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den
ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått gäldenären
innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansökning, som
gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på
grund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall,
då sådan frihet ej äger rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.

Genom nya lagen upphävas:

konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de ändringar i
eller tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade författningar;

förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst fall för
borgade varor;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya
lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.

3 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4§-

År enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende av
tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i 12 § av den

Farstu lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs anses börjad den dag ansökningen
om konkurs ingiven är, där konkurs på den ansökning följer, med
nämnda tid avsetts dagen för konkursansökningens ingivande, skall även i avseende
å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts efter det nya lagen trätt
i kraft, med sagda tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.

5 §•

Där enligt lag eller särskild författning tid för anhängiggörande av talan
eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i konkurs, skall i
fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i stället räknas från den
dag, då enligt den om konkursen utfärdande kungörelse borgenärerna senast böra
hos konkursdomaren bevaka sina fordringar.

6§-

De i lag eller särskild författning meddelade stadgande!!, som hava avseende
å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i avseende å beslut om
egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.

Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan i anledning
av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad skyldighet
i stället åligga konkursdomaren.

Yad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller sysslomän
i konkurs, skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses enligt nya lagen.

7 §•

År gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i fråga om
makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser gälla från vad i nya
lagen finnes stadgat:

1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till konkurs, om
hans fordran är sådan, att för densamma utmätning ej kan vinnas i annan egendom
än den, varöver hustrun äger råda.

2. Yad i 33, 34, 36, 37 och 39 §§ av nya lagen är stadgat om återvinning
från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall icke äga tillämpning.

3. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gäldenärens hustru
påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i nya lagen gälla vad
därom finnes särskilt stadgat.

4. Har makarnas bo avträtts till konkurs, skall konkursdomaren å första
borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun; dock må ej sådant
förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den, som förordnats till god
man, har att i avseende å konkursen och vad därmed äger samband bevaka
hustruns talan, där den ej av henne själv utföres. Har förordnande, som nu
sagts, meddelats, åligge det konkursdomaren att göra anteckning därom, med
angivande av den förordnades namn, uti den i 208 § av nya lagen omförmälda
dagboken.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5. Har gäldenärens hustru sökt uudanskiftande, åligge det dels konkursdomaren
att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av nya lagen, särskilt
underrätta jämväl hustrun eller god man, som förordnats för henne, och dels
rättens ombudsman att ofördröjligen efter utfärdandet av den i 129 § av nya
lagen omförmälda kungörelsen till hustrun eller god man, som nyss sagts, med
posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen.

6. Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande undanskiftande av egendom,
skall vad i 212 § av nya lagen för där avsett fall stadgas äga motsvarande
tillämpning.

8 §•

Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses upphävda:

de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å livränta i arbetsgivares
konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund av bestämmelse i lagen
den IT juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete fortfarande äga giltighet;
samt

vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga om särskild
administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.

9 §•

Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa centralkassors
för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järnväg under
konkurs är särskilt stadgat.

Första lagutskottets utlåtande Nr VV.

i 15

(Kung/. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3: o) La-g

om ackordsförliamlling utan konkurs.

1 §•

Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad kär
nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han hör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen göra ansökning om inledande
av offentlig ackordsförliandling.

Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande beslut
dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, äge ej den
rätt, som i första stycket sägs.

2 §■

Vid ansökning, som avses i 1 §,
skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru
mycket gäldenären bjuder i betalning
samt när och huru betalningen skall
erläggas, så ock huruvida gäldenären vill
ställa säkerhet för ackordets fullgörande
eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten
skall bestå;

2) en under de närmaste sextio
dagarna före ansökningens ingivande
upprättad förteckning över boets tillgångar
och skulder med uppgift å varje
borgenärs namn, boningsort och postadress,
så ock å böcker och andra handlingar,
som röra boet; skolande bouppteckningen
med iakttagande av vad i
3 § närmare föreskrives vara upprättad
av god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den
av honom senast uppgjorda balansräkningen
;

Vid ansökning, som avses i 1 §,
skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru
mycket gäldenären bjuder i betalning
samt när och huru betalningen skall erläggas,
så ock huruvida gäldenären vill
ställa säkerhet för ackordets fullgörande
eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten
skall bestå;

2) en under de närmaste sextio dagarna
före ansökningens ingivande upprättad
förteckning över boets tillgångar
och skulder med uppgift å varje borgenärs
namn, boningsort och postadress,
så ock å böcker och andra handlingar,
som röra boet; skolande bouppteckningen
med iakttagande av vad i 3 §
närmare föreskrives vara upprättad av
god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den
av honom senast uppgjorda balansräkningen
;

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

4) berättelse av gode mannen om
boets tillstånd, så ock om orsakerna till
gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat
utrönas; skolande berättelsen tillika
upptaga en översikt över tillgångar ock
gäld av olika slag ävensom angiva dels
vilken utdelning borgenärerna kunna
påräkna, därest gäldenärens bo avträdes
till konkurs, dels huruvida egendom till
skada för borgenärerna frångått gäldenären
under sådana förhållanden, att i
fall av konkurs återvinning av den egendom
kan äga rum, dels huruvida skälig
anledning förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt
förhållande mot sina borgenärer, dels
ock, om gäldenären är köpman, vilka
handelsböcker han hållit och huru de
blivit förda;

5) av gode mannen avgivet yttrande,
huruvida han med avseende å de förhållanden,
som beröras i den under 4)
nämnda berättelsen, eller andra omständigheter,
som kunna inverka på ackordsfrågans
bedömande, anser ackordsförslaget
böra antagas av borgenärerna eller
icke;

6) förklaring av borgenärer, som
till antalet utgöra minst hälften av de i
bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade
upptagna borgenärerna och
som tillhopa äga att fordra minst två
tredjedelar av sammanlagda beloppet av
nyssnämnda borgenärers fordringar, att
de anse ackordsförslaget antagligt;

7) ett kontant belopp av etthundrafemtio
kronor såsom förskott å kostnaden
för ackordsärendets handläggning
av konkursdomaren och inför rätten
jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren,
för kostnad, som ej täckes
av nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen
foga bevis, att ackordsförslaget
jämte gode mannens berättelse och
yttrande tillställts samtliga i bouppteckningen
upptagna borgenärer.

(Utskottets förslag)

4) berättelse av gode mannen om
boets tillstånd, så ock om orsakerna till
gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat
utrönas; skolande berättelsen tillika upptaga
en översikt över tillgångar och gäld
av olika slag ävensom angiva dels vilken
utdelning borgenärerna kunna påräkna,
därest gäldenärens bo avträdes till konkurs,
dels huruvida egendom till skada
för borgenärerna frångått gäldenären
under sådana förhållanden, att i fall av
konkurs återvinning av den egendom
kan äga rum, dels huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt
förhållande mot sina borgenärer,
samt, där anledning till ■sådant antagande
föreligger, grunden därför, dels ock, om
gäldenären är köpman, vilka handelsböcker
han hållit och huru de blivit
förda;

7) ett kontant belopp av etthundrafemtio
kronor såsom förskott å kostnaden
för ackordsärendets handläggningav
konkursdomaren och inför rätten
jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren,
för kostnad, som ej täckes
av nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen
foga bevis, att ackordsförslaget
jämte gode mannens berättelse

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

Ansökningen jämte de under 1)—6) och yttrande tillställts samtliga i boupptagna
handlingar skall ingivas i två uppteckningen upptagna borgenärer,
exemplar. Ansökningen jämte de under 1)—6)

upptagna handlingar skall ingivas i två
exemplar.

3 §■

I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola tillgångarna
upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning prövas äga. År
gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jämförelse, så vitt ske kan,
tillika lämnas specificerad uppgift å de värden gäldenären senast i sina liandelsböcker
åsatt sina tillgångar eller, där sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen.
Anses förmånsrätt tillkomma borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen
och därvid grunden för sagda rätt angivas.

4§-

God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör ansökning
därom; och skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen bör äga sådan
insikt och erfarenhet, som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet
erfordras för upprättande av tillförlitlig bouppteckning och bedömande av gäldenärens
ställning.

Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som av förening
av köpmän eller andra näringsidkare eller auktoriserad handelskammare erhållit
bemyndigande att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna lag, och
har föreningen eller handelskammaren av Konungen erhållit tillstånd att meddela
dylikt bemyndigande, skall konkursdomaren till god man förordna den av gäldenären
föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och erfarenhet,
varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna paragraf sägs är
obehörig.

God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst eller
eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning;
ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket
kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans
talan inför rätta.

Kättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara god
man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,
eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara god man.

Ej må gäldenärens make vara god man, ej heller någon, som är med gäldenären
i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken om jäv emot
domare sägs; skolande i här nämnda avseende adoptivförhållande anses lika med
skyldskap emellan föräldrar och barn.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 11 käft. (Nr 22.) 712 21 13

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5§-

Finner konkursdomaren, att han enligt 1 § första stycket icke är behörig att
taga befattning med ansökning om inledande av ackordsförhandling, eller föreligger
sådant fall, som avses i 1 § andra stycket, eller har gäldenären icke iakttagit
vad i 2 § under 1)—7) är stadgat eller kan ansökningen av annan orsak icke
upptagas, meddele konkursdomaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed
och teckne det å ansökningen.

Finner konkursdomaren, att han icke är behörig att taga befattning med
ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning av annan orsak
ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom genast skriftligen meddelas.

6 §•

Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall gäldenären
inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens riktighet. Då eden skall
avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar
däri, som han må finna påkallade, och betyge därefter med ed, att bouppteckningen
(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom
veterligen icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller
skuld, som ej hör till boet, upptagits.

Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande eller,
om hinder därför möter, å tid, som konkursdomaren bestämmer. Gitter han det
ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren beslut därom å ansökningen.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren tillåta
honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare, som är
närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta honom hemma i sin
bostad avlägga eden.

7 §■

Varder den i 6 § föreskrivna edgång
fullgjord, meddele konkursdomaren
genast beslut, att offentlig ackordsförhandling
skall inledas, och utfärde kungörelse
därom.

Konkursdomaren förordne tillika
en ärlig och förståndig man att i ackordsärendet
vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen
det ena exemplaret av ansökningen
om inledande av ackordsförhandling
och av de i 2 § under 1)—6)
upptagna handlingar ävensom, där sådant
erfordras på grund av stadgandet i
19 § tredje stycket, protokollsutdrag

7 §•

Varder den i 6 § föreskrivna edgång
fullgjord, meddele konkursdomaren
genast beslut, att offentlig ackordsförhandling
skall inledas, och utfärde kungörelse
därom.

Konkursdomaren förordno tillika
eu ärlig och förståndig man att i ackordsärendet
vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till
ombudsmannen det ena exemplaret av
ansökningen om inledande av ackordsförhandling
och av de i 2 § under 1)— 6)
upptagna handlingar ävensom, där sådant
erfordras på grund av stadgandet i
19 § tredje stycket, protokollsutdrag över

''Forsta lagutskottets utlåtande Nr 22.

1)9

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

över fullgörandet av den i 6 § föreskrivna
edgången; bestiimme ock efter samråd
med ombudsmannen samt'' läte i ovannämnda
kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer,
som vilja tagadel i ackordsförhandlingen,
böra lios konkursdomaren anmäla sina
fordringar;

2) inom vilken tid anmärkningar
må kunna framställas mot anmälningar,
som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda
anmälningstid;

3) ställe, varest anmälningshandlingarna,
utom hos konkursdomaren,
skola hållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde
med borgenärerna, att hållas inför ombudsmannen
för prövning av ackordsf
örslaget;

5) i vilken eller vilka tidningar
inom orten kungörelser angående ackordsförhandlingen
skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra

anmälas, skall utgöra minst två, högst
fem veckor från det beslutet om inledande
av ackordsförhandling meddelades;
tiden, inom vilken anmärkningar
må framställas, skall bestämmas till
minst två, högst fyra veckor från anmälningstidens
utgång. Det under 4) omförmälda
sammanträdet skall hållas så
snart det efter anmärkningstidens utgång
kan ske. Antalet ortstidningar, i vilka
kungörelser angående ackordsförhandlingen
skola införas, må icke överstiga
två.

Har, på sätt särskilt är stadgat,
årsstämning blivit utfärdad och varder
före den däri utsatta inställelsedag beslut
om inledande av ackordsförhandling
meddelat, skall i den kungörelse, som
utfärdas om ackordsförhandlingen, erinran
ske därom att årsstämning förut
är beviljad och att den ej förfallit genom
ackordsförhandlingen.

