Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17 (Utlåtande 1910:TfuA17 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Nr 17.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1910 kl. 2 e. in.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7,
i anledning af motion angående skrifvelse till Konungen
i fråga om ändring af förläggningsort för vissa
regementen.

Till utskottets behandling har blifvit öfverlänmad eu af herr
Lindblad in. Ii. i Första kammaren väckt motion, nr 38, hvari hemställes,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, att
Kung! Maj:t måtte taga i förnyad ompröfning alla de skäl -—
militära, nationalekonomiska och finansiella —- som tala för en
ändring af förläggningsort för vissa regementen.

Motion af enahanda innehåll har ock inom Andra kammaren
väckts af herr Nilsson i Bonarp in. fl.

För ofvan anförda hemställan hafva motionärerna lämnat följ
an de in otivering:

Då ett närmare studium af den militära förläggningsfrågan helt
visst vill gifva vid handen, att i flertalet fall alla nationalekonomiska
principer därvid lämnats å sido och att ett betänkligt öfverskattande
af våra ekonomiska resurser gjort sig gällande, så tvingas
man inför den nedgång af vår skatteförmåga, som i år följdriktigt
inställt sig, att allvarligt öfverväga, om ej Riksdagen lämnat Kungl.
Maj:t alltför öppen fullmakt i hithörande stycken, och om det ej
varit lyckligare och riktigare, att Riksdagen förbehållit sig någon
granskningsrätt härutinnan. Man behöfver ingalunda därför glida
öfver till en alldeles motsatt ståndpunkt och inbjuda Riksdagen att

Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 9 Samt. 2 Åfd. 1 Band. 17 Käft. (Nr 17).

Motionärernas
motivering.

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

göra sig till domare i striden mellan olika samhällen i deras rent
lokala utvecklingstäflan. En gyllene medelväg gifves nog äfven här
såsom oftast eljest, och om Riksdagen förbehåller åt sig att åtminstone
rätta begångna misstag, medan de ännu öfverhufvud kunna
rättas, så synes oss detta vara det minsta man kan begära.

Man tvingas till en sådan uppfattning, då man närmare tager
i betraktande de båda skånska infanteriregementenas beslutade förläggning.
Tvärtemot kommissionens förslag förlägger Kung! Maj ds
regering dessa båda regementen till i hög grad otjänliga och af
ingen inom densamma förordade platser, nämligen Norra Skånska
infanteriregementet till Kristianstad och Södra Skånska infanteriregementet
till Lund.

På båda ställena uppoffras Sveriges bördigaste jord, som för
att blifva duglig till militära öfningar nog får undergå särskild behandling.
Och detta trots att provinsen redan bar att bjuda på
mycket förträffliga öfningsplatser, bvilka just på grund af sina företräden
helt visst aldrig komma att fullständigt öfvergifvas, utan
alltjämt bibehållas för en del öfningar, hvarigenom man ju blott
tvingas till dubbla byggnader, dubbla anordningar. Hade det ej då
varit riktigare att tillse, om ej just dessa platser med sina redan gjorda
anläggningar och byggnader kunnat fortfarande användas utan
alltför mycken nyanläggning och nybyggnad? Låter man sig ej
alltför lätt fångas af den militära uniformiteten, utan verkligen vill för
en gång frångå kasernbyggnadsprincipen med flera våningar och i
stället använda sig af paviljongssystemet, kunde man nöja sig med
att blott nybygga det antal paviljonger eller den kasern, som ytterligare
fordras. Genom en sådan anordning skulle säkerligen ganska
afsevärda besparingar vinnas.

Särskilt för Södra Skånska infanteriregementet måste öfningsplåtsen
Refvingelied, jämväl af kommissionen föreslagen, anses vida
öfverlägsen den nu bestämda invid staden Lund. Tillfälle till bad
för trupp saknas i Lund så godt som fullständigt, under det att vid
Refvinge förträfflig badplats finnes. Öfningsområdets användbarhet
efter regn kan ej jämföras; skjutbana kan näppeligen anordnas vid
Lund utan stora obehag och risker. Om man därjämte tager i betraktande,
att staden Lund gjort relativt obetydliga uppoffringar
för regementet och att staden numera såsom garanterande Lund—Refvingebanans
skulder torde finna den klokaste finanspolitiken vara att
bibehålla och möjligen öka banans trafikinkomster, så äro vi öfver -

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcolts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

tygade, att alla parters intressen här skulle kunna med lätthet sammanjämkas
genom att bibehålla Refvingehed som mötesplats. Truppen
får det alldeles gifvet bättre, underbefälet kan bo förmånligare och
billigare, officerskåren kan välja boplats vid Refvinge, i Lund eller
utmed banan och på så vis inrätta sig efter råd och lägenhet; genom
banans anordnande med elektrisk drift skulle ännu bättre kommunikationsförhållanden
kunna vinnas, som möjliggjorde detta.

Likaså i fråga om förläggningsort för Norra Skånska infanteriregementet
synes man gjort ett olyckligt val. Skjutöfningarna skola
här bedrifvas intill eu mindre sjö med odlade och bebyggda marker
tvärs öfver sjön som kulfång för de kulor, som hinna öfver sjön,
hvadan ortsbefolkningen ständigt måste protestera. Kommissionen
betecknar själf trakten omkring Kristianstad såsom »mindre gynnsam
för infanteriutbildning». Enda skälet för förläggningen har antagligen
varit samöfning med artilleriet, men man må med skäl
undra, om ej sådana samöfningar, som bäst torde bedrifvas under
repetitionsöfningarne, kunna anordnas genom detachering af artilleri
till annan plats. I hvarje fall har den omständigheten ej fått någon
afgörande betydelse vid förläggningen af Bohusläns regemente. Någon
hänsyn till staden Kristianstads önskningar synes här mindre erforderlig
än i fråga om Lund, då — oss veterligen — några särskilda
uppoffringar ej gjorts från stadens sida.

Yi tilltro oss ju ingalunda att kunna bedöma, hvar förläggningen
helst borde vara, men det förefaller märkvärdigt, att i det
järnvägsöfverspunna Skåne ett afstånd på några mil från stad skall
anses omöjligt att tåla. Om någonstädes, vore väl här i kolgrufvedistriktet
lämpligt att införa elektrisk drifkraft vid järnvägen och
därigenom åstadkomma ökad hastighet och större antal tågförbindelser.
Skulle man ändtligen nödgas att med kommissionen förorda
en förläggning till Landskrona, om ej Ljungbyhed vore användbart,
så är dock äfven den platsen att föredra framför Kristianstad. Yi
tro emellertid ännu, att rätta platsen verkligen är Ljungbyhed.

Kontrakt är visserligen afslutadt med Lunds stadsfullmäktige,
men det synes oss, att ömsesidiga intressen kunna vara bäst. betjänta
med dess upphäfvande. Med Kristianstad torde ännu icke
något aftal vara träff adb

Kronan har förvärfvat för Lundaförläggningen behöfliga egendomen
Arendala för 289,900 kronor och för Kristianstadsförläggningen
egendomen Näsby för 537,800 kronor, men detta utgör blott

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Utskottets

vMåtande.

delar af hvad som behöfs. Det är också gifvetvis långt fördelaktigare
att låta denna produktiva jord förblifva jordbruksegendom och
i stället som öfningsplatser begagna den improduktiva marken vid Refvinge
och Ljungbyhed. Skillnaden i byggnadsbehof — rätt räknadt
— torde utjämna dessa summor.

Det är att märka, att kostnaden för kasernerna, som år 1906
beräknades till cirka 1,500,000 kronor per regemente, sedan dess
ökats till 2,200,000 kronor per regemente. Man får sålunda rundligt
betala de vackra ritningar och af ökade anspråk föranledda
merkostnader, som år ifrån år tillkomma. Riksdagen får bereda
sig att till beviljade 21 miljoner kronor lägga ytterligare minst 10
miljoner kronor, som man förut ej tänkt sig. Och detta trots det,
att vi ännu alltid vid infanteriet hafva och med säkerhet få räkna
med blott sommaröfningar.

Gräl- man vidare till Linköpingsförläggningen, torde ännu mera
omotiverade saker vara att anteckna. Nog borde den nuvarande
öfningsplatsen åtminstone varit användbar för den nya trängkåren,
om man ej godkänt densamma som tillräcklig för ettdera grenadjärregementet.
Men man ville ej veta af annat än en schablonmässig
lösning af förläggningsfrågan! . . .

Därjämte hafva motionärerna såsom sin åsikt angifvit, att »ytterligare
andra skäl tala för en revision af förläggningsfrågan», och
såsom bilagor till motionen fogat vederbörande kasernbyggnadskommissions
förslag till förläggningsorter för Norra och Södra Skånska
infanteriregementena samt dess promemoria rörande öfningsfält och
föreslagna markinköp vid de ifrågasatta förläggningsorterna för
dessa båda regementen eventuellt vid Ljungbyhed, Landskrona och
Refvinge hed.

Utskottet har varit något tveksamt i hvilken omfattning motionärerna
åsyftat en revision af regementsförläggningsfrågan. Att
döma af motiveringens kufvudsakliga innehåll, kunde det förefalla,
som om revisionsyrkandet egentligen afsåge Norra och Södra
Skånska infanteriregementena samt de regementen, som ifrågakomma
att förläggas till Linköping. Men då motionärerna antydt, att
»ytterligare andra skäl tala för en revision af förläggningsfrågan»;
ifrågasatt, om ej Riksdagen lämnat Kungl. Maj :t alltför öppen fullmakt
i den militära förläggningsfrågan och om det ej varit lyckligare
och riktigare, att Riksdagen förbehållit sig någon granskningsrätt
härutinnan; framhållit, att Riksdagen borde »förbehålla åt sig

Första Kammarens Tillfälliga Utslwtts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

att åtminstone rätta begångna misstag, medan de ännu öfver hufvud
funna rättas», samt förordat förnyad ompröfning af alla de skäl —
militära, nationalekonomiska och finansiella — som tala för eu ändring
af förläggningsort för »vissa» regementen, har utskottet ansett
sannolikt, att motionärerna i själfva verket velat förorda en revision
i största möjliga omfattning af alla de beslut, som, grundade
på 1906 års Riksdags skrifvelse till Konungen angående beviljande
af medel till uppförande af nya byggnader för armén, af Kungl.
Maj:t fattats beträffande då ifrågavarande femton infanteriregementen.

Då eu framställning till Kungl. Maj:t i det af motionärerna
angifna syfte torde böra bestämdt angifva hvilket eller hvilka regementen,
som därmed afses, samt intagande af ståndpunkt i berörda
hänseende förutsätter kännedom om regementsförläggningsfrågans
nuvarande läge samt de åsikter, som vid valet af förläggningsort
blifvit andragna och i tvistiga fall vägts mot hvarandra, tillåter sig
utskottet att beträffande förläggningsfrågan, i hvad den angår de i
Riksdagens skrifvelse är 1906 afsedda femton infanteriregementena,
lämna en utredning, hämtad dels ur riksdagshandlingar och dels ur
eu del andra handlingar, som varit för utskottet tillgängliga.

Det nya härordningsförslag, som af 1901 års Riksdag antogs,
erfordrade för genomförandet nya kasernbyggnader, för hvilka kostnaden
afsågs att fördelas på tvä byggnadsperioder, åren 1902—1905
samt 1906—1909, med ungefär hälften på hvardera perioden, så att
under första perioden skulle utföras de arbeten, som afsetts böra
vara afslutade före utgången af de sex första åren af den för öfvergången
till den nya härordningen föreslagna tiden, och återstoden
under andra perioden för verkställande af öfriga i sammanhang
med härordningsförslagets fullständiga genomförande stående byggnadsarbeten.

Riksdagen anvisade under åren 1901—1904 successive de för
byggnadsarbetena under den första perioden erforderliga medel, hvarefter
återstod att anvisa byggnadsmedel för tjugu icke garnisonerade
infanteriregementen, positionsartilleriet samt Gottlands artillerikår.
Från dessa båda sistnämnda regementen kan i detta sammanhang
bortses, och beträffande fem af de tjugu icke garnisonerade infanteriregementena,
nämligen Dalregementet, Hälsinge regemente, Västerbottens
regemente, Jämtlands fältjägareregemente och Västernorrlands
regemente, har Riksdagen, i syfte att etablissementen för dessa

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

regementen skulle vara fullt färdiga på nyåret 1909, anvisat medel,
hvarefter kasernbyggnadsarbetena redan på våren 1906 voro påbörjade
vid fyra af dessa regementen. Tre af kasernetablissementen
äro numera färdiga och de återstående två äro afsedda att blifva
fullbordade före hösten innevarande år.

I den till 1905 års lagtima Riksdag aflåtna statsverkspropositionen
föreslog Kung! Maj:t Riksdagen, bland annat, att till uppförande
af nya byggnader för armén "bevilja 19,700,000 kronor samt
däraf på extra stat för år 1906 anvisa 4,400,000 kronor till påbörjande
af 113m kasernetablissement för återstående femton icke garnisonerade
infanteriregementen, nämligen: Lifregementets grenadjärer,
Första och Andra lifgrenadjärregementena, Västgöta regemente, Upplands
infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs,
Jönköpings, Älfsborgs, Bohusläns, Kalmar och Värmlands regementen
samt Norra och Södra Skånska infanteriregementena. Statsutskottet
fann, med hänsyn särskildt till de stora, vid vissa regementens
öfningsplatser af stat eller kommun redan nedlagda kostnader,
det böra tagas i noggrannt öfvervägande, huruvida ej någon
eller några af det icke garnisonerade infanteriets kasernetablissement
kunde uppföras å de nuvarande öfningsplatserna, och utskottet föreställde
sig med anledning däraf samt i betraktande jämväl af frågans
stora vikt ur strategiska och taktiska synpunkter, att, på sätt
i en inom Riksdagen väckt motion föreslagits, utredning rörande
förläggningsorterna för ifrågavarande regementens kasernetablissement
borde verkställas och för Riksdagen framläggas, innan medel
till dessa kaserners uppförande beviljades. På grund däraf hemställde
utskottet, att Riksdagen, med af slag å Kungl. Maj:ts förslag
om ytterligare anslag till uppförande af nya byggnader för armén,
måtte i skrifvelse till Kung!'' Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Majd
låta verkställa och för Riksdagen framlägga utredning, huruvida ej
några af de nya kasernetablissementen för det icke garnisonerade
infanteriet skulle kunna uppföras å de nuvarande öfningsplatserna.

Andra kammaren godkände denna utskottets hemställan, men
Första kammaren biföll Kungl. Maj ds förslag, och sedan Andra
kammarens beslut, i hvad det afsåg skrifvelse i förevarande ärende
till Kungl. Majd, förklarats vara förfallet, afslogs genom gemensam
votering Kungl. Majds förslag med 194 röster emot 172; för Kungl.
Maj ds förslag röstade i Första kammaren 124 mot 18 och i Andra
kammaren 48 mot 176.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 7

Vid 1906 års riksdag framlades frågan om anslag till kasernetablissement
för de femton ofvannämnda icke garnisonerade infanteriregementena
ånyo i särskild proposition (nr 103) af Kung].. Maj.t,
som under mellantiden från chefen för fortifikationen, chefen för
generalstaben samt cheferna för första, andra, tredje, fjärde och
femte arméfördelningarna införskaffat utredning och förslag i fråga
om förläggningen af de femton nyss nämnda infanteriregementen,
för hvilka kasernetablissement återstode att uppföra, till dessa regementens
dåvarande mötesplatser äfvensom beträffande kostnaderna
för uppförande därstädes af nya kasernetablissement. Den införskaffade
utredningen, afseende till förläggningsort: Kronobergs hed
för Kronobergs regemente, Ljungbyhed för Norra skånska infanteriregementet,
Kel vinge hed för Södra skånska infanteriregementet,
Malmen för Första och Andra Lifgrenadjärregementena, Skillingaryd
för Jönköpings regemente, Hultsfred för Kalmar regemente,
Axvall för Västgöta och Skaraborgs regementen, Fristad hed för
Älfsborgs regemente, Backamo för Bohusläns regemente, Sanna hed
för Lifregementets grenadjärer, Malma hed för Södermanlands regemente,
Polacksbacken för Upplands infanteriregemente och Trossnäs
fält för Värmlands regemente, gaf vid handen, att kostnaden för
ständig förläggning å de dåvarande mötesplatserna af ifrågavarande
femton infanteriregementen skulle belöpa sig till 32,789,350 kronor,
under det att kostnaderna för uppförande i eller invid stadssamhällen
af kaserner till samma regementen beräknades till 21,744,000 kronor.
Kostnadsökningen i det förra fallet mot det senare uppkomma hufvudsakligen
af utgifter i det förra fallet för uppförande af officersbyggnader,
för vatten-, aflopps- och belysningsanläggningar, för väganläggningar
samt för markinköp, enär mötesplatserna med dåvarande
‘omfång voro otillräckliga eller till följd af terrängens jämna
beskaffenhet otjänliga. I den kung!, propositionen framhålles tillika
vissa synpunkter, som företrädesvis syntes böra göra sig gällande vid
bestämmandet af förläggningsorter för infanteritruppförband i allmänhet
och således äfven för de femton nu omförmälda infanteriregementena,
nämligen: möjligheten att därstädes på ett tillfredsställande
sätt bedrifva truppens utbildning och öfningar; möjligheten
att på ett snabbt och lämpligt sätt kunna samla, mobilisera och
transportera trupperna; de hygieniska förhållandena och deras inflytande
på ombesörjandet af truppernas hälso- och sjukvård; den
fast anställda personalens rekrytering, dess medborgerliga uppfart -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

ning och anda och de sociala förhållandena i allmänhet, samt de
med förläggningen förenade kostnaderna. Därjämte erinrades, att
det, vid jämförelse mellan olika orter och platser, som kunde ifrågakomma
för förläggning af de femton regementena, gällde att i hvarje
särskildt fall taga under omsorgsfullt öfvervägande, hvilken af dem
bäst tillgodosåge försvarets verkliga intressen och sålunda erbjöde
de största allmänna fördelarna; att jämförelser af sådan art emellertid
icke för det dåvarande förelåge; att det för öfrigt af flera skäl
icke vore lämpligt att redan då angifva eller på förhand fastslå
vissa förläggningsorter, utan att det borde tillkomma Kung! Maj:t
att i hvarje särskildt fall undersöka samtliga de omständigheter,
som i ekonomiskt och militäriskt afseende borde hafva inverkan på
frågans lösning och därvid pröfva fördelar och olägenheter samt
träffa valet med hänsyn till statens bästa och försvarets kraf. Bestämmandet
af förläggningsort för hvarje särskildt regemente borde
sålunda föregås af en omsorgsfull jämförelse beträffande den öfningsterräng,
som kunde erhållas, kostnaderna för etablissementets uppförande,
läget af de ifrågakommande platserna in. in.

Enskilda motionärer vid 1906 års riksdag yrkade i två särskilda
motioner, att, därest det af Kung! Maj:t begärda byggnadsanslaget
beviljades, detta skulle ske, enligt den ena motionen under villkor
att ett af de skånska infanteriregementena förlädes till Ljungbyhed,
och enligt den andra motionen med uttalande, att Refvinge lägerplats
måtte anordnas att fortfarande vara förläggningsplats för Södra
skånska infanteriregementet. I en tredje motion vid samma riksdag
yrkades, att Riksdagen med afslag å den framställda begäran om
anslag måtte i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, det täcktes Kung!.
Maj:t låta verkställa förnyade utredningar, med inhämtande af äfven
civila sakkunnigas utlåtanden angående kostnaderna och de lämpligaste
förläggningsorterna för de nya kasernetablissementen samt
därefter framlägga för Riksdagen de förslag, hvilka en sådan förnyad
pröfning af hela frågan kunde föranleda.

Statsutskottet yttrade beträffande bestämmandet af regementenas
förläggningsorter, bland annat, följande:

»Väl finner utskottet, att några af de nuvarande mötesplatserna
kunna ifrågakomma såsom förläggningsorter äfven för framtiden,
men då många olika omständigheter måste tagas i betraktande vid
afgörandet af frågan om truppförbandens förläggning, har utskottet,
under förvissning om att Kung!. Maj:t vid bestämmandet af hvarje

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17,

särskildt truppförbands förläggningsort i främsta rummet liar sill
uppmärksamhet riktad på statens bästa och försvarets kraf, ansett,
att Riksdagen vid beviljande af medel till kaserner för ifrågavarande
regementen icke bör, på sätt af motionärerna yrkats, fästa villkor
om förläggningsorterna, utan öfverlämna till Kungi. Maja: att bestämma
desamma.

I betraktande af frågans synnerligen stora vikt ej blott i militäriskt,
utan äfven i såväl ekonomiskt som socialt hänseende synes
det emellertid utskottet vara af förhållandena påkalladt, att den särskilda
utredning, som, enligt livad departementschefen framhållit,
bör föregå bestämmandet af förläggningsort för hvarje särskildt regemente,
uppdrages åt en kommission, bestående såväl af militära
ledamöter som äfven af helst för hvarje särskild arméfördelning
tillkallade, med de lokala förhållanden förtrogna civila personer.»
Utskottet hemställde om anvisande af de utaf Kungl. Maj:t begärda
belopp till uppförande af nya byggnader för armén samt för påbörjande
af nya kasernetablissement för de ifrågavarande femton
infanteriregementena samt ansåg, att därigenom äfven de nyss omförmälda
tre motionerna borde anses vara besvarade. Åtskilliga
reservanter inom statsutskottet yrkade, att anslagsbeviljandet skulle
ske under förutsättning beträffande förläggningarna, att Kungl. Maj it
för hvarje arméfördelning, inom hvilken uppförande af nya kasernbyggnader
vore i fråga, utsåge eu kommission, bestående af dels militära,
dels civila ledamöter, med uppdrag att utreda och föreslå, hvilka
förläna!issorter kunde i såväl militäriskt som ekonomiskt och socialt

oo O

afseende vara lämpligast.

Detta reservanternas yrkande blef Riksdagens beslut — jämte
det att enligt samma reservanters förslag begärdes skärpt kontroll
vid byggnadernas uppförande — och den 20 juli 1906 tillsatte Kungl.
Maj:t en kommission för hvar och en af 1, 2, 3, 4 och 5 arméfördelningarna,
med rätt för hvarje kommission att från vederbörande
myndigheter infordra de upplysningar och yttranden samt räkenskaper
och andra handlingar, som för uppdragets fullgörande kunde
befinnas erforderliga.

Hvarje kommission bestod af en civil ordförande och tre civila
ledamöter samt såsom militära ledamöter cheferna för de regementen,
om hvilkas förläggning fråga vore inom hvarje arméfördelning, därvid
tillika bestämdes, att de respektive regementscheferna skulle såsom
ledamöter af vederbörande kommission deltaga i kommissionens

Bill, till Riksd. Prot. 1910. 9 Sami, 2 Afd. 1 Band. 17 Häft. 2

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

förhandlingar och beslut endast då fråga vore om kasernetablisement
för det regemente, han tillhörde, eller eljest då vederbörande ordförande
funne det lämpligt, samt att hvarje kommission ägde utse
två i byggnadsärenden sakkunniga personer att biträda kommissionen
i dess arbeten.

