Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utledande N:o 11 (Utlåtande 1891:Tfu111 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utledande N:o 11.

1H.0 11.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1891, kl. 1 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5,
i anledning af väckt motion om ändring i sättet för
utbetalning af den ersättning af statsmedel, som utgår
till egare af vissa skattefrälsehemman.

Sedan Riksdagen enligt skrifvelse den 5 juli 1887 medgifvit egare af
skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta icke blifvit till statsverket inlöst,
rätt till ersättning af statsmedel med BO procent af räntan, har Kongl.
Maj:t genom nådig kungörelse den 3 februari 1888 förordnat som följer:

»§ 1. Egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta, ehuru varande
af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen den 11
september 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som
innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till
skattesåld kronoegendom, icke blifvit af statsverket inlöst, må från och med
1888 af statsmedel erhålla ersättning med trettio procent af denna ränta,
om den med penningar utgjorts eller, om den utgått helt och hållet eller
till någon del i persedlar, af värdet å densamma efter årsmarkegångspris,
med iakttagande likväl att det belopp, som ersättes, icke får öfverstiga trettio
procent af värdet efter samma pris å räntan, sådan den blifvit kronan
afhänd.

§ 2. För utbekommande af denna ersättning skall hemmansegaren till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet aflemna, jemte skriftlig anmälan,
vederbörligt qvitto å den guldna räntan, tillika utvisande huru denna utgjorts.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.

Derest kammarkollegium redan yttrat sig om räntans egenskap af
skattefrälseränta och dess kronan afhända belopp i penningar och persedlar,
eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande af under händer varande statsmedel
under titel: Förskott att hos Riksdagen anmälas till ersättande, till hemmansegaren
anordna den honom tillkommande ersättning; börande i motsatt
fall Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfversända de aflemnade handlingarna
till kollegium för meddelande af sådant yttrande; hvarefter, och sedan kollegii
yttrande till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ankommit, med anordning
af ersättningen på nämnda sätt förfares».

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:r 35) har nu herr
Per Gustaf Petersson i Brystorp föreslagit, att, enär den i 2 § af kongl. kungörelsen
föreskrifna ansökan hos konungens befallningshafvande om utbekommande
af ifrågavarande ersättning för räntegifvaren medförde så stora kostnader,
att dessa stundom kunde uppgå till ersättningens hela belopp, men, sedan
numera den i samma § omförmälda utredning rörande räntans egenskap af skattefrälseränta
och dess kronan afhända belopp i penningar och persedlar allmänneligen
blifvit verkstäld, ett för räntegifvaren beqvämare sätt för ersättningens
utbetalning syntes kunna anordnas, » Riksdagen numera måtte bevilja,
det egare till skattefrälsehemman hädanefter blifva berättigade att, mot
aflemnande af det qvitto, som på skattefrälseräntans betalande erhållits från
vederbörande egare, af kronofogden vid kronouppbörden utbekomma den hittills
bestämda och möjligen blifvande ersättningen från staten till ifrågavarande
räntor».

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott har i anledning af motionen
anfört och föreslagit följande:

»Under den tid, som förflutit sedan ofvan anmärkta kungörelse utfärdades,
lärer sådan utredning om räntans egenskap af skattefrälseränta m. m.,
som föreskrifves i kungörelsen, blifvit verkstäld beträffande flertalet af de
skattefrälsehemman, hvilkas ränta ej blifvit af statsverket inlöst. I de fall,
då en dylik utredning redan skett, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i orten kännedom om beloppet och beskaffenheten af den skattefrälseränta,
som från hvart skattefrälsehemman utgår till enskild egare af räntan. Lika
med motionären hyser utskottet den mening, att — till afhjelpande af den
olägenhet och kostnad, som förorsakas egare af skattefrälsehemman derigenom
att han, enligt nu gällande bestämmelser, i allmänhet icke torde kunna
undgå att, för erhållande af beviljad ersättning af statsmedel, hänvända sig
antingen personligen eller genom ombud till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
— bestämmelser torde kunna och böra meddelas, genom hvilka

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande få sig ålagdt att för hvart skattefrälsehemman,
rörande hvilket skattefrälseräntans belopp och beskaffenhet är
känd, årligen uträkna värdet i penningar af skattefrälseräntan och meddela
en dylik uträkning åt kronofogden i orten, samt denne få befogenhet att
till egare af dylikt skattefrälsehemman utbetala den ersättning af statsmedel,
dertill hemmansegaren är berättigad. Grenom bestämmelser i nämnda syfte
blefve förfaringssättet rörande ifrågavarande ersättnings uträkning och utbetalning
lika med det, som genom kongl. kungörelserna den 5 oktober 1871
och den 2 april 1886 är föreskrifvet angående grundräntor och kronotionde
m. m.

Då det emellertid ej lärer tillkomma Riksdagen att besluta dylika bestämmelser,
får utskottet hemställa,

att herr P. Gr. Peterssons förevarande motion måtte på det sätt bifallas,
att kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t behagade taga under ompröfning, huru
vida icke ofvan omförmälda kungörelse den 3 februari 1888 må kunna
ändras så, att egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta blifvit
till beskaffenheten utredd, men ännu ej af statsverket inlöst, må ega att
jemväl af vederbörande kronofogde vid kronouppbördsstämma uppbära den
hemmansegaren tillkommande ersättning af statsmedel.»

Vid föredragning af detta utlåtande har Andra Kammaren bifallit utskottets
hemställan, hvarefter Andra Kammarens beslut, jemlikt § 63 mom.
3 riksdagsordningen, blifvit genom utdrag af protokollet delgifvet Första
Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt första tillfälliga utskott; och får
utskottet på de af Andra Kammarens tillfälliga utskott anförda skäl hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
beslut.

Stockholm den 21 april 1891.

På utskottets vägnar:

L. W. Lothigius.

Stockholcö, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1891.