Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960 (Utlåtande 1960:L1u18 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i kollektkungörelsen.

Första lagutskottet har behandlat en i andra kammaren väckt motion,
nr 97, av herrar Zetterberg i Stockholm och Svenungsson. I motionen anhålles
att »riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan
ändring av kungl. kungörelsen den 30 december 1953 angående kollekter,
att församlingskollekt må, utöver vad nu medgives, upptagas under
ytterligare 10 dagar om året».

Beträffande skälen för motionärernas anhållan får utskottet hänvisa till
motionen.

Gällande bestämmelser

I 1 § kungl. kungörelsen den 30 december 1953 angående kollekter, vilken
trädde i kraft den 1 januari 1954, har stadgats, att kollekt må upptagas
i samband med offentlig gudstjänst och andaktsstund, som förrättas i
svensk kyrkoförsamling inom riket, till understödjande av svenska kyrkans
mission, sjömansvård, diakoni, församlingsvård och övriga verksamhet
ävensom till annan verksamhet, som det kan anses angeläget för svenska
kyrkan att stödja.

Rikskollekt är kollekt, som upptages i rikets samtliga församlingar eller
vissa angivna församlingar tillhörande skilda stift. Om rikskollekts upptagande
bestämmer Kungl. Maj :t, som även fastställer kollektändamålet
och antalet dagar för kollektens upptagande samt huruvida kollekten skall
upptagas i samtliga församlingar inom riket eller blott i församlingarna
inom vissa stift eller delar av dessa. Om Kungl. Maj:t icke fastställt dag
och gudstjänsttillfälle, då kollekten skall upptagas, bestämmes detta av
vederbörande domkapitel för underlydande församlingar.

Stiftskollekt är kollekt, som upptages inom ett stift. Om stiftskollekts
upptagande och därmed avsett ändamål samt dag och gudstjänsttillfälle
härför bestämmer domkapitlet, som jämväl bestämmer i vilka av stiftets
församlingar kollekten skall upptagas. I varje särskild församling må icke
utan Kungl. Maj :ts tillstånd sammanlagt mer än tolv dagar om året tagas
i anspråk för stiftskollckter.

Församlingskollekt är kollekt, som upptages inom en församling. Om
upptagande av sådan kollekt beslutar församlingens kyrkoråd, som jämväl
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 1 avd. Nr 18

2 Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

själv bestämmer såväl ändamålet med kollekten som när kollekten skall
upptagas.

Därest synnerliga skäl föreligger och domkapitlet så medgiver, må pastor
flytta av domkapitlet bestämd dag för riks- eller stiftskollekts upptagande
i församlingen till annan dag i samma kalenderkvartal.

Remissyttranden

Utskottet har i den ordning, som § 46 riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttranden över motionen från domkapitlen i Uppsala och Skara
stift, Svenska kyrkans diakonistyrelse, Svenska kyrkans missionsstyrelse
och Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. Därjämte har Svenska prästförbundet
beretts tillfälle att yttra sig över motionen.

Av remissinstanserna finner prästförbundet lagändring i den av motionärerna
angivna riktningen önskvärd, medan domkapitlen i Uppsala och
Skara stift samt diakonistyrelsen avstyrker den föreslagna ändringen i
kollektkungörelsen.

Prästförbundet finner det angeläget att ökat utrymme beredes åt församlingens
egna kollekter. Förbundet förordar en ökning med sex dagar,
därvid motsvarande minskning borde avse rikskollekterna. Därvid torde i
första hand kollekter till socialt karitativa ändamål böra utgå. I andra
hand kunde kyrkliga ändamål, vilka även tillgodoses genom stiftsorganens
arbete, erhålla delad kollekt eller kollekt vartannat år i stället för varje år.

Domkapitlet i Uppsala stift har vid sitt yttrande fogat en sammanställning
över de 36 rikskollekter, som skall upptagas inom ärkestiftet under
år 1960. Rikskollekt upptages för:

Svenska kyrkans mission (två kollektdagar), Diakonistyrelsens allmänna
verksamhet (två kollektdagar), Sjömansvårdsstyrelsens allmänna verksamhet,
Svenska Bibelsällskapet, Fjellstedtska skolan, Svenska diakonisällskapet
(Ersta), Svenska kyrkans lekmannaskola, Svenska diakonsällskapet,
Samariterhemmet i Uppsala, Vårsta diakonissanstalt, Luleå stifts diakoniförening,
Luleå stiftsråds lekmannaverksamhet i lappmarken, Svenska missionssällskapet,
Stockholms stadsmission, Sveriges kristliga studentrörelse,
Sigtunastiftelsen, Diakonistyrelsens söndagsskolnämnd, Sveriges kyrkliga
studieförbund, Riksförbundet kyrklig ungdom, Nämnden för kyrkans presstjänst,
Lutherska världsförbundet, Svenska ekumeniska nämnden, Svenska
kyrkohjälpen, Diakonistyrelsens militärnämnd och förbundet soldaternas
vänner, till lika fördelning, Underhåll av kyrkor i Visby stift, Laurentiistiftelsen
i Lund och Sankt Ansgars stiftelse i Uppsala, till lika fördelning,
Svenska kyrkans frivilliga byggnadslånekassa, Svenska kyrkans småkyrkofond
och sällskapet för främjande av kyrklig själavård, till lika fördelning,
S:ta Katharinastiftelsen, Sofiaförsamlingen i Paris och Ulrika Eleonoraförsamlingen
i London samt Victoriaförsamlingen i Berlin (två kollektdagar),
till lika fördelning, Jerusalemsföreningen och Israelsmissionen, att fördelas
med 1/i resp. 3/4, Inomeuropeisk mission, Svenska kyrkans kommitté för
hjälp åt åldriga flyktingar och Rädda barnen, till lika fördelning.

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960 3

Domkapitlet uppger, att för stiftskollekter tagits i anspråk samtliga tolv
tillåtna dagar, och fortsätter:

Av det anförda framgår, att inom ärkestiftet kunna under år 1960 tolv
sön- och helgdagar tagas i anspråk för församlingskollekter. Härvid bör
emellertid observeras, att enligt praxis tillämpas kollektkungörelsens bestämmelser
sålunda, att skyldighet att upptaga riks- eller stiftskollekt å
därför föreskriven dag allenast avser sådan offentlig gudstjänst eller andaktsstund,
som är i lag eller annorledes föreskriven. Hinder synes därför
icke möta mot att å dag, vilken fastställts för upptagande av riks- eller
stiftskollekt, upptaga församlingskollekt vid annan offentlig gudstjänst
eller andaktsstund än som nyss nämnts.

Domkapitlet vill först framhålla att de ändamål, för vilka rikskollekter
upptagas, äro sådana, som för sin verksamhet äro i allt väsentligt hänvisade
till på frivillighetens väg insamlade medel och för vilka anslag av
allmänna medel icke utgå eller ens kunna utgå. Det är sålunda icke möjligt
för församling att genom anlitande av utdebiterade medel bidraga till verksamhet
av annan art än sådan, som ligger inom ramen för församlingens
lokala kompetens. Möjligheten för församling att anslå medel till riks kyrkliga

ändamål är alltså mycket begränsad.---Vad som anförts

rörande rikskollektsändamålen gäller i allt väsentligt även för de kollektändamål,
för vilka stiftkollekter upptagas.

Syftet med den föreliggande motionen är att bereda församlingarna
ökade möjligheter att genom församlingskollekter stödja angelägna lokala
verksamheter avseende församlingsvårdens olika grenar. Emellertid vill
domkapitlet framhålla att det är just denna verksamhet, som regelmässigt
faller inom församlingarnas lokala kompetens. Ett bifall till motionen skulle
därför lätteligen leda till att man genom församlingskollekter bestrider utgifter
för församlingsändamål, vilka rätteligen borde bestridas med av
församlingen anslagna medel och detta till förfång för sådana ändamål,
vilka icke annorledes än genom frivilliga gåvor kunna befrämjas.

I motionen har anförts, att den förestående revisionen av lagen om församlingsstyrelse
torde komma att begränsa församlingarnas kompetens i
fråga om anslagsgivning till sociala ändamål. Enligt domkapitlets mening
torde en eventuell sådan begränsning i varje fall icke komma att avse verksamhet
av egentlig kyrklig karaktär.

Då nuvarande avvägning mellan riks-, stifts- och församlingskollekter
enligt domkapitlets uppfattning är ägnad att tillgodose de skilda behoven
och något bärande skäl för en ändring icke förebragts, får domkapitlet
bestämt avstyrka den i motionen föreslagna ändringen av kollektkungörelsen.