(Utskottets förslag.)

fullgörandet av den i 6 § föreskrivna
edgången; bestämme ock efter samråd
med ombudsmannen samt läte i ovannämnda
kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer,
som vilja taga del i ackordsförhandlingen,
höra hos konkursdomaren anmäla
sina fordringar;

2) inom vilken tid anmärkningar
må kunna framställas mot anmälningar,
som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda
anmälningstid;

3) ställe, varest anmälningshandlinarna,
utom hos konkursdomaren, skola
ållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde
med borgenärerna att hållas inför ombudsmannen
för prövning av ackordsförslaget; 5)

i vilken eller vilka tidningar
inom orten kungörelser angående ackordsförhandlingen
skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra

anmälas, skall utgöra minst två, högst
fem veckor från det beslutet om inledande
av ackordsförhandling meddelades;
tiden, inom vilken anmärkningar må
framställas, skall bestämmas till minst
två, högst fyra veckor från anmälningstidens
utgång. Det under 4) omförmälda
sammanträdet skall hållas så snart det
efter anmärkningstidens utgång kan ske.
Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser
angående ackordsförhandlingen
skola införas, må icke överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat,
årsstämning blivit utfärdad och varder
före den däri utsatta inställelsedag beslut
om inledande av ackordsförhandling meddelat,
skall i den kungörelse, som utfärdas
om ackordsförhandlingen, erinran
ske därom att årsstämning förut är beviljad
och att den ej förfallit genom
ackordsförhandlingen.

100

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

Till rättens ombudsman må ej utses
rättens ordförande eller i stad annan ledamot
av rätten: ej heller på landet någon,
som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,
eller i stad någon, som är anställd
vid rätten.

På konkursdomaren ankomme att,
när så prövas skäligt, entlediga ombudsmannen
och förordna annan i hans ställe.

Har den, som till ombudsman förordnas,
ej förut avlagt domareed, gånge
sådan ed inför konkursdomaren innan
han tillträder befattningen.

(Utskottets förslag.)

Rättens ordförande eller i stad annan
ledamot av rätten må ej vara rättens ombudsman;
ej heller må på landet någon,
som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,
eller i stad någon, som är anställd
vid rätten, vara ombudsman.

På konkursdomaren ankomme att,
när så prövas skäligt, entlediga ombudsmannen
och förordna annan i hans
ställe.

Har den, som till ombudsman förordnas,
ej förut avlagt domareed, gånge
sådan ed inför konkursdomaren innan
han tillträder befattningen.

8§-

Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt
genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i sådant avseende
bestämts.

Snarast möjligt och senast inom en vecka efter kungörelsens utfärdande
läte konkursdomaren genom särskilda kallelsebrev underrätta alla kända inländska
och utländska borgenärer ävensom gäldenären om kungörelsens innehåll. Samtidigt
därmed eller, där det ej kan ske, så snart omständigheterna medgiva skall
konkursdomaren till de borgenärer, som ej enligt ansökningen bifogade bevis
redan erhållit del av ackord sförslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande,
översända avskrift av dessa handlingar; skolande erforderliga avskrifter,
där de ej av gäldenären tillhandahållas, ombesörjas av konkursdomaren på gäldenärens
bekostnad.

9§-

Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan ansökning
om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på prövning. Pörsättes
gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av ackordsförhandling anses
förfallen.

10 §.

Försättes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall frågan anses
förfallen.

Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom gäldenären
dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, vinner
laga kraft.

11 §•

Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackordsförhandling,
innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

101

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

12 §.

Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats men
innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gäldenärens försättande i konkurs
gjord av borgenär, som jämlikt 34 § är, om ackord kommer till stånd, därav
bunden, må ansökningen, där den ej av gäldenären medgives, icke bifallas, utan
så är att sökandens fordran uppgår till mer än en femtedel av samtliga dylika
borgenärers fordringar, så vitt de vid tiden för ansökningens prövning äro kända.
Är ackordsförslaget antaget av borgenärerna eller eljest jämlikt 27 § hänskjutet
till rättens prövning, må innan ackordsfrågan är avgjord konkursansökning av
borgenärer, som äro bundna av ackordet, icke bifallas, så vida icke ansökningen
medgivits av gäldenären eller biträtts av minst halva antalet av de borgenärer,
som röstat för ackordsförslagets antagande; dock skall vad i första punkten
stadgats gälla i fall, då gäldenären är tilltalad för bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer.

13 §.

Sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats, må innan
ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens egendom till
gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut meddelades; har sådan
åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan verkan. Utan hinder därav att
ackordsförhandling inletts, må likväl borgenär, som till säkerhet för sin fordran
har panträtt i fast eller lös egendom eller innehar lös egendom med rätt att
den till säkerhet för sin fordran kvarhålla, erhålla utmätning av egendom, som
sålunda häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd eller jordägare denna rätt i
avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet för fordran
hos hyresgäst eller arrendator.

Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av förhandlingen.

14 §.

I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar äro
förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmånsrätten; ej heller
de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om inledande av förhandlingen
meddelats.

Fordran må, i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är beroende
av villkor eller ej förfallen till betalning.

15 §.

Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som vill deltaga
i ackordsförhandligen, att hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran.
Vid anmälningsinlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar
han vill åberopa till stöd för sin talan.

I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress
uppgivas.

Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

102

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

16 §.

Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena
exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna till rättens ombudsman, genom
vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäldenären och borgenärerna å ställe,
som bestämts jämlikt 7 §.

17 §.

Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att någon,
som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är berättigad därtill
eller att anledning till jäv mot anmälan eljest förefinnes, har gäldenären att inom
den för framställande av anmärkningar utsatta tid till konkursdomaren inkomma
med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift
de handlingar gäldenären vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl borgenär,
som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är stadgat om
anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar,
av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång ofördröjligen skall överlämnas
till rättens ombudsman och genom hans försorg hållas tillgängligt å det
ställe, som bestämts för anmälningshandlingarnas tillhandahållande.

18 §.

Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar utsatta tid
men innan borgenärerna prövat ackordsförslaget anmäla fordran, må det ske i
den ordning, som är stadgad i 15 §.

Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det ena
exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman; läte ock eu gång
i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om ackordsförhandlingen, kungöra, att efteranmälan
skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar mot anmälningen må framställas,
samt ställe, varest det till ombudsmannen överlämnade exemplaret av
anmälningshandlingarna skall hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande
av anmärkningar må ej understiga två eller överstiga fyra veckor, räknat
från det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.

Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, åligge konkursdomaren
att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.

I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats om
anmälan av fordran.

Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas
gemensamt.

Kostnad, som föranledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär, som
gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan, svare de en för
alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för anmälningarna.

Förda lagutskottets utlåtande Nr 22.

103

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

19 §.

Vid borgenärssammanträde, dill'' ackordsförslag skall behandlas, bör gäldenären
vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombudsman och
borgenärerna de upplysningar om boet, som de begiira. Kan gäldenären ej infinna
sig, bör han ställa ombud för sig.

Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer, som
äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de fordringsbelopp, för
vilka rösträtt må utövas.. Är enligt vad till ombudsmannen översänd anmärkningsskrift
utvisar anmärkning framställd emot någon fordran eller är, dill’
efteranmälan skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde
sådant särskilt angivet i förteckningen.

Har gäldenären vid fullgörandet av den i 6 § föreskrivna edgång gjort
tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen vid det enligt
7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om tillägget eller ändringen.

Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna beslutas
i andra fall än i 23 och 24 §§ avses.

20 §.

Vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas
avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke komma i betraktande,
med mindre före omröstningen anmälningshandlingarna genom konkursdomarens
försorg kommit rättens ombudsman till hända eller borgenären hos ombudsmannen
styrkt, att anmälan skett.

21 §.

Borgenär, som anmält fordran, äge utan hinder av anmärkning mot anmälningen
att vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas
avgörande, utöva rösträtt för fordringen.

Varder utgången av omröstning om antagande av ackordsförslag olika allt
efter som fordran, emot vilken anmärkning framställts, beräknas eller icke, skall
rättens ombudsman vid sammanträdet, där omröstningen ägt rum, söka genom
förhör med de närvarande utreda den sålunda uppkomna tvistefrågan och däri
åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga närvarande, att anmärkningen må förfalla,
eller inskränka de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala. Kan
förlikning ej träffas, ankomme på rätten att pröva anmärkningen, och må fordringen
vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande,
med mindre anmärkningen ogillas av rätten.

Är vid omröstning, som avses i andra stycket, tiden för framställande av
anmärkningar mot fordran, som anmälts jämlikt 18 §, ännu ej ute och varder utgången
av omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må
fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande,
med mindre anmälningen lämnas utan anmärkning eller anmärkning, som framställes,
varder ogillad av rätten.

104

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(UtsJcottets förslag.)

22 §.

Har löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig för betalningen
av en fordran, anmält sig till deltagande i ackordsförhandling och har
tillika borgenären anmält fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den
fordran; kunna de ej förena sig, galle borgenärens mening, där ej de andra utlösa
honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.

23 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är prövat av borgenärerna.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 24 §, av gäldenären
göras senare än vid det jämlikt 7 § utsatta sammanträdet. Gör gäldenären
vid det sammanträde eller därförinnan ändring i ackordsförslag, må ej prövning
av förslaget äga rum vid sagda sammanträde, med mindre rättens ombudsman
finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre fördelaktigt för
borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget genast prövas, må prövningen
därav kunna uppskjutas till njtt sammanträde att hållas inom tre veckor,
om uppskov medgives antingen av alla tillstädesvarande röstberättigade borgenärer
eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa anmält fyra femtedelar av
sammanlagda beloppet av samtliga fordringar, som medföra rösträtt. Beslutes
ej uppskov, efter vad nu är sagt, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Beslutes uppskov, skall ombudsmannen före sammanträdets avslutande utsätta
och tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare
kallelse ej erforderlig. Ombudsmannen åligge dock att i god tid före sistnämnda
sammanträde till varje borgenär, som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet
och vars adress är känd, med posten översända underrättelse om tid och ställe
för det nya sammanträdet, så ock om ändring, som vidtagits i ackordsförslaget.

24 §.

Är gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd under
tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, må förslaget
ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 23 § andra
stycket sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut
till stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och varder
åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han att inom fyra veckor från det beslutet
i målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackordfrågans
återupptagande. Göres ej sådan anmälan, skall ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågans återupptagande äge gäldenären göra ändring
i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, skall ombudsmannen ofördröjligen underrätta
konkursdomaren om anmälningen samt genom kungörelse, som minst tio
dagar före den för sammanträdet utsatta dag införes en gång i allmänna tidningarna''
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

105

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utslcottets förslag.)

kungörelser om ackordsförhandlingen, kalla borgenärerna att inför ombudsmannen
sammanträda för att besluta över ackordsförslaget; skolande gäldenären
särskilt underrättas om sammanträdet. Har gäldenären gjort ändring i förslaget,
varde underrättelse om ändringen, så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet
av ombudsmannen minst en vecka före sammanträdet med posten översänd
till varje borgenär, var adress är känd.

25 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen
alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer
anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga anmälda fordringar,
vilka enligt vad av 20 och 21 §§ framgår skola komma i betraktande vid bestämmande
av utgången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar
av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra
femtedelar av nämnda fordringsbelopp.

26 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så framt
d.et ej fastställes av rätten.

27 §.

Är vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum,
förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt vad av 21 §
andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet avgöras, huruvida förslaget
är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas
till rättens prövning.

Kattens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,
huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.

28 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombudsman samt
underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.
Har vid sammanträde förhör angående tvistiga fordringar ägt rum, skall
i protokollet upptagas, om och i vad mån förlikning skett samt vilka anspråk
såsom stridiga återstå. Har gäldenären gjort ändring i ackordsförslaget, varde
det ock i protokollet angivet.

Protokoll över borgenärssammanträde skall av ombudsmannen ofördröjligen
avlämnas till konkursdomaren. Har vid sammanträde ackordsfrågan hänskjutits
till rättens prövning, åligge ombudsmannen att vid protokollet foga eget yttrande
över ackordsförslaget ävensom den jämlikt 19 § uppgjorda borgenärsförteckningen
och de handlingar, som till utredning angående tvistiga fordringar
må hava ingivits å sammanträdet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 höft. {Nr 22.) 712 21 14

106

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

(.Klingl. Maj-.ts förslag.)

(Utslcottets förslag.)

29 §.

Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde,
utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsatte konkursdomaren ofördröjligen
ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre veekor och på landet
så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde, som på grund
av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende må förekomma, så
framt ej urtima ting äskats av gäldenären eller av minst halva antalet av de
borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande. År ackordsförslaget icke
att anse såsom antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon
fordran anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke
företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut
kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts
för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen; underrätte
ock särskilt gäldenären.

Har enligt vad ovan sägs urtima ting äskats av borgenärer, vare gäldenären
pliktig att bestrida kostnaden för tinget.

Vill borgenär på någon av de i 32 eller 33 § omförmälda grunder bestrida
fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren
sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,
skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på
grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

30 §.

