Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

Utlåtande 1898:TfuA2 Första kammaren

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

Vftft i •>;»'' sfi si i :]•> L > '' b'';l''

i, .''u- .-q k«j (‘ -tv !:0 '' ■ ;■ ''.v. .... . tn.n

ur * •: "■ v.,"m '' ’ . .vm./ v.r- •

N o 2.

, ■ T;,''!: <£■■ rM .''■no'' R>'' i''-''

Ank. till Rikscl. kansli dén 28 mars 1898, kl. 2 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o /,
i anledning af väckt motion i fråga om åtgärder till
främjande af svenska alsters afsättning i utlandet och.
till höjande af den svenska sjöfartsnäringen.

I en till utskottet hänvisad motion (n:o 31) har herr Retlig fäst
uppmärksamhet å angelägenheten af åtgärders vidtagande till höjande
af vår utrikes handel och sjöfart, särskildt för åstadkommande af direkta
sjöfartsförbindelser med svenska fartyg mellan Sverige och transmarina
länder.

I sådant afseende anför motionären hufvudsakligen följande:

»Under det att regering och Riksdag under en lång följd af år på
mångahanda sätt direkt och indirekt understöd! och omhuldat landtbruksnäringen
och särskildt sökt genom tullar gynna denna näring och den
inhemska industrien, har vår utrikes handel och den deraf beroende
sjöfartsnäringen lemnats så godt som obeaktade. Utom anslaget till
befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart, 11,500 kronor, äro till
främjande af vår export å riksstaten uppförda endast två anslag af tillhopa
25,000 kronor eller 15,000 kronor till främjande i allmänhet af
svenska alsters afsättning i utlandet och 10,000 kronor till handelsstipendier,
i förhållande till ändamålets vigt minima belopp. Och för
sjöfartsnäringens främjande finnas utom förstnämnda anslag icke, så vidt
jag vet, några medel anvisade. Den har tvärtom, i motsats till alla
Bill. till ltiksd. Prof. 1898. 8 Samt. 2 A/d. 7 Band. 2 Hälft. (N:o 2). I

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

andra transportmedel, anlitats såsom en skattekälla, och detta i mycket
hög grad.»

Motionären framhåller dervid, att på den svenska utrikes sjöfarten
hvilade — förutom kostnaderna för skeppsmätning —konsulatafgifter, lastpenningar,
lotspenningar, fyr- och båkafgifter, tonafgifter till sjömanshusen
samt hamnafgifter för fartyg och grundpenningar, och att alla
dessa afgifter utginge efter fartygets hela tontal, lotspenningar dock
äfven efter den lotsade vägens längd, och i regel utan hänsyn till den
omfattning, hvari detta tontal för handelsoperation toges i anspråk och
alltså utan hänsyn till fartygets förmåga att erlägga afgifterna. Konsulatafgiften
utginge visserligen endast, om fartyget till större eller
mindre del lossade eller lastade eller både lossade och lastade, och
angående lastpenningarna gälde, att fartyg, som under samma år gjorde
flera resor mellan Sverige och utrikes ort, vid förnyadt inkommande
erlade denna afgift endast, när fartyget innehade last och större eller
mindre del deraf lossade, hvarvid såsom barlastade ansåges fartyg,
hvilkas last understeg en tiondedel af drägtigheten, och från afgifter
befriades, bland andra, fartyg, som på resa mellan utrikes orter i svensk
hamn lossade eller lastade varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet.
Efter erinran äfven om bestämmelserna i vissa grundpenningtaxor,
fortsätter motionären:

»Men i öfrigt är regel, att afgifterna utgå oberoende af huruvida
fartyget innehar någon last alls eller är mer eller mindre lastadt.

Det är visserligen sant, att af dessa afgifter alla de, som erläggas
i svenska hamnar, äfven drabba utländska fartyg, men detta gör icke
förhållandet för den svenska sjöfarten mindre tryckande.

Redan i de yttranden, som med anledning af Riksdagens skrifvelse
den 14 maj 1888, angående undersökning af den svenska sjöfartsnäringens
tillstånd, afgåfvos till kommerskollegium, betonades, att svenska
fartyg vore i flera hänseenden mera betungade af afgifter och pålagor
än andra nationers. Detta förhållande har sedan dess blifvit än mera
accentueradt derigenom, att dels numera allt mer och mer användas
större, lastdrygare ångfartyg, Indika- kunna göra tätare resor än segelfartyg
och dervid få, med någon modifikation, hvarje gång oberoende
af lastens myckenhet erlägga afgifter för sitt stora tontal, dels fartygsafgifterna
i vårt grannland Danmark blifvit i sammanhang med frihamnens
i Köpenhamn öppnande betydligt nedsatta, dels ock vissa
afgifter såväl der som i några tyska hamnar och äfven i Frankrike
numera beräknas efter lossadt och lastadt tonnage.

Den med anledning åt Riksdagens berörda skrifvelse tillsatta sjö -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

fartsnäringskomitén föreslog på sin tid åtskilliga åtgärder till don svenska
sjöfartsnäringens höjande, men om också åtskilliga af komiténs framställningar,
såsom angående kostnaderna för sjöfolks hemför sk affiring
m. fl., ledt till afsedt resultat, sväfvar dock flertalet deraf ännu oafgjordt.
Så är fallet med skeppsmätningskostnadernas gäldande af staten. Så
med de lindringar i konsulatafgifternas erläggande, komitén föreslog, i
hvilket afseende ifrågasattes, bland annat, befrielse från afgifter såväl
för en, visst tontal Överskjutande drägtighet, som äfvensom fartyget i
en hamn lossade eller lastade blott en viss mindre qvantitet, en tiondedel
af drägtigheten. Frågan om lastpenningarnas afskaffande eller användande
till sjöfartspremier enligt komiténs förslag bidar också sin
lösning, liksom hela spörsmålet om dylika premier m. m.

I sammanhang härmed står ett annat förhållande, hvarpå jag nu
vill rigta uppmärksamheten. Redan sjöfartsnäringskomiten betonade, att
inom den större transoceana fraktfarten den svenska handelsflottan förlorat
den betydelse, den en gång egt. Statistiken bekräftar detta allt
fortfarande. Under det att numera med allt större magt nödvändigheten
för de gamla kulturländerna att uppsöka de transmarina afsättningsfälten
gör sig gällande, besörjes vår utförsel till dessa liksom vår
import af så kallade kolonialvaror från desamma till öfvervägande grad
af främmande länder.»

Efter framhållande i sådant afseende, med stöd af statistiska data,
att Sveriges direkta sjöfartsförbindelser med främmande länder vore till
allra största delen begränsade till Nordsjö- och Östersjöländer, hufvudsakligen
Danmark, Tyskland samt Storbritannien, och att detta förhållande
framträdde i skarpare belysning, om i betraktande toges den
direkta utrikes varuomsättningen, fortfar motionären:

»Icke nog med, att vi redan till följd af vårt aflägsna läge ega
sämre förutsättningar för seger i täflingskampen om de transmarina
marknadsfälten, vår ställning förvärras således än ytterligare deraf, att
vår omsättning med transoceana länder icke sker direkt, ett förhållande,
som drager med sig stora faux-frais, de der sluka en allt för betydande
del af vinsten. Ty omlastningen i det europeiska trafikcentrum Dondon,
Hamburg, Antwerpen m. m. — medför icke blott i regel högre
fraktkostnader, deraf vållas äfven uppehåll, osäkerhet i leveransers fullgörande,
fara för skada å godset vid omlastningen, svårkontrollerade
uppmätningar, magasinerings- och andra kostnader, allt olägenheter, som
ställa våra affärsmän i sämre läge än deras konkurrenter i land, som
ega direkta'' förbindelser med transmarina länder.

Tager man så i betraktande, hurusom vi sjelfva tynga ned de

4 Första Kammarens Tillfälliga Utslcolts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

krafter, vi kunna föra fram i täflingsstridén, med våra ofvan omförmälda
dryga ^ sjöfartsafgifter, och att våra konkurrenter, åtminstone Danmark
och Tyskland, ega institutioner, särskildt egnade att främja och lätta
exporthandeln och den derför arbetande industrien, medan åter våra affärsmän
undanhållas dessa institutioner, då må det icke heller förvåna någon,
att vår handel och vår sjöfart och den industri, som arbetar för export,
icke nått den utveckling, den under gynsammare förhållanden kunde
vinna. Och allt detta under det att vårt eget intresse borde bjuda oss
att bereda våra affärsmän å deras aflägsna operationsbas bättre, men
icke sämre vilkor än deras konkurrenter.»

Redan det anförda syntes motionären gifva fog för att rigta Riksdagens
uppmärksamhet å förevarande angelägenheter.

Åtskilliga åtgärder till höjande af vår exportindustri, vår handel
och sjöfart hade, erinrar motionären, sedan länge inom de praktiska
näringsidkarnes kretsar ansetts angelägna. Redan 1882 uppstäldes från
deras sida frågan om frilager på dagordningeni Sverige, och frihamnsfrågan
berördes såsom en framtidshägring redan af den sagda år tillsatta komitén.
Efter vexlande, men alltid olycksdigra öden hade dock frågan vid 1894
års riksdag vunnit terräng, och Riksdagen begärde då, att Kongl. Maj:t
måtte låta utreda, om och under hvilka vilkor frilagersinstitutionen lämpligen
skulle kunna utan uppoffringar för statsverket här i landet införas
samt derefter till Riksdagen inkomma med förslag till de lagstiftningsåtgärder,
hvartill utredningen kunde gifva anledning, äfvensom låta
verkställa utredning rörande möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar
i Sverige. Den i anledning häraf tillsatta komitén hade redan
i juni månad 1895 afgifvit sitt betänkande med förslag till författningar i
ärendet, men oaktadt det lifliga intresse, hvarmed frågorna omfattats i de
större affärssamhällena, hade Riksdagen ännu icke fått behandla saken.

»Såsom förutsättning», fortfar motionären, »för att afsevärdt gagn
skulle vinnas af frihamn, framstälde sistberörda komité, efter tillstyrkande
af de lokala frihamnskomitéerna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
angelägenheten deraf, att sjöfay tsumgälderna icke blott gjordes så lindriga
som möjligt, utan ock, hvad fyr- och båkafgifter och hamnafgifter för
fartyg beträffade, antingen bestämdes att utgå efter lossadt och lastadt
tonnage eller ock omfördes till varuafgifter. I sitt yttrande öfver komiténs
förslag framhöllo embetsverken också, att, för så vidt, på sätt komitén
ansett, frihamnsinstitutionen skulle vara betingad af de nuvarande fartygsumgäldernas
afskaffande, nedsättning eller utgörande efter andra än för
närvarande gällande grunder, det torde vara nödigt, att, innan allmänna
bestämmelser meddelades rörande frihamns inrättande, visshet blefve

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

vunnen, i hvad mån några sådana förändringar i afseende å dessa umgälder,
som nyss antydts, kunde lämpligen genomföras.

Men utom att man sålunda sträfvat till att, genom införande af
frilagers- och frihamnsinstitutionerna och hvad deraf skulle följa, åstadkomma
bättre vilkor för vår exportindustri och framkallande af direkta
förbindelser med transmarina länder, har man i särskilda fall sökt partielt
nå målet. Så gjordes för ett utländskt rederi förlidet år framställning
om sjöfartsafgifternas beräknande efter lossadt och lastadt tonnage för
två direkta sydamerikanska linier, men efter det kommerskollegium, framhållande
önskvärdheten af en utredning i fråga om lämpligheten af en
dylik beräkningsgrund, afstyrkt ett undantag från regeln i detta särskilda
fall, under hänvisande i stället på subvention åt svensk linie, afslogs
framställningen. En liknande framställning, afseende ångbåtstrade
Köpenhamns frihamn—Göteborg—Ostasien, är ännu oafgjord. Dessa
båda för utländska rederier gjorda försök att hjelpa oss från omlastningstvånget
innebära åtminstone en mycket stark uppfordran till våra inhemska
rederier att genom sammanslutningar af deras kapital taga saken
i sin egen hand, dervid de borde kunna påräkna både direkt, och indirekt
understöd af statsmagterna, då handeln och exportindustrien oafvislinen
kräfva direkta transmarina förbindelser för att kunna erhålla skä O ligt

utbyte.»

Motionären sammanfattar slutligen sin framställning på följande sätt:

»Hvilka åtgärder, som nu enligt min mening lämpligast böra vidtagas
för att råda bot mot de ogynsamma vilkor, hvarunder vår utrikes
handel och vår sjöfart arbeta, derom har jag ofvan redan gifvit. någon
antydan. De kunna afse nedsättande eller afskaffande af vissa sjöfartsafgifter,
som icke äro absolut nödiga för de ändamål, för hvilka de nu
må vara afsedda; hvarvid bör tagas i öfvervägande, om icke t. ex. fyroch
båkafgiften må kunna afskaffas och utbytas mot ett fast anslag i
riksstaten, på sätt nyligen skett i Danmark. Man kan ifrågasätta förändrade
grunder för beräknande af de sjöfartsafgifter, som måste qvarstå,
dervid lämpligheten af deras utgående helt eller delvis efter lossadt och
lastadt tonnage bör komma i betraktande, och i detta afseende lärer böra
öfvervägas, om afgiften icke kunde utgå i en fallande skala, allt efter
som fartyget lossade eller lastade full last eller last, motsvarande hälften,
fjerdedelen eller tiondedelen af dess drägtighet. I samband härmed
borde förebringas utredning om behofvet af sjöfartsafgifternas reglering
med hänsyn till frilagers- och fri hamnsinstitutionernas införande, hvilka
frågor af komitén stälts i samband. Vidare borde undersökas lämpligheten
af vissa sjöfartsafgifters användande, på sätt äfven föreslagits,

Utskottets

utredning.

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

direkt till den svenska sjöfartens fromma, i form af sjöfartspremier,
subvention eller för restituerande af afgifter, som svenska i likhet med
utländska fartyg skulle hafva att erlägga. Och äfven borde utredas,
huruvida icke från statens sida kunde vidtagas kraftigare åtgärder för
främjande af afsättningen utrikes af svenska alster, särskildt om derför
anlitades svenskt lastrum, vidare lämpligheten af låneunderstöd åt rederier
eller svenska handelshus i utlandet för förmedlande af afsättningen af
svenska varor m. m.

Hvad jag nu i den största korthet antydt gifver emellertid vid
lian den, att. till höjande af vår utrikes handel och sjöfart erbjuda sig
inånga skiftande utvägar, som beröra olika lagstiftnings- och förvaltningsområden,
och af hvilka en del beror af Kongl. Maj:t ensam, en del
åter äfven af Riksdagens eller Kongl. Maj:ts och Riksdagens sammanstämmande
beslut. Men för att saken må kunna planmessigt och syftesenligt
utföras till .förmån för både handeln och sjöfarten, kräfver den en
omfattande utredning, för hvilken böra tagas i anspråk icke blott embetsmannabildning,
utan ock hufvudsakligen praktisk erfarenhet om näringarnas
vilkor.»

Motionären hemställer på grund häraf, t

»att Riksdagen måtte i skrifvelse i till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, hvilka åtgärder, som må kunna och
böra vidtagas såväl till främjande af afsättningen i utlandet af svenska
alster som till höjande af den svenska sjöfartsnäringen, särskildt för
astadkommande af direkta sjöfartsförbindelser med svenska fartyg mellan
Sverige och transmarina länder, samt derefter vidtaga eller till Riksdagen
afgifva förslag om vidtagande af de åtgärder, hvartill utredningen
må kunna gifva anledning.»

Utskoitet har funnit hvad motionären anfört rörande förhållandet
med vår sjörfartsnäring och direkta utrikes varuomsättning förtjena en
noggrann uppmärksamhet. För att underlätta bedömandet af, hvilka åtgärder
höra vidtagas till höjande af sjöfartsnäringen och till främjande
af vår direkta handel på främmande länder, har utskottet funnit angeläget
att först söka erhålla en på statistiska data grundad bild af dessa
näringars nuvarande ställning och de förändringar, denna undergått under
den senare tiden. För utskottet har det gifvetvis icke varit möjligt att
i dessa afseenden erhålla den fullständiga utredning, som varit önsklig

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Ulåtande N:o 2. 7

och icke utan dels en omfattande hopsamling och bearbetning af ett
mycket vidlyftigt statistiskt material, dels inhemtande af,näringsidkares,
redares och affärsmäns yttrande kan vinnas. Dock antager utskottet, att
de uppgifter, utskottet här nedan sammanfört, skola vara egnade att
åtminstone så mycket belysa saken, att deraf må framgå, om motionären
haft fog för att påkalla vidtagandet af åtgärder i det af honom angifna
syftet.

De uppgifter rörande den svenska sjöfartsnäringen, utskottet nu gar
att meddela, ansluta sig i de flesta afseenden till den statistik, som den
s. k. sjöfartsnäringskomitén i sitt den 12 september 1890 afgifna
betänkande meddelat för tiden före ar 1888, och äro i hufvudsak hetotade
dels från den af det norske statistiske centralbureau år 1897 utgifna
internationella sjöfartsstatistiken, dels ock från kommerskoålegii i dagarne
från trycket utkomna berättelse angående rikets sjöfart år 1896, hvarjemte
i några fall uppgifter kunnat erhållas för år 1897.

Antalet och drägtiglieten af svenska handelsflottans fartyg nedannämnda
år framgå al följande öfversigt:

År:	Segelfartyg.	Ångfartyg.	Summa verkligt tontal.	Summa beräknad! tontal *.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton. (Verkliga.)
1875 .......... ...................	3.573	424,042	664	83,007	507,049	673,063
1880 ............................	3.581	461,593	752	81,049	542,642	704,740
1885 ............................. •	3.090	406,910	878	110,151	517,061	737,363
1890 ...............................	2,858	369,680	1,016	141,267	510,947	793,481
1891 ...............................	3.006	379,604	1,181	152,493	532,097	837,083
1892 . ..............................	2,927	376,903	1,209	171,808	548,711	892,327
1893 .............................	2,844	369,359	1,229	177,156	546,515	900,827
1894 ...............................	2,914	371,097	1,248	179.253	550,350	908,856
1895 ..............................	2.030	301,727	733	181,276	483,003	845,555
1896 .................................	2,013	290,855	756	205,964	496,819	908,747
j Ökning (minskning) procenl	- 44 %	- 69 %	I + 14 %	+ 148 %	- 2 %	+ 35 %

Den betydande tillbakagången i vår handelsflottas verkliga tontal
1895 och 1896 iir emellertid hufvudsakligen skenbar, då nemligen
uteslötos åtskilliga fartyg, som ingingo i de föreTill
följd af ångbåtsflottans starka tillväxt har dock

aren

ur statistiken år 1895
gående årens statistik.

* Ångfartygens (nutid beräknad! bil

In* ga rigör dorn» verkliga.

Statistiska

uppgifter.

Sjöfartsnäringen.

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

det totala beräknade tontalet redan år 1896 kunnat höja sig nära nog
till samma siffra som före nämnda uteslutning.

Fransedt förhallandena åren 1895 och 1896, företer äfven vår handelsflottas
verkliga tontal under de senare åren en ökning, som dock först
ifrån år 1892 öfverstigit samma tontal år 1880. Till antalet har deremot
vår handelsflotta icke något afl de efter år 1880 följande åren
natt de siffror, hvart och ett af åren 1874—1880 kunde framte.

Det fortgår, såsom väl kändt, äfven i andra länder alltjemt eu
ökning af ångbåtsflottan på segelflottans bekostnad. Utskottet skall i
sådant afseende med Sverige jemföra förhållandena i Storbritannien och
Irland samt i Norge, dervid följande sagda internationella statistik,
utom hvad siffrorna för Sverige år 1896 beträffar, hvilka hemtats från
den svenska statistiken:

	Sverige.	...... Storbritannien och Irland	'' Norge
ångfartyg	segelfartyg	ångfartyg j segelfartyg	ångfartyg	segelfartyg’'' *
antal j ton	antal	lön	antal j ton j antal J ton	antal	ton	antal	ton
11886	680 97,700	2,655	380,500	6,0444,450,300 17,018 3,456,600	510	114,100	7,154	1,448.900
1890	74-2 120,500	2.484-	349,500	7,139 5,283,900 14,640i 3,041,300	592	108,100	6,693	1,443,300
1895	985 j 16*0,500, 2.4-99 1	348,000	8,263 0,685,300| 12,943; 2,987,200	859	295,500	6,453	1.335,300
1896	756 I 205,900 2,013	290,855	8,386 6.856,lool 12,617 2,866,900	915	359,600	6,355	1,283,900

Den tillökning, Sveriges handelsflotta på 1880-talet företedde —
och denna öfverträffas icke mycket af förhållandena på 1890-talet —
betecknade sjöfartsnäringskomitén såsom ganska obetydlig. I jemförelse
med tillväxten i åtskilliga andra länder funne man lätt, yttrade komitén,
att Sverige icke längre intoge samma plats som tillförene bland de
sjöfartsidkande nationerna. Komitén meddelade en öfversigt till belysande
häraf, hvarur må anföras följande:

Svenska segelflottan	Svenska ångbåtsflottan	Svenska handelsflottan
i % af samtliga nationers	i % af samtliga nationers	i % af sämtliga nationers verk!, ton beräkn. ton
1875 3.0 7	2.4 3	2.9 3	2.78
1880 3.4 9	1.8 1	3.0 3	2. co
1885 3.3 9	1.4 8	2.ce	2.14
1888 3.47	1.54	2.G4	2.1 3

9

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Komitén anmärker härvid, att det redan vore från år 1875 den
svenska handelsflottans relativa tillbakagång kunde sägas datera sig och
att den obetydliga tillväxten 1876—1880 icke varit tillräcklig att uppväga
de motsvarande framsteg, som samtidigt gjordes i andra länder.

