Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963 (Utlåtande 1963:L1u21 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Nr 21

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändring i utsökningslagen, m. m.
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 februari 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 52, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 20 november 1845
(nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva;

3) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 17 § rättegångsbalken;

4) lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om
avbetalningsköp;

5) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i
avlöning, pension eller livränta; samt

6) förordning om ändrad lydelse av 60 § 3 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

1) Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 2, 52, 53, 55, 56, 59, 60, 69, 77, 79, 84, 86, 88 b,
88 c, 183, 185, 193, 201, 202, 203, 210, 216 och 218 §§ utsökningslagen1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt angives i det följande, att 162, 163, 165 och
207 §§ samma lag skola upphöra att gälla samt att i nämnda lag skola införas
sex nya paragrafer, betecknade 12, 54 a, 56 a, 60 a, 208 a och 218 a §§, av följande
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)2

2 §.

Utmätningsman är —-----varderas befattning.

Utmätningsman har--—--förrätta utmätning.

1 Senaste lydelse av 53 § se SFS 1901 nr 38, s. 39, av 59 § se 1920:418, av 210 § se 1921: 301, av
183 och 185 §§ se 1924:131, av 79 § se 1924: 388, av 2 § se 1932: 264, av 86 § se 1937:452, av 52, 55,
69, 201—203, 216 och 218 §§ se 1946: 814 samt av 60 och 193 §§ se 1951:111.

88 b § införd genom SFS 1937:129; 88 c § införd genom 1945: 284.

• Mindre språkliga ändringar har i regel icke utmärkts genom kursivering.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 21

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

Har i tvistemål någon fällts till böter
eller vite, må ej beslutet verkställas
förrän det vunnit laga kraft; i
fråga om hovrätts icke lagakraftvunna
beslut skall dock vad i 39 och 40
§§ är stadgat om hovrätts dom i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse.
Vad nu sagts gälle ock beträffande utslag
i utsökningsmål, varigenom någon
fällts till böter eller vite eller utmätningsman
dömts att utgiva skadestånd.

Beslut om--------

Huru beslut-------

Annat i utsökningsmål meddelat
beslut än i 51 och 52 §§ sägs gånge i
verkställighet, ändå att beslutet överklagas.

(Föreslagen lydelse)

Om befogenhet för utmätningsman
att i mål, som upptagits av honom,
påkalla eller själv vidtaga åtgärd
utom tjänstgöringsområdet förordnar
Konungen.

12 §.

Närmare föreskrifter angående förfarandet
i utsökningsmål meddelas av
Konungen.

När underrättelse eller annan
handling skall tillställas någon genom
överexekutors eller utmätningsmans
försorg och särskild ordning
därför ej är föreskriven i lag, må det,
om Konungen så bestämmer, ske genom
delgivning på sätt i rättegångsbalken
är stadgat.

§•

Har i tvistemål någon fällts till böter
eller vite, må ej beslutet verkställas
förrän det vunnit laga kraft; i fråga
om hovrätts icke lagakraftvunna
beslut skall dock vad i 39 och 40 §§
är stadgat om hovrätts dom i tillämpliga
delar lända till efterrättelse. Vad
nu sagts gäller även beträffande utslag
i utsökningsmål, varigenom någon
fällts till böter eller vite.

av besvär,
och 7 kap.

§.

Annat av överexekutor meddelat
beslut i utsökningsmål än i 51 och 52
§§ sägs skall, även om det överklagas,
gå i verkställighet, såvitt ej annorlunda
förordnats eller är särskilt
stadgat.

54 a §.

På grund av skriftligt avtal, som
bevittnats av två personer, må utmätning
äga rum för bidrag, som någon
enligt avtalet skolat utgiva till fullgörande
av underhållsskyldighet jämlikt
giftermåls- eller föräldrabalken eller
skolat erlägga till barnavårdsnämnd

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

såsom ersättning för barns vård jämlikt
barnavårdslagen. Beträffande underhållsbidrag
till make skall dock
vad nu sagts ej äga tillämpning, med
mindre makarna under den tid bidraget
avser levde och alltjämt leva åtskilda
på grund av söndring eller efter
hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom. förfallit
till betalning tidigare än tre år
innan ansökan gjordes, må utmätning
på grund av avtalet ej ske, om
gäldenären påstår att bidraget guldits
och invändningen ej kan med hänsyn
till omständigheterna i övrigt lämnas
utan avseende. Vid tillämpning av vad
nu sagts skall bidrag, varom sägs i 7
kap. 10 § föråldrabalken, icke anses
förfallet till betalning innan det blivit
genom avtalet till beloppet bestämt.

Är talan om avtalet anhängig vid
domstol, äger denna förordna, att utmätning
på grund av avtalet tills vidare
ej må äga rum.

Den som vill erhålla utmätning
skall ingiva avtalet i huvudskrift till
ut mät n ingsm annen.

55 §.

För fordran-----trovärdiga män.

56 §.

Vill någon erhålla utmätning enligt
55 §, skall skriftlig ansökan jämte
protokollet vid auktionen eller utdrag
därav till utmätningsmannen
avlämnas.

Vill någon erhålla utmätning enligt
vad nu sagts, skall skriftlig ansökan
jämte protokollet vid auktionen eller
utdrag därav avlämnas till utmätningsmannen.

56 §.

Utmätning sökes, där gäldenären
har sitt hemvist. Som hemvist anses
den ort där gäldenären är bosatt samt,
i fråga om dödsbo, den ort där den
döde senast var bosatt och, i fråga
om bolag eller annan som avses i 10
kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken,
den ort som enligt nämnda
lagrum gäller som hemvist.

Utmätning av egendom, som finnes
på annan ort än gäldenärens hemvist,
må också sökas, där egendomen är.
Utmätning av fordran i penningar må
jämväl sökas, där den förpliktade är,

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

Nu är gäldenär ej tillstädes, då utmätningsman
sig infinner för att
verkställa utmätning för fordran, som
i 54 § avses; har underrättelse därom,
att utmätning för fordringen är sökt,
blivit efter ty i 60 § sågs meddelad, eller
är anledning att gäldenären håller
sig undan eller rest bort, förty att han
väntar utmätning; då gånge förrättningen
för sig utan hinder av gäldenärens
frånvaro; dock skall i ty fall
hans make eller husfolk eller annan,
som har egendomen i vård eller besittning,
tillsägas att vid förrättningen
närvara. Finnas ej de, varde när -

(Föreslagen lydelse)

även om fordringen skall anses finnas
på annan ort.

Ändå att utmätningsman, hos vilken
utmätning är sökt, ej är behörig
enligt vad i 1 eller 2 mom. sägs, må
han i brådskande fall, med överlämnande
av målet till behörig utmätningsman,
föranstalta om åtgärd som
stadgas i 60 a §.

Om befogenhet för utmätningsman
att, när fråga är om utmätning av
fast egendom på annan ort, eller i
andra särskilda fall överlämna mål
om utmätning till annan behörig utmätningsman
förordnar Konungen.

56 a §.

Om utmätningsmannen i gäldenärens
hemvist tager fast egendom på
annan ort i mät, skall målet därefter
överlämnas till utmätningsmannen i
den orten för att i fortsättningen, i
vad på utmätningsman ankommer,
handläggas av denne.

Tages viss lös egendom i mät av
mer än en utmätningsman, skola målen
i fortsättningen handläggas gemensamt
av den som de i samråd besluta
eller utmätningsmannen i gäldenär
ens hemvist bestämmer.

Innan utmätningsman enligt 1 eller
2 mom. skiljer sig från målet, skall
han vidtaga i 72 och 85 §§ föreskrivna
åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1
mom. sker till överexekutor där egendomen
är.

§.

Innan utmätning verkställes, skall
underrättelse om målet sändas till
gäldenären med posten eller lämnas
på annat lämpligt sätt. Underrättelsen
bär lämnas så tidigt, att gäldenären
kan beräknas få nödigt rådrum
att bevaka sin rätt.

Är fara att egendom undanstickes
eller förstöres eller är saken eljest
brådskande, erfordras ej, att gäldenären
underrättas. Underrättelse erfordras
ej heller, om gäldenären saknar
känt hemvist och det ej är veterligt,
var han uppehåller sig eller ombud
för honom finnes.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

boende granne, som anträffas, till -

sagd.

Kan ej utmätningen genast företagas,
då utmätningsmannen för sådant
ändamål sig inställt, och är fara att
godset under tiden stickes ur vägen;
tåte utmätningsmannen, där borgenären
nödig kostnad förskjuter, vård
hållas över godset, till dess utmätning
kan ske.

Underrättelse, varom i 59 § sägs,
skall, för att anses giltig, meddelas
gäldenären genom utmätningsman.
Har underrättelsen, av utmätningsmannen
skriftligen utfärdad, bevisligen
kommit gäldenären annorledes
tillhanda eller ock, om han, i sitt hemvist
sökt, ej kunnat där anträffas, blivit
sist dagen före utmätningen meddelad
hans make eller husfolk eller,
om de ej anträffas, i slutet kuvert avlämnad
i hans hemvist eller fäst å
hans husdörr; vare det ock gillt.

Skall utmätning ske å gäldenären
tillhörig egendom, som finnes å annan
ort, än där han har sitt hemvist, och
ej blivit av gäldenären till utmätning
uppgiven, bör underrättelse, varom
nu är sagt, jämte uppgift å förrättningsstället
meddelas så tidigt, att
gäldenären kan sin rätt vid utmätningen
bevaka; njute dock ej för sådant
ändamål längre rådrum än åtta
dagar.

Har gäldenären ej stadigt hemvist
i riket och ej heller känt ombud i orten,
där utmätning skall ske; vare
underrättelse, som nu sagd är, ej av
nöden.

§•

När utmätning skall äga rum för
fordran som avses i 54 eller 54 a §, utgör
gäldenärens frånvaro ej hinder
för förrättningen, med mindre det
finnes erforderligt att gäldenären får
tillfälle att yttra sig.

Är gäldenären ej tillstädes vid förrättningen
men anträffas hans make,
någon av hans husfolk eller annan,
som har egendomen i sin vård eller
besittning, skall denne tillsägas att
närvara.

60 a §.

Kan utmätning av lös egendom ej
genast verkställas, må utmätningsmannen,
om det finnes erforderligt,
säkerställa utmätningen genom att
taga vård om egendomen eller meddela
sådant förbud, som stadgas i 74 §
eller 75 § 2 mom. för där avsedda
fall. Gäldenären må därefter ej till
men för borgenären förfoga över
egendomen. Utmätningsmannen skall,

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen lydelse)

om gäldenär en ej är närvarande,
skyndsamt underrätta honom om
åtgärden.

Åtgärden må ej upprätthållas längre
än som oundgängligen erfordras.
Har utmätning ej följt inom två veckor,
skall åtgärden hävas.

Kostnaden för åtgärden skall förskjutas
av borgenären, om utmätningsmannen
begär det.

Påstår annan sig vara ägare till lös
egendom, som i gäldenär bo finnes,
men kan ej genast visa sin rätt, vare
lians anspråk ej hinder för egendomens
utmätande; bjuder han vid utmätningen
sannolika skäl för anspråket,
hänvise utmätningsmannen honom
att sin talan efter stämning utföra,
och må det utmätta godset ej
säljas förrän tvisten om äganderätten
blivit av domstol prövad; väcke
dock han, som godset från utmätning
freda vill, inom en månad talan mot
borgenären och gäldenären vid domstol
i orten, där godset finnes, eller
liave sin talan mot borgenären förlorat.
Kommer någon efter utmätningen
med anspråk, som nu är sagt, vare
det ej hinder för försäljningen, där
ej överexekutor annorlunda förordnar.
Varder den, som anspråket
väckt, av överexekutor hänvisad att
sin talan efter stämning utföra, åligge
honom att inom en månad därefter
väcka talan vid äventyr, som förut
är nämnt. Vill borgenär själv väcka
talan, stånde det honom fritt.

Vad sålunda

§•

Påstår annan sig vara ägare till lös
egendom, som finnes i gäldenärs bo,
men kan ej genast visa sin rätt, vare
hans anspråk ej hinder för egendomens
utmätande; bjuder han vid utmätningen
sannolika skäl för sitt påstående,
skall utmätningsmannen
hänvisa honom att inom en månad
väcka talan mot borgenären och gäldenären
vid den domstol, till vilken
utmätningsmannens tjänstgöringsområde
hör, vid äventyr att han förlorar
sin talan mot borgenären; och
må egendomen ej säljas förrän tvisten
blivit prövad eller tiden för talans
väckande utgått.

Kommer någon efter utmätningen
med anspråk, som nu är sagt, och
sker ej rättelse enligt 77 §, skall anspråket
icke utgöra hinder för försäljning,
med mindre överexekutor
förordnar annorlunda. Hänvisar överexekutor
den, som framställt anspråket,
att väcka talan vid domstol enligt
vad i 1 mom. stadgas, skall vad
där sägs om verkan av sådant beslut
äga motsvarande tillämpning.

Vill borgenär själv väcka talan, står
det honom fritt,
i egendom.

77 §.

Då utmätning av lös egendom så
verkställd är, som i 73 § samt 74, 75
eller 76 § sägs, njute borgenär förmånsrätt
i det utmätta, efter ty i 17
kap. 8 § handelsbalken stadgas.

Då utmätning av lös egendom är
verkställd så som i 73 § samt 74, 75
eller 76 § sägs, njuter borgenären
förmånsrätt i det utmätta efter vad
som stadgas i 17 kap. 8 § handelsbalken,
såvitt ej utmätningen enligt
vad nedan sägs eller eljest går åter
eller undanröjes.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Finner utmätningsmannen på
grund av anspråk som i 69 § sägs eller
eljest, att egendomen eller del därav
ej bort utmätas, äger han föranstalta
om rättelse, sedan borgenären,
där så kan ske, beretts tillfälle att
yttra sig; dock må sådan rättelse ej
vidtagas senare än två veckor från
det förrättningen ägde rum.