År, då ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utgången av omröstningen över
ackordsförslaget beroende på huruvida gjorda anmärkningar godkännas eller icke,
skall rätten, där den i övrigt finner skäl vara för handen att meddela fastställelse
å ackordet, först pröva anmärkningarna eller så många av dem, att utgången av
omröstningen bliver lika, evad övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över
vad rätten härutinnan besluter må klagan ej föras.

31 §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot anmäld fordran, må
ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende
av förlikningen, samtycka därtill.

32 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är
bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga
ordning, utan så är att förelupet fel

32 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är
bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga
ordning, utan så är att förelupet fel

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

107

(Kung!. Maj:ts förslag.)

uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans
utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

3) då skälig anledning är att antaga,
att gäldenären eller annan med hans
vetskap hemligen gynnat någon borgenär
i avsikt att inverka på ackordsfrågans
avgörande eller att annat svek ägt rum
vid ackordet;

4) då ackordet icke åt alla borgenärer,
vilka det angår och som ej uttryckligen
förklarat sig det oaktat nöjda
med detsamma, giver lika rätt och minst
femtio för hundra av fordringsbeloppet
att betalas sist ett år efter det ackordet
blivit fastställt;

5) då ackordet uppenbarligen länder
till skada för borgenärerna eller frågan
därom icke kan med säkerhet avgöras på
grund därav att tillförlitlig utredning om
boet icke kunnat vinnas.

Vägras fastställelse av anledning,
som under 1) sägs, och är ej förslaget
att anse såsom förkastat av borgenärerna
eller såsom förfallet, varde ärendet
visat åter till borgenärerna, vilka
hava att ånyo besluta i ackordsfrågan;
skolande därvid vad i 24 § fjärde stycket
stadgas om sammankallande av borgenärerna
och underrättelse till gäldenären
lända till efterrättelse. Över beslut,
varigenom ackordsärende visas åter till
borgenärerna, må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under
tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer, men anser
rätten i övrigt skäl vara för handen
att meddela fastställelse å ackordet, skall
frågan därom anstå i avbidan på åtalets
utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren
efter det beslutet vunnit
laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då
ackordsfrågan skall förekomma vidrätten;
och skola därvid bestämmelserna i 29 §
första, andra och tredje styckena i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse.

År, då rätten skall företaga ackords -

(Utskottets förslag.)

uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans
utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

3) då skälig anledning är att antaga,
att gäldenären eller annan med hans
vetskap hemligen gynnat någon borgenär
i avsikt att inverka på ackordsfrågans
avgörande eller att annat svek
ägt rum vid ackordet;

5) då ackordet uppenbarligen länder
till skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning,
som under 1) sägs, och är ej förslaget
att anse såsom förkastat av borgenärerna
eller såsom förfallet, varde ärendet visat
åter till borgenärerna, vilka hava att
ånyo besluta i ackordsfrågan; skolande
därvid vad i 24 § fjärde stycket stadgas
om sammankallande av borgenärerna
och underrättelse till gäldenären lända
till efterrättelse. Över beslut, varigenom
ackordsärende visas åter till borgenärerna,
må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under
tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer, men anser
rätten i övrigt skäl vara för handen
att meddela fastställelse å ackordet, skall
frågan därom anstå i avbidan på åtalets
utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren
efter det beslutet vunnit
laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då
ackordsfrågan skall förekomma vid rätten;
och skola därvid bestämmelserna i
29 § första, andra och tredje styckena
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Är, då rätten skall företaga ackordsfrågan
till avgörande, ansökning om
gäldenärens försättande i konkurs beroende
på prövning och anser rätten skäl

108

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

frågan till avgörande, ansökning om
gälcienärens försättande i konkurs beroende
på prövning och anser rätten skäl
vara för handen att meddela fastställelse
å ackordet, skall ackordsärendet anstå
i avbidan på prövningen av konkursansökningen.
Yarder konkursansökningen
avslagen av underrätten och vinner
beslutet därom laga kraft eller bliver
det av högre rätt fastställt genom beslut,
som vinner laga kraft, skall konkursdomaren
ofördröjligen utsätta dag, då
ackordsfrågan skall förekomma vid rätten;
och lände jämväl i fall, som nu sagts,
bestämmelserna i 29 § första, andra och
tredje styckena i tillämpliga delar till
efterrättelse.

33 §.

Ändock att fastställelse av ackord
icke må vägras jämlikt 32 § första stycket
under 5), äge rätten, där fastställelse
bestrides på den grund, att säkerhet ej
finnes för ackordets fullgörande, efter
omständigheterna pröva, huruvida fastställelse
av sådan anledning må vägras.

(Utskottets förslag.)

vara för handen att meddela fastställelse
å ackordet, skall ackordsärendet
anstå i avbidan på prövningen av konkursansökningen.
Yarder konkursansökningen
avslagen av underrätten och
vinner beslutet därom laga kraft eller
bliver det av högre rätt fastställt genom
beslut, som vinner laga kraft, skall konkursdomaren
ofördröjligen utsätta dag,
då ackordsfrågan skall förekomma vid
rätten; och lände jämväl i fall, som nu
sagts, bestämmelserna i 29 § första,
andra och tredje styckena i tillämpliga
delar till efterrättelse.

33 §.

Ändock att fastställelse av ackord
icke må vägras jämlikt 32 § första stycket
under 5), äge rätten, där den finner det
i följd av bristande utredning icke kunna
med visshet bedömas, om ackordet leder till
skada för borgenärerna, eller fastställelse
bestrides på den grund, att säkerhet ej
finnes för ackordets fullgörande, efter
omständigheterna pröva, huruvida fastställelse
av sådan anledning må vägras.

34 §.

Äv rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller
icke, som enligt vad av 14 § framgår ägt deltaga i aciiordsförhandlingen.

35 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet om inledande
av ackordsförhandling meddelades, äge utan hinder av ackord begagna
fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid nämnda tid häftade hos
gäldenären.

Den, som inom sextio dagar innan beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades efter avtal med annan än gäldenären förvärvat fordran hos
denne, äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och
tillika hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, ej
den rätt till kvittning, varom ovan är stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller

Förlita lagutskottets utlåtande Nr 22.

109

(Kungl. Maj.ts förslag.) [Utskottets förslag.)

borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under nu sagda tid satt sig i
skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd.

36 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftesmän
eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande,
föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull
rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att anmälan om deltagande i
ackordsförhandlingen ej gjorts av dem utan allenast av borgenären.

37 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till ackordsförhandlingen
gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina
borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat
någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande, förfalle den
eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant
ej till rubbning i borgenärernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet
göra detsamma i övrigt gällande.

38 §.

Yid beräkning av fordran i fall, som avses i 2 § under 6), skall iakttagas,
att ränta ej räknas längre än till den dag, då den vid gäldenärens ansökning om
inledande av ackordsförhandling fogade b ouppteckn i ngen upprättats. Yid beräkning
av fordran, som avses i 12 § eller som kommer i betraktande vid omröstning
av borgenärerna, skall ränta ej räknas längre än till den dag, då beslutet
om inledande av ackordsförhandling meddelades.

39 §■

Arvode till rättens ombudsman och till god man skall på framställning av
gäldenären eller den till arvode berättigade bestämmas av rätten.

Då arvode sålunda bestämmes, skall ock bestämmas beloppet av den ersättning,
som må tillkomma ombudsman eller god man för utgift, som uppdraget
medfört.

40 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna
lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver
att rättens ombudsman entledigats.

Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackordsförhandling
skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes i allmänna tidningarna.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

41 §.

Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet utan hinder
därav att ändring i beslutet sökes.

Yarder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom underrättas;
och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut en gång i
allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om ackordsförhandligen, ävensom från rättens dörr nedtaga
den där anslagna kungörelsen.

42 §.

Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna i fråga,
vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge däröver föra
klagan hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras över beslut, varigenom
prövningen av ackordsförslag upp skjutits eller sådant förslag förklarats vilande.

Har ackordsfrågan känskjutits till rättens prövning, skall beträffande klagan
över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 29 § fjärde stycket sägs lända
till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt rum, skall klagan föras genom
besvär, vilka skola inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren, som har att
ofördröjligen utsätta dag, då ärendet skall vid rätten förekomma, ävensom låta
minst tio dagar förut införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser
om ackordsförhandlingen, varjämte särskild underrättelse om den utsatta dagen
skall meddelas gäldenären och, där borgenär är klagande, denne.

43 §.

Hå vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge i stad
rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor därefter till hovrätten
insända alla handlingar, som röra målet.

44 §.

Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd, läte konkursdomaren
införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna och den eller
de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen;
dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, där ackordsfrågan
förfallit på grund därav att konkurs inträffat.

År ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras emot
borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller hovrätt, skall
kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän beslutet vunnit laga kraft;
och åligge det förty konkursdomaren att införskaffa bevis, huruvida talan fullföljts,
så ock, om det skett, besked om det beslut, som i målet meddelats.

första lagutskottets utlåtande Nr 22.

11 1

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

45 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt finnes stadgat
är eller under någon del av det sista året innan ansökning om förordnande
av god man gjordes varit pliktig att föra liandelsböcker.

46 §.

Erfordras under ackordsf örh and) i ngen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka
ortstidningar kungörelser angående ackordsförliandlingen skola införas, ankomme
på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte
ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförliandlingen i ortstidning,
som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen
offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder av
föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som
utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren
finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

47 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till konkursdomaren
i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren
avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen för
avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida fråga
ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fastställelse av ackordet
bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å
tid, då den mottogs.

Varder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten,
kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare gäldenären pliktig att förskjuta
sagda kostnad.

48 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje ackordsförhandling antecknas:
dagen då ansökning om förordnande av god man blivit gjord; vem som
blivit förordnad till god man; dagen då ansökningen om inledande av förhandlingen
blivit gjord; dagen då beslutet om förhandlingens inledande meddelats;
vem som blivit förordnad till rättens ombudsman; av konkursdomaren eller rätten
efter förhandlingens inledande eljest vidtagna åtgärder; omständigheter i övrigt,
som kunna föranleda, att ackordsförliandlingen upphör utan att ackord kommer
till stånd; samt dagen för utfärdande av kungörelse enligt 44 § om ackordsförhandlingens
upphörande eller för förhandlingens upphörande på den grund
att konkurs inträffat.

112

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets Jörslag.)

49 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela beslut, varom i 5 §
förmäles. Där hovrättens förordnande för särskild domare erfordras, anmäle
konkursdomaren utan dröjsmål jävet i hovrätten.

50 §.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

51 §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 2 §, att anledning finnes till
antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina
borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.

52 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock åtal för
förbrytelse, som omförmäles i 50 §, skall utföras vid den rätt, där ackordsförhandlingen
äger eller ägt rum.

53 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer, avvikit,
gånge ändå dom över honom.

54 §.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse eller anmälan
hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om registrering av sådan
underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande tillämpning i avseende å ackordsförliandling
utan konkurs.

Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekonomisk förening
fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar bolaget eller föreningen,
att förhandlingen upphört, skall anteckningen avföras ur registret; dock
att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning, om ackordsförhandlingen förfallit
på grund därav att konkurs inträffat.

55 §.

Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:

1) oskiftat dödsbo;

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

113

[Kung!. May.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2) sparbanker och sådana centralkassor för jordbrukskredit, som i avseende
å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som äro meddelade beträffande
sparbanks konkurs;

3) bankbolag;

4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast
egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar äga tillämpning;

5) sjukkassor och understödsföreningar;

6) försäkringsbolag.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft. 1 januari 1922.

Sihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 7is sn 15

114

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag)

4:o) Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken.

Härigenom förordna», att 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken skola,
3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse.

3§-

Har — — ----— —-----—---— — kvar är.

Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han rätt att
den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri enahanda förmånsrätt,
som i första stycket sägs; dock att beträffande hyresvärds eller jordägares
förmånsrätt i egendom, som lian äger kvarhålla till säkerhet för fordran hos
. hyresgäst eller arrendator, skall gälla vad nedan därom stadgas.

4§-

Är gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar, eller varor,
till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som förr
är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens uppteckning skäligen gjord är,
sedan läkarelön, läkedom och föda under den dödas sista sjukdom, deras arvode,
som honom däri skött hava, så ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande
i konkurs, betjänters och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning
eller avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förfallodagen,
samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna upplupen
sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Yad-----

------------kortare tid.

Därefter äge den, som enligt lagen om ackordsförliandling utan konkurs
förordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt för arvode och ersättning
för utgifter, därest det belopp, som i sådant avseende skall utgå, bestämts
efter ty i nämnda lag sägs.

5§-

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lösören, som
finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran, som förfallit till betalning
tidigare än ett år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansök -

Första lagutskottets utlåtande Nr 2''i.