Till kompletterande af dessa siffror inhemtas af ofta nämnda internationella
statistik, att den svenska handelsflottan (fartyg öfver 50 ton)
den 1 januari 1890 utgjorde 1.7 8 procent af det beräknade verldstonnaget,
men den 1 januari 1895 1.7 5 procent. Förhållandet med vissa
andra länders och Sveriges handelsflottor vid samma tider framgår af
vidlagda tabell n:o 1 (Bil. A.).

Sjöfartsnäringskomitén gjorde jemförelse särskild! med Norges
handelsflotta och anmärkte, att år 1850 vår handelsflotta utgjorde omkring
fem sjundedelar af Norges, men år 1888 icke fullt tre sjundedelar deråt.
Förhållandet 1895 framgår af följande, särskild! fartyg öfver 50 ton
upptagande sammanställning ur den internationella statistiken:

	1 Ångfartyg	2 Segelfartyg	3 Ångfartyg öfver 50 ton	4 Segelfartyg öfver 50 ton	3 och 4. Fartyg öfver 50 ton tillhopa	1 och 2. Tillhopa
1 antal ton	antal	ton	antal ton 1	antal	ton	antal	ton	antal	ton
Sverige: Norge:	! I 985 160,500 2,499 859 295,500 0,453	348,000 1,335,300	1 '' 1 455 1 153,300; l,521j 319,600 1 '' 568 j 288,600 3,1691,260,600	1,976 3,737	472,900 1,549,200	3,484 7,312	508,500 1,630,800

Sveriges handelsflotta, såväl i sin helhet som beträffande särskild!
fartyg öfver 50 ton, har alltså nedgått till icke fullt en tredjedel af
Norges, hvad tontalet beträffar; den svenska segelflottan är ungefär eu
fjerdedel af den norska, och den svenska ångbätsflottan, som 1850 var
tio gånger så stor som Norges (4,000 ton mot 400 ton) och 1865 mer
än dubbelt så stor (13,900 ton mot 6,700 ton) har nedgått till föga mer
än hälften af Norges, hvilket är så mycket mer betecknande, som totalantalet
svenska ångfartyg öfverstiger antalet norska. På trettio år
hafva dessa åugbåtsflottors ställning således i det närmaste förbytts.
Norges handelsflotta kunde, enligt den internationella statistiken, efter
skedd tillväxt år 1895, i procent af verldstonnaget, sättas till fem.

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 8 Sami 2 Afd. t Band. 2 lläft. 2

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Den svenska handelsflottahs tillväxt och minskning fördelade sig
under åren 1881—1897 på sätt, bilagda tabell n:o 2 (Bil. B) utvisar.
För år 1895 äro till jemförelse fogade motsvarande silfror för Norge.

Af tabellen framgår i det hela ett aftagande af antalet och tontalet
af de fartyg, som i Sverige nybyggas, således en minskning i
skeppsbyggeriet såvidt handelsflottan angår. Deremot visar 1896 en
bestämd ökning af de från utlandet inköpta ångfartygens antal och
storlek.

I hvilken ringa omfattning vår handelsflotta består af stora fartyg
visar följande tabell, afseende förhållandena 1896:

Absolut Proeontiskt

		antal.	tontal.	antal.	tontal.
Om	20 till 50 ton............................	813	28,197	29.4 %	5.7 %
11	50 till 100 ton .......................	656	45,744	23.7 „	9.2 „
11	100 till 200 ton ........................	508	71,527	18.3 „	14.4 „
11	200 till 300 ton ........................	325	80,229	11.7 „	10.1 „
11	300 till 400 ton ......................	164	55,708	5.9 „	11.2 „
11	400 till 500 ton .....................	85	38,210	3.i„	7.7 „
ii	500 till 600 ton ........................	58	31,896	2.i„	6.4,,
ii	600 till 700 ton .......................	41	26,795	1.5 „	5.4 „
ii	700 till 800 ton ........................	37	•27,889	1.3 ,,	5.6 „
ii	800 till 900 ton ......................	21	17,773	0.8 „	3.6,,
ii	900 till 1,000 ton .....................	18	16,929	0.7 „	3.4,,
ii	1,000 ton och deröfver............	43	55,922	1.5 „	11.3 „
	Summa	2,769	496,819	lOO.o %	lOO.o %

Medeltonnagen år 1896 utgjorde för svenska segelfartyg 144 ton,
för svenska ångfartyg 272 ton.

Utskottet öfvergår nu till en framställning af Sveriges sjöfartsförbindelser
med utlandet och den andel, svenska fartyg deri taga.

Antalet (resor) och tontalet af såväl segel- som ångfartyg, hvilka
från utrikes ort ankomma till eller till utrikes ort afgingo från Sverige
under nedannämnda perioder (i genomsnitt) och år, framgå af följande
tabell:

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 2. 11

1 . Årligen.	Samtliga fartyg.	Deraf svenska.	Svenska fartygens antal i %	Svenska fartygens drägtig-het i % af samtligas.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	af samt-ligas.
a) Lastade och barlastade fartyg: 1881-1885...................................	53,793	8,431,035	25,953	3,036,018	48.2	36.0
1886-1890 ...................................	55,652	9,868,816	25,149	3,454,269	45.2	35.0
1891-1895 ..................................	59,726	11,901,956	28,623	4,011,511	48.2	33.7
1895..........................................	59,396	12,383,747	29,090	4,120,594	49.o	33.3
1896....................................	65,586	14,119,804	31,731	4,619,682	48.4	32.7
1897 '' )..................................	65,754	14,877,812	33,128	5,299,400	50.4	35.o
b) Lastade fartyg: j 1881 1885.....................................	29,328	5,193,395	16,596	2,260,531	. i > ‘1 56. c	43.5
1886 1890.......................................	29,137	5,931,184	16,041	2,551,476	55.i	43.o
1891-1895 .....................................	31,916	7,172,653	18,170	3,030,029	57.o	42.2
1895......................................	31,125	7,313,397	18,006	3,142,431	57.d	43.o
1896.........................................	33.584	7,897,303	19,584	3,457,622	58.3	43.8
1897 ’).....................................	34,475	8,378,787	20,897	3,918,719	60. c	46.8

Absolut har således de svenska fartygens användande i sjöfart
mellan Sverige och utlandet stigit. Relativt till andra nationers fartyg
bär detta användande, hvad tontalet beträffar, sjunkit ned från 36.0
1881—1885 till 32.7 procent 1896, om de barlastade fartygen medräknas,
men däremot år 1897 kraftigt stigit, ehuru dock icke till den
procent åren 1881—1885 kunna i genomsnitt uppvisa. Anmärkas hör,
att år 1881 denna procent var 37.2 och 1887 37.i. Hvad lastade fartyg
ensamt angår, hafva åren 1895 och 1896 visat en stigning, som dock 1895
icke gick upp till och 1896 endast obetydligt öfversteg det procentiska
förhållandet 1881—1885, hvaremot året 1897, som utmärkts för en allmän
lifaktighet i handel och sjöfart, visar en procent, som under hela
den föregående tiden icke uppnåtts.

I vår utrikes sjöfart deltogo 1896 danska fartyg med 26,5 9 procent,
engelska med 18,36, och tyska med 6,2 5 procent. Dessa tre nationers
fartyg besörjde således öfver hälften af hela den utrikes sjöfarten till
och från Sverige. Procenten för de norska fartygen var 11,42 och för
de finska 2,6 1, men uppgick för intet af öfriga länder till en procent.

'' Beräknadt på grund åt'' uppgifter frun Generaltullstyrelsen.

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Storleken af våra sjöfartsförbindelser med särskilda länder i Europa
och med främmande verldsdelar, mätt efter summan af de från och till
dessa länder och verldsdelar ankomna och afgångna fartygens tontal,
har 1896 varit följande:

Land eller verldsdel, hvarifrån och hvartill fartygen ankommit och afgått.		Drägtighet.
Antal.	Tontal.	% af samtliga fartygs drägtighet.
''tf i(j r-• . • -y Europa: Danmark ............................................	31,076	4,158,100	29.4 5
Storbritannien och Irland .................................	7,410	4,025,979	28.5 1
Tyska riket .................. .......................	10,491	2,422,394	17.16
Nederländerna ..............................................	984-	807,671	5.7 2
Frankrike ...................................................	936	574,243	4.06
Ryssland .....................................................	1,270	562,789	3.90
Norge.................,>..,„.r................... ...	9,899	514,000	3.6 4
Finland ...................................................	2,514	344,216	2.44
Belgien ........................................................	443	274,942	1.95
Spanien .......................................... ............	107	70,110	0.5 0
Italien...................................................	48	37,677	0.26
Portugal..............................-V.......2,w	62	25,803	0.18 j
Rumänien ........................,........................... ..	3	4,043	0.03
Grekland .......:.......................	2	645	O.ot
Europa	65,245	13,822,612	97.90
Afrika.........................................................	228	186,623	1.3 2
Amerika.............................................................	96	90,509	0.64
Australien ........................................................	13	16,125	o. u :
Asien .....>....................................................	4	3,935	0.0 3
Summa	65,586	14,119,804	100. oo

Danmark, Storbritannien samt Tyskland upptogo således, i nu
nämnd ordning sins emellan, tillhopa fulla tre fjerdedelar (75.12 procent)
af sjöfarten mellan Sverige och utlandet, medan på främmande verldsdelar
endast kommo 2.1 o procent.

Beträffande omfattningen af särskildt sjöfarten med svenska fartyg pa
utrikes orter inhemta^ af den officiella statistiken följande upplysningar:

13

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1896 ankommo till utländska hamnar direkt från hemlandet 11,168
svenska fartyg om 2,376,137 ton och från utländska hamnar 5,351
svenska fartyg om 2,039,947 ton, eller tillhopa 16,519 fartyg om 4,416,084
ton, hvaraf omkring tre fjerdedelar varit lastade. Från främmande hamnar
hade afgått 18,199 svenska fartyg om 4,455,177 ton, hvaraf 12,994 om
2,473,387 ton till Sverige. Utskottet hänvisar i öfrigt till vidlagda
tabell n:o 3 (Bil. C.), som på grund af uppgifter från konsulerna och
från Norge inkomna uppgifter redogör för de svenska fartyg, som 1896
ankommit till och afgått från främmande hamnar.

Hvad angår den vinst, de svenska fartygen i utrikes sjöfart intjenat
under nedan nämnda perioder och år, framgår denna af följande
tabell, deri dock icke ingå bruttofrakter i fart mellan Sverige och Norge:

•. \ «• ■; ’	I fart mellan Sverige och utrikes orter.	I fart mellan utrikes orter.	Summa brutto- frakter.
Årligen.	Af segel-och ång-fartyg.	Af ångfartyg.	Af segel-och ång-fartyg.	Af ångfartyg.
	1,000 Kr.	1,000 Kr.	Proc.	1,000 Kr.	1,000 Kr.	Proc.	1,000 Kr.
.1876-1880 .................	18,965	8,475	44.7	16,549	3,699	22.4	35,514
1881 1885 ........................	19,652	10,175	51.s	14,261	3,107	21.8	33,916
1886 1890 ........................	20,877	12,235	58.o	12,551	4,525	36.1	33,428
1891 1895 ........................	21,993	14,647	66.o	10,527	4,88-4	16.1	32,520
1895 .......................	22,811	15,932	69.8	9,295	4,353	46.8	32,106
, År 1896 voro deremot siff-rorna dessa ..................	26,362	19,040	72.7	10,149	5,675	55. a	36,511

1896 visar alltså ett ganska betydligt ökadt utbyte, och faller
denna ökning uteslutande på ångbåtsflottan.

Det vigtigaste fältet för vår handelsflottas verksamhet är England,
hvartill sluta sig Tyskland och Danmark, till hvilka tre länder omkring
75 procent af de svenska fartygen vänd! sig 1896.

I afseende särskild! å våra direkta utrikes sjö farts förbindelser, sd
vidt de besörjas af svenska fartyg, hvilken fråga med hänsyn till den
föreliggande motionens syfte är af det största intresse, framgår rigtningen
af dessa förbindelser af följande tabell, deri uteslutits sjöfarten med våra
fartyg utrikes orter emellan:

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Länder, till och från hvilka svenska 1 lastade fartyg ankommit och afgått i direkt fart mellan Sverige och utrikes orter.	Fartyg. ■'':;:: - . : s *	Bruttofrakter.	Brutto-frakt pr ton. ! Kr.
Antal.	Tontal.	Proc.	Kronor.	Proc.
! Finland .........................	386	76,253	. 2.0 0	216,398	0.82	2.84
! Ryssland........................................	443	109,554	2.9 4	1,053,318	4.oo	9.01
Danmark........................................	3,819	378,478	10.1 c	1,793,025	6.80	4.74
j Tyska riket .................................	4,032	878,236	23.5 0	4,593,942	17.43	5.23
: Nederländerna ............................	168	96,979	2.eo 1	963,024	3.06	9.03 j
| Belgien ......................................	278	155,816	4.1 8	1,508,582	5.7 2	9.6 8
Storbritannien och Irland ................	3,516	1,692,695	45.4 2	12,641,573	47.9 0	7.47
Frankrike ......................................	387	234,544	6.29	2,138,845	8.11	9.1 2
Portugal .......................................	39	16,791	0.4 5	206,515	0.78	12.80
Spanien med Gibraltar ................	69	39,207	1.05	277,033	1.05	7.0 7
Italien ............................................	18	11,839	0.32	108,864	0.41	9.20
Grekland....................................	1	334	0.01	7,200	0.03	21.5 0
Turkiet: asiatiska delar ............... ...	1	930	0.02 {	18,000	0.0 7	19.3 5
Nordafrika ......................................	8	9,757	0.2 6	136,976	0.5 2	14.04
Ofriga delar af Afrika .................	24	14,860	0.4 0 |	370,047	1.40	24.9 0
Australien ....................................	3	1,250	0.0 3	29,528	0.11	23.0 2
Nordamerika (Förenta staterna) .......	1	638	0.0 2	21,792	0.0 8	34.ig
Brasilien.........................................	22	8,950	0.24	277,503	1.0 5	31.oi
Summa år 1896 ''	13,215	3,727,111	100.00 2	26,362,165	100. oo	7.0 7 !
Motsv. år 1895	12,028	3,329,307	—	22,811,421	—	6-8 5
» » 1894	12,564	3,480,466		22,591,945	—	6.49
»> » 1893	11,434	3,110,588	—	21,101,335	—	6.7 8
» » 1892 11,613	3,065,838	—	21,431,922	—	6.9 9

Det springer härvid strax i ögonen, att vår direkta utrikes sjöfart
med svenska fartyg är till alldeles öfvervägande grad rigtad på Nordsjöoch
Östersjöländer och ytterligt obetydligt på transoceana länder.

1 Förutom fartyg, som trafikerat hamnar i Norge, hafva här uteslutits 18 fartyg om sammanlagdt
5,828 ton, för hvilka endast nettofrakten uppgitvits.

2 Häraf kommo alltså på hufvudsakligen Nord- och Östersjöländer (inberäknadt hela Frankrike och

hela Ryssland) ................................................................................................. 97.2 0 %\

på andra europeiska länder ............................................................................... 1.83 %\ och

på utomeuropeiska länder ............................................................................. ..... 0.97 %.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 2) Utlåtande N:o 2. 15

Antalet af de vid sjömanshusen inskrifna far ty^befälhafvare samt
sjöfolk — maskinister, eldare och öfriga sjömän —, som användas å
svenska fartyg, har i det hela varit i nedgående från 1880-talet. Förhållandet
under nedanstående år var detta:

	År.	I inrikes Fartygs-befälhafvare.	sjöfart. Sjöfolk.	I utrikes sjöfart. .JÄV,	Tillhopa.
1880...		......... 425	2,341	2,269	20,549	25,584
1885...		......... 446	3,060	1,968	18,658	24,132
1890 ..		......... 463	2,288	1,816	17,265	21,832
1891...		....... 535	2,175	1,753	17,904	22,367
1892...		........ 566	2,053	1,885	18,250	22,754
1893...		......... 559	1,960	1,903	17,989	22,411
1894...		......... 465	1,895	1,875	16,596	20,831
1895...		........ 462	1,952	1,860	15,951	20,225 20,450
1896....		......... 335	1,987	1,973	16,155

Utskottet öfvergår nu till meddelandet af några statistiska, ur
kommerskollegii berättelse om rikets handel år 1896 hemtade uppgifter
rörande motionens andra hufvudafdelning, den utrikes handeln.

Såsom motionären meddelat, steg 1896 värdet af vår direkta utrikes
varuomsättning till 698,598,000 kronor. Detta belopp fördelade
sig med 358,315,000 kronor på införseln och med 340,283,000 kronor
på utförseln och betecknar i jemförelse med år 1895 en ökning af
6.5 procent.

Den fortgående ökningen af varuomsättningens värde visas af

följande öfversigt: Årligen.		Införsel.	Utförsel.	Hela omsätt-ningen.
1871—1875 ........... kronor	246,372,000	204,525,000	450,897,000
1876—1880............	y)	268,506,000	209,857,000	478,363,000
1881—1885 ...........	11	317,526,000	243,699,000	561,225,000
1886—1890............	11	335,527,000	272,629,000	608,156,000
1891—1895 ...........	11	351,633,000	318,226,000	669,859,000
1892 ...........	11	360,316,000	329,300,000	689,616,000
1893 ...............	11	332,689,000	328,272,000	660,961,000
1894 ..............	11	351,173,000	298,625,000	649,798,000
1895 ..............	11	344,290,000	311,434,090	655,724,000
1896 ...............	V	358,315,000	340,283,000	698,598,000.
Ökning 1871—180(1	J)VOC.	+ 45 %	+ 66 %	+ 55 %

Utrikesharuleln.

16 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Härvid är att anmärka att under senare åren betydande värdereduktioner
och korrektioner skett, hvadan värdesummorna dessa år, om
samma grund följts som under tidigare år, hade varit ansenligt högre.

Förhållandet mellan in- och utförseln var 1896 51.29 procent mot
48.71 procent af hela omsättningen. 1891—95 voro dessa procenttal
52.49 mot 47.51.

Ser man härefter på in- och utförsel svär denas fördelning på de
vigtigaste varugrupper efter ändamål eller ursprung, framgår af vidlagda
tabell n:o 4 (Bil. D.) ur den officiella statistiken arten af de behof, som
genom införda varor tillgodoses, och de hufvudsakliga näringsgrenar,
som lemna bidrag till landets export. Tabellen bör visa, i hvilken mån
olika näringsgrenar äro intresserade i den utrikes handeln.

Af varuomsättningen med utlandet besörjdes år 1896 med svenska
fartyg 51.77 procent af införseln och 40.90 procent af utförseln. Dessa
tal hänvisa äfven på en relativ tillbakagång i användandet för denna
varuförsel af svenska fartyg, hvilka 1886 med 52.3 9 procent deltogo i
införseln och med 45.57 procent i utförseln. Åren 1877—1896 steg för
svenska fartyg den högsta procenten till, för införseln, år 1878 54.0 0
procent och, för utförseln, år 1887 46.4 4 procent.

Vexlingarna under åren 1887—1896 framgå af vidlagda tabell
n:o 5 (Bil. E.).

Beträffande härefter rigtningen af vår direkta varuförsel till och
från utlandet upplyser statistiken, att 1896 de tre länderna Danmark,
Tyskland samt Storbritannien och Irland upptagit öfver 70.5 procent, eller
varor för inemot 492-|- millioner kronors värde. Motionären har erinrat
om betydelsen af dessa siffror såsom bevis pa, i hvilken hög grad vi
äro hänvisade till omlastning i de stora handelscentra. Statistiken upplyser
ej i regel, hvilka varor, som endast transitera dessa länder eller
böra räknas såsom alster från dessa länder eller dit slutligen bestämda,
men en granskning af varuslagen gifver vid handen, att sagda uppfattning
eger giltighet. Motionären nämner särskilt artikeln kaffe, hvaraf 49 kg.
med ett värde af 67 kronor utaf totalvärdet af kaffeimporten 26,700,000
kronor, kommo från kaffeproducerande land. Af sagda värde kolumn
21,800,000 kronor på de nämnda tre länderna.

