Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962 (Utlåtande 1962:L1u16 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

Nr 16

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 februari 1962 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 63, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas, att förslag
framlägges till sådana ändringar i lagstiftningen, att lördagarna under
månaderna april och maj likställes med bankfridagar.

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

1) Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

72 §.

Inträffar växels---—--— — å söckendag.

Skall åtgärd--—----helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna juni, juli, augusti och september
samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

Vid beräkning--—------

Uppskovsdagar äge — — —--

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna april—september samt
påskafton, midsommarafton och julafton.

— ej medräknad.

---ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

1 Senaste lydelse av 72 §, se SFS 1961: 68.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml.l avd. Nr 16

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

2) Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Checks uppvisande

Då den-----

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna juni, juli, augusti och september
samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

(Föreslagen lydelse)

å söckendag.
helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna april—september samt
påskafton, midsommarafton och julafton.

55 §.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

3) Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173)
om beräkning av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av
lagstadgad tid2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
å söndag eller annan allmän
helgdag, å lördag under månaderna
juni, juli, augusti och september eller
å påskafton, midsommarafton eller
julafton, må åtgärden företagas å nästa
söckendag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
å söndag eller annan allmän
helgdag, å lördag under månaderna
april—september eller å påskafton,
midsommarafton eller julafton, må
åtgärden företagas å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

1 Senaste lydelse av 55 §, se SFS 1961: 69.

2 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1961: 70.

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

4) Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)

om skuldebrev

Häiigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §.

Är förfallotid---skuldebrevets utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid å
söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Lag samma vare, där
skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
vare enligt denna lag lördagar under
månaderna juni, juli, augusti och
september samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

Inträffar skuldebrevs förfallotid å
söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Lag samma vare, där
skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
vare enligt denna lag lördagar under
månaderna april—september
samt påskafton, midsommarafton och
julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna nr 562
i första kammaren av herr Alexander son och herr Hanson, Per-Olof, samt
nr 676 i andra kammaren av herr Fröding. Motionerna utmynnar i hemställan,
att riksdagen i anledning av propositionen i skrivelse till Kungi.
Maj :t måtte anhålla, att riksdagen snarast måtte föreläggas förslag till sådan
ändring av 1 kap. 15 § rättegångsbalken, att huvudförhandling vid allmän
underrätt icke behöver hållas å lördag.

Beträffande skälen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen
1:562.

Lagförslagens tillkomst

I skrivelse den 22 mars 1960, nr 105, anhöll riksdagen, under åberopande
av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 17, att inom Kungl. Maj:ts kansli måtte utarbetas förslag till lagstiftning
i överensstämmelse med syftet med två vid riksdagen väckta likalydande motioner
(I: 5 och II: 12) om sommarlördagars likställande med bankfridagar.

1 Senaste lydelse av 5 §, se SFS 1961: 71.

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

Med anledning av skrivelsen upprättades inom justitiedepartementet en den
31 augusti 1960 dagtecknad promemoria (stencilerad) med förslag i ämnet,
vilken blev föremål för sedvanlig remissbehandling. Därefter företogs år 1961
sådana ändringar i lagstiftningen, att lördagarna under juni, juli, augusti
och september jämställdes med bankfridagar. Inom justitiedepartementet
har vidare upprättats en den 11 januari 1962 dagtecknad promemoria (stencilerad),
vari föreslås, att med bankfridagar skall likställas även lördagarna
under april och maj.

Över sistnämnda promemoria har yttranden avgivits av hovrätten över
Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium —
som överlämnat yttranden från fyra handelskammare — generalpoststyrelsen,
bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands,
Gävleborgs och Västernorrlands län, Fullmäktige i riksbanken, Svenska
bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar,
Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund samt Riksförbundet
Landsbygdens folk. I ärendet har jämväl inkommit en skrivelse
från rådhusrätten i Södertälje. Svenska arbetsgivareföreningen, som beretts
tillfälle att avge yttrande, har förklarat sig avstå därifrån.