115

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningens ingivande, samt för kost under sista tre månaderna, sa ock för ersättning,
där sådan skall utgå, för skada å den förhyrda lägenheten.

Har_____—-------------tillverkat.

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i fartyg, förmånsrätt
i fartyget och dess tillbehör; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som
före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande är upplupen,
för längre tid än tre år. År fartyget intecknat för fleres. fordringar, äge
den företräde, som först sökt inteckning; hava flere sökt inteckning samma dag,
äge lika rätt.

(> §•

Hen — —-------------förfallodagen. Samma

förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta egendom,
i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där
tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med vad därtill
hör, för arrende eller avgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren
åliggande utskyld eller annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas,
dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning
eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta eller

vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har--------lämnat.

Därefter----------—-------lika rätt.

7 §•

Har------------fartyget.

Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift, även där
denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av fabrik, mjöl- eller
sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller kruttillverkning, och varder förlaget
intecknat, på sätt särskilt är stadgat, njute sedan, vid konkurs, förlagsman
förmånsrätt för sin fordran i det, som tillverkat är, i de för tillverkningen avsedda
råämnen, i all den lösegendom, vare sig maskiner, redskap, dragare eller
annat, som till bergsbrukets, gruvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer,
samt i gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som
för rörelsen lämnade äro; så ock, vid förlag till bearbetande av andra gruvor än
järngruvor, i själva gruvan; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som före konkursansökningens
ingivande upplupen är, för längre tid än tre år. År förlagsinteckning
beviljad för fleres fordringar, hare den företräde, som inteckning först sökt;
hava flere sökt inteckning å en dag, äge lika rätt. År, då förlagsinteckning sökes,
egendomen avträdd till konkurs eller meddelas beslut om egendomsavträde samma
dag ansökningen göres, äge förmånsrätt icke rum.

8§-

Sedan äge borgenär, för vars fodran lös egendom blivit i laga ordning i
mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen. År densamma
utmätt för fleras fordringar; have den, för vars fordran utmätning först verkställdes,
företräde: har utmätningen skett på en gång; äge var lika rätt. Har
konkurs följt på ansökning, som gjorts inom en månad från den dag, då ut -

116

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mätning verkställdes, eller, där utmätningen skett för fordran, som tillkommer
gäldenärens make, inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu sagd
är, ej rum: ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan en månad
förflutit från den dag, då uppteckningen av den dödes bo slutades, där konkurs
följer på ansökning, som gjorts inom sagda tid.

Har i fall, då konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på
grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansökning, som gjorts
inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit
i allmänna tidningarna införd, beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats
inom tid, som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning verkställdes,
äge förmånsrätt, varom i första stycket stadgas, ej rum.

Där huvudlottägare i solidariskt bankbolag blivit försatt i konkurs efter
ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslut om bolagets försättande
i konkurs meddelats, samt ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjorts
inom tid, som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning hos bolagsmannen
verkställdes, må ej heller den förmånsrätt, som i denna paragraf avses, äga rum,
så framt förvaltarne i bolagets konkurs därom framställa påstående.

10 §.

Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut. Äro
förmynderskap flera; äge de omyndige sig emellan lika rätt. Har, sedan förmynderskapet
upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge dock förmånsrätt,
som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan om redovisning eller klander därav
eller om utfående av fordringen blivit före utgången av sagda tid anhängiggjord,
så ock laga åtgärd, som därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande
av fordringen varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i varje
fall anledning därtill yppades.

Då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande av förmånsrätt,
som där avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av utmätning vidtages inom
ett år från det anledning därtill yppades, men offentlig ackordsförhandling varder
inledd före utgången av sagda tiä, skall däri icke inräknas den tid, under vilken
ackordsförhandlingen pågår, och vare för förmånsrättens bevarande ej nödigt,
att åtgärd, som nyss sagts, vidtages i fall, då ackord kommit till stånd, före utgången
av en månad från den dag, då beslutet om ackordets fastställande vann
laga kraft, och i annat fall före utgången av samma tid från det kungörelse om
ackordsförhandlingens upphörande var införd i allmänna tidningarna.

11 §•

Därefter —-----------------är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens ingivande
belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen samt lagen om 1 januari 1922-, dock att den icke skall
ackordsförhandling utan konkurs, träda i tillämpas i avseende å konkurs, som

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

117

(Kungl. Maf.ts förslag.)

kraft; dock att den icke skall tillämpas
i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts före sagda
dag, eller i fråga om därförut verkställd
utmätning samt att vad i 8 § särskilt
stadgats om verkan av konkurs, då utmätning
skett för fordran, som tillkommer
gäldenärens make, ej heller skall
gälla i fall, då äldre giftermålsbalken äger
tillämpning å makarnas förmögenhetsförhållanden.

(Utskottets förslag.)

följt på ansökning, där den gjorts före
sagda dag, eller i fråga om därförut
verkställd utmätning samt att vad i 8 §
särskilt stadgats om verkan av konkurs,
då utmätning skett för fordran, som
tillkommer gäldenärens make, ej heller
skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken
ägor tillämpning å makarnas förmögenhetsförhållanden.

118

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. May.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5:o) Lag’

om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 23 kap. strafflagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:

23 Kap.

Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri mot
sina borgenärer i något av dessa fall:

1) att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna ej
uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal egendom från
konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller
ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2) att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit eller
vidgått falsk skuld; eller

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok hållas
bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller uppsåtligen
förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete.från och med två till och
med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling
utan konkurs, finnes hava övat bedrägeri mot sina borgenärer i ty att han
under lånat namn köpt egendom, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat
avtal avhänt sig eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller ur vägen
skaffat egendom, samt den egendom bland tillgångarna ej uppgivit; eller
att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.

2§-

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot sina
borgenärer i ty

1) att lian, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller, där
konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom kunnig blev,
något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan sviklig avsikt att bereda

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

I li»

(Katigt. Mqj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes förskingrat; eller att lian i
fall, då konkursen föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av
konkursen förfallit, eller konkursen följt på ansökning, som gjorts inom fjorton
dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna
tidningarna införd, efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling
förbrutit sig som nu är sagt; eller

2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att rätt för
sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd därmed lika är, avhänt
sig egendom av sådant värde, att borgenärerna därav märklig skada haft eller
få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där
han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt 2 kap.
19 §.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling
utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty att han innan
beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades förbrutit sig som ovan
i denna § under 2) sägs.

3§-

Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppenbar vårdslöshet
mot sina borgenärer därigenom

1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller på
spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av ren tillfällighet,
eller genom vingleri i vaxelrörelse eller lättsinnigt ingångna ansvarsförbindelser
förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande till hans ställning eller tillgångar; 2)

att han antingen inom de sista trettio dagarna förr än han sin egendom
avträdde eller borgenärs ansökning därom honom kungjord blev, eller ock i fall,
då konkursen följt på offentlig ackordsförhandling utan konkurs såsom i 2 §
under 1) sägs, inom de sista trettio dagarna före ingivandet av ansökningen om
inledande av ackordsförhandling eller därefter indragit penningar, borgat varor
eller sålt egendom och ej kan nöjaktigt reda därför visa;

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok hållas
bör, sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;

4) att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det
han ej kunde rätt för sig göra, genom försäljning av egendom till uppenbart
underpris eller på annat sådant sätt berett sig penningtillgång, eller gynnat någon
borgenär, till de övrigas förfång, med betalning, pant eller annan säkerhet för
fordran, som ej förfallen varit eller varför viss förfallotid ej varit utsatt och
krav ej heller hos gäldenären skett, eller, i uppenbar avsikt att fördröja utbrott
av konkurs, sin rörelse fortsatt och därunder penningar eller varor upplånat;

straffes med fängelse.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling
utan konkurs, prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer
därigenom att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades
förbrutit sig som ovan i denna § under 1), 3) eller 4) sägs.

120

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4§-

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd eller fått till stånd
offentlig ackordsförhandling utan konkurs, och finnes styrelseledamot eller annan,
som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hava mot borgenärerna
sig förbrutit, som här ovan sägs; då skall han straffas, som vore han
gäldenär.

5 §•

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, rymt för skuld och ej kommit
åter inom sex månader från det han rymde; vare lag, som i 2 § sagt är.

6 §•

Styrker inför rätten den, som gjort sig skyldig till ansvar efter 3 §, i fall,
då konkurs ägt rum, att borgenärerna i konkursen blivit till fullo förnöjda, eller
i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt rum, att de borgenärer,
som upptagits i den för ackordsförliandlingen upprättade bouppteckningen eller
anmält sig till deltagande i förhandlingen samt icke jämlikt 14 § i lagen om
ackordsförhandling utan konkurs äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen,
blivit sålunda förnöjda; varde från allt ansvar fri förklarad.

7 §■

Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej brottet
av målsägande till sådant åtal angives.

Denna lag .skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen samt lagen om 1 januari 1922.
ackordsförhandling utan konkurs träda i
kraft.

Första lagutskottets utlåtande Nr sist.

121

(Kung/. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

6:o) La^:

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 $ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att böra
genom stämning anhänggigöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 § annorlunda
stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare. där någon vill föra talan mot underrätts slutliga utslag:
i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord eller klander av
utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rörande frågan om fastställelse
av ackord.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då lagen om aekor ds förhandling utan 1 januari 1922.
konkurs träder i kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.)

712 21 16

122

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

7:o) Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1$ september 1903 angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags oeh sparbanks konkurs.

Härigenom förordnas, att 1—5, 7, 8, 11 och 13—17 §§ i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs skola, 1, 2, 7 och 17 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:

1 §•

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,
varde det av konkursdomaren ofördröjligen anmält hos bankinspektionen; och
förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga
i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i
konkurslagen stadgas.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom av konkursdomaren
ofördröjligen gjord hos konungens befallningshavande, som förordnar
ett alltmänt ombud att deltaga i förvaltningen av konkursboet, på sätt
här ovan sägs.

På — -— — — —--—-------------föras.

2§-

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande medförvaltare
göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan — — — — — — — — —-----------delar.

3 §■

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande
arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

4 §■

Konkursdomaren äge att utan hinder av vad som stadgats i 19 § konkurslagen
för införande av kungörelser angående konkursen bestämma flere än två

Första lagutskottets utlåtande Nr ,9.2.

123

(Kung1. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tidningar i den ort, varest bankens styrelse bär sitt säte, samt en eller flere tidningar
ä annan ort, där banken bär kontor.

Förvaltarna åligge att upprätta förteckning över de borgenärer, vilka enligt
bankens räkenskaper bava fordran bos banken på grund av insättning å depositions-,
upp- ocli avskrivnings- eller annan räkning, eller ock enligt sparbanksbok;
skolande denna förteckning för varje borgenär upptaga beloppet av lians fordran,
så ock, där ränta å fordringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden,
jämte räntefoten.

Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarne så fort ske kan ingivas till
konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter till antal, som påkallas
av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas överensstämmelse med huvudskriften
blivit av konkursdomaren bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt
avskrift under de trettio sista dagarna före utgången av den för bevakning av
fordringar utsatta tid för envar, som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig,
utom hos konkursdomaren, hos rättens ombudsman samt vid vart och ett
av bankens kontor.

Fordran, som upptagits å förteckningen, skall anses vara i konkursen bevakad,
såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevakning utsatta
tid anmält densamma.

Till borgenärer, varom ovan i denna paragraf förmäles, skola kallelsebrev
enligt 20 § konkurslagen icke utsändas; och värde erinran därom intagen i kungöx-else,
som i 19 § samma lag sägs. Meddelanden enligt 103 § konkurslagen
skola ej heller utsändas till sådana borgenärer, utan skall i stället vad konkursdomaren
enligt sistnämnda paragraf bestämt kungöras en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av
kungörelser om konkursen. Utan hinder av vad i 129, 156, 160, 161 och 189 §§
konkurslagen föreskrives om utsändande av meddelanden samt avskrifter av
ackordsförslag och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar
i annan ordning, som av konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen
och förvaltarne bestämmes, bringas till omförmälda borgenärers kännedom;
skolande underrättelse om vad sålunda bestämts genom rättens ombudsmans försorg
kungöras i ovannämnda tidningar.

5§-

För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets egendom
eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda röstövervikt, som i 64
§ konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga är om uppskov för längre tid
än tre år från första borgenärssammanträdet.

7 §■

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning, som
konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.

För — — — — — —-------—---sammanträdet.

Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i nämnden,
varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. Försummar utsedd leda -

124

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mot att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid nämndens sammanträde,
äge ordföranden tillkalla annan person att i den försumliges frånvaro deltaga i
värderingen.

