Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1891:Tfu37 Första kammaren tfu3)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1891, kl. 2 e. in.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Magt
med begäran om införande af obligatorisk undervisning
vid rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor,
rörande de rusgifvande ämnenas natur och verkningar.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad
motion, n:o 5, hemställer herr Ollas A. Ericsson, Datt Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring af de
för rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor gifna läroplanerna,
att uti naturkunnighetsundervisningen vid nämnda läroanstalter
äfven måtte ingå obligatorisk undervisning om de rusgifvande ämnenas
natur och verkningar».

1 motiveringen påpekar motionären, huru rusdryckerna — oaktadt
alla de aktningsvärda bemödanden för att hämma dryckenskapslasten,
hvilka blifvit gjorda dels ifrån regeringens och riksdagens och
dels ifrån enskilda personers och för ändamålet bildade föreningars
sida — fortfarande åstadkomma stor skada i landet. Med anledning
Bill, till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Haft, (Kds 7, 8.) 1

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande Ko 7.

af detta sorgliga förhållande har, säger han, hos nykterhetsvännerna
uppstått den önskan, att spritdryckerna måtte »instängas på apoteken
och endast användas för medicinska och tekniska ändamål». Men, innan
»en så genomgripande restriktiv åtgärd» kan vidtagas, måste man först
söka att »vinna allmänheten för densamma». Ett verksamt och säkert
sätt att leda den allmänna meningen i den här afsedda rigtningen och
att vinna allmänhetens intresse för nykterhetssaken vore, att man i
skolorna införde »obligatorisk undervisning om rusdryckernas natur
samt deras inverkan på menniskokroppen». Man har, säger han, »i
helsovårdens, folkhushållningens och moralens namn» rätt att fordra
inträde för detta ämne i alla våra skolor. Dermed vore äfven en liten
början gjord till införande af allmän helsovårdslära i de offentliga
skolorna.

Till belysning af den uppfattning utaf frågan, som gjort sig gällande
hos Andra Kammarens första tillfälliga utskott, som behandlat
ifrågavarande motion, meddelas här följande utdrag af utskottets utlåtande
:

»Alldenstund den inom landet pågående nykterhetsrörelsen åsyftar
att rädda milliontals kronor årligen åt fäderneslandet och, hvad än
mera är, att rädda massor af medborgare undan fysisk och moralisk
ruin, så finner utskottet dessa sträfvanden, med afseende på deras så
beskaffade syfte, vara väl förtjenta att af Riksdagen, så långt sådant
kan på lämpligt sätt ske, främjas och understödjas. — Riksdagen har,
enligt utskottets förmenande, icke heller försummat sin pligt i detta
hänseende. Genom eu hel rad af lagstiftningsåtgärder, hufvudsakligen
åsyftande att försvåra åtkomsten af de rusgifvande dryckerna, harmun
under de senaste fyra årtiondena sökt främja nykterheten i landet;
och att dessa åtgärder öfvat ett mycket helsosamt inflytande på befolkningens
lefnadssätt, är något, som icke heller torde kunna bestridas.
I synnerhet är det glädjande att konstatera den förändring, som uppfattningen
af nykterheten såsom en personlig hederssak under nämnda
tid undergått i det allmänna folkmedvetandet. Visserligen torde denna
förändring i det allmänna tänkesättet närmast vara att skrifva på
kontot af en stigande civilisation med ty åtföljande stegrad sjelfaktning
och allmän aktning för menniskovärdet, men lika obestridligt torde
vara, att de under tiden tillkomna reglementariska bestämmelserna för

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 7. o

rusdryckshandteringen icke oväsentligt bidragit att bana vägen för eu
omgestaltning af det allmänna tänkesättet i nämnda hänseende. — På
sista tiden har Riksdagen äfven ansett sig böra draga särskild försorg
om, att kännedomen om den stora fara, som bruket af rusdrycker förer
med sig, blifver så mycket som möjligt utbredd bland befolkningen.
Till befrämjande af detta syfte har Riksdagen tvenne gånger lernnat
anslag, nemligen 1886 åttatusen och 1889 tjugufemtusen kronor. Dessa
penningar hafva genom Kongl- Majrts försorg blifvit disponerade till
utgifning och spridning af nykterhetsskrifter. Ibland skrifter, som bekostas
medelst det af Riksdagen senast beviljade anslaget, anser utskottet
sig här särskildt böra omnämna en, som, enligt den den 18
oktober och 31 december 1889 tillsatta nykterhetskommissionens af
Kongl. Maj:t godkända förslag, specielt skall vara afsedd för folkskolan.
På hvad sätt denna skrift kommer att inom folkskolan användas,
är, enligt hvad utskottet inhemta!, ännu ej bestämdt. Boken är nemligen
ännu under utarbetande, och först då den föreligger färdig, skall
det afgöras, huruvida den skall tjena som handbok för läraren till ledning
för undervisning om dryckenskapens förderfliga följder, eller den
skall kunna sättas i händerna på barnen och användas såsom ett slags
läsebok. I hvilket fall som helst är det att förmoda, att boken kommer
att gratis utdelas till folkskolorna, likasom på sin tid skedde med
de af generaldirektören Magnus Huss författade »Varningsord mot
bränvinsbruk och dryckenskap».

Motionären föreslår, att undervisning om rusdryckernas skadlighet
skall införas i skolorna för att der ingå i naturkunnighetsundervisningen.
Riksdag och regering hafva hittills sökt att på upplysningens väg verka
för nykterheten i landet genom att låta utgifva och sprida goda nykterhetsskrifter.
Dessa skrifter hafva utan tvifvel verkat och verka allt
fortfarande mycket godt inom sådana lager af befolkningen, der man
förstår och finner nöje i att hemta af de skatter, som ströskriftliteraturen
har att erbjuda. Men en viss vansklighet kommer alltid att vidlåda
detta sätt att verka i nykterhetens intresse, och denna möter först
i svårigheten att få skrifterna under ögonen på dem, som bäst äro i
behof af att studera dem, och slutligen i svårigheten att få dessa personer
att läsa dem. — Vid den af motionären föreslagna metoden låda

4 Första Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 7.

ingå sådana svårigheter i fråga om att med åtgörandena träffa deri
rätte adressaten. Och obestridligt är, att, blefve kunskapen om rusdryckernas
skadlighet vederbörligen inprentad hos det unga sinnet i
sammanhang med den undervisning, som meddelas i folkskolorna och
de allmänna läroverken, så skulle ingen svensk medborgare längre
undgå att få sin andel af de vigtiga lärdomar, som det här vore fråga
om att inplanta, och ingen skulle släppas ut i lifvet utan att hafva
blifvit upplyst om och fått reflektionen fäst på de faror, som möta i
rusdryckerna.

Utskottet har uppstält för sig den frågan, huruvida realiserandet
af det af motionären framstälda förslaget skulle möta några afsevärda
svårigheter i pedagogiskt hänseende, och har utskottet funnit, att så
icke torde vara förhållandet. Det är nemligen icke fråga om införande
af ett nytt läroämne med särskild! derför anslagna lärotimmar, utan
meningen vore endast, att frågan om spritdiyckernas natur och verkningar
skulle vid undervisningen uppmärksammas och behandlas i sitt
naturliga sammanhang med de kunskapsgrenar, med livilka läraren
enligt schemat har att sysselsätta sig. Motionären har särskildt tänkt
sig naturkunnigheten såsom ett ämne, vid hvars behandling läraren har
osökt anledning att tala om rusdryckerna. Och obestridligt torde vara,
att om den undervisning, som meddelas rörande t. ex. näringsförloppet
i menniskokroppen och än mer om näringsämnena, verkligen afser att
vara en lärdom för lifvet, så synes läraren svårligen kunna undgå att
äfven beröra frågan om de så allmänt begagnade rusdryckerna. Denna
sin åsigt har utskottet funnit ytterligare bestyrkt vid eu företagen granskning
af åtskilliga af de i folkskolorna mera allmänt använda läroböckerna
i naturkunnighet. Det visade sig nemligen dervid, att dessa
redan nu, vid talet om nutritionen i menniskokroppen och om näringsämnena,
ganska allmänt äfven beröra frågan om spritdryckerna. I de
skolor, der så beskaffade läroböcker äro antagna till användning, meddelas
sålunda efter all sannolikhet redan sådan undervisning, som i
motionen åsyftas. Det enda, som här skulle erfordras, för att det af
motionären förordade förslaget skulle vara genomfördt, vore följaktligen,
att nämnda undervisning blefve obligatorisk, i stället för, såsom nu, tillfällig,
samt att den må hända i någon mån fullständigades. Äfven
undervisningen i fäderneslandets historia och i religionslära böra erbjuda
läraren tillfälle till åtskilliga reflektioner rörande nykterhetslrågan,
särskildt sådan denna fråga ter sig ifrån historisk, ekonomisk
och moralisk synpunkt.

Skulle eu sådan obligatorisk undervisning, som motionären för -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 7.

ordar, införas i skolorna, så vore naturligtvis en för ändamålet lämpad
förändring af läroböckerna i naturkunnighet i de flesta fäll af behofvet
påkallad. En sådan förändring skulle emellertid må hända nu lättare
än annars låta sig utföra i sammanhang med det utbyte af läroböcker,
som ändock nu håller på att försiggå med anlédning af det påbjudna
nya stafsättet. Tills vidare kunde ju ett litet, kortfattadt tillägg till
den gamla läroboken användas, hvilket tillägg må hända lämpligen
kunde bekostas genom af Riksdagen anslagna medel till nykterhetens
befrämjande));

hvarjemte, och sedan utskottet anmärkt, att undervisning af i
hufvudsak samma art, som i motionen förordats, vore genom lag
redan införd i de offentliga skolorna i flere af Nordamerikas Förenta
stater och jemväl såsom bilaga till betänkandet bifogat en öfversättning
af staten Louisianas lag den 6 juli 1888 rörande nykterhetsundervisningen
i de offentliga skolorna i denna stat, utskottet hälben)
stält:

»att kammaren med bifall till motionen ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Magt vil le utfärda sådana föreskrifter att vid rikets allmänna läroverk,
seminarier och folkskolor en efter lärjungarnes uppfattningsförmåga
lämpad undervisning rörande de rusgifvande dryckernas natur och verkningar
skall i sammanhang med den öfriga undervisningen meddelas.»

Emot denna hemställan har reservation afgifvits af herr E.
Hammarlund, som ansett att utskottets hemställan bort, i nära öfverensstämmelse
med motionärens förslag, erhålla följande lydelse:

att kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. M.aj:t anhålla om
utfärdande af föreskrift, att i rikets allmänna läroverk,
seminarier och folkskolor skall vid undervisningen i
naturkunnighet meddelas en efter lärjungarnes uppfattningsförmåga
lämpad undervisning om de rusgifvande
ämnenas natur och verkningar.

Vid föredragning af utskottets utlåtande har Andra Kammaren
bifallit det förslag till beslut i ämnet, som framställts af herr Hammarlund
uti hans vid utlåtandet fogade reservation, hvarefter Andra Kammarens
beslut, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen, blifvit genom
utdrag af protokollet detgifvet Första Kammaren, som hänvisat detta
ärende till sitt tredje tillfälliga utskott.

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 7.

Etter öfvervägande af hvad i saken förekommit tiar utskottet
förenat sig om följande utlåtande.

Utskottet hyser för sin del den öfvertygelse!! att folkets religiositet
är den enda. säkra grund, hvarpå nykterhetssträfvandet, liksom öfver
hufvud hvarje annat arbete i sedlighetens tjenst, måste b}^ggas, om
varaktig framgång deråt skall beredas och alla öfverdrifter vare sig åt
ena eller andra hållet skola undvikas, samt att följaktligen nykterhetssiiken
har sin kraftigaste bundsförvandt uti en god religionsundervisning,
som förmår höja folkets religiösa medvetande och derigenom
på samma gång stärka folkets moraliska kraft och skärpa dess moraliska
ansvarighetskänsla; men ehuru utskottet icke kan frigöra sig från
det intryck, att betydelsen af denna moraliska, på den allmänna viljerigtningen
hos folket omedelbart verkande och derför vigtigaste drifkraft
till utbredandet af ett nyktert lefnadssätt, både i motionen och i
Andra Kammarens utskottsbetänkande blifvit nog mycket undanskymd,
under det att deremot vinsten af ett blott intellektuelt eller åtminstone
närmast förstånd sodlingen befrämjande hjelpmedel för samma ändamål
ma hända blifvit något öfverskattad, vill dock utskottet å andra sidan
icke bestrida, att en redan åt det uppväxande slägte!, i våra skolor bibringad
och efter dess uppfattningsförmåga afpassad undervisning om
de rusgifvande dryckernas natur och verkningar jemväl bör kunna i
viss mån bidraga till minskning både i bruket och missbruket af dessa
drycker. Vid detta förhållande, och då här icke är fråga om införande
af ett nytt läroämne med särskildt derför anslagna lärotimmar, hvarigenom
de nuvarande nog många läroämnenas antal skulle komma att
ytterligare ökas, utan endast att läran om spritdrjmkerna skulle vid
undervisningen behandlas i sammanhang med naturkunnigheten, föreställer
sig utskottet att några andra betänkligheter emot införandet af
den ifrågasatta obligatoriska undervisningen icke gerna skulle kunna
möta än de, som må hända kunde härleda sig från dels det jemväl af
Andra Kammarens utskott antydda förhållandet, att åtskilliga af de i
skolorna begagnade läroböckerna icke äro författade med särskild hänsyn
till undervisningens utsträckning till det här omhandlade ämnet,
och dels den härmed sammanhängande omständigheten att, efter all
sannolikhet, endast ett fåtal af den nuvarande lärarpersonalen för egen
del besitter den kunskap, som lärer erfordras för att undervisningen
i. ämnet skulle kunna blilva på ett mera verksamt sätt för lärjungarne
fruktbärande; men, enligt utskottets förmenande, böra alla betänkligheter
af denna art vika vid erinringen derom att det ligger i sakens
natur, att den undervisning, hvarom här kan blifva fråga, icke behöfver,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 3) Utlåtande Ko 7. 7

hvad sjelfva metoden beträffar, ega någon strängt vetenskaplig karakter,
utan kan och bör inskränka sig till meddelandet i lättfattlig form af
den vetenskapliga forskningens allmänna resultater på hithörande område
i den säkerligen icke betydande omfattning, som, med hänsyn till
det med undervisningen afsedda praktiska syftet att verka till återhållsamhet
i bruket af. rusgifvande drycker, må befinnas nödig för att bibringa
lärj.ungarne insigt uti dessa dryckers verkningar i allmänhet och,
särskilt vid omättligt förtärande deraf, skadliga inflytande på menniskoorganismens
skilda delar. Med en sålunda både till arten och omfånget
begränsad uppgift för undervisningen torde någon synnerlig svårighet
icke uppstå att, för den händelse de nu begagnade läroböckerna i naturkunnighet
.skulle befinnas mer eller mindre oanvändbara för undervisningen
i läran om spritdryckerna, afhjelpa denna brist genom vidtagandet
af en eller annan provisorisk åtgärd, i syfte att, intill dess
läroböckerna hunnit undergå nödig omarbetning, undervisningen må
kunna på ett någorlunda nöjaktigt sätt ombesörjas, i hvilket afseende
utskottet endast förslagsvis vill antyda den utvägen, som i första hand
synes sjelfmant erbjuda sig, eller att åt sakkunnig myndighet, exempelvis
kongl. medicinalstyrelsen, uppdraga utarbetandet och offentliggörandet
af sådana anvisningar, hvilka under tiden kunde lämpligen läggas till
grund för undervisningen.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet härmed
hemställa,

att jemväl Första Kammaren måtte biträda Andra
Kammarens beslut.

Stockholm den 17 april 1891.

På utskottets vägnar:

CURRY TREFFENBERG.

Reservation

af herr /. W. Spånberg emot vissa delar af motiveringen.