Om åtgärd enligt 2 mom. skall utmätningsmannen
genast underrätta
dem, vilkas rätt är i fråga, så ock
överexekutor, därest klagan förts
över utmätningen.

79 §.

Utmätes fast------och värderade.

Finnes å______annan station.

Vad nu______hos överexekutor

Är egendomen intecknad gemen
samt med annan egendom och finnes
för någon av egendomarna icke uppskattning
till allmän bevillning, skall
värdering ske jämväl av den eller de
andra egendomarna; skolande om
förrättningen ägarna underrättas på
sätt i 60 § stadgas.

Är egendomen intecknad gemensamt
med annan egendom och finnes
för någon av egendomarna icke
särskilt taxeringsvärde, skall värdering
ske jämväl av den eller de andra
egendomarna. Om förrättningen
skola ägarna underrättas på sätt i 59
§ stadgas.

Vid all utmätning skall, om gäldenär
eller borgenär det äskar, protokoll
över förrättningen genast eller,
där det ej kan ske, nästa dag hållas
honom tillhanda; vare ock utmätningsmannen
pliktig, om protokollet
ej på stället lämnas till gäldenären,
att genast tillställa honom eller, då
han ej är när, annan, som enligt 59 §
varit om förrättningen tillsagd, skriftlig
uppgift på skuldbeloppet till så
kapital, som ränta och lagsökningskostnad,
grunden för utmätningen
och dagen, då den blivit verkställd.

§•

Över verkställd utmätning skall utmätningsmannen,
om gäldenären är
närvarande, genast överlämna bevis.

Är ej gäldenären tillstädes, skall
beviset senast nästa söckendag sändas
till honom med posten eller lämnas
på annat lämpligt sätt. Var någon
som i 60 § 2 mom. sägs tillstädes
vid förrättningen, skall tillika ett exemplar
genast lämnas denne, med anmodan
att underrätta gäldenären där om■

. „ ...

Protokoll över utmätning eller försök
därtill skall, om gäldenär eller
borgenär begär det, hallas honom till
handa utan dröjsmål.

86 §.

Har borgenär, som sökt utmätning,
lämnat gäldenär anstånd med betalningen,
må ej målet därigenom uppehållas
utöver sex månader från den

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dag, då utmätningsmannen mottagit
de i 54 eller 56 § omförmälda handlingar.
Fortfar anståndet vid utgången
av nämnda tid, vare ansökningen
förfallen och gånge verkställd utmätning
åter.

Har, då genom domstols eller lagsökningsdomares
utslag intecknad
fordran fastställts till betalning ur
fast egendom, borgenären icke sist
två månader efter det utslaget vunnit
laga kraft, antingen med företeende
av bevis därom samt av den
handling i huvudskrift, på grund varav
betalning blivit sökt, begärt försäljning
av egendomen eller ock äskat
tvångsförvaltning, förfalle den
verkan utslaget enligt 77 a § medfört.
Lag samma vare, där borgenären
begärt sådan verkställighet, som
nu sagts, men därefter lämnat gäldenären
anstånd, som fortfar när sex
månader förflutit från det verkställigheten
begärdes.

Har borgenären, när intecknad
fordran fastställts till betalning ur
fast egendom, icke sist två månader
efter det beslutet vann laga kraft begärt
försäljning eller tvångsförvaltning
av egendomen, förfaller den verkan
som beslutet enligt 77 a § medfört.

Borgenär, som begär försäljning,
är pliktig att förete lagakraftbevis
samt i huvudskrift den handling på
grund varav betalning blivit sökt. Efterkommer
han ej föreläggande härom,
avskrives framställningen.

Har fordran------till

Har fordran eller rättighet tagits i
mät och var, då utmätningen skedde,
fråga om fordringens eller rättighetens
bestånd beroende på särskild
prövning eller avgjord genom beslut
som ej vunnit laga kraft, må det utmätta
ej utan gäldenärens samtycke
säljas förr än tvisten blivit slutligen
avgjord eller ock borgenären ställt
pant eller borgen för den skada som
k.?n.. tillskyndas gäldenären genom
försäljningen. Förekommer eljest på
grund av förhållande, som kan antagas
vara av tillfällig natur, anledning
därtill att utmätt fordran eller
rättighet skall säljas till uppenbart
underpris, anmäle utmätningsmannen
det för överexekutor, som äger förordna
om uppskov med försäljningen
på viss tid, överexekutor obetaget att,
om anledning därtill uppkommer,
aterkalla beslutet. Det åligger utmätningsmannen
att, sedan tid för uppskov
som nu är sagt gått till ända,
ånyo företaga målet.

b §.

sammanträdet.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Finnes, då utmätning skett, att gäldenären
till följd av sjukdom eller arbetslöshet
eller på grund av annan
särskild orsak huvudsakligen utan
egen skuld råkat i betalningssvårigheter,
som kunna antagas vara av tillfällig
natur, äge överexekutor, såframt
icke borgenärens rätt till betalning
äventyras eller hans rätt eljest
otillbörligt åsidosättes, förordna om
uppskov med försäljning av egendomen
på viss tid, ej över sex månader
från det utmätningsmannen mottog
de i 54 eller 56 § omförmälda handlingar.
överexekutor må föreskriva
villkor för uppskovet och, om anledning
därtill uppkommer, återkalla
förordnandet.

Har genom domstols eller lagsökningsdomares
utslag intecknad fordran
fastställts till betalning ur fast
egendom, skall tid, som ovan sägs,

§•

I mål om utmätning skall utmätningsmannen
skyndsamt vidtaga vad
på honom ankommer för att utmätningen
skall verkställas. Såvitt möjligt
skall utmätnings för rättning hållas
inom fyra veckor från det utmätningsmannen
mottog de i 54, 54 a eller
55 § nämnda handlingarna. Lämnar
borgenären anstånd med utmätningen
och fortfar anståndet utöver
sex månader från nämnda tidpunkt,
är ansökningen förfallen.

Sedan utmätning skett, åligger det
utmätningsmannen eller, om målet är
anhängigt hos överexekutor, denne att
utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga
åtgärder för att försäljning
skall komma till stånd. Om ej hinder
möter eller uppskov meddelas enligt
vad nedan stadgas, skall försäljning
ske inom två månader från utmätningen;
dock skall beträffande fast
egendom, fartyg som sägs i 94 §, luftfartyg
och intecknade reservdelar till
luftfartyg i stället gälla en tid av fyra
månader från utmätningen eller, när
intecknad fordran fastställts till betalning
ur fast egendom, från det försäljning
av egendomen begärdes.

Kan av särskild anledning antagas
att utmätt egendom kommer att säljas
till underpris eller finnes, att gäldenären
av särskild orsak huvudsakligen
utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter
som kunna antagas
vara av tillfällig natur, eller äro eljest
synnerliga skäl till uppskov, äger
utmätningsmannen eller överexekutor,
hos vilken målet är anhängigt,
medgiva uppskov med försäljningen
på viss tid, såframt icke borgenärens
rätt till betalning äventyras eller
hans rätt eljest otillbörligt åsidosättes.
Uppskov som nu sagts må ej
utsträckas utöver sex månader från
den tidpunkt som angivits i 2 mom.
Medgivandet må förenas med särskilda
villkor och, om anledning förekommer
därtill, återkallas.

överexekutor äger, därest föreliggande
omständigheter påkalla det,

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

räknas från det försäljning av egendomen
begärdes.

Det åligger utmätningsman att, om
skäl till uppskov föreligger i ett av
honom handlagt mål, göra anmälan
därom hos överexekutor. Sedan tid
för uppskov gått till ända, skall utmätningsman
eller överexekutor, hos
vilken målet är anhängigt, ånyo företaga
målet.

(Föreslagen lydelse)

förordna om ytterligare uppskov med
försäljningen. Det åligger utmätningsman
att, om skäl till sådant
uppskov förekommer i ett av honom
handlagt mål, göra anmälan därom
hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med
försäljningen och fortfar anståndet
utöver sex månader från den tidpunkt
som angivits i 2 mom., skall utmätningen
gå åter eller, när fordran fastställts
till betalning ur fast egendom,
den verkan varom i 77 a § sägs förfalla.

Sedan tid för anstånd eller uppskov
gått till ända, skall utmätningsman
eller överexekutor, hos vilken målet
är anhängigt, självmant företaga detta.

162 §.

Är ej utmätning förrättad och, där
lös egendom av annat slag, än i 163
och 165 §§ sägs, tagits i mät, försäljning
därav verkställd inom två månader,
sedan landsfiskal emottagit
de handlingar, som i 54 och 56 §§
nämnas, och inom en månad, sedan
stadsfogde sådana handlingar emottagit;
svare utmätningsmannen själv
för det belopp, varför utmätning bort
ske, i den mån han ej förmår visa, att
skada av dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker utmätningsmannen, att
borgenär lämnat gäldenär anstånd
med betalningen eller att för utmätning
eller försäljning mött hinder,
som utmätningsmannen ej kunnat förekomma,
vare han från all ansvarighet
fri. Möter sådant hinder, bör det,
vid äventyr att det eljest ej må till
ursäkt räknas, genast antecknas i den
dagbok, som skall av utmätningsmannen
hållas.

Har för bestämt fall utmätningsman
sist andra söckendagen efter
emottagandet av de i 54 och 56 §§
omförmälda handlingarna i sitt ställe,
enligt vad särskilt finnes stadgat,
satt annan till utmätningsman samt
därom omedelbart gjort anteckning i

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dagboken, skall den ansvarighet, som
enligt vad ovan sagts åligger utmätningsmannen,
i stället gälla den till
utmätningsman satte; dock skall hinder,
som avses i andra stycket, för
att lända denne till ursäkt genast
skriftligen anmälas hos utmätningsmannen.

163 §.

Är fartyg, i annat fall än i 165 §
sägs, eller gods i fartyg eller i luftfartyg
utmätt, eller skall utmätt fordran
eller rättighet säljas, och varder ej
det utmätta sålt å landet inom tre
månader och i stad inom två månader
efter det utmätningsmannen
emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda
handlingar; vare om ansvarigheten
lag som i 162 § sägs.

165 §.

Har utmätning skett av fast egendom
eller luftfartyg eller intecknade
reservdelar till sådant fartyg, eller, å
landet, av fartyg, som i 94 § sägs,
skall utmätningsmannen så skyndsamt
vidtaga alla de åtgärder, vilka
på honom ankomma, att försäljningen
av det utmätta ej må genom hans
vållande fördröjas, i fråga om fast
egendom, å landet över fyra månader
och i stad över tre månader, samt
beträffande annan egendom, som
nyss är sagd, över tre månader från
mottagandet av de i 5b och 56 §§
nämnda handlingar.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, Då kvarstad lägges å lös egendom,
varde med den så förfaret, som då skall med den så förfaras som då dydylik
egendom utmätes; dock vare, lik egendom utmätes; om kvarstaden
där kvarstaden ej sker till säkerhet ej sker till säkerhet för fordran, erför
fordran, värdering icke av nöden, fordras dock ej värdering. Vad i 56

och 60 a §§ är föreskrivet i fråga
om utmätning skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å verkställighet
av kvarstad.

Ej må----------mät tagas.

Har kvarstad------egendom stadgas.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

185

Lös egendom------—--

Vad i 183 § är stadgat om försäljning
av lös egendom, å vilken lagts
kvarstad, skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om lös egendom,
som ställts under skingringsförbud.

193

Förordnande, varom —----

Utmätningsmannen äge, där förhållandena
därtill föranleda, medgiva
skäligt anstånd med vräkningen,
dock högst sex dagar utöver den i 1
mom. stadgade tid.

Vad här —--------äga

201

För klagan över utmätning äge
gäldenär tid av femton dagar från det
utmätningen fullbordats eller blivit i
fall, varom i 75 § sägs, hos gåldenären
verkställd. Är borgenär missnöjd
med förrättningen, ingive sin klagoskrift
inom samma tid från det han
erhöll del av protokollet över utmätningen.

202

Vill någon klaga över utmätningsmans
åtgärd vid auktion å fast egendom,
göre det sist å femtonde dagen
därefter; dock att klagan över borgenärsförteckningen,
där ej fråga är om
bestämmande av lägsta budet eller
andra villkor för försäljningen, skall
föras i den ordning 203 § stadgar.

§.

---är sagt.

Vad i 56 § 1, 2 och i mom. är föreskrivet
om utmätning skall äga
motsvarande tillämpning med avseende
å verkställighet av skingringsförbud.
Bestämmelsen i 183 § om försäljning
av lös egendom, å vilken
lagts kvarstad, skall gälla även i fråga
om lös egendom, som ställts under
skingringsförbud.

§•

av nöden.

Utmätningsmannen äger, om förhållandena
föranleda därtill, medgiva
särskilt anstånd med vräkningen under
högst en vecka. Äro synnerliga
skäl, må anståndet utsträckas att gälla
högst fyra veckor, om skälig gottgörelse
erlägges för hela den tid anstånd
sålunda medgives utöver den i
1 mom. angivna tiden och i övrigt
otillbörligt intrång i sökandens eller
annans rätt ej vållas.
rum.

§•

Vill gäldenär eller borgenär klaga
över utmätning, skall han inkomma
till överexekutor med klagoskrift
inom tre veckor från den dag, då han
erhöll del av protokoll eller bevis om
utmätningen.

Vidtages rättelse jämlikt 77 § 2
mom., äger borgenären föra talan
däremot inom tre veckor från den
dag, då han erhöll del av protokoll
eller underrättelse om åtgärden.

§•

Vill någon klaga över utmätningsmans
åtgärd vid auktion å fast egendom,
skall han inkomma till överexekutor
med klagoskrift inom tre
veckor från auktionsdagen; dock att
klagan över borgenärsförteckningen,
där ej fråga är om bestämmande av
lägsta budet eller andra villkor för
försäljningen, skall föras i den ordning
203 § stadgar.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

203 §.