8§-

Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under konkursens
fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande av bolagets
kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens behandling,
skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne, i förhållande till det antal
lotter envar av dem enligt förteckningen över bolagets delägare innehar, uttaxera
det till fyllande av bristen i bolagets tillgångar erforderliga belopp jämte en
tiondedel däröver. Är någon av huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall
uttaxeringen ske allenast å övrige huvudlottägare.

U §•

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för varje lott
skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, varde införd i allmänna
tidningarna tre gånger, första gången minst sex veckor och sista gången
minst fjorton dagar före första förfallodagen; och läte förvaltarne dessutom om
uttaxeringen ofördröjligen underrätta huvudlottägarne genom särskilda brev, som
avsändas med posten.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp, som
då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd med betalning
av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta inom samma tid
ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalningsskyldighet
och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han icke allenast
för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ock, där uttaxeringen fördelats
på särskilda förfallodagar, för vad å senare förfallodag skolat erläggas
underkastad utmätning utan dom eller utslag, då förvaltarne med företeende av
rättens ombudsmans bevis om det belopp, för vilket bolagsmannen på grund av
uttaxeringen häftar, hos utmätningsman påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen
skyldig att på yrkande av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs;
åliggande det förvaltarne att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd,
som i varje fall må anses lämplig.

15 §.

Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall inbetalas
inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag. Sker det ej, läte

Förda lagutskottets utlåtande Nr 22.

125

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig auktion eller utsöka beloppet
hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen underkastad sådan påföljd, som i 14 §
sägs, där förvaltarne anse nödigt, att sådan påföljd tillämpas.

16 §.

Avträdas liuvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, äge förvaltarne
i bolagets konkurs samma rätt att i bolagsmannens konkurs anställa återvinningstalan
som enskild borgenär i sistnämnda konkurs. Där sådan talan av
förvaltarne föres och den ansökning, vara bolagsmannens konkurs följt, gjorts
inom natt och år från det beslutet om bolagets försättande i konkurs meddelades,
skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som om nämnda
ansökning ingivits, då ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjordes; och
skall i dylikt återvinningsmål den, som ägt kännedom om att gäldenären var
huvudlottägare i bolaget samt haft antingen skälig anledning till antagande, att
bolaget var på obestånd, eller vetskap om att ansökning gjorts om bolagets försättande
i konkurs, anses hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd. I fall, som avses i 2 § tredje stycket av förordningen
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, skall vad nu sagts om
gäldenären tillämpas i avseende å gäldenärens dödsbo.

17 §.

Huvudlottägare — — —---------------sagt.

Förvaltarne i bolagets konkurs vare pliktiga att, då huvudlottägare blivit
försatt i konkurs, däri såväl för bolagets konkursbo som å övriga liuvudlottägares
vägnar bevaka vad förstnämnda bolagsman på grand av sin delaktighet i bolaget
är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bolagets konkurs blivit avslutad, uppbära
den utdelning, som belöper å berörda tillskott.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft, 1 januari 1922, men skall icke tillämpas
men skall icke tilliimpas i avseende å i avseende å konkurs, som följt på ankonkurs,
som följt på ansökning, den sökning, den där gjorts före sagda dag.
där gjorts före sagda dag.

126

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

8:o) Lag

om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
ar järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av
järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs, skola, 20 och
21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd, åligge
konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut
varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med borgenärernas fördel mest
förenligt. Vid utseende av förvaltare skall förty iakttagas, att förvaltaren eller,
där flere förvaltare utses, någon av dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap,
som erfordras för järnvägstrafikens behöriga handhavande.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå av järnvägens
avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad i 81 § konkurslagen
stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.

20 §.

Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär att erhålla
utmätning av egendom, som hör till konkursbo, galle ej i fråga om järnväg,
som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då beslut om egendomsavträde
meddelas, utmätt men ej försåld, upphöre överexekutors befattning därmed.

Försäljning av järnvägen skall äga rum så snart det efter utgången av den
för bevakning av fordringar utsatta tid kan ske. Anses med försäljningen böra
till förekommande av förlust för borgenärerna anstå, och vill förty förvaltaren,
enskild borgenär eller gäldenären föreslå uppskov med försäljningen, ingive före
bevakningstidens utgång skriftligt förslag därom till konkursdomaren. Inkommer
förslag, som nu nämnts, skola borgenärerna å den tid och det ställe, vartill det i 108 §
konkurslagen omförmälda borgenärssammanträdet varder utsatt, sammanträda inför
rättens ombudsman för att besluta över förslaget; och skall underrättelse

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

127

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

härom intagas i de meddelanden, som jämlikt 105 § konkurslagen skola av konkursdomaren
avsändas. I avbidan på borgenärernas beslut värde åtgärderna för
järnvägens försäljning inställda. Uppskovsförslaget må ej behandlas av borgenärerna,
förriin de tvistefrågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar
må hava uppkommit, blivit handlagda. Då uppskovsförslag förekommer till prövning,
skola borgenärerna besluta, om och på huru lång tid uppskov med järnvägens
försäljning skall äga rum, vilken tid dock ej må sättas längre än fem år från
beslutets dag, ävensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, på vilka järnvägen
må även före den beslutade uppskovstidens förlopp av förvaltaren avyttras.
Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, varom, bland närvarande
borgenärer, de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största
beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de
röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter
den genom borgenärernas beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskov med
järnvägens försäljning ej äga rum.

Vad i 67 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär att
påkalla försäljning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej i fråga om järnväg,
som avträtts till konkurs.

Har---- — säljas.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej utan samtycke av inteckningshavarne
annorledes än utmätningsvis försäljas under inteckningarnas värde, sammanlagt
med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen
utgå.

Skall —--— bestrider.

Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att försäljning av
boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning i fråga om järnväg.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft, 1 januari 1922, men skall icke tillämpas

men skall icke tillämpas i avseende å i avseende å konkurs, som följt på ankonkurs,
som följt på ansökning, den sökning, den där gjorts före sagda dag.
där gjorts före sagda dag.

128

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag

9:o) Lag

om ändring ar vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1S98 om boskillnad.

Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26—30 §§ i lagen den 1 juli
1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen den 11 juni 1920 om
införande av nya giftermålsbalken fortfarande skall gälla, skola, 7, 10, 18, 27 och
28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

4§-

Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den ort, där
mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

5§-

Sinner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga befattning
med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan
upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse därmed och teckne
det å ansökningen.

Upptages ansökningen, läte konkursdomaren genast om densamma och dagen,
då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna ävensom, där så
ske kan, i en eller två tidningar inom orten.

6 §•

Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är, fogats
av dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets tillgångar och skulder,
varde föreläggande dem meddelat att inom viss tid sådan uppteckning till
konkursdomaren ingiva. Försummas det, varde av konkursdomaren förordnande
meddelat magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person
att uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till
boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgiva.

År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne konkursdomaren
å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten inställa, i stad sist

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

129

(Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag)

inom åtta dagar och på landet å viss dag under pågående eller näst infallande
lagtima ting eller ock å urtima ting, där sådant äskas.

Kallelsen---handläggning.

Yarder---sägs.

10 §.

När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun det begär,
god man att henne biträda. Den —--utföres.

11 §•

Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer, äge
han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där hovrättens förordnande för
särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.

18 §.

Sedan---ansvarig.

Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade handling ingivas
till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten att utan
dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i en eller två tidningar
inom orten kungöra, att handlingen blivit till rätten inlämnad, med uppgift
tillika om dagen då det skett. Yarder ena makens egendom avträdd till
konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skifteshandlingen
till rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras
talan åter. Samma lag vare, där makes konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,
som på grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som
gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande
varit införd i allmänna tidningarna, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelats inom tid, som nyss sagts. Talan, varom här förmärs,
skall anhängiggöras inom sex månader från första borgenärssammanträdet; och

Sälle i övrigt om den talan vad i 39 § konkurslagen stadgas om återvinning, som
är avses.

26 §.

Konkursdomaren skall föra förteckning, däri för varje boskillnadsärende
antecknas dagen, då ansökning gjord är, så ock alla av rätten eller konkursdomaren
i ärendet vidtagna åtgärder.

27 §.

År makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang med konkursen
söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för bevakning av fordringar
utsatta tid.

Sökes---skett.

Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller om undansättande
skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast ett exemplar,
besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde sökanden lösen för
avskriften.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 11 höft. (Nr 22.) 71221 17

130

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

28 §.

Ansökning---gjort.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,
sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden
med posten översända avskrift av densamma, så ock meddelande om tid och
ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.

29 §.

Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall gälla även
i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid, göre yrkande därom i den ordning, som för framställande av jäv mot
bevakning är i konkurslagen stadgad; och varde med det yrkande så förfaret,
som om jäv är föreskrivet.

30 §.

Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt eller någon
del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom, som ena maken påstår
vara dess enskilda, må ej mot bestridande av den make säljas genom konkursförvaltarens
försorg före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta
tid; , sökes undanskiftande, må egendomen ej säljas, utan att den funnits skola
gå i betalning för bevakad gäld, och må i sådant fall ej mera säljas än som erfordras
för gäldens betalande.

Denna lag skall träda i kraft den
dag, då nya konkurslagen träder i kraft,
men skall icke tillämpas, där ansökningen
om boskillnad eller, vad angår
boskillnad, som sökes i sammanhang
med konkurs, eller undanskiftande, ansökningen
om konkurs är därförinnan in -

Denna lag skall träda i kraft den
1 januari 1922, men skall icke tillämpas,
där ansökningen om boskillnad, eller
vad angår boskillnad som sökes i sammanhang
med konkurs, eller undanskiftande,
ansökningen om konkurs är
därförinnan ingiven.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

131

(Kungl. Maj:ts förslug.)

(Utskottets förslag.)

10:o) L a g’

om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september
18G2 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18
september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse skola,
9 och 11 §§, så vitt de jämlikt övergångsbestämmelsen till lagen den 11 juni
1920 om ändring i vissa delar av nämnda förordning fortfarande skola gälla, erhålla
följande ändrade lydelse:

2 §•

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta betalning
ur boet innan tid till egendomsavträde ute är efter vad i ö eller 7 § sägs; ställe
då borgen eller annan säkerhet för vad han lyfter: varder boets egendom därefter
inom sagda tid till konkurs avträdd; bevake han i konkursen sin fordran,
såsom vore den ogulden, och njute ej bättre rätt än han hade innan gäldenären
dog: give ock, där det lyftade, eller något därav, honom i konkursen frångår,
sådant till boet ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Avyttras av stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en månad
förflutit, antingen från den dag, uppteckningen av boet slutad var, eller, om bouppteckning
inom föreskriven tid ej förrättad blivit, från den dag, tiden därtill
tilländagått, och avträdes den dödas egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts, inom sagda tid, gånge överlåtelsen på talan av konkursboet åter.

Är under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom sökt på
grund av stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund av utfästelse av den
döda, för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga
om intecknig, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för
fordran, som där avses, gälle därom vad i 29 § andra stycket konkurslagen stadgas
om inteckning i fast egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning
gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning
å inteckning, som sökts på grund av utfästelse av den döda, där borgenären visar,
att han, då han sökte inteckningen, saknade skälig anledning att antaga, att den
döda velat gynna honom framför övriga borgenärer, samt borgenären då ej heller
hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd, eller
kännedom om att ansökning gjorts om boets försättande i konkurs.

I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola bestämmelserna
i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

132

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

&§•

Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till konkurs,
såsom i konkurslagen är stadgat: kände lian gälden när boet upptecknades; äge
tid till urarvagörelse en månad från den dag, bouppteckningen slutades: yppas
ny gäld; liave han lika tid ifrån det han den gäld veta fick.

Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid eller efter
hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter dödsfallet, men innan tid
till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som hade urarvagörelse skett den
dag, beslutet meddelades.

6§-

Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan egendomens
avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där han därom gör anmälan
sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är utsatt för första borgenärssammanträdet,
samt inom tre veckor därefter ställer borgen för veterlig gäld: sker
det och vill sökanden för sin del avträdesansökningen återkalla, och gemensamt
med den andra boet övertaga, eller vill det annan arvinge; have där lov till, där
jämväl han, inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.

Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas Qvarlåtenskap,
eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina andelar utfått;
hava ock han den rätt att boet övertaga, som i denna § arvinge tillerkänd är.

Där anmälan om tillträde av .avträdd egendom skett, må innan det visat
sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet icke genom konkursförvaltarens
försorg säljas i andra fall än i 60 § eller 61 § andra stycket
konkurslagen avses.

9 §•

Har efterlevande make eller arvinge egendom avträtt, och vilja stärbhusdelägarne
å någondera sidan egendom undanskifta, göre därom skriftlig ansökning
inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.

Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast
ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde stärbhusdelägare,
som gjort ansökningen, lösen för avskriften.

Sedan stärbhusdelägarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt i konkurslagen
om granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit tillfälle att
i frågan sig yttra, varde ansökningen efter lag av rätten bedömd, ändå att jäv
däremot ej gjort är.

