Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 5) Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1892:Tfu515 Första kammaren

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 5) Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj, 1892 kl. 11 f. m.

Första Kammarens femte tillfälliga utskotts afätande n:o f angående
skrifvelse till Konungen om tillsättande af en
komité för utarbetande af förslag till fullständigt ordnande
af landt- och sjöförsvaret.

I motion under n:o 35 har herr friherre Leijonhufvud, Broder Abraham,
med instämmande från 56 andra ledamöter af Första Kammaren,
föreslagit, »att Riksdagen må i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att en komité af sakkunnige män måtte tillsättas med uppdrag
att utarbeta och så tidigt till Kongl. Maj:t inkomma med förslag rörande
fullständigt ordnande af landt- och sjöförsvaret, att ett sådant förslag
kan till antagande föreläggas den Riksdag, som sammanträder den 15
januari 1893.»

Såsom stöd för sin hemställan hafva motionärerna anfört:

»Genom de beslut, Riksdagen fattat i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen,
har försvarsfrågan åter fallit.

Omsorgen om landets trygghet tillåter emellertid icke, att arbetet
på denna frågas lösning hvilar. Denna lösning kan ondast på tvenne
vägar sökas, nemligen: antingen genom en följdrigtig tillämpning af
den allmänna värnpligten och dermed förenadt större mått af vapenöfning
för de värnpligtig^, eller genom användande af systemet »stam
Bill. till Riksd. Prof. 1892. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 11 Häft. (N:is 15, 16.) 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 15.

och beväring», vid livilket man kan nöja sig med eu mera begränsad
utsträckning af vapenöfningarne.

För så vidt den senare utvägen följes, måste stammen vara antingen
värfvad eller indelt. Tvenne gånger, 1878 och 1883, har Riksdagen
likväl förkastat förslag, som afsett en uteslutande värfvad stam,
och likaledes tvenne gånger, 1889 och 1892, förkastat förslag till partiel
ombildning af stammen på värfningens grund. Då dertill kommer, att
erfarenheten mer än tillräckligt visat omöjligheten af att utsträcka
värfningen väsentligt längre än redan skett, anse vi denna grund icke
längre böra ifrågakomma.

Bibehållande af stamsystemet fordrar derför med nödvändighet
stammens bildande på indelningsverkets grund, livilket likväl ingalunda
hindrar lättnad i de bördor, det medför. Soldatens tjenstetid kan förkortas;
anledningar till stridigheter mellan rust- och rotehållaren och
soldaten eller befälet böra undanrödjas; rust- och rotehållsbesväret bör
fixeras och staten öfvertaga den del af rust- och rotehållskostnaden,
som öfverskrider det fixerade beloppet.

Då emellertid meningarne i ofvannämnda afseenden ännu äro så
skiftande, att föga hopp om framgång förefinnes för förslag af enskilde
motionärer, och då med organisationen af försvaret till lands äfven
torde böra förenas en plan för ordnande af sjöförsvaret», hafva undertecknarne
enat sig om förestående hemställan.

De fosterländska tänkesätt, som lifvat motionärerna, då de trott
sig på den af dem föreslagna vägen kunna påskynda och bereda en
lycklig lösning af den vigtiga försvarsfrågan, förtjena all aktning och
kunna af ingen betviflas. Motionärerna framhålla, att Riksdagen »tvenne
gånger, 1878 och 1883, förkastat förslag, som afsett en uteslutande
värfvad stam, och likaledes tvenne gånger, 1889 och 1892, förkastat förslag
till partiel ombildning af stammen på värfningens grund», men
samma öde har drabbat alla de många förslag till mer genomgripande
förbättringar i vårt försvar, som efter den nya riksdagsordningens antagande
kommit under representationens behandling, och vid intet tillfälle
har Riksdagen eller någon af dess kamrar afgjort uttalat sig emot användandet,
i större eller mindre omfång, af eu värfvad stam såsom
grund för den nya organisationen och i öfverensstämmelse med hvad
som redan nu är förhållandet med en ej ringa del af våra försvarskrafter,
både till lands och till sjös.