Gällande bestämmelser m. m.

I fråga om gällande bestämmelser och deras tillkomst tillåter utskottet sig
att hänvisa till den i propositionen å s. 6—10 intagna redogörelsen.

Behovet av nu föreslagen lagstiftning

I nu förevarande proposition lämnar chefen för justitiedepartementet följande
redogörelse för behovet av den föreslagna lagstiftningen:

»I årets statsverksproposition (Bil. 2 s. 7—10) har chefen för civildepartementet
anmält fråga om sommartidstjänstgöringen i statsförvaltningen och
därvid anfört i huvudsak följande.

Från vissa statliga myndigheter har inkommit framställningar om att den
arbetstidsinskränkning av högst 9 timmar i veckan, som nu kan medges under
högst tre månader av tiden juni—september, i stället skall få fördelas på
sex månader och förläggas så, att lördagarna blir helt tjänstefria, önskemål
om undanröjande av förefintliga hinder mot en sådan omfördelning och
förläggning av den nuvarande totala arbetstidsinskränkningen under sommarmånaderna
framfördes även av statstjänstemännens huvudorganisationer
vid de förhandlingar om vissa lönegradsändringar m. m., som under våren
1961 ägde rum mellan civildepartementet och organisationerna. Det förutsattes
i samband med förhandlingarnas avslutande, att frågan om sommartidstjänstgöringen
inom statsförvaltningen skulle närmare övervägas
inom civildepartementet.

Vid de överväganden som med anledning därav gjorts i civildepartemen -

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

tet, har kunnat konstateras att inom den privata sektorn av arbetsmarknaden
— framför allt inom Stockholmsområdet —- fria lördagar åtminstone
under sommarhalvåret i stor utsträckning tillämpas för personalgrupper
motsvarande dem, som inom statsförvaltningen har möjlighet till arbetstidsförkortning
under sommarmånaderna. Även vissa kommunala arbetsgivare,
bl. a. Stockholms stad, har under senare år övergått till att förlägga arbetstiden
så, att samtliga lördagar under sommarhalvåret blir tjänstefria.

En anpassning av förläggningen av arbetstiden för här avsedd personal i
statlig tjänst till vad som gäller för motsvarande personal på arbetsmarknaden
i övrigt bör eftersträvas, icke minst från rekryteringssynpunkt. Om riksdagen
icke har något att erinra häremot, bör det ankomma på Kungl. Maj :t
att vidtaga erforderliga åtgärder för att en sådan anpassning skall kunna
ske.

Med hänsyn till den utveckling mot fria lördagar under sommarhalvåret,
som ägt rum på den privata arbetsmarknaden, är en omprövning av sommararbetstidsbestämmelserna
nu motiverad. Efter övervägande av de olika
faktorer, som härvidlag gör sig gällande, och efter överläggningar med de
statsanställdas huvudorganisationer har chefen för civildepartementet funnit,
att nuvarande sommararbetstidsbestämmelser bör ändras och utformas
så, att myndighet, vid vilken sommararbetstid hittills fått tillämpas, får medge
att arbetstiden under månaderna april—september inskränkes med högst
4 1/2 timmar i veckan samt att arbetstiden under denna tid i första hand
förlägges så, att lördagarna blir tjänstefria. Avvikelser från en på dylikt sätt
förlagd sommararbetstid kan visa sig bli nödvändiga inom vissa speciella arbetsområden.
Den föreslagna ordningen innebär bl. a., att i gällande arbetstidsbestämmelser
intagen föreskrift om viss kortaste arbetstid för arbetsdag
icke skall gälla under tid, då myndigheten tillämpar sommartid.