Om undanskiftande för gäld, som bevakats efter utgången av den i första
stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § av lagen om boskillnad
finnes stadgat.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,
sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden,
där hans adress är känd, med posten översända avskrift av jävsskriften, så ock
meddelande om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borge -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

133

(Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

närssammanträde. Varder, sedan sådan ansökning inkommit, efterbergning gjord,
underrätte konkursdomaren sökanden om innehållet av den i anledning av efterbevakningen
utfärdade kungörelse.

11 §•

När egendomsavträde å någondera sidan sker, skall all egendom i boet till
borgenärerna överlämnas utom i de fall, som i 6 och 10 §§ omförmälas. Vad i
lagen om boskillnad stadgat finnes om försäljning av egendom, som endera sidan
må äga undanskifta, så oek om betalningsrätt för vederlagsfordran gälle även i
de fall nu sagda äro.

12 §.

Avträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat, skall var,
som det egendomsavträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att den gäld honom
ej känd var en månad före den dag, anmälan om egendomsavträdet gjordes. Den,
som egendom sålunda avträtt, skall inom utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid inför konkursdomaren avlägga sådan ed; stånde honom dock
fritt att inom sagda tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare
eller vid domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon
borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och i den ordning,
som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det ej, njute ej av
egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§ förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den
dag, då nya konkurslagen träder i kraft,
men skall icke tillämpas i avseende å
konkurs, som följt på ansökning, den
där gjorts före sagda dag.

Denna lag skall träda i kraft den
1 januari 1922, men skall icke tillämpas
i avseende å konkurs, som följt på ansökning,
den där gjorts före sagda dag.

134

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

ll:o) Lagom
ändrad lydelse av § 30 växellagen.

Härigenom förordnas, att § 30 växellagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Har den, som godkänt växel, före förfallotiden blivit försatt i konkurs eller
fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller vid utmätning funnits
sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpmän, inställt sina
betalningar, och har han ej, när den, som växeln i händer haver, av sådan anledning
det äskat, ställt säkerhet för växelns inlösen å förfallotiden, vare växelinnehavaren
och överlåtare, sedan förhållandet blivit styrkt genom protest, berättigade
att mot protestens avlämnande fordra säkerhet av föregående överlåtare
eller växelgivaren, som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse givas på sätt och vid påföljd, som i
§§ 45—47 stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då lagen om ackordsförhandling utan 1 januari 1922.
konkurs träder i kraft.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

135

(Kung!. Maj:ts förslag )

(Utskottets förslag.)

12:o) Lag om

ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte

av lös egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte
av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgivet, köparen
efter köpets avslutande

blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackordsförkandling utan konkurs
eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld
eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att köpeskillingen
ej varder rätteligen erlagd;

vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes för köpeskillingens
gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt men ej kommit
i köparens besittning, hindra dess utgivande. Är tiden för godsets avlämnande
inne, och vill säljaren häva köpet, have ock därtill lov, så framt ej ofördröjligen
efter anmaning säkerhet ställes för köpeskillingens gäldande.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då lagen om ackordsförhandling utan 1 januari 1922.
konkurs träder i kraft.

136

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

13:o) Lag

om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,
handelsagentur och handelsresande.

Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,
handelsagentur och handelsresande skall erhålla följande ändrade lydelse:

Är gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom, och
försättes han i konkurs, eller får han till stånd offentlig ackordsförhandling utan
konkurs, eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas,
att fordran, varför kommissionären skulle haft panträtt i godset, om det funnits
hos honom, icke kommer att rätteligen gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen
om köp och byte av lös egendom samt 166 § sjölagen är stadgat om säljares
rätt att hindra godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens
borgenärer äga motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den
rätt, äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och 34
§§ sägs Lag

samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han haft till
försäljning, tillbaka till kommittenten, och denne försättes i konkurs eller får
till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller eljest finnes vara på
sådant obestånd, som i första stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då lagen om ackordsförhandling utan 1 januari 1922.
konkurs träder i kraft.

Farstu lagutskottets utlåtande Nr 22.

1Ö7

(Kung!,. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

14:o) L il ii

om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade lydelse:

Varder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i årsstämning
utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkursdomaren givit bevakningsinlaga
i konkursen in, på sätt i konkurslagen stadgas; vare ej pliktig att
sin sålunda bevakade fordran jämväl efter årsstämningen anmäla. Samma lag
vare, där före den i årsstämning utsatta inställelsedag offentlig ackordsförhandling
inletts och borgenär före nämnda dag anmält sin fordran, på sätt i lagen
om ackordsförhandling utan konkurs är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen samt lagen om 1 januari 1922.
ackordsförhandling utan konkurs träda i
kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 712 21 18

138

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(-Kung1. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

15:o) Lag''

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917
om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 25, 81, 107, 109, 110, 145, 146, 180, 202, 205, 230,
232, 233 och 254 §§ i lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse skola, 25,
107, 109, 110, 146, 180, 202, 205, 232 och 254 §§ i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse:

25 §.

År aktierätt förverkad, efter ty ovan är sagt, vare aktietecknaren, där bolagets
egendom avträdes till konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år
efter utgången--------annan.

81 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,
äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander
å förvaltningen för’ det räkenskapsår berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från
det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet mot dem
anställa sådan talan, som omförmäles i 66 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall ankängiggöras inom en månad
från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för
talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den
tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

107 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall underrättelse
om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens försorg
avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman enligt 90 S
eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under---likvidatorer.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

139

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

109 §.

Har — — — •—• —--försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som ej så lunda

häfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens början eller beslutet
om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan upphört.
Upphör — — — — — — — — — — — — — — — förslå.

Vad — —---— ■—---— — —---livförsäkringsavtal.

Om — — — ---— — —--------— sjölagen.

110 §.

Bildas — —----—-----—-----undantag:

1) Vid — — — — — — — — — — — —- — — — —- bestämmelserna.

2) Där — — — — — — — — — — — — — — — -— beräkning.

3) Vad —-- — — — —-------tillämpning.

4) Har —--------— —------en.

Uppgörelse----------------— bindande.

5) Talan--—----------------begången.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från
bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts;
och skall i tj fall talan anhängiggöras inom en månad från utgången av den för
bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av bolaget
då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas — —
-------förlorad.

145 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall, där brist
för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag till
uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för bristens
täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkställas efter de i 139
och 140 §§ stadgade grunder, dock att uttaxeringen skall ske å dem, som vid
tiden för konkursansökningens ingivande voro eller under hela eller någon del
av det före nämnda tid närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,
som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman
meddelad delägarna på sätt om kungörande av meddelanden åt dem
finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande av utdelningsförslag
samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare
anställas.

146 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första domstolen
i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att ofördröjligen i
den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden åt delägarna,
infordra uttaxerade beloppen.

140

Första Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Majits förslag.) (Utskottets förslag.)

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkursförvaltaren
utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som
domstols laga kraft ägande dom.

Finnes-----------------------stadgat.

År----------------—---------fallit.

180 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter ansökning,
som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,
äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander
å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.

202 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall underrättelse
om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens
försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslomän enligt 187 §

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — —---------h

likvidatorer.

205 §.

Har-----häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som ej så lunda

käfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens början eller beslutet
om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör------------förslå.

Yad--------------— livförsäkringsavtal.

Om — — — — — —---------sjölagen.

230 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdomaren
härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar Konungen, där
så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga i
konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen
stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande inedförvaltare
göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Första Lagutskottets utlåtande Nr 22.

141

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen av
boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet galle vad i konkurslagen beträffande
arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

232 §.

Under —-------------------lämnas.

Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget trätt i
likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades,
skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation eller konkurs icke
inträffat. A livförsäkringsbelopp —----— —--------rum

233 §.

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga eu
noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av inspektionen,
samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäkringsfonden uppgår å
första dagen i månaden näst efter den, då bolaget trädde i likvidation eller, där
konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades.

254 §.

Har — — —--------—----------sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags konkurs,
beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom
gjord ansökan avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft, 1 januari 1922, men skall icke tillämpas
men skall icke tillämpas i avseende å i avseende å konkurs, som följt på ankonkurs,
som följt på ansökning, den sökning, den där gjorts före sagda dag.
där gjorts före sagda dag.

142

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(UtsJcottets förslag.)

16:o) Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911
om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i lagen den
22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72 och ''81 §§ i nedan
angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

Då — — ---- —-----------vinstutdelning. Träder

föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller varder
inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs meddelat, skall den
avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 59 och 60 §§ om skifte av
föreningens tillgångar givna föreskrifter.

Innehålla--—--------------efterrättelse.

16 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom
ett år från det medlem avgick, vare den avgångne pliktig, såvitt föreningens
borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av sin insats.

41 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom
två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, äge
konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen avser,
ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, ävensom att mot revisorerna anställa
sådan talan, som omförmäles i 33 §.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där
tiden för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången
av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

63 §.

Avträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrättelse om
konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens försorg
avsändas för registrering.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

14)5

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, om, du beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman enligt 47 i;

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under---------1

— — likvidatorer.

70 §.

Medlems — — — — — — — —- sägs.

Avgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där e j föreningens tillgångar
avträdas till konkurs efter ansökning, som göres inom ett år från det avgången,
efter ty i 68 § stad gas, kungjordes.

71 §''

Då förslag till slututdelning i föreningens konkurs upprättas, skall, där brist
för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag till
uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för
bristens täckande erforderliga belopp, ökat med högst eu fjärdedel.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,
som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman
meddelad föreningens medlemmar på sätt om kungörande av meddelanden
åt dem finnes stadgat. Yad konkurslagen innehåller om tillhandahållande
av utdelningsförslag samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande
i fråga, om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag
må jämväl av föreningsmedlem anställas.

72 §.

Infordrat belopp, _ som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av konkurs-''
förvaltaren; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som
domstols laga kraft ägande dom.

Finnes-----------räcker.

4.----------efterrättelse.

År------------fallit.

81 §.

Har —--— — —--sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs, beslutet
om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord
ansökning avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

144

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj. ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

17:o) Lag om

iiiulrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1901) om konsulaturisdiktion.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion
skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Konsulardomaren är konkursdomare.

I-----— — — -— — landet.

Beträffande---— — underrätt.

Han — —------rätten.

Äktenskapsförord —----honom.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagcn träder i kraft. 1 januari 1922.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

145

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

18:o) Lag

om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901
om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901 om
inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade
lydelse:

10 §.

Är, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit, eller,
där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas
beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen göres, skall ansökningen
avslås.

Är på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad, vare den
utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning därom gjord i
protokollet över inteckningar i fartyg.

20 §.

Yarder intecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt,
därefter försålt, uppföre panträtten i fartyget; och må, på ansökan utav
ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen dödas, ändå att fordringshandlingen
icke i huvudskrift företes.

29 §.

Hå utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, eller
jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må utmätningsvis säljas,
skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till inteckningsdomstolen,
beviset å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden uppläsas
och införas i protokollet över inteckningar i fartyg. Visas--— an tecknat.

Har — —--kraft.

Denna lag skall träda i kraft den
dag, då nya konkurslagen träder i kraft,
men skall icke äga tillämpning i avseende
å konkurs, som följt på ansökning,
den där gjorts före sagda dag’.

Denna lag skall träda i kraft den
1 januari 1922, men skall icke tillämpas
i avseende å konkurs, som följt på ansökning,
den där gjorts före sagda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 712 21 19

146

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag)

19:o) Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lörordningen den 20 november 1845 i avseende
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall
erhålla följande ändrade lydelse:

År köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar
utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen för intagande i protokollet
hos överståthållareämbetets kansli eller inför rätten företeddes, eller försättes
säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, vare den
sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att till konkursboet räknas.
Lag samma vare, där konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på
grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton
(lagar från det kungörelse om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna
tidningarna införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats
inom tid, som i första punkten sägs. Göres efter utgången av sistnämnda tid
jäv mot köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad, som nyss
sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att,
om han vill fullfölja jävet, inom tre månader därefter instämma såväl säljaren
som köparen till domstolen i den ort, där godset finnes, eller vare all talan i ty
mål kvitt; och stånde godset i kvarstad, därest sökanden, inom fjorton dagar
efter utmätningsförrättningen, hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad
och skada, som av kvarstaden följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs,
skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 39 §
konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den
dag, då nya konkurslagen och lagen om
ackordsförhandling utan konkurs träda i
kraft, men skall icke äga tillämpning i
avseende å konkurs, som följt på ansökning,
den där gjorts före sagda dag.

Denna lag skall träda i kraft den
1 januari 1922, men skall icke tillämpas
i avseende å konkurs, som följt på ansökning,
den där gjorts före sagda dag.

Stockholm den 5 april 1921.