Är någon missnöjd med utmät- Är någon missDÖjd med utmätningsmans
förslag till fördelning av ningsmans förslag till_ fördelning av
köpeskilling för utmätningsvis såld köpeskilling för utmätningsvis såld
egendom eller av medel, som i 143 § egendom eller av medel, som avses
2 mom. avses eller som influtit under i 143 § 2 mom. eller som influtit untvångsförvaltning,
ingive sin klago- der tvångsförvaltning, skall han inskrift
till överexekutor sist å tjugon- komma till överexekutor med klagode
dagen från det förslaget avgavs. skrift inom tre veckor från den dag,

då förslaget avgavs.

207 §.

Yrkar borgenär hos överexekutor,
att utmätningsman skall, efter ty i
162 och 163 §§ stadgas, själv svara
för vad utmätas bort, eller söker någon
eljest hos överexekutor skadestånd
av utmätningsman, förty att
han i utsökningsmål orätt förfarit;
äge överexekutor, där han finner sökandens
rätt uppenbar, honom därtill
förhjälpa. I annat fall varde sökanden
hänvisad att sin talan efter
stämning vid domstol utföra.

208 a §.

Klagan i fråga om utmätningsmans
behörighet må ej föranleda upphävande
av redan vidtagen åtgärd, om
den som åtgärden rör skäligen kunnat
tillvarataga sin rätt hos utmätningsmannen
eller hos överexekutor
samt åtgärden i övrigt finnes hava
varit ändamålsenlig och höra till utmätningsmans
åligganden.

Överexekutor äger, när åtgärd av
obehörig utmätningsman undanröjes,
bestämma vilken utmätningsman
som skall företaga målet till ny behandling.
Finnes åtgärden böra bestå,
oaktat målet bort upptagas av annan
utmätningsman, må överexekutor, om
skål äro därtill, överflytta målets fortsatta
handläggning till denne.

210 §.

Ej må-----annorledes förordnar.

Utslag, varigenom överexekutor föreskriver
ändring med avseende å utmätningsmans
åtgärd, skall omedelbart
lända till efterrättelse, om ej annorlunda
förordnas. 1 mål om utmät

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning skall dock redan verkställd åtgärd
ej gå åter innan utslaget vunnit
laga kraft, med mindre överexekutor
förordnat därom.

216 §.

Vill någon klaga däröver, att han Vill någon klaga däröver, att han
av överexekutor blivit fälld till an- av överexekutor blivit fälld till ansvar
enligt 11 § eller till skadestånd svar enligt 11 §, och är utslaget ej
enligt 207 §, och är utslaget ej för för honom muntligen avkunnat, ålighonom
muntligen avkunnat, åligge ger honom att inom tre veckor från
honom att inom tre veckor från den den dag, utslaget genom överexekudag,
utslaget genom överexekutors tors försorg delgavs honom, inkomförsorg
honom delgavs, till överexe- ma till överexekutor med besvärsinkutor
inkomma med besvärsinlaga. laga.

218 §.

Sedan besvär-----195 § 1 mom. sägs.

Vad i 53 och 210 §§ sägs skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
verkställighet av hovrätts utslag eller
beslut.

218 a §.

Vad i 208 a § stadgas med avseende
å klagan i fråga om utmätningsmans
behörighet skall äga motsvarande
tillämpning beträffande klagan
över att mål upptagits av överexekutor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1964.

Med avseende å lagens ikraftträdande
skall i övrigt gälla följande:

1. 52, 207 och 216 §§ i den äldre
lagen skola alltjämt tillämpas i fall,
då yrkande om skadestånd framställts
hos överexekutor före nya lagens
ikraftträdande.

2. 1 fall, då hänvisning att väcka
talan vid domstol givits enligt 69 §
äldre lydelsen, må den talan, om tiden
ej gått till ända före nya lagens
ikraftträdande, därefter väckas antingen
vid domstol, som var behörig
enligt äldre lag, eller vid domstol,
som stadgas i nya lagen.

3. Bestämmelserna i 88 c § skola
icke äga tillämpning i fråga om uttagande
av böter, viten eller annan
med brott förenad påföljd, som inne -

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fattar betalningsskyldighet, och ej
heller vid indrivning av vad som i
mål eller ärende vid domstol eller eljest
i samband med rättegång utgått
av allmänna medel och enligt domstolens
beslut skall återgäldas.

4. I fråga om lid för klagan, när
före nya lagens ikraftträdande utmätningsförrättning
hållits eller utmätningsman
förrättat auktion eller
avgivit fördelningsförslag, skall äldre
lydelsen av 201—203 §§ tillämpas.

2) Lag

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 20 november 1845 (nr 50 s.

1) i avseende på handel om lösören, som köparen later i säljarens

vård kvarbliva

Härigenom förordnas, att i tredje punkten i 3 § förordningen den 20 november
1845 i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva,1 orden »domstolen i den ort, där godset finnes» skola ersättas
med orden »den domstol, till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde
hör».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

I fall då jäv framställts vid utmätningstillfälle fore lagens ikraftträdande,
må talan, om tiden för dess väckande ej gått till ända före ikraftträdandet,
därefter väckas antingen vid domstol, som var behörig enligt aldre lag, eller
vid domstol, som stadgas i nya lagen.

3) Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 17 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att punkt 6 i 10 kap. 17 § första stycket lättegångsbalken
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6. tvist, som angår utmätt lös egendom
eller giltigheten av lösöreköpsavhandling
och enligt lag skall upptagas
av rätten i den ort, där egendomen
finnes; eller

6. tvist, som angår utmätt lös egendom
eller giltigheten av lösöreköpsavhandling
och för vilken behörig domstol
är särskilt stadgad; eller

Denna lag träder i kraft den 1 ja
nuari 1964.

» Senaste lydelse se SFS 1947: 470.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

4) Lag

angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 11 juni 1915
(nr 219) om avbetalningsköp

Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 11 juni 1915 om avbetalningsköp1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Säljaren äge hos utmätningsman- Säljaren äge hos utmätningsman
nen i den ort, där godset finnes, söka söka handräckning för godsets återhandräckning
för godsets återtagan- tagande, under förutsättning att om
de, under förutsättning att om avbe- avbetalningsköpet upprättats en av
talningsköpet upprättats en av köpa- köparen underskriven handling, som
ren underskriven handling, som

1) innehåller förbehåll------återtaga godset;

2) upptager det------betalning; samt

3) angiver vad------till betalning.

Ansökan om------bestyrkt avskrift.

Kostnaden för------av sökanden.

Vad i 59 och 60 §§ utsökningslagen Vad i 56, 59, 60 och 60 a §§ utsökär
föreskrivet i fråga om utmätning ningslagen är föreskrivet i fråga
skall äga motsvarande tillämpning om utmätning skall äga motsvaranmed
avseende å handräckning enligt de tillämpning med avseende å handdenna
lag. räckning enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
196 4. 5

5) Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i
avlöning, pension eller livränta

Härigenom förordnas, att 1, 6, 8, It och 19—21 §§ lagen den 14 juni 1917
om införsel i avlöning, pension eller livränta2 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)*

1 §•

År någon enligt rättens eller doma- Är någon enligt lagakraft vunnen
rens beslut eller skriftligt, av två per- dom eller beslut, som må verkställas
soner bevittnat avtal pliktig att till lika med sådan dom, eller enligt
fullgörande av lagstadgad underhålls- skriftligt, av två personer bevittnat
skyldighet utgiva underhållsbidrag avtal pliktig att utgiva underhålls1
Senaste lydelse se SFS 1953:152.

370 ochaave2iy§eseei956^ 97° SFS 195°: 1?9’ av 8 § se 1925: 71> av 11 § se 1944: 304, av 20 § se 1924:
s Mindre språkliga ändringar har 1 regel icke utmärkts genom kursivering.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till barn, adoptivbarn, föräldrar, bidrag enligt giftermåls- eller föradoptivföräldrar
eller den, med vil- äldrabalken och underlåter han att
ken han är eller varit gift eller utom betala förfallet belopp, äger den unäktenskap
avlat barn, och underlå- derhållsberättigade erhålla införsel i
ter han att betala förfallet belopp, äge den underhållsskyldiges avlöning för
den till underhåll berättigade erhålla tjänst eller annan arbetsanställning
införsel i den underhålls skyldige till- till gäldande av såväl förfallet belopp
kommande avlöning för tjänst eller som bidraget i övrigt, i den mån det
annan arbetsanställning till gäldan- förfaller till betalning.
de av så väl förfallet belopp som bi- Är talan om avtal, som avses i försdraget
i övrigt, i den mån det förfal- ta stycket, anhängig vid domstol,
ler till betalning. äger denna förordna, att införsel på

grund av avtalet tills vidare ej må äga
rum.

§•

Införsel må ej äga rum till gäldande
av bidragsbelopp, som förfallit till
betalning tidigare än två år före början
av den kalendermånad, under vilken
verkställigheten skall ske. Vid
tillämpning av vad nu sagts skall bidrag,
varom sågs i 7 kap. 10 § föräldrabalken,
icke anses förfallet till
betalning innan det blivit till beloppet
bestämt.

1 beslut om införsel må ej givas
bestämmelse, enligt vilken avlöning
skulle komma att innehållas för annat
bidragsbelopp än sådant som är
förfallet då innehållandet skall äga
rum eller som förfaller näst därefter.

8 §•

Yppas, efter-------- sådan jämkning.

Hava förfallna —• — —---utmätningsmannen upphävt.

Sedan underhållskyldigheten upphört,
skall, där ej fråga är om underhållsbidrag,
som fader till barn utom
äktenskap har att erlägga till barnets
moder, beslut om införsel ej vidare
äga tillämpning, ändå att den
underhållsskyldige häftar för oguldet
underhållsbidrag.

11 §•

Det åligge arbetsgivaren att, å tid Det åligger arbetsgivaren att, å tid
som utmätningsmannen bestämmer, som utmätningsmannen bestämmer,
en gång i månaden insätta innehål- en gång i månaden tillställa utmätlet
belopp d tjänstepostgirokonto, ningsmannen innehållet belopp eller,
som denne anvisar, eller, om något om något belopp ej innehållits, med
2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 1 avd. Nr 21

Införsel må ej beviljas till gäldande
av bidragsbelopp, som förfallit till
betalning, när fråga är om bidrag
som fader till barn utom äktenskap
har att erlägga till barnets moder, tidigare
än två år samt eljest tidigare
än ett år, innan beslutet meddelas.
Ej heller må bestämmelse givas, enligt
vilken avlöning skulle komma att
innehållas för annat bidragsbelopp
än sådant, som är förfallet, då innehållandet
skall äga rum, eller som
näst därefter förfaller.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

belopp ej innehållits, med angivande angivande av orsaken göra anmälan
av orsaken göra anmälan härom till härom till utmätningsmannen; dock
utmätningsmannen; dock äge denne, äger denne, om särskilda skäl föranom
särskilda skäl därtill föranleda, leda därtill, bestämma längre tidsbestämma
längre tidsmellanrum än mellanrum än nu sagts. Innehållet
nu sagts. belopp skall insättas på tjänstepost girokonto

som utmätningsmannen
anvisar, om ej Konungen medgivit att
medlen i stället må redovisas på annat
sätt.

Utmätningsmannen äge------som innehållits.

Har den--------till utmätningsmannen.

Utmätningsmannen skall-------å införseln.

Till utmätningsmannen---—--är förfallet.

Vad i denna lag är stadgat om införsel
i avlöning skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om införsel
i underhållsskyldig tillkommande
pension eller livränta, ändock att sådan
pension eller livränta enligt lag
eller Konungens förordnande är undantagen
från utmätning för gäld.

Är enskild försörjningsskyldig enligt
myndighets beslut pliktig att till
fattigvårdsstyrelse utgiva bidrag till
den försörj ningsberättigades underhåll
för tid efter beslutets meddelande,
skall beträffande sådant bidrag
vad i denna lag är stadgat om införsel
i avlöning, pension eller livränta
för underhållsbidrag, som utgår till
den underhållsberättigade, äga motsvarande
tillämpning.

Lag samma vare beträffande sådant
bidrag till barns vård, som någon enligt
myndighets beslut eller skriftligt,
av två personer bevittnat avtal är
pliktig att till fullgörande av ersätt -

§•

Med underhållsskyldig tillkommande
förmån, som avses i första stycket,
skall jämställas sjukpenning eller annan
dagersättning, som utgår på
grund av sjukdom eller olycksfall eller
av annan sådan anledning. Beträffande
ärenden om införsel i dylik ersättning
må dock Konungen stadga de
avvikelser från lagens bestämmelser
om förfarandet som föranledas av
ärendenas beskaffenhet.

§■ __

Är enskild för sörj ningsskyldig enligt
myndighets beslut pliktig att till
socialnämnd utgiva bidrag till den
försörj ningsberättigades underhåll för
tid efter beslutets meddelande, skall
beträffande sådant bidrag vad i denna
lag är stadgat om införsel för underhållsbidrag,
som utgår till den underhållsberättigade,
äga motsvarande
tillämpning.

Lag samma vare beträffande sådant
bidrag till barns vård, som någon enligt
myndighets beslut eller skriftligt,
av två'' personer bevittnat avtal är
pliktig att till fullgörande av ersätt -

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nings skyldighet jämlikt lagen om ningsskyldighet jämlikt barnavårdssamhällets
barnavård utgiva till bär- lagen utgiva till barnavårdsnämnd för
navårdsnämnd för tid efter beslutets tid efter beslutets meddelande eller
meddelande eller avtalets träffande, avtalets träffande.

21 §•

Häftar någon------och undantag:

1) Vad i------avgiva yttrande.