Chefen för civildepartementet anför härefter i statsverkspropositionen
bl. a. följande:

Omfördelas nuvarande arbetstidsinskränkning på sex i stället för på tre
månader och utnyttjas densamma så, att personalen erhåller fria lördagar,
kan vissa problem uppkomma hos myndighet, som enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser skall hålla mottagningsexpedition öppen visst
antal timmar varje arbetsdag. Den tidigare nämnda ändringen i lagen den
30 maj 1930 (nr 173) om beräkning av lagstadgad tid innebär, att under
månaderna juni—september infallande lördagar vid tillämpning av lagen
likställes med sön- och helgdagar. Något behov av att under sådant förhållande
hålla expeditioner öppna på dessa lördagar för mottagande av handlingar,
vid vilkas ingivande viss förfallotid skall iakttagas, finnes inte. Tilllämpar
myndighet fria lördagar under april och maj månader, skulle det
däremot kunna bli aktuellt med jourtjänstgöring å lördagar under dessa
månader för personal å myndighetens mottagningsexpedition. Chefen for
justitiedepartementet avser emellertid att senare under riksdagen framlagda
förslag till lag angående ändring i nyssnämnda lag, varigenom även lördagar,
som infaller under april och maj, skulle komma att vid beräkning av
lagstadgad tid likställas med sön- och helgdagar. Därest en sådan lagändring
sker, torde mottagningsexpeditionerna kunna hållas stängda på lördagar
under hela den lid, då myndigheten tillämpar sommartid.»

6 Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

Departementspromemorian den 11 januari 1962

I promemorian vari redogöres för 1961 års reform på förevarande område
och för behandlingen i årets statsverksproposition av frågan om sommartidst
jänstgöringen i statsförvaltningen — föreslås att den genom nämnda
reform fastställda perioden, varunder lördagar skall vara likställda med
bankfridagar, utsträckes till att avse hela sommarhalvåret, d. v. s. tiden från
och med april till och med september. För en sådan utvidgning åberopas
skäl av samma art som de, vilka låg till grund för den tidigare lagstiftningen.

Under förarbetena till 1961 års lagstiftning — varigenom principen om
sommarlördagars likställande med bankfridagar infördes i vårt land _på pekades

bl. a. att ränteförlust kunde uppkomma för kreditgivare i fall då sista
dagen för betalning var en sommarlördag. Vidare anmärktes, att reformen
kunde påverka t. ex. den tidsfrist, som enligt 24 kap. 12 § rättegångsbalken
gäller för avlatande av häktningsframställning. Enligt promemorian synes
vad i angivna hänseenden uttalades i 1961 års proposition vara tillämpligt
även vid genomförande av de nu förordade lagändringarna.

Genom det i promemorian framlagda förslaget uppkommer i viss män ett
annat läge med avseende å det i samband med 1961 års reform framförda
önskemålet om sådan ändring i 1 kap. 15 § rättegångsbalken, att uppehåll
även i mindre vidlyftiga rättegångar skall kunna göras under sommarlördagar
och helgdagsaftnar. I 1961 års proposition uttalades, att något praktiskt
behov av en sådan bestämmelse icke förelåg, eftersom de fria lördagarna till
stor del inföll under domstolarnas ferier. Tillkommer nu månaderna april
och maj, gäller denna motivering icke längre i samma grad. Emellertid anfördes
ytterligare i nämnda proposition att det jämväl utan den ifrågasatta
lagändringen i allmänhet torde kunna undvikas, att rätten höll session på
sommarlördagar. Denna ståndpunkt förtjänar enligt promemorian beaktande
även nu, och någon ändring av ifrågavarande bestämmelse anses därför
icke vara påkallad i anslutning till förevarande lagstiftning.

I promemorian förordas att den föreslagna lagstiftningen träder i kraft den
1 april 1962. Utvidgningen med månaderna april och maj innebär, att jämkningar
kan pa administrativ väg göras i nu gällande föreskrifter om mottagnings-
och expeditionstid vid domstolar och förvaltningsmyndigheter. Vid
sådana jämkningar torde böra beaktas, att allmänhetens berättigade krav
på service icke åsidosättes.