På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

147

Reservationer:

l:o) Vidkommande utskottets hemställan i dess helhet

dels av herr Alexanderson, som med instämmande av herrar Högberg
och J. T. Larsson anfört:

»På skäl, som jag vid fjolårets riksdag hade tillfälle att framföra,
hyser jag alltjämt de starkaste tvivel, att det framlagda konkurslagsförslaget
i själva kärnpunkten, förvaltningens anordning, är byggt på
grunder, som i tillämpningen medföra resultat, med vilka man skäligen
kan bliva tillfreds. Fortfarande är jag därför övertygad om att lyckligast
varit, om man, med undanskjutande av reform problem et i denna
del, för närvarande åtnöjt sig med att, på sätt förra årets lagutskott
anvisade, i gällande lag vidtaga ett antal ändringar i andra viktigare
punkter.

I det läge, vari frågan emellertid blivit bragt genom föregående
riksdags beslut och Kungl. Maj:ts vidare handläggning av ärendet, lärer
valet dock numera endast stå mellan ett godtagande av förslaget i
huvudsak och ett bibehållande på obestämd tid av gällande konkurslag
i dess mycket bristfälliga skick, och vid sådant förhållande har jag ej
ansett mig böra avstyrka, att förslaget i väsentligen oförändrat skick
upphöjes till lag.»

dels ock av herr Hederstierna, som anfört:

»Nästlidna års första lagutskott, varav jag jämväl var ledamot, avstyrkte
godkännande av det utav Kungl. Maj:t då framlagda förslag
till konkurslag huvudsakligen på den grund, att utskottet icke kunde
känna sig övertygat om, att den förvaltningsordning, som förslaget innehölle,
skulle visa sig i praktiken tillnärmelsevis motsvara de förväntningar
om en bättre, snabbare och billigare konkursutredning, som
måste knytas till en så vittgående lagreform, som föreslagits. Samma
lagutskott förmälde vidare, att enighet icke kunnat inom utskottet uppnås
angående de nya riktlinjer, som borde uppdragas för lagstiftning i detta
ämne. Från vissa håll hade framhållits, att den enda verkliga garantien
för att en konkursförvaltning skulle bliva opartisk och väl fylla sitt
ändamål vore att, på sätt konkurslagstiftningskommittén från början
föreslagit, anförtro åt konkursdomaren att utse förvaltare. Denne finge
då icke sitt uppdrag från en majoritet av de vid valets förrättande närvarande
borgenärerna, vilket lätt födde en frestelse att framför allt bevaka
dessas intressen, utan av den opartiske domaren, som endast hade

148

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

att tillse, att han erhölle den rätte mannen för uppdraget. En sålunda
utsedd förvaltare bleve icke längre en vissa borgenärers man, utan han
bleve en person, som hälft handlade under ämbetsmannaansvar. Ålade
man därjämte konkursdomaren att själv följa förvaltningen och söka
redan från början avvärja uppkommande tvistefrågor — en domare, som
icke skulle spara sitt ingripande, till dess dessa tvister fått en sådan
akut karaktär, att de icke kunde slitas på annat sätt än genom domstolens
avgörande, utan som genom sitt övervakande av förvaltningen
och sitt ständiga deltagande i strävandena att utjämna och förlika de
delade meningar, som kanske uppstå, — så syntes man bäst tillgodose
samtliga parters berättigade intressen. På så sätt skulle jämväl skärpas
domarens strävan att erhålla en skicklig förvaltare. Till en dylik anordning
borde också, såsom av konkurslagstiftningskommittén jämväl
■ oreslagits, fogas ett av borgenärerna utsett kontrollorgan, bestående av
en eller flera personer, som hade att å deras vägnar följa den fortskridande
förvaltningen och göra de erinringar, till vilka fog kunde förefinnas.

Denna i berörda utskottsbetänkande uttalade mening omfattades av
mig. Då nu Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till denna, riksdag i
huvudsak innehåller samma förslag till konkursförvaltningens anordning
som nästlidna år och några nya skäl för vidhållande av detsamma icke,
så vitt jag kunnat finna, blivit anförda, har jag nödgats intaga samma
ställning till nu föreliggande proposition som föregående års.

Jag får således hemställa, att ifrågavarande proposition icke må av
riksdagen godkännas.»

2:o) Vidkommande de särskilda lagförslagen.

Förslaget till konkurslag.

Vid 2—4 §§

av herr Hederstiema, som anfört:

»Under det att nu gällande konkurslag såsom grund för gäldenär
försättande i konkurs upptager, förutom hans egen begäran härom, inträdande
av vissa bestämda förhållanden, vilka anses vara av beskaffenhet
att böra föranleda till konkurs, har det nu föreliggande förslaget
vid sidan av gäldenärens egen framställning om sitt försättande i konkurs
såsom allmän regel i 2 § stadgat, att gäldenär skall på yrkande av
borgenär försättas i konkurs, om gäldenären på grund av eget erkännande
eller inträffade omständigheter måste antagas vara på obestånd.

149

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Detta stadgande, som överlämnar åt domstolen att efter sig företeende
olika omständigheter bedöma, om en person är på obestånd eller icke,
är tydligen fullt uttömmande. Det förefaller under sådana förhållanden
anmärkningsvärt, att förslaget därutöver såväl i 2 § som i 3 och 4 §§
uppräknar särskilda exempel, då en gäldenär skall anses vara på
obestånd eller rent av försättes i konkurs. Ett sådant omnämnande av
vissa fall vid sidan av den allmänna regeln synes icke vara att förorda.
Oavsett det allt annat än principenliga uti en sådan lagstiftning, abstraherar
lätt ett sådant exemplifierande från den allmänna regeln och
lockar lagtillämparen att endast undersöka, om något av de såsom
exempel omnämnda fallen föreligger, och bortse från själva huvudstadgandet.
Detta i och för sig är tydligen tillräckligt. Måste man antaga,
att gäldenären är på obestånd, skall han försättas i konkurs, eljest icke.

På grund härav hemställer jag, att riksdagen måtte besluta dels att
§ 2 skall hava följande lydelse:

Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om
gäldenären på grund av eget erkännande eller med hänsyn till inträffade
omständigheter måste antagas vara på obestånd.

dels ock att §§ 3 och 4 måtte utgå.»

Särskilt vid 3 §

dels av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

»I motiveringen till 3 § har utskottet yttrat bl. a.: »Stadgandet i
3 § innefattar, att en legal presumtion om att köparen är på obestånd
föreligger, därest han i fall, som i paragrafen angivas, inställt sina betalningar
eller underlåtit att betala viss gäld. Presumtionen förfaller
givetvis, såsom jämväl i paragrafen utsäges, om gäldenären före konkursansökningens
prövning åter upptagit sina betalningar, resp. betalat
konkurssökandens fordran. Därav får man emellertid icke draga den
slutsatsen, att konkursansökningen, om sådant skett, skall avslås. Omständigheterna
kunna nämligen icke desto mindre vara sådana, att gäldenären
måste antagas vara på obestånd och alltså kan försättas i konkurs
jämlikt 2 §.» Åven jag anser, att 3 § måste tolkas så som nu
angivits. Men då en dylik tolkning enligt mitt förmenande ej med
önskvärd tydlighet framgår av paragrafens formulering enligt Kungl.
Maj:ts och utskottets förslag, hemställer jag, att paragrafen måtte erhålla
följande lydelse:

Har gäldenär, som är köpman, sedan mer än en vecka inställt sina
betalningar och yrkar borgenär, att gäldenären skall försättas i konkurs,
skall han. så vitt det inverkar på prövningen av det yrkande, anses
vara på obestånd, så länge betaluingsinställelsen varar.

150 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga personer
uppmanat gäldenär, som är köpman, att betala klar och förfallen
gäld, eller låtit i sådan gäldenärs närvaro för bristande betalning protestera
växel, som av gäldenären godkänts eller vad angår växel, som
är ställd att betalas av växelgivaren själv, av honom utgivits, och har
gäldenären likväl under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet,
skall där borgenären inom tre veckor från nämnda tids
utgång yrkar, att gäldenären skall försättas i konkurs, gäldenären, så
vitt det inverkar på prövningen av det yrkande, anses vara på obestånd,
så länge betalning ej erlagts.»

dels och av herr Alexanderson, som med instämmande av herr J. T.
Larsson, anfört:

»Enligt gällande konkurslag kan borgenär ej framtvinga gäldenärens
försättande i konkurs, med mindre han kan åberopa någon av de i lagen
uppräknade omständigheterna, de s. k. konkursanledningarna. Föreligger
åter en sådan omständighet, utgör den ett bevis på gäldenärens
obestånd, som denne ej äger med andra omständigheter motbevisa.
Olägenheterna med detta stela system hava med rätta föranlett, att man
i förslagets 2 § övergått till motsatt princip, enligt vilken domstolen
har att på vanligt sätt pröva alla de skäl och bevis, parterna å ömse
sidor . förebragt till utredning huruvida gäldenären är på obestånd
eller icke.

I 3 § har emellertid beträffande gäldenär, som är köpman i förslagets
mening, såtillvida gjorts avsteg från den nya principen, som det
föreskrivits, att betalningsinställelse under minst en vecka ävensom vissa
fruktlösa krav och växelprotester skola vara ovillkorliga konkursanledningar.
För min del anser jag dessa bestämmelser å ena sidrn onödiga,
å andra sidan ägnade att i flera avseenden betänkligt fördunkla
lagens rätta förstånd.

Att motsvarande stadganden i gällande lag varit av stor nytta, är
otvivelaktigt; men detta beror därpå, att övriga medgivna konkursanledningar
varit så snävt tillskurna. I helt annat läge kommer saken, då
domstolen både i fråga om köpmän och andra gäldenärer har rätt och
skyldighet att fästa avseende vid alla förebragta tecken på obestånd.
Att därvid en betalningsinställelse av köpman, som redan fortvara! en
hel vecka eller mera, är att betrakta som ett avgörande bevis för hans
obestånd, är så uppenbart, att det ej behöver utsägas. Likaså är det
klart nog, att, om en köpman först får en högtidlig uppfordran att be -

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

151

tala en klar och förfallen fordran och därpå borgenären efter en veckas
fåfäng väntan söker honom i konkurs, men han ändock ej betalar, innan
domstolens beslut faller, detta praktiskt taget så gott som alltid måste
anses bero av oförmåga att betala och alltså redan enligt 2 § medför
bifall till konkursansökningen. Skulle i något utomordentligt undantagsfall
grunden verkligen vara en annan, torde saken ligga så, att det
är mera av behovet påkallat att sätta gäldenären under förmyndare än
i konkurs. Utskottet befarar, att gäldenären skulle beredas tillfälle att
förhala saken genom begäran om uppskov för bevisning om sin solvens.
Det synes dock ligga mycket närmare till hands för en tredskande gäldenär
att bringa konkursansökningen på fall genom att bestrida själva
den åberopade fordringen, varigenom denna, om den ej är domfäst genom
lagakraftvunnen dom, upphör att vara »klar» och ändamålet med bestämmelsen
förfelas.

År 3 § alltså enligt min tanke överflödig, synes den mig å andra
sidan, såsom nämnt, betänkligt förvillande. Genom att vissa omständigheter,
dessutom fixerade i fråga om tiden för förhållandets fortvara o. s. v.,
angivas såsom konkursanledningar mot köpmän och endast mot dem, bortledes
uppmärksamheten från att dessa omständigheter utgöra viktiga indicier
även för annan gäldenärs obestånd samt från att desamma i modifierad
gestaltning äga denna betydelse vid bedömande av såväl köpmäns
som icke-köpmäns solvens.

År t. ex. en gäldenär invecklad i sådana kreditförhållanden, att man
beträffande honom kan konstatera betalning sinställelse, är denna i regel,
även om gäldenären ej är köpman, avgörande bevis om insolvens. Å
andra sidan är det icke förslagets mening — ehuru läsaren frestas att
tro det — att köpmans betalningsinställelse skall behöva ha fortvarat en
hel vecka för att borgenär med stöd av densamma skall kunna både
ansöka om konkurs och få ansökningen bifallen. Och vidare, om borgenären
till stöd för konkursansökningen blott åberopat fruktlöst krav
eller växelprotest och gäldenären sedermera erbjudit betalning, så är det,
i trots av slutorden i 3 §:ns andra stycke, icke därmed givet att konkursansökan
skall avslås. Gäldenären har endast räddat sin frihet att
komma med motbevisning; domaren har alltjämt att pröva frågan om
hans försättande i konkurs. Ån mindre är det så, att borgenären kan
med lugn mottaga den erbjudna betalningen och låta sin konkursansökan
falla; han utsätter sig därmed för skyldighet att återbära det
uppburna, om ny konkursansökan något senare inges av annan och
vinner bifall. Dåmera är det kanske däremot för sent att mot tredje
man anställa en återvinningstalan, som kunde ha väckts och väsenligt

152

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

förbättrat betalningsutsikterna i konkursen för nyssnämnda borgenär,
om ban fullföljt sin ansökan. Åven i detta viktiga avseende är 3 §
ägnad att missleda.

