Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958 (Utlåtande 1958:L1u16 - a l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

Nr 16

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 98 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623), m. m.

Genom en den 10 januari 1958 dagtecknad proposition, nr 32, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga

dels ett vid propositionen fogat förslag till förordning om ändrad lydelse
av 98 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623);

dels ock — under förutsättning av slutligt godkännande av det av 1956
års riksdag såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av § 22 mom.
2 regeringsformen — följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

angående tillägg till lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3)
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Härigenom förordnas, att i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt
skall införas en ny paragraf, benämnd 1 a §, av nedan angiven lydelse.

1 a §.

Vid behandling av fråga huruvida talan må komma under regeringsrättens
prövning, där enligt författningarna särskilt tillstånd därtill kräves,
skola tre regeringsråd deltaga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959.

Propositionen har, såvitt avser förslaget till lag angående tillägg till lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, hänvisats till
lagutskott och i denna del behandlats av första lagutskottet. I övrigt har
propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

Riksdagens kamrar har på hemställan av bevillningsutskottet (utlåtande
nr 17) genom beslut den 5 mars 1958 antagit det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om ändrad lydelse av 98 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956. Den genomförda ändringen innebär i huvudsak att
fullföljd av talan i skattemål från kammarrätten till regeringsrätten skall
begränsas i viss anslutning till vad som nu gäller vid fullföljd av talan till
högsta domstolen. Fullföljdsbegränsningen skall ernås genom eu beloppsspärr,
summa revisibilis, differentierad med hänsyn till målets ekonomiska

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. lavd. Nr 16

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

betydelse för den skattskyldige. Fullföljdsspärren tar sikte på sådana mål,
där kammarrättens utslag, såvitt det gått klaganden emot, avser enbart
fråga om höjning eller sänkning av inkomst- eller förmögenhetstaxering.
Besvärstalan i inkomsttaxeringsmål får icke, utan att regeringsrätten meddelat
parten tillstånd därtill, upptagas till prövning, om vad parten tappat
i fråga om taxerad inkomst icke uppgår antingen till minst 500 kronor och
tillika minst en tiondedel av den taxerade inkomsten eller också till minst
5 000 kronor. I mål om förmögenhetstaxering skall vad parten tappat uppgå
till minst 50 000 kronor.

Prövningstillstånd för mål som ligger under beloppsgränsen skall enligt
förslaget kunna meddelas om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning
är av synnerlig vikt, att talan prövas av regeringsrätten (prejudikatdispens),
eller parten visar, att talans prövning eljest skulle ha synnerlig
betydelse utöver det ifrågavarande målet (intressedispens).

Från fullföljdsbegränsning undantas eftertaxeringsmålen samt huvudparten
av de mål, i vilka klaganden kan åberopa omständigheter som grundar
extraordinär besvärsrätt.

De nya fullföljdsreglerna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari
1959 men skall inte tillämpas på taxeringar, som verkställts enligt den äldre
taxeringsförordningen.

Ändring i regeringsrättslagen
Gällande bestämmelser

De grundläggande föreskrifterna angående regeringsrättens sammansättning
och verksamhet återfinnes i §§ 18, 22, 23 och 25 regeringsformen samt
i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt (regeringsrättslagen).

Konungens rätt att pröva och avgöra besvär, som jämlikt författningarna
må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, d. v. s. besvär över administrativa
myndigheters beslut, skall enligt § 18 regeringsformen i den omfattning,
som bestämmes i särskild lag, uppdragas åt minst sju av Konungen
utnämnda personer, som förvaltat civil beställning samt däruti ådagalagt
insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas regeringsråd och utgör Konungens
regeringsrätt. Minst två tredjedelar av hela antalet regeringsråd skall ha
fullgjort vad författningarna föreskriver dem, som uti domareämbeten må
nyttjas. En av regeringsrättens lagfarna ledamöter skall enligt § 21 regeringsformen
tjänstgöra i lagrådet. I § 22 regeringsformen stadgas, att i
regeringsrätten mål kan prövas och avgöras av fem ledamöter’, så ock av
fyra, där tre av dem är om slutet ense.

Om regeringsrättens organisation och verksamhet stadgas vidare i 1 §
regeringsrättslagen, att regeringsrätten skall utgöras av sju regeringsråd.