Slutligen framhålles i promemorian att även i andra hänseenden ett antagande
av de framlagda lagförslagen synes böra medföra författningsändringar
i administrativ ordning. Här avses kungörelsen den 10 juli 1947 om tingsordningar
m. m., enligt vars nuvarande lydelse en av landets häradsrätter
skall hålla ting med tremansnämnd bl. a. sista lördagen i april, och kungörelsen
den 18 november 1932 angaende inskrivningsdomare och inskrivningsdagar.
Enligt 4 § i sistnämnda kungörelse skall inskrivningsdag i vissa norr1
andsdomsagor hållas på fredagar eller, om helgdag inträffar på sådan dag,

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

nästa söckendag därefter; lika med helgdag anses påskafton, midsommarafton
och julafton. Jämkning i detta stadgande kan vara motiverad för det fall
att den 1 maj infaller på en fredag. I överensstämmelse med lagen den 8
april 1938 om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag
skall inskrivningsdagen då flyttas till lördagen den 2 maj. Det kan enligt
promemorian vara skäl att — liksom skett beträffande påskafton, midsommarafton
och julafton — i kungörelsen föreskriva, att sådan lördag skall
jämställas med helgdag.

Remissyttrandena

Det i departementspromemorian framlagda förslaget till lagändringar har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i så gott som samtliga yttranden.

Ett par remissinstanser ansluter sig icke helt förbehållslöst till förslaget.
Sålunda har länsstyrelsen i Västernorrlands lån visserligen i och för sig icke
något att erinra mot de föreslagna ändringarna. Det ifrågasättes emellertid,
om tillräckliga skäl har visats för att så snart efter 1961 års reform på
nytt ändra lagreglerna på detta område. Även enligt handelskammaren i Göteborg
kan det från allmänna synpunkter med visst fog sättas i fråga, om det
är lämpligt att redan nu, då endast ett halvt år förflutit sedan den senaste
ändringen på bankfridagarnas område genomfördes, göra en ny förändring.
Vissa skäl kan utan tvivel anföras för ett dröjsmål med reformen, till dess en
något mera omfattande erfarenhet vunnits av effekten av de senaste ändringarna.
Handelskammaren har emellertid för sin del icke något att erinra
mot att det nu framlagda förslaget genomföres.

Flera remissorgan har —- ehuru de ställt sig positiva även till den föreslagna
utvidgningen med månaderna april och maj — förordat eller ifrågasatt
en lagstiftning, varigenom årets samtliga lördagar blir bankfria. Sålunda
yttrar Föreningen Sveriges stadsdomare genom sin styrelse följande:

Såsom tidigare nämnts förekommer inom åtskilliga områden av arbetsmarknadens
privata sektor redan nu arbetsfrihet under lördagarna året
runt. Det saknas anledning att utgå från annat än att den offentliga sektorn
inom en ganska näraliggande framtid nödgas genomföra samma system. Redan
det förhållandet att man i år måst föreslå ändringar i den under fjolåret
genomförda lagstiftningen torde väl visa att utvecklingen härvidlag går
snabbt. Även om de fria lördagarna under det närmaste året endast komma
att omfatta sommarhalvåret så torde några allvarligare olägenheter icke
uppkomma därigenom att den föreslagna lagstiftningen tillåtes att omfatta
årets samtliga lördagar. Tvärtom skulle de innebära vissa fördelar. Styrelsen
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det förhållandet att i
ett icke ringa antal städer, måhända de flesta, arbetstiden för städernas
samtliga myndigheter på lördagarna slutar klockan 12.00. På vissa hall har
man emellertid icke ansett sig kunna genomföra detta beträffande nolarius
publicus och dennes expedition. Bankerna, som i regel stänga klockan 13.00,
ha förmenat sig ha berättigade anspråk på att kunna inlämna växlar för
protest någon halvtimme efter bankens stängning. Om alla lördagar gjordes
till bankfria dagar —- utan att fördenskull vara fria lördagar — skulle detta
spörsmål, som på sina håll väckt irritation, kunna bringas ur världen.

