Första lagutskottets utlåtande Nr 11 (Utlåtande 1922:L1u11 l1u)

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1922 kl. 2 é. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till lag om folkr
omröstning angående rusdrycksförbud.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 131, vilken behandlats av första lagutskottet, hava herrar Sävström, Jonsson
i Hökhult, Nilsson i Vibberbo, Janson i Kungsör, Hamrin, Karlsson i
Vadstena, Sehlin, Johansson i Edsbyn, Isacsson, Björnberg, Hansén, Hansson
i Bäck, Olsson i Labbemåla, Carlsson-Frosterud, Norling, Norsell, Karlsson
i Gasabäck, Lundén, Johanson i Hallagården, Eriksson i Stockholm, Bodén
och Persson i Björsbvholm, fru Thuring, herrar Rydström, Andersson i Kroken
.och Gustafson i Vimmerby, fru Östlund samt herrar Andersson i Igelboda,
Danielsson, Jeppsson, Johanson i Huskvarna, Eklund, Wagnsson,
Bäckström, Höglund, Bengtsson i Norup, Västberg, Vahlstedt, Igel, Vennerström,
österström, Olofsson i Digernäs, Olsson i Ramsta, Dalgren, Jönsson
i Fridhill, Petersson i Broaryd, Nilsson i Landeryd, Borg, Johansson i Uppmälby,
Lindqvist i Halmstad, Herou, Olsson i Gävle, Bärg i Katrineholm, Hedvall,
Öhman, Andersson i Tungelsta, Johansson i Sollefteå, Carlström, Svensson
i Långelanda, Andersson i Rasjön, Andersson i Höör, Lindmark, Blomquist,
Lövgren i Nyborg, Lindberg, Spångberg, Karlsson i Grängesberg, Hage,
Wikström och Molander hemställt, att riksdagen måtte för sin del godkänna
följande förslag till

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 1 avd. 10 käft. (Nr 11.)

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Lag om folkomröstning angående rusdrycksförbud.

1 §•

Under år 1923 skall genom omröstning, varom i 49 § regeringsformen
och i denna lag stadgas, utrönas, huruvida folket önskar, att i Sverige införes
rusdrycksförbud.

Den, som önskar, att en lag om förbud mot att införa, framställa, omsätta
eller innehava varor, som innehålla mer än 2K viktprocent alkohol, med
mindre det äger rum för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt
eller industriellt ändamål, måtte av riksdagen och Konungen antagas, skall
därvid rösta ja; den, som icke önskar detta, skall rösta nej.

2 S.

Omröstningsdistrikt och omröstningsförrättare vare för varje fall valdistrikt
och valförrättare vid val till riksdagens andra kammare; och skall
vad i vallagen finnes föreskrivet om sådant valdistrikt och sådan valförrättare
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 §.

Vid omröstningen skall senast fastställda röstlängd för val till andra
kammaren lända till efterrättelse.

4 §.

Omröstningen utsättes av Konungen till för hela riket gemensam söneller
helgdag och skall börja klockan 9 förmiddagen samt fortgå till klockan 9
eftermiddagen, dock att uppehåll göres för den tid, högmässogudstjänst inom
kommunen pågår. Där å någon ort andra tider på dagen för omröstningen
finnas mera lämpliga ägér länsstyrelsen att på framställning av omröstningsförr
ättar en därom förordna, med iakttagande att tillträde till omröstningen
skall finnas minst tre timmar före klockan 3 eftermiddagen och minst två'' timmar
efter klockan 6 eftermiddagen.

5 §.

Sedan Konungen förordnat om anställande av allmän folkomröstning
samt utsatt dagar för densamma, skola länsstyrelserna i länskungörelserna
samt i den eller de tidningar inom orten, där allmänna påbud för länet vanligen
meddelas, omedelbart kungöra dag och tid för omröstningen samt stället
för densamma. Kungörelsen skall jämväl innehålla den proposition, efter
vilken omröstningen skall försiggå, avfattad i överensstämmelse med det vid

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

denna lag fogade formulär 1, ävensom en erinran om den skyldighet, som
åligger vederbörande omröstningsförrättare att ofördröjligen till finansdepartementet
insända avskrift av omröstningsprotokollet.

6 §.

I omröstningslokal skall proposition för omröstningen finnas anslagen.

7 §.

Vid omröstningen skola begagnas ja- och nej-sedlar av vitt papper
utan kännetecken. Sådana sedlar, lika till storlek och beskaffenhet, skola
vid omröstningstillfället finnas för de röstande tillgängliga.

8 §.

Beträffande omröstningens förrättande skall vad i 57, 60, 61, 62, 63,
64, 65, 66, 67 och 68 §§ vallagen är stadgat om val till riksdagens andra
kammare äga motsvarande tillämpning, med undantag dock för föreskriften
om stämpling av kuvert ävensom för senare delen av 66 §.

9 §.

När alla röstberättigade, som vid omröstningstidens utgång''äro tillstädes,
avlämnat sina röstsedlar, förklarar ordföranden omröstningen avslutad.

Omedelbart därefter verkställes röstsammanräkningen.

Ogin är röstsedel, till vilken använts annat än vitt papper eller å vilken
finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där anbragt.
Finnas i ett kuvert två eller flera röstsedlar, vare de alla ogilla.

Efter det jämförelse med anteckningarna i röstlängden skett, inläggas
röstsedlarna, de godkända och de underkända var för sig, i omslag, vilka
förses med minst två närvarandes sigill. De sålunda inlagda röstsedlarna
skola förvaras, intill dess omröstningen vunnit laga kraft eller förordnande
om ny omröstning meddelats.

10 §.

I det protokoll, som i överensstämmelse med det vid denna förordning
fogade formulär 2 med däri gjorda anvisningar skall föras vid förrättningen,
antecknas särskilt:

antalet giltiga ja- och nej-röster, ävensom antalet av de röstberättigade,
som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i omröstningen;

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

därest någon förvägrats rösta, dennes namn samt orsaken till sådan
vägran;

om röstsedel förklarats ogin, grunden för detta beslut.

I protokollet avtryckas även de sigill, varmed röstsedlarna förseglats

11 §.

Varder sedan omröstningen avslutats nödvändigt att uppskjuta och
avbryta förrättningen, skola alla röstsedlar inläggas i omslag, vilka förseglas
under minst två närvarandes sigill samt jämte andra till omröstningen hörande
handlingar läggas i säkert förvar; och må förrättningen icke ånyo
företagas, innan omröstningsförrättaren inför öppna dörrar förvissat sig om.
att de åsätta sigillen äro obrutna.

12 §.

Omröstningens utgång kungöres omedelbart genom uppläsande av det
under förrättningen förda protokollet, som till riktigheten bestyrkes av ordföranden
och två av de närvarande.

Ordföranden insänder därefter ofördröjligen bestyrkt avskrift, av protokollet
över röstsammanräkningen till finansdepartementet. Sker insändandet
med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

13 §.

Förmenar medlem av kommun, att omröstningen icke försiggått i laga
ordning, äger han att däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål
äger klaganden att begära behörigt protokollsutdrag, i stad hos magistraten
och på landet hos omröstningsnämndens ordförande. Protokoll
skall inom högst tre dagar till klaganden utlämnas; och skall han vid förlust
av talan sist inom 10 dagar efter förrättningens avslutande sina till Konungen
ställda besvär ingiva till länsstyrelsen, som genom tillkännagivande i länskungörelserna
och i tidning inom orten utsätter viss kort tid, inom vilken
förklaring över besvären må till länsstyrelsen avgivas. Sedan denna tid tilländagått,
har länsstyrelsen att besvärshandlingarne jämte de förklaringar,
som må hava inkommit, ofördröjligen till Konungen insända för att i regeringsrätten
skyndsamt föredragas och avgöras.

14 §.

Sedan protokollen över omröstningen från rikets alla omröstningsdistrikt
till finansdepartementet inkommit samt omröstningarna vunnit laga

Första lagutskottets utlåtande Nr 11. 5

kraft, företages inför chefen för nämnda departement sammanräkning av de
avgivna rösterna.

15 §.

I ärenden rörande omröstningen må det vara en var tillåtet att, under
iakttagande av behörig tid och ordning, på eget äventyr till myndighet insända
handlingar i betalt brev med allmänna posten.

Vad här ovan i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning i fråga
om besvär.

16 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då åtgärd för talans
fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må åtgärden vidtagas å nästa
söckendag.

17 §.

Kostnactarna för anordnande av allmän folkomröstning skola gäldas
av statsverket utom vad angår lokaler för omröstningarna, som tillhandahållas
av kommunerna.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin ifrågavarande
hemställan, får utskottet hänvisa till motionen.

Sedan Kungl. Maj:t den 6 februari 1922 gillat och antagit de vid 1921
års riksdag såsom vilande antagna, vid innevarande års riksdag godkända
förslag till ändrad lydelse av § 49 regeringsformen samt.§§ 1 och 38 riksdagsordningen,
finnas i vår författning bestämmelser angående så kallad konsultativ
eller rådgivande folkomröstning. Enligt dessa bestämmelser må, därest
med hänsyn till något ärendes särskilda vikt och beskaffenhet prövas nödigt,
att före dess avgörande folkets mening inhämtas, Konungen och riksdagen
genom samfällt stiftad lag förordna, att allmän folkomröstning skall anställas.
I sådan lag skall bestämmas, vilken eller vilka frågor, som skola genom
omröstningen besvaras, så ock tid och sätt för densamma.

Uti förevarande motion hemställa motionärerna, att genom allmän
folkomröstning måtte utrönas, huruvida folket önskar, att i riket införes fullständigt
rusdrycksförbud; och hava motionärerna i ovan återgivna lagförslag
sammanfört de bestämmelser, som enligt motionärernas mening böra givas
för den föreslagna omröstningen. Berörda lagförslag synes i huvudsak vara
byggt på det vid nykterhetskommitténs den 5 augusti 1920 framlagda betän -

Utskottet.
Allmän motivering.

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

kande med förslag till lag om alkoholvaror m. m. fogade alternativa förslag
till lag om rådgivande folkomröstning angående fullständigt rusdrycksförbud.

Bär folkomröstning

anställas i
förbudsfrågan
?

För alla ansvarskännande medborgare har det sedan lång tid tillbaka
stått klart, att åtgärder måste vidtagas för att bekämpa alkoholens
samhälleliga skadegörelse. Ifråga om lämpligaste sättet att föra denna kamp
hava emellertid meningarna skarpt brutit sig, och olika metoder hava föreslagits
för nykter hetsfrågans rationella lösning. Utskottet saknar för närvarande
anledning att inlåta sig på en jämförelse mellan de anvisade metodernas
fördelar och olägenheter eller att taga ställning till problemet, vilken av
metoderna, som snabbast leder till det önskade målet. Det må vara tillräckligt
att hänvisa till det faktum, att striden i stort sett kommit att stå mellan de
båda huvudriktningarna, förbud eller icke förbud, samt att för en stor del av
landets befolkning införandet av ett fullständigt rusdrycksförbud kommit att
framstå som den enda säkra vägen för vinnande av allmän folknykterhet.

Att frågan om förbudets införande för vårt samhälle är ett problem av
utomordentlig vikt, torde icke av någon kunna förnekas. Fn stor del av vårt
lands befolkning har även funnit förbudsfrågan vara av den betydelse, att
densamma bör göras till föremål för allmän folkomröstning och bestämt påyrkat,
att genom omröstningen måtte utrönas, huruvida den utav denna befolkningsgrupp
föreslagna metoden för lösandet av en utav samhällets viktigare
frågor vinner anslutning av befolkningens majoritet. Det torde icke
heller vara någon hemlighet, att införandet i vår författning av bestämmelser
om folkomröstning skett huvudsakligen i syfte att möjliggöra en omröstning
i förbudsfrågan, vilken sedan lång tid tillbaka intagit en central ställning i
den offentliga diskussjonen. Uppenbarligen hava lagstiftarna hela tiden ansett,
att förbudsfrågan är av den särskilda vikt och beskaffenhet, att beträffande
densamma omröstning bör äga rum. Det synes då vara en given konsekvens
av denna åsikt, att den påyrkade omröstningen anställes.

Sedan omröstningen ägt rum, bliver det därefter de lagstiftande makternas
plikt att avgöra, vilket avseende man bör fästa vid densamma.

Nykterhetskommittén har fäst uppmärksamheten på, att den viktigaste
förutsättningen för att ett genomfört förbud skall kunna med framgång upprätthållas
är förefintligheten av en övertygad folkmajoritet, som ställer sig
såsom garant för förbudsbeslutets förverkligande. Kommittén, som emellertid
utgått från att omröstningen skulle bliva avgörande, anför bland annat:

”För att denna garant skall bli nog effektiv måste tvenne villkor uppfyllas:
dels måste det på ett otvetydigt sätt utrönas, att en förbudsvänlig ma -

Första Lagutskottets utlåtande Nr 11.

joritet verkligen existerar, och dels måste denna majoritet göras starkt medveten
om att den påtagit sig ansvaret för den lag, som den godkänt.

För att otvetydigt utröna, huru stor del av folket det är som önskar
totalförbud, är det enligt kommitténs mening nödvändigt att anordna en särskild
omröstning, som endast gäller frågan: förbud eller icke förbud.

