Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o il) Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1891:Tfu38 Första kammaren tfu3)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o il) Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ant. till Eiksd. kansli den 17 april 1891, kl. 2 e. m

Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, ''med,
anledning af väckt motion rörande folkskolelärares rätt
att till skolrådet afgifva yttranden i pedagogiska frågor.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt och till kammarens första
tillfälliga utskott remitterad motion (n:o 58) har herr A. Th. Pettersson
i Österhaninge framhållit de många och för folkskolans framgångsrika
verksamhet vigtiga åligganden, livilka tillkomma skolrådet. Det har —
yttrar motionären — i allmänhet att tillse, det skolan fullgör sin pligt
att vara familjen, staten och kyrkan behjelplig i arbetet på det uppväxande
slägtets uppfostran, och i dess nuvarande sammansättning bör
man ock hafva en säkerhet för, att dessa olika samfunds intressen blifva
tillgodosedda på ett sätt, som leder till det helas fromma och sunda
utveckling.

Men — fortsätter motionären — för att kunna tillfredsställande
fullgöra detta vigtiga värf kräfves i åtskilliga fall fackkunskap. Så har
t. ex. skolrådet att uppgöra förslag till reglemente för skolorna, upprätta
läroplan, fastställa läsordning, bestämma läroböcker, föreskrifva lärotider
samt meddela nödiga föreskrifter om ordning och tukt. Om man
också har rättighet att förutsätta, det skolrådets ordförande eger och att
eu eller annan af dess ledamöter kan ega härför tillräcklig sakkännedom,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 8) Utlåtande N:o 8. 9

så kan man å andra sidan ej frånkänna lärarne sjelfva en sådan, hvartill
kommer, att de bäst äro bekanta med de förhållanden, hvarunder
deras respektiva skolor arbeta, och böra i första hand få ögonen öppna
för der förefintliga brister.

I många skoldistrikt underlåta väl icke heller skolråden att rådföra
sig med lärarepersonalen härutinnan, men icke alltid och allestädes
torde detta ske, hvarför det synes motionären lämpligt att genom eu
särskild föreskrift bereddes alla skoldistrikten i landet tillfälle att draga
nytta af all den fackkunskap, som till äfventyra står hvart och ett till
buds, och dymedelst skolan utöfva den välsignelserika verksamhet
ibland vårt folk, som man har rätt att fordra i ersättning för de stora
uppoffringar, som göras för densamma af såväl staten som den enskilde
samhällsmedlemmen.

På grund häraf föreslår motionären, »att Riksdagen behagade till
Kongl. Maj:t ingå med underdånig skrifvelse, att Kongl. Maj:t täcktes
för Riksdagen framlägga förslag derom, att skolråden skola vara förpligtande
att lemna den lärare eller lärarinna, som förestår en skola, tillfälle
att yttra sig i skolan vidkommande pedagogiska frågor, och att eu
sådan lärare eller lärarinna må ega rätt att till skolrådet gorå hemställan
i dylika ärenden.»

Andra Kammarens första tillfälliga utskott har i anledning af
motionen anfört:

»Bestämmelserna angående skolrådets sammansättning, åligganden
in. m. äro att söka dels i kyrkostämmoförordningen, dels i folkskolestadgan.

1 fråga om skolrådets sammansättning föreskrifver, som bekant,
23 § kyrkostämmoförordningen, att kyrkoherden eller den hans embete
förestår skall vara ordförande. Till ledamöter i skolrådet eger församlingen
å kyrkostämma utse »lämpligt antal för nit om skolväsendet
kända män eller qvinnor», dock att, om qvinna väljes till skolrådsmedlem,
hon när som helst eger afsåga sig uppdraget.

Enligt § 24 af nyssnämnda förordning kunna personer, tillhörande
följande kategorier, icke vara ledamöter i skolrådet: 1) den, som är
oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut;
2) den, som icke uppnått 25 års ålder; 3) den, som icke råder öfver sig
och sitt gods; 4) den, som afträdt all sin egendom till borgenärer och
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Höft. 2

10 Forsla Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 3) Utlåtande N:o 8.

icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han är fri från deras kraf;

5) den, som är tilltalad för nesligt brott eller stäld under framtiden;

6) den, som genom domstols beslut förklarats förlustig medborgerligt
förtroende eller ovärdig att inför rätta föra annans talan; 7) kyrkoförsamlingens
redovisningsskyldige och aflönade betjente.