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

Även bank- och fondinspektionen finner det vara mest konsekvent, att man
nu tar steget fullt ut och helt avstår från att genom lagstiftning om fatalietider
tvinga bankerna att hålla öppet under lördagarna någon del av året.
Enligt inspektionens mening kan det icke gärna göras gällande att ett öppethållande
skulle vara så mycket mera angeläget vinterhalvåret än sommarhalvåret,
att man i lagstiftningsväg skulle behöva göra någon åtskillnad.
Det må sedan ankomma på arbetsmarknadens parter att efter förhandlingar
bestämma i vad mån berörda personalgrupper lämpligen kan beredas förmånen
av fria lördagar. Sveriges akademikers centralorganisation framhåller,
att tjänstemännens organisationer medvetet strävar efter att snarast
möjligt få önskemålet om fem dagars arbetsvecka förverkligat. Utvecklingen
på arbetsmarknaden har hittills lett till att stora personalgrupper avtalsvägen
har fått arbetsfria lördagar under hela året. Denna utveckling torde
snart slå igenom på hela arbetsmarknaden. Centralorganisationen föreslår
att man redan nu går så långt, att årets samtliga lördagar blir jämställda
med bankfridagar. Detta skulle undanröja de formella hindren för utvecklingen
mot arbetsfria lördagar hela året inom statstjänstemannaområdet.

Tanken att låta lagstiftningen omfatta hela året återfinnes också i yttrandena
från Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, länsstgrelsen i Älvsborgs län, sparbanksinspektionen och Svenska
bankmannaförbundet. Sistnämnda remissinstans säger bl. a., att utvecklingen
i fråga om lediga lördagar på arbetsmarknaden i stort har avancerat
så långt, att huvudargumentet för lördagars likställande med bankfridagar
— att icke lagstiftningen om fatalietider skall medföra hinder för arbetstagare
med fria lördagar att utnyttja dessa för vila och rekreation -— redan
i dagens läge får anses gälla även lördagarna under vinterhalvåret; i vart
fall kan konstateras att så inom mycket snar framtid kommer att bli fallet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar tar upp den i promemorian behandlade
frågan om ändring av 1 kap. 15 § rättegångsbalken. Föreningen
erinrar om att den i sitt remissyttrande i samband med förra årets lagstiftning
om bankfridagar framhållit, att stadgandet kunde medföra att
sammanträde måste hållas även på sommarlördag. Därför hemställde föreningen,
att möjlighet skapades att i stället fortsätta sammanträdet nästa
helgfria dag. Att införa ovillkorlig skyldighet därtill kunde enligt föreningens
mening vara opraktiskt, t. ex. för den händelse parter eller andra är avlägset
boende eller förhandlingen på lördagen beräknas bli kortvarig. I sammanhanget
borde även — fortsatte föreningen — övervägas sådana ändringar
i rättegångsbalken, att tingssammanträde eller annan domstolsförhandling
aldrig behövde hållas på lördag. Skälen för genomförandet av vad föreningen
vid förra remissbehandlingen sålunda föreslagit har genom det
föreliggande förslaget fått ökad tyngd. Ändringen synes därför föreningen
böra komma till stånd. Eventuellt kan syftet nås genom sådan ändring av
lagrummets lydelse, att förutsättningen för »avbrott i handläggningen»,
nämligen att målet beräknas taga i anspråk mera än två dagar, utgår. Föreningen
Sveriges stadsdomare ställer sig tveksam till hållbarheten i vad i

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

förra årets proposition anfördes därom, att det även utan lagändring i allmenhet
tordes kunna undvikas att rätten höll session på sommarlördagar.
Enligt föreningen är det önskvärt, att frågan blir föremål för omprövning.