Dessa s. k. kasernbyggnadskommissioners utredningar och förslag
samt däröfver hörda militära myndigheters yttranden äfvensom
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet uttalanden i frågan
hafva varit föremål för Kungl. Maj :ts pröfning, när Kungl. Majd
sedermera genom särskilda beslut bestämt de olika regementenas
förläggningsorter.

Då motionärerna nu velat, att Kungl. Majd skulle taga i förnyad
ompröfning »alla de skäl — militära, nationalekonomiska och
finansiella — som tala för eu ändring af förläggningsort för vissa
regementen», föreställer sig utskottet, att motionärerna icke åsyftat
att under en sådan revisionsbegäran inbegripa de regementen, för
hvilka Kungl. Majd till förläggningsorter bestämt samma platser,
som vederbörande kasernbyggnadskommission föreslagit eller företrädesvis
förordat. Kommissionerna hade ju nämligen i uppdrag
att utreda och föreslå, hvilka förläggningsorter i såväl militäriskt
som ekonomiskt och socialt afseende kunde vara lämpligast, och
motionärerna hafva icke ens antydt, att de ansåge kommissionernas
förslag hafva varit i något afseende vilseledande.

På grund häraf och med den förutsättning, att motionärerna
med uttrycket »rätta begångna misstag, medan de ännu öfver hufvud
kunna rättas» jämväl åsyftat, att från revision af förläggningsbeslut
undantaga de regementen, för hvilka bindande entreprenadsaftal om
byggnadsarbeten till afsevärd omfattning redan blifvit träffade, får
utskottet beträffande nedan omförmälda regementen meddela följande:

För Lifregementets grenadjärer hade kasernbyggnadskommissionen
till förläggningsort enhälligt föreslagit Örebro.

Vederbörande arméfördelningschef ansåg lämpligast, att regementet
förlädes till Stockholm, men hade, om regementet ej ansåges
böra förläggas utom sitt inskrifningsområde, intet att erinra mot
förslaget att förlägga regementet till Örebro.

Jämväl chefen för generalstaben förordade till förläggningsort
för regementet Örebro, som ur rent militärisk synpunkt syntes honom

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 11

vara att föredraga framför öfriga inom eller utom imskrifningsområdet
belägna platser, hvilka kunde tänkas komma i fråga.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet hemställde likaledes,
att Kungl. Maj:t ville bestämma, att regementet skulle förläggas
till Örebro, och den 19 oktober 1906 förordnade Kungl.
Maj.-t, att Lifregementets grenadjärer skulle förläggas till Örebro, sä
snart kasernetablissement för regementet blifvit där uppfördt, samt
bemyndigade arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet att sluta
kontrakt i öfverensstämmelse med uppgjorda förslagsaftal om upplåtande
af mark och förvärf af sådan för regementet. Kontrakt med
staden Örebro afslöts den 10 april/22 maj 1907, hvarefter aftal
för regementets förläggning träffats med olika entreprenörer om
utförandet af schaktnings-, sprängnings- och grundläggningsarbeten,
hvilka skola vara färdiga den 1 maj 1910; om uppförande och inredande
af 26 byggnader, utgörande samtliga sådana med undantag
af sjukhus och mässbyggnad för underofficerare och manskap, hvilka
arbeten skola vara färdiga den 1 augusti 1912, samt om utförande
före den 1 augusti 1910 af sprängnings- och en del schaktningsarbeten
för rörgrafvar.

Om Första Lifgrenadjärregementets förläggning till Malmen hade
Kärna kommun gjort framställning, och äfven andra landskommuner
hade i denna begäran instämt. Framställningen afsåg äfven Andra
lifgrenadjärregementets ditförläggning.

Kasernbyggnadskommissionen förordade Linköping till förläggningsort
med reservation från två ledamöter, hvilka föreslogo regementets
bibehållande vid Malmen och till stöd därför gjorde en del
erinringar, gående hufvudsakligen ut på att vissa kostnadsberäkningar
för förläggningen till Linköping voro felaktiga och för låga,
men vissa beräkningar för Malmen däremot för höga. Fortifikationsbefälhafvaren,
med stöd af den ene af de utaf kommissionen tillkallade
två sakkunnige, bestred riktigheten af dessa erinringar,
hvilka grundats på uttalanden från den andre sakkunnige, som
syntes hafva missuppfattat vissa detaljer.

Arméfördelningschefen och chefen för generalstaben instämde i
uttalandet från kommissionens flertal.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet erinrade, att
valet af förläggningsort för regementet stått mellan Malmen och
Linköping, samt tillstyrkte, med hänsyn till de skäl kasernbyggnadskommissionen
anfört, regementets förläggning till sistnämnda plats,

12 Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

och begärde få träffa aftal med staden Linköping om upplåtelse
af mark in. in.

I öfverensstämmelse härmed förordnade Kung!. Ma.j:t, att regementet
skulle förläggas till Linköping, samt bemyndigade nyssnämnda
ämbetsverk den 25 maj 1907 att sluta aftal med staden om
mark äfvensom att för högst 244,700 kronor tillköpa vissa områden
och byggnader, af hvilket belopp 100,000 kronor skulle ersättas af
staden Linköping.

Aftal med staden om markupplåtelse och penningbidrag bar
sedermera träffats den 26 oktober/6 november 1907, och inköp
af det ytterligare behof liga området har skett jämlikt kung! bref af
den 5 juli 1907.

Till förläggningsort för Västgöta regemente hade ifrågakomma
Göteborg, Axvall, Skara, Åmål och Vänersborg. Bland dessa förordade
kasernbyggnadskommissionen Vänersborg.

Hvarken arméfördelningschefen eller chefen för generalstaben
hade något att erinra mot den af kommissionen föreslagna förläggningen,
och samma ståndpunkt intogs af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet,
hvilket ämbetsverk på hemställan bemyndigades
att med staden Vänersborg uppgöra kontrakt i enlighet med
upprättade förslag om upplåtelse af mark och andra förmåner för
regementsförläggningen, jämte det Kung! Maj:t den 16 november
1906 bestämde, att regementet skulle förläggas till Vänersborg.

Kontraktet med staden afslöts den 25/28 november 1906, i
hvilket sedermera den ändring skett, att genom tilläggsaftal den
14/19 maj 1909 tiden för kaserntomtens samt mark för skjutbanas
och öfningsfälts öfverlämnande förlängts beträffande kaserntomten
till den 1 januari 1911 och angående den öfriga marken till
den 1 oktober 1912.

Sedan för Upplands infanteriregemente såsom förläggningsort
ifrågasatts Uppsala (Polacksbacken), Enköping, Heby, Sala och Krylbo,
fann kasernbyggnadskommissionen, att såväl i militäriskt som ekonomiskt
och socialt hänseende den omedelbart invid Uppsala belägna,
regementet tillhörande mötesplatsen Polacksbacken vore den lämpligaste.
Den syntes kommissionen äga så stora företräden, att någon
tvekan i valet mellan denna plats och öfriga inom inskrifningsområdet
belägna, såsom tänkbara förläggningsplatser namngifna orter
icke förefunnits. Öfningsterrängen kunde där utvidgas genom inköp

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 13

af egendomen Rosendal till nödig ytvidd och hvarken bostadsbyggnader
för officerskåren eller skjutbana beböfde anskaffas.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet instämde med
kommissionen i förordet för Polacksbacken och den 7 december 1906
beslöt Kungi. Maj:t, att regementet skulle dit förläggas.

Sedermera hafva aftal träffats med olika entreprenörer om utförande
till den 1 juli 1910 af scbaktnings- och grundläggningsarbeten
för regementets kasernetablissement därstädes; om nedtagning,
flyttning och återuppsättning af en lägerbydda; om anläggande
af vatten-och afloppsledningar för lägerby ddan; om uppförande och
inredande af huvudbyggnaderna, till antalet nio, samt om nedtagning,
flyttning och uppsättning af ett ammunitionsförråd. Arbetena
för lägerhyddan och ammunition sförrådet äro afsynade och godkända
i oktober och november 1909. Hufvudbyggnaderna skola
vara färdiga den 1 oktober 1911.

För Skaraborgs regementes förläggning stod valet mellan Mariestad,
Axvall och Sköfde, af hvilka platser kasernbyggnadskommissionen
förordade Sköfde.

Chefen för generalstaben och arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
hade intet mot detta förord att erinra. Kungl. Maj:t
beslöt den 16 november 1906, att regementet skulle förläggas till
Sköfde, och den 29 november/15 december 1906 upprättades
kontrakt med staden om tillhandahållande af mark för regementsförläggningen,
hvartill sedermera den 23 december 1909 kommit ett
beslut om visst utbyte af jord.

Entreprenad är numera utlyst å uppförande och inredande för
regementet af ett kasernetablissement, som skall vara färdigt den
1 augusti 1913.

För Södermanlands regementes förläggning hade ifrågakomma
Stockholm, Södertälje, Malmköping, Eskilstuna, Strängnäs och Nyköping.
Af dessa platser förordades af kasernbyggnadskommissionen
Nyköping, ehuru kommissionen äfven fann starka skäl tala för
regementets förläggning till Strängnäs, och om Nyköping på grund
af militära skäl ej ansåges böra bestämmas till förläggningsort för
regementet, ansåg sig kommissionen böra såsom i andra hand lämpligast
förorda Strängnäs, hvilken var den enda ort, som lämnade all
erforderlig mark utan bidrag af staten i penningar eller kronojord.
Eu ledamot af kommissionen föreslog till förläggningsort i första
rummet Södertälje och i andra rummet Stockholm.

14 Första Kammarens Tillfälliga Viskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Arméfördelningschefen förordade från militärisk synpunkt i
första kand Stockholm, i andra hand Södertälje och i tredje hand
Strängnäs. Chefen för generalstaben åter ansåg Strängnäs äga företräde
framför Södertälje, som i vissa viktiga militära hänseenden
kunde betraktas såsom mindre tillfredsställande förläggningsplats för
regementet.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet förordade Södertälje
eller, om förslaget härutinnan ej godkändes, alternativt Strängnäs,
å hvilken senare plats byggnadskostnaden skulle kunna nedbringas.
Bestämdes Strängnäs till förläggningsort för regementet, hemställde
ämbetsverket tillika att få sluta aftal med staden om upplåtelse af
mark m. m. i öfverensstämmelse med stadens anbud af 19 februari
1906, och genom kung! bref den 25 januari 1907 bifölls denna senare
hemställan, jämte det Kungl. Maj:t förklarade, att regementet skulle
förläggas till Strängnäs.

Kontrakt om markupplåtelse m. in. bär sedermera träffats med
staden Strängnäs den 18/27 mars 1907.

Kronobergs regemente.

Såsom förläggningsorter hade ifrågasatts Växjö, Krono!)ergsked
och Kristianstad.

Kasernbyggnadskommissionen hade beträffande sistnämnda plats
den uppfattningen, att regementet icke utan särskildt trängande skäl
borde förläggas utom länet; och vid jämförelse mellan de båda
öfriga platserna fann kommissionen på anförda skäl sig böra gifva
Växjö företräde, enär öfningsfältet där vore bättre, samlings- och
transportförhållanden gynnsammare, lämpligheten såsom mobiliseringsort
större, förläggningskostnaderna billigare.

Arméfördelningschefen, chefen för generalstaben och arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet tillstyrkte kommissionens
förslag, därvid dock generalstabsckefen framhöll behofvet af vissa
smärre tillägg i det med staden uppgjorda kontraktsförslaget om
upplåtelse af mark m. m.

Kungl. Maj:t förordnade den 22 februari 1907, att regementet
skulle förläggas till Växjö, och uppdrog åt arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
att uppgöra aftal med staden om markupplåtelse
och andra förmåner samt att tillköpa c:a 25 hektar jord för
38,528 kronor. Af talet med staden träffades den 20/31 januari

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

1908, och sedermera har Kung! Maj:t fastställt husliållningsplan för
regementets öfningsfält.

Beträffande Jönköpings regementes förläggning hade Tofteryds
kommun, med understöd af åtskilliga andra kommuner, efter beslut
ä kommunalstämma uttalat sig emot regementets förläggning till stad
och begärt, att regementets förläggningsort mätte fortfarande förbli
Skillingaryd, för hvilken händelse nyssnämnda kommun vore villig
till öfningsfältets utvidgning kostnadsfritt öfverlämna omkring 240
tunnland.

Kasernbyggnadskommissionen uttalade, att den vid verkställd
jämförelse mellan Jönköping och Skillingaryd såsom förläggningsort
funnit, att Jönköping i militäriskt såväl som i ekonomiskt afseende
vore att vida föredraga framför Skillingaryd, hvadan kommissionen,
oafsedt hvad som kunde tala för de sociala förhållandena, enhälligt
beslutat att såsom förläggningsort för regementet föreslå Jönköping,
under förutsättning att kronans egendom Ryhof öfverlätes åt landtförsvaret
till plats för kaserntomt och öfningsfält.

Sedan arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet instämt i
kommissionens förslag och hemställt om nämnda kronoegendoms
upplåtande, afläts nådig proposition till 1907 års Riksdag om medgifvande,
att, under förutsättning af att staden Jönköping blefve
bestämd såsom förläggningsort för Jönköpings regemente, förra landshöfdingebostället
Ryhof nr 1 jämte lägenheten Uppsalahalsen med
vissa undantag mätte den 14 mars 1908 öfverlämnas till landtförsvaret
för att begagnas till öfningsfält in. in. för nämnda regemente
och Smålands artilleriregemente. Denna framställning blef af Riksdagen
bifallen, hvarefter Kungl. Maj:t den 21 juni 1907 bestämde,
att regementet skulle förläggas till Jönköping och uppdrog åt arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet att sluta aftal med staden
om upplåtelse af mark för skjutbana m. in. Sådant aftal lär sedermera
hafva blifvit med staden ingånget.

För Älfsborgs regemente hade bland föreslagna förläggningsorter,
Göteborg, Fristad och Borås, kasernbyggnadskommissionen enhälligt
förordat Borås.

Denna åsikt biträddes både af arméfördelningschefen och chefen
för generalstaben samt arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet,
och den 25 januari 1907 beslöt Kungl. Maj:t, att regementet
skulle förläggas till Borås och att aftal skulle uppgöras med staden
om tillhandahållande af mark samt ytterligare erforderligt område

16 Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

inköpas. Aftalet med staden är ingånget den 27 mars/10 april
1907.

Bohusläns regemente hade föreslagits att förläggas till Göteborg,
Backamo, Särö eller Uddevalla. Kasernbyggnadskommissionen yttrade
härutinnan, att af de tre regementen, för hvilka Göteborg föreslagits
till förläggningsort, torde endast Bohusläns regemente böra komma
i fråga, särskild! på den grund att mer än hälften af regementets
värnpliktige hämtades från denna stad. I geografiskt hänseende vore
dock Uddevalla mera centralt beläget. Något erbjudande af mark
från Göteborgs stad hade emellertid icke kommit till kommissionens
kännedom och kommissionen kunde fördenskull icke yttra sig om
det eventuellt afsedda öfningsfältets och kaserntomtens beskaffenhet.
Vid valet mellan Göteborg och Uddevalla syntes det kommissionen,
att de militära skälen vägde så jämnt, att i detta fall de ekonomiska
och sociala mer än eljest blefve af betydelse, och i ekonomiskt afseende
borde Uddevalla äga företräde; det vore ovisst, om Göteborgs
stad komme att afgifva ett för kronan antagligt anbud å mark, och
något skäl att genom särskild uppoffring från kronans sida förlägga
regementet till sistnämnda stad förelåge ej. De sociala förhållandena
åtminstone i vissa fall kunde anses lika goda i Uddevalla som i
Göteborg. Kommissionen slutade med att föreslå Uddevalla såsom
förläggningsort för regementet. Ordföranden och en ledamot af
kommissionen afgåfvo särskild! yttrande och förordade i första
rummet Göteborg och i andra rummet Uddevalla, för den händelse
Göteborgs stad ingåfve ett för staten antagligt erbjudande af de markområden,
som under hand varit för kommissionen angifna såsom
afsedda att upplåtas åt ett infanteriregemente. En annan ledamot
af kommissionen ansåg regementets öfningsplats Backamo vara särskilt
förtjänt af att komma i åtanke, men medgaf, att byggnadskostnaderna
blefve något dyrare å landtförläggningsplats än vid stadsförläggning;
näst Backamo ansåge han obetingadt, att Uddevalla
borde ifrågakomma.

Arméfördelningschefen biträdde den från kommissionens flertal
skiljaktig uppfattningen, att Göteborg borde väljas till regementets
förläggningsort, under den angifna förutsättningen, att staden uppläte
erforderligt markområde.

- Chefen för generalstaben åter förordade regementets förläggande
till Uddevalla. På frågan om Göteborgs betingelser för att varda
en lämplig förläggningsort för regementet hade han icke haft anled -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 17

ning att ingå, då någon utredning rörande kaserntomt, öfningsfält
m. m. i närheten af nämnda stad icke stått till buds.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet erinrade, hurusom
den omständigheten, att ej Göteborg framför Uddevalla föreslagits
till förläggningsort för regementet syntes hafva till stor del berott
därpå, att Göteborg ännu icke vid tiden för afgifvandet af kommissionens
yttrande inkommit med något officiellt erbjudande af
mark m. m. Sedermera både emellertid inkommit ett förslag till
aftal med staden härutinnan, men detta ansågs ej vara för kronan
antagligt, enär enligt detta förslag icke ens kaserntomtsmarken skulle
till staten upplåtas med full äganderätt; och då fördelen för staten
af en förläggning till Göteborg ej heller syntes ämbetsverket vara
så stor, att en särskild och sannolikt högst betydande uppoffring
för kronan därför kunde tillrådas, instämde ämbetsverket i kommissionens
förslag, att regementet måtte förläggas till Uddevalla,
samt anhöll om bemyndigande att angående sådan förläggning med
sistnämnda stad träffa aftal i enlighet med stadens erbjudande.

Ett sedermera inkommet nytt erbjudande från stadsfullmäktige
i Göteborg hemställde ämbetsverket icke måtte till någon åtgärd
föranleda, enär detsamma innefattade, att icke blott de till öfningsfält
och skjutbana afsedda områdena utan jämväl kaserntomten skulle,
i händelse nämnda områden i framtiden icke vidare toges i anspråk
för de ändamål, för bvilka de blifvit till kronan upplåtna, omedelbart
kostnadsfritt och med full äganderätt till staden Göteborg återgå.

Genom nådigt bref den 25 maj 1907 bestämdes, att regementet
skulle förläggas till Uddeval] a och aftal träffas med nämnda stad
om upplåtelse af mark till etablissement och öfningsfält m. m. för
ändamålet. Sådant aftal slöts den 11/17 juli 1907.

Sedermera har dels beslutats att inköpa några ängar och viss
del af utmarken till en tomt för tillhopa 73,000 kronor, i syfte att
användas till kaserntomt, hvarigenom vissa grundarbeten, som beräknats
å den förut afsedda kaserntomten kosta omkring 350,000
kronor, skulle kunna begränsas till högst 100,000 kronor, dels ock
den 10 februari 1910 träffats aftal med entreprenör om utförande af
schaktnings-, sprängnings- och grundläggningsarbeten samt vägbyggnader
m. m. för regementets etablissement vid Uddevalla, bvilka
arbeten skola vara fullt färdiga den 1 januari 1911.

Såsom förläggningsorter för Värmlands regemente både ifrågasatts
Karlstad, Kil och under vissa förutsättningar Trossnäs.

Bih. Ull Biksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Raft.

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Kasernbyggnadskommissionen ansåg, att från militärisk synpunkt
inga andra platser kunde komma i betraktande såsom förläggningsort
för regementet än dessa tre nyssnämnda. I militäriskt afseende
fann kommissionen eu förläggning af regementet till omedelbart
grannskap af Karlstad medföra de största fördelarne. Jämväl
i ekonomiskt hänseende syntes det kommissionen, under förutsättning
af vissa ändringar i det med staden Karlstad uppgjorda förslagsaftal
om upplåtelse af mark m. m., vara påtagligt, att en regementsförläggning
till Karlstad blefve lämpligast, så äfven i socialt
hänseende, och föreslog kommissionen för den skull enhälligt, att
regementet måtte förläggas till Karlstad.

Sedan arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet införskaffat
staden Karlstads medgifvande till de önskade ändringarna i
förslagskontraktet och tillstyrkt kommissionens förslag, beslöt Kungl.
Maj:t den 7 december 1906, att regementet skulle förläggas till Karlstad
och stadens anbud antagas. Kontrakt med staden af slöts den
24 januari och 6 februari 1907 om upplåtelse af mark m. in., däri
staden äfven åtog sig att, därest kronan för utvidgning af det utaf
staden tillhandahållna öfningsfältet inköpte V2 mantal Norra Sanna
för 90,000 kronor, bidraga till inköpskostnaden med 10,000 kronor,
såsom belöpande å den andel, som staden borde från hemmanet
ifråga förvärfva och tillhandahålla.

Entreprenadkontrakt hafva sedermera uppgjorts med olika leverantörer
om utförande af schaktnings-, sprängnings- och grundläggningsarbeten
äfvensom om leverans af sockelsten in. in. för regementets
kasernetablissement, hvilka arbeten skola vara fullbordade
den 1 september 1910, samt om uppförande och inredande af 26 för
regementet erforderliga byggnader, utgörande samtliga sådana, med
undantag af sjukhus och mässbyggnad för underofficerare och manskap.
Dessa arbeten skola vara afslutade den 1 september 1912.

Såsom synes af dessa ur tillgängliga handlingar hämtade upplysningar
beträffande nu särskildt omförmälda elfva infanteriregementen
har Kungl. Maj:t fattat sina särskilda beslut om de respektive
regementenas förläggningsort i nära öfverensstämmelse med
hvad vederbörande s. k. kasernbyggnadskommission för hvarje regemente
föreslagit, och för erhållande af markområde till kaserntomt

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 19

och öfningsfält m. m. har, då så erfordrats, redan under åren 1906
—1907 träffats bindande aftal med de städer, till hvilka regementena
skola förläggas, hvar jämte i åtskilliga fall entrepenadskontrakt
om kasernbyggnaders uppförande blifvit ingångna och på vissa trakter
entrepenadarbetena redan fullbordats, på andra åter påbörjats.

Något skäl att söka åstadkomma rubbning i de rörande dessa
regementens förläggningsorter fattade beslut och på grund däraf sedermera
ingångna aftal synes utskottet icke förefinn as.

Återstår frågan om de fyra regementen, beträffande hvilkas förläggningsplats
Kungl. Maj:t fattat från vederbörande kasernbyggnadskommissions
förslag afvikande beslut, nämligen Andra lifgrenadjärregementet,
Kalmar regemente samt Norra och Södra skånska infateriregem
entena.

Till förläggningsort för Andra lifgrenadjärregementet hade ifrågasatts
dels de båda lifgrenadjärregementenas gemensamma mötesplats
Malmen, dels Linköping och Norrköping.

Kasernbyggnadskommissionen, som i ett sammanhang yttrade sig
om både Första och Andra lifgrenadjärregementenas förläggning, lämnade
en utredning rörande de tre ifrågasatta platsernas lämplighet
härutinnan och ansåg, att af den utredningen framginge:

i militäriskt afseende:

att Malmen ur öfnings- och utbildningssynpunkt vore en mindre
lämplig förläggningsort än både Linköping och Norrköping, som i
detta afseende såväl beträffande öfningsfältet som den omgifvande
terrängen hade synnerligen gynsamma betingelser; att särskildt för
utbildning i skjutning en förläggning till Malmen vore nästan omöjlig,
på grund af att ej ens en användbar skjutbana kunde erhållas,
under det att mycket goda skjutbanor kunde anläggas både i
Linköping och Norrköping; att eu tillfredställande rekrytering af den
fast anställda personalen, hvarpå regementets tjänstbarhet och utbildning
i hög grad berodde, komme att''möta större svårigheter, om
Malmen valdes till förläggningsort, samt att, då en garnisonskommendering
i hvarje fall måste hållas i Norrköping, ett regemente
borde dit förläggas till undvikande af eljest uppstående olägenheter
för båda regementenas utbildning och tjänstbarhet;

i ekonomiskt afseende:

att en förläggning till Malmen blefve för det ena regementet
309,190 kronor dyrare än i Linköping och för det andra regementet
407,200 kronor dyrare än i Norrköping, eller för båda regementena

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

tillsammans ej mindre än 716,300 kronor dyrare å Malmen än i
Linköping och Norrköping; samt

i socialt afseende:

att en förläggning till Linköping och Norrköping vore att föredraga
och för Norrköpings vidkommande nödvändig. Åsikten om
denna nödvändighet för Norrköping motiverade kommissionen på
annat ställe i betänkandet med den omständigheten, att Norrköping
i egenskap af en betydlig fabriksstad med en stor arbetarebefolkning
vore i behof af en ständig garnison, och då detta behof, såsom af
stadens erbjudande att på egen bekostnad uppföra ett kasernetablissement
för en militärkommendering framginge, förefanns redan år
1891, syntes det vara uppenbart, att detsamma, långt ifrån att upphöra,
nu hade ännu starkare skäl för sig.

I nu angifna hänseenden var således, enligt kommissionens åsikt,
Malmen såsom förläggningsort underlägsen Linköping och Norrköping,
på grund hvaraf kommissionen dels såsom förläggningsort för
Första lifgrenadjärregementet föreslog Linköping, dels ock beslöt att
såsom förläggningsort för Andra lifgrenadj ärregementet föreslå Norrköping,
under förutsättning att ett af Norrköpings stad afgifvet anbud
antoges med någon ändring beträffande gränserna för kaserntomt
och handexercisfält, äfvensom att markupplåtelsen från staden skedde
med full äganderätt.

Två af kommissionens medlemmar, nämligen herrar August
Henricson och P. O. Lundell, reserverade sig mot förslaget och ansågo,
att båda regementena borde förläggas till Malmen.

Arméfördelningschefen afgaf yttrande i frågan den 19 november
1906 och fann det af kommissionens flertal beträffande Första
och Andra lifgrenadjärregementena och öfningsplatsen Malmen sagda
fullt öfverensstämmande med hans egen uppfattning, hvadan han
förklarade sig anse Malmen äfven med föreslagna utvidgningar in.
m. vara olämplig såsom infanteriöfningsplats och såsom förläggningsort
för vare sig båda regementena eller ett af dem. Beträffande
Linköping och Norrköping såsom förläggningsorter instämde han
jämväl till fullo med hvad kommissionens flertal anfört, ehuru han
från uteslutande militär synpunkt visserligen ansåge fördelaktigast,
om en sammanföring af truppförband uti grupper, hälst af olika
vapenslag, kunnat äga rum. Men äfven andra än rent militära skäl
kunde tala för och starkt inverka på frågans lösning, så att truppförband
kunde böra förläggas på skilda orter. Då ett sådant för -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 21

hållande utan egentligt men för det militära syntes råda med afseende
på de båda lifgrenadjärregementena, ansåge han sig i öfverensstämmelse
med kommissionens flertal böra förorda stadsförläggning
samt förklarade sig ej vilja motverka förläggning af Första
lifgrenadjärregementet till Linköping och af Andra lif grenad järregementet
till Norrköping.

Chefen för generalstaben uttalade, att det icke torde kunna undvikas,
att de båda lifgrenadjärregementenas förläggningsfråga komme
att i afsevärd mån röna inflytande af det förhållande, som år 1891
uppstod mellan statsverket och Norrköpings stad i samband med
uppförandet af militärskoleetablissementet i nämnda stad. Norrköpings
kraf på att för framtiden få en truppstyrka om 180—192 man i
staden förlagd, syntes nämligen icke kunna utan vidare förbises.
Om staden med stöd af nådiga brefvet den 10 juli 1891 vidhölle
detta kraf, syntes ingen annan utväg finnas att åstadkomma en så
pass betydande ständig garnison än genom permanent förläggning
af ett infanteriregemente till staden, därvid endast Andra lifgrenadjärregementet
kunde komma i betraktande. Såsom en gifven, därmed
förbunden olägenhet måste naturligen betraktas, att de båda
lifgrenadjärregementena blefve åtskilda, men äfven om Norrköping
kunde befinnas villigt upplåta mark jämväl för Första lifgrenadjärregementet,
borde nämnda regemente icke garnisoneras där, af hänsyn
till sambandet med arméfördelningens öfriga truppförband, speciellt
trängkåren, hvilken icke borde lämnas isolerad. Tilltalande ur
militär synpunkt syntes ej heller Norrköpings belägenhet i närheten
af kusten, om ock ett sydväst om staden förlagdt etablissement
kunde betraktas såsom i det närmaste tryggadt för beskjutning från
sjön. Fn förläggning af Andra lif gr enad järregementet till Norrköping
skulle emellertid medföra flera så beaktansvärda fördelar, att
ofvan berörda olägenheter därigenom torde i afsevärd grad förringas.
Då de vilkor, under hvilka han förut förklarat sig kunna godkänna
Malmen såsom förläggningsort, enligt hvad af kommissionens utredning
och där anförd reservation framginge, icke syntes kunna uppfyllas,
måste han bestämdt afråda från att permanent förlägga de
båda lifgrenadjärregementena till Malmen; att förlägga ett af dessa
regementen isoleradt dit kunde icke ens sättas i fråga, då ändamålsenliga
öfningsfält i närheten af stad syntes stå till buds. Enda återstående
utvägen att förena de båda regementena till gemensam garnisonsort
skulle vara, om lämpligt öfningsfält m. in. för dem båda

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

kunde erhållas i omedelbar närhet af staden Linköping, men då
någon utredning i detta hänseende ej förelåge, kunde han ej upptaga
nämnda alternativ till närmare skärskådande.

Staden Norrköping erbjöd för regementets ditförläggande vissa
områden till kaserntomt med full äganderätt samt till handexercisfält,
öfningsfält och skjutbana med full nyttjanderätt, så länge desamma
för de sålunda angifna ändamålen af kronan användes, och
uppställde tillika såsom, vilkor, att kronan skulle träffa anstalt därom,
att kaserntomten och handexercisfältet ''jämte den mellan sagda
tomt och stadens gräns belägna marken införlifvades med staden i
judiciellt, ecklesiastikt och administrativt hänseende. Sedermera synes,
att döma af ett utlåtande från arméfördelningschefen af den
18 februari 1908, staden Norrköping hafva erbjudit nya vilkor för
markupplåtelse, innefattande ett annat område än det förut erbjudna
samt full äganderätt, men arméfördelningschefen åberopade då ett
uttalande, som han gjort i skrifvelse till chefen för landtförsvarsdepartementet
den 31 augusti 1907, och förklarade att Norrköpings
stads nya anbud visserligen innebure en förbättring i jämförelse med
stadens förra anbud, men att denna omständighet emellertid icke i
någon mån kunde ändra den åsikt, han i sistberörda skrifvelse angifvit,
nämligen att med afseende å de militära skälen Linköping
såväl ur utbildnings- som underkållssynpunkt måste anses fördelaktigare
än Norrköping. Han påpekade därvid särskildt, utöfver hvad
han sade sig hafva förut anfört, att öfningsfältet vid Norrköping
vore i saknad af vägar, under det att öfningsfältet vid Linköping vore
genomkorsadt af ett rikt vägnät; att fältet vid Linköping erbjöde
vida lämpligare omväxling beträffande ytformationer och terrängbeklädnad
än det vid Norrköping; och att skjutbanan vid Norrköping
fordrade för att kunna användas på längre afstånd ej obetydliga
schaktnings- och sprängningsarbeten, men det oaktadt medgåfve skjutning
endast genom eu jämförelsevis smal ränna, under det att de föreslagna
skjutbanorna i Linköping tilläte utan större terränganordningar
skjutning på bred front äfven på stora afstånd.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet anmälde hos
Kungl. Maj:t, att staden Linköping erbjudit att, därest regementet
dit förlädes, bidraga med ett belopp af 100,000 kronor till inköp af
mark för öfningsfält och skjutbana för regementet samt vore villig
att härom och om beredande åt kronan af vissa andra förmåner
träffa aftal i öfverensstämmelse med uppgjordt förslag, hvarjämte

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

ämbetsverket ej mindre meddelade att, därest regementet förlädes
till Linköping, lämpligt öfningsfält och skjutbana för regementet
kunde erhållas dels genom öfverflyttande till landtförsvaret från
och med den 14 mars 1909 af åtskilliga närmare angifna, kronan
tillhöriga områden, hvilka disponerades för ecklesiastika ändamål,
dels ock genom inköp för kronans räkning af vissa angifna fastigheter,
hvilka enligt afgifna anbud kunde förvärfvas för tillhopa
159,200 kronor, än äfven i anledning af staden Norrköpings erbjudande
af mark hemställde, att ehuru det ofvan berörda nådiga
brefvet af den 10 juli 1891 — hvarigenom Kung! Maj:t, med antagande
af ett utaf staden gjordt erbjudande att för en ständig
militärkommendering uppföra ett kasernetablissement, rymmande
180—192 man, förklarat sig vilja i kommandoväg meddela erforderliga
bestämmelser i syfte att en militärkommendering af ungefär
den styrka stadsfullmäktige afsett, måtte varda, så länge etablissementet
i nöjaktigt skick underhålles, till staden Norrköping förlagd
— fortfarande ägde gällande kraft, Kung! Maj:t likväl, med hänsyn
därtill att regementet erhölle bättre öfningsområde och större
möjligheter till samöfningar med andra truppförband, därest det
förlädes till Linköping, än om Norrköping blefve dess förläggningsort,
täcktes med godkännande af stadsfullmäktiges i Linköping erbjudande
föreskrifva, att regementet skulle förläggas till Linköping.

Kung! Maj :t förordnade den 28 februari 1908, i enlighet med
denna hemställan, att Andra lifgrenadjärregementet skulle förläggas
till Linköping, samt uppdrog åt ämbetsverket att sluta aftal med
staden enligt gifvet erbjudande äfvensom att för högst 159,200
kronor, af hvilket belopp staden skulle godtgöra kronan 100,000
kronor, inköpa angifna fastigheter.

Aftalet med staden Linköping afslöts den 13/21 oktober 1908.

Angående Kalmar regemente framgår af kasernbyggnadskommissionens
betänkande att till förläggningsorter ifrågakommit dels
regementets gamla mötesplats Hultsfred dels städerna Eksjö, Kalmar
och Vimmerby.

Kommissionen ansåg enhälligt, att af de föreslagna förläggningsorterna
Hultsfred af militära och ekonomiska skäl icke borde ifrågakomma.

Vid en jämförelse mellan de öfriga platserna fann kommissonens
flertal

24 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.
i militäriskt afseende:

att de föreslagna öfningsfälten voro af ungefär jämngod beskaffenhet;
att den omgifvande terrängen omkring Kalmar ur öfningssvnpunkt
obestridligt vore öfverlägsen den omkring Yimmerbv och
Eksjö; att i fråga om sam öfning med kavalleri Eksjö vore fördelaktigare
än Yimmerby, hvaremot Kalmar saknade tillfälle till dylik
öfning utan särskild anordning; pcb att transportförhållandena voro
gynnsammare i Kalmar än i Yimmerby och Eksjö beträffande inkallelse
vid mobiliseringen, men i fråga om koncentrering bäst i
Yimmerby, därefter i Eksjö och sämst i Kalmar;
i ekonomiskt afseende:

att förläggningskostnaderna ställde sig fördelaktigast i Vimmerby
(131,000 kronor billigare än i Kalmar och 145,000 kronor billigare
än i Eksjö) och att underhållskostnaderna torde ställa sig billigast
i Kalmar, därnäst i Yimmerby och blifva högst i Eksjö, samt
i socialt afseende:

att Kalmar stode öfver såväl Eksjö som Yimmerby.

Efter att hafva vägt fördelar och olägenheter mot hvarandra
beslöt kommissionen att såsom förläggningsort för Kalmar regemente
föreslå Kalmar, under förutsättning att vissa andelar af kronoegendomen
Skälby öfverlätes till landtförsvaret och att Kalmar stads
förslag till aftal antoges med den förändring ifråga om formen af
den erbjudna marken, som stadsfullmäktige senare beslutat.

Emot detta uttalande reserverade sig kommissionens ordförande
friherre Hj. Palmstierna och ledamoten grefve Ph. Klingspor, samt
föreslogo, särskilt ur militärisk synpunkt, Eksjö såsom förläggningsort
för regementet.

Yederbörande arméfördelningschef anslöt sig till kommissionens
uttalande angående olämpligheten af Hultsfred såsom förläggningsplats.
Beträffande valet mellan de tre öfriga föreslagna orterna
förenade häri sig »af militära skäl, tagna i stort» med reservanterna
inom kommissionen och förordade Eksjö såsom förläggningsort
för regementet, under uttalande tillika, att han gåfve Yimmerby
företräde framför Kalmar. Yisserligen talade flera sociala
skäl starkt för Kalmar, men de för honom bestämmande voro:
Kalmar stads med omgifningars för fientligheter utsatta läge, som
möjliggjorde, att ej allenast från fientliga fartyg i Kalmar sund
utan äfven från en lång kuststräcka af Öland moderna artilleripjäser
redan nu kunde behärska platserna för ett blifvande kasern -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

etablissement; med det isolerade läge regementet skulle få vid
Kalmar, vore'' sannolikheten af regementets fastlåsande kring utrustningsorten
ganska stor; terrängen kring Kalmar erbjöde vissa fördelar
framför den kring Eksjö och Vimmerby men komme svårligen
att undergå någon förändring, under det att marken kring
Eksjö och Vimmerby med en stigande kultur komme att i framtiden
blifva allt mera lämplig; ett vid Kalmar förlagdt truppförbands
samöfning med andra delar af arméfördelningen skulle
utom vid större fälttjänstöfningar vara så godt som utesluten, hvaremot
genom regementets förläggning till Eksjö öfningar i infanteribrigadförband
eller motsvarighet i förbindelse med specialvapen
skulle väsentligt underlättas.

Chefen för generalstaben fann så godt som alla militära skäl
kraftigt tala mot den af kommissionen förordade lösningen af förläggningsfrågan.
Det af kommissionen föreslagna öfningsfältet vid
Kalmar måste betecknas såsom fullständigt oanvändbart för fältmässiga
öfningar i större förband. Fältets form vore synnerligen
otillfredsställande. Därest ett så beskaffadt öfningsfält godkändes,
skulle i en nära framtid befogade klagomål öfver detsamma göra
sig hörda. Till följd af Kalmarsunds närhet kunde endast en
mindre del af den omgifvande terrängen stå öppen för öfningar.
Skjutbanan hade af brist på bättre anvisats med ett för hafs vindarna
utsatt läge, hvilket icke kunde sägas motsvara ens tämligen små
fordringar i fråga om en skjutöfningsplats. Risken, att kasernetablissementet
kunde tagas under eld från sjön, vore synnerligen stor,
och äfven om någon del af sjöstridskrafterna i Karlskrona skulle
få uppdrag att skydda olämpligt förlagda kasernetablissement, skulle
sannolikt etablissementet vara i det närmaste ödelagdt, innan de
eftertelegraferade fartygen hunne ingripa. Kalmar kunde vidkommande
regementets samling visserligen äga vissa företräden framför
öfriga ifrågasatta förläggningsorter, men regementets transport
efter samlingen skulle stöta på desto större svårigheter äfven till
följd af Kalmar-Berga järnvägs smala spårvidd. Vimmerby hade
för den rent infanteristiska utbildningen ojämförligt mycket gynnsammare
betingelser än Kalmar, men ej heller där skulle tillfälle
till ofta återkommande gemensamma öfningar med annat regemente
kunna beredas och ur samöfningssynpunkt fann lian oeftergiflig!,
att Kalmar regemente borde förläggas till Eksjö, hvarest ett tillfredsställande
öfningsfält syntes kunna erhållas, samöfning med

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Häft.

26 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

kavalleri vinnas och möjlighet beredas att genom en dagsmarsch
till gemensamma öfningar sammanföra förläggningsgruppen i Eksjö
med förläggningsgruppen i Jönköping m. m. Generalstabschefen
föreslog, på grund af hvad han anfört, Eksjö till förläggningsort för
regementet.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet instämde till
alla delar uti reservanternas inom kommissionen åsikt och hemställde,
isynnerhet i betraktande af de stora svårigheter, som uppstode
för ett från andra truppförband isoleradt och långt från rikets
hufvudjärnvägar förlagdt regemente att ej blott i utbildningshänseende
utan äfven i andra afseenden hålla sig uppe i jämnhöjd
med i förläggningshänsyn lyckligare lottade truppförband, att Kalmar
regemente måtte förläggas till Eksjö och aftal träffas med staden
om upplåtelse af mark enligt förut uppgjordt förslag.

Emellertid hade stadsfullmäktige i Kalmar, under erinran att
generalstabschefen funnit det af vederbörande förläggningskommission
föreslagna, invid Kalmar belägna öfningsfältet vara på grund
af dess otillfredsställande form oanvändbart för fältmässiga öfningar
i större truppförband, hos Kungl. Maj:t anhållit att, innan frågan
företoges till afgörande, genom undersökning på platsen måtte utredas,
huruvida ej de med öfningsfältet förenade olägenheter kunde
genom förändring af fältets form eller på annat sätt af hjälpas, samt
att, därest så befunnes vara förhållandet, stadsfullmäktige måtte
lämnas rådrum att taga i öfvervägande de nya erbjudanden, som
på grund af undersökningen kunde finnas böra från stadens sida
framställas. Generalstabschefen och vederbörande arméfördelningschef
hördes häröfver. Den förre hänvisade till de många militära
skäl, han förut framhållit mot en förläggning af regementet till
Kalmar, samt ansåg, att en eventuellt förändrad och gynnsammare
form på öfningsfältet ej kunde förändra öfriga skäl, hvadan enligt
hans åsikt en förnyad undersökning syntes onödig. Den senare
erinrade, att militära skäl, tagna i stort, och icke öfningsfältens mer
eller mindre fördelaktiga anordning varit för honom bestämmande,
då han förordat regementets förläggning till Eksjö. En tilläfventyrs
gifven lämpligare form på fältet skulle icke förändra hans
uppfattning, att regementet borde läggas till Eksjö, och någon åtgärd
på grund af stadsfullmäktiges hemställan syntes honom öfverflödig.

Äfven från stadsfullmäktige i Eksjö inkom, innan ärendet af -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 27

gjordes, en underdånig framställning, däri, bland annat, framhölls,
att då år 1903, i sammanhang med beslutet om Smålands husarregementes
förläggande till Eksjö, staden till kronan upplät en areal
af omkring 800 tunnland till kasernområde och öfningsplats, detta,
på grund af förda underhandlingar, skedde under förutsättning att
öfningsfältet vore afsedt för två regementen.

Kungl. Maj:t förordnade den 25 maj 1907, att Kalmar regemente
skulle förläggas till Eksjö och antog det af staden gifna anbud å mark
samt beslöt, att aftal skulle i öfverensstämmelse med anbudet afslutas.

Sådant aftal afslöts den 21 juni/3 juli 1907, hvarigenom
staden till kronan med full äganderätt upplät visst område till plats
för kasernetabiissement för ett infanteriregemente och dessutom vissa
områden till utvidgning af det redan förut upplåtna öfningsfältet samt
förband sig att anlägga gata för utfartsväg m. m. Till detta kontrakt
har sedermera kommit ett den 5/16 november 1908 afslutadt kontrakt,
hvarigenom närmare bestämdes gränserna för den mark, staden
skulle öfverlämna till öfningsfält för Smålands husarregemente
och Kalmar regemente, till kasernområde för hvardera regementet
samt till väg mellan husarregementets kasernområde och öfningsfältet.

Till utskottet har tillika beträffande Kalmar regementes förläggning
inkommit en afskrift af Kalmar läns södra landstings till
Konungen den 30 september 1909 gjorda framställning om frågans
förnyade pröfning äfvensom i afskrift regementschefen K. Eklundhs
den 1 sistlidne november däröfver till chefen för andra arméfördelningen
afgifna yttrande. Dessa handlingar jämte arméfördelningschefens,
arméns kasernbyggnadsnämnds, arméförvaltningens fortifikationsdepartements
och chefens för generalstaben yttranden i ärendet åtfölja
såsom bilagor, litt. A., B., C., D., E. och E., detta utskottsbetänkande.

Beträffande Norra Skånska infanteriregementet hade Riseberga kommun
enligt stämmoprotokoll den 4 februari 1903 framhållit önskvärdheten
af att förläggningsorten blefve Ljungby heds lägerplats
och erbjudit sig att under sådan förutsättning anslå 50,000 kronor
för anordnandet af en samskola i närheten af Ljungbyhed. Af
kasernbyggnadskommissionens tryckta betänkande framgår också,
att anbud för regementsförläggning afgifvits från Kristianstad, Landskrona,
Helsingborg, Engelholm och Hörby.

Kommissionen meddelade, att de för regementet föreslagna förläggningsorterna
voro: Landskrona, Helsingborg, Ljungbyhed, Engelholm
och Hörby och ansåg af den lämnade utredningen framgå:

28 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

att Landskrona ur öfnings- och utbildningssynpunkt vore öfverlägset
de öfriga platserna, bland hvilka Hörby måste sättas näst
efter Landskrona;

att Landskrona äfven med afseende å skjntutbildningen erbjöde
de största möjligheterna såsom varande den enda af de föreslagna
förläggningsorterna inom Skåne, där fältskjutning i trupp å öfningsfältet
kunde äga rum; samt

att förläggningskostnaderna blefve billigast i Landskrona.

Dä sålunda Landskrona vore att föredraga framför öfriga platser,
utom möjligen därutinnan, att det vore sjöstad, hade kommissionen
beslutat att som förläggningsort för Norra Skånska infanteriregementet
i första rummet föreslå Landskrona, men, för den händelse Landskrona
i egenskap af kuststad icke skulle anses lämplig, i andra
rummet förorda Hörby.

Vid bedömandet af de olika förläggningsplatsernas lämplighet
hade kommissionen företrädesvis beaktat följande synpunkter:

öfningsterrängens lämplighet för truppens utbildning och öfningar
i exercis och fälttjänst;

de ortliga betingelserna för att gifva truppen en god skjututbildning; den

omgifvande traktens lämplighet och tillgänglighet för militära
öfningar;

lättheten att erhålla samöfning med trupper af andra vapen;

möjligheten att snabbt samla truppen och från förläggningsorten
transportera densamma i olika riktningar;

platsens lämplighet som mobiliseringsort, dess förmåga att bereda
truppen inkvartering samt underlätta dess utrustning och
underhåll;

förläggningsortens sanitära förhållanden; och

kostnaderna för statsverket, hvilka, såvidt de afsåge byggnader,
upptagits till de belopp, som af de tillkallade byggnadssakkunnige
beräknats.

Dessutom hade kommissionen vid afgifvande af förslag till förläggningsorter
äfven tagit behörig hänsyn till möjligheten å de olika
orterna att rekrytera den fast anställda personalen.

Hvad anginge de sociala synpunkterna hade inom kommissionen
den åsikt framhållits, att eu landtförläggning skulle medföra vissa
fördelar framför en förläggning i stad eller därmed jämförligt samhälle,
men i detta afseende hade kommissionen icke ansett sig böra

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 29

afgifva särskild!; yttrande. Skälen för och emot 1 a,ndtförläggning
voro för öfrigt så ofta framhållna inom riksdagen och i pressen,
att de icke af kommissionen behof de upprepas.

Då kommissionen till förläggningsort för regementet föreslagit
i första rummet Landskrona, motionärerna åter föredragit Landskrona
framför Kristianstad, men trott rätta platsen vara Ljungby
hed, och, såsom i motionen angifvits, Kung! Maj:t beslutat regementets
förläggning till Kristianstad, hvilken sistnämnda ort varit
föreslagen till förläggningsplats för Kronobergs regemente, som dock,
i öfverensstämmelse med kommissionens förslag, förlagts till Växjö,
har utskottet trott sig här böra intaga, hvad kommissionen yttrat
rörande Landskrona, Ljungby hed och Kristianstad såsom förläggningsorter.

I fråga om Landskrona säger kommissionen följande:

»Landskrona stad har erbjudit sig att åt Kronan upplåta dels en
kaserntomt om 13 hektar, dels ett område af 51 hektar att tilläggas
det Kronan redan tillhöriga 27 hektar stora öfningsfältet, hvarigenom
kaserntomt och öfningsfält skulle tillsammans få en areal
af 91 hektar, dels till skjutbana ett område af omkring 16 hektar
och dels ett öfningsområde vid Heljarp-—Saxtorp af omkring 244
hektar. Ett till Landskrona förlagdt infanteriregemente skulle alltså
komma att disponera sammanlagdt ungefär 350 hektar och torde i
detta sammanhang böra nämnas, att, förutom Hörby, Landskrona
är den enda af de föreslagna förläggningsplatserna, där Kronan
icke skulle nödgas själf vidkännas kostnader för markinköp eller
lösande af arrendeaftal och dylikt eller afstå från arrendeinkomster.

Afståndet mellan kaserntomten och öfningsfältet vid Saxtorp
utgör omkring 7 kilometer. Detta afstånd har kommissionen visserligen
funnit i och för sig väl långt, men anser likvisst denna
omständighet vara af mindre betydelse vid det förhållande, att handexercisfältet
invid kasernen, såsom omfattande icke mindre än 78
hektar, erbjuder mer än tillräckligt utrymme för de vanligast förekommande
öfningarne i smärre förband. Saxtorpsfältet komme sålunda
att få sin liufvudsakliga användning för sådana fältmässiga
öfningar, som äro förenade med marscher. Därtill bör ihägkommas,
att det ur öfningssynpunkt är för regementet förmånligt att till sitt
förfogande äga tvenne öfningsfält, då därigenom kan beredas större
omväxling i öfningarnes planläggande.

Hvad angår de bägge områdenas lämplighet för öfningar, är

30 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

handexercisfältet mera plant och öppet. Saxtorpsfältet synes däremot
kommissionen redan nn särdeles gynnsamt som öfningsterräng,
erbjudande genom sin kuperade yta, befintliga större gårdar och
växande skog all den omväxling, som af ett modernt öfningsfält
kräfves. I närheten af Saxtorpsfältet erbjuder staden dessutom ett
mindre område vid Heljarpsån, hvilket väl lämpar sig för tekniska
öfningar.

Det ifrågasatta skjutbaneområdet är 1.7 kilometer aflägset från
kaserntomten och utgöres af låg strandmark, en olägenhet som
staden i sitt anbud erbjudit sig att genom uppfyllning afhjälpa.
Faran för öfversvämning är dock mindre här än vid Malmö, och
genom sitt läge öster om staden är området mera skyddadt för de
i dessa trakter oftast förekommande västliga vindarne. Själfva uppförandet
af skjutbanan har emellertid beräknats kräfva större omkostnader
än vanligt.

A handexercisfältet torde skjutning med skarp ammunition icke
kunna företagas. Öfningsfältet vid Saxtorp är däremot synnerligen
lämpligt för alla slags fältmässiga skjutningar, äfven sådana i trupp,
och denna Saxtorpsfältets förtjänst kan komma äfven i grannsamhällena
förlagda regementen till godo.

I likhet med förhållandet vid Malmö och Lund är trakten omkring
Landskrona rikt odlad, och marken utanför regementets egna
öfningsfält lär näppeligen få beträdas för militära öfningar annat än
på hösten efter inbärgad skörd. Ett undantag härifrån utgör likvisst
trakten närmast söder om Saxtorpsfältet utmed Lundåkrabukten,
hvilket område till stor del består af mindre skogsdungar
och sandfält.

I och för samling och transporter förfogar ett till Landskrona
förlagdt regemente öfver tre olika ingående järnvägslinjer, hvilka
förmedla förbindelsen med Skånes öfriga järnvägsnät och för de
värnpliktiges samling hafva en fördelaktig riktning. Hvad angår
Landskrona som mobiliseringsort torde kommissionen få hänvisa
till hvad i utredningen om Malmö yttrats rörande mobilisering i en
kuststad, hvarvid dock med afseende å Landskrona bör framhållas,
att, om förrådsbyggnaden inom det nuvarande af Skånska trängkåren
disponerade etablissementet kommer till användning som
infanteriförråd, detta förråd genom sitt läge innanför det gamla
citadellet blefve väl skyddadt icke blott för insyn utan äfven för
direkt beskjutning från sjösidan.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 31

Kommissionen har öfvervigt, i hvad mån ett till Landskrona
förlagdt infanteriregemente kunde draga nytta af det nuvarande
etablissementet därstädes, och vill i sådant afseende förorda, att
kasernen, som af tekniska skäl icke synes lämpa sig att omändras
till en tidsenlig sådan för en infanteribataljon, disponeras till annat
militärt ändamål, att förrådsbyggnaden användes till beklädnadsförråd,
att ridhus, stall och exercishus tagas i bruk för afsedda ändamål
samt att gamla stallet begagnas till fordonsförråd. De belopp, som
genom de redan befintliga byggnadernas användande på nu antydda
sätt skulle inbesparas på nybyggnadskostnaderna för ett
infanterietablissement framgå af tablån, bil. 1.

De hygieniska förhållandena i Landskrona kunna betecknas
såsom goda. Tillfälle till friluftsbad'' erbjudes manskapet såväl i
Heljarpsån som vid ett af staden upplåtet intill handexercisfältet
beläget badställe i Öresund.

Kostnader för Statsverket.

Byggnadskostnaderna upptagas enligt bil. 1 och 2 till kr. 1,381,000: —

och skjutbanan, enligt samma bilagor, till......» 55,000: —

Markinköp förekommer icke.

Summa Kronor 1,436,000: —

Portionspriset i Landskrona har under mötestiden detta år*) utgjort
49,45 öre och under 1905 —1906 års skolor 46,57 öre.»

Angående Ljungby hed yttrar kommissionen:

»Omfattande en areal af sammanlagdt 700 hektar bilda Ljungby
och Bonarps hedar i förening ett fält, som med hänsyn till ytvidden
är fullt tillräckligt för ett infanteriregemente. Hedarne, som
utgöra fullständigt öppna fält utan vare sig skog, gårdar eller andra
betäckande föremål, erbjuda emellertid icke den omväxling i terräng,
som för ett modernt öfningsfält är erforderlig. Skulle ett regemente
förläggas till Ljungby hed, torde därför vara nödvändigt, att
regementet för militära öfningar får disponera den till Herrevadsklosters
kronoegendom hörande, nu utarrenderade mark, som icke
är till åkerfält uppodlad. Härigenom skulle hedarnes mindre goda
beskaffenhet såsom öfningsfält betraktade till viss grad ersättas.

Enligt kommissionens uppfattning torde ett kasern etablissement
icke med fördel kunna förläggas vare sig å Ljungby eller Bonarps

*) År 1906.

32 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

hed. Däremot synes kommissionen den af fortifikationsbefälhafvaren
föreslagna och i hans utredning med B betecknade platsen å Herrevadsklosters
ägor norr om Rönneå vara väl funnen och för ändamålet
lämplig. Såsom af bil. 3 framgår måste emellertid detta område
lösas från det hela Herrevadskloster omfattande arrendet och
har erforderliga lösesumman, med stöd af domänintendenten in. m.
Ivar Månssons vid bil. 3 fogade utlåtande, beräknats till omkring
6,000 kronor.

Skjutbanorna vid Horsakärr, hvilka ligga på ett afstånd af 1,5
kilometer från nyssnämnda plats, äro till sin byggnad ej fullt tidsenliga,
men torde utan alltför stora kostnader kunna därtill omdanas.
Det bakom kulfången liggande s. k. farliga området utgöres
delvis af oländig skogsmark, kärr och sjö, men ligger icke till hela
sin utsträckning inom Herrevadsklosters ägor. Kommissionen, som
anser, att hela detta område borde ställas till regementets förfogande,
har likvisst icke kunnat härför införskaffa några kostnadsuppgifter.

A Ljungby hed och Herrevadsklosters ägor kan med försiktighet
enskild fältskjutning företagas, men fältskjutning i trupp torde
på grund af ägofigurens form näppeligen kunna därstädes med tillbörlig
trygghet äga rum, utan måste mark därför anskaffas utanför
öfningsplatsen.

Den Ljungbyhed omgifvande trakten är för militära öfningar
lämplig, men svårigheter att få beträda enskild mark förekomma
redan nu.

Då af ståndet från Ljungby hed till Helsingborg icke utgör mer
än 42 kilometer, kan ett till Ljungby hed förlagdt infanteriregemente
beredas samöfning med i Helsingborg befintligt kavalleri.

Ljungby hed beröres icke af annan järnvägslinie än Eslöf—
Klippan och saknar följaktligen direkt kommunikation med något
stadssamhälle, men har genom järnvägsknutarne Eslöf, Åstorp och
Klippan förbindelse med Skånes öfriga järnvägsnät. Såsom mobiliseringsort
torde Ljungby hed med omnejd kunna tillgodose inkvarteringsbehofvet,
men har gifvetvis icke att erbjuda samma underhålls-
och utrustningsmöjligheter som ett större stadssamhälle.

I sanitärt afseende kunna mot Ljungbyhed icke framställas
några anmärkningar af vikt, ehuruväl Rönneå, som är platsens enda
vattendrag af någon betydenhet, till sin vattenmängd måste anses
för ringa för att kunna utan fara mottaga allt det aflopps- och

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

kloak vatten, som däri utsläppes såväl från ett regementets etablissement
som från trakten längre uppåt ån. Tillfälle till friluftsbad
å annat ställe än i denna å liar Ljungby hed icke att erbjuda.

Kostnader för Statsverket.

Byggnadskostnader enligt bil. 1 och 2 upptagas till kr.

Officersbostadsbyggnader till.............. »

Skjutbanor till..................... »

Markinköp förekommer ej, men till lösen från arrendeaftal
af den ifrågasatta kaserntomten
föreslås jämlikt bil. 3.............. »

Summa Kronor 2,216,000: —

1,696,000

510,000

4,000

6,000:

Medelportionspriset å Ljungby hed har under innevarande*) års
möten utgjort 49,26—51,82 öre.»

Hvad angår Kristianstad säger kommissionen:

»Enär kommissionen dels under utredningen angående Växjö
berört frågan om en eventuell förflyttning af Kronobergs regemente
till Kristianstad och dels tänkt sig möjligheten att dit förlägga ett
annat infanteriregemente, har kommissionen tagit i öfvervägande
denna stads lämplighet såsom förläggningsort för ett. sådant. Vid
granskning af Skånes indelning i rullföringsområden har kommissionen
emellertid icke kunnat undgå att finna anmärkningsvärdt, att
tre hela sådana områden, motsvarande ett helt regemente, tilldelats
utanför Skåne förlagda infanteritruppförband, i det att nr 7, o omfattande
delar af Luggude och Bjäre samt Norra och Södra Åsbo
härader, tilldelats Hallands regemente, nr 13, omfattande Västra
och Östra Göinge härader, tilldelats Kronobergs regemente, och nr
10, omfattande Villands, Gärds och Albo härader, tilldelats Karlskrona
grenadjärregemente. Utan tvifvel vore det en fördel, om vid
en framtida omreglering af rullföringsområden a dessa indelades så,
att ur de skånska områdena uttagne värnpliktige finge såvidt
möjligt fullgöra sina öfningar inom Skåne.

Kristianstad har erbjudit sig att för ett infanteriregemente
upplåta en kaserntomt, belägen öster om det senast uppförda norra
artillerietablissementet och utgörande i areal 7,77 hektar. Öfningsfält
och skjutbana skulle regementet då dela med artilleriet å Näsby

*) 1906.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 9 Samt. 2. Afd. 1 Band. 17 Häft.

34 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

fält. Kommissionen anser emellertid den föreslagna kaserntomten
såväl till läge som beskaffenhet föga lämplig och finner Näsby fält
för trångt för öfning samtidigt af infanteri och artilleri. Dessutom
företer icke Näsby fält den för infanteriutbildning nödiga omväxlingen
i terräng. Då ej heller Einkaby fält, såsom beläget för
långt från staden, kan användas som öfningsfält för ett i Kristianstad
förlagdt infanteriregemente, måste ett dylikt anskaffas på annan
plats.

Från stadens sida har också framhållits, att lämplig öfningsterräng
stode att erhålla öster om Håmär och nordost om Nosaby
kyrka. Bägge dessa områden, som visserligen äro något kuperade,
men sakna hvarje annan terrängbetäckning än stengärdesgårdar samt
ett och annat mindre hus, ligga på ett afstånd af omkring 5 å 6
kilometer från staden. Intet af dessa områden har kommissionen
kunnat finna i militäriskt hänseende lämpligt såsom öfningsfält för
infanteri.

Skjutbanan å Näsby fält, hvilken såsom ofvan sagts skulle
vara gemensam för infanteriregementet och artilleriregementet, tillhör
icke Kronan och torde för öfrigt hvarken i sitt nuvarande
skick eller ens efter ombyggnad kunna blifva fullt tillfredsställande.
Den ligger nämligen å lågländ mark parallellt med och alldeles invid
järnvägen Kristianstad—Karp alund samt är vår-, höst- och vintertid
delvis öfversvämmad. Om å Näsby fält anlägges en ny skjutbana,
hvilket torde blifva nödvändigt, kommer denna att i väsentlig
mån inskränka fältets användbarhet för andra öfningar.

Fältskjutning kan icke lämpligen företagas hvarken å Näsby
fält eller de föreslagna öfningsområdena, hvaremot Einkaby fält
kan för sådant ändamål med fördel tagas i anspråk.

Den närmaste trakten omkring Kristianstad är i allmänhet för
infanteriutbildning mindre gynnsam.

Att tillfälle till samöfning med annat vapenslag lätt beredes ett
infanteriregemente i Kristianstad är gifvet, då Vendes artilleriregemente
är därstädes förlagdt.

Såsom samlings- och mobiliseringsort tillfredsställer Kristianstad
med sina goda järn vägskommunikationer alla kraf.

Ur sanitär synpunkt lära mot Kristianstad några befogade anmärkningar
icke numera kunna framställas.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 35

Kostnader för Statsverket.

Kommissionen har icke varit i tillfälle att i detalj pröfva alla
på kostnaderna inverkande omständigheter, hvarför de verkställda
beräkningarna endast kunna betraktas som approximativa, särskild!
i hvad inköp af öfningsfält beträffar.

Byggnadskostnaderna uppgå, jämlikt bil. 1 och 2, till kr. 1,727,000: —

En skjutbana skulle kräfva eu kostnad af..... » 36,000: —

Markinltöp (vid Nosaby eller Håmär), enligt bil. 3,

torde belöpa sig till............... » 120,000: -

Summa Kronor 1,883,000: —

Portionspriset i Kristianstad har under detta år*) utgjort i medeltal
51,20 öre.»

Vederbörande arméfördelningschef förordade på de af kommissionen
anförda skäl regementets förläggning till Landskrona.

Chefen för generalstaben ansåg i likhet med kommissionen och på
grund af dess utredning Ljungbyhed icke kunna förordas. Landskrona
fann han äga vissa företräden framför Hörby. Det för Landskronaförläggning
föreslagna öfningsfältet vid Saxtorp erbjöde stora möjligheter
för utbildningen, särskild! för infanteriets skjututbildning,
men för ett till Landskrona förlagdt regemente blefve det emellertid
såsom öfningsfält för de vanliga öfningarna till jämförelsevis ringa
gagn i följd af det stora afståndet. Tv att för de vanliga öfningarna
använda ett fält, dit fram- och tillbakamarschen utgjorde 11
km., skulle i längden medföra antingen för stort ödande af tid och
krafter på blotta marscher eller ock eu inskränkning af öfningarna
till handexercisfältet, till men för deras fältmässighet. Mot den föreslagna
skjutbanan kunde ock anmärkas, att den hvarken vore i och
för sig lämplig ej heller till fyllest. Ett viktigt skäl mot Landskrona
vore ock dess läge vid kusten, hvarigenom etablissementet kunde
vid krigsutbrott utsättas för att blifva kraftigt beskjutet från fientliga
örlogsfartyg. Det kunde således icke användas såsom mobiliserings-
och depotort. Vid sådant förhållande kunde Landskrona icke
i och för sig anses såsom eu antaglig förläggningsort för ett infanteriregemente,
därest icke en annan ort utsåges till mobiliseringsoch
depotort. Men en sådan tudelning medförde åtskilliga olägenheter
och ständigt återkommande ökade kostnader. Kommissionen

!) 1906.

36 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

hade undersökt möjligheterna äfven å andra närliggande orter såsom
Engelholm och Kristianstad. Engelholm borde dock anses uteslutet
redan på grund af hvad kommissionen anfört rörande öfningsfältet.
Kristianstad åter syntes erbjuda gynnsamma förhållanden. Staden
hade ett tryggadt läge och ägde stor betydelse såsom en viktig strategisk
punkt för såväl Skånes som Blekinges försvar. Att Näsby
fält i sitt nuvarande skick ej vore lämpligt, syntes vara uppenbart.
Äfven om artilleriregementet där förblefve ensamt, vore fältets utvidgning
af nöden och endast en tidsfråga. Genom tillköp af Näsby
gård skulle ett öfningsfält kunna erhållas, som tillfredsställde alla
rimliga fordringar för de båda regementena. Yikten af fullgoda
utbildningsförhållanden vore så stor, att den icke borde afskräcka
från en, låt vara, betydande utgift för en gång, då det vore fråga
om valet af förläggningsort för en mycket lång tidrymd. Vikten
af att välja en lämpligt belägen och i utbildningshänseende fullt tillfredsställande
förläggningsort syntes generalstabschefen så stor, att
den berättigade honom att till förläggningsort för regementet föreslå
Kristianstad.

Arméförvaltningen i fortifikationsdepartementet ansåg sig, med
hänsyn till hvad chefen för generalstaben anfört, icke kunna förorda
hvarken Landskrona eller Hörby som förläggningsort för regementet,
men då Kristianstad vore en fullt tillfredsställande förläggningsort,
hemställde ämbetsverket, att Kung! Maj :t ville dels bestämma,
att Norra skånska infanteriregementet skulle förläggas till Kristianstad,
dels ock bemyndiga ämbetsverket att med staden träffa aftal
härom samt att inköpa vissa egendomar och markområden m. m.
för tillhopa högst 537,800 kronor.

Den 31 december 1907 förordnade Kung! Maj:t, att regementet
skulle förläggas till Kristianstad samt att, med antagande af stadsfullmäktiges
i nämnda stad anbud om markupplåtelse in. in., aftal
skulle i öfverensstämmelse därmed slutas med staden, äfvensom att
för ett belopp af tillhopa högst 537,800 kronor vissa egendomar,
markområden och arrenderättigheter skulle för kronans räkning inköpas.
Därest de områden, som benämndes Carl Nilssons och
Ahréns af sön dringar, icke kunde förvärf vas genom frivilliga aftal,
som blefve af Kung! Maj:t godkända, skulle de senast den 14 mars
1909 till kronan afträdas mot ersättning, som skulle bestämmas
enligt expropriationsförordningen.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 37

Kontraktet med staden Kristianstad afslöts den 15/28
februari 1908. Genom detsamma upplät staden till kronan utan
ersättning och med full äganderätt samt gravationsfritt ett visst å
kontraktet bifogad karta angifvet ägoområde att användas till plats
för kasernetablissement och öfningsfält in. m. för regementet med
rätt för kronan att genast efter aftalets afsilande tillträda den till
plats för kasernetablissementet afsedda marken samt den öfriga delen
af det upplåtna området den 11 mars 1912, dock att vissa utarrenderade
tomter skulle af kronan tillträdas först när arrenderätten
upphört. Staden skulle dessutom ombesörja, att all odlad mark
inom det till öfningsfält afsedda området blefve utan kostnad för
kronan senast hösten 1910 på bästa sätt igenlagd till gräsvall med
fröblandning för mångårig gräsvall. De å ägoområdet befintliga,
till fastigheterna hörande byggnader samt träd och planteringar
skulle tillfalla kronan. Staden skulle på sin bekostnad efter anvisning
anlägga en i kontraktet närmare angifven väg med gångbanor
in. m. och inom 12 månader efter tillsägelse framdraga gas- och
vattenledningar till kaserntomtens gräns, hvarefter det ålåge kronan
att i tio år af staden taga regementets behof af gas och vatten till
vissa angifna pris. Kronan åter förband sig att, därest regementet
i dess helhet icke vore till staden förlagdt före den 1 oktober 1912,
från sistnämnda dag, till dess så skett, till staden erlägga fem procent
årlig ränta å de utgifter, staden på grund af aftalet komme
att vidkännas.

Utskottet har ansett sig böra på detta sätt närmare angifva
detta kontrakts hufvudinnehåll, alldenstund motionärerna uttalat eu
förmodan, att något aftal med staden Kristianstad ännu icke vore
träffadt.

Utskottet har tillika erhållit del af en skriftlig handling af den
10 februari 1910, hvarigenom drätselkammaren i Kristianstad, med
anledning af och under åberopande af ofvan omförmälda aftal, till
kronan med äganderätt öfverlåtit, utan »annan godtgörelse än de
förmåner, som ansetts genom antydda regementsförläggning skola
tillfalla staden samt de villkor i öfrigt, som innefattas i ofvanberörda
aftal», 413/36 jordfjärdingar nr 2 Näsby samt V96 jordfjärding
nr 16 Näsby, som staden den 11 mars 1908 för tillhopa 130,000
kronor inköpt och hvarå den enligt företedda lagfartsbevis erhållit
lagfart den 7 april samma år.

38 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Angående slutligen Södra skånska infanteriregementet både, såsom
kasernbyggnadskommissionen anfört, till förläggningsorter föreslagits
Lund, Refvinge hed, Malmö och Eslöf.

Kommissionen hade vid bedömandet af de olika förläggningsplatsernas
lämplighet äfven beträffande detta regemente företrädesvis
beaktat de synpunkter, som ofvan angifvits såsom grundande kommissionens
uttalande beträffande Norra skånska infanteriregementets
förläggning.

Anbud för regementsförläggning hade, enligt hvad af kommissionens
betänkande framgår, afgifvits från Lund och Malmö
samt Eslöfs och Refvinge kommuner.

Vid öfvervägande af de föreslagna förläggningsorternas inbördes
företräden fann kommissionen:

att Eslöf i militäriskt afseende hade de största betingelserna,
särskildt beträffande skjutbana samt samlings- och mobiliseringsförliållanden;
och

att en förläggning till Eslöf måste i sin helhet ställa sig för
statsverket ekonomiskt fördelaktigare än en förläggning till någon af
de öfriga föreslagna platserna.

Kommissionen beslöt därför att såsom förläggningsort för Södra
skånska infanteriregementet föreslå Eslöf i första rummet och att,
därest Eslöf, såsom liggande utom regementets inskrifningsområde,
icke skulle af Kungl. Maj:t finnas lämpligt, i andra rummet förorda
Refvinge hed.

Mot kommissionens uttalande reserverade sig dels öfversten
grefve S. Lewenhaupt, hvilken framhöll, att staden Malmö i främsta
rummet syntes lämpa sig såsom förläggningsort för regementet, dels
ock kommissionens ledamot friherre N. Trolle, som ansåg att, därest
Eslöf såsom liggande utom regementets inskrifningsområde icke
skulle af Kungl. Maj:t finnas lämpligt, kommissionen bort i andra
rummet förorda Malmö.

Enär kommissionen sålunda förordat i första rummet Eslöf,
motionärerna åter önskat regementets förläggning till Refvinge hed,
men, såsom af motionen synes, Kungl. Maj:t förordnat, att regementet
skall förläggas till Lund, har utskottet här nedan intagit, hvad kommissionens
flertal yttrat om dessa tre platser såsom förläggningsorter:

Kommissionen säger i fråga om Eslöf följande:

"Till inköp af öfningsfält, kaserntomt och skjutbana har Eslöfs
köping erbjudit en summa af 125,000 kronor. Strax öster om ko -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

pingen äger Kronan redan ett boställe af omkring 64 hektars storlek.
Läget af detta boställe och markens plana beskaffenhet göra emellertid,
att endast eu del af jorden därstädes kan lämpligen till
odlingsfält användas. Kommissionen föreslår därför, att ett odlingsfält
inköpes öster om köpingen och mellan de båda stora vägarna
till Kastberga och Stehag äfvensom ett till kaserntomt lämpligt område,
liggande norr om förstnämnda väg.

Till skjutbana kan lämpligt område erhållas å den på kartan
markerade platsen mellan järn vägarn e Eslöf—Stehag och Eslöf—
Kastberga, livilket område äfven måste af Kronan inköpas. Afståndot
mellan kaserntomt och skjutbana blifver 1,2 kilometer.

Kaserntomtens storlek är omkring 18 hektar och räcker sålunda
äfven till park- och trädgårdsanläggningar. Det föreslagna odlingsfältets
areal utgör 259 hektar. Dess utsträckning torde emellertid
kunna, om Kungl. Maj:t skulle finna kostnaderna för dess inköp
alltför stora, i någon mån minskas, särskilt i dess sydvästra del,
ehuruväl fältets användbarhet för militära öfningar därigenom gifvetvis
något inskränkes. Odlingsfältets norra och västra delar äro
mera plana och öppna, men östra och södra delarne, som äro mera
kuperade, erbjuda med sina störa gårdar, planteringar och sin präktiga
skog den omväxling, som för ett tidsenligt odlingsfält kan
anses önskvärd.

Skjutbanan ligger väl till i förhållande till kaserntomten, i
lämpligt väderstreck och klöfver för sitt anläggande inga extra
kostnader. Det farliga området sträcker sig öfver enskild mark,
hvarför i kostnadsberäkningen upptagits en summa, lika med halfva
markvärdet, för att förvärfva den dispositionsrätt öfver marken,
som kräfves för att obehindradt kunna skjuta å banan.

Enskild fältskjutning kan med försiktighet företagas å odlingsfältet
men icke fältskjutning i trupp.

Trakten omkring Eslöf, särskild! i nordlig och östlig riktning, är
för militära öfningar gynnsam. I senare riktningen ligger på omkring
3 kilometers afstånd från öfningsfältet eu större Kronan tillhörig
skogsmark.

Samöfning med andra trupper torde utan svårighet kunna
beredas ett till Eslöf förlagdt regemente, då afstånden till Malmö,
eventuellt Landskrona icke äro större än omkring 3 å 3,5 mil.

Då Eslöf är Skånes förnämsta järnvägsknut, torde vara själffallet,
att det i afseende på lättheten för truppens samling och

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

möjligheten till densammas transport i alla riktningar med säkerhet
icke öfverträffa» af någon annan ort inom Skåne.

Äfven som mobiliseringsort är säkerligen Eslöf eu bland de
allra bästa i Skåne såväl på grund af läge som utmärkta kommunikationer
och rika möjligheter för truppens inkvartering, utrustning
och underhåll. I senare hänseendet torde Eslöf få anses som
jämställdt med ett stadssamhälle.

De hygieniska förhållandena i Eslöf äro, enligt hvad kommissionen
har sig bekant, goda. Tillfälle till friluftsbad för truppen
torde emellertid där saknas.

Kostnader för statsverket.

Byggnadskostnaderna upptagas enligt bil. 1 och

2 till....................... kr.

Skjutbanan beräknas till.............. »

Särskild kostnad för uppförande af officersbostadsbyggnader
anser kommissionen icke behöfva
beräknas, enär samhället, som redan
räknar omkring 4,000 invånare, är i stark
utveckling och den lifliga järnvägsförbindelsen
med Lund möjligen tillåter, att eu
del af befälspersonalen under de första åren,
om så är nödigt, bor i denna stad.

Markinköp beräknas enligt bil. 3 till. ...... »

1,503,000: —
36,000: —

315,000: —

Summa Kronor 1,854,000:

Portionspriset i Eslöf kan icke uppgifvas.»

Angående Refvinge hed yttrar kommissionen:

»Mötesplatsen Refvinge hed innehåller, om man frånräkna!’ den
mark, som genom Lund—Refvinge järnvägs framdragande öfver
mötesplatsen blifvit för öfningar oanvändbar, en areal af 144,5
hektar. Genom läget af själfva lägeretablissementet, Refvingesjön
och Kalfmosse skäres öfningsfältet i tvenne delar, hvilket väsentligt
inskränker dess användbarhet för öfningar. Detta förhållande blifver
än mera kännbart därigenom, att skjutbanorna äro så belägna, att
under pågående skjutning allt användande för andra öfningar af
öfningsfältets sydöstra hälft är nära nog omöjligt. Det nuvarande

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 41

öfningsfältet krafvel- för den skull en ansenlig utvidgning för att
blifva tillfredsställande. I första rummet bör för denna utvidgning
tagas i anspråk de af förra fanjunkarebostället Refvinge nr 3 och
10 nu till jordbruk utarrenderade delarne (fig. A och B å kartan
bil. 3 c) jämte den midt i detta område belägna s. k. Kalfmosse,
hvilken delvis måste af Kronan inköpas. För ytterligare utvidgning
har Refvinge kommun erbjudit sig att åt Kronan kostnadsfritt
öfverlämna det å nyssnämnda karta med D betecknade området.
För att åt väster erhålla lämplig afslutning å öfningsfältet anser
kommissionen, att dessutom ägofigurerna E och F å samma karta
måste inköpas. Vidare och för att icke i etablissementets omedelbara
närhet nödgas få en del smärre byggnader, hvilkas användande
icke skulle kunna af regementet tillräckligt öfvervakas och regleras,
förmenar kommissionen det vara önskvärdt, att äfven områdena Gr
och H med därstädes uppförda privata åbyggnader förvärfvades af
Kronan och öfverlämnades till regementets disposition. Med nu
ifrågasatt utvidgning skulle mötesplatsen få en areal af omkring
393 hektar, men likväl komme etablissementet, de nuvarande skjutbanorna,
Refvingesjön och Kalfmossen att genom sin belägenhet
betydligt inskränka dess användbarhet. Möjligen kunna dock skjutbanorna
förläggas på annan plats. Öfningsfältet är för öfrigt väl
kuperadt och erbjuder önskvärd omväxling i terräng.

Skjutbanorna, hvilkas ofördelaktiga läge redan framhållits,
hafva en olämplig riktning mot väster och sydväst och äro äfven
i andra afseende!! mindre tillfredsställande.

Enskilda fältskjutningar å öfningsområdet torde med försiktighet
kunna företagas, men fältskjutning i trupp kan icke där äga rum.

Trakten omkring Refvinge hed är i allmänhet gynnsam för
militära öfningar, särskildt i riktning mot Veberöd, och ortens befolkning
har i de flesta fall hittills beredvilligt upplåtit mark för
öfningar. Undantag härifrån göra dock numera de stora godsen,
hvarest för jaktens skull militäröfningar icke äro gärna sedda.

Ett å Refvinge hed förlagdt infanteriregemente torde utan
större svårigheter kunna beredas tillfälle till samöfning med andra
trupper, då ju utstånden därifrån till Ystad och Malmö äro jämförelsevis
ringa.

Refvinge hed skäres af Lund—Refvinge - Harlösa järnväg, som
invid mötesplatsen har station. På norra sidan af Kjeflingeån
framgår den nyanlagda Kjeflinge—Sjöbobanan med stationer vid
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Käft. 6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Hammarlunda och Harlösa. Kommunikationer saknas sålunda icke,
men de bägge järnvägarnes sträckning är föga gynnsam för de värnpliktiges
samling till mötesplatsen, och särskilt kan förbindelsen med
Vemmenhögs och Ljunits härader betecknas såsom mindre tillfredsställande.
Vid inträffande mobilisering torde det, då trakten kring
Refvinge hed är glest bebyggd, möta svårighet att där inkvartera,
utrusta och underhålla de inkallade värnpliktige, som icke rymmas
inom sj kifva etablissementet.

I sanitärt afseende torde Refvinge hed icke vara sämre lottadt
än öfriga ifrågasatta förläggningsorter.

Kostnader för Statsverket.

Byggnadskostnaderna hafva beräknats för de tvänne alternativ,
som redan i fortifikationsbefälhafvarens förut gjorda utredning föreslagits.
Enligt alternativ I skulle de fem gamla barackerna omändras
och tillbyggas till kaserner för hvardera två kompanier och för återstående
två kompanier en mindre ny kasern uppföras. I detta fall
måste också särskilda bostadsbyggnader för underofficerarne uppföras.
Enligt alternativ II byggas tre nya kaserner efter fortifikationens
normalritningar. I båda fallen måste officersbostäder uppföras.
Kostnaderna för skjutbanor och markinköp blifva äfvenledes i båda
fallen lika.

Alternativ I.

Byggnadskostnader
Officersbostäder. .

Skjutbanor.....

Markinköp.....

.......kr. 1,442,000: —

.......» 510,000: —

.......* 4,000: —

...... » 171,000: -

Summa Kronor 2,127,000: —

Alternativ II.

By ggnadsk ostnader
Officersbostäder . .

Skjutbanor.....

Markinköp.....

.......kr. 1,652,000: —

,......» 510,000: —

.......» 4,000: —

.......» 171,000: -

Summa Kronor 2,337,000: —

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 43

Portionspriset å Refvinge hed bär under senaste året*) i medeltal
uppgått till 51,415 öre.»

I fråga om Lund anför kommissionen:

»De af staden erbjudna områdena belägna omkring 1 kilometer
rätt öster om staden, omfatta tillköpa 77 bektar och afse mark till
såväl kaserntomt som öfningsfält och skjutbana. Om från dessa
77 bektar frånräknas 8 bektar för kaserntomt och omkring 16 bektar
till en skjutbana, skulle för öfningsfält återstå omkring 53 hektar.
Då denna areal är för ändamålet otillräcklig, bar från stadens sida
ifrågasatts, att till öfningsfält jämväl skulle användas den Kronan
tillhöriga och till betesmark för remonter upplåtna s. k. Kungsmarken,
belägen omkring 3,5 kilometer från den föreslagna kaserntomten
och hållande i areal omkring 250 bektar. Området invid kaserntomten
skulle i sådant fall motsvara det af chefen för fortifikationen
i skrifvelse till städerna omnämnda s. k. bandexercisfältet.
Detta fält är emellertid på grund af sin långsträckta, smala form
och sin jämna yta olämphgt ur utbildningssynpunkt. Marken är
lerig och torde efter starkare regn sent uttorka.

För att i någon mån afbjälpa de anmärkta olägenheterna med
afseende å utrymme torde vara nödvändigt, att med fältet införlifvas
omkring 20 bektar af den biskopsjord, hvilken som en kil skjuter
in mellan bandexercisfältets östra del och Lund—Refvinge järnväg.
Dessutom bör bandexercisfältet tillökas med de väster om detsamma
belägna ägolotterna nr 69 och 70, hvarigenom fältet erhåller
en bättre begränsning i väster och kommer att med sydvästra hörnet
sammanfalla med den punkt, där Sandbyvägen stöter till stora
landsvägen från Lund till Dalby.

Den s. k. Kungsmarken utgör ett nästan rektangulärt område,
genomskuret från nordväst till sydost af en djup dalgång. I denna
framrinner eu bäck, som vår och höst öfversvämmar och förvandlar
dalgångens botten till ett träsk. På ömse sidor om dalgången
böjer sig terrängen likformigt upp mot områdets gränser, bildande
en symmetrisk terrängformation, som med nödvändighet kommer att
åt där företagna öfningar gifva eu mer eller mindre schematisk karaktär,
synnerligast som skogsdungar och bebyggda gårdar saknas.
Det torde för öfrigt böra påpekas, att, om denna terräng tages i anspråk
för ett till Lund förlagdt infanteriregemente, annan mark
måste anskaffas för remonternas sommarbete.

!J 1906.

44 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

På sålunda anförda grunder anser kommissionen, att Kungsmarken
endast i det fall, att intet annat står till buds, bör ifrågakomma
som öfningsfält för ett infanteriregemente.

Å den till skjutbana afsedda marken torde skjutning icke kunna
äga rum, utan att dels själfva banan förses med sådana säkerhetsanordningar,
att tidsenlig utbildning där måste försvåras, och dels
Kronan förskaffar sig dispositionsrätt öfver det s. k. farliga området.
Marken å detta är väl odlad samt i hög kultur och synnerligen dyrbar,
hvadan förvärfvandet af dispositionsrätten säkerligen medför afsevärda
kostnader. Dessa kunna icke exakt uppgifvas, men äro i
den uppgjorda beräkningen upptagna till halfva jordvärdet. Skjutbanan
kan icke heller med fördel läggas å Kungsmarken. Dels blir
afståndet dit från kasernerna för långt och dels påträffas äfven där
svårigheter med det farliga området, emedan Kungsmarkens utsträckning
icke är tillräcklig för att jämväl inrymma detta.

Att företaga fältskjutning vare sig å det föreslagna öfningsfältet
vid Lund eller å Kungsmarken är otänkbart.

Den omgifvande trakten kring Lund utgöres till största delen
af odlade fält af bästa beskaffenhet och är till följd däraf i allmänhet
icke tillgänglig för militäröfningar.

Samöfning med annat truppslag kan med lätthet beredas ett
infanteriregemente i Lund, då afståndet därifrån till Malmö, hvarest
Kronprinsens husarregemente är förlagdt, blott utgör 17 kilometer.

Samlings- och transportförhållandena vid Lund måste med denna
stads förträffliga kommunikationer betecknas som synnerligen goda.
Äfven för mobilisering erbjuder Lund alla de möjligheter till inkvartering,
underhåll och utrustning, som kunna kräfvas. Hvad läget
beträffar är gifvetvis detta synnerligen fördelaktigt, midt i det Södra
skånska infanteriregementet tilldelade inskrifningsområdet och omkring
en mil från kusten.

Ur sanitär synpunkt synes Lund, sedan stadens vatten- och afloppsledningar
blifvit fullständigade och förbättrade, icke vara sämre
ställdt än öfriga skånska städer. Dock bör framhållas, att hvarje
tanke på möjligheten att vid Lund bereda truppen dagliga friluftsbad
är utesluten, ty den vid Bjerred anlagda hafsbadanstalten, som
visserligen står i direkt järnvägsförbindelse med Lund, torde af praktiska
och ekonomiska skäl endast i undantagsfall komma att af manskapet
anlitas.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Kostnader för Statsverket.

Byggnadskostnaden beräknas jämlikt bil. 1 och 2 till kr. 1,536,000: —
Skjutbanan, enligt fortifikationens utredning, till
36,000 kronor med tillägg af 14,000 kronor
för säkerhetsanordningar, alltså tillhopa till » 50,000: —

Markinköp enligt bil. 3 upptages till.......» 275,000: —

Summa kronor 1,861,000: —-Portionspriset i Lund kan icke uppgifvas.»

Emot regementets förläggande till Eslöf anförde reservanten grefve
Lewenhaupt följande:

»Mot en förläggning i Eslöf erinrar jag, att detta samhälle, som
hvarken är stad eller landsbygd, såsom förläggningsplats torde hafva
ungefär samma olägenheter som landsbygden, hvilka olägenheter
anförts i samband med reservationen mot regementets förläggande
till Refvinge, samt vidare:

att öfningsfältet, som i väster gränsar till köpingens östra utkant,
synes mig för utbildningen af ett infanteriregemente föga
lämpligt såsom erbjudande för ringa tillfälle till omväxling i öfningarna.
Visserligen finnes en och annan terrängvåg, men fältet äfvensom
den närmast liggande marken äro öfverhufvud allt för flacka
för att medgifva dolda trupprörelser och de i omgifningen befintliga
skogarne tillhöra de större godsen, hvilka lägga an på en sorgfällig
jaktvård, som säkerligen utesluter hvarje möjlighet för regementet
att få tillträde till dem under öfningarna,

att vattendrag, lämpligt för bad och simöfningar samt öfning
i broslagning, saknas,

att den föreslagna skjutbanan, riktad mot en skogsdunge, ej
synes mig vara tillräckligt betryggande, samt slutligen

att Eslöf ligger utom gränserna för Malmöhus södra inskrifningsområde.

I betänkandet föreslås, att en del af officerarna skulle få bo i Lund,
enär Eslöf ej förmår i början hysa samtliga officerarne. Detta, att
officerarne ha sin bostad så långt från förläggningsorten, anser jag
icke, för tjänstens rätta skötande, vara praktiskt utförbart. Bostadslägenheterna
komma nog, med den starka efterfrågan som blir på
desamma, att ställa sig oskäligt dyra i Eslöf, och då borde väl staten

46 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

tråda emellan medelst byggande af en del officersbostäder, liksom
vid Hörby är föreslaget. Elektrisk belysning finnes ej i Eslöf.»

Arméfördelningschefen anslöt sig till den af öfversten grefve
Lewenhaupt uttalade mening om den lämpligaste förläggningsorten
för regementet och förordade i sådant afseende Malmö.

Chefen för generalstaben instämde i grefve Lewenhaupts reservationsvis
uttalade anmärkningar mot det ifrågasatta öfningsfältet,
skjutbanan m. in. i händelse af en förläggning till Eslöf och ansåg
det vara i hög grad tvifvelaktigt, att kommissionens förslag därutinnan
skulle kunna genomföras på grundvalen af dess utredning.
Kostnaderna härför syntes honom vara alldeles obestämbara och
sannolikt, då officersbyggnader näppeligen torde kunna undvaras,
blifva orimligt höga, utan att därmed någon fördel vunnes eller de
af regementschefen påpekade olägenheterna upphäfdes. Refvinge
hed motsvarade icke fordringarna på ett tidsenligt öfningsfält, äfven
om man förutsatte så betydande och kostsam utvidgning, som kommissionen
föreslagit. Det vore nämligen icke möjligt att för öfningar
i större förband där draga nytta af den jämförelsevis stora arealen,
på grund af det ogynnsamma läget af Refvingesjön, Kalfmossen,
järnvägen, kasernetablissementet och skjutbanorna. Kostnaderna, med
erforderliga officersbostäder, syntes dessutom blifva alltför höga utan
någon motsvarande fördel. Enligt hvad han från i detta fall sakkunnigt
håll inhämtat, skulle ett i Malmö uppfördt etablissement
kunna vara utsatt för faran af att vid krigsutbrott utan svårighet från
sjön förstöras af fientliga örlogsfartyg, hvilken fara syntes honom
vara ett bestämdt skäl mot Malmö. Lund syntes icke hafva kunnat
förordas af kommissionen liufvudsakligast på den grund, att lämpligt
öfningsfält icke stode att erhålla. Men Lund erbjöde synnerligen
stora fördelar ur samlings- och mobiliseringssynpunkt, hvartill
komme de fördelar, som staden erbjöd för den fast anställda personalens
inkvartering och rekrytering. Kaserntomtens läge där vore
gynnsamt och de af kommissionen anmärkta olägenheterna af handexercisfältet
syntes generalstabschefen ej så stora, särskildt om fullt
lämpligt öfningsfält anskaffades på ej alltför långt afstånd. Äfven
de mot skjutbanan gjorda anmärkningarna syntes honom kunna,
om än med någon kostnad, afhjälpas. Anskaffandet af ett tillräckligt
nära beläget och i öfrigt lämpligt öfningsfält kunde och borde
ske genom inköp af egendomen Arendala och genom upplåtande
till landtförsvaret af det kronan tillhöriga området Hardeberga nr 5.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 47

Då kronan i närheten innehade betydande ägovidder, skulle framdeles
genom utbyten fullt lämpliga begränsningar kunna vinnas och
ett i allo förstklassigt öfningsfält erhållas. Under förutsättning af
sådan anskaffning af öfningsfält tillstyrkte han regementets förläggning
till Lund, med framhållande af att, äfven om särskilda kostnader
för markförvärf för eu gång härvid blefve erforderliga, dessa
kostnader komme att uppvägas af de stora fördelar, som genom ett
sådant markförvärf skulle vinnas för en mycket lång framtid.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet anmärkte, att
kommissionen beräknat sammanlagda kostnaderna för uppförandet
af kasernetablissement, för ordnandet af skjutbanan samt för inköp
af mark, utöfver hvad respektive orter erbjudit, till

i Lund.......................kronor 1,861,000: —

å Refvinge hed alternativt 2,127,000: — och . . » 2,337,000: —

i Malmö...................... » 1,928,000: —

i Eslöf....................... » 1,854,000: —

men att vissa af kommissionen beräknade kostnader för inköp af
mark vore alldeles för lågt beräknade. Så skulle för förläggning till
Eslöf förvärfvande af mark för den af kommissionen föreslagna
skjutbanan enligt af ämbetsverket inhämtade försäljningsanbud,
komma att betinga en kostnad af 459,600 kronor i stället för af
kommissionen beräknade 81,100 kronor, hvarjämte kostnaden för
förvärf van det af mark till kaserntomt och öfningsfält, af kommissionen
beräknad till 359,450 kronor, med all säkerhet komme att
uppgå till omkring 450,000 kronor och således hela kostnaden för
markförvärf till omkring 910,000 kronor, eller omkring 470,000
kronor mer, än kommissionen beräknat. Visserligen kunde enligt
af ämbetsverket verkställda undersökningar en antaglig skjutbana
anordnas på billigare mark, men äfven där skulle kostnaden för
markförvärf uppgå till den betydliga summan af 224,200 kronor
och sålunda hela kostnaden för markförvärf till omkring 675,000
kronor eller 235,000 kronor mer, än kommissionen beräknat. Dessutom
måste i Eslöf åtminstone en del officersbostäder uppföras för
en kostnad af omkring 240,000 kronor, hvadan hela förläggningskostnaden
därstädes komme att uppgå till omkring 2,329,000 kronor.

Ämbetsverket erinrade tillika, att kommissionen beträffande
Lund föreslagit att, utöfver den af staden erbjudna marken, inköpa
några områden väster och norr om den föreslagna kaserntomten, be -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

räknade att kosta 93,000 kronor, samt att för en beräknad kostnad
af 182,000 kronor förvärfva dispositionsrätten till det så kallade
farliga området i skjutbanans förlängning, men att det föreslagna
inköpet emellertid torde, åtminstone för närvarande, icke vara nödvändigt,
oeli att, livad förvärfvandet af den nämnda dispositionsrätten
anginge, detta med all säkerhet torde betinga ett vida högre
pris men heller icke vara alldeles nödigt, enär genom skjutbanans
förläggande längs en sänka i marken sådana skyddsanordningar
kunde utföras, att faran för bakomliggande mark kunde förebyggas.
För den händelse det framdeles skulle visa sig nödvändigt att förvärfva
äfven denna mark, torde ett sådant förvärfvande lämpligast
kunna ske genom byte mot söder och sydväst om staden belägna
kronojordar. Däremot vore, såsom kommissionen framhållit, det af
staden till öfningsfält erbjudna området alldeles otillräckligt och
äfven genom sin nästan plana yta såsom sådant mindre lämpligt.
Ett tillfredsställande öfningsfält måste således där af kronan inköpas,
och ett sådant funnes ock i egendomen Arendala, innehållande
omkring 446 tunnlands ägorymd, hvilken egendom enligt upprättadt
köpekontrakt kunde förvärfvas för 289,900 kronor. Under förut -

sättning att markfrågan ordnades på detta sätt, skulle hela förlägg ningskostnaden

till Lund uppgå till.......kronor 1,875,900: —

under det att för förläggning till Refvinge hed, där
endast alternativet II torde kunna ifrågakomma,
förläggningskostnaden skulle uppgå
till...................... » 2,337,000: —

Vid öfvervägande af de föreslagna orternas lämplighet såsom
förläggningsort hade ämbetsverket funnit, att Refvinge hed, såsom
medförande en landtförläggning med alla dess olägenheter och dryga
kostnader, icke borde ifrågakomma samt att Eslöf, ehuru ett folkrikare
stationsssamhälle och en betydande järnvägsknut, ej heller
borde ifrågakomma, enär eu förläggning dit likaledes skulle medföra
de flesta af landtförläggningens olägenheter och äfven draga
orimligt höga kostnader. Då återstode de båda städerna Malmö och
Lund, af hvilka Malmö, såsom residensstad, af både sociala och
militära skäl borde komma i främsta rummet. Men då chefen för generalstaben
förklarat, att, enligt hvad han från i detta fall sakkunnigt
håll inhämtat, ett där uppfördt etablissement skulle vara utsatt
för faran af att vid krigsutbrott utan svårighet från sjön förstöras
af fientliga örlogsfartyg, hvilken fara syntes honom vara ett be -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 49

stämdt skäl mot Malmö, ansåg sig ämbetsverket böra afstå från att
förorda denna stad såsom förläggningsort. Beträffande åter Lund
syntes eu förläggning af regementet till denna stad tillfredsställa
alla anspråk, under förutsättning att den ofvan nämnda egendomen
Arendala inköptes till öfningsfält, hvarförutom förläggningen till
Lund medförde den fördelen, att kostnaden där blefve lägre än vid
någon af de öfriga föreslagna orterna. Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
hemställde på grund häraf, att Kungi. Maj:t
ville förordna att Södra skånska infanteriregementet skulle förläggas
till Lund, aftal med staden träffas samt den därutöfver erforderliga
marken inköpas.

Kung! Maj:t förordnade den 21 juni 1907, att regementet skulle
förläggas till Lund, samt bemyndigade, med antagande af stadsfullmäktiges
i nämnda stad afgifna anbud i fråga om upplåtelse af mark
m. m. för regementet, arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
dels att i enlighet därmed sluta aftal med staden, under
iakttagande af att det för skjutbana afsedda området skulle till
kronan afträdas omedelbart efter aftalets underskrifvande, dels ock
att för en köpeskilling af högst 289,900 kronor för kronans räkning
inköpa egendomen Arendala nr 1 och 2 m. m. Genom nådigt
bref den 4 oktober 1907 medgafs i villkoren den ändringen, att
kaserntomten, utgörande 8 hektar, skulle af kronan tillträdas genast
efter kontraktets afslutande, men att de till skjutbana, omkring 15
hektar, och exercisfält, 53 hektar, afsedda områdena skulle tillträdas
den 14 mars 1909.

Kontrakt med staden härom afslöts den 15/22 november 1907.
Enligt kontraktet skedde öfverlåtelsen utan ersättning med full
äganderätt och gravationsfritt, dock under förbehåll att, därest områdena
icke längre af kronan tagas i anspråk för ifrågavarande
militära ändamål, desamma skulle återgå i stadens ägo, med undantag
endast af kaserntomten intill en vidd af högst 8 hektar.

Sedermera hafva stadsfullmäktige i Lund, under erinran att
staden för fullgörande af sitt åtagande hade att förvänta en afsevärd
utgift till arrendatorer, enär samtliga områden, bestående af
förstklassig åkerjord, voro af staden utarrenderade, flertalet till den
14 mars 1925, begärt anstånd med frånträdande!, och arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet har tillstyrkt, att kaserntomten
skulle af kronan tillträdas den 14 mars 1912, med skyldighet för
staden att äfven före nämnda dag till kronan afträda de områden,
Bill. till Biksd. Prot. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Käft. 7

50 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

som kunde behöfva tagas i anspråk för byggnadsändamål, samt
att de delar af de utaf staden till kronan öfverlåtna områden, som
äro afsedda att användas till skjutbana och till öfningsfält, skola
af kronan tillträdas å den fardag den 14 mars, som inträffar tretton
månader efter det skrifvelse därom från fortifikationsdepartementet
till stadsfullmäktiges ordförande afgått. Denna fråga är ännu
oafgjord.

Utskottet har icke varit i tillfälle att erhålla kännedom om
de skäl, som till statsrådsprotokollet af vederbörande departementschef
anförts, då förläggningsorterna för dessa fyra sistnämnda regementen
blifvit bestämda, utan har af innehållet i ofvan refererade
handlingar sökt bilda sig en åsikt om befogenheten af den i motionen
gjorda hemställan, i hvad den kan afse dessa regementen.

Principfrågan om regementsförläggning till stad eller till landsbygd
torde väl numera få anses vara slutbehandlad och afgjord till
förmån för stadsförläggning.

Om kostnaden för de nya kasernetablissementen komma, såsom
motionärerna befara, att öfverstiga förut beräknade, lärer detta icke
kunna tillskrifvas regementenas förläggning till stad i stället för
till landsbygd. De kalkyler, som af Kung! Maj:t framlades till
1906 års Riksdag beträffande kostnaderna för uppförande å regementenas
gamla mötesplatser af nya kasernetablissement för ständig
förläggning dit af de femton ofvan nämnda infanteriregementena,
gåfvo vid handen, att kostnaden skulle af åtskilliga anledningar
blifva väsentligt dyrare genom en sådan förläggning än genom förläggning
till stad. Detta bestyrkes ytterligare af de kalkyler, som
här ofvan angifvits beträffande förläggningskostnaden för de regementen,
rörande hvilka Kung! Maj:ts beslut afvikit från vederbörande
kasernbyggnadskommissioners förslag. Emot motionärernas
uttalade åsikt att, om Södra skånska infanteriregementet förlädes
till Refvinge hed, officerskåren skulle kunna välja boplats vid Refvinge,
i Lund eller någonstädes utmed den järnbana, som ledde
till förläggningsplatsen och på så vis inrätta sig efter råd och
lägenhet, måste, synes det utskottet, den från militär sida uttalade
uppfattningen, att sådant af flera anledningar icke skulle låta sig
göra, äga vitsord, hvadan man måste räkna med att genom regementenas
förläggande ute å landsbygden på nämnvärdt afstånd från
stad uppförandet af särskilda bostäder åt officerskåren och däraf

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 51

föranledda väsentligt ökade byggnadskostnader icke kunna undvikas.

Motionärerna hålla före beträffande »Linköpingsförläggningen»,
att den nuvarande öfningsplatsen, hvarmed uppenbarligen afses
Malmen, bort godkännas såsom tillräcklig för ettdera grenadjärregementet
eller åtminstone varit användbar för »den nya trängkåren».
Af hvad vederbörande kommission och hörda myndigheter anfört
i fråga om denna mötesplats torde emellertid tydligt framgå, att
kommissionen ägt goda skäl att icke förorda densamma till förläggningsort
för vare sig Första eller Andra lifgrenadjärregementet.
Den lämnade utredningen gör det vidare sannolikt, att då kommissionen
i valet mellan Linköping och Norrköping stannat för den
senare platsen vid förordet för Andra lifgrenadjärregementets förläggning,
detta hufvudsakligast skett under trycket af det anspråk,
som staden Norrköping på grund af äldre uppgörelse ansetts äga
att dit erhålla en garnisonskommendering. Men då Kungi. Maj:t
icke funnit nödigt att genom regementsförläggning nu tillgodose
detta anspråk, utan förlagt regementet till Linköping, lärer väl —-att döma af de hörda myndigheternas uttalanden i denna förläggningsfråga
•— den för staten lyckligaste lösningen af frågan om
Andra lifgrenadjärregementets förläggning härigenom hafva ernåtts.

Med föranledande af den utaf motionärerna framkastade tanke,
att Malmen bort vara användbar åtminstone för »den nya trängkåren»,
har utskottet inhämtat, att Linköpings stad, dit den af
motionärerna afsedda Östgöta trängkår är beslutad att förläggas,
till kronan utan ersättning upplåtit all den mark, som för ändamålet
behöfdes, och att byggnadskostnaderna för kåren därstädes
beräknats blifva något lägre, än hvad de skulle hafva blifvit på
Malmen, vid hvilket förhållande det väl svårligen kunnat anses
lämpligt att förlägga denna trängkår i isoleradt läge å lifgrenadjärregementenas
gamla mötesplats.

Kalmar regementes förläggning har visserligen icke af motionärerna
direkt berörts, och någon förläggning af detta regemente
till dess mötesplats Hultsfred synas motionärerna icke åsyfta, men
då Kungl. Maj:ts beslut om regementets förläggande till Eksjö afvika
från vederbörande kommissions förslag, hvari Kalmar föreslagits
till förläggningsort, har utskottet antagit, att motionärerna
önskat och afsett en revision af förläggningsbesluten äfven i hvad
angår detta regemente, och får med anledning häraf därutinnan

52 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

erinra, att därom äfven från Kalmar läns södra landsting hos Kungl.
Maj:t gjorts framställning, på sätt af bil. A till detta betänkande
inhämtas, men att i saken både af vederbörande arméfördelningschef
och af chefen för generalstaben framhållits starka skäl mot
Kalmar såsom förläggningsort och särskildt mot det där ifrågakomma
öfningsfältets lämplighet. Med hänsyn till dessa skäl och då landstingets
framställning för närvarande är på Kungl. Maj:ts pröfning
beroende, har utskottet ansett sig icke kunna förorda, att jämväl
Riksdagen skulle anhålla om denna förläggningsfrågas förnyade ompröfning.

Af hvad ofvan anförts rörande de båda skånska infanteriregementenas
förläggning torde med tydlighet framgå, att uttalade militära
betänkligheter i främsta rummet lagt hinder i vägen mot godkännande
af kommissionens förslag, enligt hvilket det ena regementet
skolat förläggas till Landskrona, alternativt Hörby, och det andra
till Eslöf, alternativt Refvinge hed. Emot en ständig förläggning,
såsom motionärerna önska, af det ena regementet till Ljungbyhed,
det andra till Refvinge hed har kommissionen angående Ljungbyhed
och de hörda myndigheterna rörande båda platserna rest så
afsevärda invändningar om platsernas olämplighet, att utskottet icke
kunnat ansluta sig till motionärernas synpunkter härutinnan. Tilllika
torde uppenbart vara, att den ekonomiska sidan, som motionärerna
hufvudsakligast åberopat, icke komme att befrämjas genom
dessa regementens förläggning till deras nuvarande nyssnämnda
mötesplatser, då enligt anförda beräkningar sådan förläggning blefve
dyrare än den beslutade. Motionärerna tala om dessa båda platsers
förträfflighet och draga däraf den slutsats, att platserna icke komma
att fullständigt öfvergifvas, utan man sålunda tvingas till byggnader
och anordningar både på dessa platser och de nyvalda orterna. De
militära sakkunnige åter gifva de nya öfningsplatserna så bestämdt
företräde, att de icke velat godkänna de gamla ens med tillägg af
betydande föreslagna utvidgningar. Någon fara, att kostnader skulle
komma att nedläggas på de gamla, från militär synpunkt nu mera
olämpliga mötesplatsernas fortsatta användning, sedan de nya öfningsfälten
blifvit ordnade, synes för den skull icke i verkligheten
förefinnas.

Hvad Eslöf beträffar har Arméförvaltningen utredt, att en regementsförläggning
dit skulle ställa sig väsentligt mycket dyrare, än
kommissionen vid uppgörande af sitt förslag beräknat, och vida

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

dyrare än den af Kungl. Maj:t för det ena regementet bestämda
orten Lund.

Hörbys företräde framför Kristianstad såsom förläggningsort
för det andra regementet jäfvas af de militära uttalandena, och
därtill är att märka, att staden Kristianstads af Kungl. Maj:t sedermera
antagna erbjudande af lämplig mark m. in. tillkommit, sedan
kommissionen redan slutat sitt arbete, hvadan kommissionens ställning
i fråga om denna regementsförläggning blifvit något oviss.

Motionärerna hafva mot lämpligheten af Norra skånska infanteriregementets
förläggning till Kristianstad erinrat, bland annat,
att skjutöfningarna där skola »bedrifvas intill en mindre sjö med
odlade och bebyggda marker tvärs öfver sjön som kulfång för de
kulor, som hinna öfver sjön, hvadan ortsbefolkningen ständigt måste
protestera». Men, enligt hvad utskottet inhämtat, är det icke sannolikt,
att vid skjutöfningarna kulor från skjutbana skola kunna nå
andra stranden, enär afståndet dit är öfver 3 kilometer.

Däremot måste utskottet gifva motionärerna rätt i, att det förefaller
mindre tilltalande, att för öfningsfälten vid Lund och Kristianstad
bördig och i hög kultur varande jord måste utläggas till
öfningsfält i stället för att förblifva jordbruksegendom. Det skulle
otvifvelaktigt varit önskligt, om så icke behöft ske. Men någon
utväg att undvika detta genom att i stället taga mindre produktiv
mark till öfningsfält, som kunnat från militär synpunkt godkännas,
har icke påvisats, och så stor vikt för hela landet kan bibehållandet
af här ifrågavarande antal hektar såsom åkerjord i allt fall icke
äga, eller åtgärden af dess igenläggande ur nationalekonomisk synpunkt
få den betydelse, att för den skull de militära behofven bort
undanskjutas. Riksdagen har ock förut såsom t. ex. vid anskaffande
af Järfvafältet för Stockholmsregementena, hvarvid cirka 1,500
hektar god åkerjord lära hafva ingått i öfningsfältet, varit med om
att taga afsevärda odlade områden i anspråk för utläggning af
militära öfningsfält.

I slutet af motionen yttras, »att vi ännu alltid vid infanteriet
hafva och med säkerhet få räkna med blott sommaröfningar.»
Vore så verkligen förhållandet, kunde ju måhända, alldeles oberoende
af förläggningsort, böra tillses, huruvida och i hvad mån
någon inskränkning i för kallare årstider beräknade byggnader inom
de olika kasernetablissementen kunde ske. Men den föreliggande
motionen af ser endast fråga om »ändring af förläggningsort för

Första Kammarens lillfålliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

vissa regementen», och dessutom må erinras, att infanteriets öfningar
redan nu börja tidigt på våren, då oblid väderlek ofta kan
råda; att volontärerna ligga kasernerade året om, och att det tilläfventyrs
i alla händelser kan blifva nödvändigt att för infanteriets
behöfliga vinterutbildning inkalla de värnpliktige äfven på vintern.

Sedan utskottet skärskådat de skäl, som motionärerna för sitt
yrkande åberopat, och därvid icke kunnat finna, att misstag vid
bestämmandet af förläggningsort för något af nu ifrågavarande infanteriregementen
blifvit begångna, saknar utskottet anledning att i
detta ärende instämma i motionärernas uttalande, att Riksdagen borde
förbehålla åt sig att »åtminstone rätta begångna misstag».

Men gent emot dem, som, i motsats mot utskottet, hålla före,
att en förnyad ompröfning skulle i något eller några fall leda till
ändring i besluten om förläggningsort, får utskottet slutligen erinra:

att utredningen försiggått och besluten fattats om hvarje regementes
förläggningsort i full öfverensstämmelse med det tillvägagångssätt,
som Riksdagen därför utstakat;

att sedan besluten om förläggningsorter fattats, inga nya omständigheter,
såvidt utskottet har sig bekant, tillkommit, som i
något fall fört frågan härom i väsentligt annat läge — ty till sådana
nya omständigheter kan utskottet icke hänföra hvad Kalmar
läns södra landsting åberopat;

att Kung! Maj:t med stöd af 1906 års Riksdags beslut, som
öfverlämnat åt Kung! Maj:t bestämmandet af förläggningsorter,
redan i alla de fall, där sådant kunnat ifrågakomma, antagit från
respektive städer gjorda erbjudanden af mark och andra förmåner
för de beslutade regementsförläggningarna samt därom låtit träffa
bindande aftal, som jämväl innefatta vissa förpliktelser för kronan;

att bindande köpeaftal om mark, som därutöfver erfordrats för
de utsedda öfningsfältens utvidgning, redan blifvit afslutade;

att en ändring af förläggningsort för något eller några af de
regementen, som motionärerna torde närmast åsyfta, icke kan ske
utan häfvande af för regementet träffade aftal om markförvärf m. in.;

att ett, utan stöd af nytillkomna omständigheter, fattadt beslut
om häfvande af sådant aftal uppenbarligen komme att verka men -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

ligt för kronan icke blott vid framtida frågor om aftal med kommuner
eller enskilda utan äfven till följd af de berättigade och till
beloppet nu obestämbara betydande kraf på skadestånd, som härigenom
skulle mot kronan framkallas, samt

att redan en anhållan om revision af regementsförläggningsfrågan
i större eller mindre vidd efter all sannolikhet skulle föranleda
ett skadligt dröjsmål i kasernetablissementens fullbordande
och ett förryckande af härordningsorganisationens genomförande i
rätt tid, utan att ändock visshet om ernående af ett bättre slutresultat
förefunnes.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Första kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 April 1910.

På utskottets vägnar
H. BiörMund.

Herr Hult har begärt få antecknadt, att: han icke deltagit i
slutbehandlingen af detta ärende.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Bilagor.

Bil. A.

Till Konungen.

År 1907 den 25 maj förordnade Eders Kungl. Maj:t i nåder, att Kalmar
regemente skall förläggas till Eksjö, så snart kasernetablissement för regementet
blifvit där uppfördt. Häraf skulle följden blifva, att de värnpliktige från regementets
inskrifningsområde nödgas fullgöra sin vapenöfning å en ort, som är
belägen utanför samma områdes gräns och inom ett län, Jönköpings, som lämnar
en mycket ringa del af regementets rekrytkontingent. Enligt senast tillgängliga
siffror eller för år 1908 utgjorde nämligen de inskrifna värnpliktige
inom Kalmar regementes inskrifningsområde — de till kavalleriet, artilleriet,
trängen och flottan ej medräknade — 818 man, däraf 610 eller 74,6 procent
hade sin hemort inom Kalmar län och 145 eller 17,7 procent inom Kronobergs
län, under det att endast 63 eller 7,7 procent tillhörde Jönköpings län.