Ytterligare kan erinras t. ex. om, att ehuru 3 § andra stycket kräver,
att borgenärens fordran skall vara »klar», är det icke förslagets mening,
att så behöver vara fallet, blott domstolen finner sig övertygad om gäldenärens
obestånd.

Då det blandade bruket av motsatta principer sålunda, enligt min
mening onödigtvis, leder till åtskillig oklarhet, föranledes jag hemställa,
att 3 § måtte ur förslaget utgå».

Särskilt vid 4 §

av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

»I likhet med vad utskottet yttrat i motiveringen till 3 § måste 4 §
anses innebära en legal presumtion att gäldenär är på obestånd, därest
lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken
eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär, blivit
utmätt för annans fordran eller därest egendom, som nu sagt6, eller
egendom, vari borgenär har förmånsrätt jämlikt 17 kap. 5 § första stycket
handelsbalken, genom skriftlig avhandling föryttrats med villkor, att
säljaren äger behålla egendomen i sin vård. I överensstämmelse med
vad jag yrkat vid 3 § anser jag, att denna innebörd av bestämmelsen
bör tydligare än som skett i utskottets förslag komma till synes i formuleringen.
Jag hemställer därför, att 4 § måtte erhålla följande lydelse:

Har — (lika med utskottets förslag) — fordran,

eller — (lika med utskottets förslag) — vård;

skall, där borgenären yrkar, att gäldenären skall försättas i konkurs,
gäldenären, så vitt det inverkar på prövningen av det yrkande,
anses vara på obestånd, så framt ej gäldenären visar, att den övriga
egendom, vari borgenären äger förmånsrätt, är tillräcklig till gäldande
av hans fordran.»

Vid 26 §

av herr Hederstierna, som anfört:

»Av stadgandet framgår, att om högre rätt upphäver ett av underrätt
medelat beslut om egendomsavträde, så skall detta den högre rättens
beslut gälla även innan detsamma vunnit laga kraft. Om således hovrätten
upphävt ett av underrätt meddelat beslut om en gäldenärs försättande
i konkurs, så äger denne ånyo inträda i den fulla förvaltningen

Föräta lagutskottets utlåtande Nr 22.

153

av sin egendom, även om hovrättens beslut varder överklagat. Antag
därefter, att högsta domstolen ändrar hovrättens beslut och fastställer
underrättens, så skulle tydligen synnerligen invecklade rättsförhållanden
kunna uppstå. Först har gäldenären kommit på sådant obestånd, att
underrätten ansett honom böra avträda sin egendom till konkurs, så har
konkursförvaltningen tagit hand om boet och börjat utreda och realisera
detsamma, därefter kommer hovrättens beslut och insätter gäldenären i
den fulla förvaltningen av boet med rättighet för honom att träffa nya
för boet bindande avtal, och så slutligen kommer högsta domstolens beslut
med påföljd, att konkursen skall börja på nytt och konkursförvaltning
ånyo taga hand om boet. En sådan anordning synes icke böra
komma till stånd. Den allmänt gällande principen om att ett av domstol
meddelat beslut icke träder i tillämpning, förrän det vunnit laga
kraft, synes böra iakttagas även i förevarande fall, och det förhållandet,
att underrättens beslut om en gäldenär försättande i konkurs omedelbart
varder tillämpat, lärer icke utgöra ett tillräckligt stöd för samma
regels iakttagande jämväl när hovrätten upphäver samma beslut.

På grund härav hemställer jag, att riksdagen måtte besluta, att 26 §
skall hava följande lydelse:

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall
konkursdomaren underrättas härom; och läte han, sedan den högre
rättens beslut vunnit laga kraft, kungöra detsamma en gång i allmänna
tidningarna — — — se propositionen — — — — kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo — — — — den högre rättens beslut,
sedan detsamma vunnit laga kraft.

Innan — — — — — betalas.»

Vid 29 §

av herr Alexanderson, som anfört:

»Vid behandlingen av denna § har jag påyrkat förtydligande bestämmelse
därom, att äldre förlagsinteckning, som ånyo av gäldenären
utgivits till förbättrande av en redan befintlig fordrans betalningsutsikter
i händelse av konkurs, är föremål för återvinning. Detta har
emellertid utskottet funnit överflödigt, och då det torde framgå, att i
detta sammanhang dylik förlagsinteckning är att anse såsom inbegripen
— låt vara oegentligt — under uttrycket pant, har jag ansett mig
kunna låta härvid bero.»

Vid 63 §

av herr Hederstierna, som anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) na 21 20

154

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

»I anslutning till vad jag anfört vid 26 § hemställer jag, att 63 §
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Har gäldenären i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom
han försatts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom
i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären
och, där underrättens beslut upphävts, hovrättens utslag vunnit
laga kraft.»

Vid 85 §

av herr Hederstierna, som med instämmande av herrar Alexanderson,
Högberg, K. G. Westman och greve Spens anfört:

»Enligt förslaget skall kungörelse om dag för handläggning av
fråga om arvode till rättens ombudsman och till förvaltare jämväl innehålla
meddelande om belopp, som i arvode fordras. Denna bestämmelse
har naturligen tillkommit för att underrätta vederbörande borgenärer om
vad som i berörda avseende begärts för att de skola kunna bevaka sina
intressen. Genom meddelandets intagande i kungörelsen kommer emellertid
detsamma jämväl till hela allmänhetens kännedom, och denna, som
säkerligen i de flesta fall åtminstone saknar varje förutsättning att bedöma,
huruvida det arvode, som begärts, är skäligt eller icke, lärer
därav icke komma att avhålla sig från såväl offentligt i pressen som
enskilt diskutera skäligheten av vad som begärts. Följden härav lärer
bliva den, att mången, som skulle lämpa sig särdeles väl för uppdrag
av ifrågavarande art, kommer att avböja erbjudande uti förevarande avseende
till skada för konkursens behöriga utredning och avveckling.
Det synes icke heller vara lämpligt att lagen giver anledning till dylika
diskussioner av ovidkommande, utan synes man i stället kunna begära,
att borgenärerna själva genom ombud eller annorledes taga kännedom
om de framställningar om arvode, som gjorts, och, därest de finna dem
oskäliga, infinna sig å det kungjorda sammanträdet.

På grund härav hemställer jag, att riksdagen må besluta, att uti
85 § orden: ''Kungörelsen skall innehålla meddelande om belopp, som
i arvode fordras.’ skola utgå.»

Vid 87 §

av herr Hederstierna, som med instämmande av herrar Pettersson i
Södertälje, Alexanderson, Högberg och greve Spens anfört:

»Detta lagrum innehåller ett helt allmänt stadgande om att, därest
flera förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare äro ansvariga
för skada, så skola de svara en för alla och alla för en för skadans

155

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

gäldande. I den mån detta stadgande avser civilt skadestånd — och
det är tydligen dylikt, som avses, då det kriminella skadeståndet alltid
är solidariskt, oavsett om stadgande härom finnes eller icke — utgör
stadgandet ett bestämt avsteg ifrån vad som eljest torde gälla såsom
regel i svensk rätt. Det synes då anmärkningsvärt, att man utsträcker
denna undantagsbestämmelse att gälla icke endast förhållandet emellan
förvaltare och rättens ombudsman, å ena sidan, samt borgenären i konkursen,
å den andra, utan till alla de fall, då dessa förvaltare och rättens
ombudsman kunna bliva skyldiga till att utgiva skadestånd till utanför
konkursen stående personer. Någon anledning till en sådan utsträckning
av undantagsbestämmelsen synes icke föreligga, utan lärer man böra åtnöja
sig med att i konkurslagen reglera förhållandet allenast emellan
borgenärerna i konkursen, å ena sidan, samt förvaltare och rättens ombudsman,
å den andra.

På grund härav hemställer jag, att riksdagen måtte besluta, att 87
§ skall erhålla följande lydelse:

Åro flera förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansvariga
för skada, som tillskyndats konkursboet, enskild borgenär eller
gäldenären, svare de därför en för alla och alla för en.»

Vid 195 §

av herr Älexanderson, som med instämmande av herrar Pettersson i
Södertälje, Rogberg och HecLerstierna anfört:

»Med ett penndrag hava här alla de talrika och på mycket skilda
rättsgrunder vilande retentionsrätterna blivit i konkursrättsligt hänseende
jämställda med panträtterna — allenast med undantag för jordägares
och hyresvärds retentionsrätt i viss arrendatorns eller hyresgästens egendom.
Sin huvudsakliga betydelse får detta i fråga om borgenärens rätt
att själv realisera den egendom, som är underkastad retentionsrätt.

Konkurslagstiftningskommitténs huvudskäl för denna nyhet synts ha
varit, att en låntagares eller depositaries fordran på ersättning för nedlagd
nödig kostnad å det lånta eller deponerade godset bör jämställas
med hantverkares fordran å betalning för utförd reparation, vilken sistnämnda
fordran i gällande konkurslag behandlas som förenad med panträtt.
Detta må vara riktigt, men föranleder å ena sidan ej en så vittgående
regel som här föreslagits och borde å andra sidan rätteligen
genomföras på så sätt, att samtliga dessa rättigheter, då arbetet på
säkerhetsrätternas modärnisering i sinom tid upptages, erhålla karaktär
av panträtt. Ytterligare kan väl till stöd för förslagets hållning an -

156

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

föras, att, om än utom konkurs retentionsrätten blott är att uppfatta
som ett påtryckningsmedel mot gäldenären och icke förenad med rätt
att själv göra sig betald ur egendom, situationen i konkursen dock är
en annan, enär egendomen nu i allt fall skall realiseras. Men härtill
kan svaras, att det icke synes föreligga några skäl, varför icke den
retentionsrättsägande borgenären likaväl som andra bör åtnöjas med det realiserande
av egendomen, som företages genom konkursförvaltningens försorg.
Överhuvud innebär icke en försäljning genom den enskilde borgenären
själv de bästa garantier för att ett gott resultat uppnås; i hans eget
intresse kan ligga att själv eller genom bulvan förvärva den utbjudna
egendomen för rampris och därpå såsom oprioriterad konkurrera med
övriga borgenärer om betalning ur annan egendom, i den mån köpeskillingen
för det försålda ej täckte hans fordran.

Härtill kommer, att den retentionsberättigades realisationsrätt gärna
förutsätter, att han själv har den främsta prioriteten till betalning ur
egendomen. Förslaget har ock tagit denna konsekvens genom att i
17: 3 Handelsbalken införa ett stadgande, varigenom alla innehavare av
retentionsrätt, frånsett hyresvärd och jordägare, jämställas i förmånsrätt
med handpanthavare. Mot en generell regel av denna innebörd ha inom
litteraturen framställts betänkligheter, som synas väl förtjänta av övervägande.
Någon verklig utredning i den rätt så invecklade frågan har
icke i motiven förebragts, och det synes då så mycket mindre påkallat
att införa ett stadgande härom, som en revision av förmånsrättsordningen
i övrigt icke ingått i förevarande lagarbete.

På grund av det anförda hemställes, att 195 § måtte ur förslaget
utgå.»

Förslaget till lag om ackordsförliandling utan konkurs.

Vid 13 §

av herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson, Eogberg och Hederstierna,
vilka anfört:

»Med hänsyn till vad vi anfört vid 195 § i konkurslagsförslaget
hemställa vi, att 13 § må erhålla följande förändrade hädelse:

Sedan beslut om inledande — — — verkan. Utan hinder därav
att ackordsförhandling inletts, må likväl borgenär, som till säkerhet för
sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom, erhålla utmätning av
egendom, som sålunda häftar för fordringen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

157

Tiar utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av förhandlingen.
»

Vid 41 §

av herr Hederstierna, som anfört:

»Under åberopande av vad jag anfört under 26 § i konkurslagsförslaget
får jag hemställa, att 41 § måtte erhålla följande lydelse:

Beslut — — — — sökes.

Varder beslutet upphävt — — — underrättas; och läte han, sedan
den högre rättens beslut vunnit laga kraft, införa kungörelse — — —
kungörelsen.»

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8. 10 och 11 §§

handelsbalken.

Vid 3 §

av herrar Pettersson i Södertälje, Alexander son, Rogberg och Hederstierna,
som med åberopande av vad de vid 195 § förslaget till konkurslag
anfört, hemställt, att förslaget i vad det avser förevarande § icke
måtte vinna bifall, samt att förslagets rubrik och ingress måtte undergå
härav betingade jämkningar.

Herr Åkerman har begärt att få antecknat, att han icke deltagit i
behandlingen av 1 — 122, 124, 125, 127—136, 138—140 och 142—178
§§ i förslaget till konkurslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 712 21 21