Sveriges omedelbara utrikes handel åren 1892—1896 fördelade sig
efter varornas beräknade totalvärde på sätt bilagda tabell n:o 6
(Bil. F.) utvisa. För in- och utförseln från och till utomeuropeiska
länder redogöres utförligare i särskild tabell n:o 7 (Bil. G.), hvilken
utvisar, att af totala införseln 1896 kommo på sagda länder 3.0 5 procent
och af totala utförseln 3.4 6 procent.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 17

Till jemförelse härmed kan meddelas, att, enligt en i »Svensk
Export» intagen redogörelse för Tysklands kommersiella sjöfartsintressen,
af totalinförseln till Tyskland år 1896 32,9 procent och af totalutförseln
22,2 procent kom på transoceana länder, eller af hela omsättningen 28,5
procent, motsvarande 2,367,9 millioner af 8,311,8 millioner Reichsmark.

Af gifter och

Utskottet öfvergår härefter till en kortfattad redogörelse för de Sl^l9°^öfart
afgifter och pålagor, som för närvarande hvila på den svenska sjöfartsnäringen,
ty det är gifvetvis mot dessa, blicken först vänder sig, då det
gäller att söka bereda lättnader åt denna näring. I sammanhang dermed
angifver utskottet några statistiska data för bedömande, i hvad
mån dessa pålagor trycka på denna näring, och torde utskottet härvid
i allmänhet få inskränka sig till att intill senaste år, för hvilka uppgifter
äro tillgängliga, fullfölja de uppgifter, sjöfartsnäringskomiténs betänkande
härom lemnat. Vid omnämnande af den särskilda afgift eller skjddighet,
som sjöfarten åligger, erinrar utskottet i korthet om det förslag
eller uttalande i afseende å denna, som sjöfartsnäringskomitén afgifvit,
och den åtgärd, komiténs förslag, så vidt utskottet känner, föranledt,
samt meddelar, hvad vidare, sedan komiténs betänkande afgafs, rörande
samma ämne i det hufvudsakligaste förelupit.

Vid behandlingen af de af sjöfarten utgående umgälder framställer
sig helt naturligt först frågan om skeppsmätningen. Sjöfartsnäringskomitén
upptog också först denna fråga.

Skeppsmätningen, en åtgärd föreskrifven »till vinnande af sådan
kännedom om fartygs drägtighet, som för beräknande af de för fartyg Skeppa
efter denna grund utgående fyr- och båkafgifter samt andra umgälder mätmngeller
för annat ändamål är nödig», bekostas hos oss, i olikhet med
andra taxeringsåtgärder, i regel icke af staten, utan af den, som skall
beskattas.

Enligt § 34 af kongl. förordningen angående skeppsmätning den
12 november 1880 skola fartygs befälhafvare eller egare vidkännas
kostnaderna för fartygs mätning äfvensom för ommätning efter regeln I
af fartyg, hvars mätbref lyder å mätning efter regeln II, så ock för
ommätning i vissa fall, der fartygsegare sjelf det äskar eller sjelf föranledt
behofvet af ommätning. För ommätning eller kontrollmätning
på grund af bestämmelserna i §§ 30 (mätningsfel) och 32 (kontrollmätning)
bestridas mätningsumgälderna i regel af generaltullstyrelsen.

Bill. till liiksd. Prot. 1898. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. 3

18 Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

För mätning af fartyg enligt regeln I och utfärdande af mätningsbevis
deröfver är skeppsmätarearfvodet 20 öre för ton af fartygets
afgiftspligtiga drägtighet; för mätning enligt regeln II och mätningsbevis
deröfver utgår arfvodet med 10 öre för ton af sagda drägtighet.
Vid partiel ommätning för bestämmande ej mindre af bruttodrägtigheten
af de ofvan mätningsdäcket belägna rummen än äfven af fartygets
afgiftspligtiga drägtighet skall till grund för beräkning af skeppsmätarens
arfvode läggas den afgiftspligtiga drägtigheten af berörda rum. I vissa
fall tillkommer skeppsmätare vid partiel ommätning ytterligare arfvode
af 5 öre, resp. 2\ öre, för ton af sagda drägtighet. För särskild mätning
jemte beräkning af svenskt ångfartygs drägtighet för införande i
mätbrefvet af fartygets afgiftspligtiga drägtighet jemväl efter den britiska
regeln och Donauregeln utgår ersättning till skeppsmätaren med tio
kronor för hvarje fartyg (§ 21 mom. 3 och § 35, enligt kungörelsen
den 18 maj 1894).

Härtill kommer lösen för mätbref, allt efter tontalet 2 till 5 kronor,
samt stämpel med 20 öre för hvarje fulla tio ton af drägtigheten.
Fartygsegaren eller befälhafvaren har ock att bekosta ersättning för
skeppsmätningstjenstemännens, deras biträdens samt vittnens resor i
och för mätningen samt dagtraktamente. Derjemte utgår särskild ersättning
för märkens anbringande. (§§ 35, 37, 38, 39).

I afseende å skeppsmätningskostnaderna föreslog sjöfartsnäringskomitén,
utom annat, att statsverket skulle framdeles bestrida kostnaden
för mätning af nya fartyg, som inom riket byggas (fartyg, hvarom
stadgas i § 18 af skeppsmätningsförordningen); i sammanhang hvarmed
ifrågasattes sådant ändradt sätt för skeppsmätares aflöning, att, der så
ske kunde, denna bestämdes i årliga arfvoden samt, der sådana ej funnes
lämpliga, i viss bestämd godtgörelse för hvarje förrättning, att utbetalas
af statsverket, till hvilket i stället skeppsmätningsafgifterna skulle ingå.
Komitén framhöll, att äfven med de ändringar, komitén i afseende å
afgifterna för skeppsmätning föreslagit, dessa dock i allmänhet torde
komma att blifva tillräckliga för bestridande af de med skeppsmätningsväsendet
förenade utgifter, och att, derest så icke skulle blifva fallet,
det icke läge någon oegentlighet deri, att staten af egna medel tillsköte,
hvad som erfordrades.

Dessa förslag afstyrktes af generaltullstyrelsen, det om statsverkets
öfvertagande af kostnader för mätning af här nybyggda fartyg, på de
grunder, att medel till den mätningskostnad, som skulle gäldas af statsverket,
icke kunde beredas utan uppoffring för statsverket, och att
tillräckliga skäl för staten att åtaga sig en sådan ytterligare utgift för

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 19

skeppsmätningsväsendet så mycket mindre förefunnes, som denna mätning
i vissa fall icke komme att eg a annan betydelse än att bestämma
grunden för fartygs afgiftspligtighet till kommuner och enskilda personer.

Sjöfartsnäringskomitén föreslog äfven vissa ändringar i skeppsmätningsför
ordning en i syfte, att i den afgiftspligtiga drägtigheten endast
borde upptagas sådana rum, som kunde användas för last eller förande
af passagerare. Genom kong], kungörelsen den 18 maj 1894 har detta
syfte i hufvudsak blifvit tillgodosedt.

De olika regler, som finnas för beräknande af afdrag för maskinrum,
gifva som bekant i afseende å ångfartygs afgiftspligt ett mycket
olika utslag. Det måste derför vara af en grundläggande betydelse
vid bedömande af frågan om lättnader för sjöfarten att tillse, att det
system bör tillämpas, som är för svenska fartyg fördelaktigast. Den
britiska regeln tillämpades hos oss mellan den 1 april 1875 och 1
april 1881, dä den öfvergafs för den tyska, hvilken för närvarande
gäller, förutom här, endast i Ryssland och Belgien. Deremot gäller
den britiska numera i, bland andra, Norge, Danmark, Finland, Tyskland,
England och Frankrike.

Sjöfartsnäringskomitén yttrade i detta ämne: »I många afseenden

skulle det medföra fördelar, om af alla sjöfarande nationer ett fullt likformigt
skeppsmätningssystem blefve antaget, hvilket sedermera icke
borde få af någon stat ensidigt rubbas; och om detta mål endast kan
uppnås derigenom, att den britiska regeln för maskinrummens mätning
införes äfven af de stater, deribland Sverige, hvilka anslutit sig till
den exakta tyska regeln, synes det komitén vara att föredraga, att
dessa upplaga den britiska regeln, ehuruväl den förra ur principiel
synpunkt obestridligen eget'' företräde.» Erinrande jemväl om räckvidden
för då bestående öfverenskommelser med främmande stater om ömsesidigt
erkännande af fartygs inhemska mätbref, hemställde komiten
att Kong!. Maj:t måtte ej mindre verka för antagandet af ett för alla
länder gemensamt och likformigt skeppsmätningssystem än äfven, till
dess detta kunde ernås, söka att genom traktater med främmande
magter tillförsäkra svenska fartyg dels rätt att vid beräkning af den
afgiftspligtiga drägtigheten i utländska hamnar åtnjuta alla de afdrag,
som vore eller kunde blifva nämnda magters egna fartyg tillerkända,
dels ock den förmån, att dessa afdrag måtte med full giltighet kunna
i tillägg till svenskt mätbref upptagas.

Nya sådana öfverenskommelser hafva under de senare åren slutits
med åtskilliga främmande stater. Dervid har äfven stipulerats, att
afgifter för partiel ommätning, der sådan ifrågakommer, endast utgår

Konsulataf
giften.

20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

för de verkligen uppmätta rummen. I ett eller annat fall verkställes
den partiella ommätningen utan afgift för fartyget.

I fråga om företrädet, hvad angår svenska fartyg, mellan den
britiska och tyska regeln för afdrag för drifkraft, eu fråga, hvarpå
utskottet icke skall ingå, råda alltjemt olika åsigter inom sjöfartskretsar.
Från göteborgsredare hafva väckts förslag om införande af
den förra regeln, men dessa förslag hafva rönt motstånd från redare i
Stockholm och å andra orter, och har de senare redarnes mening omfattats
af myndigheterna. Helt nyligen har en ny framställning i samma syfte
gjorts af rederier i Göteborg, men blifvit afstyrkt af kommerskollegium.
Emellertid har, på sätt i sagda framställning påpekades, deraf att Norge
antagit den britiska regeln, medan Sverige fasthållit vid den tyska,
blifvit en följd, att svenska och norska fartyg kommit i olikställighet
i afseende å erläggande af konsulatafgifter, hvilka skola beräknas
efter den nettodrägtighet, som finnes uppförd i mätbrefvet. Af utredning,
åberopad i kommerskollegii utlåtande öfver sagda framställning,
framgår, att här mätta svenska ångfartygs drägtighet enligt britiska
regeln skulle understiga deras drägtighet efter den tyska med i medeltal
15,3 procent. Till rättelse af nämnda olikställighet har kommerskollegium
i underdånig skrifvelse af den 19 oktober 1897 föreslagit,
att, der i bihang till svenskt ångfartygs mätbref nettodrägtigheten
finnes uträknad efter den britiska regeln, konsulatafgift skall tills vidare
beräknas efter denna, och lärer denna fråga vara på Kongl. Maj:ts
pröfning beroende.

Hvad sjöfartsnäringskomitén hemstälde om utfärdande af en årlig
kungörelse angående svenska fartyg tillkommande förmåner i afseende
å skeppsmätning i främmande hamnar har ledt till den afsedda åtgärden.

Den enda af de å sjöfarten lagda allmänna afgifter, som åligger
den svenska utrikes sjöfarten i främmande hamnar och som således
kan bortlyftas, utan att äfven lätta andra nationers fraktfart på Sverige,
är konsulatafgiften. Rörande denna har redan Riksdagen innevarande
år, med anledning af en af herr O. A. Brodin i ämnet väckt
motion, beslutit att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t vid förestående behandling af väckta frågor om den svenska
sjöfartsnäringens utveckling täcktes taga i öfvervägande, huruvida, i
hvad mån och på hvad sätt lindring i afseende å konsulatafgiften må
kunna beredas den svenska utrikes sjöfarten.

Ehuru således från det ämne, hvaröfver utskottet på grund af

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 2. 21

herr Rettigs förevarande motion har att yttra sig, utbrutits frågan om
konsulatafgifterna, har utskottet, som fäst sin uppmärksamhet dervid,
att konsulatafgiften uteslutande upptages af sjöfarten, ehuru konsulatväsendets
ändamål är att tillika tjena andra intressen, såsom äfven
handelns, trott sig icke böra underlåta att, med anledning af hvad i
den till utskottet hänvisade motionen anförts, erinra, att sjöfartsnäringskomitén,
hvars flera förslag angående konsulatafgifterna, i hufvudsak
biträdda af kommerskollegium i underdånigt utlåtande den 19 juni
1891, icke ledt till något resultat, äfven hemstälde om befrielse från
denna afgift, då den last, fartyg i en hamn lossade eller lastade, understege
en viss mindre, i förhållande till fartygets drägtighet faststäld
qvantitet, t. ex. en tiondedel af fartygets afgiftspligtiga drägtighet.
Frågan om lämpligheten häraf kommer, antager utskottet, att tagas i
öfvervägande i sammanhang med Riksdagens skrifvelse i anledning af
det af herr Brodin väckta förslaget.

Enligt instruktionen vid konsulatförordningen skola konsulerna
insända summariska uppgifter å alla vid konsulaten och vice konsulaten
uppburna konsulatafgifter, särskildt för svenska fartyg. Dessa uppgifter,
som åtfölja skeppslaterna, bearbetas emellertid icke, hvadan
det skulle kräfva mycken tid att utreda, till hvilka belopp konsulatafgifterna
trycka sjöfarten. Utskottet, som derför icke kunnat här
meddela uppgift å dessa afgifter, anmärker detta förhållande för att
framhålla önskvärdheten af att i kommerskollegii berättelse om sjöfarten
en redogörelse för dessa afgifter hädanefter måtte komma att
inflyta, önskligt vore, att denna berättelse, deri lemnas redogörelse
för lastpenningar och hamnafgifter, äfven upptoge öfriga allmänna afgifter
af sjöfarten, hvilka icke i andra delar af Sveriges officiella statistik
l-edovisas.

I sammanhang härmed har utskottets uppmärksamhet fästs der
vid, att den skyldighet, som enligt § 78 af förordningen om konsulatväsendet
och enligt § 2 af förordningen angående pass- och nationalitetshandlingar
för svenska till orter utom Sverige gående fartyg den 27
november 1891 åligger befälhafvare å svenskt fartyg, som till hamn,
der svensk konsul är anstäld, anländer för att lossa eller lasta, att
inom 48 timmar efter ankomsten och likaledes, då fartyget är färdigt
att afgå, personligen infinna sig å konsulatet och der förete fartygets
handlingar, för underlåtenhet hvaraf befälhafvaren gör sig skyldig till
bötesansvar, lärer falla sig besvärlig, mången gång tidsödande och
förenad mod olägenhet för befälhafvaren, samt att det med anledning
häraf förtjenade att tagas i öfvervägande, huruvida icke donna an -

Lots penningarne.

22 Första Kammarens Tillllfälliga (Jtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

mälningsskyldighet kunde inskränkas eller fullgöras skriftligen, på sätt
redan nu medgifvits i vissa andra, i sagda författningsrum angifna fall.

Utskottet möter härefter de afgifter å sjöfarten, som drabba
utländska fartyg i lika grad som svenska, nemligen lotspenningar,
fyr- och båkafgifter, lastpenningar, tonafgifter till sjömanshusen, hamnafgifter
och grundpenningar.

Medan i Sverige lotspligtighet i regel var gällande enligt äldre
förordningar, infördes 1881 en vidsträckt frihet i fråga om skyldighet
att taga lots, och endast med denna skyldighet var, utom i vissa fall
beträffande bogserande ångfartyg, skyldighet att erlägga lotspenningar
förenad. Sjöfartsnäringskomitén föreslog eu återgång i hufvudsak till
bestämmelserna före 1881, dock med frihet från skyldigheten att taga
lots, derest befälhafvaren eller styrmannen aflagt särskild lotsningsexamen.
Föreskrifter i öfverensstämmelse härmed meddelades genom
kungörelse den 13 april 1894.

Det förhållande, att enligt denna kungörelse lotsningspligt gälde,
och följaktligen fulla lotspenningar måste erläggas äfven för ångfartyg,
som på resa från och till utrikes ort passerade Öresund och dervid
endast för intagande af kol till maskineri anlupo svensk sundshamn,
föranledde snart framställningar från skånska kolhandelsfirmor om
ändring i denna lagstiftning. Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg
gjorde en liknande, men vidsträcktare framställning, deri betonades
hurusom bestämmelserna i kungörelsen haft till följd, att svenska fartyg
i stället för att kola, proviantera eller repareras och dylikt i svensk
hamn ingått för ändamålet till utländsk, vanligen dansk hamn, hvilket
vore naturligt, då rederinäringen, tryckt af dryga utgifter af flera slag,
arbetade under den starkaste konkurrens. Nämnden hemstälde dels
om fartygs befrielse från skyldighet att anlita kronolots, då de af
sagda och vissa andra liknande orsaker sökte svensk hamn eller
derifrån aflinge, samt dels om nedsättning af lotsafgift för fartyg,
som i angifna syftet anlitade kronolots, till en fjerdedel af hvad i
allmänhet gälde. Lotsstyrelsen, som i ämnet hade att yttra sig,
upptog i utlåtande den 17 april 1895 samtidigt frågan om verkningarna
af den genom 1894 års kungörelse beredda lättnaden från
lotsningstvång på grund af lotsningsexamen. Så vidt styrelsen kände,
hade den i utlandet vunna erfarenheten om denna lättnads ändamålsenlighet
icke dittills jäfvats mera än beträffande inloppen till Göteborg,
der examenstagandet drifvits till ytterlighet. För tillgodoseende
af den med examenstagandet åsyftade lättnaden för sjöfarten före -

23

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Tio 2) Utlåtande N:o 2.

slög i stället styrelsen andra utvägar, som gingo ut på lotsningstvåugets
upphäfvande och införande i stället för fartyg, kommande
från eller afgående till utrikes ort, af lotsafgiftspligt såsom regel,
äfven då kronolots ej anlitades, men i detta fall med dels afgiftsfrihet
under kalenderår för fartyg, som endast trafikerade de närmaste
hafven, i sådana lotsleder, för lotsning hvarigenom afgifter under året
erlagts visst antal gånger, dels afgiftsfrihet för vissa andra kategorier
fartyg, och bland dem kolande och provianterande. Tillika föreslogs
nedsättning af afgifterna, äfven då lots anlitades, till hälften för aflägsna^
farvatten trafikerande fartyg, sedan lotspenningar under året
visst antal gånger erlagts.

Kommerskollegium uttalade sig i underdånigt utlåtande den 27
april 1896 med skärpa mot den principen, att lotsafgift skulle erläggas,
äfven då lots ej anlitades, men gillade förslaget , om det gällande lotsningstvångets
upphäfvande, hvarmed äfven stadgandena om lotsningsexamen
skulle förfalla. Erfordrades för lotsverket tillgångar utöfver
dem, som skulle tillfalla verket af dem, som anlitade kronolots, ansåge
kollegium dessa tillgångar böra beredas på annat sätt än genom den
ifrågasatta beskattningen på den del af sjöfartsnäringen, som blefve
underkastad lotsafgiftspligt, utan att lots anlitades. Särskilt framhöll
kollegium vigten af att bestämmelserna om lotsafgift för kolande och
provianterande fartyg ej blefve mer betungande i svensk än i dansk
Öresundshamn.

De gällande bestämmelserna innehållas i kungörelsen den 27 november
1896, deri lotsningstvånget bibehållits och dermed fortfarande
förenats skyldighet att erlägga lotspenningar. Kronolots skall anlitas, när
fartyg ankommer från eller afgår till utländsk ort, för fartygets vägledning
i alla de lotsleder, som passeras, i förra fallet från öppen sjö till första
lossnings- och lastningsort äfvensom till plats, som anlöpes för uppläggning
eller, om fartyget innehar last, för inhemtande af order och i
senare fallet från sista lastningsorten eller, om fartyget är barlastadt, från
sista afgångsorten till öppen sjö. Från skyldigheten att anlita kronolots
äro befriade vissa kategorier fartyg, såsom fartyg, hvars afgiftspligtiga
drägtighet icke öfverstiger 40 tons; ångfartyg, som gör regelbundna
resor ondast mellan svenska och danska orter vid Öresund; fartyg, som
för proviantering, kolning eller dödsfall ombord, ogynsam väderlek,
på- eller afmönstring af besättning eller, när det är barlastadt, för inhemtande
af order anlöper svensk hamn eller redd, utan att derstädes
ombordtaga passagerare eller ilandsätta andra än sjuka, verkställa lossning
eller intaga annat gods än proviant, kol eller skeppsförnödenheter

24 Törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

för fartygets eget behof; samt fartyg, som gör resor endast mellan
svensk ort och utländsk, innanför linien Lindesnäs—Hanstholm belägen
plats, när det passerar lotsled, för lotsning hvarigenom fartyget under
det löpande kalenderåret erlagt lotsafgifter tio gånger, om det är ångfartyg,
och fem gånger, om det är segelfartyg. Då kronolots anlitas
för fartygs vägledning genom lotsled eller annan farled, som icke är
öppen sjö, skall för fartygets lotsning erläggas såväl lotspenningar
enligt gällande taxa som hemvägsersättning enligt faststäld lotsledsförteckning,
men lotspenningarne nedsättas till hälften, när fartyget under
resa mellan svensk ort och utländsk plats, belägen bortom linien Lindesnäs—Hanstholm,
passerar lotsled, för lotsning hvarigenom fartyget under
det löpande kalenderåret erlagt lotsafgifter tio gånger, om det är
ångfartyg, och fem gånger, om det är segelfartyg. Sådan nedsättning
åtnjutes ock för ofvannämnda fartyg, som för proviantering och dylikt
anlöper svensk hamn, då det anlitar kronolots.