Här och hvar har man, som bekant, velat tolka uttrycket »kyrkoförsamlingens
redovisningsskyldige och aflönade betjente)) så, att derunder
äfven skulle inbegripas folkskolelärare. Genom Kongl. Maj:ts utslag
af den 19 december 1890 har emellertid förklarats, att förevarande
stadgande icke eger tillämplighet på folkskolelärare, »hvilken hvarken
på grund af den honom såsom folkskolelärare åliggande vård om skolans
undervisningsmateriel och öfriga inventarier eller eljest, så vidt
visadt blifvit, har sådan redovisningsskyldighet, som i nämnda stadgande
afses».

Något hinder för församling att välja folkskolelärare till medlem af
skolrådet finnes således icke, och enligt hvad utskottet har sig bekant
hafva äfven omkring 200 af rikets 2,374 skoldistrikt begagnat sig af
detta sätt att draga nytta af den fackkunskap läraren kan besitta. Det
är emellertid att märka, dels att åtskilliga församlingar anse det oegentligt,
att folkskolelärare insattes i skolrådet med full beslutanderätt i alla
der förekommande ärenden, och derför ej begagna sig af den medgifna
rättigheten att invälja läraren i skolrådet, dels att ett rätt stort antal
folkskolelärare icke äro valbara till ledamöter i skolrådet. Det senare
gäller de 1,400 å 1,500 folkskolelärare, som tillika äro klockare och på
grund häraf äro att hänföra till kategorien »kyrkobetjent^».

För skolrådets åligganden redogöres i folkskolestadgan. Dessa
åligganden äro enligt den sammanställning, som gjorts i den af kanslirådet
Wilh. Beskow utgifna folkskolematrikeln, till antalet icke mindre
än 64, deraf dock 8 tillkomma ensamt ordföranden.

Men skolrådets göromål äro ej blott många till antalet: de äro
äfven af eu särdeles magtpåliggande beskaffenhet. Med hänsyn till
sin natur kunna de lämpligen indelas i ekonomiska, juridiska och
pedagogiska.

Till de ekonomiska bestyren hör:

att upprätta förslag till utgifts- och inkomststat för skolväsendet;

att reqvirera statsbidrag;

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8.

att verkställa utbetalningar;

att anskaffa hvad som kräfves för skolornas yttre utrustning m. m.
Då skolrådet begagnar sig af sin magt att varna och afsätta
lärare, utöfvar det ett juridiskt åliggande.

De allra flesta af skolrådets bestyr äro emellertid af pedagogisk
natur. Dit hör:

att uppgöra bestämmelser om skolväsendets allmänna anordning
inom distriktet;

att bestämma lärometoder och läroböcker;
att upprätta läroplan och lärokurs för hvarje skola;
att bestämma lärotider;
att fastställa läsordning;

att uppgöra bestämmelser om rote- och klassindelning;

att lemna föreskrifter om undervisning, ordning och tukt m. m.;

att uppgöra förslag till skolreglemente;

att fastställa formulär för skolans bokföring;

att föreslå lämpliga skollokaler och undervisningsmateriel;

att anskaffa dugliga lärarekrafter samt bedöma och öfvervaka deras

arbete;

att besluta rörande barns befrielse från skolgång;

att anställa afgångspröfning med de barn, som vilja afgå från skolan;

in. m., m. m.

I fråga om samtliga dessa och många andra angelägenheter har
läraren icke någon som helst befogenhet. Det enda inflytande, som
genom folkskolestadgan tillförsäkrats honom, är att uppgöra förslag till
läsordning. Skolrådet kan deremot fatta beslut rörande lärometoder,
läroplan, lärokurser, skolreglemente, läroböcker, skolbokföring in. in.
utan att hafva på minsta sätt inhemtat lärarepersonalens mening.

Med hänsyn till de förhållanden, som rådde, då 1842 års folkskolestadga
tillkom, var det mycket naturligt, att man stälde folskoleläraren
utanför allt inflytande ifråga om folkskolans pedagogiska ledning.
Sedan dess hafva emellertid förhållandena betydligt förändrats. Den
utbildning, folkskolelärare!! numera erhåller, är sådan, att behörigt inflytande
på folkskolans pedagogiska angelägenheter både kan och bör
tillförsäkras honom;»

hvarjemte utskottet, med anmärkning att i utlandet på de allra flesta

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8.