Af den utredning, som föregick Eders Kungl. Maj:ts förenämnda beslut
inhämtas, att regementets förläggning till Eksjö förordats af cheferna för generalstaben
och II arméfördelningen samt en minoritet af vederbörande kasernbyggnadskommission,
under det att dess förläggning till Kalmar förordades af
samma kommissions majoritet, däribland regementets egen chef; hvartill kommer,
att 74 kommuner inom de delar af Kronobergs och Kalmar län, som ligga
inom regementets inskrifningsområde, hafva i underdånighet framhållit sin önskan,
att få detsamma förlagdt till Kalmar. Af förenämnda utredning framgår
äfven, att alla sociala, de flesta ekonomiska och flera viktiga militära skäl ansetts
tala till förmån för en förläggning till Kalmar, under det att andra militära
skäl af de högre militära auktoriteterna ansetts vara till förmån för en förläggning
till Eksjö. Då Riksdagen i samband med antagandet af 1901 års härordning
uttalat det önskemål, att de värnpliktige borde beredas tillfälle att få
undergå sina vapenöfningar så nära hemorten som möjligt, har Eders Kungl.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Maj:t för visso icke utan tungt vägande skäl ansett sig böra beröfva den ojämförligt
större delen af Kalmar regementes värnpliktige denna mycket störa förmån.
På samma gång Kalmar läns södra landsting härmed tillåter sig inför
Eders Kungl. Maj:t i underdånighet frambära de bekymmer och den förstämning,
som hos befolkning inom landstingets område i anledning af nämnda beslut
är rådande, kan landstinget icke underlåta att framhålla, att om de skal,
som varit för Eders Kungl. Maj:ts beslut afgörande, efter det att beslutet fattades,
skulle genom sedermera tillkomna omständigheter förlorat sin bärkraft, befolkningen
inom Kalmar södra hinsdel vågar hysa den förhoppning, att Eders
Kungl. Maj:t icke skall vägra taga frågan om förläggningsort för Kalmar regemente
under förnyad ompröfning.

Landstinget vågar hysa den öfvertygelse!], att Eders Kungl. Maj:ts beslut
om regementets förläggning till Eksjö måste hafva grundats på rent militära
skål, då alla skäl af annan art allmänt ansetts vara till förmån för en förläggning
till Kalmar. Dessa militära skäl mot en förläggning till Kalmar skulle enligt
chefernas för generalstaben och II arméfördelningen underdåniga yttrande
vara:

1) hyan af en kustförläggning,

2) transportsvårigheten i följd af Kalmar—Berga järnvägs smalspårighet.

3) svårigheter för samöfning med artilleri och kavalleri samt

4) det vid Kalmar föreslagna öfningsfältets otjänlighet.

Landstinget vågar på grunder, som nedan anföras, antaga, att af dessa skäl
de båda förstnämnda måste hafva varit de företrädesvis afgörande vid fattandet
af beslutet den 25 maj 1907.

Emellertid hafva sedan dess viktiga förändringar inträffat, som enligt landstingets
mening förtaga nämnda skäl all betydelse.

Hvad faran af en kustförläggning beträffar, tillåter sig landstinget påpeka,
att den större trygghet för mobiliseringens ostörda gång, som man afsett vinna
genom förläggning af kasernetablissement inuti landet, numera icke längre kan
påräknas. Det är luftseglingens snabba utveckling under de sista åren, hvarom
man för två år sedan icke hade en aning, men som nu inom försvarsväsendet
tilldrager sig den största uppmärksamhet. På denna korta tid hafva de styrbara
luftskeppen undergått störa förbättringar, och det är visst, att inom kort
flera fulländningar genomföras. Utan att ingå på några detaljer torde vara nog
att nämna, att de senast af grefve von Zeppelin byggda skeppen uppbära en
nyttig last af öfver 2,000 kilogram och framdrifvas med en hastighet af öfver
50 kilometer i timman, att han ----- såsom allmänt är bekant — företagit flera
lyckade färder, hvilka utsträckts till både tid och väglängd och med säkerhet
såväl i afseende å styrbarhet som stadga. Det må för öfrigt i afseende å de
styrbara luftskeppens användning såsom stridsmedel nämnas, att försöken att på
internationell väg förbjuda utkastande af sprängmedel och dylikt från ballonger
strandat på flera stormakters bestämda vägran att ingå härpå. Äfven under den
sista Llaagkonferensen ledde försök i denna riktning till samma resultat. Man
måste sålunda räkna med sannolikheten af att i ett "kommande krig få bevittna
användningen af detta nya stridsmedel. Åtskilliga försök hafva redan gjorts
härmed. De nyare franska luftskeppen — och de äro små i jämförelse med
von Zeppelins — kunna utan olägenhet medföra hvartdera ända till 500 kiloBih.
till Biksd. Frat. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Raft.

58 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

gram sprängmedel, och detta torde vara mera än tillräckligt för förstörande af
ett infanterietablissement. På det Zeppelinska kan lastas ett 50-tal bomber å
20 kilograms vikt.

Att de styrbara luftskeppen med säkerhet få en betydande militär användbarhet
är i korthet visadt. Härför talar också den ifver, hvarmed de stora
militärstaterna tagit sig an saken, och de anslag som af respektive representationer
härtill beviljats, och som förra året utgjorde i England 78,000 pund sterling,
i Frankrike 47,000 pund sterling och i Tyskland 133,000 pund sterling.
Att en regementsförläggning inuti landet i jämförelse med en kustförläggning
icke i framtiden kommer att spela någon roll i afseende å tryggandet af mobiliseringen,
kan härmed anses vara visadt.

Hvad beträffar transportsvårigheten vid en eventuell regementsförläggning
till Kalmar i följd däraf, att Kalmar—Berga järnväg, stadens direkta förbindelse
norrut, är smalspårig, tillåter sig landstinget påpeka, att det sedan en lång följd
af år varit ett önskemål inom denna ort, att utöfver den redan förefintliga bredspåriga
förbindelsen öfver Alfvesta få ännu en bredspårig men mera direkt förbindelse
mellan Kalmar och stambanan norrut till stånd. Ansträngningarne härför
hafva numera ledt till det resultat, att bolag redan bildats för utbrände af
en normalspårig järnväg Säfsjöström—Nässjö, att statslån för densammas utförande
redan af bolaget sökts, sedan öfver hälften af den erforderliga anläggningskostnaden
blifvit tecknad i aktier, att renstakning af linien pågår och koncessionsansökan
ingifvits samt att med säkerhet kan antagas, att denna järnväg
i en snar framtid blir verklighet. Järnvägen är afsedd att byggas med gröfre
räls och göras i allo förstklassig, så att den kan tillgodose äfven högt ställda
fordringar ifråga om trafikkapacitet och tåghastighet. I sammanhang med denna
järnvägs byggande komma med all säkerhet Kalmar—Nybro och Nybro—Säfsjöströmslinierna,
som redan nu äro i godt skick och besitta stor trafikförmåga, att
ytterligare förstärkas. Det skulle således efter byggandet af järnvägen Säfsjöström—Nässjö
icke möta något hinder att låta statens militärtåg direkt framgå
öfver Nässjö och Säfsjöström till Kalmar.

Då alltså oafsedt Kalmar—Berga järnväg, hvars trafikförmåga dock icke
är ringare än att den ofta visat sig kunna med ett enda tåg transportera trupper
till större antal än hela regementets ofvan uppgifna numerär, en normalspårig
och i öfrigt förstklassig järnvägsförbindelse mellan Kalmar och Nässjö utöfver
den redan förefintliga med säkerhet kan påräknas inom få år komma till stånd,
framgår häraf, att det skäl mot en regementsförläggning i Kalmar, som ansetts
ligga i stadens otjänliga järnvägsförbindelser norrut, inom en snar framtid icke
längre förefinnes.

Äfven i afseende å svårigheten att åvägabringa samöfning emellan ett i
Kalmar förlagdt regemente och arméfördelningens öfriga trupper kommer nämnda
järnväg att åstadkomma en förändring, hvarigenom samöfningar i fred underlättas.
Det är visserligen sannt, att en daglig samöfning med andra truppslag icke
skulle kunna äga rum — afståndet öfver den nya järnvägen blir till kavalleriregementet
i Eksjö 192 kilometer och till artilleriregementet i Jönköping 214
kilometer, men förhållandet i detta afseende är för ett stort antal svenska infanteriregementen
ungefär enahanda. Så inom I arméfördelningen: för Kronobergs
och Hallands regementen till fördelningskavalleriet respektive 200 och

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

149 kilometer och till artilleriet respektive 147 och 163 kilometer; inom III
arméfördelningen: för Bohuslän och Västgöta regementen till kavalleriet respektive
96 och 123 kilometer; inom IV arméfördelningen: för lifregementets grenadierer
(i Örebro) och Södermanlands regementen till kavalleri och artilleri (båda
i Stockholm) respektive 223 och 92 kilometer; inom V arméfördelningen: för
Värmlands och Dalregementena till kavalleri respektive 420 och 248 kilometer,
till artilleri respektive 354 och 182 kilometer; och för Västmanlands regemente
respektive 111 och 176 kilometer; för att icke nämna de Norrländska regementena
med deras ofantliga afstånd. Landstinget har vid nu anförda förhållande
trott sig kunna antaga, att vid beslutet om regementets förläggning afståndet
mellan Kalmar å ena sidan och Eksjö eller Jönköping å den andra icke af
Eders Kung]. Maj:t tillmätts afgörande betydelse.

I fråga om det vid Kalmar föreslagna öfningsfältets olämplighet vill landstinget
påpeka: I det af chefen för generalstaben afgifna yttrande i ärendet har
denne förklarat sig hafva funnit nämnda öfningsfält vara olämpligt i synnerhet
på grund af dess otillfredsställande form. I anledning häraf ingingo Stadsfullmäktige
i Kalmar den 29 december 1906 till Eders Kungl. Maj:t med underdånig
hemställan, att innan frågan om regementsförläggningen företoges till
afgörande, Eders Kungl. Maj:t täcktes genom undersökning å platsen låta utreda,
huruvida icke de med det ifrågavarande öfningsfältet förenade olägenheter kunde
genom förändring af öfningsfältets form eller på annat sätt afhjälpas, samt att,
därest så befunnes vara förhållandet, Stadsfullmäktige måtte lämnas rådrum att
taga under öfvervägande de nya erbjudanden, som på grund af sagda undersökning
kunde finnas böra från stadens sida framställas. Så vidt landstinget har
sig bekant har en sådan undersökning icke företagits och Kalmar stad alltså
icke blifvit satt i tillfälle att taga under öfvervägande hvad från stadens sida
kunde ytterligare åtgöras för att tillhandahålla regementet ett lämpligt öfningsfält.
Ett sådant af framstående beskaffenhet torde i öfrigt kunna erhållas å den
i stadens omedelbara grannskap liggande kronodomänen Skälby, där äfven
kasernetablissementet kunde förläggas å plats, som måste anses motsvara högt
ställda anspråk.

I sammanhang härmed torde få anföras hurusom vid II arméfördelningens
fältöfningar för officerare af alla vapen äfvensom vid fältskjutning för Kalmar
regementes befälsstyrka samt officersöfningar för Smålands husarregemente,
hvilka sedan år 1907 ägt rum i trakten af Kalmar, man allmänt konstaterat
ortens ovanliga lämplighet för militära öfningar.

Då på grund af hvad som sålunda anförts öfvervägande skäl från såväl militära
som ekonomiska och sociala synpunkter synas tala för Kalmar regementes förläggande
till Kalmar samt landstinget har sig bekant, att förutom smärre åtgärder
af förberedande art arbetet med uppförande af för regementet afsedt kasernetablisseinent
i Eksjö ännu icke påbörjats, tillåter sig landstinget i underdånighet
anhålla att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga frågan om förläggningsort för sagda
regemente under förnyad, nådig ompröfning.

Kalmar den 30 september 1909.

60 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Bil. B.

Till Chefen för II arméfördelningen.

Jämlikt arméfördelningsorder den 27 sistlidne oktober, nr 1,646, får jag
härmed vördsamt afgifva yttrande öfver Kalmar läns södra landstings underdåniga
skrifvelse af den 30 september innevarande år angående nya synpunkter
och ändrade förhållanden i fråga om Kalmar regementes blifvande förläggningsplats.

Beträffande de synpunkter, som framhållas till förmån för Kalmar såsom
förläggningsort för Kung!. Kalmar regemente uti kasernbyggnadskommissionens
inom II arméfördelningen underdåniga betänkande, och hvilka synpunkter föranledt
mig att ansluta mig till det af kommissionens flertal afgifna förslaget af
Kalmar såsom förläggningsort för regementet, hafva icke inträdt några förhållanden
som kunna föranleda mig att frångå denna min genom anslutning till sagda
uttalande intagna ståndpunkt.

Däremot synes mig obestridligt, att efter den tidpunkt, då Kungl. Maj:t i
nåder förordnat, att Kalmar regemente skall förläggas till Eksjö, förhållanden
hafva inträffat, som i afsevärd grad förringa de skäl mot regementets förläggning
till Kalmar, hvilka af olika militära myndigheter blifvit i underdåniga yttranden
framhållna.

Om de af landstinget i dess remitterade underdåniga skrifvelse anförda
skälen mot regementets förläggning till Kalmar varit afgörande för Kungl. Maj:ts
nådiga beslut i regementets förläggningsfråga, synes mig ock förklarligt att den
landsända, som ärendet berör, representerad af sitt landsting, hos Kungl. Maj:t
framhåller de förändrade förhållanden i angifna afseenden, som sedermera
inträdt.

Enligt mitt förmenande har nämligen landstinget med god motivering påvisat,
att ändrade förhållanden verkligen inträdt till förmån för Kalmar såsom
förläggningsort.

Att afgifva ett slutgiltigt omdöme angående luftseglingsteknikens inflytande
vid ett framtida krig, torde icke vara möjligt. Dock torde redan uppnådda
resultat på detta område gifva anledning antaga, att luftseglingskonsten kommer
att medföra hittills oanade omläggningar på krigföringens område. Såsom obestridligt
torde emellertid kunna anses vara ådagalagdt, att faran af en kustförläggning
eller rättare sagdt tryggheten af en förläggning inuti landet i afsevärd
mån förringats.

Att Kalmar för regementets samling till fredsöfningar och vid mobilisering
har afgjordt företräde framför öfriga ifrågasatta orter, är erkändt och af ingen
bestridt. Däremot har anförts, att regementets transport efter samlingen, till följd
af Kalmar—-Berga järnvägs smala spårvidd, skulle stöta på svårigheter. Då den

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

i landstingets underdåniga skrifvelse omförmälda nya, direkta bredspåriga järnvägsförbindelsen
till Nässjö kommer att på ett förstklassigt sätt komplettera
stadens redan förut goda järnvägsförbindelser, torde alla betänkligheter uti berörda
hänseende numera få anses vara undanröjda.

De mot det af Kalmar stad erbjudna öfningsfältet framställda anmärkningarna
beträffande form och beskaffenhet i öfrigt torde sannolikt blifva afhjäipta,
därest Kungl. Maj:t täcktes skänka nådigt afseende vid stadsfullmäktiges i Kalmar
underdåniga hemställan af den 28 december 1906 i detta ärende. I så fall
torde, enligt hvad jag tror mig hafva mig bekant, ett öfningsfält vara att påräkna,
som i tillfredsställande grad fyller alla rimliga anspråk. I sammanhang
med bedömandet af öfningsfältets beskaffenhet synes mig äfven nödvändigt att
behörig hänsyn tages till den omgifvande öfningsterrängens beskaffenhet, samt
att härvid skänkes behörig hänsyn till Kalmar-ortens af alla taktiskt omdömesgilla
personer, som på platsen studerat densamma, erkända öfverlägset goda
beskaffenhet, under det trakten kring Eksjö — utom själfva öfningsfältet — är
småbruten och igenväxt samt för öfningar i större förband än kompani synnerligen
otillfredsställande. Grenom en af länets skogvårdsstyrelse energiskt påskyndad,
ökad skogskultur visar öfningsterrängen kring Eksjö tendens att dessutom
än mer försämras.

Då sålunda till de i förläggningskommissionens underdåniga betänkande af
den 10 oktober 1906 framhållna fördelar, som Kalmar erbjuder vid jämförelse
med andra ifrågasatta orter för Kungl. Kalmar regementes förläggning, ytterligare
lägges de af Kalmar läns södra landsting i sin underdåniga skrifvelse framhållna
nya synpunkter och ändrade förhållanden, synes mig vid öfvervägandet
af de skäl, som äro af betydelse vid afgörande! af ett regementes förläggningsplats,
Kalmar vara i väsentliga och afgörande hänseenden Eksjö öfverlägset.

Till förmån för Eksjö kvarstår endast frågan om regementets samöfning
med trupper af andra vapenslag.

Emellertid synes mig sannolikt att ett till Kalmar förlagdt regemente, som
på grund af förläggningsortens öfverlägset goda terrängbeskaffenhet är i tillfälle
att erhålla en allsidig, förstklassig infanteriutbildning och en i taktiskt hänseende
väl uppdrifven och skolad befäleskader, ej skall kunna sägas vara ur utbildningssynpunkt
vanlottadt vid jämförelse med ett till Eksjö förlagdt regemente,
som oaktadt tillfället till samöfning med kavalleriet därstädes, dock måste
till följd af terrängförhållandenas ogynnsamma beskaffenhet komma att varda
efterblifvet i en stor del af infanteriets hufvuduppgifter, eldstrid, spaning, fältskjutning
och uppträdande i högre förband än kompani.

Erforderlig samverkan med öfriga vapenslag torde för Kalmar regemente
(förlagdt till Kalmar) kunna i likhet med hvad förhållandet är för det ojämförligt
största antalet infanteriregementen i landet, kunna på ett tillfredsställande
sätt inarbetas under rekrytskolans senare del och regementsöfningarna genom
under dessa perioder anordnade truppsammandragningar.

Genom tillkomsten af den direkta järnvägsförbindelsen Kalmar—Nässjö
kunna dylika erforderliga truppsammandragningar betraktas endast ur kostnadssynpunkt,
och torde det vara riktigt att i detta sammanhang beakta den rätt
afsevärda besparing, som för statsverket vinnes på anslaget tdl de värnpliktiges
färder vid en förläggning till Kalmar i stället för till Eksjö.

62 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tvekar jag icke att med uteslutande
hänsyn till regementets framtida väl vördsamt tillstyrka, att Kalmar regementes
förläggning måtte bestämmas till Kalmar.

Landstingets underdåniga skrifvelse får jag härjämte vördsamt återställa.

Eksjö den 1 november 1909.

Knut Eklundh.

Regementschef.

Ernst Crona.

Afskrift.

H. Arméfördelningen.
Stabsexpeditionen.

Nr 1696

Afd. 1 b.

Utlåtande rörande Kung!
Kalmar regementes förläggning.

EU. C.

Till Konungen.

Sedan Kalmar läns södra landsting hos Eders Kungl. Maj:t gjort underdånig
framställning om förnyad pröfning utaf frågan rörande Kungl. Kalmar regementes
förläggning, framhållande Kalmar stads, enligt landstingets mening, numera
större lämplighet än Eksjö såsom förläggningsort, har Eders Kungl. Maj:t nådigst
infordrat mitt underdåniga utlåtande efter vederbörandes hörande uti ärendet.

Jämte återställande af den nådiga remisshandlingen och öfverlämnande af
chefens för Kungl. Kalmar regemente af mig infordrade yttrande, hvilket i hufvudsak
ansluter sig till landstingets betraktelsesätt, får jag i underdånighet anföra
följande, hvarvid jag i flera hänseenden af lämplighetsskäl måste inskränka mig
till, af sakförståndiga likväl lätt insedda antydningar i stället för att lämna detaljerade
redogörelser.

Landstinget framhåller att ur följande synpunkter vore förändrade förhållanden
särskildt värda beaktande:

1. faran af en kustförläggning;

2. transportsvårigheter i följd af Kalmar—Berga järnvägs smalspårighet;

3. svårigheten för samöfning med artilleri och kavalleri; samt

4. det vid Kalmar föreslagna öfningsfältets otjänlighet.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 68

1. Faran af en kustförläggning.

Såsom ett särskildt skäl, hvarför olägenheterna af att till förläggningsort
välja en kuststad numera icke skulle vara så betydelsefulla som vid tidpunkten
för de tidigare utlåtandenas afgifvande, framhåller landstinget luftseglingens
snabba utveckling och dess väntade stora inflytande på krigföringen, hvaraf
landstinget ock ansett sig kunna draga den slutsatsen, »att en regementsförläggning
inuti landet i jämförelse med en kustförläggning icke i framtiden kommer
att spela någon roll i afseende å tryggande af mobiliseringen».

Ehuru vi ännu veta ganska litet om den roll, som luftskepp och flygmaskiner
komma att spela såsom krigsmedel, torde man likväl med full visshet
kunna säga, att desamma böra blifva minst lika farliga för en kuststad, sådan
som Kalmar, som de skola blifva för en stad i landets inre sådan som Eksjö,
hvarför denna nya faktor inom krigföringen icke torde blifva af något som hälst
inflytande på den föreliggande frågan. Jag anser således, att någon ny synpunkt
i detta hänseende icke tillkommit, utan att de olägenheter, hviika jag uti mitt
underdåniga utlåtande den 19 november 1906 under punkt 1 och 2 framhållit
såsom vidlådande Kalmar stads med omgifningar för fientligheter utsatta läge
gent emot en omedelbart utanför varande allmän segelled, ja äfven under vissa
antaganden från en ej allt för aflägset liggande kuststräcka, alltjämt i lika hög grad
förefinnas. I detta sammanhang vill jag ytterligare betona, att olägenheterna
af en kustförläggning — sådan den skulle arta sig i Kalmar — framträda icke
allenast beträffande personalen, ty personalen skulle i nödfall kunna utrymma
kasärnen och, ehuru olägligt det än vore, förläggas annorstädes i säkerhet, utan
än mera med afseende å förrådshusen med däri inrymda förrådsartiklar, hviika
senare däremot i ett sådant läge sannolikt icke skulle kunna flyttas, hvadan de
ej blott under mobiliseringstiden men också därefter, under krigets fortvara,
måste lämnas åt sitt öde.

Det är för öfrigt en afsevärd skillnad emellan att först sammandraga den
för ett truppförbands mobilisering erforderliga styrkan — förutsatt att man ej
förekommes af fienden, då de i fred uppgjorda planerna och förberedelserna
skulle kullkastas — till en för fientliga företag utsatt kuststad och där under
en viss tid under ständigt hot utföra mobiliseringsarbetet, samt därefter, om
mobiliseringen fått i ro utföras, det på krigsfot försatta truppförbandets eventuella
transport till annat håll, och emellan att ordna de värnpliktiges färder vid mobiliseringens
början på säkra inre vägar till en tryggt belägen mobiliseringsort, som
därjämte i förhållande till olika krigslägen befinner sig centralare inom arméfördelningsområdet.

Efter verkställd mobilisering förblir dessutom i senare fallet, i det längsta
åtminstone, kasernetablissementet, där lämnade förråd af alla slag samt eventuellt
pågående nyformationer m. in. i lugnet, under det att i förra fallet (vid förläggning
vid kusten) allt detta i bästa fall måste stå obegagnadt, men ej osannolikt
i stället af fienden tages i anspråk.

Dessa antydningar torde vara tillräckliga för att motivera min i detta hänseende
förut intagna och allt jämt vidblifna ståndpunkt.

2. Transportsvårigheter i följd af Kalmar—Berga järnvägs smalspårighet.

Utförandet af den tilltänkta normalspåriga järnvägen Säfsjöström—Nässjö

— om den blifver en verklighet — blir otvifvelaktigt af stort värde, bland annat

64 Första Kammarens Tillfälliga TJtshotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

däruti att den kommer att underlätta de värpliktiges samling m. m., men
detta gäller i vida högre grad om samlingen sker till Eksjö än om den
skulle äga rum till Kalmar, ty jämförelsevis få värnpliktiga (de mellan Klafreström
och Säfsjöström samt kring denna linje boende) skulle för samling till
Kalmar kunna draga nytta af den nya järnvägsdelen, under det att järnvägen
Nybro—Nässjö med sammanhängande järnvägssystem i dess helhet skulle komma
att blifva en mycket välkommen och värdefull utfartsväg mot Eksjö för stora
delar af inskrifningsområdets värnpliktiga.

Utan att ingå närmare på järnvägstransportproblemet i (ifrigt, vill jag dock
framhålla huru mycket hällre järnvägsstyrelsen måste både vilja och kunna
ställa den för en större trupptransport erforderliga rullande materielen till förfogande
i det närmare och centralare belägna samt tryggare Eksjö än i Kalmar.

Men äfven om den tilltänkta nya järnvägen skulle komma att undanröja
den olägenhet, som — synnerligen vid mobilisering — anses ligga i Kalmar
stads otjänliga järnvägsförbindelser norr ut, vållar den dock ingen ändring
beträffande vikten af öfriga militära skäl, tagna i stort, som för mig varit och
måste vara särskilt bestämmande i förläggningsfrågan.

3. Svårighetm för samöfning med kavalleri och artilleri.

Landstinget framhåller, att den tilltänkta järnvägsförbindelsen Säfsjöström—
Nässjö skulle komma att för ett infanteriregemente i Kalmar underlätta samöfningen
i fred. Ja, under vissa förutsättningar skulle förhållandena visserligen
bli bättre än om denna järnväg icke komme till stånd. Men denna omständighet
minskar likväl — om man går frågan på lifvet och klargör hvad
samöfning nu för tiden innebär — endast ytterst obetydligt den stora öfverlägsenhet,
hvilken Esjö under nuvarande organisatoriska och förläggningsförhållanden
ur samöfningssynpunkt äger framför Kalmar såsom förläggningsort för
Kung]. Kalmar regemente.

Samverkan mellan de olika truppslagen har blifvit en allt mer och mer
erkänd nödvändighet inom det militära utbildningsarbetet. Denna var under
våra äldre organisationsförhållanden okänd i modern bemärkelse. Den hettes
förekomma under våra större så kallade fältmanövrer, men förtjänade ej ens då
detta namn. Den saknade dessutom då, hvad man nu måste tillmäta den största
betydelse, detaljutbildningens samarbete. Om det vore möjligt, skulle det ur
såväl detalj- som den högre taktiska utbildningens synpunkter vara fördelaktigast
ifall arméfördelningens alla truppförband vore förlagda tillsammans, och
samarbete dem emellan från första stund kunde äga rum. Men eu så koncentrerad
förläggning i grupper kan emellertid af flera skäl ej åstadkommas. Detta
hindrar likväl icke, att man är pliktig. så långt som möjligt tillgodogöra sig
gruppförläggningens fördelar i alla afseenden — ej minst beträffande de ekonomiska,
ehuru dessa ej här komma att närmare utvecklas.

Den omständigheten, att vissa truppförband, på grund af olika förhållanden,
ur samöfningssynpunkt blifvit ogynnsamt ställda, bör väl ej få utgöra något skäl
att öka antalet mindre lyckligt lottade med ytterligare nya. I föreliggande fall
måste ett sådant förfaringssätt dessutom ur andra synpunkter betraktas såsom
oriktigt och bör därför med all makt undvikas.

För arméfördelningens i stort samöfvande är det mycket viktigt att sammandragning
af dess samtliga truppförband till gemensamma öfningar kan ske utan

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

för stora kostnader. Fyllandet af detta kraf främjas också genom valet af Eksjö
till förläggningsort för Kungl. Kalmar regemente, hvarigenom så att säga hela
arméfördelningens tyngdpunkt kommer mera centralt i förhållande till de olika
truppförbandens förläggningsorter, och förflyttningarna till och från gemensamma
öfningar underlättas samt göras billigare.

Det torde här få erinras därom, att, äfven med nuvarande förläggning af
Kungl. Kalmar regemente till det betydligt centralare än Kalmar belägna Hultsfred
och med Kungl. Jönköpings regementes förläggning till Skillingaryd, det icke
vant möjligt, äfven de år (1904 och 1908) då arméfördelningen haft de större
fä 111 j än stöf n i n g sa n slagen, att sammanföra arméfördelningens samtliga truppförband
till gemensamma fältmässiga öfningar. Genom de nådigst beslutade förläggningarna
af de båda Lifgrenadjärregementena till Linköping, Jönköpings regemente
till Jönköping och Kalmar regemente till Eksjö, kommer ofvannämnda olägenhet
att undanröjas och hela arméfördelningens sammandragande till gemensamma
öfningar att möjliggöras. Skulle åter Kalmar regemente komma att förflyttas
i motsatt riktning och ungefär dubbelt aflägsnare från arméfördelningens centralare
trakter än det förut varit förlagdt å sin öfningsplats, så skulle icke allenast
vinsterna i detta hänseende, som beräknas att göras genom Jönköpings och
Kalmar regementens förflyttning närmare centrum, gå förlorade, utan Kalmar regementes
sammanförande med arméfördelningens öfriga trupper än mera försvåras
och om svårigheterna skulle öfvervinnas, måste detta köpas till ett oskäligt
högt pris.

Öfvergående till redogörelse för samöfningsförhållandena under de förberedande
och mindre öfningarna måste jag framhålla hurusom under detaljutbildningen
samöfningen mellan infanteri och kavalleri är viktigast, särskild! för spanings-
och bevakningstjänsten, och att vikten af samöfning med artilleri görlig
gällande så snart man hunnit något längre fram under stridsutbildningen. Det
vore ett stort fel att, där det kunde låta sig göra, icke förlägga infanteri och
kavalleri tillsammans, eller åtminstone så nära hvarandra, att samöfningar så godt
som dagligen kunde anordnas. Erfarenheterna just från samöfning mellan infanterivolontärskolorna
i Eksjö och husarregementets skolor därstädes hafva bland
annat tydligt visat dessa öfningars värde. Nu kan af viktiga skäl kavalleriet
icke förläggas skvadronsvis till samtliga infanteriregementen utan kavalleriregementen
måste i regel hållas tillsammans. Men man måste i stället begagna tillfället
att,, där så ske kan, sammanföra infanteri- och kavalleriregementen och
att i öfning ordna en gruppförläggning så, att äfven samöfningen med andra
truppförband underlättas. Sådan liar planläggningen varit och så kommer att
ske genom Kalmar regementes förläggning till Eksjö, till samma garnison som
Smalands husarregemente redan har och på ej längre afstånd från Jönköping
än att samöfningar i tämlig utsträckning kunna äga rum mellan förläggningsgrupperna
i dessa städer, två infanteriregementen, ett kavalleri- och ett artilleriregemente.

4. Dd vid Kalmar föreslagna öfningsfältets otjänlighet.

Man har att med hänsyn till lämpligheten såsom öfningsfält och öfningsterräng
fästa sig vid å ena sidan det område, som upplåtes till kaserntomt med
derintill liggande exercisplats (handöfningsfält jämte regementets större egentliga
öfningsfält, hvilken grupp här betecknas med A, och å andra sidan den i närheten
Bih. till Riks. Prot. 1910. 9 Sami. 2 Åfä. 1 Band. 17 Haft.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

varande, till öfningsfält visserligen ej upplåtna men med jordinnehafvarnes benägna
medgifvande ofta för öfningar i anspråk tagna, trakten, hvilken betecknas med B.

Hvad då gruppen A beträffar, så torde kaserntomt, med närliggande exercisplats
för sitt ändamål vara ungefär jämngoda vid Kalmar och Eksjö, men
öfningsfältet, sådant som det föreslagits för regementet vid Kalmar, är väsentligt
underlägset det vid Eksjö, ett förhållande, hvilket numera torde vara erkändt
af alla, som haft med ifrågavarande ärende att skaffa. Kalmar stad har också
erbjudit och synes allt fortfarande benägen att erbjuda en ändring uti öfningsfältets
läge och form. Men äfven i händelse af ytterligare förnyadt dylikt anbud,
kan denna omständighet, såsom jag redan i min skrifvelse den 11 januari 1907
tillåtit mig framhålla, icke förändra min uppfattning att Kalmar regemente bör
förläggas till Eksjö.

Rörande grupp B, eller kringliggande trakts lämplighet såsom öfningsterräng,
är densamma mycket olika kring de båda städerna i fråga. Trakten kring Kalmar
erbjuder större skjutfält samt eu visserligen någorlunda omväxlande mest slät
och öppen, stundom småbruten och betäckt mark. Eksjötrakten har däremot
starkt växlande mestadels skogbeväxta ytformer med stora höjdskillnader, i allmänhet
inskränkta men här och där ganska vidsträckta skottvidder och skjutfält.
Den förra trakten lämpar sig för en del större uppgifter, den senare är för ett
infanterigementes allsidiga utbildning af vida större värde än den kring Kalmar.
Öfningstillfällen att röra sig med regementet och dess underafdelningar i mera
kräfvande skogs- och bergsterräng, hvilket för den moderna krigföringen, särskilt
i vårt land, äro så ytterst viktiga, måste af ett i Kalmar förlagdt infanteriregemente
sökas på mycket stora afstånd och måste därför blifva ganska sällsynta
men erbjuda sig i mängd vid Eksjö.

En omständighet, som ytterligare ökar öfningarnas värde vid förläggning till
Eksjö, är de där i allmänhet förekommande friska snövintrarna. Eksjötrakten
är i det hänseendet den fördelaktigaste inom hela II. arméfördelningsområdet.
För icke så synnerligen längesedan förekommo vinteröfningar sällan. Numera
ingå de hos oss gifvetvis i öfningsprogrammen öfver allt, där de kunna utföras.
Utbildningen under alla stadier sker numera så mycket lämpligen ske kan utomhus
under alla årstider och väderleksförhållanden. Man måste lära sig att sköta
sig under dem alla. Det vore en stor uraktlåtelse att afstå från ofvannämnda
fördelar, som där särskild! erbjudas.

En annan omständighet, som måhända ej nog beaktas, är att, till följd af
kustförläggningen och särskild! kuststräckans kring Kalmar bildning, öfningsterrängen
där under grupp B endast kan sökas inom en sektor af högst omkring
150° under det till motsvarande grupp kring Eksjö kan inräknas stadens hela
omkrets.

Med anledning af landstingets anförande hurusom vid vissa angifna öfningar
under de senare åren »man allmänt konstaterat ortens ovanliga lämplighet
för militära öfningar», anser jag mig böra framhålla, att jag finner de sålunda
uttalade omdömena icke så litet öfverdrifna, men att, äfven om de vore träffande,
sådant ingalunda kan betraktas såsom ett bevis för Kalmar stads särskilda lämplighet
såsom förläggningsort.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17. 67

Då, såvidt jag kunnat finna, inga nya skäl förebragts, som på något sätt
böra kunna rubba grunden för Eders Kung], Maj:ts tidigare afgörande i denna
förläggningsfråga, då särskildt intet vägande militärt skäl talar för att under
arméns nuvarande organisation och indelning välja Kalmar i stället för Eksjö till
förläggningsort för Kungl. Kalmar regemente, men väl många sådana skäl af
största betydelse verka i motsatt riktning, då icke blott smärre åtgärder af förberedande
art för själfva kasernetablissementets i Eksjö uppförande vidtagits,
utan sagda stad också redan gjort betydande uppoffringar genom upplåtande åt
kronan af staden förut tillhörig och för ändamålet inköpt samt exproprierad
mark och då jag icke tror, att vare sig statsekonomiska förluster — snarare motsatsen
— eller sociala olägenheter af större betydelse, än som alltid från truppförbands
förläggningsorter aflägsnare boende värnpliktiga måste vidkännas, skulle
yppa sig om Eksjö bibehålies såsom förläggningsort, så anser jag mig pliktig att
i underdånighet bestämdt afstyrka en ändring af Eders Kungl. Maj:ts redan i
frågan fattade nådiga beslut.

Linköping den 8 november 1909.

Underdånigst:

Gustaf Uggla,

Arméfördelningschef.

I. Nauckhoff.

Afskrift.

Bil. D.

Till Konungen.

Sedan arméns kasernbyggnadsnämnd i skrifvelse den 9 november 1909
blifvit ålagd att afgifva underdånigt utlåtande angående Kalmar regementes förläggning,
får nämnden, efter att hafva tagit del af de yttranden i ärendet, som
afgifvits af Kalmar läns södra landsting, chefen för Kalmar regemente och chefen
för andra arméfördelningen, härmed i underdånighet anföra följande:

Sedan de militära och allmänt sociala frågor, som sammanhänga med regementets
förläggning, blifvit på ett lika uttömmande som öfvertygande sätt behandlade
af fördelningsohefen i hans ofvan åberopade skrifvelse, har nämnden
naturligtvis icke ansett sig böra i något afseende beröra hithörande spörsmål,
som ju kunna anses ligga helt och hållet utom dess omdömesfär.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Nämnden har ock fattat sin uppgift i detta fall vara att söka ur byggnadsteknisk
och ekonomisk synpunkt taga det för regementets kasernetablissement
föreslagna läget vid Eksjö uti närmare skärskådande samt att efter denna
granskning framhålla de fördelar och eventuella olägenheter, den valda platsen
ur dessa synpunkter kan anses äga.

Hvad först beträffar kaserntomtens läge i förhållande till staden, så synes
detta vara särdeles gynnsamt, då etablissementet, förlagdt på ett jämförelsevis
fritt och Öppet område, blir beläget uti stadens omedelbara närhet med de bästa
kommunikationer medelst goda hufvudgator såväl till hufvudbyggnaderna som
ock till ekonomiafdelningen.

För underofficersfamiljerna och deras barn blir afståndet till stadens salutorg
och skolor ganska ringa, så att denna ofta nog mindre väl tillgodosedda
fråga här kan få en gynnsam lösning.

Själfva kaserntomten har ett sundt och friskt läge, med god byggnadsgrund,
så att densamma lämpar sig väl för bebyggande. Då marken består af
delvis berg och delvis fast och bärigt grus samt å ett mindre område är af
lösare beskaffenhet, komma grundläggningskostnaderna här att ställa sig relativt
gynnsamma.

På den öppna platå, som finnes å tomtens västra del och hvilken innehåller
en areal af 6 å 7 hektar, kunna etablissementets olika byggnader förläggas uti
de rätta väderstrecken samt få ett gynnsamt läge i förhållande till hvarandra
med små planteringskostnader.

Uti kaserntomtens omedelbara närhet på dess norra och östra sidor finnes
kuperad skogbevuxen terräng, som bildar en ur utseendesynpunkt mycket gynnsam
omgifning till anläggningen.

A de öfriga båda sidorna af tomten — i söder och väster — finnas rätt
stora öppna platser, som delvis äro trädbevuxna och delvis i närmaste framtiden
skola planteras med träd.

Ett litet område af kaserntomtens sydvästra del gränsar intill bebyggda
stadskvarter, men som här en gata af minst 85 meters bredd kan utläggas,
synes denna anordning blifva tillfredsställande.

Som enligt det af Eders Kungl. Maj:t och Kronan med staden upprättade
kontrakt etablissementet kan förses med godt dricksvatten, elektrisk belysning
till — som det vill synas — skäligt pris kan erhållas, afloppsledningar få framdragas
med minsta kostnad till stadens ledningsnät samt staden ämnar anlägga
lämpligt ordnade gator från dess centralare delar fram till kaserntomten, så
synas alla dessa förhållanden vara ordnade på ett särdeles tillfredsställande sätt.

Byggnadskostnaderna på platsen synas emellertid vara något högre än å
en de! orter i närheten, beroende därpå att de flesta byggnadsmaterialier, såsom
tegel, kalksten, cement, järnbalkar, virke in. m. måste forslas längre väg
på hjulaxel och icke kunna erhållas direkt sjöledes.

Af hvad nämnden sålunda anförts synes framgå, att den valda byggnadsplatsen
för ett kasernetablissement invid staden Eksjö ur de synpunkter, som
här ofvan framhållits, måste anses vara i allo gynnsam, likväl med undantag för
byggnadskostnaderna, hviika genom platsens något aflägsna läge från vattenkommunikationer
antagligen komma att hålla sig något högre, än å andra i
detta afseende bättre belägna orter i närheten, ehuru det är att hoppas, att

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

en blifvande konkurrens kan komma att i någon mån bidraga till ett minskande
af byggnadskostnaderna.

Den remitterade handlingen varder härmed återställd.

Underdånigst:

P. Ax. Lindahl.

A. E. Magnusson. Frithiof Dahl.

Gunnar Åkerman.

Stockholm den 13 januari 1910.

Afskrift.

Bil. E.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 19 sistlidne januari
anbefallt arméförvaltningens fortifikationsdepartement att afgifva underdånigt
utlåtande öfver Kalmar läns södra landstings underdåniga skrifvelse angående
ändring af nådiga beslutet om Kalmar regementes blifvande förläggning, får
fortifikationsdepartementet, med remisshandlingens återställande, i underdånighet
anföra följande.

I likhet med arméns kasernbyggnadsnämnd anser sig fortifikationsdepartementet
ej böra yttra sig öfver de militära skälen för och emot en ändring af
den redan beslutade förläggningen af Kalmar regemente till Eksjö, och detta så
mycket mindre, som departementet ej skulle hafva något att tillägga till hvad
chefen för andra arméfördelningen i såväl detta som allmänt socialt afseende i
sitt underdåniga yttrande framhållit.

Hvad åter angår frågans tekniska sida, så anser sig departementet, då tal
är om den af kasernbyggnadskommissionen inom andra arméfördelningen föreslagna
marken, kunna instämma uti hvad arméns kasernbyggnadsnämnd anfört.
Nu har emellertid under hand framställts förslag om annan förläggnings- och
öfningsplats för regementet vid Kalmar, nämligen helt och hållet nordväst och
väster om staden, hvarvid emellertid kaserntomten och största delen af öfningsfältet
skulle tagas af Skälby kungsladugårds bättre mark, medan endast den
mindre västliga delen af fältet, mellan Skälbymarken och S:t Törneby, skulle
af staden ställas till förfogande. Detta nya öfningsfält blefve visserligen i alla
afseenden bättre, än det af kasernbyggnadskommissionen föreslagna, hvarjämte
kaserntomten fortfarande vore lämplig såsom byggnadsplats; men äfven detta
fält skulle genomskäras af 3 stycken järnvägar, hvarjämte mot byggnadsplatsen,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

soin ligger ganska långt ifrån såväl staden som vattnet, kan anmärkas, att avloppsledningarna
från densamma komme att blifva långa och dyrbara, hvartill
kommer att någon lämplig skjutbana svårligen kunde anordnas inom fältet, åtminstone
ej med mindre detta af banan tudelades, utan finge densamma utan
tvifvel anläggas å stadens mark söder om Emmaboda-järnvägen och landsvägen.
Slutligen torde den af kasernbyggnadskommissionen till endast 3,000 kronor beräknade
minskningen af arrendet för Skälby komma att blifva väsentligen högre,
om största delen af det nya öfningsfältet skulle tagas från denna egendom, hvarvid
mer än hälften af dess öppna jord i så fall måste tagas i anspråk.

Ehuruväl sålunda det nu föreslagna öfningsfältet gifvetvis blefve bättre, än
det tidigare ifrågasatta, synes det dock ej blifva bättre, än öfningsfältet vid Eksjö,
men val förorsaka kronan större kostnad.

Hvad beträffar den ekonomiska synpunkten, så anser arméns kasernbyggnadsnämnd,
att byggnadskostnaderna i Eksjö skulle komma att blifva högre än
i Kalmar, beroende på Eksjös aflägsna läge från vatten kommunikationeroch
äfven kasernbyggnadskommissionen beräknar byggnadskostnaderna i Eksjö 15,000
kronor högre än i Kalmar, men detta under förutsättning att arrendenedsättningen
ej komme att uppgå till mer än 3,000 kronor per år. Blefve den högre,
kanske 7,000 å 8,000 kronor, skulle kostnaden för förläggningen till Kalmar också
blifva större än för förläggningen till Eksjö. För öfrigt synes det fortifikationsdepartementet,
som om man kunde ha grundad anledning att antaga, det delvis
billigare arbetspriser i Eksjö skulle komma att uppväga de till följd af brist på
vattenkommunikationer förorsakade högre materialkostnaderna därstädes.

Slutligen har fortifikationsdepartementet att yttra sig öfver den rättsliga
delen af frågan om förändrad förläggning och vill därvid erinra om, att departementet
i enlighet med bestämmelserna i nådiga brefvet den 25 maj 1907 redan
den 12 juni samma år afslutat fullgiltig! kontrakt med staden Eksjö angående
Kalmar regementes ditförläggande, hvadan denna stad obestridligen har rätt att
fordra, att kronan i likhet med staden uppfyller sina genom nämnda kontrakt
åtagna förbindelser. Då någon utsikt icke lär förefinnas att genom öfverenskommelse
med staden få det afslutna kontraktet upphäfdt, åtminstone ej utan
att en mycket hög penningersättning beredes staden, men sannolikt icke ens på
sådant villkor, så måste ju kronan, om förändrad förläggning af regementet
skulle beslutas, i och med detsamma begå ett aftalsbrott. Det synes emellertid
departementet som om ett sådant tillvägagångssätt icke vore kronan värdigt.

På grund af hvad sålunda anförts finner sig arméförvaltningens fortifikationsdepartement
böra afstyrka den af Kalmar läns södra landsting ifrågasatta förändrade
förläggningen för Kalmar regemente.

Stockholm den 26 januari 1910.

M. Morton.

Underdånigst
L. W:son Munthe.

Axel Göransson.

Första Kammarens Olifälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 17.

Afskrift. Bil. F.

Generalstaben.

Nr 204.

Till Konungen.

Då jag icke finner, att Kalmar läns landsting anfört några synpunkter ägnade
att förändra min uti skrifvelse den 7 december 1907 nr 5, uttryckta uppfattning
beträffande kungl. Kalmar regementes förläggning, får jag, under instämmande
i hufvudsak uti hvad chefen för II arméfördelningen samt kungl. arméförvaltningens
fortifikationsdepartement nu uti ärendet i fråga anfört, i underdånighet
hemställa, att landstingets framställning icke måtte till någon Eders
Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1910.

Underdånigst
K. G. Bildt,

chef för Generalstaben.

A. Lyström.

Med detta betänkande följer på därom gjord anhållan till utdelning till kammarens
ledamöter en karta öfver Kalmar regementes inskrifningsområde.