Lotspenningar utgå, i enlighet med hvad sjöfartsnäringskomitén
hemstälde såsom önskligast, numera endast efter fartygets afgiftspligtiga
drägtighet och den lotsade vägens längd. Sagda komité hemstälde
ock, att dessa afgifter måtte sättas så lågt, som med behörigt afseende
å lotsväsendets kraf kunde ske. Lotspenningarne nedsattes 1894 till
90 procent af då gällande belopp. De utgå numera efter de af lotsstyrelsen
den 2 januari 1897 utfärdade lotstaxor med lotsledförteckningar.

Lotspenningarna hafva utgjort:

1886—1890 ............	......... för	27,647	st.	lotsningar	kronor	600,168:	47
1891—1895 ............	........... 11	34,116	''1	11	>1	731,695:	39
1892 ..................	.......... 11	31,050	11	11	11	681,587:	40
1893 .................	............ 11	29,819	11	11	11	688,571:	59
1894 ..................	.......... 11	39,574	11	11	11	823,646:	29
1895 ..................	............ 11	40,584	11	11	11	798,089:	08
1896 .................		42,284	11	11	11	842,362:	14

Dessa afgifter hafva, såsom af det sagda framgår, helt nyligen
varit föremål för omreglering. Man har genom de nya bestämmelserna
sökt både värna om sjöfartens säkerhet och betrygga lotsväsendet, på
samma gång man genom de uppstäda nya grunderna för lotsningsfrihet
och nedsättning i afgifterna sökt bereda sjöfartsrörelsen någon

*

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 25

kompensation för den lättnad, som med lotsexamensväsendet var åsyftad.
Om verkningarne af dessa bestämmelser och möjligheten att
sträcka dessa lättnader längre föreligger väl ännu icke någon afsevärd
erfarenhet.

Fyr- och båkafgiften utgick, enligt förordningen angående lotsverket
den 15 februari 1881 med deri enligt kungörelsen den 17 november
1882 vidtagna ändringar, för fartyg i såväl utrikes som — i
olikhet med hvad fallet var åren 1870—1 april 1881 — inrikes sjöfart.
Vid utrikes fart var afgiften för ton af fartygets afgiftspligtiga
drägtighet 30 öre, då fartyget var lastadt, och 15 öre, då det var barlastadt,
men sedan fartyget under kalenderåret erlagt ett belopp, motsvarande
hvad för detsamma såsom lastadt bort utgå för fyra gånger,
var afgiften 20 öre för ton för lastadt och 10 öre för ton för barlastadt
fartyg. Såsom barlastadt ansågs fartyg, hvars last uppgick till mindre
än en tiondedel af fartygets drägtighet, dervid särskild beräkningsgrund
var utsatt för evalvering till ton af varor, upptagna i volym.

Från och med år 1884 nedsattes afgiften med 10 procent enligt
kongl. kungörelsen den 9 november 1883.

Sjöfartsnäringskomitén hemstälde, dels att från fyr- och båkafgifter
skulle befrias fartyg i inrikes fart, dels att afgiften vid utrikes fart
skulle sättas till 24 öre för hvarje ton af fartygets afgiftspligtiga drägtighet
enligt mätbref, dock med iakttagande att, derest under ett kalenderår
fyr- och båkafgift erlagts för ångfartyg åtta gånger eller för segelfartyg
fyra gånger, fartyget skulle vara från vidare erläggande af fyroch
båkafgift under året befriadt. Komiténs förslag är, enligt kongl.
kungörelsen den 14 juni 1894, vordet genomfördt, allenast att afgiften
bestämts till 25 öre för ton. Afgiftsbefrielse åtnjutes för, bland andra,
fartyg, hvars drägtighet icke öfverstiger 40 ton, fartyg som ingå för
reparation, kolning eller proviautering och dylikt.

Fyr- och båkmedlen hafva nedan nämnda år utgjort:

1883 ............................................................. kronor 1,510,854:70

1884 °) ............................................................ „ 1,298,444:16

1885 ................................................................ „ 1,350,504:6 7

1886 ................................................................... „ 1,307,263: 09

%

\

Fyr- och håleafgiften.

*) Fyr- och båkafgiften nedsatt med 10 %.

Bill. till Riksd. Prot. 1808. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft.

4

26

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1887 ................................................ kronor 1,321,853:75

1888 ..................................................................... „ 1,448,639:79

1889 ................................................................... „ 1,501,915:39

1890 .................................................................... „ 1,506,214:62

1891 .................................................................... „ 1,596,899:51

1892 ................................................................... „ 1,595,037:25

1993.................................................................... „ 1,694,853:41

1894 °) ................................................................ „ 1,791,914:84

1895 .................................................................... „ 1,571,016: 66

1896 ................................................................... „ 1,616,038: 05

1897 .................................................................... „ 1,701,202:48

I yttranden, som afgåfvos till kommerskollegium i anledning af
Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1888 med begäran om utredning af
den svenska sjöfartsnäringens tillstånd, hade ifrågasatts, »att fyr- och
båkafgiften måtte antingen helt och hållet borttagas, och ersättning
derför utgå af influtna tullmedel, eller åtminstone nedsättas eller regleras,
i hvilket hänseende särskildt föreslagits att från utrikes ort kommande
fartyg måtte befrias från att i hamn erlägga fyr- och båkafgift
för mera än det tontal, som der lastas eller lossas.»

Sjöfartsnäringskomitén, som höll före, att giltig anledning icke
förefunnes att bestämma fyr- och båkafgiften olika för lastade och barlastade
fartyg, synes icke vidare hafva pröfvat frågan om lämpligheten
af att sätta afgiften i beroende af lastmyckenheten.

Frågan har emellertid upptagits af frilagers- och frihamnskomitén,
som till de lokala frihamnskomitéerna i Stockholm, Göteborg och Malmö
utsände till besvarande ett frågoformulär, upptagande bland andra detta
spörsmål:

»Vore eu sådan ändring i sättet för fyr- och båkafgifternas upptagande
önskvärd, att dessa afgifter komme att utgå för lastadt och
lossadt tonnage i stället för, såsom nu är fallet, efter fartygets drägtighet?» Sistnämnda

komitéer uttalade sig i den rigtning, att en varaktig
förbättring i sjöfartsnäringens läge icke läte sig genomföra, med mindre

*) Fyr- och båkafgiften i inrikes fart afskaffad, i utrikes fart bestämd enligt ändrade
grunder.

Inrikes fyr- och båkafgiften uppgick i allmänhet till omkring 50,000 kronor årligen.

27

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

trycket af de afgifter, som betungade den utrikes sjöfarten, väsentligt
mildrades.

För svaren på den nämnda frågan redogöres i frilagers- och frihamnskomiténs
betänkande. Alla tre lokalkomitéerna uttalade sig för en
nedsättning af fyr- och båkafgifterna. Ett borttagande af dessa afgifter
vore enligt göteborgskomiténs tanke ej att för närvarande förvänta;
men den lindringen borde åtminstone kunna erhållas, att afgifterna
beräknades efter lastadt och lossadt tonnage i stället för efter fartygets
hela drägtighet, samt att vid denna beräkning afgiften ej i något fall
finge öfverstiga fartygets beräknade drägtighet (netto-registertonnage).
Vidare, då fyrar och sjömärken vore till nytta äfven för örlogsfartyg,
lustfartyg och fartyg, som ej anlupo svensk hamn, och hade en internationel
och humanitär betydelse, borde ej sjöfarten på Sverige bestrida
allt för stor del af kostnaden för dessa inrättningar. I den nu gällande
beräkningsgrunden såg denna komité en af de väsentligaste orsakerna
dertill, att Sverige nästan voie i fullständig saknad af direkta transatlantiska
förbindelser.

För egen del har frilagers- och frihamnskomitén, som framhållit,
att sjöfartsafgifterna i vårt land vore i och för sig så tryckande, att
det, vare sig frihamn komme till stånd eller icke, syntes vara önskvärdt,
att lindring i desamma kunde beredas, samt ansett beredande af
afgiftslättnader åt sjöfarten vara en bestämd förutsättning för att afsevärdt
gagn skulle kunna vinnas af svensk frihamn, beträffande särskilt
fyr- och båkafgifterna, anfört att komitén, som funnit dessa afgifters
upphäfvande och uppförande i riksstaten af ett anslag till fyr- och båkväsendet
icke kunna nu ifrågasättas, ansåge det med hänsyn till frihamnstrafiken
oundgängligt, att dessa afgifter dels nedsattes, dels ock
antingen bestämdes att utgå efter lossadt och lastadt tonnage eller ock
omfördes till en afgift å varorna att uppbäras, då dessa utginge från
frihamn till afsättning inom landet.

Frågan om fyr- och båkafgifternas, liksom vissa andra afgifters
utgående efter annan grund än den gällande har äfven från åtskilliga
andra håll blifvit väckt, dock hufvudsakligen i handelns och industriens
intresse, och torde utskottet nedan få härtill återkomma.

Vid behandlingen af dessa afgifter har för utskottet omförmälts,
hurusom under innevarande vinter inträffat, att fyrskepp intagits, utan
att den farled, för hvilkens belysande de varit afsedda, varit till följd
af is intrafikabel, mon att i allt fall fyr- och båkafgift måst erläggas.
Då fyr- och båkafgiften måste anses utgöra goJtgörelse för en viss
prestation å statens sida och alltså icke bör till fullo afkräfvas sjö -

Lastpennin garne.

28 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

farande, då denna prestation icke fullgöres, vill någon åtgärd till förekommande
af anmärkta förhållandet synas påkallad.

Lastpenningarne, den enda allmänna sjöfartsafgift i Sverige, vid
hvars beräknande i vissa fall tages någon hänsyn till fartygets last,
utgjordes åren 1877—1885 med 14 öre, men utgå från och med år
1886 med 10 öre för ton efter gällande mätbref samt betalas hvarje
gång både vid inkommande och utgående utrikes fart. Om ett fartyg
under ett kalenderår gör flera resor mellan Sverige och utrikes ort,
erläggas dock dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och
vid förnyadt inkommande endast, när fartyget innehar last samt större
eller mindre del deraf lossar, hvarvid såsom barlastadt anses fartyg,
då dess last understiger en tiondedel af dess afgiftspligtiga drägtighet
enligt angifna grunder. Afgiftsbefrielse åtnjutes för, bland andra, fartyg,
som under resa mellan utrikes orter i svensk hamn lossar eller
lastar varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet, samt under
vissa förutsättningar fartyg, som anlöper svensk hamn endast af
tvingande orsaker, till inhemtande af order m. m. (Underrättelserna
till tulltaxan § 4.)

Lastpenningarne uppgingo för tioårsperioden 1888—1897 till följande
belopp i kronor:

År	Inkommande	Utgående	Summa:
1888..................................................	292,526	153,007	445,533
1889...................................................	313,014	156,827	469,841
1890.................................................	320,510	155,689	476,199
1891..................................................	328,631	160,359	488,990
1892...............................................	326,737	157,736	484,473
1893..................................................	333,583	168,378	501,961
1894..................................................	360,989	167,928	528,917
1895..................................................	341,748	165,376	507,124
1896...............................................	361,593	164,731	526,324
1897...................................................	385,375	170,114	555,489

»j

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2.) Utlåtande N:o 2. 29

Lastpenningar:^ afskaffande är ett yrkande, som från derå håll
blifvit framstäldt, och frågan härom har upprepade gånger både före och
efter afgiftens nedsättning 1886, och senast på grund af motion i Andra
Kammaren år 1895, varit föremål för Riksdagens pröfning. Riksdagen
har dock icke velat medgifva detta. Man har å ena sidan framhållit naturen
hos denna afgift, som icke utgjorde godtgörelse för någon prestation
eller utginge för något särskild!, sjöfartens gagn afseende ändamål, utan
vore att betrakta såsom en grundskatt, den der, i likhet med de på
jorden hvilande skatter af sådan art, borde aflyftas. Men å andra sidan
har genmälts att, till följd af våra traktater, låstpenningarnes afskaffande
komme utländska fartyg till större gagn än svenska, hvilka icke
besörjde mer än omkring en tredjedel af varuförseln mellan Sverige
.och utrikes ort. Följden af åtgärden skulle blifva ett nedgående af
frakterna, och fördelen för rederinäringen ingen.

Motionären 1895 åberopade såsom skäl för ett återupptagande
af sitt 1893 framstälda yrkande om låstpenningarnes afskrifvande,
bland annat, särskild^ att man höjt tullbeskattningen å för sjöfartsnäringen
nödiga proviantartiklar; att våra grannländer sökte genom
nedsatta fartygsumgälder locka till sig trafiken, hvarför man borde
taga sig väl till vara, innan man genom bibehållande af onaturliga
afgifter å transportmedlen tvingade varuomsättningen att gå förbi landets
egna hamnar; att man på goda grunder kunde fråga, hvarför
transportmedlet till sjös skulle i beskattningsväg behandlas annorlunda
än transportmedlen på land, och att sjötrafiken vore minst lika
vigtig som de öfriga transportmedlen; samt att sjötrafiken på senare
tiden fått en ny konkurrent genom den samtrafik, som möjliggjorts
emellan in- och utländska jernvägar, sedan ångfärjor börjat användas.
Han upplyste, att Kristiania genom låga afgifter på gods och fartyg
erbjudit vestra Sveriges industriorter en beqväm skeppningsväg och
deruti lyckats, och erinrade om det minimum af hamnumgälder, hvarmed
Köpenhamns frihamn lockade. Bevillningsutskottet tillstyrkte, i likhet
med år 1893 och på samma skäl, en afskrifning af lastpenningarne under
10 år med en tiondedel årligen; men denna hemställan, som afslogs
i Första, men antogs i Andra Kammaren, föll vid gemensam votering
med 144 röster mot 215.

Utskottet vill i afseende härå äfven erinra derom, att sjöfartsnäringskomitén
för sin del icke fann tillräcklig anledning att föreslå lastpenningarnes
afskaffande, men ansåg befogadt, att hvad som uppbures
i lastpenningar komme den svenska sjöfartsnäringen, som mer än någon
annan näring vore betungad med särskilda afgifter, till godo, hvarigenom

30 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

fort varon af denna afgift kunde lända sjöfartsnäringen till långt större
gagn än dess afskaffande skulle medföra. Komitén ville taga lastpenningarna
i anspråk för sjöfartspremier.

I likhet med ofvanomförmälda lokalkomitéer, hvaraf särskildt den i
Göteborg lifligt framstälde behofvet af lastpenningarnes afskrifvande, ansåg
frilagers- och frihamnskomitén, att i sammanhang med frihamns
öppnande dessa afgifter borde afskaffas icke blott för fartyg, som inoch
utlöpte i frihamn, utan i hela landet.

Ett annat förslag i afseende å lastpenningarne har i förberörda underdåniga
utlåtande af den 27 april 1896 framstälts af kommerskollegium,
som ansett, att framför den af lotsstyrelsen då förordade utvägen att
bereda inkomst åt lotsverket genom lotsningstvång eller generel lotsningepligtighet,
äfven då kronolots ej anlitades, vore att föredraga att,
i den mån ersättning kunde tarfvas för den minskning i de för lotsväsendets
ändamålsenliga vidmagthållande erforderliga inkomster, som
af det då bestående lotsningstvångets föreslagna upphäfvande utan påläggande
af nyssnämnda beskattning kunna föranledas, lotsverket bereddes
tillgångar på annat sätt. I sådant afseende fäste kollegium uppmärksamhet
å den tillgång, som lastpenningarne erbjöde, och syntes
kollegium dessa böra få komma den svenska sjöfartsnäringen till nytta.
För denna uppfattning hemtade kollegium stöd i sjöfartsnäringskomiténs
ofvanberörda uttalande.

Tonafgift till
sjömanshusen.

En annan den utrikes sjöfarten åliggande afgift är tonafgift till
sjömanshusen, hvilken enligt § 34 af reglementet för sjömanshusen i
riket, sådan denna § lyder enligt kongl. kungörelsen af den 16 mars
1877, erlägges till vederbörande sjömanshus för fartyg, som från svensk
hamn afgår till Norge eller utrikes ort. Afgiften beräknas efter tontalet
enligt svenskt eller dermed likstäldt utländskt mätbref och utgöres
för svenskt fartyg med tre öre för hvarje ton af drägtigheten. Afgår
fartyg flera gånger under en kalendermånad från samma svenska hamn,
erlägges afgiften dock endast en gång i månaden.

Då uppgifter om tonafgifternas belopp icke från sjömanshusen på
ett ställe hopsamlas, möter det än större svårighet att om det årliga beloppet
af dessa afgifter erhålla upplysningar än om konsulatafgifterna.
Arbetareförsäkringskomitén, som angående sjömanshusens inkomster
verkstälde utredning, meddelade att tonafgifterna 1884, då det från
svenska hamnar till utrikes ort afgångna tontalet vore 3,316,621, stego
till 93,130 kronor. Häri ingick tonafgift äfven af utländska fartyg,
för hvilka, då fartyget är norskt eller tillhörigt främmande nation, i

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 31

hvars hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma nations egna,
tonafgift utgår med samma belopp som för svenska fartyg, men i
annat fall med 5 öre.

Som 1896 tontalet af från Sverige till utrikes ort afgångna fartyg
ökats till 4,480,526, har dessa afgifters slutsumma gifvetvis äfven
stigit. Vid Stockholms sjömanshus uppburos 1884 14,600 kronor 84
öre och 1897 20,045 kronor 9 öre i tonafgifter.

Då fartygsbefälhafvare och besättning å svenskt fartyg, kommande
från Norge eller utrikes ort, i svensk hamn afmönstras, afkräfves
dem så kallad hyresafgift till sjömanshusen, enligt §35 af sagda reglemente,
för befälhafvare med 2, styrman och maskinist 1 \ och hvar af
den öfriga besättningen 1 öre för hvarje krona af deras förtjenade lön
eller hyra under hela den tid, från påmönstringsdagen räknad, fartyget
varit på resa eller resor stadt. Erläggandet af denna afgift utgör vilkor för
understöd från sjömanshusen enligt §§ 20 och 21 samma reglemente.
Hyresafgifterna uppgingo 1884 till 54,974 kronor.

Både arbetareförsäkringskomitén och sjöfartsnäringskomitén hafva
framhållit, att sjömanshusens verksamhet kunde anses lika så angelägen
i statens som i sjöfartsnäringens och i sjöfolkets intresse. Då
en del af dem tillkommande göromål afsåge rena statsförvaltningsändamål,
syntes det obilligt, att redare och sjömän sjelfve måste bekosta
sjömanshusens hela förvaltning, något, hvartill motsvarighet icke förekomme
inom andra näringar. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med
förstberörda komité hemstälde derför sjöfartsnäringskomitén »att till sjömanshusens
förvaltning måtte lemuas bidrag af statsmedel efter de närmare
grunder, som af Kongl. Maj:t kunna pröfvas lämpliga». Härigenom
skulle, fann komitén, sjömanshusen sättas i stånd att använda så
mycket större del af sina inkomster till understöd åt sjöfolk, hvarigenom
inderikt en viss fördel bereddes sjöfartsnäringen.

För inskrifning af sjöfolk är sjömanshusdirektionerna tillerkänd
allenast en godtgörelse af 6’kronor för hvarje fullt hundratal värnpligtige,
som införes i inskrifningslistorna.

Angående tonafgifts beräknande och beloppet deraf föreslås icke
några ändringar i det af kommerskollegium den 22 december 1892 afgift^
utlåtande med förslag till nytt sjömanshusreglemente. Deruti har dock
kollegium äfven framhållit behofvet af statsbidrag till sjömanshusen och,
lika med arbetareförsäkringskomitén, ifrågasatt sådant till 30,000 kronor
eller omkring en tredjedel af sjöfartens bidrag i afgifter för fartyg. Frågan
härom är oafgjord.

Hamnafgifter.