Deremot lärer ej kunna förbises, att Riksdagen i sin helhet och
Andra Kammaren upprepade gånger uttalat den mening, att indelningsverket
ej borde bibehållas som beståndsdel af den nya härordningen.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5.) Utlåtande N:o 15. 3

Utskottet, som högt värderar de vigtiga tjänster indelningsverket
gjort landet, men ej anser det tillkomma sig att uttala något omdöme
beträffande det system, hvarpå försvaret bör grundas, inskränker sig till
att här i korthet redogöra för hvad som med afseende å försvarsfrågans
behandling hufvudsakligast förekommit sedan början af 1870-talet.

Vid 1871 års riksdag framlades af. Kongl. Maj:t ett fullständigt
härordningsförslag, grundadt på indelningsverkets bibehållande. Vid
behandling deraf i Riksdagens båda kamrar godkändes visserligen i
hufvudsak den på samma gång framlagda värnpligtslagen, men i Andra
Kammaren endast under det vilkor, att »indelningsverket skulle upphöra
inom 15 år».

Det omarbetade förslag, som af regeringen framlades till den
urtima Riksdagen i september 1871, vann icke heller Riksdagens bifall,
i det Andra Kammaren försklarade sig ej vilja bygga försvaret på indelningsverkets
grund.

I Riksdagens underdåniga skrifvelse af den 23 maj 1873 yttras
bland annat: »då till nästa riksdag lärer vara att från Eders Kongl. Maj:t
förvänta förslag till ny organisation af landets försvarsväsen, antagligen
grundad på en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnpligten,
får Riksdagen, som ansett att en befälsstam bör bildas ur de värnpligtiges
led mot den ersättning af statsverket, som kan blifva erforderlig,
och att således den indelta armén icke blifver hvarken lämplig eller
behöflig för åstadkommande af ett för landets sjelfständighet betryggande
och efter våra förhållanden lämpadt försvar, i underdånighet anhålla»
o. s. v.----»börande den antagna arméorganisationen

träda i verkställighet först, sedan nämnda stadganden om rustningsoch
roteringsbesvärens samt grundskatternas afskaffande likaledes blifvit
af Konung och Riksdag antagna».

På grund af denna Riksdagens underdåniga skrifvelse tillsatte
Kongl. Maj:t den 3 oktober 1873 en komité för granskning af ett inom
generalstaben utarbetadt förslag till ny härordning, bygdt på allmän
värnpligt, och i december samma år en särskild komité för sjöförsvarets
ordnande enligt samma grunder. Båda dessa komitéer afgåfvo
sina betänkanden i april 1874.

1 Kong], Maj:ts proposition till 1875 års Riksdag var stamsystemet,
helt och hållet öfvergifvet samt försvarsväsendot grundadt uteslutande
på allmän värnpligt. I Första Kammaren stannade man vid en skrifvelse
af innehåll att Riksdagen anhöll, det Kongl. Maj:t behagade låta
utarbeta och framlägga ett nytt förslag, »hufvudsakligen fotadt på nu
framlagda grunder». Andra Kammaren åter anhöll om ett förslag bygdt

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 15.

på följande grunder: a) öfningstiden för de värnpligtige blifver lika
för alla och bestämmes till högst 90 dagar, b) stamtruppen ombildas i
öfverensstämmelse med krigskonstens utveckling — — — sedan rustnings-
och roteringsbesvären i sammanhang med grundskatterna blifvit
afskaffade o. s. v.

Till 1877 års Riksdag framlade Kongl. Maj:t ett öfvergångsförslag,
som af Första Kammaren antogs med den stora majoriteten af 99 röster
mot 20, under det Andra Kammaren enades om en skrifvelse, hvars
syfte gick ut på, att indelningsverket skulle småningom afskrifvas och
den indelta stammen ersättas af en »genom frivilligt åtagande bildad, af
statsverket aflönad stam bestående af befäl och trupp, uppgående till
ungefär den nuvarande stammens styrka, hvilken till så stor del som
möjligt förlägges och fördelas på landsbygden».

Vid riksdagen år 1878 väcktes af ett stort antal ledamöter inom
Andra Kammaren motion om härens sammansättande dels med en fast
anstäld befälskader af yrkesmän, dels af en ur de värnpligtiges led anskaffad
stamtrupp och dels af beväring o. s. v., dock endast under förutsättning
af grundskatternas och roteringsbördans afskrifning, båtmanshållets
upphörande o. s. v. Sedan detta förslag fallit, genom Första
Kammarens afslag, blef det af Andra Kammaren antaget.

Det kongl. förslaget till 1880 års Riksdag afsåg endast värnpligtslagen
och införande deruti af de grunder, som båda kamrarne vid
flere föregående tillfällen hvar för sig godkänt, jemte välbehöflig skärpning
af kontrollen öfver beväringsmanskapets inskrifning och redovisning.
Hela den årliga kostnaden för förslagets genomförande beräknades
till endast 50,000 kronor. Någon bestämmelse om ökad vapenöfning
för beväringen ingick ej i lagförslaget, men någon afskrifning
af grundskatter och indelningsverk föreslogs ej heller. Också förkastades
detta förslag i Andra Kammaren, sedan det med stor röstöfvervigt,
88 mot 41, antagits af den Första.

Den 19 juni 1880 tillsattes af Kongl. Maj:t tvenne komitéer för att
utarbeta fullständiga förslag, den ena till landtförsvarets och den andra
till sjöförsvarets ordnande, med bemyndigande för dessa komitéer att
öfverlägga så väl med hvarandra som med den redan samlade skatteregleringskomitén.

Till efterrättelse och vägledning för berörda tvenne komitéer
meddelades bland annat: att med hänsyn till den utgång, som Kongl Maj:ts
till 18S0 års Riksdag afgifna förslag till värnpligtslag erhållit, ej mindre
än till de vid behandling af särskilda förslag till härordningar vid förutgångna
riksdagar förda öfverläggningar och fattade beslut, den upp -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 15. 5

fattning torde få anses bekräftad, att indelningsverket icke vidare kan
bibehållas, så vida landetB försvar skall ordnas med tillämpning af en
utsträckt allmän värnpligt.

Det härordningsförslag, som följaktligen utarbetades på grund
af stammanskap, antaget genom frivilligt aftal, och beväringeus öfning
under högst 90 (lagar, mot fullständig afskrifning af indelningsverk och
grundskatter, blef likaledes af Riksdagen förkastadt.

År 1885 måste Riksdagens bifall till beväringsklassernas ökande
från 5 till 6, införande af 6 årsklasser landstorm samt ökandet successivt
af öfningsdagarne för beväringen med inalles 12 köpas medelst 30
procent afskrifning å grundskatter samt å rustnings- och roteringsbesvär.

Den år 1889 framlagda kongl. propositionen om det indelta kavalleriets
ersättande med värfvadt blef ej af Riksdagen godkänd.

Till 1890 års Riksdag aflätos kongl. propositioner om värnpligtstidens
förlängning med 2:ne år, eller från 21 till 34 års ålder, hvaraf
8 år skulle utgöras i beväringen med inalles 48 öfningsdagar, hvaremot
erbjöds ytterligare 10 procent lindring i rust- och roteringsbesvären och
i grundskatter.

Andra Kammaren antog för sin del en nedsättning af grundskatterna
och lindring i rustning och rotering med 10 procent utöfver
hvad Kongl. Maj:t föreslagit, eller till 50 procent af hela beloppet, oberoende
af det beslut Riksdagen komme att fatta beträffande värnpligtslagen.
— Förslaget förföll härmed.

Vid 1891 och 92 årens riksdagar slutligen sökte Kongl. Maj:t
förgäfves utverka bifall till då framlagda propositioner, hufvudsakligast
åter upptagande flere gånger redan gjorda yrkanden om beväringsklassernas
ökande till 12 med 90 öfningsdagar jemte vissa förändringar
i arméns organisation och fördelning. Dessa förslag biföllos visserligen
med stor majoritet inom Första Kammaren, men förkastades af den
Andra, oaktadt till pris derför erbjöds fullständig afskrifning af grundskatterna
under loppet af 10 år, jemte lindring i rustningens och roteringens
utgörande med hela beloppet af det uppskattade värdet.

Slutligen får utskottet fästa uppmärksamheten vid, att en komité,
bestående af generaler, så nyligen som i mars månad förlidet år, afgifvit
utlåtande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett inom generalstaben
utarbetadt förslag till grunder för ny härordning.

På grund af det ofvan anförda, hvaraf framgår att flerfaldiga utredningar
rörande försvarets förstärkande på ena eller andra grunden
redan verkstälts, samt då Kongl. Maj:t under alla förhållanden icke lär
underlåta att fortfarande egna all möjlig uppmärksamhet åt lösande af

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 15.

den stora fosterländska frågan, anser utskottet den af motionärerna föreslagna
skrifvelsen icke erforderlig och får följaktligen hemställa,

att motionen icke må till någon kammarens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 14 maj 1892.

På utskottets vägnar:

O. M. BJÖRNSTJERNA.

Reservationer:

af friherre von Utter;

af herr C. E. Casparsson: »Den förkrympta form, hvari försvarsfrågan
under de sista 4 åren framkommit, samt det sätt, hvarpå de
militära fordringarne blifvit behandlade, synes mig icke stå i önskvärdt
förhållande till de samtidigt föreslagna skatteeftergifterna och skattelindringarne.
En sorgfällig utredning af frågan om ordnandet af landets
försvar, innan den å nyo framlägges för Riksdagen, synes mig derför,
på sätt i motionen framhållits, vara af behofvet påkallad, men då en
sådan utredning tvifvels utan kan åstadkommas äfven på den af utskottet
anvisade vägen, och då dessutom den snart tilländagångna tiden för
Riksdagens sammanvaro icke under några förhållanden lärer medgifva
att åt motionen bereda den allsidiga pröfning, som skulle erfordras för
att deraf kunde framgå ett Riksdagens uttalande, har jag af sistnämnda
skäl ej motsatt mig det slut, hvartill utskottet vid pröfning af motionen
kommit, förvissad att den betydelsefulla maning till ett omsorgsfullare
tillgodoseende af de militära krafven på försvarets skilda områden,
hvilken innefattas i den af 57 ledamöter af Första Kammaren afgifna
motionen, äfven utan någon särskild skrifvelse, icke lärer af Konungens
rådgifvare missförstås eller lemnas obeaktad vid utarbetandet af ett nytt
förslag till försvarets ordnande»;

af grefve G. II Spens: »Jag har bland andra underskrift nu behandlade
motion, emedan jag ansett den i sig innebära önskan ej alle -

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 15.

näst, att behöflig förstärkning af vårt försvar måtte så snart som möjligt
komma till stånd, utan ock att de fordringar härutinnan, hvilka må
komma att framställas såsom vilkor för grundskatternas afskrifning och
för ersättande af kostnaderna för rustnings- och roteringshesvären,
måtte omfatta allt, som enligt fackmännens åsigt oundgängligen erfordras
så väl för att försätta det rörliga försvaret uti nöjaktigt och krigsdugligt
skick som för att underlätta härens mobilisering; hvarjemte jag delar
öfrige motionärers mening om olämpligheten och omöjligheten af att
utan någon garanti uteslutande eller i väsentligt större omfång än hittills
anlita värfning, derest stamsystem skall bibehållas.

Då emellertid betänkanden och förslag redan finnas uppgjorda
efter olika grunder; då Kongl. Maj:t utan tvifvel kommer att på lämpligt
sätt låta verkställa hvarje utredning, som ifrågavarande för vårt
fosterland och vår sjelfständighet framför allt annat vigtiga ärende må
påkalla; då det framhållits som möjligt, att ärendets slutliga afgörande
skulle kunna fördröjas i stället för att påskyndas genom den föreslagna
åtgärden, och då den långt framskridna tiden för Riksdagens sammanvaro
icke lärer medgifva motionens allsidiga pröfning, har jag icke satt
mig emot det slut, hvartill utskottets pluralitet kommit.»