De politiska valen äro nämligen icke någon tillförlitlig mätare av folkets
åskådning i förbudsfrågan. Visserligen ha nykterlietsvännerna försökt
att ge denna fråga eu så framträdande plats som möjligt på de olika partiprogrammen.
Men i stort sett har det icke varit kandidaternas ställning till
förbudsfrågan, som bestämt valmännens sätt att rösta, utan väljarna ha avgivit
sina röster med hänsyn till det allmänna politiska program, som vederbörande
kandidat anslutit sig till. Så torde det komma att förbli även för framtiden.
Vid valen av andrakammarledamöter och av landstingsmän resp. förstakammarelektorer
komma de störa politiska partierna att framlägga program,
som upptaga, ett flertal önskemål och som sammanhållas av eu viss
socialpolitisk grundåskådning. Då det inom alla partier finnas representanter
för mycket olikartade uppfattningar i nykterhetsfrågan, kommer denna fråga
att på partiprogrammen presenteras, i mer eller mindre svävande ordalag,
som ge rum för olika tolkningar och medge olika ståndpunkter till förbudsproblemet.
Valmannen har således icke i första hand att välja mellan olika
uppfattningar rörande totalförbudet utan mellan olika socialpolitiska grundåskådningar.
Det kan därvid ofta inträffa, att han nödgas rösta på en eller
flera kandidater, som i förbudsfrågan ha en annan övertygelse än han själv.
Men han röstar på dem, därför att de i flertalet av de aktuella politiska frågorna
ha samma mening som han själv och därför att deras grundsyn på de
ekonomiska och sociala spörsmålen är likartad med hans egen. Det kan
också inträffa att det parti, som eu väljare tillhör, för fram en kandidat äv så
obestridlig kapacitet, att väljaren känner sig nödsakad rösta på honom trots
olikartad uppfattning i nykterhetsfrågan. Genom dylika omständigheter kunna
de politiska valen lätt nog bli missvisande i fråga om väljarnas uppfattning angående
rusdrycksförbudet. I vissa fall kunna förbudsvännerna bli överrepresenterade,
i andra fall tvärtom. Det är således icke säkert, att riksdagen, med
den sammansättning den erhåller genom de politiska valen, på ett riktigt
sätt återspeglar det svenska folkets uppfattning i förbudsfrågan. En fullt riktig
bild av denna uppfattning erhåller man först genom en direkt folkomröstning.

Genom folkomröstning tillmötesgår man också den enskilde medborgarens
rättighet att på effektivaste sätt göra sin vilja gällande i förbudsfrågan.
Man måste anse det som synnerligen fördelaktigt, om den enskilde sättes
i stånd att direkt, utan förmedling av ett valt ombud, öva inflytande på denna
fråga. Ett rusdrycksförbud innebär nämligen ett så radikalt ingripande i
många människors levnadsvanor, ett så kraftigt brytande av hävdvunnen sed
och ett så kännbart kringskärande av den personliga friheten, sådan som den
av många uppfattas, att det icke synes obilligt, att en dylik förändring vidtages
först sedan folket blivit i tillfälle att ge ett direkt och otvetydigt uttryck
för sin övertygelse i frågan.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

iVågeställ ningen.

En allmän folkomröstning skulle avlägsna ett av de verkningsfullaste motiven
för ett medvetet trotsande av en förbudslags bestämmelser. Om det nämligen
kan råda något tvivelsmål huruvida förbudet uppbäres av folkets majoritet
eller ej, så komma de med förbudet missnöjda givetvis att känna sig som
offer för en minoritets övergrepp. Skulle förbudet beslutas enbart av konung
och riksdag, så kunde det invändas, att riksdagsmajoriteten möjligen icke motsvarades
av en folkmajoritet, och detta argument skulle med förkärlek användas
som ett moraliskt motiv för överträdelse av förbudslagens bestämmelser.
Hur liten respekt sådana lagar föra med sig, om vilka man tror att de
sakna stöd i folkets allmänna åskådning, därpå ha de allbekanta kristidsförordningarna
lämnat talrika exempel. Så snart den synpunkten kan gorå sig
gällande, att vissa intrång i den personliga rörelsefriheten bero på lagstiftarens
godtycke eller en minoritets maktutövning, beredes genast rum för
en mot lagen fientlig känslostämning. Vet man däremot, att lagen tillkommit
såsom uttryck för en övertygad majoritets önskemål, och vet man tillika, att
denna majoritet är så numerärt överlägsen och så stabil, att den icke lätt kan
förvandlas till minoritet, så kommer lagen att uppfattas såsom någonting nödvändigt
och oundvikligt och att bli respekterad på ett helt annat sätt än i
motsatt fall. Detta medvetande om att lagen är en funktion av majoritetsviljan
kommer givetvis att bli långt starkare, om lagen antagits genom direkt
folkomröstning, än om den endast är resultatet av ett riksdagsbeslut.

En folkomröstning vädjar på ett effektivare sätt till folkets medansvar
än vad ett riksdagsbeslut kan göra. Genom att folket självt får genom direkt
omröstning antaga eller förkasta en lag, kommer folkmajoriteten att, för den
händelse lagen antages. ikläda sig ett moraliskt ansvar för att denna lag verkligen
blir efterföljd. Med hänsyn till de alldeles särskilda svårigheter som,
isynnerhet under den första tiden, torde komma att möta för upprätthållandet
av en förbudslag, måste denna omständighet tillmätas stor betydelse.”

Då utskottet sålunda anser sig böra tillstyrka motionens yrkande om
anordnande av folkomröstning i förbudsfrågan, vill utskottet i korthet framhålla
de synpunkter, som enligt utskottets mening böra läggas till grund för
den föreslagna omröstningen.

Ett av de viktigaste problemen vid anordnandet av folkomröstning är
givetvis uppställandet av den eller de frågor, som böra vid omröstningen besvaras.
Under den offentliga diskussionen liksom även inom utskottet har
den meningen uttalats, att, därest en folkomröstning komme till stånd, densamma
borde omfatta icke blott förbudsfrågan utan nykterhetsfrågan i dess
helhet. Vid omröstningen borde man enligt denna uppfattning genom flera
alternativa frågor söka utröna folkmeningen rörande de olika vägar, som
kunna tänkas för nykterhetsfrågans lösning. Frågorna borde sålunda avse
önskvärdheten av ej endast ett fullständigt rusdrycksförbud utan även ett
partiellt förbud, omfattande till exempel spritdrycker och starka viner, ett
restriktionssystem. motsvarande det nu tillämpade, eller dylikt. Utskottet kan

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

för sin del icke ansluta sig till denna uppfattning. Ett uppställande av flera
frågor skulle göra omröstningen i hög grad invecklad, och att ur omröstningsresultatet
vid en sådan frågeställning utläsa den verkliga folkmeningen
rörande en genomförbar metod för alkoholproblemets lösning torde komma
att stöta på allvarliga hinder. Även om ett flertal detaljerade frågor uppställdes,
kunde ej därigenom problemet i dess helhet uttömmas. Flera personer
torde, även om man försökte göra frågorna så fullständiga som möjligt, komma
i det läge, att de icke kunde besvara nämnda frågor utan att till sina
svar knyta villkor av olika slag. Härtill kommer, att frågor rörande till
exempel omfattningen av ett partiellt förbud eller anordnandet av ett restriktionssystem
äro mindre ägnade att göras till föremål för en folkomröstning.

Frågorna måste bliva av invecklad beskaffenhet, och de åtgärder, som kunna
komma ifråga, äro icke av den genomgripande betydelse som införandet av
ett fullständigt förbud. Då nu också motionärerna och med dem en avsevärd
del av landets befolkning begärt, att genom omröstningen måtte utrönas, huruvida
en övertygad folkmajoritet finnes för just den av dem föreslagna vägen
för nykterhetsfrågans lösning, bör enligt utskottets mening den av motionärerna
föreslagna frågeställningen icke utan starka skäl frångås. Att
på grund av en dylik frågeställning såväl de personer, vilka önska en fullständigt
fri rusdryckshantering, som vännerna av restriktioner och partiellt
förbud komma att rösta mot ett fullständigt rus.drycksförbud, är en omständighet,
som förbudstankens anhängare givetvis tagit i betraktande. Enligt utskottets
uppfattning bör alltså endast en fråga uppställas och denna fråga
avse önskvärdheten av ett fullständigt rusdrycksförbud.

Även om man sålunda enligt utskottets mening icke bör framställa till Uppdelning
besvarande någon annan fråga än den nyss nämnda, bör man givetvis anordna rösterna.
omröstningen på sådant sätt, att man erhåller så fullständigt material som
möjligt för ett klarläggande av folkets mening rörande den framställda frågan.
I samband med nykterhetskommitténs förslag har i detta hänseende framkastats
den tanken, att man borde verkställa ett särskiljande av de avgivna
rösterna efter de röstandes kön, ålder eller fördelning på olika yrkesgrupper.

Ett dylikt särskiljande är, såsom folkomröstningskommittén i sitt den 8
februari 1921 avlämnade betänkande och förslag angående konsultativ folkomröstning
betonat, icke oförenligt med den rådgivande folkomröstningens allmänna
syfte och innebörd. Att röstsammanräkningen sker på så sätt, att
omröstningsresultatet klargöres ej blott inom folket i dess helhet utan även
inom vissa kategorier av röstberättigade, bidrager till att den upplysning,
som omröstningen avser att lämna, blir så allsidig som möjligt. Vad först angår
förslaget om uppdelning av rösterna efter de röstandes ålder, kan

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 1 avd. 10 höft. (Nr 11.) 2

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Tid för omröstningen.

utskottet icke tillstyrka ett dylikt förslag. En sådan uppdelning, vars
praktiska genomförande skulle erbjuda stora svårigheter, skulle visserligen
i statistiskt avseende vara av intresse, men torde sakna betydelse för förbudsfrågans
avgörande. Ej heller är enligt utskottets mening en uppdelning av
rösterna efter de röstandes yrken erforderlig. Upplysning om de viktigaste
yrkesgruppernas ställning till förbudet torde nämligen i stort sett kunna utvinnas
redan ur rösternas fördelning i de olika omröstningsdistrikten, varav
också framgår olika landsdelars ställning till förbudsfrågan. Beträffande
slutligen yrkandet på ett särskiljande av mäns och kvinnors röster, vilar
detta tydligen på den uppfattningen, att det för ett ställningstagande till själva
förbudsfrågan kan vara av vikt att äga kännedom om, i vilken grad förbudstanken
vunnit anslutning särskilt bland männen och särskilt bland kvinnorna.
Till stöd för denna uppfattning kan hänvisas till det förhållande, att,
liksom bruket av rusdrycker i huvudsak är begränsat till männen, det egentliga
motståndet mot förbudets vidmakthållande torde vara att vänta från deras
sida. Då det sålunda med fog kan sägas vara av vikt åtminstone för
många av dem, som i sista hand hava att avgöra, huruvida förbudet skall införas,
att erhålla upplysning i berörda hänseende, och då syftet med omröstningen
skall vara att lämna lagstiftarna ett pålitligt och allsidigt material
för frågans bedömande, kan enligt utskottets mening kravet på en uppdelning
av rösterna i nu angivet syfte icke lämnas obeaktat. Då utskottet sålunda
anser sig böra föreslå, att skilda röstsammanräkningar skola äga rum för
män och för kvinnor, vill utskottet samtidigt uttala en bestämd gensaga mot
påståendet, att en dylik uppdelning av rösterna skulle innebära ett undervärderande
av kvinnornas röster eller ett orättvist och odemokratiskt avsteg
från principen om jämställdhet mellan könen. När fråga är om en rådgivande
omröstning, vid vars anställande huvudsyftet är att vinna en såvitt möjligt
fullständig upplysning om folkmeningen i en viss fråga, måste en dylik anmärkning
anses obefogad.

Motionärerna hava hemställt, att den föreslagna omröstningen måtte
äga rum under år 1923. Enligt utskottets mening är ett uppskov med omröstningens
företagande till nämnda år varken nödigt eller nyttigt. Såsom
ovan antytts, har förbudsfrågan sedan lång tid tillbaka spelat en dominerande
roll i den offentliga diskussionen. Ingen annan viktig samhällsfråga torde
hava blivit så allsidigt belyst, och de flesta röstberättigade hava redan bildat
sig en mening i frågan. Några nya skäl för eller emot förbudet kunna svårligen
förebringas, och ytterligare erfarenheter av beskaffenhet att föranleda
förändrad uppfattning rörande förbudet torde under den närmaste tiden icke
vara att vänta från de länder, där förbudet redan införts. Ett uppskov

Första lagutskottets utlutande Nr 11.

för frågans vidare utredning kan därför icke vara erforderligt. Mot det föreslagna
uppskovet talar emellertid vidare, att folkomröstningen givetvis kommer
att föregås av en intensiv agitation från såväl förbudets anhängare som
dess motståndare. Anledning finnes till antagande, att denna agitation i häftighet
och omfattning kommer att vida överträffa den verksamhet av dylik
art, som plägar förekomma i samband med de politiska valen, och det skulle
enligt utskottets uppfattning icke vara lyckligt, om denna agitation koinrne att
utsträckas över mer än ett års tid. Utskottet kan icke heller underlåta att
påpeka, att utredningen rörande anordnandet av rådgivande folkomröstning
utbrutits ur den pågående mera omfattande undersökningen angående folkomröstningsinstitutet
i hela dess vidd och att grundlagsbestämmelserna om rådgivande
folkomröstning införts just i syfte att möjliggöra företagandet utan
uppskov av en omröstning i förbudsfrågan, samt att förbudstankens anhängare
sedan lång tid tillbaka påyrkat anordnande snarast möjligt av eu
omröstning i denna fråga. En dylik uppfattning har även kommit till uttryck
i motionen, däri motionärerna såsom grund för sin hemställan anföra, bland
annat, en önskan att förebygga onödigt dröjsmål med omröstningen. På
grund av vad sålunda anförts bör enligt utskottets mening den föreslagna omröstningen
äga rum redan innevarande år.

I nära sammanhang med frågan om tiden för omröstningens företagande
står i nu förevarande fall frågan om anordnandet av så kallad objektiv
upplysning i den till omröstning framlagda frågan. Enligt utskottets uppfattning
är en dylik upplysning ej erforderlig, och kan utskottet till stöd för
denna sin ståndpunkt åberopa de skäl, som, enligt vad ovan nämnts, kunna
anföras mot behovet av ett ytterligare uppskov för förbudsfrågans utredning.
Härtill bör läggas, att en dylik upplysningsverksamhet i regel icke är av behovet
påkallad, då fråga är om en omröstning av rent rådgivande karaktär.
Det synes, såsom folkomröstningskommittén i sitt betänkande framhållit, i
själva verket ligga i den rådgivande omröstningens natur, att folket, av vilket
råd begäres, skall lämna detta råd och giva sin mening till känna, utan att
statsmakternas medverkan vid åsiktsbildningen skall vara erforderlig, vartill
kommer, att vid den rådgivande omröstningsformen, i än högre grad än vid
den beslutande, varje partiskhet i den officiella belysningen av frågan kan
verka förryckande på omröstningsresultatet.

Ifråga om sättet för omröstningens förrättande hava motionärerna i det
av dem framlagda lagförslaget i stort sett följt de i lagen om val till riksdagen
givna bestämmelser angående val till andra kammaren. I ett avseende har
emellertid ett teoretiskt viktigt avsteg gjorts från dessa bestämmelser, i det att

Objektiv upp
lysning.

Rätt att i
vissa fall insända
röstsedel
till länsstyrelsen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Prövning av
besvär.

De föreslagna
bestämmelsernas
förhädande
till vallagen.

motionärerna icke medgivit rätt för röstberättigade tillhörande de i 71 § av
nämnda lag omförmälda yrkes- eller tjänstegrupper att under vissa förhållanden
med allmänna posten insända sina röstsedlar. Några bärande
skäl för denna motionärernas ståndpunkt kunna enligt utskottets mening
icke anföras. Visserligen torde man icke ur regeringsformens
stadgande, att rätt till deltagande i omröstningen tillkommer en var,
som är röstberättigad vid val till andra kammaren, kunna utläsa, att
ifråga om sättet för rösternas avgivande skall gälla vad om dylikt val
finnes föreskrivet, men rättvisan synes kräva, att man icke från deltagande
utestänger grupper av röstberättigade, som genom sin yrkesutövning äro
förhindrade att personligen avlämna sina röster. Någon större praktisk betydelse
torde bestämmelser, som möjliggöra insändandet av röstsedlar, icke
komma att få. Enligt vad utskottet inhämtat, hava vid de under år 1921 företagna
valen till andra kammaren endast omkring ettusen röstberättigade begagnat
sig av möjligheten att till länsstyrelserna insända sina valsedlar,
och även om det kan antagas, att deltagandet i den föreslagna folkomröstningen
kommer att bliva avsevärt livligare än anslutningen till de politiska
valen, torde man kunna utgå ifrån, att på dylikt sätt avgivna röster icke
komma att på omröstningens resultat utöva någon inverkan att räkna med.
Man får emellertid icke förbise, att bestämmelserna rörande den nu ifrågasatta
folkomröstningen torde komma att tjäna som förebild för de regler, som
komma att givas för framdeles möjligen anordnade omröstningar, och att ett
uteslutande vid eu sådan omröstning av vissa röstberättigade kan framstå
såsom obilligt. Även av detta skäl synes det utskottet riktigast, att i nu ifrågavarande
hänseende ansluta sig till vallagens föreskrifter.

I likhet med motionärerna finner utskottet det lämpligt, att besvär över
omröstningen och de i samband med densamma stående sammanräkningarna
prövas och avgöras av Kungl. Maj:t i regeringsrätten. För vinnande av detta
syfte är det nödvändigt, att i lagen om regeringsrätten verkställes sådan
ändring, att bland de mål, som tillhöra regeringsrättens upptagande, införas
jämväl mål angående folkomröstning.

I enlighet med de av utskottet sålunda anförda principer har utskottet
utarbetat förslag till dels lag om folkomröstning angående rusdrycksförbud.
dels ock lag om ändrad lydelse av 2 § bo) i lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Innan utskottet övergår till en redogörelse för de synpunkter, som vunnit
beaktande vid utformandet av vissa paragrafer i förstnämnda lagförslag,
vill utskottet framhålla, att utskottet vid upprättandet av detta förslag i hu -

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

vudsak följt, förutom det vid motionen fogade lagförslaget, de gällande bestämmelserna
om val till riksdagens andra kammare. På en del punkter
hava avvikelser företagits från motionärernas förslag för att bringa do nya
föreskrifterna i överensstämmelse med reglerna i lagen om val till riksdagen.
I vissa fall hava i lagförslaget intagits föreskrifter, vilka äro så gott som likalydande
med vallagens stadganden. Att utskottet i dessa fall icke inskränkt
sig till en hänvisning till vallagen, har sin grund däri, att det synts utskottet
lämpligare att i en lag sammanföra alla viktigare bestämmelser angående omröstningen.
Ett sådant sammanförande kommer att i hög grad underlätta arbetet
för omröstningsförrättarna och de andra personer, som önska taga kännedom
om de för omröstningen givna stadganden. Endast beträffande vissa
ordningsföreskrifter för förrättningen bär utskottet begränsat sig till en
hänvisning till vallagen.

Ifråga om vissa detaljbestämmelser i den föreslagna lagen om folkomröstning
har utskottet funnit en del påpekanden erforderliga, varjämte
utskottet beträffande andra ansett sig böra anföra de skäl, som varit bestämmande
för utskottets uppfattning. Härför lämnas i det följande redogörelse
vid de särskilda paragraferna.

1 §•

På förut anförda grunder bär den i motionärernas lagförslag förefintliga
bestämmelsen angående det år, under vilket omröstningen skall äga rum,
ändrats.

Uti ovannämnda av nykterhetskommittén framlagda alternativa förslag
till konsultativ folkomröstning har den fråga, som skall till omröstning framställas,
erhållit en mycket kort avfattning. Motionärerna hava föreslagit en
mera utförlig fråga, som redogör för innebörden av ett fullständigt rusdrycksförbud.
Utskottet, som anser det synnerligen önskvärt, att propositionen för
omröstningen, utan att fullständigheten eftersättes, göres så enkel och lättfattlig
som möjligt, ansluter sig beträffande formuleringen av själva frågan
till nykterhetskommitténs förslag. Då emellertid tvekan kan råda om vad
som inbegripes under ett fullständigt rusdrycksförbud, har utskottet till frågan
fogat en kort definition på vad som i den föreslagna lagen avses med ett
dylikt förbud. Vid uppställandet av denna definition har utskottet av förut
omnämnda skäl ansett sig böra i sak följa motionärernas förslag. Som det
emellertid för många röstberättigade torde erbjuda svårigheter att fatta
innebörden av det i sistnämnda förslag använda uttrycket ”varor, som innehålla
mer än 2 V4 viktprocent alkohol”, har utskottet i anslutning till den terminologi,
som förekommer i Kungl. förordningarna den 14 juni 1917 angående

Speciell motivering.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

försäljning av rusdrycker samt den 7 augusti 1907 angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker, uppräknat de drycker, som falla under förbudet.

2 §.

Ehuru i § 49 mom. 2 regeringsformen stadgas, vilka personer, som äga
rösträtt vid folkomröstning, har utskottet ansett det lämpligt att här intaga en
erinran om berörda stadgande, i sammanhang varmed upptagits bestämmelse
om röstlängd.

För att framhålla, att vid omröstningen alla röster hava samma värde,
har utskottet i denna paragraf intagit den från riksdagsordningen hämtade
föreskriften, att varje röstande äger lika röst.

3 §.

Då den gällande indelningen i valdistrikt lagts till grund för indelningen
i omröstningsdistrikt, är det av vikt, att i de städer, där en delning av
förut bestående valdistrikt är önskvärd, framställning härom göres å sådan
tid, att den nya indelningen kan tillämpas vid omröstningen.

4 §.

Folkomröstningskommittén har förordat, att bestämmelse angående dagen
för omröstningen måtte givas i lagen. Denna metod har även tillämpats
i den norska lagen om folkomröstning i förbudsfrågan av den 23 juli 1919.
Då det emellertid icke torde vara möjligt att nu överblicka alla omständigheter,
som äro av vikt vid bestämmandet av omröstningsdagen, har det synts
utskottet lämpligast, att detta bestämmande överlämnas åt Kungl. Maj :t.

I nykterhetskommitténs förslag har stadgande givits av innehåll, att
vid behov omröstningen må kunna utsättas att äga rum under två dagar. Utskottet
kan för sin del icke anse detta erforderligt. Det torde ej erbjuda några
större svårigheter att medhinna hela röstningen, varmed i lagförslaget avses
röstavlämnandet, under en dag, därest förrättningen ordnas på ett ändamålsenligt
sätt. Däremot torde det i vissa omröstningsdistrikt bliva nödvändigt
att till påföljande dag uppskjuta röstsammanräkningen eller någon del därav,
och givas i 20 § föreskrifter angående huru därvid skall förfaras.

6 §.

Ehuru ja- och nejsedlar på statsverkets bekostnad skola tillhandahållas
vid omröstningen, föreligger intet tvång för de röstande att använda de offi -

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

ciella sedlarna. Även andra sedlar, såväl tryckta som handskrivna, kunna
begagnas, blott de äro av vitt papper och utan kännetecken.

7 §.

Enligt utskottets mening är det för rösthemlighetens bevarande nödvändigt,
att vid omröstningen användas kuvert, vari röstsedlarna inläggas.
Tillika måste emellertid beaktas, att man på ett praktiskt sätt bör kunna
särskilja rösterna efter de röstandes kön. Det torde för ett dylikt särskiljande
vara erforderligt, att själva röstsedeln på något sätt utmärker, huruvida
den avgivits av en man eller av en kvinna. I annat fall föreligger fara,
att om vid sammanräkningen av de avgivna rösterna röstsedlar blandas om
varandra, vilket icke sällan torde kunna inträffa, man icke kan avgöra röstfördelningen
mellan män och kvinnor. Härtill bör fogas, att det med hänsyn
till möjligheten, att någon röstsammanräkning kommer att förklaras ogiltig
och förordnande meddelas om ny sammanräkning, torde vara nödvändigt att
genom ett å varje röstsedel på varaktigt sätt anbragt kännetecken angives,
huruvida den avlämnats av manlig eller kvinnlig röstande. På grund härav
måste varje metod för rösternas särskiljande, byggd endast på användandet
av två rösturnor eller på begagnandet av märkta kuvert, anses mindre lämplig.
Det har föreslagits, bland annat, att man för rösternas uppdelning borde använda
kuvert och röstsedlar av olika färg för män och för kvinnor. Mot en
dylik metod, som innebär vissa fördelar, talar emellertid, att densamma lätt
skulle kunna giva anledning till den föreställningen, att röstsedlar av olika
färg även hava olika värde, varjämte antagiigen ett flertal röstberättigade
skulle komma att begå misstag vid valet av röstsedlar, då de finge att välja
mellan fyra olika slag av sedlar. Härtill kommer, att det vid användandet
av denna metod bleve nödvändigt att förklara för ogiltig varje röstsedel, som
befunnes inlagd i kuvert av annan färg än sedeln, vilket skulle kunna medföra,
att ett stort antal sedlar bleve underkända. Enligt utskottets uppfattning
är det lämpligaste sättet för röstsedlarnas särskiljande, att vid omröstningen
begagna kuvert, försedda med en utskärning, genom vilken ordföranden vid
kuvertets mottagande kan å själva sedeln anbringa ett kännetecken, utmärkande,
huruvida densamma avgivits av en man eller av en kvinna. Vid användandet
av denna metod undgår man samtliga de olägenheter, som, enligt
vad ovan anförts, vidlåda andra system för rösternas särskiljande, och förverkligar
samtidigt förberörda önskemål, att av varje sedel måtte framgå, huruvida
den röstande är man eller kvinna.

I lagförslaget har icke angivits den plats på kuvertets framsida, där den
föreslagna utskärningen bör anbringas. Då kuverten skola bekostas av stats -

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

verket, torde det ankomma på Kungl. Maj:t att lämna föreskrift härutinnan
Det synes emellertid utskottet mindre lämpligt, att utskärningen anbringas
mitt på kuvertets framsida, då en sådan placering skulle kunna medföra möjlighet
att, även om sedelns baksida vändes mot utskärningen, genom denna
iakttaga, huru den röstande besvarat den framställda frågan.

8 §.

Det har synts utskottet lämpligast, att den föreslagna märkningen av
röstsedlarna sker genom intryckandet av en stämpel. Därest ordföranden
skulle å varje sedel för hand anteckna, om densamma avgivits av en man eller
av en kvinna, skulle detta lätt kunna giva anledning till misstanke, att han
å sedlarna anbringade ytterligare något kännetecken för att sedermera kunna
utröna, huru någon eller några personer begagnat sin rösträtt. För undvikande
av förväxling torde det vara lämpligt, att de stampar, som användas
vid sedlarnas stämplande, å översidan så tydligt märkas, att misstag från ordförandens
sida förebyggas.

Givetvis innebära stadgandena, att ordföranden skall tillse, att röstsedeln
på föreskrivet sätt täcker utskärningen i kuvertet, samt att han skall
vägra mottaga kuvert, däri sedel ej är på sådant sätt inlagd, icke att han för
varje fall skall övertyga sig om, att det verkligen är röstsedelns baksida, som
synes i. utskärningen. Bestämmelserna avse endast, att han skall avvisa
kuvert, däri röstsedel ej inlagts, eller däri sedel inlagts antingen på sådant
sätt, att den icke kan träffas med föreskriven stämpel, eller så, att man genom
utskärningen kan se det på röstsedeln befintliga ordet. Därest den ifrågavarande
stämpeln kommit att anbringas på röstsedelns framsida, utgör detta
icke skäl för röstsedelns underkännande.

10—12 §§.

Samma skäl, som enligt vad ovan anförts, tala för att vissa röstberättigade
böra tillåtas att, ehuru de ej äro i stånd att iakttaga personlig inställelse,
avgiva sina röster, kunna i huvudsak åberopas även för rätten för make
att avlämna röstsedel genom andra maken. Att en dylik rätt bör finnas, har
icke heller av någon på allvar bestritts.

14 §.

Det torde vara lämpligt, att genom länsstyrelsernas försorg anslag i
stort format, innehållande omröstningspropositionen, för att anslås i omröstningslokalerna,
tillhandahållas vederbörande omröstningsförrättare.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

19 §.

Då det är av vikt, att den upplysning, som genom omröstningen lämnas,
blir så fullständig som möjligt, har utskottet ansett det lämpligt, att i
protokollet antecknas var för sig jämväl antalet röstberättigade män och
kvinnor inom omröstningsdistriktet.

För vinnande av likformighet torde det vara ändamålsenligt, att protokollet
avfattas enligt formulär, som av Konungen fastställes.

. 21 §.

Såväl nykterhetskommittén som motionärerna hava föreslagit, att sedan
omröstningsförrättningarna avslutats, protokollen för slutlig sammanräkning
måtte insändas till en central myndighet. Utskottet anser för sin del
lämpligare, att innan slutlig sammanräkning för hela riket verkställes, länsstyrelsen
företager sammanräkning av de inom länet avgivna rösterna. Det
torde ställa sig betydligt lättare för länsstyrelserna än för en central myndighet
att, därest protokollen skulle befinnas i något avseende felaktiga eller
ofullständiga, införskaffa erforderliga upplysningar och kompletteringar.
Härtill kommer, att då utskottet av skäl, som förut anförts, medgivit vissa
personer, som på grund av sitt yrke eller sin tjänst icke kunna personligen
inställa sig vid omröstningen, att avgiva sina röster genom att insända röstsedlar
med posten, samt detta insändande torde böra ske till länsstyrelsen, i följd
varav denna i allt fall har att företaga viss sammanräkning, det måste anses
mera ändamålsenligt, att länsstyrelsen sammanräknar samtliga de inom länet
avgivna rösterna. I förevarande paragraf har därför stadgats, att omröstningsförrättare
skall till länsstyrelsen insända omröstningsprotokoll och röstlängd,
vilken sistnämnda måste vara för länsstyrelsen tillgänglig vid sammanräkningen
av de från ovannämnda röstberättigade insända röstsedlarna.

22 §.

Då det ifråga om besvär över omröstningsförrättning icke föreligger
samma behov av ett snabbt avgörande som ifråga om besvär över riksdagsmannaval,
hava de i riksdagsordningen angivna tider för utlämnande av protokoll
och anförande av besvär något förlängts, ehuru i övrigt de för besvär
över val till riksdagens andra kammare givna bestämmelser föreslagits skola
äga motsvarande tillämpning.

23—27 §§.

Beträffande dessa paragrafer, som motsvara 71—75 §§ i lagen om val
till riksdagen, hänvisas till vad ovan anförts.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 1 avd. 10 höft, (Nr 11.)

Första lagutskottets utlåtande Nr 11. <

29 och 30 §§.

Såväl nykterhetskommittén som motionärerna hava föreslagit, att den
slutliga röstsammanräkningen måtte verkställas inför chefen för finansdepartementet.
I likhet med folkomröstningskommittén anser utskottet emellertid
lämpligare, att sammanräkningen äger rum i justitiedepartementet. Det
torde vara mest ändamålsenligt, att sammanräkningarna vid nu ifrågavarande
omröstning och vid framdeles möjligen anordnade dylika omröstningar företagas
i samma departement, samt att såväl sammanräkningarna som handläggningen
av mål angående omröstningar anförtros åt det departement, som
har att taga befattning med granskningen av riksdagsmännens fullmakter
och med mål angående riksdagsmannaval.

32 §.

Ordförande och ledamöter i valnämnd höra givetvis icke vara berättigade
till ersättning för sitt deltagande i omröstningsförrättning. Då föreskrift
saknas om dylik gottgörelse, torde någon sådan icke heller kunna tillerkännas
dem. I

I det av utskottet utarbetade förslaget återfinnes ej någon motsvarighet
till den i 15 § av motionärernas förslag och i 93 § i lagen om val till riksdagen
förefintliga bestämmelsen om rätt för envar att till myndighet insända handlingar
med allmänna posten. Då en dylik rätt, som i nämnda paragrafer icke
avser besvär, skulle komma att sakna betydelse vid det förhållande, att övriga
omröstningen rörande handlingar, som må till myndighet inlämnas, även utan
en dylik bestämmelse torde kunna insändas med posten, har utskottet ansett
ett stadgande av antytt innehåll ej erforderligt.

Folkomröstningskommittén har förordat, att i en lag om folkomröstning
måtte intagas jämväl föreskrift om officiellt meddelande angående omröstningens
resultat. Utskottet kan för sin del icke finna en dylik bestämmelse
erforderlig. Det torde kunna förutsättas, att Kungl. Maj:t även utan en dylik
lagbestämmelse kommer att på lämpligt sätt offentliggöra resultatet av den
slutliga sammanräkningen, samt att, därest omröstningen föranleder framställning
till riksdagen, därvid kommer att lämnas fullständig redogörelse för
den upplysning, som genom omröstningen vunnits.

Beträffande de utgifter för folkomröstningen, som komma att drabba
statsverket, i händelse den av utskottet föreslagna lagen varder antagen, har.

Förslå lagutskottets utlåtande Nr 11. 19

utskottet. lins statens tryckerisakkunnige inhämtat följande upplysningar:

Approximativ kostnad för papper och tryck till exempelvis 5

milj. ja-sedlar och nej-sedlar i formatet 77X128 mm.......kr. 10 000: —

Approximativ kostnad för exempelvis 2''/2 milj. valkuvert i formatet
70X105 mm. med snören för öppnande samt utstakning
för stämpel ...................................... „ 25 000: —

Summa kr. 35 000: —

Utskottet har emellertid funnit sig sakna befogenhet att hemställa om

anslag för ifrågavarande ändamål. Varder lagförslaget antaget, lärer Kungl.
Maj :t ej underlåta att i detta avseende till riksdagen inkomma med den framställning,
som erfordras.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av ifrågavarande motion måtte
för sin del antaga följande:

l:o) Lag om folkomröstning angående rusdrycksförbud.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Under år 1922 skall genom sådan allmän folkomröstning, som i § 49
mom. 2 regeringsformen omförmäles, folkets mening inhämtas angående införandet
av fullständigt rusdrycksförbud.

Den, som önskar, att en lag om fullständigt rusdrycksförbud i riket
måtte antagas, röstar därvid ja; den, som icke önskar detta, röstar nej.

Med fullständigt rusdrycksförbud förstås i denna lag förbud mot att
framställa, innehava, införa eller överlåta spritdrycker, vin, Öl, pilsnerdricka,
som innehåller mer än 2 1/< viktprocent alkohol, eller annan dryck eller vara
med högre alkoholhalt, än nu är sagt, med mindre det äger rum för vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt eller industriellt ändamål.

2 §.

Rätt att deltaga i omröstningen tillkommer jämlikt ovan åberopade stadgande
i regeringsformen en var, som är röstberättigad vid val till riksdagens
andra kammare; och skall vid omröstningen den för dylikt val då gällande
röstlängd lända till efterrättelse.

Varje röstande äger lika röst.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

3 §.

För omröstningen indelas riket i omröstningsdistrikt. Kommun eller
del av kommun, som vid val till riksdagens andra kammare bildar ett valdistrikt,
skall utgöra ett omröstningsdistrikt.

Omröstningsförrättare är inom varje omröstningsdistrikt den, som vid
val till riksdagens andra kammare är valförrättare; och skall vad i lagen om
val till riksdagen finnes stadgat om sådan valförrättare äga motsvarande
tillämpning beträffande omröstningsförrättare.

4 §.

Omröstningen skall äga rum å för hela riket gemensam dag, som av
Konungen bestämmes. Röstningen utsättes till sön- eller helgdag och skall
börja klockan nio förmiddagen samt fortgå till klockan nio eftermiddagen,
dock att, där allmän gudstjänst å omröstningsdagen hålles inom omröstningsdistriktet,
uppehåll göres för den tid gudstjänsten pågår.

Där å någon ort andra tider för röstningens förrättande finnas mera
lämpliga, äge efter framställning, på landet av omröstningsförrättaren samt
i stad av magistraten eller i stad, där magistrat ej finnes, av den för sådan
stad särskilt tillsatta styrelse, länsstyrelsen därom förordna, med iakttagande
att tillträde till röstningen skall finnas minst tre timmar före klockan tre
eftermiddagen och minst två timmar efter klockan sex eftermiddagen.

5 §.

Sedan Konungen utsatt dag för omröstningen, skall länsstyrelsen omedelbart
genom kungörelse, som uppläses i kyrkorna och införes i den eller
de tidningar inom orten, där allmänna påbud för länet vanligen meddelas,
tillkännagiva dag och tid för röstningen samt omröstningsstället för varje
omröstningsdistrikt. I kungörelsen upptages proposition för omröstningen
samt angives, vad med fullständigt rusdrycksförbud i denna lag förstås.
Kungörelsen skall tillika innehålla erinran om den skyldighet, som jämlikt
21 § åligger omröstningsförrättare att ofördröjligen till länsstyrelsen insända
röstlängden och omröstningsprotokollet.

6 §.

Vid omröstningen skola begagnas ja- och nej-sedlar av vitt papper utan
kännetecken. Sådana röstsedlar, lika till storlek och beskaffenhet, skola vid
omröstningstillfället finnas för de röstande tillgängliga.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

7 §.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek
och beskaffenhet samt på framsidan försedda med en utskärning av ungefär
sex kvadratcentimeters storlek, tillhandahållas de röstande för det ändamål,
Varom i 8 § förmäles.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande,
att rösturnan är tom.

8 §.

Envar, som anmäler sig till röstningen, erhåller vid omröstningsbordet
ett kuvert.

I omröstningslokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser,
avsedda att möjliggöra för envar att med rösthemlighetens bevarande kunna
inlägga sin röstsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser
vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl
omröstningsförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen;
och åligger det omröstningsförrättaren att vaka över att röstandes förehavande
där ej må av någon kunna iakttagas.

Efter det röstande vid någon av omförrnälda särskilda platser inlagt
sin röstsedel i kuvertet på sådant sätt, att röstsedelns baksida täcker utskärningen,
och tillslutit kuvertet, överlämnar han utan dröjsmål personligen detsamma
till ordföranden. Sedan denne förvissat sig om, att den, som vill rösta,
är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet
är på utsidan omärkt, samt att röstsedeln på ovan angivet sätt täcker utskärningen,
intrycker ordföranden å den i utskärningen synliga baksidan av röstsedeln
en stämpel, innehållande bokstaven M, därest den röstande är man,
och bokstaven K, därest den röstande är kvinna. Härefter nedlägger ordföranden
kuvertet i rösturnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid den
röstandes namn göres anteckning, att rösträtten utövats.

Kuvert, som är å utsidan märkt eller däri finnes inlagd röstsedel, vilken
enligt vad iakttagas kan icke är av föreskriven beskaffenhet, eller däri
röstsedel ej är på ovan angivet sätt inlagd, varde ej mottaget.

9 §•

Röstande, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven
ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den,
han själv därtill utser.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

10 §.

Äro äkta makar båda röstberättigade, må den ena av dem ingiva röstsedel
genom andra maken. Vill make begagna den rätt nu är sagd, skall röstsedelsförsändelse
anordnas tidigast fjorton dagar före omröstningen på sätt
nedan sägs.

För röstsedelsförsändelse skola användas ett innerkuvert, försett med
utskärning såsom i 7 § sägs, samt ett ytterkuvert, vilka tillhandahållas genom
statsverkets försorg. Ej må för ändamålet andra kuvert brukas.

Den röstande skall själv frivilligt inlägga sin röstsedel i innerkuvertet
på sådant sätt, att röstsedelns baksida täcker utskärningen, och tillsluta innerkuvertet
samt i närvaro av ett ojävigt vittne inlägga innerkuvertet i ytterkuvertet,
vilket omedelbart därpå av den röstande tillslutes. En å ytterkuvertet
anbragt förklaring att sålunda tillgått skall därefter av den röstande egenhändigt
undertecknas. Vid hamnet tecknas uppgift å det omröstningsdistrilct,
den röstande vid tiden för omröstningen tillhör, och hans hemvist inom omröstningsdistriktet.

Vittnejt intygar å ytterkuvertet, att den röstande egenhändigt undertecknat
ovannämnda förklaring, med angivande av dag och ort för intygets meddelande.

11 §.

Ytterkuvert och innerkuvert, varom i 10 § sägs, skola vara av ogenomskinligt
papper och försedda med ändamålsbeteckning samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och beskaffenhet.

Sådana kuvert skola i god tid före omröstningen finnas tillgängliga på
landet hos ordförande och ledamöter i kommunalnämnd samt i stad hos magistraten
eller stadsstyrelsen ävensom hos de tjänstemän eller andra personer,
åt vilka magistraten eller stadsstyrelsen uppdrager att i sådant hänseende
tillhandagå de röstande.

Formulär till ändamålsbeteckning å kuverten samt till förklaring och
vittnesintyg å ytterkuvert fastställas av Konungen.

12 §.

Äkta make, som vill avgiva röstsedel för andra maken, avlämnar vid
omröstningen till ordföranden röstsedelsförsändelse, varom i 10 § sägs. Finnes,
att båda makarna äro i röstlängden upptagna såsom röstberättigade, att
ytterkuvertet är sådant, som i 10 § andra stycket föreskrives, samt att därå
äro tecknade förklaring av den röstande ävensom vittnesintyg i behörigt skick,

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

och förekommer ej skälig anledning att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet
öppnat, bryter ordföranden ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.

Sedan ordföranden därefter tillsett, att innerkuvertet är utan annat
märke än ändamålsbeteckningen, samt att röstsedeln på i 8 § angivet sätt
täcker utskärningen, intryckes å röstsedelns baksida sådan stämpel, varom i
sistnämnda lagrum förmäles, och nedlägges innerkuvertet i rösturnan, i sammanhang
varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att
rösträtten utövats.

Är innerkuvertet ej sådant som i 10 § andra stycket föreskrives eller
finnes å dess utsida annat märke än ändamålsbeteckningen eller är i kuvertet
inlagd röstsedel, vilken enligt vad iakttagas kan icke är av föreskriven beskaffenhet,
eller är röstsedel ej inlagd i kuvertet på ovan angivet sätt, varde kuvertet
ej mottaget.

13 §.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, sin rösträtt utöva; dock
att om rätt att i visst fall ingiva röstsedel till länsstyrelsen gäller vad i 23—27 §§
här nedan stadgas.

14 §.

I omröstningslokal skola proposition för omröstningen samt exemplar
av denna lag finnas anslagna.

15 §.

Beträffande ordningen för omröstningens förrättande skall vad i 57 §
första och andra styckena, 67 och 68 §§ i lagen om val till riksdagen är
stadgat äga motsvarande tillämpning.

16 §.

När alla, som vid det för röstningens slut fastställda klockslag äga tillträde
till densamma, avlämnat sina röstsedlar, förklare ordföranden röstningen
avslutad.

Omedelbart därefter uttagas inför öppna dörrar röstsedlarna ur kuverten
samt verkställas prövning av röstsedlarnas giltighet och sammanräkning
av de avgivna rösterna.

17 §.

Ogin är röstsedel, till vilken använts annat än vitt papper, eller å vilken
finnes, utöver sådan stämpel, varom i 8 § förmäles, något kännetecken,

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

som kan antagas vara med avsikt där anbragt. Finnas i ett kuvert två eller
flera röstsedlar, vare de alla ogilla.

18 §.

Samtliga röstsedlar inläggas, de, som avgivits av män, och de, som
avgivits av kvinnor, samt de godkända och de underkända var för sig, i omslag,
vilka förses med minst två närvarandes sigill. De sålunda inlagda röstsedlarna
skola förvaras intill dess omröstningen vunnit laga kraft eller förordnande
om ny omröstning meddelats.

19 §.

Vid förrättningen skall föras protokoll enligt formulär, som av Konungen
fastställes. I protokollet antecknas särskilt:

antalet av män avgivna giltiga ja- och nej-röster;

antalet av kvinnor avgivna giltiga ja- och nej-röster;

antalet röstberättigade män och kvinnor ävensom antalet röstberättigade
män och kvinnor, som enligt anteckningar i röstlängden deltagit i omröstningen; därest

någon förvägrats rösta, dennes namn samt orsaken till sådan
vägran;

om röstsedel förklarats ogin, grunden för detta beslut.

I protokollet avtryckas även de sigill, varmed röstsedlarna förseglats.

20 §.

Varder, sedan röstningen avslutats, nödvändigt att uppskjuta eller avbryta
förrättningen, skola alla röstsedlar inläggas i omslag, vilka förseglas
under minst två närvarandes sigill samt jämte andra till omröstningen hörande
handlingar läggas i säkert förvar; och må förrättningen icke ånyo
företagas, innan omröstningsförrättaren inför öppna dörrar förvissat sig om,
att de åsätta sigillen äro obrutna.

21 §.

Omröstningens utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av det
under förrättningen förda protokollet, som till riktigheten bestyrkes av ordföranden
och två av de närvarande. Med protokollets uppläsning är omröstningsförrättningen
avslutad.

Omröstningsförrättaren insänder därefter ofördröjligen protokollet
över röstsammanräkningen och röstlängden till länsstyrelsen. Sker insändandet
med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

22 §.

Förmenar medlem av kommun, att omröstningen icke försiggått i laga
ordning, äger han att däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål
äger klaganden att hos länsstyrelsen äska behörigt protokollsutdrag.
Protokoll skall inom högst åtta dagar därefter till klaganden utlämnas; och
skall han vid förlust av talan innan klockan tolv å tjugonde dagen efter omröstningsförrättningens
avslutande sina till Konungen ställda besvär ingiva
till länsstyrelsen, som genom tillkännagivande i länskungörelserna och i tidning
inom orten utsätter viss kort tid, inom vilken förklaring över besvären
må av vederbörande till länsstyrelsen avgivas. Sedan denna tid tilländagå^,
har länsstyrelsen att besvären jämte de förklaringar, som må hava inkommit,
ofördröjligen till Konungen insända för att i dess regeringsrätt föredragas

och avgöras.

23 §.

Röstande, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller tjänstegrupper,
må, i den ordning i 24—26 §§ föreskrives, avgiva röstsedel genom försändelse
till länsstyrelsen; dock att sådan rätt ej må utövas i annat fall an
då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande kan tagas för visst,
hinder för den röstandes personliga inställelse vid omröstningsförrättningen
möter på grund därav, att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistande
utom omröstningsdistriktet den dag, då omröstningen äger rum.

Hindret skall styrkas på sätt i 26 § stadgas.

Den rätt nu är sagd tillkommer:

1) den som utövar militärtjänst;

2) den som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller
annans räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning
eller annan personal å fartyg;

3) den som tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt
järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

24 §.

Röstsedelsförsändelse, varom i 23 § sägs, må ej anordnas tidigare
än dagen för länsstyrelsens kungörelse rörande omröstningen. Ej må försändelse
i något fall anordnas senare än omröstningsdagen.

Röstsedelsförsändelse skall anses vara anordnad den dag, det i 26 §
omförmälda vittnesintyget underskrives.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 1 avd. 10 höft. (Nr 11.)

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

25 §.

Vid anordnande av röstsedelsförsändelse enligt 23 § skall den röstande
anlita ojävigt vittne.

Vistas den röstande inom riket, skall såsom vittne anlitas på landet
ordförande eller ledamot i kommunalnämnd samt i stad tjänsteman, som av
magistraten eller stadsstyrelsen förordnas.

Vistas den röstande utom riket, skäll han såsom vittne anlita svensk
konsul eller ock, där den röstande tillhör besättning eller annan personal å
svenskt fartyg, dettas befälhavare eller, i händelse av förfall för denne, hans
närmaste man.

De personer, som ovan nämnts, vare pliktiga att, när de därom anmodas,
tillhandagå röstande såsom nu är sagt.

I fråga om viss grupp av röstande äge Konungen förordna, vilka personer
ytterligare må kunna anlitas såsom vittne.

År den röstande ej personligen känd för vittnet, åligge honom att
styrka sin identitet antingen genom intygande av trovärdig person eller ock
medelst prästbevis, debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande
handling.

26 §.

Vid anordnande av röstsedelsförsändelse enligt 23 § skall den röstande
använda ett innerkuvert, försett med utskärning såsom i 7 § sägs, samt med
kuvertet vidhängande blankett, ävensom ett ytterkuvert, vilka genom statsverkets
försorg tillhandahållas. Ej må andra kuvert för ändamålet brukas.

Röstande är berättigad att av vittne, som han jämlikt 25 § anlitar, erhålla
erforderliga kuvert.

Om röstsedel gäller vad i 6 § stadgas. Den röstande skall i enrum inlägga
sin röstsedel i innerkuvertet och tillsluta detta.

Därefter skall i vittnets närvaro å den innerkuvertet vidhängande blanketten
tecknas noggrann upplysning angående de av den röstandes yrke eller
tjänst förorsakade omständigheter, som förhindra hans personliga närvaro
vid omröstningsförrättningen, ävensom förklaring att han frivilligt och i enrum
inlagt sin röstsedel i kuvertet och själv tillslutit detta. Vad sålunda
tecknats å blanketten skall av den röstande egenhändigt underskrivas. Tillika
skola å blanketten angivas yrke eller tjänsteställning, omröstningsdistrikt,
som den röstande vid tiden för omröstningen tillhör, och hemvist inom omröstningsdistriktet,
så ock de omständigheter i övrigt, angående vilka Konungen
föreskriver, att uppgift härvid skall meddelas.

Vittnet skall å blanketten vitsorda de omständigheter, vilka av den rös -

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

tande angivits såsom förfallogrund, och intyga, att den röstande egenhändigt
skrivit sitt namn å blanketten såsom ovan sagts, samt att han omedelbart dessförinnan
befunnit sig i enrum, ävensom ock angiva dag och ort för intygets
meddelande.

Innerkuvertet med vidhängande blankett skall av den röstande i vittnets
närvaro inläggas i ytter kuvertet. Detta tillslutes och adresseras till länsstyrelsen
i vederbörande län (eller, om den röstande tillhör omröstningsdistrikt
inom Stockholms stad, till överståthållarämbetet). En å ytterkuvertet,
anbragt uppgift, att det innehåller den röstandes röstsedel, skall av den
röstande egenhändigt underskrivas. Tillika angivas det omröstningsdistrikt
den röstande tillhör och hans hemvist inom distriktet.

Vittne, som jämlikt 25 § är pliktigt att tillhandagå röstande så som där
sägs, vare, då särskild anmodan därom framställes, skyldigt att ombesörja
försändelsens befordran.

överlämnas försändelsen åt allmänna posten, skall försändelsen rekommenderas.

27 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av stadgandena i 25 och 26 §§
meddelas av Konungen.

28 §.

Det åligger länsstyrelsen att i god tid före den i 29 § omförmälda röstsammanräkning
tillse, att protokoll över omröstningen och röstlängder inkommit
från alla omröstningsdistrikt, samt, där så ej skett, från försumlig
omröstningsförrättare infordra vad som felas. Länsstyrelsen verkställe även
förberedande granskning av nämnda handlingar. Befinnas dessa därvid icke
vara i behörigt skick, införskaffe länsstyrelsen, där så prövas nödigt, pa
lämpligt sätt erforderliga upplysningar rörande anledningen härtill.

Då röstsedelsförsändelse, varom i 26 § sägs, ankommit till länsstyrelsen,
skall anteckning därom med uppgift å dagen för ankomsten ske i bok,
som för ändamålet upplagts. Försändelserna förvaras under lås.

29 §.

Länsstyrelsen skall, sedan protokoll över omröstningen och röstlängder
inkommit från alla omröstningsdistrikt i länet samt omröstningarna vunnit
laga kraft, vid offentlig minst sex dagar förut i länskungörelserna kungjord
förrättning verkställa sammanräkning av de inom länet avgivna rösterna.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Sammanräkning av de inför omröstningsförrättare avgivna rösterna
verkställes enligt de inkomna protokollen.

Hava röstsedelsförsändelser, varom i 26 § sägs, ankommit, räknas desamma,
och antalet j amf öres med den över dylika försändelser förda boken.
Därefter brytas försändelsernas ytterkuvert. Har försändelse ankommit senare
än dagen efter omröstningen eller har därtill begagnats annat ytterkuvert
än i nämnda paragraf föreskrives, eller förekommer skälig anledning
att ytterkuvertet efter tillslutandet blivit öppnat, lämnas kuvertet obrutet, och
däri innesluten röstsedel vare utan verkan.

Sedan ytterkuverten brutits, granskas innerkuverten med vidfästade
blanketter. Finnas flera kuvert härröra från samma röstande, äro de alla
ogilla och läggas orubbade åsido.

I övrigt skall tillses:

att den, som avgivit röstsedeln, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad
och icke har inför omröstningsförrättare utövat sin rösträtt;

att han jämlikt 23 § är behörig att i förevarande ordning avgiva röstsedel; att

röstsedel avgivits inom den i 24 § stadgade tid och i enlighet med
föreskrifterna i 25 och 26 §§;

att inner kuvertet är utan annat märke än ändamålsbeteckningen;

samt att röstsedel finnes på i 8 § angivet sätt inlagd i kuvertet.

Brister något i nu nämnda hänseenden, lägges innerkuvertet orubbat
åsido såsom ogillt. I annat fall avskiljes blanketten och intryckes å röstsedelns
baksida sådan stämpel, varom i 8 § förmäles. Härefter nedlägges
innerkuvertet i en urna, i sammanhang varmed i röstlängden vid den röstandes
namn antecknas, att rösträtten utövats.

Med de sålunda nedlagda kuverten förfares därefter såsom i 16 § andra
stycket och 18 § föreskrives; och skall vad i 17 § finnes stadgat angående
röstsedels ogiltighet äga tillämpning.

Vid sammanräkningen föres protokoll enligt formulär, som av Konungen
fastställes.

Resultatet av sammanräkningen kungöres omedelbart genom uppläsning
av protokollet.

Efter sammanräkningen skall länsstyrelsen till justitiedepartementet
insända ej mindre de mottagna protokollen över omröstningsförrättningarna
än även avskrift av det hos länsstyrelsen förda protokoll.

över länsstyrelsens sammanräkning må klagan föras genom besvär,
vilka skola ingivas till justitiedepartementet innan klockan tolv å tjugonde
dagen efter det protokollet över sammanräkningen blivit uppläst.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

30 §.

Sedan de i 29 § 10 stycket omförmälda protokoll från länsstyrelserna
inkommit till justitidepartementet och sammanräkningarna vunnit laga kraft,
verkställes inför chefen för nämnda departement sammanräkning av de inom
hela riket avgivna rösterna.

31 §.

Infaller å söndag eller allmän helgdag tid, då åtgärd för talans fullföljande
eller bevarande sist bör företagas, må åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

32 §.

Kostnaden för de anordningar, som avses i 8 §, samt utgifter för
stämplar skola gäldas av kommunerna, vilka jämväl hava att tillhandahålla
lämpliga omröstningslokaler. Kuvert och röstsedlar bekostas av statsverket.

2:o) Lag om ändrad lydelse av 2 § l:o) i lagen den 26 maj 1909
(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § l:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

l:o) mål om riksdagsmannaval, om avsägelse av riksdagsmannauppdrag; mål

om val till ombud vid kyrkomöte;

mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande
av förslag därtill, om den valdes avsägelse;

mål om delning av kommun eller valkrets i valdistrikt för val till andra
kammaren eller för val av landstingsmän eller kommunalfullmäktige, om upphävande
av eller ändring i redan skedd delning;

mål om folkomröstning, som i § 49 mom. 2 regeringsformen omförmäles.

Stockholm den 28 mars 1922.

På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit: herrar Pettersson i Södertälje, Hederstierna,
Jacob Larsson, Högberg, Pers, Klefbeck, Edw. Larson, K. G. Westman, Sandegård,
Lindqvist i Halmstad, Pettersson i Bjälbo, Strid, E. 1. Lindley, af Ekenstam*, Leo och Lindgren
i Dingelvik.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Reservationer:

l:o) beträffande motiveringen

av herrar K. G. Westman och E. I. Lindley, som ifråga om motiveringen
till 7 § anfört:

”Inom utskottet hava vi förordat en annan metod än den av utskottet
föreslagna för särskiljandet av röster avgivna av män från röster avgivna
av kvinnor, nämligen användandet av kuvert, vilka på förhand skulle genom
tryckning förses med bokstaven M å dem, som skulle användas av män,
och med bokstaven K å dem, som skulle användas av kvinnor. Vid rösternas
sammanräkning skulle röstsedlarna först uttagas ur de med M märkta kuverten
och efter verkställd prövning och räkning inläggas i omslag med
påteckning om innehållet, innan de med K märkta kuverten öppnades. Den
kritik, som i utskottets motivering under 7 § riktas mot den av oss förordade
metoden, är enligt vår mening icke övertygande. Ehuru vi under nu
föreliggande omständigheter avstå från att framställa yrkande om ändring
av utskottets förslag i denna punkt, anmäla vi för att bevara vår handlingsfrihet
för framtiden i här berörda avseende avvikande mening.”

2:o) vidkommande utskottets hemställan

dels av herr Pers, som anfört:

”1 likhet med utskottets majoritet anser jag, att en folkomröstning
om rusdrycksförbud bör äga rum i vårt land, sedan lagstiftningen nu öppnat
möjlighet härför. Emellertid delar jag motionärernas mening, att omröstningen
bör äga rum först 1923, och detta av flera skäl. Vid utskottets behandling
av lagen för omröstningen har det visat sig, att det ingalunda är
någon lätt sak att finna de bästa reglerna för en sådan omröstning. Det
vore därföre ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t finge tillfälle att överse denna
lag och däruti företaga de justeringar, som kunde finnas påkallade, innan
riksdagen slutgiltigt antager densamma.

Redan omröstningen är av den ingripande beskaffenhet i medborgarnas
liv och kommer att taga myndigheternas uppmärksamhet så starkt
i anspråk, att det synes vara önskvärt, att regeringen blir i tillfälle att utöva
något inflytande på anordningen av omröstningen. Än mera bör detta

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

vara skäligt, om man betänker, att ett eventuellt förbud icke kan tänkas genomfört
utan regeringens medverkan. Förutom detta överseende av lagen
skulle även rådrum vinnas för en beräkning av kostnaderna för omröstningen
och framläggande av ett regeringsförslag angående sättet för kostnadernas
bestridande.

Den omständigheten att allmänna kommunala val äga rum under innevarande
år är ännu ett skäl för att skjuta på omröstningen ett år, då det
torde vara önskvärt att icke sammanföra de kommunala valen med folkomröstningen.
Den för hela landet mest lämpliga dagen för omröstningen
torde icke vara lätf att finna, och uppgiften försvåras, om den kommunala
valförrättningen måhända har lagt beslag på den lämpligaste tidpunkten.

Med omröstningens förläggande till 1923 vunnes också rådrum för en av
regeringen ombesörjd objektiv upplysningsverksamhet i nykterhetsfrågan.
En sådan anser jag önskvärd. Den torde lämpligast kunna ske genom en
kortfattad skrift, vari rusdryckstrafiken och dess inverkan i samhället
erhölle en statistisk belysning fram till senast möjliga tidpunkt. En sådan
skrift behövde blott upptaga allmänna och oomtvistliga fakta och skulle
vara av värde för att ge stadga och vederhäftighet åt den agitation, som
kommer att föregå omröstningen.

Även om vi här i landet ej få allt för täta folkomröstningar, så torde
det likväl ligga en viss vikt vid att denna första får en möjligast ändamålsenlig
anordning och ej bär spår av att vara ett hastverk. Besjälad av denna
tankegång anser jag, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av ifrågavarande motion
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes låta överse och, där så erfordras, omarbeta det av utskottets
majoritet nu uppgjorda förslaget till lag om folkomröstning
angående rusdrycksförbud samt därefter för
1923 års riksdag framlägga ett i huvudsaklig överensstämmelse
med nyssnämnda lagförslag utarbetat förslag till lag
med bestämmelser om anordnandet under år 1923 av sådan
folkomröstning.”

dels av herr Lindqvist i Halmstad, som yrkat, att utskottet, i enlighet
med motionärernas hemställan, bort föreslå, att omröstningen måtte äga
rum först under år 1923, samt till stöd för detta yrkande anfört:

”Under innevarande år skall i september månad i hela landet företagas
val av landstingsmän. Likaså skall, om Kungl. Maj ds proposition nr

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

120 vinner riksdagens bifall, val av stads- och kommunalfullmäktige inom
hela riket med undantag av Stockholms stad äga rum under tiden från och
med den 16 september till och med den 20 oktober detta år. Att under
sådana förhållanden förlägga även förbudsomröstningen till innevarande
års höst finner jag mindre välbetänkt. Vid flera tillfällen har det såväl
inom som utom riksdagen framhållits, att det skulle vara en fördel, om nykterhetsfrågan
upphörde att, såsom ofta varit fallet, utgöra en dominerande
fråga vid de kommunala valen. Förslag åsyftande att förebygga detta hava
tidigare framförts i riksdagen, och även i år har ett förslag i detta syfte
underställts riksdagens prövning. Genom att taga undan nykterhetsfrågan
vid de kommunala valen har man velat vinna, att större hänsyn skulle komma
att tagas till vederbörande kandidaters allmänt kommunala intressen
samt personliga duglighet och lämplighet för uppdraget än vad som eljest
kanske skulle bliva fallet. Om nu förbudsomröstningen förlägges omedelbart
före eller efter ovannämnda kommunala val, befarar jag, att detta kommer
att verka förryckande på så väl valen som omröstningen.

Utskottsmajoritetens förslag, att omröstningen skall äga rum redan
i år, motiveras närmast med att man velat begränsa tiden för den häftiga
och omfattande agitation, som enligt vad man befarar kommer att igångsättas
efter det beslut fattats om omröstningens anställande. För min del
kan jag icke finna motiverat, att man av rädsla för den agitation, som möjligen
kan komma, går brådstörtat tillväga och förlägger omröstningen till
en så olämplig tidpunkt som innevarande års höst eller sensommar. Vad
häftigheten i agitationen beträffar torde den icke komma att minskas därav,
att endast kort tid står till förfogande för densamma. Visserligen inser
även jag, att man måste räkna med en agitation, från båda meningsriktningarna,
som i vissa fall kan nå gränsen av fanatism, men man torde kunna
utgå ifrån att så icke kommer att bliva regel. Man bör icke heller av en
önskan att förhindra osund och överdriven agitation låta förleda sig till
att allt för mycket begränsa tiden för den sakliga upplysningsverksamhet
och det lugna övervägande, som äro väl behövliga, när det gäller en opinionsyttring
i en så stor och betydelsefull fråga som den, vilken nu göres
till föremål för omröstning. Under nästkommande års höst komma icke,
därest ej särskilda föidiållanden skulle därtill föranleda, att äga rum några
allmänna val, och med utgångspunkt från att 1923 blir ett — bortsett från
stadsfullmäktigeval i Stockholm under våren — Valfritt’ år synes det mig
synnerligen lämpligt, att omröstningen företages i september månad sagda
år. Allt intresse kommer då att koncentreras på denna enda fråga, vilket
också dess vikt kräver.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Utöver nu anförda synpunkter vill jag endast påpeka, att det även av
rent tekniska skäl kan finnas anledning att skjuta på omröstningen till
nästa år, då hinder kunna möta mot att företaga densamma i höst.
Därest en omröstning skall äga rum i år, måste don givetvis företagas redan
i augusti månad. Att uppskjuta densamma till efter landstingsmannavalen
torde väl knappast kunna ifrågasättas med hänsyn därtill, att under senhösten
väderleks- och vägförhållanden i stora delar av landet, framförallt
i Norrland, komma att avsevärt försvåra deltagandet i omröstningen. Jag
befarar, att det icke skall vara möjligt att under den korta tid, som sålunda
står Kungl. Maj:t och övriga myndigheter till buds före omröstningen,
anskaffa röstsedlar, kuvert och stämplar samt vidtaga de ytterligare åtgärder,
som erfordras för omröstningens anordnande.”

dels av herr Jacob Larsson, som ansett, att utskottets utlåtande från och
med första stycket å sid. 6 med kantrubrik ”Bör folkomröstning anställas i
förbudsfrågan?” bort hava följande lydelse:

Förbudsfrågan har sedan lång tid tillbaka intagit en central ställning
i den offentliga diskussionen, och genom framläggandet av nykterhetskommitténs
ovan omförmälda betänkande torde denna fråga få anses hava kommit
ur det viktiga grundläggande förheredandets stadium och närma sig ett
snart förestående avgörande. Uppenbarligen är det i syfte att påskynda
ett sådant avgörande som motionärerna redan vid innevarande riksdag, och
innan ännu den grundlagsändring, varigenom folkomröstningsinstitutet införlivats
med vår statsförfattning, blivit slutgiltigt genomförd, ansett sig
böra påkalla riksdagens beslut om anställande av folkomröstning angående
rusdrycksförbud.

Motionärerna utgå ifrån att nyssberörda grundlagsändring vore närmast
föranledd av en önskan att tillmötesgå det från många håll resta kravet
på en förbudsomröstning, och det torde icke heller vara någon hemlighet,
att, även om naturligtvis en mera allmänpolitiskt betonad uppfattning
om folkomröstningsinstitutets värde ur demokratisk synpunkt medverkat
till grundlagsändringens genomförande utan någon bitanke på förbudsfrågan,
det ändock bakom initiativet till införandet i vår författning av bestämmelser
om folkomröstning legat ett speciellt syfte att undanröja i
författningen liggande hinder för # anställandet av rådgivande folkomröstning
i förbudsfrågan. Denna omständighet vittnar tvivelsutan om, att statsmakterna
hyst en förhandsmening därom, att just förbudsfrågan vore av
den särskilda vikt och beskaffenhet, att före dess avgörande folkets mening
borde inhämtas, och att redan av denna anledning en lag om folkomröst Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 9 saml. 1 avd. 10 käft. (Nr 11.) 5

Bär folkomröstning

anställas i
förbudsfrågan
t

34 Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

ning angående denna fråga borde följa såsom en konsekvens av grundlagsändringen.

Bortsett från förbudsfrågans speciellt nykterhetspolitiska karaktär,
har emellertid spörsmålet om införande av fullständigt rusdrycksförbud en
innebörd, som det icke torde vara ur vägen att i detta sammanhang uppmärksamma.
Ett dylikt förbud skulle nämligen innebära ett synnerligen
kraftigt beskärande av den enskildes frihet att efter eget omdöme ordna
sina personliga levnads- och umgängesvanor och komme således att gripa
djupt in på privatlivets ömtåliga område. Sådant må visserligen få anses
ur principiell synpunkt försvarbart, om ett viktigt och trängande samhällsintresse
nödvändiggör, att även på detta område individens fria självbestämningsrätt
måste offras för allmänt väl. Men även för ett sålunda betingat
ingrepp i den enskildes frihet i fråga om hans rent personliga förhållanden
måste såsom en oeftergivlig förutsättning krävas, att ingreppets nödvändighet
för ändamålets vinnande verkligen omfattas och uppbäres av det
allmänna rättsmedvetandet. Förbudsfrågans nuvarande läge har sålunda
i hög grad aktualiserat ett demokratismens inre problem av betydande
räckvidd, nämligen spörsmålet om den i förhållandenas egen natur liggande
gränsen för en folkmajoritets rätt till maktutövning mot minoritetens vilja.
Det lär icke här vara platsen för ett närmare ingående på detta för en sund
demokratisk utveckling viktiga spörsmål, men det torde få anses obestridligt,
att i det här föreliggande fallet gränsen tydligen redan överskridits,
om en vid folkomröstning eventuellt besegrad minoritets reagerande mot
en densamma påtvingad förbudslag skulle allvarligen äventyra lagbudets
upprätthållande eller eljest med framgång bereda en för lagtrots och lagförakt
gynnsam jordmån och dymedelst- vålla svårbotlig samhällsskada. Det
kan således icke vara riktigt, såsom det förmenas, att folkomröstning i förbudsfrågan
skulle endast avse att få konstaterat, huruvida inom landet
bland dem, som överhuvud ägde någon menipg i frågan, funnes en övertygad
folkmajoritet för ett allmänt rusdrycksförbud och, i så fall, huru stor
denna majoritet vore. Det vill synas riktigare, att angiva den konsultativa
folkomröstningens uppgift vara den att bereda det nödvändiga materialet för
ett tillförlitligt bedömande, huruvida den lagstiftning — i detta fall förbudslag
— som varit föremål för omröstningen, verkligen uppbäres av det allmänna
rättsmedvetandet.

Av vad nu anförts, torde framgå, att utskottet, lika med motionärerna,
finner förbudsfrågans särskilda vikt och beskaffenhet kräva, att folkets
mening därom i grundlagsenlig ordning inhämtas före avgörandet.
Men av folkomröstningens konsultativa karaktär följer självklart, att efter

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

omröstningen statsmakterna förbliva obundna i sin prövningsrätt och -plikt
vid bedömandet av alla de faktorer — således även oinröstningsresultatct —
vilka kunna och böra beaktas vid förbudsfrågans slutliga avgörande.

Enligt det vid motionen fogade förslaget till lag om folkomröstning
angående rusdrycksförbud skulle sådan omröstning äga rum under år 1923.
Mot ett undanskjutande av omröstningens företagande till nämnda år har
med ett visst fog erinrats, att folkomröstningen givetvis komme att föregås
av en intensiv agitation från såväl förbudets anhängare som dess motståndare,
och att anledning funnes till antagande, att denna agitation i häftighet
och omfattning komme att vida överträffa vad som plägade förekomma i
samband med de politiska valen, varför det icke skulle vara lyckligt, om
denna agitation bleve utsträckt över mer än ett års tid. Betydelsen av dessa
erinringar må ingalunda underskattas men torde ej heller böra överskattas.
Naturligtvis vore det ur angivna synpunkter önskvärt, att omröstningen
finge ske snarast möjligt, men det kan dock ifrågasättas, om icke starkare
sakliga skäl tala emot anställandet av ifrågavarande folkomröstning redan
under innevarande år.

Det av motionärerna framlagda lagförslaget vilar, såsom redan förut
är anmärkt, i huvudsak på det av nykterhetskommittén avgivna alternativa
förslaget till lag om rådgivande folkomröstning, vilket senare förslag beträffande
reglerna för omröstningen helt överensstämmer med kommitténs
förslag till s. k. bekräftande omröstning. En förberedande granskning av
motionärernas förslag har givit vid handen, att detsamma icke utan ingående
omarbetning lämpade sig att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Vid sådant förhållande och då man icke bör förbise, att de bestämmelser,
vilka komma att fattas i fråga om anordnandet av den första folkomröstning,
som med tillämpning av de skedda författningsändringarna skall äga
rum, torde komma att tjäna som förebild för de regler, vilka komma att
givas för framdeles möjligen ifrågakommande omröstningar, synes det böra
läggas särskilt vikt på att den lag, genom vilken folkomröstningsinstitutet
första gången bringas i tillämpning, på det mest omsorgsfulla sätt
förberedes. Efter vad utskottet inhämtat, äro över nykterhetskommitténs
betänkande med därvid fogade lagförslag, yttranden i vederbörlig ordning infordrade
från ett flertal myndigheter. Det torde alltså kunna förväntas,
att — enär det rådgivande folkomröstningsinstitutet blivit grundlagfästat,
sedan kommitténs förslag avgavs — förslaget beträffande den del, som avser
omröstningslag, skall komma att upptagas till särskild granskning.
Given anledning därtill ligger i den omständigheten, att omröstningsfrågan

TicL för omröstningen -

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

intager ett ganska betydande rum i kommitténs betänkande, och att den
även blivit föremål för uttalanden i vid betänkandet fogade reservationer.
Att under sådana förhållanden, då ärendet redan är beroende på Kungl.
Maj ds prövning, riksdagen skulle besluta anställandet av folkomröstning i
förbudsfrågan under innevarande år och för sådant ändamål för sin del
antaga lag i ämnet samt därigenom föregripa den prövning, som Kungl.
Maj:t har att i grundlagsenlig ordning ägna åt kommitténs förslag och myndigheternas
däröver avgivna yttranden, kan utskottet därför icke finna
lämpligt eller tillrådligt. Ett dylikt förfaringssätt lär ej heller stämma väl
överens med hittills av riksdagen vedertagen praxis.

Då nu härtill kommer, att motionärerna själva icke ifrågasatt annat,
än att den av dem påyrkade omröstningen skulle äga rum först under år
1923, och denna mening uppenbarligen delas av flertalet bland dem, vilka här
i landet uppbära förbudstanken, föreligga efter utskottets mening icke tillräckligt
giltiga skäl till att anordna omröstning i förbudsfrågan tidigare, än
förbudets anhängare själva önska. Men vid sådant förhållande föreligger än
mindre något skäl att redan vid innevarande riksdag besluta antagande av
omröstningslag. Utskottet kan därför icke tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet är väl övertygat därom, att Kungl. Maj:t, som för visso
delar den uppfattningen, att folkets mening bör genom allmän omröstning i
grundlagsenlig ordning inhämtas före förbudsfrågans avgörande, icke skall
underlåta att, så snart ske kan, förelägga riksdagen förslag till lag angående
sådan omröstning, men med hänsyn till frågans utomordentliga vikt
och det stora intresse, varmed densamma inom vida kretsar av vårt folk
omfattas, håller utskottet dock före, att, då frågan nu blivit inom riksdagen
väckt genom en av ett stort antal ledamöter undertecknad motion, riksdagen
bör kunna därav hämta giltig anledning att till Kungl. Maj :t frambära
sin önskan att, så snart omständigheterna sådant medgiva, få motse förslag
i ämnet. Därvid synes riksdagen även kunna giva sitt stöd åt det från motionärernas
sida framhållna önskemålet, att folkomröstning i förbudsfrågan
måtte komma att äga rum under år 1923, utan att dock riksdagens uttalande
i detta hänseende må anses innebära från riksdagens sida ett bestämt
ståndpunkttagande beträffande den tid, inom vilken folkomröstningen
bör anställas.

Skrivelseförslag
angående
folk
omröstning.

I anslutning till det nu anförda vill utskottet alltså föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte, så snart
ske kan, för riksdagen framlägga förslag till sådan lag om folkomröstning
angående rusdrycksförbud, som omförmäles i § 49 regeringsformen samt §§

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

1 och 38 riksdagsordningen. Därjämte anser utskottet det vara av förhållandena
påkallat, att i denna skrivelse vissa spörsmål beröras, vilka såväl i
nykterhetskommitténs betänkande som under den offentliga diskussionen
framkommit i samband med fi''ågan om förbudsomröstning.

Ett av de viktigaste problemen vid anordnandet av folkomröstning
är givetvis uppställandet av den eller de frågor, som böra vid omröstningen
besvaras. Det har med avseende på en blivande omröstning i förbudsfrågan
med en viss skärpa framhållits, att vid denna omröstning det endast skulle
gälla att svara ja för eller nej mot införandet av rusdrycksförbud. Man har
därvid utgått ifrån, att det endast kunde vara fråga om ett antingen — eller.
Det torde dock knappast vara riktigt att genom sådan förenkling av problemet
på förhand avböja tanken på en frågeställning, som kunde lämna
friare rum för det säkerligen mycket stora antal medborgare, vilka, ställda
inför ett dylikt antingen — eller, förbud eller icke förbud, måste finna sig
nödsakade att avstå från deltagande i omröstningen. Att genom själva frågeställningens
konstruktion framkalla en sådan ingalunda osannolik eventualitet
synes icke överensstämma med omröstningens rådgivande karaktär
och bidrager icke till att stärka utan tvärtom till att försvaga tillförlitligheten
av omröstningsresultatet. Med ”förbud” menar man på s. k. förbudsvänligt
håll endast totalt rusdrycksförbud, men man förbiser, att många,
vilka i princip omfatta förbudstanken, icke anse det tillrådligt att draga
denna tankes yttersta konsekvenser och därför i ovillkorligt val mellan
totalförbud eller icke förbud lägga sina nejröster mot förbudet i dess angivna
omfattning, medan de däremot möjligen skulle, om tillfälle därtill
gåves, med övertygelse lägga jaröster för ett lindrigare förbud, exempelvis
sådant som det i Norge gällande, vilket som bekant tillkommit efter allmän
folkomröstning. Det torde därför kunna befaras, att en frågeställning, som
utesluter möjlighet till särskiljande mellan olika meningsgrupper bland

dem, vilka komma att rösta mot ett totalförbud, skall giva ett synnerligen
missvisande resultat för bedömandet av förutsättningarna för en eventuell
förbudslags effektiva upprätthållande. I varje fall synes det nu berörda
spörsmålet om frågeställningen tarva en mera ingående undersökning än

den, som hittills kommit detsamma till del.

Under hänvisning till vad utskottet redan förut anfört om den rådgivande
folkomröstningens uppgift att bereda material för bedömandet, huruvida
den lagstiftning, som utgjort föremål för omröstningen, uppbures
av det allmänna rättsmedvetandet, vill utskottet därtill lägga, att detta be -

Frågeställ ningen.

Uppdelning
av rösterna.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

dömande icke kan grundas allenast på en numerisk operation utan måste
förutsätta en sådan anordning, som möjliggör en undersökning av omröstningsmaterialet
med hänsyn till vissa faktorer av personlig eller samhällelig
art, vilka inverka på hållfastheten av det underlag, som skall kunna uppbära
vad man betecknar såsom ett allmänt rättsmedvetande. En lagstiftnings
överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet torde nämligen
vara den enda pålitliga garantien för att lagbudet skall kunna med framgång
upprätthållas. I samband med nykterhetskommitténs förslag har i nu
angivna hänseenden framkastats tanken, att ett särskiljande av de avgivna
rösterna borde ske efter de röstandes kön och ålder samt en undersökning
göras angående röstfördelningen å landsbygden och i städer och stadsliknande
samhällen ävensom i olika delar av landet. En sådan ''undersökning,
fotad på vissa lokala förhållanden av olika samhällstyper, torde icke behöva
förutsätta särskilda bestämmelser rörande omröstningsförfarandet.
Den lär kunna därförutan verkställas vid den statistiska bearbetningen av
omröstningsmaterialet. Annorlunda ställer det sig med en röstuppdelning
efter de röstandes kön och ålder. För sådant ändamål tarvas tydligen vissa
föreskrifter beträffande röstningen och röstsammanräkningen.

Mot ett särskiljande av rösterna efter de röstandes kön har inom
den offentliga diskussionen yppats ett starkt motstånd under framhållande
av, att kvinnor äga samma medborgerliga rättigheter som männen, och att
det därför stode i strid med demokratiska principer att låta kvinnliga röster
väga lättare än manliga. Denna uppfattning, som vunnit stor tillslutning,
icke minst bland kvinnorna själva, vilar ju på en uppenbar misstydning av
den rådgivande omröstningens karaktär. Vid denna omröstning lämnas
kvinnorna alldeles samma rätt som männen att giva sin mening tillkänna.
Någon undervärdering av kvinnornas röster kan sålunda icke förekomma.
Däremot synes det med fog kunna betecknas såsom antidemokratiskt att
vilja anordna en rådgivande omröstning på sådant sätt, att omröstningsresultatet
icke lämnar det fullständiga upplysningsmaterial, som erfordras
för ett tillförlitligt bedömande av förutsättningarna för en ifrågasatt lagstiftnings
upprätthållande.

Tanken på ett särskiljande av rösterna efter de röstandes ålder synes
icke hava mötts av annan gensaga än ett framhållande av vissa praktiska
svårigheter för dess genomförande. Dessa svårigheter lära icke kunna förnekas,
men särskiljandets betydelse för ett riktigt bedömande av omröstningens
utslag i fråga om förutsättningarna för en förbudslags lojala efterlevnad
torde i vikt kunna jämställas med betydelsen av ett särskiljande
mellan manliga och kvinnliga röster. En yngre generations ställning till

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

förbudsfrågan liar naturligen vid tanken på ett fortfarande framgångsrikt
upprätthållande av förbudet en annan betydelse än den äldre generationens.
Eu uppdelning på mera än två åldersgrupper lär icke kunna ifrågasättas,
och såsom gräns mellan dessa synes 35-årsåldern kunna finnas lämplig.

Utskottet finner denna fråga om rösternas uppdelning efter de röstandes
kön och ålder så nära förbunden med omröstningens rådgivande karaktär,
att ett ståndpunkttagande till denna fråga från riksdagens sida vore
välbetänkt, varför utskottet anser, att i den skrivelse till Kungl. Maj:t, som
utskottet föreslår, riksdagen borde giva uttryck åt den uppfattningen, att i
det förslag till lag om folkomröstning angående rusdrycksförbud, som kan
förväntas bliva förelagd riksdagen, sådana föreskrifter beträffande röstningen
och röstsammanräkningen borde meddelas, vilka möjliggjorde en uppdelning
av rösterna efter de röstandes kön och, därest sådant låter sig göra,
efter åldersgrupper.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen ville i anledning av den i ämnet väckta
motionen besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte, så snart ske kan, för riksdagen
framlägga förslag till lag om sådan allmän folkomröstning
angående rusdrycksförbud, som omförmäles i § 49 regeringsformen
samt §§ 1 och 38 riksdagsordningen.”

dels av herr Sande gård, som ifråga om motiveringen anfört, att han
dels, såvitt anginge spörsmålet, huruvida folkomröstning bör anställas
i förbudsfrågan, godkände utskottets utlåtande i denna del,

dels vidkommande frågeställningen ansåge, att utskottets utlåtande härutinnan
bort hava denna lydelse:

”Ett av de viktigaste problemen vid anordnandet av folkomröstning är
givetvis uppställandet av den eller de frågor, som böra vid omröstningen besvaras.
Under den offentliga diskussionen liksom även inom utskottet har den
meningen uttalats, att därest en folkomröstning komme till stånd, densamma
borde omfatta icke blott förbudsfrågan utan nykterhetsfrågan i dess helhet.
Vid omröstningen borde man enligt denna uppfattning genom flera alternativa
frågor söka utröna folkmeningen rörande de olika vägar, som kunna tänkas
för nykterhetsfrågans lösning. Frågorna borde sålunda avse önskvärdheten
av ej endast ett fullständigt rusdrycksförbud utan även ett partiellt förbud,
omfattande t. ex. spritdrycker och starka viner, ett restriktionssystem, motsvarande
det nu tillämpade, eller dylikt.

Utskottet vill icke förneka, att åtskilligt talar för riktigheten av denna

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

mening, framför allt önskvärdheten av att så fullständig klarhet som möjligt
vinnes angående förefintligheten och omfattningen av olika meningar angående
en rationell lösning av förevarande fråga. Utskottet anser sig icke heller
ha anledning antaga, att en frågeställning med flera alternativ skulle erbjuda
oövervinneliga svårigheter för vare sig de röstande att uttala sin mening eller
för statsmakterna att ur omröstningsresultatet utläsa folkets verkliga mening.
Då emellertid motionärerna och med dem en avsevärd del av landets befolkning
begärt, att genom omröstning måtte utrönas, huruvida en övertygad folkmajoritet
finnes för just den av dem föreslagna vägen för nykterhetsfrågans
lösning, bör, enligt utskottets mening, den av motionärerna föreslagna frågeställningen
i föreliggande situation icke frångås.”

dels beträffande frågan om anordnande av objektiv upplysning ansåge,
att utskottets uttalande i denna del bort lyda:

”1 nära sammanhang med frågan om tiden för omröstningens företagande
står i nu förevarande fall frågan om anordnandet av så kallad objektiv
upplysning i den till omröstning framlagda frågan. Enligt utskottets uppfattning
är en dylik upplysning ej erforderlig. Härtill bör läggas, att en dylik
upplysningsverksamhet i regel icke är av behovet påkallad, då fråga är
om en omröstning av rent rådgivande karaktär. Det synes, såsom folkomröstningskommittén
i sitt betänkande framhållit, i själva verket ligga i den
rådgivande omröstningens natur, att follwt, av vilket råd begäres, skall lämna
detta råd och giva sin mening till känna, utan att statsmakternas medverkan
vid åsiktsbildningen skall vara erforderlig.”

dels ifråga om motiveringen i övrigt instämde med herr Jacob
Larsson i vad denne uti sin reservation under rubrikerna ”Tid för omröstningen”,
”Skrivelseförslag angående folkomröstning” och ”Uppdelning av rösterna”
anfört,

samt vad angår utskottets hemställan i likhet med herr Jacob Larsson
ansett, att utskottet bort föreslå,

att riksdagen ville i anledning av den i ämnet väckta
motionen besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte, så snart ske kan, för riksdagen framlägga
förslag till lag om sådan allmän folkomröstning angående
rusdrycksförbud, som omförmäles i § 49 regeringsformen
samt §§ 1 och 38 riksdagsordningen.”

dels av herr Edw. Larson, som anfört:

”Den del av det föreliggande förslaget, som går ut på att vid omröstningen
åstadkomma en uppdelning av männens och kvinnornas röster, har

Förslå, lagutskottets utlåtande Fr 11.

jag icke kunnat biträda. Några hållbara skäl för ett dylikt förfarande hatutskottet
ej heller förmått lämna. Om man med uppdelningen avser att få
kännedom särskilt om männens ställning i förbudsfrågan, i syfte att åt männens
votum inrymma större betydelse än åt kvinnornas, så innebär detta,
man må än försöka borttolka avsikten hur ivrigt som helst, att kvinnornas
röster betecknas såsom mindrevärdiga. En dylik beskärning av kvinnornas
medborgerliga inflytande står i ofrånkomlig strid mot hela den utveckling, som
förekommit hos oss under senare tid och som gått ut på att tillerkänna kvinnorna
eu verklig likställighet med männen. Ett dylikt avsteg från demokratiens
principer kan jag icke biträda. Och detta så mycket mindre som det i
den fråga omröstningen gäller. betyder lika mycket för kvinnorna som för
männen, hur avgörandet utfaller.

Visserligen får man från dem, som påyrka särskiljande, omväxlande
med talet om att männens röster måste i förevarande fall anses äga större
betydelse än kvinnornas, höra, att det icke är meningen att undervärdera de
senare, utan att de skola, trots uppdelningen, bibehålla sin med männen jämbördiga
ställning. För envar, som verkligen ställer sig på sistnämnda ståndpunkt,
blir emellertid varje uppdelning fullständigt meningslös. Att utav rent
nyfikenhetsintresse åstadkomma en dylik sårande och besvärlig uppdelningsprocedur
borde väl ingen på allvar kunna ifrågasätta.

Sålunda: antingen har man för avsikt att tillerkänna männens röster
övervägande inflytande, och då är man inne på vägar, som synes mig omöjliga
beträda. Eller också vill man bibehålla likställighet, och då är röstuppdelningen
fullständigt omotiverad. Ett tredje gives icke.

I enlighet med den åskådning, jag sålunda beträffande röstuppdelning
utvecklat, bär jag därför påyrkat sådan ändring i 7, 8, 10, 12, 17, 18, 19, 26, 29
och 82 §§ uti det av utskottet framlagda förslaget till lag om folkomröstning
angående rusdrycksförbud, att samtliga stadganden om rösternas uppdelning
och vad därmed står i samband uteslutas, varigenom lagen komme att innehålla
bestämmelser om endast samfälld omröstning för alla röstberättigade.

Beträffande lagförslaget i övrigt anser jag detsamma vara ägnat att
fylla behovet av omröstningsbestämmelser i därmed avsett fall. Jag har alltså
ansett, att

utskottet bort hemställa:

att riksdagen i anledning av motionen nr 131 i andra
kammaren måtte för sin del antaga följande:

l:o) Lag om folkomröstning angående rusdrycksförbud.

Härigenom för ordnas som följer:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 1 avd. 10 käft. (Nr 11.)

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

1-6 §§.

Lika med utskottets förslag.

7 §.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek
och beskaffenhet, tillhandahållas de röstande för det ändamål, varom i
8 § förmärs.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande,
att rösturnan är tom.

8 §.

Envar, som anmäler sig till omröstningen, erhåller vid omröstningsbordet
ett kuvert.

Efter det röstande vid någon av omförmälda särskilda platser inlagt
sin röstsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, överlämnar han utan dröjsmål
personligen kuvertet till ordföranden. Sedan denne förvissat sig om, att
den, som vill rösta, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom
tillsett, att kuvertet är på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet i
rösturnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres
anteckning, att rösträtten utövats.

Kuvert, som är å utsidan märkt, varde ej mottaget.

9 §.

Lika med utskottets förslag.

10 §.

För röstsedelsförsändelse skola användas ett innerkuvert samt ett ytterkuvert,
vilka tillhandahållas genom statsverkets försorg. Ej må för ändamålet
andra kuvert brukas.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Deri röstande skall själv frivilligt inlägga sin röstsedel i inner kuvertet
och tillsluta detsamma samt i närvaro av ett ojävigt vittne inlägga innerkuvertet
i ytferkuvertet, vilket omedelbart därpå av den röstande tillslutes.
En å ytter kuvertet anbragt förklaring att sålunda tillgått skall därefter av den
röstande egenhändigt undertecknas. Vid''namnet tecknas uppgift å det omröstningsdistrikt,
den röstande vid tiden för omröstningen tillhör, och hans hemvist
inom oinröstningsdistriktet.

Vittnet intygar å ytterkuvertet, att den röstande egenhändigt undertecknat
ovannämnda förklaring, med angivande av dag och ort för intygets meddelande.

11 §.

Lika med utskottets förslag.

12 §.

Äkta make, som vill avgiva röstsedel för andra maken, avlämnar vid
omröstningen till ordföranden rostsedelsförsändelse, varom i 10 § sägs. Finnes,
att båda makarna äro i röstlängden upptagna såsom röstberättigade, att
ytterkuvertet är sådant, som i 10 § andra stycket föreskrives, samt att därå
äro tecknade förklaring av den röstande ävensom vittnesintyg i behörigt skick,
och förekommer ej skälig anledning att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet
öppnat, bryter ordföranden ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.

Sedan ordföranden därefter tillsett, att innerkuvertet är utan annat
märke än ändamålsbeteckningen, nedlägges innerkuvertet i rösturnan, i sammanhang
varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att
rösträtten utövats.

Är innerkuvertet ej sådant, som i 10 § andra stycket föreskrives eller
finnes å dess utsida annat märke än ändamålsbeteckningen, varde kuvertet
ej mottaget.

13-16 §§.

Lika med utskottets förslag.

17 §.

Ogin är röstsedel, till vilken använts annat än vitt papper, eller å vilken
finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där anbragt.
Finnas i ett kuvert två eller flera röstsedlar, vare de alla ogilla.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

18 §.

Samtliga röstsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för
sig, i omslag, vilka förses med minst två närvarandes sigill. De sålunda inlagda
röstsedlarna skola förvaras intill dess omröstningen vunnit laga kraft
eller förordnande om ny omröstning meddelats.

19 §.

Vid förrättningen skall föras protokoll enligt formulär, som av Konungen
fastställes. I protokollet antecknas särskilt:

antalet avgivna giltiga ja- och nej-röster;

antalet röstberättigade;

antalet röstberättigade, som enligt anteckningar i röstlängden deltagit
i omröstningen;

därest någon förvägrats rösta, dennes namn samt orsaken till sådan
vägran;

om röstsedel förklarats ogin, grunden för detta beslut.

I protokollet avtryckas även de sigill, varmed röstsedlarna förseglats.

20—25 §§.

Lika med utskottets förslag.

26 §.

Vid anordnande av röstsedelsförsändelse enligt 23 § skall den röstande
använda ett innerkuvert med kuvertet vidhängande blankett, ävensom ett ytterkuvert,
vilka genom statsverkets försorg tillhandahållas. Ej må andra kuvert
för ändamålet brukas.

Röstande är etc.

Fortsättningen lika med utskottets förslag.

27—28 §§.

Lika med utskottets förslag.

29 §.

Länsstyrelsen skall, sedan protokoll över omröstningen och röstlängder
inkommit från alla omröstningsdistrikt i länet samt omröstningarna
vunnit laga kraft, vid offentlig minst sex dagar förut i länskungörelserna
kungjord förrättning verkställa sammanräkning av de inom länet avgivna
rösterna.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Sammanräkning av de inför omröstningsförrättare avgivna rösterna
verkställes enligt de inkomna protokollen.

Hava röstsedelsförsändelser, varom i 26 § sägs, ankommit, räknas desamma,
och antalet jämföres med den över dylika försändelser förda boken.
Därefter brytas försändelsernas ytterkuvert. Har försändelse ankommit senare
än dagen efter omröstningen eller har därtill begagnats annat ytterkuvert
än i nämnda paragraf föreskrives, eller förekommer skälig anledning
att ytterkuvertet efter tillslutandet blivit öppnat, lämnas kuvertet obrutet,
och däri innesluten röstsedel vare utan verkan.

Sedan ytterkuverten brutits, granskas innerkuverten med vidfästade
blanketter. Finnas flera kuvert härröra från samma röstande, äro de alla
ogilla och läggas orubbade åsido.

I övrigt skall tillses:

att den, som avgivit röstsedeln, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad
och icke har inför omröstningsförrättare utövat sin rösträtt;

att han jämlikt 23 § är behörig att i förevarande ordning avgivä röstsedel
;

att röstsedel avgivits inom den i 24 § stadgade tid och i enlighet med
föreskrifterna i 25 och 26 §§; samt

att innerkuvertet är utan annat märke än ändamålsbe teckningen.

Brister något i nu nämnda hänseenden, lägges innerkuvertet orubbat
åsido såsom ogillt. I annat fall avskiljes blanketten och nedlägges innerkuvertet
i en urna, i sammanhang varmed i röstlängden vid den röstandes
namn antecknas, att rösträtten utövats.

Med de sålunda nedlagda kuverten förfares därefter såsom i 16 § andra
stycket och 18 § föreskrives, och skall vad i 17 § finnes stadgat angående
röstsedels ogiltighet äga tillämpning.

Vid sammanräkningen föres protokoll enligt formulär, som av Konungen
fastställes.

Resultatet av sammanräkningen kungöres omedelbart genom uppläsning
av protokollet.

Över länsstyrelsens sammanräkning må klagan föras genom besvär,
vilka skola ingivas till justitiedepartementet innan klockan tolv å tjugonde
dagen efter det protokollet över sammanräkningen blivit uppläst.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 saml. 1 avd. 10 höft. (Nr 11.)

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.
30 och 31 §§.

Lika med utskottets förslag.

32 §.

Kostnaden för de anordningar, som avses i 8 §, skall gäldas av kommunerna,
vilka jämväl hava att tillhandahålla lämpliga omröstningslokaler.
Kuvert och röstsedlar bekostas av statsverket.

2:o) Lag om ändrad lydelse av 2 § l:o) i lagen den 26 maj 1909
(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Lika med utskottets förslag.

dels ock av herr af Ekenstam.

STOCKHOLM

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri 1922.