32 Första Kammarem Tillfälliga Utskotts (A :o 2) Utlåtande N:o 2.

I sammanhang härmed torde utskottet böra erinra, att äfven frågan
om sjöfolks pensionering är fortfarande på pröfning^beroende.

Ett annat slag af allmänna afgifter å sjöfarten är hamnafgifter,
hvilka enligt grunder, bestämda i nådiga bref den 15 januari 1864 och
den 4 februari 1870, på förslag af vederbörande, fastställas af Kongl.
Maj:t. De utgå dels för fartyg dels för varor, och beräknas hamnafgift
för fartyg efter fartygets drägtighet. De genom dessa afgifter inflytande
inkomster skola i främsta rummet användas till det ändamål,
som med deras åläggande egentligen åsyftats, nemligen handelns och
sjöfartens nytta och fördel. Och äro föreskrifter meddelade, som måste
anses åsyfta, att dessa afgifter icke skola utgå med högre belopp, än som
för hamnarnes underhåll och omkostnaderna för hamn väsendet påkallas.

I de till kommerskollegium år 1888 afgifna yttranden angående
sjöfartsnäringens tillstånd framhölls, att genom hamnafgifter å varor
med flera kostnader i hamnarna varutransporten sjöledes icke obetydligt
fördyrades i jemförelse med transporten å jernväg, hvarvid ingå
liknande afgifter utginge. De utgifter, kommunerna esomoftast iklädt,
sig för en jernväg, betäcktes genom de allmänna skatterna.

Sjöfartsnäringskomitén ansåg sig emellertid icke kunna framlägga
förslag till omreglering af dessa afgifter, som måste bero af förhållandena
på hvarje särskild ort.

Enligt frilagers- och frihamnskomiténs betänkande uttalade sig
de lokala frihamnskomitéerna i Stockholm, Göteborg och Malmö på
gifven anledning äfven om hamnafgifternas nedsättning och beräknande
af hamnafgifterna för fartyg efter lossadt, och lastadt tonnage, och de
antogo, att, derest frihamn komme till stånd, kommunerna skulle vara
villiga att göra alla de uppoffringar och lättnader i afseende å dessa afgifter
de funne möjliga. Frilagers- och frihamnskomitén fann samma skäl, som
den anfört beträffande fyr- och båkafgifterna, gälla hamnafgifterna för
fartyg. Om afsedt gagn skulle kunna af frihamnen vinnas, borde dessa
göras så lindriga som det, med hänsyn till för handen varande behof
af inkomster för hamnväsendet, vore möjligt, och borde äfven de antingen
bestämmas att utgå efter lossadt och lastadt tonnage, eller ock
omföras till en varuafgift. Äfven har hamnafgifternas beräknande efter
annan grund än den gällande varit föremål för särskilda framställningar,
hvarom skall nedan förmälas.

Ett exempel derpå, att äfven hamnafgifterna kunna så regleras,
att de bidraga till att neutralisera den hämsko på vår direkta sjöfart
och handel å aflägsnare länder, som pålägges den särskilt af vårt

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 33

afskilda läge, erbjuder gällande liamutaxa för Göteborg, som medgifver
afdrag å hamnafgifter för fartyg, som med direkt last ankomna från
eller afgå till angifna, mera aflägset liggande hamnar.

Hamnafgifter för fartyg om mer än tio ton hafva under tioårsperioden
1887—1896 uppburits med:

. År	Segel- och ångfartyg:	Afgifler i in-och utrikes fart tillhopa:	Deraf i utrikes fart:
antal ankomna och af-gångna.	tontal.	segelfartyg	ångfartyg	summa.
1 ,			kronor	kronor	kronor	kronor
1887.....................	229,688	25,798,913	1,302,091	259,927	519,091	779,018
1888...................	217,214	25,631,250	1,332,986	219,905	548,934	768,839
1889.....................	231,000	28,272,842	1,427,157	281,801	592,109	873,910
1890 ...................	238,490	29,585,940	1,479,470	280,892	608,281	889,173
1891....................	226,578	28,889,509	1,510,278	278,263	655,588	933,851
| 1892.....................	234,948	30,205,799	1,524,706	273,170	653,649	926,818 I
1893 ...................	231,600	31,086,414	1,537,129	258,067	672,893	930,960
1894 ..................	254,428	34,130,854	1,666,415	243,443	746,331	989,774
1895 ...................	247,037	32,981,113	1,592,649	223,268	703,692	926,960
1890 ...................	269,482	36,291,087	1,684,615	238,807	750,819	989,625

Med afseende å ett med hamnafgifterna nära likstäldt slag af
sjöfartsafgifter, grundpenningarna, som utgå för begagnande af de vid
''vissa lastageplatser åvägabragta anstalter för sjöfartens beqvämlighet,
har Kongl. Maj:t enligt nådiga bref af den 11 oktober 1895 med flera,
vid fastställelse af taxorna stält afgiftens storlek i visst beroende af
den omfattning, hvari fartyget lastar, i det att afgiften nedsättes till
hälften för fartyg, som ej lasta större rymd, än som motsvarar hälften
af fartygets afgiftspligtiga tontal.

En börda å svenska fartyg, hvaråt sjöfartsnäringskomitén äfven Sjöfolks hemegnade
uppmärksamhet, är, med föranledande jemväl af särskild framställ- för*katfnin<rning
i ämnet på sin tid af Riksdagen, redan i hufvudsak aflyftad. Utskottet
afser det förhållandet, att staten numera öfver tagit kostnaden för sjöfolks
hemför skuff ning i vissa fall. Enligt 66 och 98 §§ sjölagen skola dessa
Bih. till Itiksd. Prat. 1898. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 llåft. 5

Inteckning i
fartyg.

34 första Kammarens lillfälliga Utskotts (N:o 2J Utlåtande N:o 2.

kostnader bestridas af allmänna medel, då svenske befälhafvares och
sjömäns tjenstgöring å svenskt fartyg på utrikes ort upphört till följd
deraf, att fartyget förolyckats, eller tagits af sjöröfvare, eller förklarats
efter timad skada icke vara iståndsättligt, eller efter uppbringning förklarats
för god pris och, då fartyget sist lemnade hamn, krigets utbrott
ej varit der kändt eller eljest befälhafvaren kunnigt. Och gäller detta
under förutsättniag af reciprocitet äfven norske sjömän. De kostnader,
som härigenom besparas rederierna, äro icke obetydliga, Erinras må, att
rederierna dock hafva att fortfarande vidkännas, jemte dem enligt 90 och
93 §§ sjölagen åliggande kostnader för sjömäns sjukvård och begrafning,
kostnader för sjömäns hemförskaffning, förutom i ofvan omförmälda
fall, äfven i andra, då hemsändandet kan hafva blifvit nödigt på grund af
omständigheter, som rederiet icke haft magt att förebygga.

Men andra utvägar än lättnader i de å sjöfarten hyllande afgifter
och pålagor erbjuda sig, då det gäller att finna medel till sjöfartsnäringens
höjande.

I första rummet nämner utskottet dervid medgifvande af rätt
till inteckning i fartyg. Detta önskemål fick sitt första uttryck i en
resolution af det år 1883 i Göteborg samlade första nordiska sjöfartsmötet,
som, jemlikt fattadt beslut, jakande besvarade den dervid uppstäda
frågan: »kan det anses för sjöfarten fördelaktigt och i allmänhet
lämpligt att i lag medgifves inteckningsrätt i fartyg?»

Komiterade för utarbetande af ny sjölag upptogo frågan och ifråga- *
satte medgifvande af detta hypotek i sammanhang med införande af
ett ordnadt fartygsregister. I ämnet uppgjorde de förslag till särskild
lagstiftning, hvartill i förslaget till sjölag lemnades hänvisning. Komiterade
stälde sig emellertid ganska ljumma för sjelfva saken. De yttrade
bland annat, att, »om än fartyg bättre än de flesta andra lösören
lämpade sig för hypotisering, det å andra sidan icke kunde förnekas,
att fartyg i allmänhet måste blifva ett ganska osäkert hypotek». Af
anförda skäl måste man gifva vissa fordringar — t. ex. för bodmerilån,
för skada genom sammanstötning, för bergarelön — företräde
framför hvarje lån, för hvilket fartyget på grund af inteckning
häftade. En enda olycka kunde ådraga fartyget förbindelser, som
motsvarade hela dess värde, och sålunda gjorde hypoteket värde -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 35

löst. »Det är gifvet», fortsatte komiterade, »att fartygshypoteket derför
icke egnar sig att blifva hvad man kallar ett ''bankpapper’. Den
säkerhet, det gifver, kan aldrig blifva något mer än en förstärkning
af den personliga kredit, fartygets egare åtnjuter, det kan aldrig blifva
ett sjelfständigt underlag för kredit. Borgenären måste ega visshet,
att rederirörelsen väl och försigtigt bedrifves; att befälhafvare!! icke
lemnas utan nödiga medel på främmande ort, så att han nödgas upptaga
lån mot säkerhet i fartyget; att ej genom kontraktsbrott eller
skadegörelse en ersättningsskyldighet ådrages rederiet, hvilken i väsentlig
mån uppslukar fartygets värde; slutligen att fartyget ständigt hålles
försäkradt, och att försäkringsvilkoren icke öfverträdas. Endast under
förutsättning, att kreditinstitut finnas, hvilka äro i tillfälle utöfva erforderlig
kontroll i berörda hänseenden, kan en nämnvärd användning
af fartygshypoteket såsom kreditmedel för rederinäringen såsom sådan
förväntas.»

Sjöfartsnäringskomitén, som äfven behandlade ämnet, åberopade
detta sjölagskomiterades uttalande och höll på grund af anförda skäl
före, att medgifvande af inteckningsrätt i fartyg, äfven om det i några
fall kunde visa sig vara till fördel, icke i det stora hela lände sjöfartsnäringen
till det gagn, man åsyftat, eller att tillföra densamma billigt
och rikligt kapital, utan att detta mål bäst ernåddes just genom bildande
af aktiebolag för rederiföretag. Mot komiténs uttalande härom
reserverade sig herr Brodin, som ansåg inteckningsrätt i fartyg kunna
vara af stor betydelse för sjöfartsnäringen. Han lade vigt på, att det
numera för rederirörelsens framgångsrika drifvande fordrades större och
dyrbarare fartyg än förut, och då kostnaden för ett stort tidsenligt fartyg
vore högst betydlig, vore önskvärd!, om redaren hade möjlighet
att genom inteckning i detsamma kunna, när så påfordrades, använda
det såsom hypotek. Detta hypotek kunde blifva lika säkert som inteckning
i fastighet, om fartyget vore försäkradt ej blott för vanlig
sjöfara, utan äfven för all annan skada och förlust, hvilken ytterligare
försäkring skulle kunna ernås genom en assuransförening redarne
emellan. Vilkoren för lån mot inteckning i fartyg borde i sådant fall
kunna blifva lika billiga som för andra lån mot inteckning; och borde,
enligt hans mening, dylika lån, helst med amortering, kunna utlemnas
af riksbanken eller från någon för ändamålet bildad allmän fond.

Kommerskollegium förhöll sig temligen afvisande mot saken, och
stödjande sig på yttranden af vissa handels- och sjöfartsnämnder samt
hvad komiterade sjelfva anfört, ansåg kollegiet det icke böra ifrågakomma
att medgifva denna rätt utan att dessförinnan en fullständig

3*3 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 2.

utredning förelåge derom, att från affärsverldens synpunkt ett verkligt
behof förefunnes att inrätta detta institut. Funnes icke ett sådant behof
jemte utsigt att hypotek i fartyg skulle vinna någon afsevärd kredit,
borde en lagstiftning i ämnet visserligen icke vidtagas, då lagen icke
borde söka framtvinga nya kreditvägar, utan dess uppgift borde vara
att allt efter affärslifvets kraf reglera och gifva rättsskydd åt de legitima
kreditförhållandena, hvilka faktiskt trängt sig fram och vore en
förutsättning för affärernas sunda utveckling. Kollegium framhöll också,
att sjöfartsmötets uttalande 1883 vore det enda offentliga i syfte af
inteckningsrättens medgifvande.

Vid sjölagsförslagets behandling i högsta domstolen funno sig
fyra ledamöter, under hänvisning till kommerskollegiets uttalande, »för
det närvarande sakna skäl att tillstyrka införande i vår rätt af ifrågavarande
kreditinstitut;» en ledamot hemstälde att, då förslag till den
särskilda lagstiftning, hvartill paragrafen i sjölagen hänvisade, icke förelåge
till . granskning, denna paragraf måtte utgå, och två andra ledamöter
erinrade vid denna paragraf, att någon särskild lagstiftning angående
inteckning i fartyg ännu icke förefunnes. En ledamot uttalade
särskild!, att detta rättsinstitut syntes ingalunda komma att väl harmoniera
med grunderna för den gällande allmänna lagens stadganden i
17 kap. handelsbalken.

Förslaget till lag om inteckning i fartyg framlades ej i Sverige;
vederbörande departementschef förklarade sig, enligt det vid propositionen
till 1891 års Riksdag med förslag till ny sjölag fogade utdrag
af protokoll öfver justitiedepartementsärenden, sakna skäl att för närvarande
förorda införandet af berörda rättsinstitut. Vid sådant förhållande
behöfde ej heller förslaget till lag om fartygs registrering behandlas
enligt 87 § regeringsformen, och departementschefen framhöll,
att införandet af inteckningsrätt i fartyg skulle i väsentlig mån förändra
karakteren af registreringen af fartyg, i det denna skulle ordnas med
särskildt hänsyn till registrets uppgift att jemväl utgöra grundval för
sagda rätt och till följd deraf komma att iklädas former, hvilka för de
registreringspligtige blefve mera betungande än eljest vore behöflig!.

Förordning angående registrering af svenska fartyg utfärdades
derefter i administrativ väg den 27 november 1891, dervid kommerskollegium
blef registreringsmyndighet. Det torde hafva varit hufvudsakligen
med afseende å en blifvande lagstiftning om inteckning i fartyg)
eom en af andra skäl säkerligen icke tillräckligt motiverad registreringspligt
ålades äfven fartyg i inrikes fart.

I Danmark tillkom emellertid den föreslagna inteckniugslagstift -

37

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

ningen 1892. Inteckningsrätt i fartyg är likaledes medgifven i Finland
och de flesta sjöfartsidkande länder. I Norge har det framlagda förslaget
deremot icke genomförts.

Vid det fjerde nordiska sjöfartsmötet i Stockholm 1897 återupptogs
frågan om, huruvida införande af inteckningsrätt i fartyg vore
önskvärd för den nordiska sjöfartsrörelsen. Inledaren såg skälet till,
att förslaget i ämnet icke upphöjts till lag, i det bristande intresse för
lagen hos de i landets lagstiftning deltagande myndigheter, för hvilka
sjöfartens intressen vore i allmänhet ett ganska främmande gebit, så
att de reformer, som genomfördes på detta område, i viss mening måste
tvinga sig fram. Han påpekade, att lagstiftningen kunde vara lämplig
och behöflig äfven hos oss, äfven om frågans innebörd ej vore af den
omfattande vigt, man från början säkerligen velat tillmäta den, och
syntes man hafva skäl att härvid utgå från den synpunkten, att allt,
som äfven i någon mån kunde befrämja en för de skandinaviska folken
så vigtig näring som sjöfarten, borde göras, såvida ej särskildt kraftiga
skäl talade mot de åtgärder, som stäldes i fråga.

Bland de uppträdande talarne yttrade sig de fleste för inteckningsrätten,
som ansågs kunna blifva ett medel för rederirörelsens höjande,
om ock rättsinstitutets betydelse icke på alla håll sattes så synnerligen
högt. En talare framhöll, att i allt fall en fartygsinteckning skulle blifva af
större värde än det en ångbåtsaktie nu egde. Det meddelades äfven att
man i Danmark och Finland icke egde ogynsam erfarenhet om verkningarne
af detta institut. Å andra sidan framkommo åtskilliga betänkligheter
mot lagstiftningen, gående derpå ut, att man icke borde uppmuntra
spekulation i en näring, som för närvarande icke lönade sig,
att fartygsregistreringens nuvarande centralisation ej vore lämplig för
inteckningsrättens införande; att inteckning i äldre fartyg ingalunda
skulle vara till fromma för näringen, hvarför medgifvandet borde inskränkas
till att afse nya fartyg och för viss kortare tid, m. m.

Utan votering beslöt mötet uttala, att det »vidhåller den af 1883
års nordiska sjöfartsmöte uttalade uppfattning, att en genom lag beredd
möjlighet att medelst inteckning i fartyg tillföra rederirörelsen kapital,
är för sjöfarten i de nordiska länder, i hvilka detta rättsinstitut ännu icke är
infördt, önskvärd», samt uppdrog åt styrelsen för nordisk skeppsredareförening
att i ämnet göra framställning till de förenade rikenas regeringar.

En annan vigtig fråga, hvaråt sjöfartsnäringskomitén egnado don Statsunderstöd''
lifligaste uppmärksamhet och om hvilken äfven motionären erinrat, är
den om direkt understöd af staten för sjöfartsnäringens upphjelpande.

Sjöfarts premier.

38 törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Komitén ansåg, att de åt komitén framlagda statistiska data till fullo
visade, huru föga tillfredsställande vårt lands handelssjöfart i jemförelse
med flera andra nationers de senare åren utvecklat sig och särskildt
huru den svenska handelsflottan inom den större transoceana fraktfarten
förlorat sin förra ställning. För att i dessa förhållanden åstadkomma eu
ändring till det bättre kunde icke vara tillräckligt att borttaga
eller nedsätta en eller annan å sjöfarten hvilande pålaga, utan vore
kraftiga åtgärder för visso af nöden. Det syntes komitén angeläget,
att staten, för att återväcka intresset för sjöfartsnäringen och höja den
ur dess betryckta läge, egnade den en större omvårdnad än dittills.
Påpekaude att andra stora industrigrenar, liksom jordbruket och bergshandteringen
äfvensom våra jernvägar, sedan länge på flerfaldigt sätt
och under olika former kommit i åtnjutande af statsunderstöd, ansåg
komitén det så mycket mindre opåkallad!, att jemväl sjöfartsnäringen
undfinge något dylikt understöd, som medel dertill kunde helt och
hållet eller åtminstone till väsentligaste del beredas genom inkomsten
af å sjöfarten hvilande afgifter, som inginge till statsverket. Sjöfarten
vore ock mer än andra näringar betungad med mångfaldiga
afgifter för olika ändamål, hvilkas afskaffande af olika skäl icke kunde
komma i fråga, och derför i sin mån gjorde det önskvärd! att bereda
den svenska sjöfartsnäringen ett direkt understöd.

Komitén upptog derefter till granskning de olika utvägar, som
härvid erbjöde sig. En form vore subventioner till regelbunden ångfartygsförbindelse
mellan Sverige och utlandet. Komitén, som i särskildt
utlåtande tillstyrkt sådan subvention för eu linie till Argentina,
ansåge dock denna form icke blifva af så stor betydelse för sjöfartsnäringen
såsom sådan, som icke så mycket mer för handeln och industrien.
Eu annan utväg, låneunderstöd för rederiföretag, funne komitén
i praktiskt afseende mindre användbar. Komitén ansåge, att saken
måste ordnas efter mera allmängiltiga regler, så att en hvar, hvilken
uppfylde de i lag stadgade förutsättningar, jemväl dermed vore berättigad
till erhållande af statens understöd, och hade derför upptagit
förslaget om sjöfarts- eller seglationspremier, ett system, som innebure,
enligt komiténs mening, det lämpligaste sättet att bispringa sjöfartsnäringen
samt höja intresset för densamma. Hufvudsakligen borde
premieringen afse den del af handelssjöfarten, som senare åren stått
mest tillbaka, den större transoceana fraktfarten, hvarför den borde
gälla fartyg af en viss storlek, som ginge i utrikes fart, hvaremot den
inrikes sjöfarten icke borde blifva delaktig af premieringen. Berättigade
att åtnjuta premier skulle enligt det förslag, komitén uppgjorde, vara

Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 39

svenska fartyg, som icke vore öfver tio år gamla och hvilka hade en
afgiftspligtig drägtighet, ångfartyg af minst 350 ton och segelfartyg
af minst 150 ton. Premien skulle utgå med ett visst belopp för i
Sverige nybyggda fartyg, högre för jern- och stålfartyg än för andra
fartyg, samt beräknadt för ton af fartygets afgiftspligtiga drägtighet
och antalet af tillryggalagda nautiska mil. För hvarje på det första
premieringsåret följande år skulle premien minskas med 10 procent.
Den egentliga premieringstiden för nybyggda fartyg skulle således enligt
förslaget vara under tio år och skulle under de derpå följande tio
åren premier utgå endast för äldre fartyg. För nationaliserade, i utlandet
inköpta ångfartyg eller segelfartyg af jern och stål skulle premier
ock åtnjutas men endast till hälften af beloppet för i Sverige
byggda fartyg. För förslagets enskildheter i öfrigt torde här icke behöfva
redogöras.