Domkapitlet i Skara stift framhåller, att synnerligen starka skäl borde
förebringas för att redan nu åvägabringa ändring i 1953 års kollektkungörelse,
vilken ersatte en kungörelse av år 1950. Domkapitlet finner de av
motionärerna anförde synpunkterna beaktansvärda och anför vidare:

Det gäller emellertid här ett avvägningsproblem, varvid rikskyrkliga och
övriga kollektändamål måste vägas mot varandra. Enligt motionärernas
åsikt skulle eu reducering av rikskollekternas antal med tio icke behöva
medföra, att angelägna rikskyrkliga uppgifter bleve eftersatta. Domkapitlet

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

finner sig nödsakat att starkt ifrågasätta bärigheten av detta resonemang.
Det synes domkapitlet ofrånkomligt, att en ändring enligt motionärernas
förslag skulle innebära en betänklig minskning av angelägna rikskollekter.
Redan nu överhopas församlingarna med ansökningar om kollekter till
olika rikskyrkliga ändamål, som icke erhållit rikskollekt. Skulle ytterligare
tio rikskollekter borttagas, skulle dylika ansökningar komma att ytterligare
ökas och församlingarna komme att få än svårare att avväga mellan i och
för sig angelägna rikskyrkliga intressen och olika församlingsändamål.

Därtill kommer, att i många, sannolikt de flesta församlingar kollekttillfällena
icke äro hundraprocentigt utnyttjade. Enligt biblisk och urkristen
uppfattning (jämför 1 Kor. 10: 2) är varje söndag en kollektdag. Blir
gåvooffret ånyo ett oundgängligt moment i varje söndags- eller helgdagsgudstjänst,
synes detta i ett stort antal församlingar komma att medföra
en icke alldeles betydelselös utökning av antalet kollekttillfällen. En ändring
i nu nämnd riktning synes ej böra åstadkommas genom administrativa
åtgärder i annan mån, än gudstjänstordning och därmed handboksfrågor
kunna komma att beröras.

Med hänvisning till vad sålunda anförts finner sig domkapitlet för närvarande
icke kunna tillstyrka åtgärder i motionens syfte.

Diakonistyrelsen yttrar:

Vid bedömningen av motionens förslag torde det vara av vikt att erinra
om att Svenska kyrkan saknar möjlighet att utdebitera medel till kyrkliga
ändamål. Endast de lokala församlingarna äger denna rättighet. Församlingarnas
beskattningsrätt innesluter visserligen rätten att bevilja anslag
till rikskyrkliga institutioner, vilkas verksamhet kan vara till gagn för församlingens
medlemmar. Det kan även med tillfredsställelse noteras, att
medvetandet om riks- och stiftsorganens betydelse för lokalförsamlingarna
alltmera stärkts och att detta medfört en ökning av församlingarnas anslag
till allmänkyrkliga ändamål. Det torde dock få anses ostridigt, att de lokala
församlingarna genom beviljningsrätten har större möjligheter att tillgodose
sina ekonomiska behov än stifts- och rikskyrkan.

Det finns också av denna anledning en hel råd av för kyrkans arbete
centrala riks- eller allmänkyrkliga institutioner, vars verksamhet i avgörande
grad är beroende av de medel, som inflyter genom rikskollekten.
Skulle dessa kollektmedel reduceras eller i vissa fall rent av upphöra, måste
dessa institutioners arbete högst avsevärt försvåras och kunde i en del fall
helt omintetgöras. Det är för situationen betecknande, att den största delen
av de av Kungl. Maj :t fastställda rikskollekterna tillfaller sådana allmänkyrkliga
ändamål, som under en lång följd av år beviljats rikskollekt och
som enligt styrelsens mening ej heller i framtiden gärna kan avföras från
rikskollektlistan. På grund av detta stora antal närmast permanenta och
oundgängliga kollektändamål skulle en reducering av antalet rikskollekter
med tio betyda, att möjligheterna att bevilja rikskollekt för nya, i vissa
fall mera tillfälliga men för det kyrkliga arbetet dock vitala initiativ och
arbetsformer så gott som helt försvinner. Den möjlighet, som motionen påpekar,
att församlingen genom församlingskollekt äger rätt att även stödja
ändamål av allmänkyrklig karaktär torde icke kunna sägas ersätta eller
motsvara det ekonomiska stöd som kan erhållas genom en av Kungl. Maj :t
för alla församlingar fastställd rikskollekt.