I fråga om det närmare innehållet i de avgivna remissyttrandena får utskottet
hänvisa till den i propositionen å s. 13—16 lämnade redogörelsen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Kling, anförde vid lagrådsremissen
följande:

»Under senare år har arbetstiden för anställda i allt större utsträckning
förlagts så, att lördagarna under sommarmånaderna blivit helt tjänstefria.
Som en följd av denna utveckling och med beaktande av den i allmänhet tilllämpade
sommararbetstiden företogs genom lagstiftning förra året sådana
ändringar i växel-, check- och skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning
av lagstadgad tid, att lördagarna under månaderna juni—september blev
likställda med bankfridagar. Lagstiftningen medförde att de arbetstagare,
som åtnjöt lediga lördagar under nämnda tid, genom att i förekommande fall
slippa olägenheten av utlöpande fatalietider bättre kunde utnyttja denna ledighet
till vila och rekreation. Vidare öppnades möjlighet för domstolar, förvaltningsmyndigheter
och banker att hålla sina expeditioner och kontor
stängda under de ifrågavarande lördagarna. Härigenom skapades förutsättningar
för ytterligare grupper av arbetstagare att komma i åtnjutande av
fria sommarlördagar.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag framhåller chefen
för civildepartementet att, enligt vad som kunnat konstateras, inom den
privata sektorn av arbetsmarknaden i stor utsträckning tillämpas fria lördagar
åtminstone under sommarhalvåret för personalgrupper motsvarande
dem, som inom statsförvaltningen har möjlighet till arbetstidsförkortning
under sommarmånaderna; även på det kommunala fältet har man på många
håll förlagt tjänstetiden så, att alla lördagar under sommarhalvåret blir
arbetsfria. Enligt chefen för civildepartementet bör man söka anpassa förläggningen
av arbetstiden för nyssnämnda personal i statlig tjänst till vad
som gäller för motsvarande personal på arbetsmarknaden i övrigt. Under
framhållande av att det, om riksdagen icke har något att erinra häremot,
bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för att en
dylik anpassning skall kunna ske föreslår chefen för civildepartementet
sådan ändring av gällande sommararbetstidsbestämmelser inom statsförvaltningen,
att lördagarna under april—september i regel kan bli tjänstefria.
Riksdagen har ännu icke tagit ställning till detta förslag.

Mot bakgrunden av den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden mot
fria lördagar och under hänsynstagande till vad chefen för civildepartementet
föreslagit i årets statsverksproposition har i departementspromemorian
förordats, att perioden för lördagarnas jämställande med bankfridagar skall
utvidgas till att avse hela sommarhalvåret, d. v. s. tiden april—september.
Vid remissbehandlingen har i stort sett rått enighet om att eu sådan utvidg -

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

ning är påkallad och lämplig. Flera remissorgan har emellertid ansett, att
man nu bör ta steget fullt ut och likställa även vinterhalvårets lördagar med
bankfridagar. Man har därvid särskilt pekat på den inom det enskilda näringslivet
fortskridande utvecklingen mot fem dagars arbetsvecka under
hela året.

För egen del vill jag tillstyrka, att lördagarna även under månaderna
april och maj nu göres till bankfridagar. Fn sådan utvidgning synes innebära
en naturlig och lämplig anpassning till det läge med avseende å arbetstidens
förläggning, som numera inträtt inom såväl den offentliga som den privata
sektorn av arbetsmarknaden. Givetvis kan utvecklingen leda till att lördagarna
under hela året i allmänhet blir arbetsfria. Jag anser emellertid tiden
ännu icke vara mogen för en lagstiftning, varigenom årets samtliga lördagar
jämställes med bankfridagar. I anslutning härtill vill jag upplysa att,
enligt en inom Svenska arbetsgivareföreningen gjord undersökning avseende
maj 1961, icke mer än ungefär 16 procent av tjänstemännen inom föreningens
område hade femdagarsvecka året runt. Motsvarande procenttal
var för arbetsledarna omkring 12. Någon särskild utredning om förekomsten
av femdagarsvecka året runt för industriarbetare har icke gjorts av föreningen
under de senaste åren. Enligt vad som uppgivits kan emellertid
uppgiften beträffande arbetsledarna antagas ge ett ungefärligt mått på femdagarsveckans
utbredning också för industriarbetarnas del.

Huruvida och i vilken omfattning banker och andra kreditinrättningar
skall utnyttja den ökade möjligheten att hålla sina kontor stängda på sommarlördagarna,
är — såsom också framhållits vid remissbehandlingen —
frågor som får lösas vid överläggningar mellan arbetsmarknadens parter.

Som förordats i promemorian torde de erforderliga lagändringarna kunna
verkställas genom att månaderna april och maj fogas till de i 72 §
växellagen, 55 § checklagen, 5 § skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning
av lagstadgad tid angivna månader, under vilka lördagar skall vara
likställda med allmän helgdag. Ändringarna i växel- och checklagarna möter
icke hinder i de mellanfolkliga konventioner på området, till vilka Sverige
anslutit sig.

Det vid remissbehandlingen framförda önskemålet om sådan ändring i
1 kap. 15 § rättegångsbalken, att uppehåll även i mindre vidlyftiga rättegångar
kan göras under lördagar, förtjänar enligt min mening beaktande.
Några större praktiska olägenheter torde likväl icke följa av den nuvarande
ordningen. Såsom i promemorian framhållits synes någon ändring i vart fall
icke vara påkallad i anslutning till den förevarande lagstiftningen, utan
spörsmålet — som ej berör enbart de lördagar som nu föreslagits skola
likställas med bankfridagar — torde få prövas i annat sammanhang och ur
ett vidare perspektiv.

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1 april 1962. Ett genomförande
av lagstiftningen aktualiserar jämväl vissa författningsändringar
i administrativ ordning. Sålunda bör övervägas jämkningar i gällande

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

bestämmelser om arbets-, mottagnings- och expeditionstider vid domstolar
och förvaltningsmyndigheter. Därvid bör tillses, att allmänhetens berättigade
krav på betjäning icke eftersättes. Som angivits i promemorian synes
även kungörelsen den 10 juli 1947 om tingsordningar m. m. och kungörelsen
den 18 november 1932 angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar
böra underkastas vissa ändringar.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Utskottet

Genom lagstiftning år 1961 företogs sådana ändringar i växel-, checkoch
skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning av lagstadgad tid, att lördagar
under månaderna juni, juli, augusti och september blev likställda
med bankfridagar. I förevarande proposition framlägges förslag, att även
lördagarna under april och maj likställes med bankfridagar.

Enligt ett flertal remissinstansers uppfattning talar flera skäl för att bestämmelserna
om bankfridagar göres tillämpliga beträffande alla lördagar
under året. Den nu föreslagna lagstiftningen bör emellertid i första hand
ses mot bakgrund av de bestämmelser, som från och med i år kommer att
gälla för statstjänstemännens arbetstider under sommarhalvåret. Med hänsyn
härtill har utskottet vid sin prövning funnit sig ej böra framställa någon
erinran mot genomförande av en lagstiftning i överensstämmelse med propositionen.

Såsom framgår av det nyss anförda, är avsikten, att efter lagändringen
lördagar från och med april till och med september skall vara likställda med
bankfridagar. Från formell synpunkt skulle detta måhända klarare framgå,
om i lagtexten »april—september» i stället för bindestreck hade använts
prepositionen till och med. Utskottet vill emellertid icke påkalla någon
ändring härutinnan.

Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria, som ligger
till grund för propositionen, har framförts önskemål om viss ändring av
1 kap. 15 § rättegångsbalken. I detta lagrum regleras frågan i vilken omfattning
avbrott i huvudförhandling får äga rum. Det har framhållits, att
nuvarande stadgande kan leda till att domstol måste hålla sammanträde
även på sommarlördag. Möjlighet borde skapas att i stället fortsätta sammanträdet
nästa helgfria dag. Departementschefen har förklarat, att det
framförda önskemålet förtjänar beaktande men att någon ändring icke synes
vara påkallad i anslutning till den förevarande lagstiftningen.