ställen, särskildt då nya skollagar tillkommit under de senaste 20 å 25
åren, lärarens medinflytande på folkskolans ledning blifvit erkänd genom
lagstiftningen, meddelat några exempel på huru saken ordnats i åtskilliga
med Sverige likstälda länder, till upplysning hvarom här må
meddelas följande, endast några af dessa länder afseende utdrag af utskottets
utlåtande:

i>Norge. Folkskolelagen för landsbygden af den 26 juni 1889 bestämmer
följande: I hvarje »herred» (landtkommun) skall finnas eu skolstyrelse,
bestående af a) kyrkoherden eller komministern, b) »formandskabets»
ordförande (kommunalnämndsordföranden), c) en ordinarie lärare
eller lärarinna, vald för två år af folkskolans lärare och lärarinnor,
d) så många af kommunalstyrelsen valda medlemmar, som denna sjelf
bestämmer, e) egare af verk eller bruk, som bekostar egen folkskola
(när frågor förekomma om denna skolas angelägenheter).

Kommunens samtliga lärare och lärarinnor hafva att två gånger
årligen sammanträda med skolstyrelsen för öfverläggning om skolans
verksamhet, tillstånd och medlen för främjandet af dess mål.

I folkskolelagen för städerna, äfvenledes af den 26 juni 1889, bestämmes:
Samtliga vid en stads folkskolor anstälda lärare och lärarinnor
bilda ett undervisningsråd för gemensam öfverläggning om skolornas
angelägenheter. Finnes skolinspektör anstäld, är han medlem af
undervisningsrådet och dess ordförande. I annat fall utnämner skolstyrelsen
en medlem af undervisningsrådet till ordförande.

Undervisningsrådet skall af skolstyrelsen höras i hvarje angelägenhet,
som rör a) folkskolans allmänna anordning, b) allmänna bestämmelser
om ordning och tukt, c) läroböcker och undervisningsplan. Undervisningsrådet
är förpligtadt att på skolstyrelsens begäran yttra sig rörande
en hvar skolfråga.

I hvarje stad skall finnas en skolstyrelse, bestående af a) en ordinarie
prestman för hvarje församling, dock högst tre, b) en medlem
af »formandskabet» (kommunalstyrelsen), c) så många af stadsfullmägtige
valda medlemmar, som dessa sjelfva bestämma. En medlem af magistraten
äfvensom undervisningsrådets ordförande deltaga i skolstyrelsens
förhandlingar, dock utan rösträtt.

Finland. Genom folkskoleförordningen af den 11 maj 1866 är
föreskrifvet: I hvarje stad och hvarje kommun på landet, der högre folkskola
finnes [med »högre folkskola» menas folkskoleafdelningen för åldern
11—14 år; lägre folkskolan omfattar åldern 6—10 år] väljes en skoldirektion,
bestående af fyra till sex välbetrodda, om folkundervisningen
nitälskande män. I sådan direktion ege ock den lärare, som af samtliga

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8.

lärare och lärarinnor inom skoldistriktet i stad årligen dertill väljes, äfvensom
föreståndare, eller föreståndarinna för högre folkskola på landet, säte
och ‘stämma i alla de mål och ärenden, hvilka icke honom eller henne
personligen angå. Lärare kan ej väljas till ordförande i skoldirektionen,
men väl till sekreterare.»

Härefter fortsätter utskottet sålunda:

»Det önskningsmål, för hvilket motionären gjort sig till tolk, är
sålunda, enligt hvad framgår af förestående redogörelse, genomfördt i
flertalet europeiska stater med nyare skolförfattningar, ja, man har på
de flesta ställen gått ännu längre än hvad motionären ifrågasätter och
ej blott gifvit läraren yttranderätt, utan äfven beslutanderätt. Några
olägenheter af en dylik anordning hafva, så vidt utskottet har sig bekant,
icke försports. Tvärt om synes man hafva funnit densamma särdeles
fördelaktig. Så yttrar en norsk författare i »Tidskrift för tolkundervisningen»
år 1884 — ty i Norge tillförsäkrades läraren säte i skolrådet
redan genom folkskolelagen af den 16 maj 1860 — följande:

»Att det i de lokala skolstyrelserna lemnats tillträde åt eu af
kommunens lärare, är ett lojalt erkännande af dessas betydelse och
rätt att hafva en stämma med i styrelsen af skolans angelägenheter.
Denna anordning har visat sig mycket ändamålsenlig-t)

Samma önskningsmål har äfven särskildt under det senaste årtiondet
vid flera tillfällen framträdt inom den svenska skolverlden.