2) Sedan tre-------äga tillämpning. ,,

3) Beviljas införsel------bidragets betalning.

Har gäldenär------efter skatteavdraget. .. \yM

4) Vadi------äga tillämpning. barn

5) Det åligge------hos denneM\ua uY\ Vs y roynA noV\«.(\ him

6) Arbetsgivaren vare-----?nr> hava ipnehållits,^ \\\\

7) I fråga — —----meddelade bestäpamelser.- \.,.n i •/.VKiiyiiu» ma*

8) Finnes beträffande------v-ttp sådant biträde,nmiornHi nivA

9) Införsel må ej beviljas i sjukpenning
eller annan dagersättning,
som utgår på grund av sjukdom eller
olycksfall eller av annan sådan anledning.
tnvAiivÄ i k>\) v, v. i'', (ilo rw

t A,t,vi\v, " ■ ■ i ,Uv> vmrAvj;".

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1964-. iY\ri ->V t''böi’c..s\

Beslut om införsel, som är gällande
vid lagens ikraftträdande, må jämväl
därefter tillämpas i enlighet med
äldre lag, intill dess part påkallar tilllämpning
av 6 § i dess nya lydelse eller
eljest beslut om jämkning eller
nytt beslut meddelas. Upphör i sådant
fall underhållsskyldigheten och kan
till följd därav enligt 8 § i dess äldre
lydelse införsel ej vidare äga rum, må
beslutet tillämpas enligt vad i 6 § i
dess nya lydelse sägs, även om beslutet
har annat innehåll.

6) Förordning

om ändrad lydelse av 60 § 3 mom. uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 60 § 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

60 §.

3 mom. Vad i utsökningslagen siad- 3 mom. Bestämmelserna i 88 c § utgås
om skyldighet för borgenär att i sökningslagen skola icke aga tillamp 1

Senaste lydelse se SFS 1954: 340.

Dihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. 1Vr 21

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vissa fall förskjuta kostnad äger ej
tillämpning vid utmätning för skatt.

Utmätning må även i gäldenärens
frånvaro genast förrättas utan att sådan
underrättelse, varom i 59 och 60
§§ utsökningslagen sägs, blivit honom
meddelad. Skall utmätning ske av gäldenären
tillhörig fast egendom, som
finnes å annan ort än där han har sitt
hemvist, skall dock underrättelse
jämte uppgift om förrättnings stället
med rekommenderat tjänstebrev senast
fjorton dagar före förrättningen
avsändas till gäldenären under adress,
som angivits i Testlängden eller eljest
kan av utmätningsmannen utrönas.
Återkommer brevet såsom obeställbart,
skall utmätningsmannen därom
underrätta överexekutor vid insändandet
av protokoll över utmätningen;
och åligger det i sådant fall överexekutor
att, innan vidare åtgärder
för egendomens försäljning vidtagas,
anställa de ytterligare efterforskningar
rörande gäldenärens vistelseort,
som med hänsyn till av utmätningsmannen
redan vidtagna åtgärder och
övriga omständigheter må anses erforderliga,
samt, om vistelseorten därvid
utrönes, på sätt överexekutor finner
lämpligt lämna gäldenären underrättelse
om utmätningen. Har egendomen
veterligen övergått till ny ägare,
skola åtgärder varom i detta stycke
sägs i stället vidtagas för hans underrättande.
Kan hans adress ej utrönas,
bär dock underrättelse lämnas förre
agaren. I

ning vid utmätning för skatt, ej heller
vad i nämnda lag stadgas om skyldighet
för borgenär att i vissa fall förskjuta
kostnad.

Denna förordning träder i kraft den
1 januari 196b.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anlednin^ av
densamma väckta motioner, nämligen
dels motionen II: 735 av herr Hamrin i Jönköping,
dels motionen II: 736 av herrar Wahrendorff och Börjesson i Falköping.
För yrkandena i motionerna samt de skäl motionärerna anfört till stöd
därför lämnas redogörelse i det följande.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett delbetänkande från lagberedningen föreslås i propositionen
ett flertal partiella reformer inom utsökningsrätten, i avbidan på den
mera genomgripande omarbetning av utsökningslagstiftningen som ingår i
beredningens uppdrag.

Huvudparten av förslagen rör utmätningsinstitutet. Sålunda föreslås, att
utmätning i likhet med vad som gäller i fråga om införsel skall kunna ske
på grundval av skriftligt avtal om underhållsbidrag. Utmätningsmannen i
gäldenärens hemvist föreslås få generell kompetens att verkställa utmätning
i gäldenärens egendom, oavsett om denna finnes inom utmätningsmannens
distrikt eller icke, med rätt för borgenären att om han det hellre vill vända
sig till utmätningsmannen i den ort, där egendomen finnes. I propositionen
förordas vidare mera tidsenliga former för gäldenärens underrättande om
förestående utmätning och verkställd utmätning. Propositionen innehåller
även förslag om befogenhet för utmätningsman att vidtaga interimistiska
åtgärder för att säkerställa eventuell utmätning. Därjämte föreslås utmätningsman
få befogenhet att inom viss kortare tid själv rätta utmätning som
blivit felaktig. Vidare förordas en viss uppmjukning av de tidsfrister, som
nu gäller för vidtagande av olika utmätningsåtgärder.

Vad angår vräkningsinstitutet innehåller propositionen förslag om vidgade
möjligheter att medge anstånd med vräkning.

I införsellagen förordas ändrade regler om preskription av rätten till införsel
för äldre underhållsbidrag. Vidare föreslås rätt att även efter underhållsskyldighetens
upphörande få införsel för oguldna underhållsbidrag. Propositionen
upptager även förslag om rätt till införsel i sjukpenning och annan
dylik dagersättning för uttagande av underhållsbidrag.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1964.

Lagförslagens tillkomst

Krav på en mera allmän översyn av utsökningsrätten började framföras
under 1940-talet. Vid 1.945 års riksdag väcktes motioner i ämnet med hemställan
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om revision
av UL och i samband därmed stående lagstiftning. Första lagutskottet framhöll
i avgivet utlåtande bl. a., att UL icke svarade mot nutida krav samt att
bristerna kunde avhjälpas endast genom en fullständig omarbetning. Enligt
vad utskottet vidare anförde skulle det reformarbete utskottet förordade bli
av stor omfattning och säkerligen taga åtskillig tid i ansprak. Utskottet
fann det därför önskvärt, att utredningsarbetet icke skulle komma att hindra
partiella reformer, vilkas genomförande var så trängande att de ej borde
anstå ända till det stora reformarbetets slut. Riksdagen biföll i enlighet med
utskottets hemställan motionärernas yrkande (IVU 39, Rskr 365).

Under 1940-talet framställdes vidare krav om ändring av utsökningslagstiftningen
på en speciell punkt, nämligen så att införsel skulle kunna

22 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

beviljas för skadestånd i brottmål. I motioner vid 19H års riksdag hemställdes
sålunda om utredning och förslag till sådana ändringar av InfL, att införsel
kunde erhållas jämväl för skadestånd som utdömts på grund av
misshandelsbrott. törsta lagutskottet fann förslaget värt beaktande inen
hemställde likväl, att motionerna icke skulle föranleda till någon riksdagens
åtgärd, enär frågan borde lösas i ett större sammanhang. — Frågan om
utvidgning av införselinstitutet till att avse skadeståndsfordringar på grund
av brott har därefter varit föremål för behandling i olika former vid riksdagarna
1952, 1954, 1957, 1958, 1959, 1960 och 1961. Den har också berörts
av strafflagberedningen i dess slutbetänkande med förslag till »Skyddslag»
(SOU 1956: 55). På senare tid har röster även höjts för att införselinstiiuiet
borde ställas till förfogande för indrivning av fordringar i allmänhet.

Under 1950-talet har i åtskilliga sammanhang betonats angelägenheten
av att det genom 1945 års riksdagsskrivelse begärda lagstiftningsarbetet
snarast kom till stånd. Bland annat har riksdagen år 1957 ånyo framhållit,
att den blivande utredningen borde få möjlighet att framlägga förslag, avsedda
att i avbidan på en helt ny utsökningslagstiftning tills vidare komplettera
UL (IPU 9, Rskr 127).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1957 tillsattes
en särskild utredning för förberedande översyn av UL och därmed
sammanhängande lagstiftning. I direktiven för utredningen angavs, att det
förberedelsearbete som skulle utföras borde taga sikte på att kartlägga
problemen och planlägga en reform av hela utsökningsrätten; i den mån
det emellertid under arbetets gång visade sig, att vissa spörsmål var av
sådan beskaffenhet att de trängde till omedelbar lösning, borde förslag till
erforderliga lagändringar utarbetas och framläggas.

Till utredningen överlämnades, för att tagas \ beaktande vid dess arbete,
ett stort antal under årens lopp inkomna framställningar och förslag om
andringar på utsökningslagstiftningens område jämte material som samlats
i anslutning därtill.

Genom rundfrågor till ett avsevärt antal myndigheter m. fl. insamlade
den förberedande utredningen själv material om de brister som givit sig
till känna på utsökningsrättens område och vad som enligt de olika instäm
sernas mening borde åtgöras för att komma till rätta med förhållandena.
Utredningen verkställde också specialundersökningar beträffande flera problem,
bl. a. undersökningar av statistisk natur. På utredningens förslag genomfördes
ett par smärre reformer; därjämte utarbetades inom utredningen
preliminära utkast till vissa andra reformer.

Den förberedande utredningen upphörde med utgången av oktober 1960.
Dess material överlämnades därvid till lagberedningen.

Genom beslut den 30 september 1960 har Kungl. Maj :t bestämt, att lagberedningen
skulle upptaga frågan om reformering av utsökningslagen och
darmed sammanhängande lagstiftning. Samtidigt utsågs till ordförande i
beredningen justitierådet A. G. Walin och till ledamöter hovrättsråden
C. U. V. Lundvik och H. N. I. Ulveson.

Beredningen är enligt sina direktiv oförhindrad att, i den mån under ar -

Första lagutskottets utlåtande i*r 21 år 1963

betets gång anledning därtill yppas, framlägga förslag till partiella reformer
i avvaktan på översynen av lagstiftningen i dess helhet. I enlighet härmed
har beredningen med förtur upptagit ett antal frågor om utmätning,
handräckning och införsel m. m. och därvid begagnat sig av det material
som samlats av den med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 september
1957 tillsatta utredningen för förberedande översyn av utsökningslagen
m. m. Resultatet av arbetet föreligger i form av betänkande den 6 oktober
1961 — »Utsökningsrätt I» (SOU 1961: 53) — med förslag till vissa partiella
reformer som det funnits angeläget att snarast genomföra.

Över betänkandet har efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,
riksrevisionsverket, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro,
Västernorrlands och Norrbottens län, överexekutorerna i Göteborg och
Norrköping samt uppbördsutredningen.

Överståthållarämbetet har bifogat yttrande av exekutionsdirektören i
Stockholm. Länsstyrelserna har överlämnat, länsstyrelsen i Malmöhus län
yttranden från överexekutor i Malmö och stadsfogdarna därstädes ävensom
från landsfiskalen-utmätningsmannen i Eslövs distrikt samt landsfiskalerna
i Höganäs, Mörarps och Svedala distrikt, länsstyrelsen i Örebro län yttranden
från landsfiskalen-utmätningsmannen i Karlskoga distrikt, landsfiskalen
i Lekebergs distrikt och styrelsen för länsavdelningen av föreningen
Sveriges landsfiskaler, länsstyrelsen i Västernorrlands län yttranden från
landsfiskalerna-utmätningsmännen i Sköns och Sollefteå distrikt, landsfiskalerna
i Kramfors, Torps och Ramsele distrikt, stadsfogdarna i Härnösand
och Sundsvall ävensom Västernorrlands länsavdelning av föreningen Sveriges
landsfiskaler samt länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från
landsfiskalerna-utmätningsmännen i Bodens, Gällivare, Kiruna och Piteå
distrikt och stadsfogden i Luleå. Överexekutorerna i Göteborg och Nori-köping
har var för sig bifogat yttranden av förste och andre stadsfogdarna i
staden.

Riksförsäkringsverket har avgivit infordrat utlåtande i vad angår frågan
om införsel i sjukpenning. Ämbetsverket har därvid samrått med Svenska
sjukkasseförbundet och Socialförsäkringsbolagens förening.

Tillfälle att avgiva yttrande över betänkandet har även beretts uppbördsorganisationskommittén,
Sveriges advokatsamfund, Föreningarna Sveriges
landsfiskaler och Sveriges stadsfogdar, Svenska exekutionsmännens riksförbund,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas
riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Stockholms stads
rättshjälpsanstalt, Göteborgs stads rättshjälpsanstalt, Fredrika-Bremer-Förbundet,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Yttranden bär inkommit från samtliga utom uppbördsorganisalionskommittén.

Yttranden har jämväl inkommit från Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister
och Svenska företagares riksförbund. Dessutom har besvärssakkunniga
ingivit en av betänkandet föranledd promemoria angående förfarandet
i utsökningsmål.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Sedan lagrådets utlåtande över lagberedningens förenämnda förslag inhämtats,
har ärendet varit föremål för ytterligare överväganden inom justitiedepartementet.

Gällande utsökningsrätt

Den främsta källan till utsökningsrätten är alltjämt 1877 års utsökningslag
(UL), som trädde i kraft den 1 januari 1879 och då ersatte utsökningsbalken
i 1734 års lag. UL har under sin giltighetstid ändrats i åtskilliga avseenden.
Mest genomgripande var de ändringar som skedde genom 1912 års
lagstiftning om exekution i fast egendom. När landsfiskal vid 1917 års omorganisation
av fögderiförvaltningen blev utmätningsman på landet, vidtogs
åtskilliga ändringar av praktisk-organisatorisk art. År 1919 ändrades reglerna
om vad som skall undantagas från utmätning, de s. k. beneficiumreglerna,
vilka även senare jämkats. En reform av principiell räckvidd skedde
genom 1937 års lagsökningslag, som flyttade lagsökningsprocessen från utsökningsmyndighet
till judiciell myndighet. Samma år tillkom den s. k. lex
Marsjö med vissa nya bestämmelser om utmätning och realisation av fordran
och annan rättighet. Vidare har UL år 1946 ändrats i åtskilliga delar
med anledning av nya rättegångsbalken. Under årens lopp har UL också i
övrigt ändrats på olika punkter — ofta i samband med lagstiftningsarbeten
på andra rättsområden.