Beträffande kostnaderna för premieringen, beräknade synnerligen
högt, antog komitén dessa kunna uppgå till i allt 11,178,750 kronor
eller i medeltal under 20 år 558,937 kronor 50 öre. Dessa kostnader,
som väl månde synas ganska dryga, måste dock, funne komitén, erkännas
vara ringa i betraktande af den utveckling af den svenska
handelsflottan och det svenska ekeppsbyggeriet, som de förutsatte och
hvilken utveckling skulle hafva ökat värdet af vår handelsflotta med,
efter hvad man kunde beräkna, mera än 60 millioner kronor. För
bestridande af kostnaderna för premiering af i Sverige byggda fartyg
föreslog komitén, såsom ofvan nämnts, lastpenningarna. För premiering
af från utlandet köpta fartyg afsåg komitén de då bestående, år 1888
pålagda tullafgifterna för fartyg. Skulle dessa tullar, såsom numera
också skett, borttagas, syntes det komitén icke finnas tillräckliga skäl
att låta sjöfartspremier utgå för fartyg, som inköpts från utlandet, och
bortfölle premierna för sådana, ansåge komitén det kunna ifrågasättas
att sänka premierna för i Sverige byggda fartyg till hälften, hvarigenom
inkomsten åt lastpenningarne skulle blifva så mycket mer tillräcklig
för premieringen.

Med afseende å särskild fråga om byggnadspremier för fartyg,
hemstälde komitén, under förutsättning att dess förslag till sjöfartspremier
blefve godkändt, om rätt till restitution af erlagd tull för
materialier och förnödenheter, dels till förbyggnad och reparation för
svenska och utländska fartyg öfver 40 ton, dels äfven vid nybyggnad
af sådana fartyg, om de byggas för utländsk räkning eller nybyggda
säljas till utlandet, samt om de byggas för svensk räkning och understiga
minimitontalet för premiering.

40 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

lör deu händelse åter sjöfartspremier icke blefve hos oss införda,
hemstälde komitén om, förutom fartygstullens upphäfvande, dels tullfrihet
eller, alternativt, restitution af erlagda tullafgifter för materialier
och förnödenheter för fartygets förbyggnad eller reparation, dels ock
premier för nybyggnad af fartyg med vissa belopp för ton, olika allt
efter fartygets material, eller alternativt tullfrihet, eller, om ej heller
detta kunde godkännas, restitution af erlagd tull för materialier och
förnödenheter till fartygs nybyggnad.

Komiténs ordförande, landshöfdingen Bergström, reserverade sig
emot det alternativa förslaget om byggnadspremier, men han förklarade
sig öfvertygad att införandet af sjöfartspremier vore det verksammaste,
för att icke säga det enda verksamma medlet att upphjelpa Sveriges
tynande sjöfartsnäring och gifva en kraftig impuls åt den svenska
handelsflottans förökande och förseende med tidsenliga fartyg, framför
allt stora ångfartyg af stål och jern. För den händelse sjöfartspremier
ej komme till stånd, inskränkte han sig dock till att hemställa om
fartygstullens upphäfvande och tullfrihet för materialier och förnödenheter
för fartygs nybyggnad, förbyggnad eller reparation samt utrustning.

Fm annan reservant, herr Brodin, som ansåg naturligare, att komitén
i första rummet föreslagit fartygstullens afskaffande, fann billigt, att, då
nedsättning i de på sjöfarten hvilande pålagor icke kunde förordas, eu
del af hvad sjöfartsnäringen sålunda betalade i en eller annan form
återginge till densamma, och att från denna synpunkt systemet med
föreslagna sjöfartspremier kunde vara att förorda.

Kommerskollegium hemstälde i underdånigt utlåtande af den 1
december 1891, att förslaget till sjöfartspremier icke må till vidare åtgärd
föranleda. Sedan dåmera fartygstullens borttagande beslutits och
restitution för fartygs materialier och förnödenheter medgifvits, komme
ej ringa fördel att beredas sjöfartsnäringen i jemförelse med hvad förhållandet
under de då senaste åren varit, och det ansågs icke vara för
handen giltig anledning att då taga i närmare öfvervägande, huruvida
sjöfartspremiers införande kunde böra ifrågakomma, helst, enligt hvad
Riksdagen äfven antydt, beträdandet af en dylik väg alltid måste af
åtskilliga orsaker förefalla ganska betänklig.

Till sjöfartsgebitet höra äfven vissa andra af sjöfartsnäringskomiten
berörda vigtiga frågor, som kunna anses tillhöra motionens räckvidd och
som afse dels sjelfva fartyget, dels dem, som handhafva detsamma.

41

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Så framhöll sjöfartsnäringskomitén önskvärdheten deraf, att understöd
af allmänna medel bereddes dem, som ville i främmande länder inhemta
fullständigare kunskaper i skeppsbyggeri. För beredande af medel,
bland annat, till reseunderstöd åt dem, som egnade sig åt detta yrke,
föreslog Kongl. Maj:t 1894 Riksdagen att till 15,000 kronor höja anslaget
å 5,000 kronor till »reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, som icke egna sig åt bergshandteringen». Riksdagen
anvisade emellertid blott 10,000 kronor, med hvilket belopp anslaget
sedan utgått.

Vidare bemstälde sjöfartsnäringskomitén, att på offentlig bekostnad
måtte utgifvas dels en periodisk skrift, innehållande redogörelse för de
författningar, som i främmande länder gälla i fråga om de med handelssjöfarten
i samband stående förhållanden, dels ock en handbok öfver
hvad fartygsbefälbafvare i svenska och främmande hamnar i synnerhet
har att iakttaga beträffande fartyg och frakt.

Enligt hvad inhemtats är denna fråga, hvaröfver kommerskollegium
yttrade sig den 4 december 1891, icke afgjord, så vidt den ej kan
anses hafva, åtminstone hvad dess förra del beträffar, förfallit till följd
af utgifvandet med statsunderstöd af tidskriften »Svensk Export».

Eu fråga, som till sitt syfte står på gränsen mellan de båda
hufvudområdena af den föreliggande motionen, är den om sjöfartsafgifters
beräknande efter lossadt och lastadt tonnage.

Härom hafva, såsom i det föregående meddelats, vid flera tillfällen
framkommit förslag. Dervid har man naturligen utgått från den
synpunkten, att, då numera större fartyg användas och dessa i våra
hamnar icke kunna intaga fulla laster, sjöfartsafgifternas erläggande
efter fartygets drägtighet utan hänsyn till myckenheten af lossade och
lastade varor är alltför betungande och verkar afhållande från att i svenska
hamnar intaga lastfyllnad eller der aflemna delar af laster. Af
våra afgiftsberäkningsgrunder skulle alltså följa, hvad faktiskt också
är förhållandet, att vår varuomsättning med aflägsnare länder i hufvudsak
verkställes sålunda, att varorna från svenska hamnar endast föras
till något af de större skeppningscentra i Europa, der de efter omlastning
fortskaffas vidare, och på samma sätt i motsatt rigtning. Den
direkta utrikes sjöfarten i svenska hamnar varder härigenom hufvudsakligen
inskränkt till fart på våra närmaste farvatten. Den meddelade
Bill. till lliksd. Prof. 181)8. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Raft. 6

Skeppsbyggeri.

Handbok om
handeUsjöfarten
m. m.

Sjöfartsafgifters
beräknande
efter
lossadt och
lastadt
tonnage.

42 törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

statistiken gifver i detta afseende ett utslag, som ej kan misstydas, då
deraf konstateras, att vår direkta sjöfart till mer än 90 procent är begränsad
till Östersjö- och Nordsjöområdena.

Beträffande olägenheterna af det på grund häraf nödiga omlastningstvånget
hafva de af motionären framhållits. De bestå i — förutom
högre frakter — tidsförlust, magasinerings- och omlastningskostnader,
risk af skada å godset, svårighet att uppgöra leveranser på bestämd
tid, godsets ommätning i den främmande hamnen med flera dylika, lätt
insedda faux frais, som tynga våra konkurrensvilkor.

Krafvet på direkta transoceana linier är derför nära förbundet med
frågan om grunderna för sjöfartsafgifternas beräknande, och i båda dessa
frågor måste våra exportörer, som alltmera tvingas att uppsöka de
transoceana afsättningsfälten, om hvilka liflig ekonomisk täflingskamp
just nu är rådande, och våra köpmän, som handla med kolonialvaror,
vara på det lifligaste intresserade.

I förevarande fråga möter man från 1894 ett kraftigt uttalande
från en i Göteborg tillsatt komité för afgifvande af förslag till ändring
i gällande bestämmelser beträffande tullbehandling af varor vid import
och export. Komitén angaf, »såsom ett väsentligt hinder för utvecklingen
af vår handel, de dryga afgifter till stat och kommun, hvilka i
svenska hamnar skola utgöras af fartyg och varor; och anförde i sådant
afseende, bland annat, att för att kunna draga en del af den utländska
varutrafiken till våra hamnar erfordras ej allenast, att desamma kunna
täfla med de utländska i afseende på väl inrättade tullupplag och öfriga
beqväma anordningar för varutrafiken, utan äfven och kanske i ännu
högre grad, att afgifterna för begagnande af våra hamnar ej vore för
höga i jemförelse med afgifterna i sådana närbelägna utländska hamnar,
från hvilka konkurrens med våra vore att befara; att ifrågavarande
afgifter, vare sig de utginge af fartyg eller varor, vid beräkningen af
fraktkostnaden spelade en icke ovigtig rol; att på grund häraf i vår
tid med dess högt uppdrifva konkurrens inom handel och sjöfart en
höjning och sänkning af samma afgifter kunde vara af afgörande betydelse
för en orts eller ett lands handelsrörelse; att skeppsumgälderna
vore väsentligen större i svenska hamnar än i med dem konkurrerande
utländska; att den hos oss begagnade grunden för beräkningen af dessa
umgälder, nemligen fartygets hela afgiftspligtiga drägtighet, vore synnerligen
ogynsam, särskilt för större från aflägsna hamnar kommande
fartyg, enär dessa fartyg i regel ej vore i tillfälle att i svensk hamn
lossa eller intaga full last, hvartill kommer, att samma fartyg ej heller
kunde hinna att så ofta under ett kalenderår besöka svensk hamn, som

43

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

för åtnjutande af i lag medgifven befrielse från fyr- och båkafgifter
vore erforderligt; äfvensom att då fartyg, gående mellan danska och
svenska orter vid Öresund, äro befriade från lastpenningar och fyr- och
båkafgifter, samt Danmark, som saknade motsvarighet till våra lastpenningar,
numera äfven, i sammanhang med öppnande af frihamnen
i Köpenhamn, upphäft den fyr- och båkafgiften motsvarande skibsafgiften
för ingående fartyg, den varutrafik till och från vårt land, som
genom Köpenhamn och de svenska Öresundshamnarne förmedlas, befriats
från erläggande af afgifter, som fortfarande skola utgöras af den exempelvis
öfver Göteborg gående utländska varutrafiken.

Redan äro nämnda de uttalanden i enahanda rigtning, som gjorts
af frilagers- och frihamnskomitén beträffande fyr- och båkafgifter och
hamnafgifter samt embetsverkens hänvisande på behofvet af en föregående
utredning om möjligheten och lämpligheten häraf. Men äfven
i särskilda framställningar har frågan berörts. Om båda dessa har
motionären i korthet erinrat. Den ena gjordes af skeppsklarerarefirmorna
Borlind, Bersén & C:o i Göteborg och Carl W. Boman i Stockholm,
hvilka företrädde firman A. C. de Freitas i Hamburg, som både för
afsigt att anordna två nya ångbåtslinier, en Östersjön—Brasilien och
en- Östersjön—La Plata-staterna, och dervid anlöpa Göteborg samt
eventuelt Stockholm. Framställningen utmynnade i en hemställan att
för de firmans ångfartyg, hvilka upprätthölle förbindelse å sagda linier,
nedsättning i afgifterna till svenska statsverket vid anlöpande af Stockholms
och Göteborgs hamnar måtte på det sätt beviljas, att lotspenningar,
fyr- och båkafgifter samt lastpenningar på sådana in- som utgående
äfvensom afgifter till sjömanshusen beräknades och erlades icke efter
registertonnage utan efter tontalet af för hvarje gång i hamn intagen
och lossad last.

Häröfver afgåfvos yttranden af handels- och sjöfartsnämnderna i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg, hvilka samtliga lifligt
uttalade sig för behofvet af åstadkommande af direkta förbindelser
mellan Sverige och Sydamerika och äfven samtliga ansågo företaget
förtjent af understöd, dervid stockholmsnämnden tillstyrkte bifall till
framställningen på de vilkor och under de bestämmelser, Kongl. Maj:t
kunde finna skäl föreskrifva, göteborgsnämnden ansåge lättnader kunna,
på sätt begärts, beredas genom eftergift af fyr- och båkafgifterna och
lastpenningarna och uppstälde vilkoret, att fartygen här ej finge lossa
eller lasta annat gods än sådant, som vore intaget i eller bestämdt till
utomeuropeiska hamnar, malmönämnden tillstyrkte den begärda afgiftsnedsättningens
beviljande, men helsingborgsnämnden framhöll, att frågan

44 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2,

vore ett ärende, som tillhörde Riksdagens handläggning och fordrade
en allmännare och fullständig utredning.

Reservanter inom stockholmsnämnden biträdde principielt förslaget
om att fartyg erlade afgifter endast efter det tontal, som lastades
eller lossades, men höllo före, att denna förmån borde gälla lika
för alla fartyg. De framhöllo att ett medgifvande af de afsedda förmånerna
åt utländskt rederi skulle ställa i ofördelaktigare läge de inhemska
rederier, som, så vidt ej frågan vore om fulla trälaster med
barlastjern, nu besörjde varubytet med Brasilien och La Plata-länderna
genom lägenheter på Antwerpen och andra platser, derifrån godset
vidare ut- och hittransporterades.

Exportföreningens styrelse skildrade bjert olägenheten af det
rådande omlastningstvånget och framhöll direkt förbindelse med Argentina
och Brasilien såsom ett bestämdt vilkor för en stor och lönande
afsättning af svenska varor på denna verldsdel. Under nuvarande förhållanden
vore det synnerligen svåi-t, om ej rent af omöjligt för svenska
industriidkare att på dessa marknadsfält inlåta sig i täflan med
nationer, som dit egde reguliera, delvis subventionerade ångbåtslinier.
Styrelsen tillstyrkte de lindringar, som å statsverkets sida kunde lämpligen
åstadkommas i den af sökandena angifna rigtning.

Kommerskollegium uttalade sig äfven för angelägenheten af en
direkt förbindelse med Sydamerika och fann äfven fordran på statens
understöd härvid berättigad, men ansåg sig böra afstyrka den föreliggande
framställningen, bland annat, på den grund att det icke vore
tillrådligt att i ett särskild!, fall lemna tillstånd till sjöfartsafgifternas
beräknande efter en annan grund än den i allmänhet gällande. Frågan
om möjligheten och lämpligheten af vissa allmänna sjöfartsafgifters
beräknande efter lossadt och lastadt tonnage syntes kollegium väl värd
att undersökas. Kollegium ansåge det ock kunna ifrågasättas, om icke
lämpligt vore att upptaga till förnyad pröfning frågan från år 1890
om statsunderstöd för direkt, regulier förbindelse med Sydamerika,

Framställningen blef härefter af Kongl. Maj:t afslagen.

Fn annan liknande framställning är den, som för »Det ostasiatiske
kompagni» i Köpenhamn gjorts genom Aug. Leffler & Son i Göteborg
och hvilken torde få anses afse att från Sverige tillvinna trafik för
Köpenhamns frihamn. Bolagets fartyg, som skulle upptaga regulier
förbindelse mellan Köpenhamns frihamn och Ostasien, skulle på så väl
ut- som hemresa anlöpa Göteborg, under förutsättning att befrielse från
sjöfartsafgifter till både staten och kommunen kunde erhållas eller
dessa sålunda nedsättas, att de behöfde erläggas endast för hvad som

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 45

der lastades eller lossades. Det vore omöjligt att, om afgift måste
erläggas å hela tonnagen med fartygen, som lastade 6,000 ton och mätte
3,000 ton netto, anlöpa Göteborg, der till en början endast några
hundratal ton kunde påräknas. Exportföreningens styrelse framhöll i
afgifvet yttrande åter olägenheten af omlastningstvånget och erinrade
att, om vi skulle afvakta ett svenskt initiativ i denna väg, vi torde få
vänta så länge, att vi löpte fara att komma för sent för deltagande i
den rastlösa verksamhet, som för närvarande utvecklades af våra konkurrenter
i och för tillgodogörandet af den ostasiatiska och specielt
den kinesiska marknaden.

Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg har betonat, bland annat,
att äfven i de aflägsna trakter af verlden, hvarom här vore fråga, marknad
fans för vissa alster af svensk industri, att de stora afstånden beredde
dervid de största svårigheter och att »ingen åtgärd torde vara i
så hög grad egnad att undanrödja eller åtminstone minska dessa svårigheter
som åstadkommande åt direkta sjöfartsförbindelser med de ifrågavarande
handelsplatserna. De omlastningar i främmande hamnar, som
utan sådana förbindelser äro oundvikliga, medföra, utom den dermed
förenade tidsutdrägten, en så afsevärd ökning i transportkostnaden, att
vissa slag af varor icke kunna bära densamma, utan exporten af dessa
varor blifver omöjlig.»

Nämnden tillstyrkte ansökningen, så vidt anginge fyr- och båkafgifters
och lastpenningars beräknande efter ofta nämnda grund. Hvad
angår hamnafgift för fartyg, hvilken afgift i Göteborg är bestämd
till 10 öre (vintertid 20 öre) för hvarje ton af drägtigheten hos de
fartyg, hvilka ankomma från eller afgå till utrikes ort, med nedsättning
i sistberörda afgift med en tiondedel för fartyg, som med direkt last
ankommer från eller afgår till hamn vid Svarta hafvet, Medelhafvet
öster om Korfu eller hamn utom Europa med undantag af de vester
om Korfu belägna hamnar å Afrikas nordkust, fann nämnden synnerligen
tillfredsställande, om ytterligare lindring deri kunde ske för de
ifrågavarande fartygen i den mån nedsättning bereddes i statsafgifterna.

Den i Göteborg tillsatta s. k. frihamnsberedningen har äfven uttalat
sig för framställningen, liksom stadens drätselkammare, hvilka
båda dock velat utsträcka afgiftslindringen till alla de fartyg, hvilka
endast med direkt last ankomma från eller afgå till sådana aflägsna
hamnar, som i gällande hamnafgiftstaxa förutsättas för åtnjutande af
tio procent nedsättning i sagda utgifter.

Yttrandena från Göteborg hafva dock ännu icke inkommit till
kommerskollegium, hvars utlåtande är infordradt.

46 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Af hvad utskottet sålunda inhemtat och meddelat framgår, att frågan
om vissa fartygsafgifters beräknande med hänsyn till myckenhet intagen
eller lossad last lifligt omfattas inom våra större handels- och sjöfartssamhällen
och af kommerskollegium framhållits såsom förtjent af utredning.
Krafvet på direkta förbindelser med transoceana länder är så
bestämdt, att man inom sagda samhällen yrkat på dess tillgodoseende
äfven af utländska företag.

Den föreliggande frågan om sjöfart safgifternas beräknande har
naturligtvis för oss med vårt läge och de mera begränsade varumängder,
för hvilka vi söka skeppsrum, en betydelse, som den icke eger för
de större länderna. Dock har man äfven der egnat uppmärksamhet åt
saken, liksom framförallt i Danmark. Utskottet vill derför här meddela
några uppgifter i afseende å tillämpningen af sagda beräkningsgrund i
vissa främmande hamnar och länder.

I Köpenhamn erläggas i sjöfartsafgifter endast, i stället för hamnafgifter
för inkommande fartyg i utrikes fart, en varuafgift, som beräknas
efter 30 öre reg. ton af alla varor, som från frihamnen eller från
utrikes orter införas i tullområdet, samt bolvasrkspenge med 16 f öre
efter bestufning af lossade och lastade varor, dock icke för mer än fartygets
afgiftspligtiga drägtighet. För fartyg, liggande annorstädes än
vid frihamnens bolvserke, Toldboden och Inlandskajen, äro för bolveerkspenge
bestämdt ett minimum, motsvarande afgifter för en tredjedel af
fartygets registertonnage. Qvarligger fartyg öfver sju dagar, erläggas
bolvaerkspenge för hela afgiftspligtiga drägtigheten, och om de qvarligga
öfver 21 dagar, är afgiften än högre. ° I Köpenhamns hamn, frihamnen
eller den äldre hamnen, är således bolvmrkspenge den enda umgälden
för fartyg, ett förhållande, som skarpt kontrasterar mot afgifterna i
svenska hamnar.