Såsom redan nämnts har det, med hänsyn till den under årens lopp ökade
tillströmningen av mål till regeringsrätten och arbetsbalansens därav

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958 3

föranledda ökning, befunnits nödvändigt att provisoriskt förstärka arbetskrafterna
i regeringsrätten. År 1946 bestämdes att antalet regeringsråd skulle
ökas till tio från och med den 1 oktober samma år. Från och med den
1 oktober 1952 ökades antalet ytterligare med tre ledamöter. Även denna
förstärkning har emellertid befunnits otillräcklig. I enlighet med förslag
av Kungl. Maj :t genom proposition nr 52 till 1956 års riksdag beslöt riksdagen
att regeringsrätten från och med den 1 oktober 1956 till och med den
30 september 1960 eller, om särskilda förhållanden föranleder därtill, den
tidigare dag som Kungl. Maj :t bestämmer, skall utgöras av sexton regeringsråd.
Därefter skall antalet regeringsråd åter nedbringas till sju, i den mån
Så kan ske till följd av inträffade ledigheter. Bestämmelserna härom har
upptagits i lagen den 23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal.

Efter den senaste utökningen av ledamöternas antal arbetar regeringsrätten
på tre avdelningar. De i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna äger
sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten med iakttagande av att regeringsrättens
arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året. Föredragning
på de tre avdelningarna sker sammanlagt 40 timmar i veckan mot sammanlagt
32 timmar i veckan enligt den indelning, som var rådande närmast därförut.
Måndagen användes till återställning av mål, som föredragits under
den föregående veckan, och då justeras beslutade utslag.

Jämlikt § 25 regeringsformen skall ärendena beredas till föredragning och
avgörande i regeringsrätten i det departement, vartill de hör enligt Kungl.
Maj :ts stadga den 29 juni 1950 (nr 401) angående statsdepartementen.

Föreslagna ändringar

Till grund för de i propositionen föreslagna författningsändringarna ligger
förslag av Utredningen om fullföljdsrätt i skattemål, vilken den 28 december
1956 avgivit betänkande i ämnet (SOU 1957: 3).

Beträffande domförheten i regeringsrätten vid behandling av frågor
om prövningstillstånd erinrar utredningen om att enligt reglerna för
den allmänna domstolsprocessen högsta domstolen vid sådan handläggning
är beslutför med tre ledamöter. Utredningen anser övervägande skäl tala för
att motsvarande regel får gälla beträffande regeringsrätten. Det anmäi kes
att riksdagen den 18 maj 1956 såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antagit sådan ändring av 22 § 2 mom. regeringsformen att hinder
icke skall möta mot att i allmän lag bestämma regeringsrådens antal till
lägre än fyra vid handläggning av fråga om fullföljdstillstånd. Under förutsättning
att grundlagsändring kommer till stånd föreslår utredningen, att
i regeringsrättslagen skall införas föreskrift att i behandling av frågor om
prövningstillstånd tre ledamöter skall deltaga. Vidare föreslås omröstningsbestämmelser
motsvarande dem som finns i 3 kap. 7 § rättegångsbalken.
Förslaget innebär att, då fråga är om prejudikat- eller intressedispens, prövningstillstånd
skall beviljas, om två ledamöter är ense därom. Då det gäller

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

fullföljd på grund av den andra huvudregeln, d. v. s. om anledning förekommer
till ändring i det slut, vartill kammarrätten kommit, eller eljest med
hänsyn till omständigheterna i målet skäl förekommer för talans prövning,
skall det för erhållande av tillstånd vara tillräckligt att någon ledamot röstar
härför.

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Sträng, följande

»I det föregående har erinrats om att 1956 års riksdag såsom vilande antagit
ett förslag till ändring i de domförhetsregler för regeringsrätten som
upptas i § 22 mom. 2 regeringsformen. Enligt detta stadgande i dess nu
gällande lydelse kan mål i regeringsrätten prövas och avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där tre är om slutet ense. Till detta stadgande skulle
enligt det såsom vilande antagna förslaget läggas en föreskrift av innehåll,
att i den ordning § 87 mom. 1 stadgar skulle bestämmas antalet regeringsråd
som skall deltaga vid behandling av fråga, huruvida talan må komma
under regeringsrättens prövning, där enligt författningarna särskilt tillstånd
därtill kräves.