Vid sidan av utsökningslagen har tillkommit annan exekutionsrättslig lagstiftning,
framför allt 1917 års lag om införsel i avlöning, pension eller livränta
(InfL). Till InfL ansluter sig den samtidigt tillkomna lagen om förbud
för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket. Praktiskt betydelsefulla
är vidare de exekutionsrättsliga bestämmelserna i 1915 års lag om avbetalningsköp
(AvbL).

UL, AvbL och InfL kompletteras av de s. k. dagbokskungörelserna (DbKU
och DbKInf), båda från år 1917. I administrativ ordning har också meddelats
särskilda kungörelser om domsverkställare och om exekutionsbiträden.
Av praktisk vikt särskilt för utmätningsmännens förrättningar enligt UL
och AvbL är vidare 1878 års förordning angående ersättning till förrättningsmän
för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän m. in.
(ErsF 1878).

På grundval av konventioner med främmande stater har tillkommit flera
lagar om verkställighet av utländska domar m. in. De viktigaste är 1931 års
lag om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland,
Island eller Norge (Nord IndrL) samt 1932 års lag om erkännande och
verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge
(Nord VerkstL). 1931 års lag har nyligen ersatts av lagen den 21 september
1962 om indrivning i Sverige av underhållsbidrag fastställda i Danmark,
Finland, Island och Norge.

Bland lagar som kompletterar UL förtjänar slutligen nämnas 1921 års

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

lag om utmätningsed, som reglerar frågan om utmätningsgäldenärs skyldighet
att under edsplikt uppgiva sina tillgångar, samt 1955 års lag med särskilda
bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

UL äger icke direkt tillämpning på utmätning för utskylder, allmänna
avgifter, expeditionslösen, hantlangning vid laga skifte eller »annat dylikt»
(14 § Up). Genom särskilda stadganden i 1953 års uppbördsförordning
(UppbF) och tillämpningskungörelsen till denna förordning (TK UppbF)
har emellertid bestämmelserna om utmätning i UL med vissa modifikationer
gjorts tillämpliga även i dessa fall. — I fråga om verkställighet av beslut,
varigenom någon i brottmål dömts till böter eller vite in. m., gäller
med visst förbehåll ULs utmätningsbestämmelser enligt särskild föreskrift
i 22 § Up. En undantagsföreskrift som vidgar gäldenärens beneficium meddelas
i 4 § andra stycket av 1937 års lag om verkställighet av bötesstraff.

Bestämmelserna om verkställighet av anspråk som tillkommer det allmänna
på offentligrättslig grund har mycket stor betydelse. Restlängder
eller indrivningskort för skatter, respektive saköreslängder eller indrivningskort
för böter är i själva verket de exekutionstitlar som tillämpas
mest.

Huvuddragen av lagberedningens förslag

Beredningen understryker i sitt betänkande, att frågan om revision av
utsökningsrätten rör såväl materiellträttsliga och processuella som organisatoriska
problem samt att beredningen nu ej är beredd att taga slutlig
ståndpunkt i den organisatoriska frågan. Sin preliminära inställning i denna
fråga har beredningen närmare utvecklat i remissutlåtanden över stadsdomstolsutredningens
och polisutredningens betänkanden.

Bland de önskemål som i övrigt framställts om ändringar inom utsökningsrätten
finns enligt beredningen flera som vart för sig rör mera begränsade
praktiska spörsmål, särskilt beträffande utmätning och införsel, och
som i viss utsträckning kan upptagas till behandling utan samband med
en mer eller mindre djupgående organisatorisk omdaning och utan avvaktan
på fullständig genomgång av ämnet. Visserligen kan det — anför beredningen
— alltid befaras, att partiella ändringar på området kan behöva
framdeles modifieras. Enligt beredningens mening kan dock denna invändning
ej tillmätas avgörande vikt, när det gäller aktuella missförhållanden
som i dagliga livet gör sig gällande. Beredningen har ansett, att med
förtur bör upptagas dels ett antal spörsmål om utmätning och handräckning,
dels hela införselinstitutet och har planlagt sitt arbete därefter. Under det
fortsatta arbetet får visa sig, huruvida även andra spörsmål ägnar sig för
att upptagas med förtur.

Beredningen framhåller, att de partiella reformerna bör begränsas till
sådana frågor som är särskilt aktuella och som kan behandlas utan större
risk för att därå nedlagt arbete skall vara bortkastat vid den allmänna översynen
av utsökningsrätten. Uppgiften bör enligt beredningens mening ock -

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

så avgränsas så, att den snabbt kan genomföras och de ändrade bestämmelserna
hinner vara till nytta någon tid innan ett större förslag kan väntas
bli genomfört. Hur ett urval lämpligen bör äga rum, kan självfallet
vara föremål för delade meningar. Beredningen finner det också tydligt,
att ämnet för en partiell reform som ej genomförs efter systematiska grunder
blir ganska heterogent. Detta har beredningen dock ej ansett i och för
sig böra avskräcka, om det ej medför praktiska svårigheter i tillämpningen.
Beredningen har beslutat att först framlägga förslag rörande vissa frågor
som huvudsakligen rör utmätningsinstitutet samt att samtidigt upptaga ett
par begränsade spörsmål beträffande införsel.

I fråga om införsel har även andra viktiga önskemål framställts, och
enligt beredningens mening är införselinslitutet överhuvud ej så väl infogat
i rättssystemet. Av särskild betydelse beträffande införsel är — framhåller
beredningen — huruvida institutet i en eller annan form skall komma
till användning även för indrivning av andra fordringar än som nu
omfattas av införsellagen. Detta är tydligen en ömtålig och svårlöst fråga.
Även andra alternativ än utvidgning av det nuvarande införselinstitutet behöver
närmare prövas. Beredningen har trott det vara lämpligt att i ett
senare delbetänkande framlägga förslag om införselinstitutet i dess helhet.

Bland de spörsmål rörande utmätningsinstitutet som beredningen valt
att nu behandla står till en början frågan om rätt att erhålla utmätning
på grund av avtal om underhållsbidrag m. in. (54a§i
förslaget till lag om ändring i UL). Beredningens förslag i denna del innebär
i stort sett en parallell till vad som redan gäller om införsel. Enligt den
föreslagna huvudregeln skall, på grund av skriftligt avtal som bevittnats
av två personer, utmätning få äga rum för bidrag, som någon enligt avtalet
skolat utgiva till fullgörande av underhållsskyldighet jämlikt giftermålseller
föräldrabalken.

Beredningen har också upptagit ett aptal viktiga spörsmål beträffande
utmätningsmans lokala kompetens (2, 56, 56 a, 69, 183 och
185 §§ i nyssnämnda förslag). Utmätning skall enligt förslaget alltid få
sökas hos utmätningsmannen där gäldenären har sitt hemvist. I fråga om
egendom som finns på annan ort skall emellertid utmätning också få sökas
där egendomen är, och utmätning av fordran i pengar skall därjämte få
sökas där den förpliktade, sekundogäldenären, är. Utmätningsman som enligt
någon av dessa behörighetsregler upptagit mål om utmätning till behandling
skall, för det fall att åtgärd erfordras inom annan utmätningsmans
område, ha flera olika möjligheter att åstadkomma en lämplig lösning.
Dels skall han själv kunna vidtaga åtgärden, genom att bege sig in på
den andre utmätningsmannens område. Dels skall han äga påkalla biträde
med åtgärden av den andre utmätningsmannen. Slutligen skall han också
få överlämna hela målet till den andre, om det är ändamålsenligt. Förslaget
innebär bland annat större frihet att välja lämplig plats för exekutiv auktion
å lös egendom, varigenom man hoppas att ett bättre ekonomiskt resultat
av verkställigheten skall kunna vinnas.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

En fråga som enligt beredningens mening bör särskilt övervägas är, huruvida
bestämmelserna om överlämnande av mål lämpligen kan göras tilllämpliga
i fråga om utmätning, vilken ingår som led i indrivningsförfarande
beträffande böter, skatter o. 1., och huruvida man i så fall bör ändra gällande
föreskrifter om handräckning i sådana ärenden. Till denna fråga anser
sig beredningen icke böra taga ställning. Beredningen framhåller emellertid,
att anledning torde finnas att överse de författningar som närmare
reglerar skatte- och bötesindrivningen för att i den mån så prövas lämpligt
bringa dem till överensstämmelse med den ordning som föreslås för de
enskilda målen.

Vidare har beredningen upptagit frågor angående gäldenärens underrättande
i mål om utmätning (59, 60, 79 och 84 §§ i förslaget
till lag om ändring i UL). Mera tidsenliga former föreslås för gäldenärens
underrättande före utmätning, och förslaget innehåller även bestämmelser
som avser att trygga gäldenärens intresse av att få kännedom om
utmätning som skett i hans frånvaro. Detalj föreskrifter i dessa hänseenden
skall enligt förslaget meddelas i administrativ väg. Beredningen menar, att
de av beredningen föreslagna underrättelsebestämmelserna skall användas
även vid utmätning, vilken ingår som led i indrivningsförfarande beträffande
skatter, böter o. 1.

Vidgad befogenhet att tillgripa interimistiska åtgärder skall
enligt förslaget tilläggas utmätningsman för det fall att utmätning eller
kvarstad icke genast kan verkställas (60 a och 183 §§). Sådan åtgärd skall
emellertid ej få upprätthållas längre än som oundgängligen erfordras och
högst två veckor.

En annan ökning av utmätningsmans befogenheter innefattas i förslaget
att utmätningsman själv skall äga föranstalta om rättelse av utmätning,
när det visar sig att den kommit att omfatta tredje mans egendom
eller egendom som eljest ej bort utmätas (77 §). Rättelse skall dock ej få
vidtagas senare än två veckor från det förrättningen ägde rum.

ULs regler angående tidsfrister och utmätningsmans ansvar
i mål om utmätning föreslås ändrade i viktiga hänseenden
(52, 86, 88 b, 88 c, 162, 163, 165, 207 och 216 §§). Huvudprinciperna skall
vara, att utmätningsman skyndsamt skall vidtaga vad på honom ankommer
för alt utmätningen skall verkställas och att han, sedan utmätning väl skett,
skall utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga åtgärder för att försäljning
skall komma till stånd. Utmätningsförrättning skall såvitt möjligt hållas
i stad inom två veckor och på landet inom fyra veckor och försäljning i regel
ske inom tre månader från utmätningen, med möjlighet till uppskov.
Tidsfristerna för försäljning av utmätt egendom skall äga tillämpning även
beträffande övcrexekutor och särskilt förordnad auktionsförrättare, t. ex.
vid exekutiv försäljning av fast egendom. Det speciella skadeståndsansvar
som nu gäller för utmätningsman, om han försitter stadgad frist, föreslås
slopat. Enligt förslaget skall vidare borgenärens befogenhet att lämna anstånd
vidgas så, att en särskild sexmånadersfrist införes för anstånd med

28 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

själva utmätningsförrättningen och en annan frist av samma längd stadgas
för anstånd med realisationsförfarandet.

Beredningens förslag innefattar också vidgade möjligheter för utmätningsman
att lämna anstånd med vräkning (193 §). Om synnerliga
skäl är därtill, skall anstand kunna medges intill fyra veckor utöver
den obligatoriska varselfristen om fyra dagar. Längre anstånd än en vecka
får dock lämnas endast om skälig gottgörelse för hela anståndstiden erläggs
till hyresvärden och i övrigt otillbörligt intrång i sökandens eller annans
rätt icke vållas.

I ett särskilt avsnitt av beredningens förslag behandlas vissa verkställighets-
och fullfölj dsfrågor (53, 201—203, 208 a, 210,
218 och 218 a §§). Vid meddelande av beslut i utsökningsmål skall överexekutor
och hovrätt kunna förordna, att beslutet icke får verkställas förrän
det vunnit laga kraft. En särskild regel föreslås emellertid för det fallet att
överexekutor eller hovrätt undanröjer utmätning eller eljest föreskriver
ändring däri. I sådant fall skall redan verkställd åtgärd ej gå åter innan

ändringsbeslutet vunnit laga kraft, om ej annorlunda förordnats. _ Klago tiderna

i mål om utmätning föreslås jämkade så att de bättre skall tillgodose
rättssäkerhetens krav. Den viktigaste ändringen innebär, att klagoliden
vad angår själva utmätningen för både borgenär och gäldenär utsträcks
från 15 dagar till tre veckor och skall räknas från delfåendet av
protokoll eller bevis om utmätningen. — Vidare föreslås att högre instans,
även om den finner att utmätningsman saknat lokal kompetens, skall kunna
låta vidtagen åtgärd bestå, om vederbörande haft tillfälle att tillvarataga
sin rätt och åtgärden i övrigt var ändamålsenlig.

I fråga om handräckning enligt lagen om avbetalningsköp
har beredningen funnit lämpligt föreslå några ändringar, som
direkt ansluter sig till vissa av reformerna rörande utmätningsinstitutet
(se förslaget till ändrad lydelse av 10 § AvbL). Ändringarna avser frågorna
om utmätningsmans lokala kompetens, om underrättande av gäldenärenköparen
före handräckningen och om befogenhet för utmätningsmannen att
vidtaga interimistiska åtgärder.

