Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Nio 2.
1
X:o 2.
Ank, till Riksd. kansli den 9 mars 1906, kl. 3 e. in.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt motion angående skrifvelse till Konungen
med begäran om utfärdande af nytt reglemente för
barnmorskor.
Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en af herr 0. JKilsson
väckt motion, n:o 27, hvaruti motionären hemställer, det Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Majrt anhålla om nya, efter tidens kraf lämpade
regiementariska stadganden för barnmorskor.
Såsom stöd för motionen har anförts följande:
Kungl. Maj:ts reglemente för barnmorskor, som vore utfärdadt
den 28 november 1856, kunde på grund af förändrade förhållanden icke
längre anses motsvara tidens kraf. Såväl kungl. medicinalstyrelsen som
läkarne hade också haft sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande.
Sålunda hade vid förste-provinsialiäkaremötet i Stockholm den 11
—14 oktober 1904 såsom öfverläggningsämne, bland andra sådana,
förekommit frågan om behofvet af ett nytt barnmorskereglemente, därvid
ett i bemälda styrelse af vederbörande referent utarbetadt förslagtill
dylikt reglemente varit för mötesdeltagarne tillgängligt. Den vid
mötet i ämnet förda diskussion, hvartill motionären hänvisade, gåfve efter
hans åsikt otvetydigt vid handen, att bestämmelserna i nu gällande
reglemente vore både otidsenliga och olämpliga, och mötesdeltagarne
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. CNo 2.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
hade också i hufvudsak gillat de principer, som fått sitt uttryck i det
framlagda förslaget till nytt reglemente. I detta läge hade frågan
sedermera stannat; men då den vore af för stor betydelse för att dess
afgörande kunde utan olägenhet längre uppskjutas, ansåge motionären
sig böra göra den nu ifrågavarande framställningen.
Såsom motionären erinrat, är nu gällande reglemente för barnmorskor
af Kungl. Maj:t utfärdadt den 28 november 1856, och hafva
förändriogar i reglementet sedermera vidtagits, beträffande § 3 genom
kungl. kungörelsen den 5 november 1880 och i fråga om § 17 genom
kungl. kungörelsen den 13 juli 1887, hvarförutan reglementets bestämmelser
om uppsikten öfver barnmorskorna i vissa delar undergått förändringar
genom §§ 13 och 32 uti kungl. instruktionen för läkare
den 31 oktober 1890. Slutligen har Kungl. Maj:t genom nådigt bref
till medicinalstyrelsen den 9 juni 1905 stadgat: att såsom tillägg till
hvad nu gällande barnrnorskereglemente härutinnan innehåller skall
gälla, att de! i undervisningen vid barnbördshuset i Stockholm deltagande
eleverna skola vara boende inom anstalten och vara i dess kost samt
att till bestridande af kostnaderna för elevernas utspisning hvarje elev,
som önskar åtnjuta undervisning vid läroanstalten, skall hos styrelsen
för barnbördshuset deponera det belopp, styrelsen efter samråd med
medicinalstyrelsen pröfvat härför erforderligt, jämte godkänd borgen för
härutöfver möjligen uppkommande kostnader.
Vid det i motionen omförmälda förste-provinsialläkaremötet i
Stockholm den 11—14 oktober 1904 blef ett vid mötet framlagdt förslag
till nytt reglemente, hvithet, var utarbetadt af medicinalrådet
Petersson, föremål för diskussion och i ett fall äfven för formligt beslut,
i det att mötet såsom sin åsikt uttalade, att den nuvarande barnmorskeundervisningsanstalten
i Lund, vid hvilken undervisning på grund af nu
gällande barnrnorskereglemente meddelas endast åt de elever, som
blifvit kallade att efter slutad lärotid anställas såsom ordinarie vid någon
församling, hvilken lämnade bidrag till anstalten, borde indragas.
Härförutom och i sammanhang med granskningen af förslaget till
nytt reglemente framhöllos emot nu gällande föreskrifter en del anmärkningar
och föreslogos åtskilliga förändrade stadganden, bland hvilka
de Jiufvudsakligaste torde hafva varit, att förändrade åldersbestämmelser
för inträde i läroanstalterna borde införas, så att åldersgränsen sattes
till minst 21 och högst 35 år; att nu gällande andra föreskrifter angående
villkor och kompetens för sådant inträde borde i vissa hänseenden
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3
förändras; att barnmorskas skyldighet att vid förlossning tillkalla läkare
borde utsträckas till hvarje patologisk förlossning; att bestämmelserna
om hvad som borde iakttagas vid hemlig förlossning skulle ändras i
den riktning, att barn, som föddes vid sådan förlossning, kunde hafva
visshet att vid mogen ålder, om ej förr, lära känna modrens namn;
att föreskrifterna om hvem öfverinseendet öfver barnmorskorna tillkomme
borde i vissa delar förändras; att skyldighet för hvarje kommun i riket
att vara försedd med tillräckligt antal behörigen legitimerade barm
morskor skulle uttryckligen stadgas; samt att förändrade föreskrifter om
barnmorskas förmåner borde införas.
Det vid provinsialläkaremötet framlagda förslag till nytt reglemente
finnes intaget såsom bilaga till detta betänkande.
Från chefen för kungl. medicinalstyrelsen har utskottet fått sig
meddeladt, att förslag till nytt barnmorskereglemente, hvartill förarbeten
inom styrelsen under flere år ägt rum, nu sedan någon tid är fullbordadt,
att sammanfattningen af motiven till förslaget för närvarande inom
styrelsen pågår, samt att anledning är att antaga, att förslaget inom kort
kommer att af styrelsen till Kungl. Maj:t öfverlämnas.
Af hvad sålunda i ärendet blifvit anmärkt synes det utskottet,
att det väl må kunna antagas, att nu gällande reglemente för barnmorskor
är i vissa delar föråldradt och att detsamma i dessa delar sålunda
bör ersättas med mera tidsenliga bestämmelser; men då, efter hvad
upplyst blifvit, anledning är att antaga, att kungl. medicinalstyrelsen
inom kort kommer att till Kungl. Maj:t ingå med förslag till nytt
reglemente samt genom en sådan åtgärd Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
kommer att blifva fästad å behofvet af sådana nya, efter tidens kraf
lämpade stadganden, som motionären afser, finner utskottet det icke
vara behöflig!, att Riksdagen i frågans nuvarande läge påkallar någon
Kungl. Maj:ts åtgärd; hvadan utskottet hemställer,
att herr Nilssons ifrågavarande motion icke måtte
till någon kammarens åtgärd föranleda,
Stockholm den 9 mars 1906,
På utskottets vägnar:
GUSTAF BERG.
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
Bilaga.
Förslag
till Kung!. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för barnmorskor,
KAP. I.
Om barnmorskors undervisning.
§ 1. Undervisning i barmorskekonsten meddelas vid de för sådant ändamål
inrättade iäioanstalterna i Stockholm och Göteborg. Vid båda dess-a läroanstalter
antagas elever från alla delar af riket.
§ 2. Undervisningen lämnas eleverna kostnadsfritt. Ett i stat bestämdt antal
frielever erhålla understöd af allmänna medel.
§ 3. ^ Den, som vill varda till elev antagen, ingifve före juni eller december
månads utgång till Vår befallningshafvande i det län, där sökanden har sitt hemvist,
sin till medicinalstyrelsen ställda, egenhändigt skrifna ansökan därom; och böra vid
ansökningen,'' om afseende därå skall kunna fästas, vara bifogade följande intyg
nämligen: e J J6’
a) af vederbörande pastor eller annan församlingsföreståndare, bestyrkande,
att sökanden vid lärotidens början uppnått en lefnads&lder af åtminstone 21 år, men
icke öfverskridit 30; att hon äger god frejd och godkännelig religionskunskap, med
uppgift därjämte om hennes födelseort och hemvist samt, ifall hon är gift eller änka,
om mannens eller, ifall hon är ogift, om faderns yrke samt huru hon hittills sig
försörjt; 3 4 * 6
b) af ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller vid folkskola därom, att
denne vid för detta ändamål särskild!, högst sex (6) månader före ansökningstidens
utgång, företagen pröfning funnit sökanden äga
1) full färdighet i innanläsning, äfvensom förmåga att nöjaktigt redogöra för
det lästa och att någorlunda felfritt uppskrifva ett dikteradt stycke;
2) färdighet i de fyra räknesätten i hela tal och öfning i enkel hufvudräkning;
3)
kännedom om hufvuddragen af fäderneslandets historia och geografi och
grunderna af naturläran; samt
4) en redig, läslig handstil;
börande detta intyg vara affattadt med för hvart och ett ämne särskildt utsatt vits°jr-°C
j °m,i ^et -a* folkskollärare utfärdats, vara försedt med attest af skolrådets
ordförande eller vice ordförande angående betygsgifvarens behörighet; dock kan i
stället för sådant intyg gälla betyg om samma kunskaper, utfärdadt från folkskollärarmneseminarium
eller annan därmed jämförlig läroanstalt för kvinnor, där sökanden
åtnjutit undervisning;
_ c) af läkare, hvarigenom styrkes att sökanden är frisk, har stadig hälsa och
äi fri från kroppslyten samt huruvida läkaren anser henne vara synnerligen lämplig
lämplig eller mindre lämplig till barnmorska;
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
d) af tvenne i orten bosatta välkända män därom, att sökanden äger erforderliga
medel såväl för sitt uppehälle under lärotiden som till inköp af nödiga instrument.
De till Våra befallningshafvande ingifna ansökningarna om elevplats insändas
ofördröjligen till medicinalstyrelsen, som, efter det vederbörande barnmorskelärare
sig öfver ansökningarna yttrat, antager elever; och meddelas styrelsens beslut de
sökande genom Våra befallningshafvande, hvarvid till elev antagen sökande tillika
underrättas, att särskild pröfning af hennes kunskaper kommer att med henne anställas
före inträdet i läroanstalten.
Befinnes elev vid det med henne anställda inträdesförhöret vara så okunnig,
att hon anses icke kunna draga nytta af undervisningen, må inträde vid anstalten
henne af barnmorskeläraren förvägras. Detsamma kan ock ske, om hon därvid befinnes
vara behäftad med för yrket hinderligt lyte eller eljest pröfvas vara till barnmorska
olämplig.
Har inträde vägrats elev, skall underrättelse därom skyndsamt meddelas medicinalstyrelsen
med angifvande af skälen därför.
Elev, som under lärotiden utmärker sig för flit, god fattningsgåfva och
ordentlighet samt därjämte visar sig vara i behof af understöd, må af läraren anmälas
hos medicinalstyrelsen till erhållande af plats som f ielev, och åtnjuter hon, sedan
sådan förmån blifvit henne tillerkänd, densamma, så länge hon under lärotiden däraf
gör sig förtjänt.
§ 4. Lärotiden bestämmes till minst nio (9) månader och fördelas i tvenne
läseterminer, hvardera om tre (3) månader, räknade från den 1 april och den 1 oktober
utan afbrott i de praktiska öfningarna under mellantiden; börande de antagna
eleverna så tidigt före hvarje termins början anmäla sig vid läroanstalt, dit de blifvit
hänvisade, att upprop och inträdesförhör med dem ofvannämnda dagar kunna
äga rum.
Undervisningen, hvars närmare ordnande och öfvervakande åligger medicinalstyrelsen,
skall vid båda läroanstalterna meddelas efter af bemälda styrelse godkänd
såväl lärobok som ordning för undervisningen.
Jämte allt hvad till den egentliga barnmorskekonsten äfvensom vården om
späda barn under första lefnadsveckan hörer, böra eleverna tillika lära att verkställa
skyddskoppympning.
§ 5. Offentligt afgångsförhör anställes i slutet af juni och december månader
med de elever, hvilka af läraren anses äga de kunskaper och den färdighet, som
för yrkets utöfvande erfordras. Elev, som ej ansetts mogen för afgångsförhör eller
som däruti underkänts, må af läraren kunna tillåtas att ytterligare en termin deltaga
i undervisningen och därefter medgifvas examen.
Afgångförhör hålles af vederbörande lärare på af denne utsatt dag i närvaro
af en af medicinalstyrelsen därtill utsedd läkare, som äger att, om han så för godt
finner, i förhöret taga del. Bemälde läkare äfvensom vederbörande förste stadsläkare
i Stockholm och Göteborg skola genom barnmorskelärarens försorg i god tid underrättas
om utsatt afgångförhör och tiden därför.
Efter slutadt förhör tillkännagifver läraren de betyg, af hvilka hvarje elev
gjort sig förtjänt; och användas för kunskaper och färdighet följande betygsgrader:
godkända, med beröm godkända eller berömliga, hvarvid särskildt betyg bör utfärdas
för kunskaper och särskildt för praktisk duglighet.
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 2.
De utexaminerade erinras därefter af läraren om en barnmorskas betydelsefulla
plikter och det ansvar, som försummelse af desamma medför.
Betygen införas i de af läraren enligt af medicinalstyrelsen fastställdt formulär
utfärdade barmr.orskebrefven, Indika jämte förteckning öfver de utexaminerade ofördröjligen
insändas till medicinalstyrelsen, som å baromorskebrefvet låter anteckna
bevis, att detsamma för styrelsen uppvisats. Innan sådant bevis, hvilket gäller såsom
legitimation, blifvit å baramorskebrefvet antecknadt, gäller sådant bref icke såsom
berättigande till yrkets utöfning.
Utexaminerad barnmorska tilldelas kostnadsfritt ett exemplar af detta reglemente.
§ 6. För rätt till erhållande af undervisning i instrumental förlossningskonst
erfordras, att barnmorska vid pröfningen i den allmänna förlossningskonsten erhållit
minst vitsordet med beröm godkänd, önskar barnmorska erhålla denna undervisning
omedelbart efter den allmänna kursens afslutande, anmäle hon sig hos vederbörande
lärare.
Har däremot längre eller kortare tid förflutit, sedan barnmorskan blifvit i den
allmänna förlossningskonsten examinerad, skall hon för att erhålla undervisning i
instrumental förlossningskonst ingifva ansökan därom till medicinalstyrelsen och därvid
bifoga
Do) prästbetyg, äfven innehållande uppgift om sökandens ålder;
2:o) ett af vederbörande provinsial-, extra provitisial-, stads- eller stadsdistriktsläkare
i den ort, där hon haft sin verksamhet, utfärdadt intyg, att hon gjort sig väl
känd. för kunskap och färdighet i den egentliga barnmorskekonsten jämte pålitlighet
och i allo hedrande uppförande; samt
3:o) bevittnad afskrift af hennes barnmorskebref;
hvarefter styrelsen efter vederbörande barnmorskelärares hörande meddelar tillstånd.
.Undervisning i nödiga delar af den instrumentala förlossningskonsten tager
sin början de första dagarna i januari och juli månader hvarje år samt fortgår hvarje
gång under tre månader, hvarefter förhör änställes, vid hvilket förhör i tillämpliga
delar iakttages hvad här ofvan i § 5 rörande afgångsförhör och "betygssättning är
stadgadt. Vid sådan pröfning erhållet betyg tecknas af läraren å baramorskebrefvet.
Förteckning å. de barnmorskor, som godkänts vid förhöret i den instrumentala
förlossningskonsten, insändes af läraren ofördröjligen till medicinalstyrelsen.
§ ?. Under lärotiden njuta eleverna skydd och hägn vid läroverket. De
skola vara läraren skyldiga aktning och lydnad i allt, som rörer undervisningen,
samt. ställa sig till noggrann efterlefnad den vid undervisningsanstalten gällande
ordning.
Skulle elev visa sig håglös eller försumlig i sina åligganden eller göra sig
skyldig till sedeslöshet, hårdhet mot de sjuka, olydnad eller andra svårare förseelser,
skall läraren meddela henne varning. Låter elev sig icke häraf rätta, skall läraren
om förhållandet göra anmälan hos medicinalstyrelsen, som äger pröfva, huruvida och
för hur lång tid den felande bör från läroanstalten skiljas, och är hon, till dess styrelsen
meddelat sitt beslut, icke berättigad att deltaga i undervisningen.
§ 8. För att bereda barnmorskorna i riket tillfälle såväl att upplifva hvad
de under lärotiden inhämtat som att få del af sådana nya, värdefulla undersökningsoch
behandlingsmetoder, hvilka det kan vara af vikt för dem att lära känna, äger
medicinalstyrelsen, att årligen i män af behof och häriör tillgängliga medel låta vid
baramorskeundervisningsaDBtalteina anordna repetitions- och kompletteringskurser
7
första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
för aldra barnmorskor, samt att efter förslag af vederbörande lärare bestämma såväl
tiden för som antalet deltagande uti sådana kurser, hvilka böra fortgå under minst
14 dagar, hvarunder läraren meddeiar undervisning i de viktigaste delarna af förlossningskonsten
och däröfver anställer examinatorier.
Läraren antecknar & barnmorskebrefvet, att barnmorskan genomgått sådan
kurs.
KAP. II.
Om inseendet öfver barnmorskorna.
§ 9. Barnmorskorna i hela riket stå under medicinalstyrelsens öfverinseende
och hägn.
Förste provinsialläkaren utöfvar inseende öfver barnmorskeväsendet inom länet.
I städerna Stockholm, Göteborg och Malmö tillkommer detta åliggande förste stadsläkaren.
Närmaste förman öfver barnmorskorna äro provinsial-, extra provinsial-, stadsoch
stadsdistriktsläkare, enhvar inom sin verkningskrets.
Utom den uppsikt, som detta förmanskap ålägger vederbörande stads- och
stadsdistriktsläkare, skall det äfven åligga barnmorskelärarne i Stockholm och Göteborg
att med uppmärksamhet följa därstädes praktiserande barnmorskor i utöfningen
af deras yrke, äfvensom i deras uppförande.
§ 10. På anmälan af provinsial-, extra provinsial- stads- eller stadsdistriktsläkare
att barnmorska gjort sig skyldig till stor försumlighet eller svårare förseelse,
må vederbörande förste provinsialläkare (respektive förste stadsläkare) med barnmorska
i tillkallade vittnens närvaro och inför protokoll anställa förhör; och om därvid
befinnes, att hon i något väsentligt afglömt hvad hon lärt och saknar kunskap
om hvad hon bör känna, äger han att med uppgifvande af anledningen till förhöret
insända protokollet, af närvarande vittnen underskrifvet, till medicinalstyrelsen, hvilken,
där så nödigt pröfvas, må, efter det barnmorskans förklaring infordrats och
barnmorskeläraren i Stockholm eller Göteborg blifvit hörd, vid vite förbjuda henne
att sitt yrke utöfva, intill dess hon undergått och nöjaktigt bestått nytt förhör vid
behörig läroanstalt. Detta gälle ock, om barnmorska tredskas att sig till förhör inställa.
KAP. III.
Om barnmorskors rättigheter och skyldigheter.
§ 11. Barnmorska äger att efter behörig legitimation utöfva sitt yrke hvarhelst
i riket hon önskar, men skall, då hon bosätter sig i en kommun, vare sig hon
är i dess tjänst antagen eller icke, innan hon åtager sig någon förrättning och senast
inom två (2) veckor anmäla,?sig hos sin närmaste förman, förete sitt barnmorskebref
och uppgifva sin bostad. Ändring af bostad skall på enahanda sätt anmälas.
8
första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
Hon erhåller då af förmannen en dagbok, hvaruti denne inskrifver hennes
namn och, därest hon är af kommunen anställd, hennes tjänstgöringsområde äfvensom
datum och förmannens egen namnteckning. Barnmorska är pliktig att uti denna
dagbok anteckna alla af henne verkställda förlossningar.
Då dagboken blifvit fullskrifven eller då barnmorska tagit afsked, flyttat till
annat distrikt eller aflidit, skall densamma till förmannen aflämnas.
Förman äger att, närhelst han så önskar, granska barnmorskas dagbok, och
bör sådan granskning i allmänhet ske minst eu gång om året, helst då förman under
tjänsteresa eller af annan anledning befinner sig i närheten af hennes bostad eller
ock vid annat lägligt tillfälle.
Inom januari månad hvarje år skall summariskt utdrag af dagboken förmannen
af barnmorskan tillställas och — om han sådant fordrar — äfven dagboken för
honom uppvisas.
I stad bosatt barnmorska skall utanför sin bostad anbringa skylt. Barnmorska
bör, då hon aflägsnar sig från sitt hemvist, genom anslag på dörren eller på annat
sätt foga anstalt därom, att upplysning där kan erhållas, hvarest hon är att träffa
eller vid hvilken tid hon antagligen återkommer.
§ 12. Utan laga hinder må barnmorska icke underlåta att, så fort ske kan,
begifva sig till barnaföderska, som hennes biträde påkallar, därest icke annan barnmorska
är därtill pliktig och oförhindrad. År hon redan förut till annan barnaföderska
kallad, eller sker den nya kallelsen, sedan hon till annan i barnsnöd stadd
kvinna ankommit och denna icke kan undvara hennes biträde, bör hon gifva hänvisning
på annan barnmorska eller, om sådan på orten icke finnes, göra sig om förhållandena
noga underrättad och gifva föreskrift om hvad iakttagas bör, intill dess
hon kan ankomma.
Såsom laga hinder anses: annan förlossning, egen sjukdom, som utgör hinder
för barnmorskans inställelse, smittosam sjukdom i hennes hem (familj) af beskaffenhet
att kunna medföra fara för barnaföderska, såsom difteri, scharlakansfeber, rosfeber
o. s. v., skötsel af i barnsängsfeber sjuk kvinna och förbud att praktisera. _
§ 13. Då barnmorska begifver sig till barnaföderska, skall hon ovillkorligen
medföra föreskrifna instrument och redskap, en ren, tvättkar dräkt samt de desinfektions-
och läkemedel, till hvilkaa användande hon är berättigad.
I öfrigt är hon förpliktad att ställa sig till noggrann efterrättelse såväl de
bestämmelser till förekommande af barnsängsfeber, kvilka angifvas i läroboken, som
de stadganden i sådant syftemål, hvilka äro dagboken bilagda, eller de särskilda instruktioner,
som af medicinalstyrelsen kunna blifva utfärdade.
§ 14. Barnmorska får, sedan förlossningen kommit i full gång, ej utan trängande
nödvändighet aflägsna sig från barnaföderska, förrän minst 2 timmar förflutit,
efter det förlossningen fullständigt afslutats.
§ 15. Begär i förlossning stadd kvinna eller hennes närmaste, att läkare skall
tillkallas, får barnmorska icke afråda eller förhindra sådant, äfven om någon fåra
icke synes vara å färde.
Finner barnmorska under förlossningsarbetet, att någon fara för kvinnans eller
fostrets lif är för handen, har hon att i tid därom varsamt underrätta kvinnans närmaste
anhöriga och helst i vittnes närvaro påyrka läkares tillkallande eller, om sådan
omöjligen kan erhållas, att få samråda med annan närboende barnmorska. Till läkaren
bör hon om möjligt därvid sända en kort skriftlig upplysning om fallet.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.\ | r'':] j9 |
Då läkare är tillkallad till eller närvarande vid förlossning och barnsäng, är
barnmorska skyldig honom, äfven om han icke är förman, hörsamhet och skall följa
de af honom gifna föreskrifter om kvinnans behandling och vård.
§ 16. Barnmorska skall ömt och sorgfälligt vårda och skota den förlösta
kvinnan och det späda barnet och, såvidt omständigheterna det medgifva, minst
under första veckan efter förlossningen ägna dem daglig tillsyn. Då hennes biträde
icke längre behöfves eller kan lämnas, bör hon meddela råd i afseende på moderns
och det späda barnets skötsel. År barnet svagt, skall barnmorskan därom underrätta
föräldrarne, för den händelse de skulle önska att föranstalta om nöddop.
§ 17. De barnmorskor, som undergått examen i den instrumentala förlossningskonsten,
äga dock icke att utöfva densamma vid andra tillfällen, än då hjälp af
läkare icke i rätt tid kan erhållas, antingen till följd af afståndet från hans bostad
eller ock för den hastighet, hvarmed hjälpen erfordras. Samma föreskrift som för
instrumentförlossning gäller äfven för vändning på fot eller så kallad inre vändning
Hvarje sådan operation, i öfrigt tillåtlig endast då förlossningen synes icke
kunna af naturen själf fullbordas utan väsentligt äfventyr för kvinnans eller fostrets
lif, och, vid fråga om skarpa instruments användande, blott då alla lindrigare åtgärder
måste anses otillräckliga samt då, såvidt utrönas kunnat, fostret antagligen
är dödt, bör, såvidt möjligt är, förrättäs i vittnes närvaro.
Barnmorska, som genom operation, vare sig medelst vändning, förlossningstång
eller skarpa instrument, verkställt förlossning, eller ock utfört inre lösning af
moderkaka, är skyldig att däröfver afgifva skriftlig berättelse, affattad å blankett
enligt af medicinalstyrelsen utfärdadt formulär, hvilken berättelse skall å landsbygden
senast inom utgången af 4;e dagen efter förlossningen antingen direkt tillställas
närmaste förman eller ock under försegling med allmänna posten till förmannen
insändas.
Vid utgången af 8:e veckan efter operationsdagen skall barnmorskan på enahanda
sätt tillställa läkaren underrättelse, huru kvinnan då befinner sig och, ifall
barnet icke varit dödfödt eller genast efter födseln aflidit, huru med detsamma sig
förhåller.
Barnmorska, som i stad sådan förlossning verkställt eller företagit inre lösning
af moderkaka, skall till närmaste förman aflämna enahanda berättelse, så fort ske
kan och senast inom 24 timmar.
Nödiga blanketter erhållas på begäran hos förmannen.
§ 18. Barnmorska må icke annat än i de fall och på det sätt, som läroboken
föreskrifver eller läkare för hvarje särskildt fall bestämmer, för barnsängskvinna eller
dess späda barn använda eller utdela läkemedel.
§ 19. Barnmorska bör söka att hos allmänheten befordra förtroende för
skyddskoppympningen och i hvad på henne ankommer bidraga därtill, att barn inom
föreskrifven tid varda ympade.
§ 20. Kallas barnmorska till barnaföderska, som är behäftad med utslag eller
flytning, hvilka kunna misstänkas härröra från venerisk smitta, må hon icke undandraga
henne sin hjälp, dock med iakttagande af de försiktighetsåtgärder, som hon i
läroanstalten inhämtat. Läkare bör om fallet ofördröjligen underrättas. Detsamma
gäller, om det nyfödda barnet företer enahanda misstänkta utslag eller flytning från
ögonen.
§ 21. Fordrar domare eller domstol af barnmorska upplysning i något mål,
är hon pliktig att sådan afgifva. Sedan hon sig väl betänkt, skall hon, helst skriftBih.
till Biksd. Prof, 1906. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
ligen, meddela hvad hon bestämdt vet vara sant, icke förtiga något, som kan tjäna
till sakens och sanningens upplysning, men ej heller muntligen eller skriftligen förklara
eller betyga något, hvarom hon ej äger tillförlitlig vetskap eller som hon till
äfventyr icke väl förstår att bedöma.
§ 22. Barnmorska är förpliktad att endast med varsamhet yttra sig om sådana
förhållanden, om hvilka hon under utöfningen af sitt yrke kunnat få kännedom, och
att iakttaga förtegenhet med allt det, som de af henne betjänade önska hålla hemligt,
utom i de fall som i §§ 20 och 21 omnämnas, eller såvida icke brottsliga förehafvanden,
såsom fosterfördrifning eller försök därtill, undanskaffande eller afdagatagande
af foster o. s. v., synas föreligga, då anmälan bör göras hos polismyndighet
eller hos förman.
§ 23. Hämtas barnmorska till hemlig förlossning eller emottager hon för
detta ändamål hos sig eller annorstädes barnaföderska, som önskar vara okänd, vare
barnmorska förbjudet att aftvinga eller aflocka kvinnan någon uppgift om barnafaderns
namn eller andra enskilda förhållanden, som intet hafva med själfva förrättningen
att skaffa; ej heller må i ty fall barnmorska, om barnaföderskan är af henne
känd, för någon annan än vederbörande pastor yppa, hvem hon vid förlossningen
biträdt.
Änskönt förlossningen varit hemlig, må dock barnmorska hvarken själf undandölja
barnet eller till sådan åtgärd biträda. År barnet dödt, skall hon genast anmäla
sådant hos vederbörandé präst eller kronobetjänt.
Vid hemlig förlossning skall barnmorskan sörja för att åtgärd af kvinnan
vidtages, på det att förhållandet emellan modern och barnet, i händelse af behof,
framdeles må kunna ådagaläggas, och är för detta ändamål modern pliktig till barnmorskan
aflämna sitt prästbetyg i försegladt kuvert, hvilket, obrutet, af barnmorskan
öfverlämnas till den präst, för hvilken hon ofördröjligen skall förlossningen anmäla,
så att lefvande barn varder till dopet befordradt och dödfödt barn jordadt. Efter
tagen del af prästbetyget, som därefter under försegling återställes till modern, äger
pastor att utfärda dopattest, hvilken, inlagd i försegladt och med vederbörlig anteckning
och pastors stämpel försedt konvolut, bör för moderns och barnets säkerhet
bland pastorsämbetets tjänstehandlingar för framtiden förvaras.
§ 24. Barnmorska, som tillfälligtvis emottager hafvande kvinna i sitt hem
att där förlösas, är skyldig att därom göra anmälan hos sin närmaste förman senast
tre (3) dagar efter kvinnans mottagande.
Vill barnmorska för ofta återkommande fall, yrkesmässigt, i sin bostad eller
i annan särskild för ändamålet anordnad lokal till förlossning emottaga hafvande
kvinnor, vare sig s. k. kacherade eller andra, får sådant icke ske utan behörigt
tillstånd.
Dylikt tillstånd må barnmorska med bifogande utaf bevittnad afskrift af sitt
barnmorskebref äfvensom åtagande af legitimerad läkare att öfvervaka de sanitära
anordningarna uti berörda s. k. privata förlossningsinrättning och lämna den läkarhjälp
och vård, som kan erfordras, skriftligen begära hos vederbörande hälsovårdseller
kommunalnämnd, hvilken efter att hafva hört barnmorskans närmaste förman
samt efter af denne företagen besiktning uti inrättningen af förefintliga lokala förhållanden
äger, där nämnden pröfvar sådant lämpligt, meddela skriftligt tillstånd,
dock icke för längre tid åt gången än 3, högst 5 år.
Meddeladt tillstånd kan, när helst skäl därtill förekommer, återkallas af den
myndighet, som sagda tillstånd meddelat.
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 2.
I dagboken skall i vanlig ordning inskrifvas äfven förlossning af kvinna, som
önskar vara okänd, därvid i stället för barnaföderskans namn införes en bokstaf eller
ett nummer.
§ 25. Då någon ort af smittosam sjukdom blifver hemsökt, må därstädes bosatt
barnmorska icke utan behörigt tillstånd sig därifrån begifva, eller sina plikter sig
undandraga, utan ovillkorligen iakttaga de föreskrifter, som kunna af vederbörande
meddelas.
§ 26. Barnmorska må icke någon till amma befordra, förrän denna af
läkare undfått vederbörligt sundhetsbetyg.
§ 27. Barnmorska skall noga akta om sig själf, städse iakttaga den största
renlighet beträffande sin person, sina kläder, instrument och öfriga tillbehör och
dymedelst samt genom noggrann aseptik eller antiseptik söka förekomma, att icke
till den födande eller förlösta kvinnan, som hon blifvit kallad att hjälpa, eller till
det späda barnet må öfverföras sådan smitta, som kan vålla sjukdom och död.
§ 28. I Stockholm, Göteborg och Malmö praktiserande barnmorskor skola,
efter kungörelse i allmänna tidningarna, en gång om året inställa sig inför förste
stadsläkaren för att uppgifva sina bostäder och emottaga de råd och anvisningar samt
de meddelanden i öfrigt, som kunna finnas lämpliga och behöfliga. I Stockholm
och Göteborg skall vederbörande barnmorskelärare i god tid om sammankomsten
underrättas.
Utan laga förfall må ej barnmorska från denna sammankomst uteblifva.
Skulle någon af giltig orsak vara förhindrad att därvid sig infinna, skall hon inom
åtta (8) dagar därefter tillstädeskomma hos förste stadsläkaren, redogöra för anledningen
till sitt uteblifvande, uppgifva sin bostad och emottaga ofvan sagda underrättelser.
§ 29. Den af ålder befintliga fattigkassa, till hvilken hvarje barnmorska vid
sin legitimation skall bidraga med en afgift af minst tre (3) kronor och till hvars
förstärkande frivilliga bidrag torde kunna förväntas från barnmorskorna såväl vid de
i § 28 omnämnda sammankomsterna som annorledes, får endast användas till för ett
år i sänder efter ansökning beviljade understöd.
Hjälp ur kassan kan tilldelas barnmorskor från alla delar af riket, och bör
ansökan, ställd till medicinalstyrelsen, vara åtföljd af prästbetyg, fattigdomsbetyg
och läkarbetyg, det sistnämnda helst utfärdadt af förman, där denne är i tillfälle att
yttra sig angående sökandens behof och förhållanden i öfrigt.
Fattigkassans angelägenheter handhafvas af en styrelse, bestående af den
ledamot af medicinalstyrelsen, som handlägger barnmorskeärenden, jämte två (2)
barnmorskor såsom föreståndare för kassan, utsedda af Stockholms barnmorskor vid
det i § 28 nämnda årssammanträde. Medlen stå under medicinalstyrelsens vård och
förräntas mot sådan säkerhet, som af kassans styrelse godkännes. Medicinalstyrelsens
kamrerare är tillika redogörare för kassan och åtnjuter liksom de båda förestånderskorna
ett af medicinalstyrelsen bestämdt årligt arfvode.
Vid nämnda årssammanträde redovisar kamreraren för kassans tillstånd och
aflämnar ett exemplar af redogörelsen till kassans styrelse.
Kassans kontanta medel insättas i af kassans styrelse godkänd bankinrättning
och göras anordningar därå af medicinalstyrelsen i öfverensstämmelse med kassans
styrelses beslut.
12
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 2.
KAP. IV.
Om barnmorskors anställande och förmåner.
§ 30. Hvarje kommun i riket bör vara försedd med tillräckligt antal behörigen
legitimerade barnmorskor. På landsbygden bör i allmänhet finnas minst en
barnmorska för hvarje socken; dock må intill hvarandra gränsande mindre socknar
kunna förena sig om en gemensam barnmorska.
§ 31. 1) I större städer må aftal kunna träffas med vissa barnmorskor om
medellösa barnaföderskors betjänande mot viss ersättning för hvarje förlossning, men
i medelstora och mindre städer i allmänhet och på landsbygden böra barnmorskor
anställas mot viss årlig lön jämte fri bostad och lämpliga naturaförmåner, börande
dessa af behörig kommunalmyndighet beslutade lönevillkor för att blifva gällande
fastställas, efter det vederbörande närmaste förman och förste provinsialläkare sit?
däröfver yttrat, af Vår befallningshafvande i länet.
2) Utom bestämd lön tillkommer af kommun anställd barnmorska ersättning
efter taxa för hvarje af henne verkställd förlossning, vare sig densamma varit hastig
eller långsam, lätt eller svår eller om instrument därvid användts eller icke, äfvensom
för nödig efterskötsel. Sådan taxa fastställes i ofvannämnda ordning af Vår
befallningshafvande i länet och intages jämte löneförmåner i det kontrakt, som bör
uppgöras emellan kommunen och barnmorskan, och i hvilket bör ingå föreskrift om
kontraktets giltighet på viss tid eller tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning
och minst sex (6) månaders uppsägningstid. Dylikt kontrakt får icke innehålla någon
föreskrift, som strider emot detta reglemente.
3) Barnmorska, som utöfvar sitt yrke utan att vara i kommuns tjänst anställd
eller inom annan kommun än den, för hvilken hon är anställd, må af hvar och en,
som hennes biträde anlitat och ordentligen betjänats, därför uppbära ersättning enligt
öfverenskommelse.
4) För förlossning af kvinna, tillhörande kommunens understödstagare eller
erkändt medellös, utgår ersättning åt barnmorskan af fattigvården.
5) Utöfver fastställd taxa eller öfverenskommen ersättning tillkommer barnmorska
kost under vistelsen på förrättningsstället samt skjuts efter en häst fram
och åter, där afståndet från barnmorskans bostad och förrättningsstället öfverstiger
en kilometer, jämte ersättning för använda desinfektionsmedel. Saknas farbar väg,
äger hon erhålla ersättning för den till fots tillryggalagda vägen såsom efter skjutslega.
Finnes icke tillgång hos den förlösta, tillhör det kommunens fattigvård att
bestrida barnmorskans utgift för såväl skjuts som desinfektionsmedel.
6) Befinnes fattig barnaföderska vara så nödställd, att hon för sig och sitt nyfödda
barn saknar utväg till härbärge eller lifsuppehälle, åligger det barnmorska att
sådant hos kommunalnämndsordföranden anmäla.
§ 32. Anser barnmorska sig hafva blifvit godtyckligt eller orättvist behandlad
af förman eller annan läkare vid utöfningen af sitt yrke, äger hon att hos förste
provinsialläkaren i länet eller hos medicinalstyrelsen anföra klagomål.
Hvarje rättskaffens och plittrogen barnmorska bör för öfrigt vid till äfventyra
uppkomna tvistigheter med fullt förtroende kunna vända sig till sina förmän, hvilka
icke lära underlåta att gifva henne all den hjälp och det skydd, som tillfället möjligen
kan erfordra.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 13
§ 33. Barnmorska, som på grund af framskriden ålder, giftermål, ombyte af
yrke eller i öfrigt ändrade lefnadsförhållanden önskar upphöra med sin verksamhet
som barnmorska och befrias från därmed förenade förpliktelser, göre därom anmälan
bos vederbörande förste provinsialläkare (resp. förste stadsläkare), som har att afföra
henne från sin förteckning öfver barnmorskor och till medicinalstyrelsen anmäla förhållandet
för anteckning i medicinalstyrelsens matrikel öfver barnmorskorna i riket.
§ 34. Utom i sådant nödfall, att läkare eller legitimerad barnmorska icke kan
erhållas, må annan person icke låta begagna sig till förrättande af förlossning.
KAP. V.
Om ansvarsbestämmelser.
§ 35. Förbryter sig barnmorska emot hvad 11, 12, 13, 14, 15, 23, 25, 26
och 27 §§ innehålla, straffes med böter från 5 till 50 kronor; och emot 17 § med
böter från 10 till 100 kronor.
Barnmorska, som utan eller emot läkares föreskrift för barnsängskvinna eller
dess späda barn använder eller utdelar giftiga eller häftigt verkande läkemedel,
straffes med böter från 10 till 50 kronor.
Barnmorska, som utan att hafva undergått examen i den instrumentala förlossningskonsten,
med dess utöfning sig befattar, böte från 25 till 100 kronor.
Emottager barnmorska yrkesmässigt s. k. kacherade kvinnor eller andra hafvande
kvinnor till förlossning eller vid sådan handtering biträder, utan att därtill
hafva erhållit vederbörligt tillstånd, straffes med böter från 25 till 100 kronor.
§ 36. Om vid förbrytelse mot detta reglemente genom barnmorskas förvållande
barnaföderskan eller dess späda barn lider någon skada, stånde barnmorskan,
utöfver böterna, ansvar efter lag.
_§ 37. Försummar barnmorska att i tid yrka läkares tillkallande, då fara är
för kvinnans eller föstrets lif, eller sätter hon sig däremot och olycka händer, som
hon bort kunna förutse, skall hon anses som därtill vållande.
§ 38. Barnmorska, som dömts till laga ansvar för fosterfördrifning eller annat
nesligt brott, vare för alltid förlustig rättigheten att barnmorskekonsten utöfva.
§ 39. Skulle barnmorska blifva sakfälld för dryckenskap eller osedligt lefverne,
må medicinalstyrelsen, efter pröfning af förhållandet, meddela henne varning eller
under försvårande omständigheter förbud att yrket under viss tid eller tills vidare
utöfv?.
§ 40. Barnmorska, som öfverträder henne behörigen meddeladt förbud att
utöfva barnmorskeyrket, straffes hvarje gång från 10 till 200 kronor.
§ 41. Den, som till barnmorska för en kommun eller ort antager eller förordnar
person, som icke styrkt sig vara till barnmorskeyrkets utöfning inom riket
berättigad, vare förfallen till böter af 100 kronor.
§ 42. Oexaminerad hjälperska, som utan sådant nödfall, att läkare eller legitimerad
barnmorska icke kan erhållas, låter begagna sig till förrättande af förlossning,
så ock den, som utan sådant nödfall till förlossning begagnar oexaminerad
person, böte från 10 till 100 kronor.
§ 43. Förbrytelser mot detta reglemente skola med undantag af de särskild!
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. 3
14
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
nämnda fall, då pröfningen tillkommer medicinalstyrelsen och vid dess åtgärd skall
bero, åtalas vid allmän domstol.
Då barnmorska anklagas för felaktighet i yrkets utöfning, må hon icke dömas,
förrän medicinalstyrelsen afgifvit utlåtande i målet.
§ 44. I alla brottmål, där allmän åklagare, å tjänstens vägnar, emot barnmorska
talan fört, åligge honom att en bestyrkt afskrift af domstolens utslag till
medicinalstyrelsen insända.
§ 45. Böter, som efter detta reglemente utgå, delas, där ej annorlunda är
förordnadt, emellan allmänna åklagaren och barnmorskefattigkassan till hälften
■ hvardera.
STOCKHOLM. P. A. HYMAKS EFTERTRÄDARE. 1906.