Redan år 1881 uttalade Sveriges allmänna folkskolelärareförening
den åsigten,

att skolläraren bör genom lag tillförsäkras rättighet att deltaga i
skolrådets förhandlingar, men i besluten endast för så vidt han är ledamot
af skolrådet, och

att, då i en församling finnas flere lärare, dessa må ega rätt att
bland sig utse en, som i skolrådet representerar corpsen.

Vid det år 1888 hållna tionde allmänna svenska folkskoleläraremötet,
som räknade 1,735 deltagare, behandlades frågan om folkskolans
lokalstyrelse. Dervid framhölls, att folkskolestadgan — som kräfver åt
skolrådet hufvudsakligen sådant arbete, som förutsätter pedagogisk tackbildning
och lärareerfarenhet — dock försmår att tillgodogöra lokalstyrelsen
lärarens pedagogiska insigter och erfarenhet, enär den icke
föreskrifvit något samarbete mellan lokalstyrelse och lärare.

Efter eu längre diskussion, derunder både lärare och skolråd sordförande
uppträdde, gjordes följande uttalande:

1. Skolans lokalstyrelse bör förpligtas att infordra lärarens utlåtande
i alla angelägenheter, som röra den skola, der han arbetar.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:u 8.

2. I hvarje lokalstyrelse bör minst en af skoldistriktets lärare
ega säte och stämma.

Den af seminarierektoru C. Kastman med statsunderstöd utgifna
»Tidskrift för folkundervisningen» har yttrat sig i samma retning: »Yi
hålla före, att tiden nu är inne, för att skolan måtte blifva representerad
i dess lokalstyrelse.»

Äfven utskottet är af den mening, att tiden nu kan anses vara
inne att genom bestämda föreskrifter söka åstadkomma ett samarbete
mellan skolrådet och lärarepersonalen vid skolväsendets anordning in. in.
Utskottet vill dervid erinra, att den princip, som motionären önskar få
genomförd på folkskolans område, icke är någon nyhet ens för vårt
land. Vid de allmänna läroverken hafva nemligen lärarekollegierna eu
ännu större befogenhet än hvad här blifvit ifrågasatt för folkskolans
lärarepersonal.

Vid införandet af eu dylik anordning på folkskolans område i
vårt land är det emellertid af vigt, att redan från början tydliga bestämmelser
affattas beträffande dels Itvilka, frågor, som skola på detta
sätt blifva föremål för lärarepersonalens yttrande, dels hvilka lärare,
som skola yttra sig, och dels slutligen sättet för yttrandenas afgifvande.

Hvad först angår föremålet för lärarepersonalens yttrande, så har
motionären i korthet angifvit detta genom uttrycket »pedagogiska frågor».
Hvilka som dermed afses torde böra närmare bestämmas, så att
ej här vid lag olika tolkningar komma att göra sig gällande. Utskottet
föreställer sig, att det skulle vara lämpligt, om lärarepersonalen på ett
eller annat sätt bereddes tillfälle att yttra sig rörande samtliga de bär
ofvan å sid. 10, 11 uppräknade pedagogiska åligganden, som tillkomma
skolrådet, äfvensom med de uppräknade likartade frågor, dock naturligtvis
med undantag för det åliggande, som gäller anskaffandet af
lärarekrafter samt bedömandet och öfvervakandet af lärarnes arbete.
Begreppet »pedagogiska frågor» skulle alltså, i korthet sagdt, omfatta
ärenden, som angå skolväsendets allmänna anordning samt röra tukt
och undervisning i skolan.

Beträffande sedan frågan om hvilka lärare, som skulle ega yttra
sig, har motionären föreslagit, att denna rätt skulle tillkomma hvarje
»lärare eller lärarinna, som förestår en skola». På en del ställen —

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 3) Utlåtande Ko 8.

särskild! å landsbygden — skulle sålunda dylik yttranderätt komma
att utsträckas äfven till småskolelärarinnorna, deraf rätt många ännu
äro oexaminerade, under det på andra ställen — nemligen der särskilda
inspektörer eller förste lärare äro anstälda — till och med den äldste
och mest erfarne ordinarie folkskolelärare skulle kunna komma att frånkännas
en dylik rätt. En så ojemn fördelning kan ej gerna vara lämplig,
utan höra väl de lärare, som äro med hvarandra likstälda, hafva
så vidt möjligt samma befogenhet.