Om en fullföljdsbegränsning genomföres i enlighet med vad jag tillstyrkt
i det föregående, synes prövningen av dispensfrågorna böra kunna
äga rum å avdelning med tre ledamöter. Den härför erforderliga bestämmelsen
i regeringsrättslagen torde på grundval av ett av fullföljdsutredningen
upprättat förslag lämpligen böra upptagas i en ny paragraf, benämnd
1 a §.

I fullföljdsutredningens betänkande har jämväl föreslagits vissa ytterligare
bestämmelser, som skulle införas i regeringsrättslagen. Förslaget bygger
i denna del på ett antagande att målbalansen i regeringsrätten efter
några år skulle kunna nedbringas till sådan nivå, att regeringsrätten, som
nu bär 16 ledamöter och arbetar på tre avdelningar, därefter skulle arbeta
på två avdelningar, varvid ledamotsantalet skulle nedbringas till 13. Förslaget
innebär, att permanenta bestämmelser rörande uppdelning på avdelningar
m. m. skulle, baserade på denna organisation, införas i regeringsrättslagen.
De nya bestämmelserna skulle ersätta lagen den 23 mars 1956
(nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att det måste bedömas såsom synnerligen
tvivelaktigt om den i betänkandet gjorda beräkningen rörande möjligheterna
att nedbringa målbalansen är hållbar. Det torde i dag vara ogörligt
att med någon säkerhet bedöma om och när det kan bli möjligt att nedbringa
antalet regeringsråd. Vid sådant förhållande kan jag inte tillstyrka,
att de föreslagna bestämmelserna nu införes i regeringsrättslagen.»

Lagrådet

Lagrådet har yttrat:

»Enligt 22 § 2 mom. regeringsformen kunna i regeringsrätten mål prövas
och avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, där tre av dem äro om slutet

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

ense. Det har sålunda givits en särskild regel om domförheten för det fall
att antalet ledamöter nedgår till fyra. Det av 1956 års riksdag såsom vilande
antagna förslaget till ändrad lydelse av samma moment innehåller ett tillägg,
enligt vilket i den ordning 87 § 1 mom. stadgar skall bestämmas antalet regeringsråd
söm skola deltaga vid behandling av fråga, huruvida talan må
komma under regeringsrättens prövning, där enligt författningarna särskilt
tillstånd därtill kräves.

Nu föreliggande förslag till lag angående tillägg till regeringsrättslagen angiver
allenast att fråga om prövningstillstånd kan avgöras av tre regeringsråd.
Hinder föreligger sålunda icke att upptaga dylik fråga på avdelning med
flera ledamöter. Om fyra ledamöter deltaga i handläggningen och majoritet
ej vinnes för den ena eller andra meningen torde äldste ledamotens röst bli
utslagsgivande. Det synes dock icke tillfredsställande att prövningstillstånd
skall vid lika röstetal kunna med äldste ledamotens utslagsröst vägras, oaktat
två röstat därför.

Lagrådet vill ifrågasätta, om det överhuvud är lämpligt och ändamålsenligt
att antalet ledamöter som skola avgöra fråga om prövningstillstånd må växla.
Beträffande högsta domstolen gäller enligt rättegångsbalken, att fråga om
prövningstillstånd städse skall avgöras av tre ledamöter. En motsvarande
fast ordning synes vara att föredraga även för regeringsrättens del. I så fall
skulle prövningstillstånd alltid meddelas, när två ledamöter röstat därför.»

I propositionen har förslaget ändrats i enlighet med vad lagrådet förordat.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
till lag angående tillägg till regeringsrättslagen och får alltså hemställa,

att riksdagen — under förutsättning att riksdagen slutligt
godkänner det av 1956 års riksdag såsom vilande antagna
förslaget till ändrad lydelse av § 22 mom. 2 regeringsformen
-—- måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag angående tillägg till lagen den 26 maj 1909
(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Stockholm den 13 mars 1958

På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER

Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Lindblom, Per Olofsson, Lo
denius, Lindgren, Nyström och År vidson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedqvist, Gezelius, fru Jo
hansson, herrar Gustafsson i Borås, Onsjö, Fröding och Lundqvist.

580511 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag