Första Kammarens TiUfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1892:TfuA7 Första kammaren tfua)

Första Kammarens TiUfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

sluter, att Riksdagen må i skrifvelse till Kong}. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t behagade, efter vidtagande
af erforderlig utredning, taga under öfvervägande,
huru vida tillverkning af och handel med ost, hvari
ingår annat fettämne än sådant, som blifvit framstäldt
af mjölk, må kunna underkastas kontroll till förekommande
af missbruk.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1892, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i
anledning äf väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till definitiv
förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende.

Herr J. H. G. Fredholm i Stockholm har uti en i Andra Kammaren
väckt motion, n:o 45, hemstält »att Riksdagen behagade i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes till nästa års

Första Kammarens Tillfälliga Utslcolts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 5

Riksdag afgifva förslag till definitiv förordning angående statens upphandlings-
och entreprenadväsende.»

Vid motiveringen af detta sitt förslag erinrar motionären derom,
att frågan om ordnandet af statens upphandlings- och entreprenadväsende
nu i mer än trettio år stått på dagordningen, i det att redan 1860
rikets ständer i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhöllo, »det Kongl. Maj:t
täcktes taga i nådigt öfvervägande, huru vida i nu gällande föreskrifter
angående upphandling och leveranser af varor för landtförsvarets behof
samt dylika varors besigtning kunde vidtagas sådan ändring, att utan
åsidosättande af kronans rätt spekulanternas täflan underlättas och besparing
i statens utgifter derigenom beredes». I anledning af denna
skrifvelse infordrades yttranden från vederbörande myndigheter, men
innan frågan af Kongl. Maj:t företogs till slutlig pröfning, erhöll den
en betydligt större omfattning till följd af en utaf motionären vid
januaririksdagen 1887 väckt motion (n:o 181), hvari föreslogs, att föreskrifterna
för hvad som vid leverans och entreprenad för statens räkning
vore att iakttaga borde sammanföras i en enda förordning, hvilken
alla förvaltande myndigheter skulle hafva att ställa sig till efterrättelse,
då af dem något för det allmännas räkning och på dess bekostnad
skulle anskaffas.

Sedan en komité, hvilken med anledning häraf den 27 juni 1887
af Kongl. Maj:t tillsattes för denna mera omfattande frågas lösning,
den 6 oktober 1888 afgifvit sitt betänkande jemte förslag till förordningar
dels angående besigtning af leveranser och arbeten för statens
behof, dels ock angående försäljning af staten tillhörigt gods, utfärdade
Kong!. Maj:t, som ansåg dessa förslag, hvilka ytterligare jemkats och
i vissa delar förändrats, böra försöksvis under någon tid tillämpas,
innan definitiv pröfning egde rum, under den 10 maj 1889 en kungörelse
angående förändrade föreskrifter rörande statens upphandlingsoch
entreprenadväsende att tillämpas från och med den 1 september
samma år till utgången af augusti månad år 1893 med åliggande för
de myndigheter, som hafva befattning med föreskrifternas tillämpning
att före den 1 juni innevarande år till Kongl. Maj:t inkomma med de
anmärkningar, hvartill tillämpningen kunde hafva gifvit, anledning.

Med erinran om den stora vigt och betydelse ej blott för statsverkets
ekonomi utan äfven för det inhemska näringslifvet, som detta
anskaffningsväsende obestridligen eget-, samt om önskvärdheten af, att
de former, som till sist komma att för detsamma definitivt fastslås,
blifva fullt motsvariga dess dubbla uppgift att bereda statsverket största
möjliga trygghet och på samma gång tillgodose de inhemska närings -

6 törsta Kammarens Tillfälliga Utslcotls (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

idkarnes berättigade intressen, framhåller motionären vidare, beträffande
den förra, att de på senare åren ofta återkommande framställningarna
till Riksdagen om ersättningar utöfver eller jemte hvad som för entreprenadens
fullgörande blifvit med statens myndigheter kontraktsenligt
aftaladt vittna derom, att hittills varande former för anskaffningsväsendet
lemna!, åtskilligt öfrigt att önska. Han erinrar i detta hänseende
särskild!, hurusom en sådan framställning vid 1889 års riksdag gaf
herrar A. P. Danielson, 8. Nilsson och A. Persson anledning att till
statsutskottets utlåtande n:o 66 af den 25 april foga en reservation,
hvari de med påpekande af nyssberörda missförhållande yrkade, att
utskottet borde »i betraktande af den stora vigt ett rätt ordnadt entreprenadväsende
och isynnerhet befintligheten af bestämmelser för de
fall, då missräkningar förefunnits i de till grund för arbetets bedömande
uppgjorda förslag, för staten ega, såsom högeligen önskvärd! uttala,
att Kongl. Maj:t snarast möjligt ville efter Riksdagens hörande meddela
föreskrifter i detta ämne, egnade att åstadkomma full tydlighet
vid aftal om arbeten och leveranser för kronans räkning.»

Då den nu gällande kungörelsen utfärdades redan den 10 påföljande
maj, finner motionären häraf framgå, att Kongl. Maj:t icke
fäst något afseende vid den af förbemälda reservanter uttalade önskan,
att Riksdagen måtte i frågan höras, men han medgifver dock, att detta
måhända varit föranledt af den omständigheten, att ifrågavarande kungörelse
utfärdades endast på försök, i hvilket fall Kongl. Maj:t emellertid,
då den faststälda försökstiden utgår först med augusti månad nästa
år, icke saknar utväg att tillmötesgå berörda önskan genom att för
nästa års Riksdag framlägga förslaget till den förordning, som skall
blifva slutligt gällande.

Med afseende härå anför motionären såsom skäl för sin nu gjorda
hemställan: »För ett sådant Riksdagens hörande tala många skäl. Man
torde nemligen kunna få antaga, att de förvaltningsmyndigheter, som
inom den 1 juni detta år inkomma till Kongl. Maj:t med anmärkningar
mot kungörelsens föreskrifter, företrädesvis komma att rigta dessa mot
sådana föreskrifter, som vid tillämpningen visat sig vara för myndigheterna
såsom förvaltningsorgan i ett eller annat hänseende mindre
tillfredsställande. Men man kan knappast förvänta, att de från sin
ståndpunkt skola med samma omsorg som Riksdagen tillse, att förordningen
innehåller sådana bestämmelser, som trygga statsverket för
möjliga efterräkningar, eller, om sådana icke kunna helt och hållet
undvikas, åtminstone förebygga, att enskilda personers välstånd äfven -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (JV.-o 2) Utlåtande K:o 7.

tyras för de bristfälligheter i föreskrifterna, som lagstiftare!! icke lyckats
undanrödja. Äfvenledes torde man kunna påräkna, att Riksdagen, hvilken
inom sig räknar så många med näringslifvet förtrogna män, skall,
om den blir i frågan hörd, bättre än de förvaltande myndigheterna —
hvilka såsom sådana sakna hvarje anledning att särskilt bevaka handelns
och industriens intressen — kunna uppmärksamma ur näringslifvets
synpunkt befintliga brister, om sådana tilläfventyrs skulle förekomma
i det Riksdagen förelagda förslaget till definitiv förordning för
offentliga leveranser och entreprenader.»

Det tillfälliga utskott, till hvilket ärendet af Andra Kammaren
hänvisades, yttrade härom: »Vid öfvervägande af detta ärende har
utskottet icke kunnat undgå att finna de af motionären anförda skälen
för Riksdagens hörande i nu förevarande fråga väl grundade. Det
offentliga anskaffningsväsendets synnerligt stora betydelse så väl för
statens ekonomi som för landets näringslif gör det till en oafvislig
pligt att noga tillse, det de föreskrifter, som vid detta anskaffningsväsen
skola tillämpas, äro fotade på fullt rationella grunder samt tillräckligt
tydliga och fullständiga, på det att ej blott staten måtte med
största möjliga trygghet mot efterkraf erhålla nödig säkerhet för en
ekonomisk och ändamålsenlig användning af de betydliga summor,
som årligen utgifvas till leveranser och arbeten för det allmännas räkning,
utan äfven de inhemska näringsidkarnes berättigade intressen
behörigen tillgodoses. Att vinna eu fullt tillfredsställande lösning af
denna dubbla uppgift kan tydligen icke vara någon lätt sak. Så mycket
angelägnare synes det då vara, att det förslag till definitiv författning, som
är att vänta såsom frukt af försöket med de nu gällande föreskrifternas
tillämpning, underkastas eu noggrann granskning ur olika synpunkter
och särskilt äfven ur andra än de, som för de administrativa myndigheterna
helt naturligt måste vara företrädesvis bestämmande. I detta
hänseende torde, enligt utskottets mening, det icke kunna annat än
lända till sakens fromma, om äfven Riksdagen med den mångsidighet
i sakkunskap och intressen, som derinom är representerad, får tillfälle
att deltaga i berörda granskningsarbete. Utskottet anser sig följaktligen
böra hemställa,

att Andra Kammaren må för sin del besluta, att
• Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det
Kongl. Maj:t, innan definitiv förordning rörande statens
upphandlings- och entreprenadväsen utfärdas, täcktes

8 Första Kammarens Tillfälliga■ Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

bereda Riksdagen tillfälle att yttra sig öfver det i
sådant afseende uppgjorda förslag.»

Sedan Andra Kammaren bifallit utskottets berörda hemställan, har
jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen, detta beslut genom utdrag af
protokollet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt
andra tillfälliga utskott.

Då ordnandet af statens upphandlings- och entreprenadväsende
hittills skett genom Kongl. Maj:t utan Riksdagens hörande, synes det
ej vara anledning att härutinnan göra någon afvikelse, såvida ej synnerligen
afsevärda skäl för Riksdagens ingripande kpnna påvisas. Så
är dock icke förhållandet. Innan någon slutlig förordning i ämnet
kommer att utfärdas, vill ju Kongl. Maj:t, enligt redan meddelade bestämmelser,
inhemta yttrande från alla de myndigheter, hvilka hafva
befattning med föreskrifternas tillämpning och som dervid tvifvelsutan
äro i tillfälle att angifva jemväl de önskemål, som af spekulanterna
hysas. Det finnes ingen anledning betvifla, att icke Kongl. Maj:t skall
tillse, att de föreskrifter, som meddelas, fotas på fullt rationella grunder
samt varda tillräckligt tydliga och fullständiga, så att ej blott
staten med största möjliga trygghet mot efterräkningar erhåller nödig
säkerhet för ekonomisk och ändamålsenlig användning af de betydliga
summor, som årligen utgifvas för leveranser och arbeten för det allmännas
räkning, utan äfven de inhemska näringsidkarnes berättigade intressen
behörigen tillgodoses. Genom nådiga kungörelsen den 10 maj
1889 hafva redan meddelats bestämmelser, åsyftande att i vissa fall
lemna vederbörande friare händer att fästa afseende mera vid den bjudandes
förmåga att väl fullgöra sitt åtagande än vid det lägsta anbudet.
Hvad angår de omförmälda efterräkningarne, mot hvilka staten skulle
fredas, eger ju den enskilde, hvilken emot bestämd summa åtagit sig
att utföra ett arbete eller aflemna en vara, icke lagligt anspråk på
högre ersättning än den utfästa, och att genom lag förhindra enskilde
att missräkna sig vid afgifvande af entreprenadaubud torde befinnas
orimligt. Den speciella beskaffenheten af de bestämmelser, hvarom
fråga är, synes icke göra dessa egnade för behandling af Riksdagen,
som icke lärer tillsätta vederbörande ständiga utskott med afseende å
ledamöternas sakkunskap i fråga om leveranser till kronan. Riksdagens
hörande i ärendet skulle dessutom tilläfventyrs medföra den olägenhet,
att förändringar, som vid ett eller annat tillfälle kunna erfordras, icke
anses kunna vidtagas utan Riksdagens hörande.

Utskottet hemställer alltså,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens beslut.

Stockholm den 21 mars 1892.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Reservation

af herr Spånberg, som ansett att utskottet bort tillstyrka Första
Kammaren att biträda Andra Kammarens beslut.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Raft.