I Frankrike utgår skeppsklarerareafgiften i förhållande till mängden
ombordtagna eller ilandförda varor. Äfven vid bestämmande af »droit de
péage», en afgift som i vissa hamnar är ålagd till förmån för handelskamrarne,
har man börjat taga hänsyn till skeppsladdningen. Så nedsättes
afgiften i Havre för delvis lastade fartyg.

Vidare gälla numera äfven beträffande »droit de quai» afgiftsgrunder,
enligt hvilka dessa afgifter utgå för ton af fartygets netto -

* Frilagers- och frihamnskomiténs betänkande: Öfversigt af lagstiftningen rörande
tullupplag och frihamn i vissa främmande länder, samt Göteborgs frihamnsberednings ofvanberörda
yttrande.

47

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 2.

drägtighet med belopp, beroende af antalet intagna eller utlossade metriska
ton af varor, eller

med 1 franc, om sagda antal öfverstiger hälften af nämnda drägtighet,

„ 50 centimes, om det uppgår till eller understiger hälften, men öfver stiger

en fjerdedel,

v 25 „ om det uppgår till eller understiger fjerdedelen, men

öfverstiger en tiondedel,

v 10 „ om det uppgår till eller understiger tiondedelen.

För öfrigt utgå de franska afgifterna efter fartygets drägtighet.

I Liibeck finnes ock en afgift bestämd att utgå efter fartygets
lastmängd.

I Holland och Belgien utgå icke några allmänna sjöfartsafgifter
efter denna grund. I den belgiska marinstyrelsen lärer man till och
med hafva kommit till det resultat, att en sådan afgiftsgrund antagligen
skulle visa sig till stort hinder för utvecklingen af landets maritima intressen,
en uppfattning, som visar behofvet af en noggrann utredning,
innan man i detta ämne kan bilda sig ett bestämdt omdöme.

Till förverkligande af det i motionen framhållna önskemålet, direkta
transmarina och, väl förnämligast, transoceana förbindelser, erbjuder sig
äfven det medlet, att staten lemnar subvention för vissa ångfartygstrader.
Detta är dock ett medel, som icke rigtar sig mot höjande af sjöfartsnäringens
allmänna nivå, utan fast mera afser gynsammare konkurrensvilkor
för utrikes handeln och de industrier, som arbeta för export,
liksom för dem, hvilka behöfva hemta sina råämnen från aflägsna
länder.

Hos oss har, som bekant, fråga om statssubventioner för kommersiella
intressens tillgodoseende flera gånger varit före. För närvarande
torde utgå sådant understöd, utom i postalt syfte, endast för en svensk
linie, den mellan Stockholm och Visby vintertiden, hvarför å handelsoch
sjöfartsfonden är anvisadt för hvarje med post fullbordad resa i
båda riktningarne ett belopp af 200 kronor, jemte för postföringen
andra medel. Linien Vestervik—Libau har varit subventionerad, men
är det icke längre. Vid 1892 års riksdag förevar, på grund af kongl.
proposition, förslag om subvention för regulier ångbåtsförbindelse med
sydsvenska ångfartygsaktiebolagets ångbåtar mellan hamnar å Sveriges
vestkust och engelska hamnar, hvarför begärdes 150,000 kronor att
fördelas på tre år, men propositionen afslogs af Riksdagen i Första

Statssubven tioner.

48 Första Kammaren?, Tillfälliga Utskott? (N:o 2) Utlåtande N.-o 2.

Kammaren med 59 röster mot 49 och i Andra Kammaren med 127
röstar mot 35.

Beträffande särskildt frågan om direkta förbindelser med transoceana
länder, erinrar utskottet om den framställning, som 1890 förelåg, afseende
statens medverkan för åstadkommande af en direkt och regulier ångfartygsförbindelse
mellan Sverige och sydamerikanska hamnar. Initiativet
härtill togs åt styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, som i
skrift af den 4 januari sagda år begärde, att Kongl. Maj:t täcktes taga
under öfvervägande, huruvida icke skäl förefunnes för proposition till
Riksdagen om beviljande af ett förslagsanslag af högst 200,000 kronor
för ändamålet, öfver denna framställning afgaf kommerskollegium den
14 mars 1890 underdånigt utlåtande. Dervid framhöll kollegium bland
annat, att ett tillgodogörande af den marknad, La Plata-länderna erbjöde,
i den omfattning, hvartill densamma torde lemna tillfälle, icke syntes
kunna ega rum, derest icke en direkt ångfartygsförbindelse emellan
Sverige och ifrågavarande länder komme till stånd, samt att till följd
af vissa anförda omständigheter det syntes vara grundad anledning att
antaga, att utan statsunderstöd ett företag, afsedt att inleda och underhålla
en dylik förbindelse, icke skulle komma till stånd. Kollegium
tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte bereda tillgång af statsmedel att under
minst tre på hvarandra följande år till visst maximibelopp, ej öfverstigande
den föreslagna summan, tilldelas det inhemska rederi, med
hvilket efter anbuds infordrande och vederbörlig pröfning af inkomna
anbud öfverenskommelse kunde på de för ändamålets vinnande fördelaktigaste
vilkor träffas om underhållande af direkt ångfartygsförbindelse
mellan Sverige och Argentina.

Sjöfartsnäringskomitén, hvilken i sitt den 21 juni 1890 afgifna
yttrande i ämnet likaledes understödde framställningen, betonade frågans
betydelse ur handelns och industriens synpunkt. Någon framställning
till Riksdagen blef emellertid icke gjord. Af det vid Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till 1892 års Riksdag angående statsverkets tillstånd
och behof fogade utdrag af protokoll öfver civilärenden den 13 januari
samma år inhemtas, att anledningen till nämnda förhållande varit den,
att till följd af den i juli månad 1890 utbrutna revolutionen i Argentina
svåra rubbningar i landets finansiella förhållanden inträffat och att ej så
kort tid antoges förflyta, innan detta land, som säkerligen i en framtid
skulle kunna bereda god afsättning åt våra fabriksalster, åter ernådde
den stadga i finansielt afseende, som fordrades för att reguliera affärsförbindelser
i större omfattning med detsamma kunde underhållas.

Saken kom således aldrig att slutligen pröfvas.

49

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Sedan den tiden hafva, så vidt utskottet känner, andra framställningar
om statssubvention, om man frånser två af motionären omnämnda,
å utländska bolags vägnar gjorda ansökningar om ändrade grunder för
beräkningen af visså sjöfartsafgifter, icke blifvit gjorda än en af motionären,
herr Rettig, med flere personer i Gefle om understöd med 15,000
kronor årligen för anordnande af ångfartygsförbindelse mellan Gefle samt
Finland och Ryssland. Denna framställning, som afstyrkts af exportföreningen,
men hvaröfver kommerskollegium ännu icke afgifvit utlåtande,
är således ännu oafgjord.

I fråga om statssubventioner i vissa främmande länder är utskottet
i tillfälle att meddela några nyligen på gifven anledning till kommerskollegium
inkomna uppgifter från våra konsuler.

I Frankrike beviljades enligt 1897 års finanslag af franska statskassan
följande anslag till transoceana ångfartygslinier, nemligen från
Frankrike

till New-York, Vestindien och Mexiko.................. 11,258,000 fr.

„ Indo-China och Japan........................................ 6,085,032 „

„ Australien och Nya Caledonien....................... 3,107,936 „

„ östra Afrika och Indiska Oceanen................. 1,924,640 „

„ Vestra Afrika...............................................,........ 500,850 „

Såsom hufvudsakligt vilkor för dessa subventioners erhållande har
föreskrifvits, att posten afgiftsfritt skall till faststäld tid befordras med
nämnda linier. Vidare är bestämd eu viss efter olika förhållanden afpassad
minimihastighet, medan, å andra sidan, såsom för linien Le Havre—
New-York, tillerkännas premier, derest denna fart öfverskrides.

Till subventionerade ångfartygslinier mellan Frankrike samt Europeiska
och Medelhafshamnar uppfördes derjemte å franska budgeten för
1897 2,836,666 frans förutom i allmänna skeppsbyggnads- och seglationspremier
11,010,000 francs.

I Belgien utgår direkt statsbidrag endast för tre linier, nemligen
till »Norddeutscher Lloyd» årligen 80,000 francs, jemte restitution af
lotsafgifter för reguliera ångfartygsförbindelser mellan Bremen och Australien,
och Bremen samt China och Japan och åter med anlöpande af
Antwerpen samt till Deutsch-Australische Dainpschiffs Gesellschaft 1,500
francs för hvar resa mellan Antwerpen och Australien hvar 28:de dag.
Ett tredje bolag »Kosmos», som uppehåller regelbunden förbindelse
mellan Hamburg samt Chile och Peru, erhåller restitution af lotsafgifter för
seglation på Scheldeflodon för hvar gång Antwerpen anlöpes på utgående.

Bill. till llilcsd. Vrot. 1828. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. 7

50 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

I Nederländerna lemnas subvention åt transmarina ångfartygsförbindelser
endast i form af ersättning för öfverbringande af post.
Budgeten för 1898 upptager subventionsbeloppet till 574,900 floriner.

I Storbritannien lemnas icke någon subvention i syfte att särskildt
uppmuntra handeln. Men det utbetalas anslag dels till rederibolag,
som förbundit sig att, i händelse af krig, ställa till förfogande af Admiralty
vissa enligt föreskrifven plan byggda ångfartyg, s. k. Reserve Merchant
Cruisers (£ 48,600), dels mer betydande belopp för postbefordran
till främmande länder och kolonierna.

I Tyskland eger enligt särskilda lagar rikskansleren träffa öfverenskommelse
med tyska bolag (f. n. Norddeutscher Lloyd och Deutsche
Ost-Afrika Linie) om upprätthållande af regelbunden postångfartygslinie
mellan Tyskland samt Ostasien, Australien och Afrika äfvensom, derest
en Riksdagen nu förelagd lag antages, med Kina. Härför äro statsmedel
dels anslagna

för hufvudlinier från Tyskland via belgisk och holländsk hamn till Ostasien
med förgreningslinier.................................. högst Rmk. 1,700,000

och särskildt för anlöpande af sydeuropeisk

hamn ...................................................................... „ „ 100,000

för hufvudlinie från Tyskland via belgisk eller
holländsk hamn till Australien med förgre ningslinier

................................................................. „ „ 2,300,000

för linie mellan Tyskland och Östafrika via belgisk

eller holländsk hamn ........................................................ „ 900,000

dels föreslagna att anslås för en linie hvar fjortonde dag

till Kina ................................................................................. „ 1,500,000.

I Ryssland utgå subventioner till öfver 2 millioner rubel årligen.
En linie Vladivostock—Nagasaki åtnjuter 177,000 rubel, en annan, Svarta
hafvet—Egypten, 655,000 rubel.

I Danmark utgå, utom för postbefordan till Malmö, Gjedser och
Island, subventioner till Forenede Dampskibsselskab för upprätthållande
af ångfartygsförbindelse mellan dels Esbjerg och Parkestone, hvarför
beloppet 1896—1897 uppgick till 187,270 kronor, dels Esbjerg och
Grimsby, för hvilken i medlet af september 1897 började förbindelse,
som besörjes en gång i veckan, årlig godtgörelse åtnjutes med 60,000
kronor, jemte ersättning för bropenningar i Esbjerg. Den nya danska
östasiatiska linieö lärer hafva påräknat en årssubvention af 200,000 kr.

51

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 2.

I Korge subventioneras enligt budget för 1897—1898:

daglig linie mellan Fredrikshavn och Kristianssand med kr. 80,000: —
linie två gånger i veckan Bergen—Haugesund—Stavanger

—Newcastle med högst ....................................................... ,, 75,000: —

linie en gång i veckan mellan Trondhjem—Bergen —

Newcastle med högst............................................................ „ 100,000: —

jemte för dessa linier särskildt anslag från postverket; samt
direkt linie mellan Norge och Spanien med ..................... kr. 75,000: —

Förslag är af särskilde komiterade afgifvet angående förändrad
angöringspunkt i England för de subventionerade norsk-engelska linierna,
dervid Grimsby ifrågasatts såsom lämpligast.

En vigtig fråga, som i motionen beröres och som afser främjande Frj*?£™(uoch
af, förutom exportindustrien, såväl handeln som sjöfarten, är den om frågorna,
tidsenliga tullupplag sinstitutioner. Det var redan 1882 som förslag härom
väcktes af fullmägtige för handelsföreningen i Göteborg och stadsfullmägtige
i Malmö. 1884 afgaf en af Kongl. Maj:t tillsatt komité
förslag till förordningar om frilager och kreditupplag, och redan af denna
komité framhölls äfven frihamnsinstitutionen såsom ett önskemål. Författningsförslagen
tillstyrktes af kommerskollegium och generaltullstyrelsen.
Kongl. Maj:t framlade vid 1886 års riksdag förslaget till förordning
om frilager. Bevillningsutskottet afstyrkte förslaget, Andra
Kammaren gillade utskottets hemställan med öfver två tredjedelar af
afgifna röstetalet, men Första Kammaren antog den kongl. propositionen,
dock med endast en rösts öfvervigt. 1891 väcktes i Andra Kammaren
motion om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Ma:jt med begäran om
framläggande af förslag till frilagersinstitutionen i hufvudsak enligt 1886
års förslag samt om utredning af frågan om svensk frihamn vid Öresund.
Bevillningsutskottet tillstyrkte motionens förra, men afstyrkte dess senare
del. I Första Kammaren afslogs utskottets hemställan med en rösts öfvervigt,
i den Andra antogs utskottets förslag med ungefärligen två tredjedelar
af de afgifna rösterna. 1892 förnyade motionären sitt förslag och
utskottet sin hemställan från 1891. Denna gillades i Andra Kammaren
utan votering, men afslogs i den Första med fyra rösters öfvervigt.

1894 återkom samme motionär med sitt förslag. Utskottet ansåg Riksdagen
icke längre böra tveka att vidtaga erforderliga åtgärder för att.
bereda svenska näringsidkare de fördelar, som af frilagersinstitutionen
emotsåges och tillstyrkte eu skrifvelse i detta syfte. Derjemte hem -

52 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

stälde utskottet om utredning af möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar
i Sverige. Utskottets hemställan bifölls i Andra
Kammaren utan öfverläggning. I den Första gillades utskottets hemställan
i afseende å frihamnsanläggningar och antogs i frilagersfrågan
med 47 röster mot 42 ett under öfverläggningen framstäldt yrkande
om skrifvelse med begäran om utredning rörande möjligheten och lämpligheten
af frilagersinstitutionens införande i Sverige. Bevillningsutskottet
afgaf förslag till sammanjemkning af kamrarnes i vissa delar skiljaktiga
beslut. Detta förslag antogs, och i skrifvelse af den 13 april 1894 anhöll
Riksdagen, att Kongl. Maj:t måtte låta utreda, om och under hvilka
vilkor frilagersinstitutionen lämpligen skulle kunna, utan uppoffringar
för statsverket, här i landet införas, samt derefter till Riksdagen inkomma
med de förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen
kunde gifva anledning, äfvensom att Kongl. Maj:t ville låta verkställa
utredning rörande möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar
i Sverige.

Den 5 oktober 1894 fann Kongl. Maj:t godt uppdraga åt en komité
att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag, som afsågos i
Riksdagens förenämnda skrifvelse. Denna komité afgaf den 22 juni
1895 sitt betänkande med förslag till dels förordning om frilager,
dels förslag till förordning om frilager och frihamn, dels vissa andra
deraf påkallade författningsförslag. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen
afgåfvo den 13 maj 1896 underdånigt utlåtande i ämnet,
dervid tillstyrkande frilagersinstitutionen, i hufvudsak enligt komiténs
förslag i ämnet, men uttalande betänkligheter i afseende å frihamnsinstitutionen
och förutsättningarna derför i vårt land, dock med framhållande
att embetsverken ville med de gjorda anmärkningarna »ingalunda
hafva uttalat, att icke möjlighet må kunna beredas en kommun
eller ett konsortium af enskilda personer, som sådant åstundade, att
anlägga frihamn i Sverige», utan hölle embetsverken endast före, att
frågan härom borde i hvarje särskildt fall pröfvas och bestämmelser
meddelas, lämpade efter den ifrågakomna platsens läge och lokala förhållanden.
Sedan den tiden har tid efter annan från såväl Stockholm
som Göteborg försports, att man inom dessa samhällen vore intresserad
för de ifrågasatta institutionernas förverkligande. I Göteborg, der en
särskild frihamnsberedning är verksam, är man för närvarande sysselsatt
med en utredning af frågan om frihamns åvägabringande derstädes.
Hvad frågan i Stockholm angår, har, efter det en särskild, af handelsoch
sjöfartsnämnden på grund af beslut af stadsfullmägtige tillsatt
komité afgifvit utredning beträffande platsen för frihamn i Stockholm

53

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

samt. sättet och kostnaderna för dess anordnande, handels- och sjöfartsnämnden,
jemte öfverlemnande af denna utredning till stadsfullmägtige,
den 16 nästlidna februari, till Kongl. Maj:t ingått med en underdånig
framställning, deri, under framhållande att, trots det intresse, som i
Stockholm och å andra orter i landet förefunnes för anläggning af frihamn,
en sådan, enligt nämndens åsigt, efter all sannolikhet icke skulle
komma att planläggas, så länge ej de allmänna vilkor blifvit. faststälda
och kungjorda, under hvilka en frihamn skulle få inrättas, nämnden,
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder för fastställande
och kungörande af de allmänna vilkor, under hvilka frihamn
må kunna inom riket inrättas.

Då dels, hvad frilagersfrågan angår, Riksdagen har att på grund
af sin skrifvelse af den 13 april 1894 från Kongl. Maj:t förvänta förslag
i ämnet, dels ock, hvad beträffar frihamnsfrågan, denna helt nyligen
gjorts till föremål för Kongl. Maj:ts pröfning på grund af Stockholms
handels- och sjöfartsnämnds ofvanberörda framställning, har vitskottet,
som vid sådant förhållande ansett det icke lämpligen böra tillkomma
sig att till vidare behandling upptaga dessa frågor, funnit motionen,
för så vidt det deri ifrågastälda skrifvelseförslaget skulle anses innefatta
begäran om utredning och förslag beträffande frilagers- och frihamnsinstitutionernas
införande, icke böra föranleda någon åtgärd.

Utskottet har härefter att omförmäla några åtgärder, som vidtagits
eller kunna ifrågakomma att ytterligare vidtagas, till förverkligande
särskilt af det andra af motionärens hufvudsyften, vår direkta utrikes
handels höjande.

Af det å riksstaten för befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svensk industri och svenska näringar uppförda anslag
å 15,000 kronor hafva sedan en följd af år utgått tillhopa 13,500
kronor till mejeriagenturen i Manchester och fiskeriagenturen i Norra
Tyskland. Med återstoden af anslaget och andra, för Kongl. Maj:t tillgängliga
medel, hafva andra särskilda exportagenter understödts. Så äro
för 1898 2,500 kronor enligt kongl. bref den 19 november 1897 anvisade
åt A. Lanner för att i Egypten verka för svenska alsters afsättning
m. m. Och hafva under de senare åren understöd i enahanda syfte
lemnats åt K. Gadelius med tillhopa 5,000 kronor för en gång för verksamhet
å Ceylon, Ostasien och Japan, E. Wadner med 4,000 kronor och
arbetsfält i Kapkolonien, samt A. Bildt med 6,000 kronor för agenturverksamhet
i Indien.

Svenska alsters
afsättning i
utlandet.

54 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Å extra stat har anvisats vidare för 1897 och 1898 anslag till
liandelsstipendier till belopp af 10,000 kronor, ett anslag, som emellertid
med anledning af motioner vid denna riksdag för 1899 höjts
till dubbla beloppet. Hit kan ock räknas anslag till handelsundervisningen.

Sveriges aii- Understöd af statsmedel till icke obetydliga belopp hafva ock lem nunna

export- ... , J *■} . ,A 1 n . ..

förening, nats lor en institution, hvars uppgift är att verka i det syfte, har ar i

fråga, Sveriges allmänna exportförening, som under åren 1887—1893 i

medeltal årligen fick uppbära sådant understöd med 42,700 kronor.