De förslag till ändringar i införsellagen som beredningen
ansett sig höra framlägga i detta sammanhang ansluter sig endast på en
punkt direkt till ändringsförslagen rörande UL. Det gäller 1 § InfL — dess
innehåll har i redaktionellt och delvis även i sakligt hänseende jämkats till
överensstämmelse med den föreslagna 54 a § UL. Vidare föreslås ändrade
regler i fråga om möjligheten att uttaga äldre bidragsbelopp genom införsel.
Enligt förslaget skall införsel ej få äga rum till gäldande av bidragsbelopp,
som förfallit till betalning tidigare än två år före början av den
kalendermånad, under vilken verkställigheten skall ske (6 §). Sedan underhållsskyldigheten
upphört, får nu i regel införsel ej äga rum, även om
äldre bidrag utestår oguldna; undantag härifrån gäller endast i fråga om
underhållsbidrag som fader till barn utom äktenskap bär att erlägga till
barnets moder. Beredningen föreslår i stället som huvudregel, att införsel

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963 29

utan hinder av underhållsskyldighetens upphörande skall få fortgå intill
ett år därefter. Om den underhållsberättigade avlidit eller underhållsskyldigheten
mot frånskild make upphört till följd av att denne gift om sig,
skall dock fortsatt införsel vara utesluten (8 §). En mindre jämkning föreslås
i reglerna om arbetsgivares redovisningsskyldighet. Det skall enligt
förslaget öppnas möjlighet till redovisning även i annan ordning än genom
insättning på tjänstepostgirokonto som utmätningsmannen anvisar (11 §).
Slutligen föreslås, att införsel skall kunna erhållas också i sjukpenning och
annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller
av annan sådan anledning (19 §).

Vid ett möte med delegerade från Danmark, Finland och Norge har beredningens
förslag genomgåtts i huvudsakliga delar. Man enades därvid
om att det icke med hänsyn till det nordiska lagsamarbetet
på utsökningsrättens område kan anses möta något hinder att omedelbart
genomföra de av beredningen planerade partiella reformerna.

I anslutning till de föreslagna lagändringarna har beredningen också
upprättat utkast till administrativa föreskrifter. Vidare har
beredningen förordat, att frågan om införande av en schablonmässigt beräknad
exekutionsavgift görs till föremål för särskild utredning.

Lagberedningens förslag till lagtext har i de delar, som ej överensstämmer
med de i propositionen framlagda förslagen till lagtext, intagits i propositionen
såsom bilaga, s. 193—199.

Remissyttrandena

Lagberedningens förslag har i flertalet yttranden hälsats med tillfredsställelse.
Behovet av omedelbara lagstiftningsåtgärder på utsökningsrättens
område har allmänt vitsordats, och beredningens urval av ämnen för en
partiell reform har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Emellertid
har från några håll framförts önskemål om ytterligare lagändringar,
främst i utsökningslagen.

Även de sakliga lösningar som beredningen föreslår har i allmänhet tillstyrkts
eller till sina huvudgrunder lämnats utan erinran. De invändningar
som framställts gäller alltså i regel detaljfrågor.

Beträffande det närmare innehållet i remissorganens allmänna uttalanden
om lagberedningens förslag får utskottet hänvisa till propositionen s.
45—49.

3 Bihang titt riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 21

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Lagrådet

Lagrådet, som utlåtit sig beträffande lagberedningens förslag, har i huvudsak
lämnat förslagen utan erinran.

Beträffande lagrådets yttranden får utskottet hänvisa till propositionen
s. 28—36.

Departementschefen

Under de cirka 85 år som förflutit sedan ULs tillkomst har de sociala och
ekonomiska förhållandena i vårt samhälle radikalt förändrats. Även om
flera reformer under denna tid genomförts på olika områden av utsökningsrätten,
har likväl utsökningslagstiftningens huvudgrunder i mångt och mycket
lämnats orubbade. Det är därför naturligt, att denna lagstiftning med
tiden blivit i åtskilliga hänseenden föråldrad. En fullständig översyn av utsökningslagen
och därmed sammanhängande lagstiftning har med hänsyn
härtill igångsatts. Uppdraget att verkställa en sådan översyn har anförtrotts
lagberedningen.

När lagberedningen genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1960
erhöll detta uppdrag, framhöll jag, att det är många frågor av svårlöst och
komplicerad natur som ingår i detta lagstiftningskomplex och att det med
hänsyn till lagstiftningens otidsenlighet kan finnas behov av att vissa frågor
bringas till en snar lösning. Jag förordade därför, att lagberedningen
skulle vara oförhindrad att framlägga förslag till partiella reformer i avvaktan
på översynen av lagstiftningen i dess helhet.

Ett betänkande med förslag till sådana reformer föreligger nu. Huvudparten
av förslagen avser utmätningsinstitutet. Sålunda föreslås, att utmätning
under liknande förutsättningar som gäller för införsel skall kunna
erhållas på grundval av underhållsavtal. Vidare har frågan om utmätningsmans
lokala kompetens upptagits till närmare behandling. I denna del föreslås
bl. a. att utmätningsmannen i gäldenärens hemvist skall vara behörig
att verkställa utmätning av egendom oavsett om egendomen finnes inom
hans distrikt eller icke, med rätt för borgenären att om han det hellre vill
vända sig till utmätningsmannen i den ort där egendomen finnes. I anslutning
härtill förordas, att utmätningsman skall kunna erhålla befogenhet att
själv eller med biträde av annan utmätningsman vidtaga exekutiv åtgärd
utanför det egna tjänstgöringsområdet samt att i vissa fall överlämna mål
om utmätning till annan behörig utmätningsman. I betänkandet förordas
också mera tidsenliga former för gäldenärens underrättande före och efter
utmätning. Betänkandet innehåller även förslag om vidgade möjligheter för
utmätningsman att vidtaga interimistiska åtgärder till säkerställande av
utmätning. I betänkandet föreslås också den nyheten, att utmätningsman
skall inom viss kortare tid kunna själv rätta utmätning, som blivit felak -

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

lig. Den nuvarande regleringen av de tider, inom vilka olika utmätningsåtgärder
skall vidtagas, föreslås uppmjukad, så att större utrymme beredes
utmätningsmannen att förfara efter vad som påkallas av omständigheterna
i det enskilda fallet. Även andra frågor på utmätningsinstitutets område har
upptagits till behandling. Hit hör exempelvis frågan om mera enhetliga klagotider
än de som för närvarande gäller. Jämväl på andra områden än utmätningsinstitutets
föreslås nu reformer. Sålunda förordas en utvidgning av
möjligheterna att medge anstånd med vräkning. I fråga om handräckning
för återtagande av avbetalningsgods ansluter sig dessa nära till vissa av de
reformer, som föreslagits för utmätningsmålens vidkommande. På införselinstitutets
område är däremot väsentligen fråga om mera fristående reformåtgärder.
Vissa av dem tager sikte på att förbättra den underhållsberättigades
möjligheter att verkligen få ut det underhåll, som tillkommer honom.
För detta ändamål föreslås t. ex. en avsevärd utvidgning av rätten att utan
hinder av underhållsskyldighetens upphörande få fortsatt införsel för utestående
underhållsbidrag. Slutligen föreslås att möjlighet införes att erhålla
införsel i sjukpenning och vissa andra dagsersättningar.

Att behov av snara reformer föreligger på de områden av exekutionsrätten,
som upptagits till behandling i det framlagda förslaget, har knappast
ifrågasatts från något håll. Ej heller eljest har urvalet av ämnen för en partiell
reform mött någon nämnvärd kritik från remissorganens sida. Även enligt
mitt bedömande förefaller urvalet lämpligt såväl med hänsyn till reformbehov
som ur de övriga synpunkter, som är av betydelse när det gäller
att bestämma föremålet för en partiell reform. Sant är, att förslagen rör
tämligen olikartade ämnen och därför, såsom lagberedningen själv framhållit,
kan synas något heterogena. Förslagen uppbäres emellertid i stor utsträckning
av gemensamma syften. Ett sådant syfte är att öka utsökningsväsendets
smidighet och effektivitet. Ett annat för olika förslag återkommande
motiv är önskemålet att stärka rättssäkerheten. Strävan att bereda
större utrymme för sociala hänsynstaganden framträder också i skilda förslag.
De sakliga lösningar, som beredningen föreslagit i de olika behandlade
frågorna, har i allmänhet rönt ett gynnsamt mottagande från remissorganens
sida, även om en del kritik på vissa vanligen begränsade punkter
förekommit. Icke heller lagrådets anmärkningar avser annat än enskildheter
i förslagen. För egen del hyser jag också den uppfattningen, att förslagen
är väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning. I anslutning till vad som
anförts i remissvaret från Föreningen Sveriges stadsfogdar vill jag framhålla,
att hinder icke bör möta att framdeles vidtaga jämkningar och justeringar
av den nu föreslagna lagstiftningen, om detta påkallas av erfarenheterna
vid den praktiska tillämpningen. På utsökningsrättens område, där
uppkommande frågor ofta måste lösas efter praktiska överväganden, är det
av värde, alt regleringen av sådana frågor får prövas någon tid i praktiken,
innan den samlade översynen av lagstiftningen slutföres.

Under remissbehandlingen har från vissa håll hävdats, att den föreslagna
lagstiftningen kommer att medföra ökad arbetsbörda för utmätningsmännen.
Det är sannolikt att somliga bestämmelser i den föreslagna lagstift -

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

ningen kommer att förorsaka utmätningsmännen mera arbete än motsvarande
regler i gällande rätt, om man skall nå syftet att i utsökningsförfarandet
vinna bättre resultat och större säkerhet än för närvarande. Andra
bestämmelser i förslagen torde åter öppna möjligheter till arbetsekonomiska
rationaliseringar. Med hänsyn härtill och till den förestående omorganisationen
av exekutionsväsendet är det vanskligt att nu uttala sig om det framtida
personalbehovet. Frågan om reformens inverkan på personalbehovet
torde få följas med uppmärksamhet under den närmaste tiden efter ikraftträdandet.

En fråga som tilldragit sig stort intresse under remissbehandlingen är
spörsmålet i vad mån den föreslagna lagstiftningen bör vara tillämplig vid
indrivning av böter, skatter, allmänna avgifter och dylikt. Om den föreslagna
lagstiftningen genomföres, lärer det enligt min mening vara påkallat
att göra en översyn av den administrativa regleringen av förfarandet vid
indrivning av böter, skatter och liknande avgifter. Därvid torde få närmare
övervägas i vad mån avvikande bestämmelser kan erfordras med hänsyn
till indrivningsförfarandets särart.

Den uppmärksamhet, som under remissbehandlingen ägnats frågan om
införande av en schablonmässigt beräknad exekutionsavgift ger mig slutligen
anledning anmärka, att Kungl. Maj:t den 1 december 1961 på förslag
av chefen för inrikesdepartementet förordnat sakkunnig att verkställa utredning
av denna fråga. Utredningsarbetet pågår.

De särskilda förslagen till ändring i utsökninglagen samt övriga förslag

Beträffande de särskilda redogörelserna för gällande rätt, lagberedningens
överväganden, remissyttrandena och departementschefens uttalanden i
anslutning till de olika förslagen får utskottet hänvisa till propositionen. Härvidlag
bör uppmärksammas att framställningen i propositionen ej ansluter
till respektive lagars paragraf följd utan följer den av lagberedningen tilllämpade
sakliga indelningen, som ovan återgivits i samband med redogörelsen
för huvuddragen i beredningens förslag. I fråga om ändringar i utsökningslagen
behandlas sålunda först spörsmålet om utmätning på grund
av avtal om underhållsbidrag, s. 52—61, och därefter i nämnd ordning utmätningsmannens
lokala kompetens, s. 61—87, gäldenärens underrättande i
mål om utmätning, s. 87—111, interimistiska åtgärder, s. 111—115, rättelse
av utmätning, s. 115—121, tidsfrister i mål om utmätning m. m., s. 121—138,
bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda tillämpningsföreskrifter, s. 138—
140, anstånd med vräkning, s. 140—150, vissa verkställighets- och fullföljdsfrågor,
s. 151—158, samt regler för ikraftträdande och övergångsbestämmelser,
s. 159—161. Härefter behandlas förslaget till lagar om ändrad lydelse
av vissa paragrafer i lösöreköpsförordningen, s. 161-—162, i rättegångsbalken,
s. 162, och lagen om avbetalningsköp, s. 163—167. Slutligen behandlas
förslaget till lag om ändring i införsellagen, ®. 167—191, samt förslag
till ändrad lydelse av 60 § 3 mom. uppbördsförordningen, s. 191—192.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Motionerna

I motionen II: 735 framhålles inledningsvis, att utsökningsförfarandet,
varom en betydande del av propositionen handlar, utgör ett av de viktigare
administrativa förfarandena. Emellertid avviker propositionens lagforslag,
enligt motionären, på åtskilliga punkter från de grundsatser som eljest tilllämpas
i förvaltningsförfarandet. Sedan motionären anmärkt, att det i förevarande
läge ej torde vara möjligt att företaga några mera genomgripande
ändringar i lagförslagets bestämmelser, göres i motionen vissa påpekanden
rörande utformningen av några av de nya reglerna för förfarandet i utsökningsmål.
Motionären anför därutinnan:

Från mera allmän synpunkt finns anledning att rikta uppmärksamheten på
12 § förslaget till lag om ändring i utsökningslagen, enligt vilken paragra
Kungl. Mai it skall bemyndigas att meddela närmare föreskrifter angaende
förfarandet i utsökningsmål. Detta stadgande är mycket vittgående. Enar
utsökningslagen själv innehåller regler om förfarandet i utsoknmgsma endast
i låssa begränsade avseenden, kommer — om stadgandet antages
Kungl. Mai :t att ha fria händer att i alla andra avseenden utfarda bestämmelser
i administrativ ordning om förfarandet. De ofta mest väsentliga reglerna
rörande förfarandet gäller hur utredningen skall avagabrmgas i ett
ärende, på vad sätt och i vilka former olika personer — parter och utanförstående
— kan dragas in som upplysningskalla i utredningen och dar alaggas
plikter. Icke minst i utsökningsmål, där fråga ej sällan ar om egendom
till vilken tredje man förbehåller sig rätt, kan — även om processen ar summarisk
— uppkomma behov av utredningsmöjligheter. Som exempel kan
anföras det i 60 a § lagförslaget angivna fallet, då anstand med utmatning
kan ifrågakomma under eu tid av upp till 2 veckor. Det föreslagna sta
gandet överlåter åt Kungl. Maj:t att på egen hand utfarda allehanda föreskrifter.
Uppenbarligen är här fråga om ämnen, som bor regleras genom
av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag.