Af flera skäl, såväl reella som praktiska, anser utskottet, att
den ifrågasatta befogenheten bör begränsas till ordinarie folkskolelärare
och folkskolelärarinnor, men att också alla, som tillhöra denna kategori,
höra på ett eller annat sätt få yttra sig i de omordade pedagogiska
frågorna.

Hvad slutligen angår sättet för yttrandenas afgifvande, kunna
naturligtvis flera olika anordningar tänkas. Här kan uppstå fråga,
huruvida yttrandena skola afgifvas direkt till skolrådet eller indirekt,
om i förstnämnda fall samtliga lärare skola hafva tillträde till skolrådet
eller blott några. Såsom framgår af redogörelsen för förhållandena i
utlandet har saken i olika land ordnats på mycket olika sätt. I allmänhet
synes emellertid den princip vara genomförd, att i skoldistrikt
med ett fåtal lärare (en eller två, undantagsvis tre) dessa hafva utan
vidare rätt att deltaga i skolrådets förhandlingar. I skoldistrikt med
flera lärare har man anordnat ett representantskap, bestående af vare
sig förste läraren (eller den äldste läraren) eller ett af lärarepersonalen
för viss tid valdt ombud, eller bådadera. På en del ställen, såsom i
Norges städer, har lärarepersonalen att yttra sig såväl genom ombud
som ock samfäldt på så sätt, att lärarepersonalen bildar ett undervisningsråd,
som alltid skall höras i vissa frågor.

Då det i frågans nuvarande skede icke kan vara lämpligt, att
Riksdagen uttalar sig rörande dylika detaljbestämmelser, har utskottet
icke ansett det nödigt att framlägga något bestämdt förslag rörande
sättet för yttrandenas afgifvande. Utskottet är nemligen förvissadt, att
Kongl. Maj:t skall före det slutliga afgörandet taga ärendet under noggrann
ompröfning och låta utarbeta de ifrågasatta bestämmelserna, med
tagen hänsyn till de lokala förhållandena i vårt land.

Till sist har utskottet, med anledning af motionärens yrkande
att lärare eller lärarinna må ega rätt att till skolrådet göra hemställan
i pedagogiska frågor, velat uttala den mening, att en sådan rätt redan
nu måste anses tillkomma lärarepersonalen, hvadan utskottet funnit det
obehöflig!, att Riksdagen härom gör någon framställning.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 8) Utlåtande N:o 8.

Utskottet får alltså med anledning- af den föreliggande motionen
hemställa,

att kammaren för sin del måtte besluta, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kougl. Magt anhålla
om utfärdande af föreskrifter derom, att skolråden
skola vara skyldiga att höra folkskolans ordinarie
lärarepersonal i sådana frågor, som röra skolväsendets
allmänna anordning samt tukt och undervisning.»

Vid föredragning af detta utlåtande har Andra Kammaren bifallit
utskottets hemställan med den ändring, att orden: »höra folkskolans
ordinarie lärarepersonal» utbyttes mot orden: »bereda folkskolans ordinarie
lärarepersonal tillfälle att yttra sig», hvarefter Andra Kammarens
beslut, jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen, blifvit genom utdrag af
protokollet delgifvet Första Kammaren, som hänvisat detta ärende till
sitt tredje tillfälliga utskottet.

Utskottet, som jemväl för sin de! gillar hufvudsyftet med motionen,
hyser endast någon tvekan om företrädet emellan den af motionären
föreslagna och den af Andra Kammaren godkända formulering
af sjelfva föremålet för lärarepersonalens yttrande, emedan det väl kan
ifrågasättas, huruvida icke det af motionären begagnade uttrycket »pedagogiska
frågor» bättre än de i ofvanstående »kläm» förekommande,
onekligen något sväfvande ordalagen »frågor som röra skolväsendets
allmänna anordning (samt tukt och undervisning)» angifver beskaffenheten
af de ärenden, öfver hvilka tillfälle skulle beredas folkskolans
ordinarie lärare att sig yttra; men då förutsättas kan att, om skrifvelse
i ärendet varder af Riksdagen beslutad, Kongl. Maj:t skall tillse att de
föreskrifter, som med föranledande deraf kunna komma att utfärdas,
blifva affattade på ett sådant sätt, hvarigenom möjligheten till hvarje
missuppfattning i ofvannämnda hänseende förebygges, anser sig utskottet
härmed böra hemställa,

att Första Kammaren jemväl för sin del måtte
biträda Andra Kammarens beslut.

Stockholm den 17 april 1891.

På utskottets vägnar:

CURRY TREFFENBERG.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1891.