I motionerna 1:562 och 11:676 framhålles ånyo, att bestämmelserna i
1 kap. 15 § rättegångsbalken bör anpassas till den nya lagstiftningen om
bankfridagar. Det förklaras, att stadgandet i rättegångsbalken inte torde
nödvändiggöra rättegångsförhandlingar på sommarlördagar i något större
antal fall men att det likväl kan medföra olägenheter i skilda avseenden.
Det måste därför anses angeläget, att angivna stadgande i rättegångsbalken

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

anpassas till lagstiftningen om sommarlördagars likställande med bankfridagar.
Enligt motionärerna bör emellertid de aktuella lagändringarna icke
fördröjas i avvaktan på lösningen av det i motionerna upptagna problemet.
Det hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,
att riksdagen snarast förelägges förslag till sådan ändring av 1 kap. 15 §
rättegångsbalken, att huvudförhandling vid allmän underrätt icke behöver
hållas å lördag.

Även utskottet ansluter sig till uppfattningen, att olika skäl synes tala
för en ändring av reglerna i 1 kap. 15 § rättegångsbalken i överensstämmande
med motionernas syfte. Såsom motionärerna framhållit, kan problemet
kräva viss utredning. Någon ändring bör därför icke genomföras i
nu förevarande sammanhang. Utskottet har emellertid i justitiedepartementet
inhämtat, att en proposition är under utarbetande, vari skall upptagas
olika frågor rörande rättegångsbalken, däribland den i motionerna behandlade.
Utskottet anser därför, att något initiativ i nuvarande läge icke bör
tagas från riksdagens sida.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att förevarande proposition, nr 63, måtte av riksdagen
bifallas; samt

B. att motionerna I: 562 och 11:676 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1962

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Erik Svedberg, fröken Mattson,
herrar Ferdinand Nilsson, Alexanderson, Hernelius och Wikner;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, fru Boman,
herrar östrand, Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås
och fröken Bergegren.

Reservation

Av herr Hernelius, som ansett, dels att tredje stycket i utskottets yttrande
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framgår av det nyss anförda, är avsikten, att efter lagändringen
lördagar från och med april till och med september skall vara likställda
med bankfridagar. Från formell synpunkt bör — för undvikande av varje
möjlighet till missförstånd bland allmänheten rörande innebörden av lag -

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

stiftningen — den ändringen vidtagas, att orden ''april—september’ utbytes
mot ''april, maj, juni, juli, augusti och september’.»
dels att utskottet vid A. bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss
ändring böra vidtagas i de genom propositionen nr 63
framlagda lagförslagen — måtte för sin del antaga lagförslagen
i följande utformning:

1) Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

72 §.

Inträffar växels--------å söckendag.

Skall åtgärd —----— — helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag en- Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under ligt denna lag vare lördagar under
månaderna april—september samt månaderna april, maj, juni, juli,
påskafton, midsommarafton och jul- augusti och september samt påskafton.
afton, midsommarafton och jul afton.

Vid beräkning--------— ej medräknad.

Uppskovsdagar äge-----— — — ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

2) Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

55 §.

Checks uppvisande--------å söckendag.

Då den — —------helgdagar medräknas.

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

påskafton, midsommarafton och jul- augusti och september samt påskafton-
afton, midsommarafton och jul afton.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

3) Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173)
om beräkning av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av
lagstadgad tid skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

§•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
å söndag eller annan allmän
helgdag, å lördag under månaderna
april, maj, juni, juli, augusti och
september eller å påskafton, midsommarafton
eller julafton, må åtgärden
företagas å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

4) Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)

om skuldbrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

5 §•

Är förfallotid-------

Inträffar skuldebrevs förfallotid å
söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Lag samma vare, där

— skuldebrevets utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid å
söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Lag samma vare, där

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1962

skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag år allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
vare enligt denna lag lördagar under
månaderna april—september
samt påskafton, midsommarafton och
julafton.

skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
vare enligt denna lag lördagar under
månaderna april, maj, juni, juli,
augusti och september samt påskafton,
midsommarafton och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620300