Riksdagen har i ett annat fall nyligen uttalat sig om denna konstitutionella
fråga, nämligen i samband med 1960 års dechargegransknmg da fråga var
om förfarandet i kammarrätten. I anledning av att Kungl. Maj :t i administrativ
väg meddelat förfaranderegler för denna myndighet, framhöll konstitutionsutskottet
med hänsyn till kammarrättsprocessens betydelse och processreglernas
räckvidd, »att riksdagen principiellt bör medverka vid utformningen
av dylika regler». Utskottet fäste särskilt avseende vid »den utveckling
som gradvis ägt rum beträffande riksdagens medbestämmanderätt i
fråga om viktigare författningar». Mot bakgrund härav synes det föga konsekvent
att riksdagen nu, då det gäller ett annat viktigt administrativt förfarande,
avsäger sig medansvaret och ger Kungl. Maj:t eu in blanco-fullmakt
att lagstifta" om förfarandet i utsökningsmål.

Vid närmare studium av propositionen visar det sig att fullmakten i 12 s
är betydligt vidare formulerad än vad som erlordras för de ändamal som
åsyftas. Bestämmelsen avses nämligen skola främst utnyttjas för att giva
vissa preciserade regler om delgivning. Med hänsyn härtill synes 12 § första
stycket lämpligen kunna avfattas sålunda:

Närmaire föreskrifter angående delgivning av underrättelser eller handling
i utsökningsmål meddelas av Konungen.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 dr 1963

Kungl. Maj:t torde knappast behöva stöd i utmätningslagen för att kunna
utfärda praktiska regler om samverkan mellan utmätningsmän.

Härefter upptager motionen till behandling den i 77 § förslaget till lag om
ändring i utsökningslagen införda bestämmelsen om självrättelse. Sedan
motionären förklarat sig icke vilja motsätta sig det föreslagna institutets
införande i och för sig, anföres i motionen:

Beslut om rättelse enligt 77 § andra stycket lagförslaget innebär eu mateändring
av ett tidigare fattat beslut. Ur rättssäkerhetssynpunkt är därlor
nödvändigt att tydliga regler ges om hur det skall tillgå vid självrättelse.

,n huvudförutsättning för institutets användning måste, med den upplänning
det här givits, vara att det endast får tillgripas i fall då det är uppenbart
att ett fel begåtts. Tveksamma fall torde böra överlåtas åt överinstanserna
att efter besvär pröva i hittills bruklig ordning. Departementschefen
har också anslutit sig till denna uppfattning. Denna förutsättning bör dock
komma till uttryck i själva lagtexten.

En viss formalisering av beslutsförfarandet vid självrättelse torde vara
otrankomlig med hansyn till institutets karaktär av rättsmedel. Borgenä^en’
ratt regeimässigt inskränkes genom ett rättelsebeslut, måste beredas
tillfälle att yttra sig, varför orden »där så ske kan» bör utgå. Skulle borgenären
icke kunna anträffas, vilket dock endast undantagsvis torde bliva
ta,, maste man sålunda avstå från självrättelse och andra rättelsemöiliglietei
tillgripas. Det kan erinras om att för det i och för sig mindre vittgående
sj a Ivra 11 el s e i n s tit u te t, som finns att tillgå i mål angående konsumtionsbeskattning
(se 22 § RF om förfarandet vid konsumtionsbeskattning), gälfattad
Vedeib01ande skattskyldige ovillkorligen skall höras, innan beslut

77 § andra stycket skulle sålunda erhålla följande lydelse:

Finner utmätningsmannen, på grund av anspråk som i 69 § sägs eller
eljest uppenbart, att egendomen eller del därav ej bort utmätas, äger han
toranstalta om rättelse, sedan borgenären beretts tillfälle att yttra sig- dock
ma —--ägde rum.

trjdje stycket av 77 § stadgas det, att utmätningsmannen skall underratta
dem vilkas rätt är i fråga om åtgärd enligt 2 mom. Rätteligen bör utmat
ningsmannen, om han bestämt sig för att företaga självrättelse, avfatta
ett beslut harom och detta därpå enligt vanlig administrativ praxis delgivas
dem som beröres av beslutet, d. v. s. gäldenär, borgenär och ev. tredje
man. En dylik regel finns t. ex. stadgad rörande beslut om självrättelse i
ärende om konsumtionsbeskattning. Med hänsyn till självrättelsebeslutets
rattsverkningar bor det delgivas vederbörande i lika betryggande former som
beslutet om den ursprungliga utmätningsåtgärden. Tredje stycket i 77 S bör
omformuleras i enlighet härmed.

Särskilda problem uppkommer därigenom, att enligt lagförslaget två skilda
rattsmedel parallellt stå till förfogande, nämligen begäran om självrättelse
och anförande av besvär. Ur många synpunkter kan ifrågasättas huruvida
det ar lämpligt att låta båda rättsmedlen stå till buds samtidigt. Vanligt är
1a, f ra llknande fa}! i både svensk och utländsk rätt att endast ett rättsmedel
finns att tillgå i varje särskilt läge. Saken kompliceras ytterligare därigenom
att talan kan föras jämlikt 201 § andra stycket även mot självrättelsebeslut,
dock endast av borgenär. Åtskilliga praktiska olägenheter skulle ha
undvikits, om det stadgats — såsom numera är brukligt i modernare förvaltnmgsprocessuell
lagstiftning — att besvärsinlagan (klagoskriften enligt
utsokmngslagens ålderdomliga terminologi) skall ingivas till utmätnings -

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 196:i

mannen för vidare befordran jämte handlingarna i ärendet till överexekutor.
Med en sådan ordning skulle utmätningsmannen ha full överblick over
båda rättsmedlen. Härom mera i det följande.

Beslut i utsökningsmål meddelas — om utmätning kommer till stand
i form av bevis över verkställd utmätning. I 84 § lagförslaget har intagits
föreskrift härom. Däremot synes regler icke ha föreslagits om meddelande
av beslut, då i anledning av framställning från borgenär utmätning ej kommer
till stånd. I sådant fall synes borgenären vara hanvisad att begara ett
protokoll över förrättningen (se 84 § tredje stycket). Vad protokollet skaJl
innehålla och vilken betydelse det skall äga är frågor som synes ha lamnats
i stort sett obesvarade. Beträffande delgivning har visserligen den torbattringen
införts att gäldenären föreslås skola få till sig överlämnat eller sant
ett bevis om utmätningen, men regler om delgivning med borgenären och
berörd tredje man saknas alltjämt. Det kan tilläggas att terminologien, som
användes i 84 §, ej knyter an till vad eljest är brukligt i förvaltnmgsforfa randet.

. ..

Naturligt hade varit om regler hade föreslagits rörande iittormnmgen a\
det beslut utmätningsmannen har att meddela och ev. utföra i anledning av
en begäran om utmätning, och om sådana besluts innehåll och delgivning.

Behovet av klara regler framstår tydligt, då man övergår att studera besvärsreglerna.
I 201 § lagförslaget föreslås bestämmelser av innebörd att besvärstiden,
såvitt gäller talan av borgenär eller gäldenär, skall löpa från tidpunkten
för delgivning av protokoll eller av utmätningsbevis.

Det måste anses olämpligt att på detta sätt två olika tidpunkter kan tjana
som utgångspunkt för besvärstidens beräknande för en och samma person.
T
tersträvas att, som ovan antytts, över utmätningsförrättningens resultat upprättas
blott ett dokument, ett beslut, oavsett utgången samt att det därefter
obligatoriskt delgives alla berörda. Med utgångspunkt från sådana regler, som
skulle överensstämma med vad eljest förekommer i förvaltningsförfarandet,
kan ett sedvanligt besvärsförfarande enkelt byggas upp.

Genom en relativt måttfull omredigering av de föreslagna bestämmelserna
i 84 och 201 §§ av lagförslaget synes de ovan anförda synpunkterna kunna
tillgodoses.

I enlighet med vad redan angivits torde böra övervägas att omarbeta bestämmelserna
i 10 kap. utsökningslagen (200—210 §§) så, att man övergår
till den i modernt förvaltningsförfarande tillämpade ordningen att besvärsinlaga
(klagoskrift) skall ingivas till beslutsmyndigheten, d. v. s. till utmätningsmannen,
som översänder inlagan jämte akten i ärendet till överexekutor.
Härigenom vinnes bl. a. att det blir möjligt att också i utsökningsmål
frångå den eljest vanligen, övergivna ordning, varom stadgas i 205 §
utsökningslagen, enligt vilken det åligger klaganden att förete protokoll.

Motionen utmynnar i en hemställan, »att riksdagen ville för sin del besluta
antaga de ovan omförmälda lagrummen i förslaget till lag om ändring
» utsökningslagen i den lydelse som ovan föreslagits eller anvisats.»

1 motionen; 11:736 konstateras inledningsvis, att det nya stadgandet om
självrättelse innebär en betydande förbättring från tredje mans synpunkt.
Härefter anför motionärerna:

En olägenhet för tredje man som finns i nu gällande ordning vidlåder
emellertid också det framlagda förslaget. De rent praktiska möjligheterna

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

för tredje man att bevaka sin rätt på ovannämnda sätt har inte uppmärksammats
i tillräcklig grad. Till följd härav kan den nämnda förbättringen i
åtskilliga fall inte^ tillämpas på sätt som avsetts. De vanligaste exemplen härpå
torde finnas pa avbetalningsköpens område. Egendom som förvärvats genom
avbetalningsköp, som inte gäldats, kan undantagas från utmätning endast
om det vid förrättningen styrkes att tredje man har rätt till egendomen
i fråga. Man torde utgå från att köparen-gäldenären genom att förete
avbetalningskontrakt e. d. skall styrka tredje mans rätt. I många utmätningsfall
har dock gäldenären så dålig reda i räkenskaper och handlingar att han
helt enkelt inte kan styrka de faktiska omständigheterna. Om inte tredje
man då får kännedom om att utmätning ägt rum, har han givetvis ingen
inöj 1 ighet att bevaka sin rätt. Med den omfattning och geografiska utbredning
som avbetalningshandeln har måste dock tredje mans möjligheter att
få kännedom om utmätning anses alltför små.

De nu\ arande olägenheterna skulle kunna undvikas om utmätningsmannen
underrättade sådana personer som på grund av vad som framkommit
kan antagas ha någon rätt i den utmätta egendomen. Ett sådant förfarande
torde tillämpas i viss utsträckning, och vissa stadganden härom finns vad
gäller fast egendom. Beträffande lös egendom saknas sådant stadgande,
och underrättelseförfarandet tillämpas ingalunda regelmässigt. En uttrycklig
föreskrift om att utmätningsmannen skall underrätta tredje man, som
kan antagas ha rätt i den utmätta egendomen, skulle därför innebära en
betydande förbättring. Ett sådant stadgande kan givetvis ingå direkt i la§en
kunna övervägas vid den slutliga utformningen, som kommer

att följa efter den pågående översynen av utsökningslagstiftningen. F. n.
syn®s dock lämpligast att låta stadgandet ingå i de tillämpningsföreskrifter
som Kungl. Maj:t har att utfärda.___

Under hänvisning till det sålunda anförda hemställer motionärerna, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att i tillämpningsföreskrifter
med stöd av den föreslagna 12 § i utsökningslagen måtte intagas
stadgande av den innebörden att utmätningsmannen, därest det vid förrättningen
eller eljest framkommer skäl för antagandet att tredje man har
sådan rätt till utmätt egendom som avses i 69 § utsökningslagen, skyndsamt
skall underrätta denne om att utmätningen ägt rum.

Utskottet

Genom förevarande proposition framlägges förslag till vissa ändringar i
utsökningslagen och andra exekutionsrättsliga författningar. Förslagen grundas
på ett av lagberedningen avgivet betänkande i ämnet. I propositionen
förutskickas en fullständig översyn av utsökningslagen och därmed sammanhängande
lagstiftning. Emellertid har det befunnits föreligga behov av
snara reformer inom vissa områden av exekutionsväsen, varför redan nu
framlägges förslag till partiella reformer, som sålunda ansetts särskilt angelägna.

Propositionen berör främst utmätningsinstitutet. Härvidlag föreslås att
skriftligt, bevittnat avtal om fullgörande av underhållsskyldighet jämlikt
giftermåls- eller föräldrabalken skall kunna läggas till grund för utmätning.

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Motsvarande regler gäller redan beträffande införsel. Vidare föreslås nya
regler om utmätningsmans lokala behörighet, enligt vilka gäldenärens hemvist,
den ort där han är bosatt, i första hand skall vara bestämmande. Denna
huvudregel föreslås kompletterad med vissa alternativa kompetensregler.
Ytterligare föreslås införande av mera tidsenliga former för gäldenärens
underrättande om förestående utmätning samt regler för gäldenärens underrättande
om verkställd utmätning. Vidgad befogenhet för utmätningsman
att vidtaga interimistiska åtgärder till säkrande av framtida utmätning ävensom
möjlighet för utmätningsman att inom vass tid själv rätta felaktig utmätning
föreslås. Förslaget till ändring i utsökningslagen upptager även
nya regler angående tidsfrister för verkställande av utmätning och realisation
av utmätt gods. I sistnämnda hänseende innebär förslaget att uppskovsmöjligheterna
vidgas. I detta sammanhang må även antecknas, att det utmätningsman
enligt nu gällande utsökningslag åvilande, särskilda ansvaret
för skada i följd av överskridande av stadgad frist för utmätning och försäljning
av utmätt gods föreslås bortfalla. Jämväl beträffande vräkning
föreslås vidgade möjligheter att lämna anstånd.

I fråga om införsel föreslås nya preskriptionsregler, enligt vilka preskriptionstiden
skall räknas tillbaka från början av den månad, varunder verkställighet
skall ske och ej såsom nu från dagen för införselbeslutet. Vidare
föreslås den nu gällande regeln, att införsel i allmänhet ej kan äga rum
sedan underhållsskyldigheten upphört, bli upphävd. Slutligen föreslås införsel
kunna äga rum jämväl i sjukpenning och viss annan dagersättning.

I anslutning till reformerna rörande utmätningsinstitutet föreslås vissa
ändringar i andra författningar.

Utskottet finner förslaget till lagstiftningsåtgärder väl avvägt. Det förefaller
ägnat att öka utmätningsinstitutets effektivitet och synes jämväl ge
utrymme för anpassning till omständigheterna i det enskilda fallet. I sistnämnda
hänseende må särskilt framhållas de föreslagna reglerna om utmätningsmans
lokala kompetens och hans befogenhet att tillgripa interimistiska
åtgärder ävensom reglerna om tidsfrister för försäljning av utmätt
gods och för verkställande av vräkning. Jämväl synes de föreslagna reformerna
i stort ägnade att stärka rättssäkerheten inom förevarande rättsområde.

Vid sin bedömning av de nu framlagda förslagen har utskottet särskilt
fäst avseende vid det förhållandet, att utsökningslagen och därtill anslutande
författningar är föremål för en allmän översyn, samt förutsatt, att
hinder icke bör möta att framdeles vidtaga de jämkningar av den nu föreslagna
lagstiftningen, som det fortsatta reformarbetet och vunna erfarenheter
inom det berörda rättsområdet kan påkalla.

I det följande upptager utskottet till närmare behandling allenast de stadganden
i förslaget till lag om ändring i utsökningslagen, som beröres av
förenämnda motioner. I övrigt har utskottet ej funnit anledning att yttra
sig över de särskilda stadgandena.

I motionen II: 735 framföres erinringar mot del i 12 § förslaget till lag

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

om ändring i utsökningslagen lämnade bemyndigandet för Konungen att
meddela närmare föreskrifter angående förfarandet i utsökningsmål. I detta
sammanhang må anmärkas att utmätningsman förutsättes få befogenhet
att i mål, som upptagits av honom, påkalla eller själv vidtaga åtgärd utom
sitt tjänstgöringsområde (2 § 3 mom.) ävensom att utmätningsman i förslaget
förutsättes få befogenhet att, när fråga är om utmätning av fast egendom
på annan ort, eller i andra särskilda fall överlämna mål om utmätning
till annan behörig utmätningsman (56 § 4 mom.). I nu nämnda hänseenden
skall det tillkomma Konungen att utfärda närmare föreskrifter. Vidare förutsättes,
enligt uttalanden av departementschefen, att Konungen med stöd
av 12 § i förslaget skall meddela närmare föreskrifter om tillvägagångssättet
vid gäldenär underrättande om förestående respektive verkställd utmätning
ävensom om innehållet i sådan underrättelse.

I anslutning till nu ifrågavarande förslag till bemyndigande har departementschefen
uttalat, att åtminstone på reformarbetets nuvarande stadium,
där det i någon mån gäller att i praktiken pröva sig fram till lämpliga handläggningsformer,
bestämmelser rörande olika enskildheter i förfarandet
bör kunna utfärdas i administrativ ordning. Departementschefen har jämväl
framhållit att, sedan praktiska erfarenheter vunnits av de nu föreslagna
partiella reformerna, det torde under det fortsatta reformarbetet få närmare
övervägas, om förfarandet i utsökningsmål bör i större utsträckning
än nu regleras i själva utsökningslagen.

Utskottet anser sig i nuvarande läge kunna i huvudsak instämma i vad
departementschefen sålunda anfört. Emellertid vill utskottet i förevarande
sammanhang understryka vad lagberedningen uttalat därom, att ifrågavarande
stadgande i 12 § icke innebär någon befogenhet att i den administrativa
regleringen avvika från utsökningslagens bestämmelser i processuellt
eller materiellt hänseende. Utskottet, som förutsätter att den i motionen
upptagna frågan blir föremål för överväganden vid den kommande allmänna
översynen av utsökningsrätten, anser sig således kunna, med motsvarande
avslag å motionen såvitt nu är i fråga, tillstyrka bifall till propositionen
i förevarande del.

I samma motion yrkas jämväl att den i 77 § 2 mom. förslaget till lag om
ändring i utsökningslagen intagna bestämmelsen om självrättelse måtte utformas
så, att borgenären ovillkorligen skall beredas tillfälle att yttra sig
innan ifrågasatt rättelse vidtages.

Ifrågavarande institut har, såsom framgår av vad departementschefen uttalat
i saken, tillskapats för att bereda möjlighet att snabbt och utan onödiga
formaliteter få rättelse till stånd, där misstag förelupit. Självrättelse
får emellertid ej ske senare än fjorton dagar från det förrättningen ägde
rum. Enligt utskottets mening torde möjligheten till självrättelse kunna
gagna icke blott gäldenären och tredje man utan även borgenären. Jämväl
för denne måste det nämligen vara av värde att eu felaktig utmätning undanröjes
så snabbt som möjligt och utan de formaliteter som är förknippade
med ett besvärsförfarande. Då — såsom departementschefen under -

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1063

strukit — självrättelse ej är avsedd för andra fall än då det står utom tvivel,
att utmätningen blivit felaktig, och då borgenären, liksom övriga berörda
parter, enligt förslaget genast skall underrättas om vidtagen självrättelse,
emot vilken f. ö. särskild talan skall kunna föras, synes krav på
att borgenären ovillkorligen skall sättas i tillfälle att yttra sig i frågan
icke böra uppställas. Genom en sådan regel skulle, utan att därmed något
väsentligt vunnes med avseende å borgenärens rätt, syftet med den nu föreslagna
och i och för sig väl befogade bestämmelsen kunna komma att bli
förfelat. Utskottet får således jämväl i denna del, med motsvarande avslag
å motionen, tillstyrka bifall till propositionen.

I förenämnda motion göres jämväl gällande, att utmätningsmans beslut
om självrättelse bör delgivas vederbörande under lika betryggande former
som gäller för underrättelse om beslut om den ursprungliga utmätningsåtgärden
och att 77 § 3 mom. i förslaget bör omformuleras i enlighet därmed.

Jämlikt nyssnämnda stadgande skall utmätningsmannen bl. a. genast
underrätta dem, vilkas rätt är i fråga. I 201 § 2 mom. i samma förslag
stadgas, att borgenären äger föra talan mot vidtagen rättelse och att sådan
talas skall föras inom tre veckor från den dag, han erhöll del av protokoll
eller underrättelse om åtgärden. Slutligen gäller i fråga om underrättelse
om företagen utmätning enligt föreslagna stadganden i 84 § 1 och 2
mom. att utmätningsmannen skall till gäldenären överlämna bevis om verkställd
utmätning, om denne är närvarande, genast och eljest genom bevisets
översändande nästa söckendag med posten eller på annat lämpligt sätt.

Enligt utskottets förmenande föreligger ej fog för ett antagande att
formkravet satts lägre beträffande underrättelse om vidtagen självrättelse
än i fråga om underrättelse om företagen utmätning. I båda fallen skall
nämligen tiden för klagan mot respektive åtgärd räknas från den dag då
klaganden erhöll del av underrättelsen och vid sådant förhållande torde
överbringandet av underrättelsen i båda fallen komma att ske under sådana
former, att bevis om dagen för överbringandet säkras. Huruvida formerna
för överbringande av underrättelse jämlikt 73 och 84 §§ i förslaget
i och för sig kan anses som betryggande kan naturligen vara föremål för
delade meningar. Emellertid torde vid tiden för den slutliga översynen av
utsökningslagen sådan erfarenhet ha vunnits i förevarande hänseende, att
eventuellt behov av skärpta formregler då kan bli beaktat.

I motionen II: 735 framhålles ytterligare, att de i 84 § i förslaget intagna
bestämmelserna allenast hänför sig till gäldenären och de fall då utmätning
kommit till stånd. Däremot saknas föreskrifter om huru skall förfaras
då utmätning ej kommer till stånd och om underrättelse till borgenären
och berörd tredje man. Enligt motionären bör en sådan ordning eftersträvas,
att över utmätningsförrättningens resultat uppsättes blott ett dokument,
ett beslut, oavsett utgången och att detta därefter obligatoriskt delgives
alla berörda parter.

Jämväl i motionen 11:736 påyrkas föreskrifter av innebörd, att utav

40 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

företagen utmätning berörd tredje man skall underrättas om åtgärden. Enligt
motionärerna torde dock sadan föreskrift kunna utfärdas i administrativ
ordning.

I fråga om borgenärens underrättande om resultatet av utmätningsförrättning
finnes inga bestämmelser vare sig i nu gällande utsökningslag eller
i förslaget till lag om ändring i densamma. Borgenären erhåller ej heller
kallelse till utmätningsförrättningen. Han har således i första hand att bevaka
sitt intresse i samband med ansökningen om utmätning och därefter
får han hos utmätningsmannen skaffa sig kännedom om, när och var förrättningen
skall äga rum. Därest begärd utsökning ej kan äga rum, torde
det emellertid — liksom i sådana fall då begärd rättelse jämlikt 77 § i förslaget
ej vidtages åligga utmätningsmannen att lämna sökanden-borgenären
besked därom. Då utmätning kommer till stånd torde borgenären i
många fall ej ha något egentligt intresse av att omgående erhålla motsvarande
underrättelse som meddelas gäldenären. I många andra fall kan doek
tänkas att borgenären skulle vara betjänt av sådan underrättelse. Att ålägga
utmätningsmannen generell skyldighet att underrätta icke blott gäldenären
utan även borgenären om verkställd utmätning skulle enligt utskottet dock
kunna få till följd ökad arbetsbelastning för utmätningsmännen och ökade
kostnader utan att motsvarande fördel därmed vinnes. I allt fall anser sig
utskottet icke i förevarande stadium av lagstiftningsarbetet inom utsökningsrättens
område vilja förorda en sådan skyldighet.

Vad därefter angår yrkandena om regler eller föreskrifter om skyldighet
tör utmätningsmannen att underrätta tredje man får utskottet anföra:

I anslutning till förslag om införande av det ovan i annat sammanhang
berörda självrättelseinstitutet har lagberedningen anfört, att möjlighet
att vidtaga interimistiska åtgärder visserligen öppnas genom de uti
60 a § i förslaget upptagna bestämmelserna, men att sådana åtgärder lätt
medför dubbelarbete och ej ger samma skydd som utmätning. Om gäldenären
exempelvis uppger, att egendomen köpts på avbetalning med äganderättsförbehåll,
men ej kan förebringa någon bevisning därom, synes det enligt
beredningen mest praktiskt att — om ej annat finns att taga — egendomen
genast utmätes, varefter utmätningsmannen kan taga förbindelse
med uppgiven avbetalningssäljare och uppmana honom att styrka sin rätt.
Om denne därefter inkommer med vederbörligt kontrakt inom en kortare
frist, bör utmätningsmannen kunna låta utmätningen gå åter.

Nämnda uttalande tolkar utskottet så, att i sådana fall, då gäldenären
uppgivit att viss egendom tillhör tredje man och detta påstående kan antagas
ha fog för sig, utmätningsmannen bör i lämplig form söka kontakt
med den uppgivne ägaren. Vidare bör i detta sammanhang beaktas att gäldenären
enligt det nu framlagda förslaget skall erhålla underrättelse om förestående
utmätning i så god tid, att han kan beräknas få nödigt rådrum att
bevaka sin rätt. En gäldenär, som avser att vid kommande utmätning freda
viss, tredje man tillhörig egendom från sådan åtgärd, bör då ock ha viss möjlighet
att före förrättningen gå igenom för honom tillgängliga köpekontrakt

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

och dylika handlingar och eventuellt införskaffa felande sådana från tredje
man. I överensstämmelse med vad utskottet uttalat ovan i annat sammanhang
anser utskottet, att jämväl i nu förevarande hänseende vunna erfarenheter
bör beaktas vid det fortsatta lagstiftningsarbetet inom utsökningsrätten
och att f. n. något initiativ i det av motionärerna angivna syftet ej kan
anses erforderligt.

Jämväl vad i motionen II: 735 anförts beträffande de föreslagna besvärsreglerna
finner utskottet f. n. ej böra föranleda någon ändring i eller tilllägg
till de nu framlagda partiella reformförslagen. Därest erfarenheterna
av de nu föreslagna reglerna — uti 201 § i förslaget stadgas, att gäldenär
eller borgenär, som vill klaga, skall inkomma till överexekutor med klagoskrift
inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av protokoll eller bevis
om utmätningen — skulle visa sig medföra av motionären befarade olägenheter,
bör emellertid ifrågavarande spörsmål upptagas till förnyat övervägande
i anslutning till den allmänna översynen av utsökningsrätten.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna II: 735 och II:

736, måtte bifalla förevarande proposition, nr 52.

Stockholm den 2 april 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Nyström, Arvidson, Erik
Svedberg, fröken Mattson, herrar Hilding, Svanström och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Landgren, östrand,
Fröding, Johansson i Dockered, Haglund, Martinsson och fru Nettelbrandt.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630583