Styrelsen är väl medveten om att vissa församlingar måste anses vara

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

i behov av ökat antal kollekttillfällen för församlingens egen verksamhet.
Det torde dock för dessa församlingar vara möjligt att erhålla dylika tillfällen
genom extragudstjänster av olika slag: vesprar, musikgudstjänster
o. d. Samtidigt vill styrelsen emellertid påpeka, att enligt tillgängliga uppgifter
ett stort antal församlingar icke synas utnyttja alla de fria kollektdagar,
som står till församlingarnas förfogande. Som exempel kan nämnas,
att till prästmötet i Göteborg 1957 biskopen i sin ämbetsberättelse anförde
följande:

»Det har klagats över att de kollektdagar, som står till församlingarnas
fria disposition, är för få. Det är då intressant att se, hur församlingarna
har utnyttjat dessa kollektdagar. 1956 hade församlingarna 15 fria kollektdagar
till förfogande. Det visar sig nu, att 51 församlingar icke utnyttjade
mer än 1—3 av dessa dagar, 90 utnyttjade 4—6, 65 utnyttjade 7—9 och
återstoden utnyttjade 10 eller mer. Endast 11 församlingar utnyttjade alla
dessa kollekttillfällen. Det är här helt naturligt i första hand fråga om
storstadsförsamlingarna, vilka ju var för sig kan vara så stora som hela
kontrakt på landet och därför har så många skiftande behov av frivilliga
insatser, som måste vädja till församlingens offervilja.

Erfarenheten ger alltså knappast vid handen, att församlingarna inte
skulle ha så många kollekttillfällen till förfogande, som de rimligen behöver.
»

På grund av vad som sålunda anförts vill diakonistyrelsen bestämt avstyrka
det i motionen framlagda förslaget att antalet rikskollekter genom
kungl. förordning begränsas till ett antal av tio rikskollekter mindre än
vad som enligt praxis för närvarande brukar beviljas.

Missionsstyrelsen framhåller, att rikskollekterna till svenska kyrkans
mission icke är att betrakta som kollekter för ett särskilt ändamål utan
ett uttryck för kyrkans väsentliga verksamhet och alltså icke kan åsidosättas
för stifts- eller församlingskollekter.

Sjömansvårdsstyrelsen förutsätter, att verksamheten vid de svenska sjömanskyrkorna
i utländska hamnstäder hör till de »angelägna rikskyrkliga
uppgifter», vilka icke skulle beröras av en eventuell reducering av antalet
rikskollekter.

Utskottet

I fråga om antalet dagar, vilka kan utnyttjas för kollekt, gives i kollektkungörelsen
föreskrift endast beträffande stiftskollekter: utan Kungl.
Maj :ts tillstånd må icke mer än tolv dagar om året tagas i anspråk för
dylika kollekter. För rikskollekts upptagande bestämmer Kungl. Maj :t antalet
dagar, som för år 1960 fastställts till 36 eller samma antal som 1958
och 1959. För församlingskollekt kan följaktligen under innevarande är
tolv söndagar och helgdagar komma i fråga.

I förevarande motion har hemställts om sådan ändring av kollcktkungörelsen,
alt församlingskollekt må utöver vad som nu mcdgives upptagas

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

under ytterligare tio dagar om året. Motionärerna har därvid angivit, att
det vidare utrymmet för församlingskollekter bör vinnas genom minskning
av antalet rikskollekter.

Den av motionärerna väckta frågan gäller ett avvägningsproblem, varvid
rikskyrkliga och övriga kollektändamål måste vägas mot varandra. Denna
avvägning blir givetvis speciellt svår i ett läge, då samtliga kollekttillfällen
blivit utnyttjade. Motionärerna har bl. a. framhållit, att utrymmet för församlingarnas
egna initiativ nu är ganska begränsat. Av remissyttrandena
framgår emellertid, att ett stort antal församlingar icke synes utnyttja
alla de fria kollektdagar, som står till församlingarnas förfogande, samt
att enligt praxis kollektkungörelsens bestämmelser tillämpas så, att skyldighet
att upptaga riks- eller stiftskollekt å därför föreskriven dag allenast
avser sådan offentlig gudstjänst eller andaktsstund, som är i lag eller annorledes
föreskriven. I fråga om nuvarande rikskollekter, vilka redovisats
ovan i utskottets utlåtande, har motionärerna icke angivit de ändamål, som
skulle beröras av den föreslagna minskningen av antalet rikskollekter.

Även om utskottet hyser förståelse för de syften, som uppbär motionen,
anser utskottet med hänsyn till det anförda skäl icke föreligga för en ändring
av kollektkungörelsen i motionens anda. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 97, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1960

På första lagutskottets vägnar:

EMIL AHLKVIST

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per Olofsson, Nyström och
Ferdinand Nilsson*;

från andra kammaren: herrar Landgren, Onsjö, Östrand, Ekström i
Björkvik, Edlund, fru Lidman-Frostenson, fröken Bergegren och herr Larsson
i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM SO
003250