Med anledning af kommerskollegium gifven nådig befallning i

ämnet af den 24 november 1893 verkstälde dåvarande kommerserådet
Th. Nordström en af kollegiet med utlåtande af den 26 maj 1894 till
Kongl. Maj:t öfverlemnad utredning angående föreningens utveckling
och verksamhet, hvaraf utskottet tagit del. Denna utredning gaf vid
handen, att den grenen af föreningens arbete, som bestode i utsändande
af agenter för förmedlande af svenska varors afsättande, icke motsvarat
de uppoffriugar, som derpå nedlagts, hvarför denna agenturverksamhet
ej ansågs böra vidare understödjas. Och uttalade kommerskollegium
den mening, att exportföreningens verksamhet, för så vidt den skulle med
statsmedel understödjas, borde för framtiden inskränkas till att sammanföra
och meddela upplysningar om de ekonomiska, tull- och andra förhållanden
i allmänhet, som kunde antagas inverka på vår exporthandel
med olika länder, att verkställa utredningar rörande fraktvägar och andra
fraktförhållanden, att uppmärksamt följa och meddela underrättelse om
den utländska marknadens behof af varor, sem kunde från Sverige exporteras,
om direkta leveranstillfällen i utlandet, om de fordringar, som
i olika länder ställdes å handelsvarors form och beskaffenhet i öfrig!, om
handelsbruk och hvad som borde iakttagas vid försändelser m. m., att tillhandagå
med anskaffande af lämpliga specialagenter i utlandet och med
upplysningar om utländska importhus o. s. v. samt att utgifva en »Exporthandelstidskrift»,
hvari, bland annat, de af ofvan antydda upplysningar
m. m., som egde allmännare intresse, skulle offentliggöras.

På senare åren har också föreningen för sin sålunda inskränktare
verksamhet uppburit ett årsanslag af endast 15,000 kronor jemte särskildt
4,000 kronor för utgifvande af tidskriften »Svensk Export». Föreningens
arbete torde förvisso hafva varit till gagn för svenska affärsmän
och exportörer, för hvilka det måste vara angeläget att hafva lätt
tillgång till erhållande af tillförlitliga upplysningar om utländska köpebehof
och handelsbruk, soliditetsupplysningar m. m. I dessa afseenden
fyller den säkerligen ett bestämdt behof. Föreningen har äfven tagit

55

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

initiativ till att direkt eller med sitt förord främja vissa åtgärder till
beredande af ökad afsättning af svenska produkter och gynsammare
vilkor härför, och särskildt har den vid flera tillfällen sökt i sin mån
verka för direkta utländska förbindelser med transoceana länder. Dock
torde det vara förmätet att af föreningens verksamhet förvänta en allmännare
och mera afsevärd lyftning af vår direkta utrikes handel.

Man har i vissa främmande länder i detta afseende beträdt den väg,
att man på de större handelsplatserna i utlandet upprättat egna hanclelskamrar.
Enligt ett nyligen i Frankrike afgifvet betänkande med förslag till
lag om upprättande med statsanslag af en'' Office national du Commerce
extérieur i Paris, eger Frankrike för närvarande icke mindre än 42
handelskamrar eller motsvarande institutioner i utlandet med fransmän
till ledamöter. De flesta af dessa kamrar offentliggöra berättelser. Af
staten hafva de bidrag till hyra för lokal, till tryckningskostnader m. m.

Ett kraftigt medel till främjande af hemlandets export är upprättande
genom dess undersåtar af sjelfständiga handelshus för bedrifvande
af exportaffärer i utlandet med hemlandets alster. Vid tilldelande åt
visse exportagenter af statsunderstöd synes man också hafva detta mål
i sigte. Det är gifvet, att under den första tiden en sådan affär, der
den icke uppbäres af något afsevärdare förlagskapital, kan behöfva ett
dylikt ekonomiskt stöd.

För öfrigt erbjuder sig naturligen härvid en mångfald andra utvägar,
hvar och en för sig måhända mindre betydande, men dock utgörande
jemte andra ett medel till målets vinnande. Här må erinras
om handelskammareinstitutionens införande här i landet, handelsmuseer,
åtgärder för ett snabbare spridande af handels- och sjöfartsunderrättelser,
som från konsulerna inkomma, m. m.

Efter det utskottet sålunda sökt lemna eu bild af utvecklingen
och läget af de vigtiga näringar, hvilkas främjande motionären med
sitt förslag åsyftat, samt redogjort för de hufvudsakligaste åtgärder, som
på senare tiden vidtagits eller föreslagits för höjande af dessa näringar,
har utskottet att för egen del afgifva utlåtande angående motionen.

Af den ofvan meddelade statistiska utredningen, hvilken i allmänhet
icke kunnat sträckas längre än till och med år 1896, har utskottet
funnit det framgå, att vår sjöfartsnäring icke nått den utveckling, hvarför
vårt land med sitt läge och sina tillgångar torde lemna förutsätt -

Handelskamar
i utlandet
m. m.

Utskottets

utlåtande.

56

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o ti) Utlåtande N:o 2.

ningar. Såvidt denna utredning visar, har vår handelsflottas procent af
verldstonnaget nedgått, den andel, svenska fartyg, barlastade och lastade,
taga i våra sjöfartsförbindelser, har, oaktadt det uppsving i användandet
af svenska fartyg, 1896 års statistik visar hvad de absoluta talen beträffar,
dock relativt nedgått, och näringen har visat sig icke hålla
jemna steg med utvecklingen af vår utrikes handel, som i allt för hög
grad besörjes af främmande flaggor. De uppgifter, utskottet kunnat
inhemta för 1897, visa deremot en kraftig och glädjande tillväxt i
användandet af svenska fartyg, hvilkas procent, hvad de lastade fartygens
tontal vidkommer, ökats från 43.5 1881—85 till 46.8 1897. Med den
allmänna lifaktighet, som utmärkte sistnämnda år, var en sådan ökning
att vänta, men om man också kan hoppas, att den må fortgå, kan man
dock icke på detta enda år bygga några bestämda slutsatser.

Vidare har utskottet fäst sin uppmärksamhet dervid att, ehuru
vår exporthandel i icke ringa grad är rigtad äfven på transoceana länder
och ehuru Sverige i sin ordning måste skaffa sig dessa länders alster,
den häraf påkallade varuförseln dock nära nog uteslutande är öfverlemnad
åt mellanhänder att besörja. Vårt land är nästan i total saknad af
direkta förbindelser med sagda afsättningsfält och produktionsorter, icke
blott medelst svenska fartyg, utan ock medelst främmande nationers.
Dessa omständigheter hafva tvingat vår handel på aflägsna länder in
under ogynsamma konkurrensvilkor, de der tynga och hämma, i vissa
fall till och med omöjliggöra denua handel.

Vår direkta utrikes sjöfart, liksom^ vår direkta utrikes handel, är
till öfvervägande grad inskränkt till Östersjö- och Nord sjöländer, af
hvilka Danmark, Tyskland och England upptaga fulla tre fjerdedelar af
sjöfarten på Sverige. I ungefär samma förhållande är den svenska sjöfarten
rigtad på dessa tre länder, och af vår utrikes handel kommer ej långt ifrån
samma höga andel på sagda länder. Dessa förhållanden blifva i än
högre grad betänkliga i våra dagar, då det råder en rastlös täflingskamp
just om de transoceana marknadsfälten.

Orsakerna till de antydda förhållandena äro naturligen många och
skiftande. En orsak är de dryga afgifter, som äro lagda på sjöfarten, utan
att hafva sin motsvarighet i afseende å andra transportmedel. Sjöfarten
tryckes af pålagor icke blott sådana, som med nödvändighet kräfvas
för upprätthållande af inrättningar, de der uteslutande afse dess nytta,
utan ock sådana, som äfven tjena dels andra näringsgrenar, dels till och
med för sjöfarten främmande statsförvaltningsändamål. Och när varor
sjöledes ankomma och afgå, beskattas de af kommunerna med hamnafgifter,
hvilka icke hafva sin motsvarighet, då gods ankommer eller

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 57

afgår med jernväg eller landvägen. Det har emellertid för utskottet
uppgifvits, att afgifterna i svenska hamnar dock icke skulle vara så
höga som motsvarande afgifter i andra länder. Då en fullständig och
noggrann utredning om, huru härmed sig förhåller, skulle kräfva mycken
tid och i öfrigt vara till följd af åtskilliga omständigheter svår att åstadkomma,
har utskottet visserligen icke varit i tillfälle att förebringa en
sådan, hur önsklig den än synes utskottet vara. Men visst är, att de
till statsverket utgående sjöfartsafgifterna äro i åtskilliga länder afsevärdt
lägre, än de äro hos oss.

Ån vidare må i förevarande afseende framhållas sättet för våra
sjöfartsafgifters beräknande, hvarigenom de uttagas af hela transportmedlet,
fartyget, om detta ock endast till en ringa grad användes för
handelsoperation.

Slutligen är antagligen en icke ringa orsak till sjöfartsnäringens
icke fullt tillfredsställande utveckling att söka i bristen på målsmän att
föra dess talan och i det mindre lifliga intresse, som för denna näring
rådt i vårt land. Detta förhållande synes så mycket mera anmärkningsvärdt
som, om äfven handelns och sjöfartens utveckling betingas af
jordbrukets och industriens, å andra sidan både jordbruket och industrien
äro för en vinstgifvande afsättning af sina alster beroende af handeln
och sjöfarten.

Hvad nu angår medlen att råda bot för ofvan anmärkta förhållanden,
erbjuder sig, såsom utskottets ofvan lemnade redogörelse torde hafva
visat, en mängd skiftande utvägar, och snart sagdt i afseende å hvarje
sjöfarten åliggande afgift föreligger ett eller flere förslag, som bida sin
lösning. Det synes lämpligt, att alla dessa och de ytterligare, som kunna
ifrågakomma, tagas i öfvervägande på eu gång, ty det är naturligtvis
af vigt, att detta arbete, arbetet på sjöfartsnäringens höjande och lindrandet
af dess bördor, sker efter en viss utstakad plan, grundad på fullständig
utredning af de vilkor, hvarunder näringen verkar. Såsom ledande
principer vid detta arbete lära dock kunna uppställas, att sjöfartsnäringen,
lör inkomst hvaraf erlägges bevillning till staten liksom för annan rörelse,
icke bör beläggas med afgifter i vidare mån, än som är för upprätthållande
af de anstalter och inrättningar, som afse dess nytta, nödvändigt
och icke tagas i anspråk såsom skatteobjekt för ändamål, främmande
för densamma, eller för statens allmänna utgiftsbehof, samt att i öfrigt
alla de åtgärder vidtagas, som, Renande till näringens tidsenliga utveckling,
af dess idkare eftersträfvas, utan att de laudera andra lika
berättigade intressen eller möta andra giltiga hinder.

Bill. till Riksd. Blot. 18.98. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft.

8

58

Första Kammarans Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Utskottet skall nu omförmäla några åtgärder, som härvid synts
utskottet förtjena att företrädesvis tagas i öfvervägande.

Af den ofvan meddelade redogörelsen för de åsigter, som uttalats
i afseende på sjöfartsbeskattningen, framgår, att från åtskilliga håll lastpenningarnes
afskaffande framställts såsom ett önskemål, och onekligen
utgör denna afgift en på sjöfartsnäringen hvilande särskild skatt, närmast
jemförlig med de s. k. grundskatterna. En successiv afskrifning
af denna skatt har derför icke utan skäl blifvit ifrågasatt. Ett hinder
deremot har emellertid ansetts ligga i den omständigheten, att, till följd
af våra sjöfartstraktater, borttagande af eller nedsättning i så väl lastpenningarne
som öfriga af sjöfarten utgående afgifter, konsulatafgifterna
undantagna, skulle tillgodokomma äfven främmande nationer, och torde
det hafva varit på grund häraf, som väckt förslag i detta afseende af
1895 års riksdag afslogs.

Om af denna anledningar afgiftslindring fortfarande skulle finnas
icke vara lämpliga, har man att tillse, huruvida icke en afgift, hvilken
såsom lastpenningarne utgöres al sjöfarten, utan att tjena särskilda anstalter
för densamma, må kunna på ett eller annat sätt till näringen
direkt eller indirekt återföras eller ock omregleras så, att fartyg vid
upprepade besök kunde lemnas lättnader från denna afgift, enligt enahanda
princip, som tillämpas i afseende å lotspenningar samt fyr- och
båkafgifter.

Hvad vidare beträffar de likaledes från flera håll föreslagna ändrade
grunderna för vissa sjöfartsafgifters beräknande, kan utskottet visserligen
icke utan närmare utredning uttala något omdöme om ändamålsenligheten
eller möjligheten af en sådan åtgärd, men finner äfven denna fråga förtjena
att undersökas, ty läte den sig, utan afbräck för vår egen sjöfart och
utan äfventyrande af nödig tillgång på medel för sjöfartsanstalternas
upprätthållande, genomföras, skulle en sådan åtgärd för visso gagna
vår export.

Utskottet har fäst sin uppmärksamhet äfven vid behofvet, af åtgärder
för att underlätta tillförandet till rederirörelsen af nödiga kapital.
Bildande af stora bolag är ett medel, rätt till inteckning i fartyg ett annat.
Att denna sistnämnda fråga förföll 1891, torde hafva berott hufvudsakligen
på myndigheternas varsamhet, då de saknade fullständig utredning om
åsigterna i sjöfartskretsar om detta rättsinstituts behöflighet. Utskottet
är i detta afseende liksom i fråga om andra åtgärder för näringarnas
höjande af den åsigt, att, äfven om ifrågasatta åtgärder icke skulle medföra
all den nytta, som deraf förväntas, lagstiftningen åtminstone icke
får undanhålla, utan bör öppna möjlighet för begagnande af desamma,

59

Första Kammarens Tillf älliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

naturligtvis under förutsättning att icke kraftigare motskäl kunna frambäras,
hvilket i detta fall svårligen kan sägas vara händelsen.

En, om också mindre betydande, lättnad för sjöfartsnäringen, vill
synas utskottet af billighet påkallad, nemligen skeppsmätningskostnadernas
för här i riket nybyggda fartyg öfvertagande af staten. Särskildt
framhåller utskottet äfven önskvärdheten af förvaltningsbidrag af statsmedel
för sjömanshusens verksamhet.

Hvad handeln beträffar, bör naturligtvis arbetet hufvudsakligen
rigtas på att sätta våra affärsmän i omedelbar förbindelse med affärsmän
å produktions- och afsättningsorterna. Det bör gå ut på att söka
undvika mellanhänder. En del af de åtgärder, utskottet redan berört,
har också afseende på handeln lika väl som på sjöfarten. Särskildt ur
handelns och industriens synpunkt synes utredningen af sjöfartsafgifternas
beräknande efter annan grund påkallad, och säkerligen vore också
ur handelns och industriens synpunkt frågan om lämpligheten af subventioner
för vissa direkta ångfartygsförbindelser förtjent af en omfattande
undersökning. Dervid vore gifvetvis af vigt att åstadkomma en savidt
möjligt noggrann utredning om de handelsvägar, var export och import nu
begagna.Vidare torde skäl tala för ett fortgående på den inslagna vägen
att genom understöd åt exportagenter, som vilja slå sig ned på främmande
handel scentra, möjliggöra upprättandet der af svenska handelshus för
förmedlande af svenska alsters afsättning. Och ändtligen nämner utskottet
angelägenheten af ytterligare åtgärder för ett snabbt tillhandahållande
af tillförlitliga underrättelser om utländska affärsmarknader, handelsbruk,

lagstiftningsåtgärder, m. m. _ , o

En af erforderlig utredning föregången pröfning, af hvilka åtgärder
lämpligast böra så i ena som i andra hänseendet vidtagas, anser
emellertid utskottet, i likhet med motionären, svårligen kunna eller böra
af annan än Kongl. Maj:t verkställas. Härvid erinrar äfven utskottet,
att de åtgärder, som kunna ifrågakomma, fördela sig på dels sådana,
som bero af Kongl. Maj:t allena, dels sadana, de der äfven fordra
Riksdagens medverkan och bifall.

Af det anförda framgår, att utskottet ansett motionen, med den
begränsning af densamma, hvari utskottet tolkat den, då utskottet från
dess räckvidd undantagit frilagers- och frihamnsfrågorna (sid. 53) äfvensom
frågan om lindring i konsulatafgifterna (sid. 21), vara förtjent af
afseende

1 sistberörda fråga har Riksdagen redan innevarande år boslutit
en skrifvelse med begäran att Kongl. Maj:t, vid förestående behandling
af väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens utveckling, täcktes

60 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande 2.

taga i öfvervägande, huruvida, i hvad mån och på hvad sätt lindring i
konsulatafgiften må kunna beredas den svenska utrikes sjöfarten. Den
ytterligare utredning, som utskottet anser angelägen, kan åtminstone
delvis lämpligen ske i samband med sagda fråga.

Utskottet får alltså, med anledning af förevarande motion, hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
att Kongl. Maj:t täcktes dels — i samband, i
den mån så anses lämpligt, med väckt fråga om lindring
i konsulatafgifterna för svenska fartyg — taga
under öfvervägande, hvilka åtgärder må kunna ytterligare
vidtagas till beredande af lättnader för och till
höjande af den svenska sjöfartsnäringen samt till främjande
af Sveriges direkta utrikes handel, särskild! på
aflägsnare länder, dels ock derefter för Riksdagen
framlägga de förslag, hvartill omständigheterna må
föranleda.

Stockholm den 24 mars 1898.

På utskottets vägnar:
F. A. BOSTRÖM.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (1S:o 2) Utlåtande N:o 2.

61

Bil. A.

Tab. 1.

Tontalet för vissa främmande länders och Sveriges handelsflottor
den 1 januari 1890 och den 1 januari 1895.

(Internationella ton.)

Länder.	18 9 0 Fartyg öfver 50	ton.	18 9 5 Fartyg öfver 50 ton.
Verkligt tontal.	Beräknadt tonnage.	V erkligt tontal.	Beräknadt tonnage.
Ång- och Ångfartyg, j segelfartyg j tillsammans.	Ångfartyg.	Ång- och segelfartyg tillsammans.
Sverige.................................	438,000	345,900	668,600	472,900	459,900	779,500
Norge ................................	1,536,300	489,000, 1	1,862,300	1,549,200	865,800	2,126,400
Danmark....... ................ .....	249,900	321,000	463,900	297,700	439,200	590,500
Finland................................	199,200 38,400	224,800	207,900	69,300 254,100
Ryssland .............................	303,400	270,600 1	483,800	332,600	397,800	597,800
Tyskland.............................	1,283,100	1,845,000	2,513,100	1,510,700	2,669,400	3,290,300
j Storbritannien och Irland .....	8,084,900	15,726,300''	18,569,100	9,436,100	19,900,200	22,702,900
Frankrike............................	891,400	1,712,700	2,033,200	906,000	1,884,000	2,162,000
Holland .............................	250,300	345,300	480,500	302,400	575,101	685,800
Belgien...............................	70,200	197,70oj	202,000	79,200	236,400 236,800
Portugal ............ ................	73,800	94,800	137,000	79,300	109,200	152,100
Spanien .............................	415,700	824,400	965,300	463,200	986,700	1,121,000
j Italien ................................	768,IKK)	607,2001	1,173,700	720,200	690,600	1,180,600
Österrike ........... ...............	172,(»0	287,700	364,400	152,101	319,500	365,100
Ungern ..............................	57,200 32,700	79,000	73,600	! 137,40<	165,200

62

törsta Kammarens Tillfälliga Utsicotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2,

Bil. B.

Tab. 2. Den svenska handelsflottans tillväxt och minskning.

	Årligen.	År	År	År	Norge
	1881-85.	1886- 90.	1891-95.	1895.	18%.	1897.	eu 1895.
A. Tillökning. 1. Segelfartyg. Nybyggda: antal ..........................	11	7	8	'' 5	8	6	53
ton .............................	2,395	1,377	1,285	680	883	752	7,237
Köpta från utlandet: antal...............	30	19	24	12	31	32	85
ton .............................	9,739	0,341	9,730	3,919	8,295	9,044	40,8ö4
2. Ångfartyg.
Nybyggda: antal ..........................	31	19	15	11	7	13	18
ton ..............................	0,056	3,396	3,446	1,566	732	2,761	7,704
Köpta från utlandet: antal...............	3	6	9	12	22	32	59
ton ..............................	878	3,346	7,199	10,950	27,314	32,548	85,516
B. Minskning. i. Segelfartyg. Förolyckade: antal .......................	43	30	30	35	27	16	2121
ton..... ....................	10,240	7,005	9,967	13,856	9,187	2,972	80,443
Kasserade: antal ...........................	15	14	16	17	14	27	34 |
ton ...........................	1,933	2,513	3,797	6,460	2,842	8,091	5,585 !
Försålda till utlandet.: antal...........	11	13	13	10	8	12	18
ton..............	3,962	4,470	4,638	2,241	2,045	3,630	8,084
2. Ångfartyg.
Förolyckade: antal ........................	4	3	3	5	3	7	16
ton ........................	1,240	904	1,787	4,479	1,612	2,667	8,103
Kasserade: antal ...........................	1	—	1	3	—	2	3
ton .............................	239	—	242	1,137	—	658	232
Försålda till utlandet: antal ...........	7	6	8	11	7	14	3
ton .............	1,051	1,363	1,743	1,416	1,957	5,305	1,620

Anm. Tabellen omfattar för Sverige endast städers och köpingars fartyg. Siffrorna för år
1897 äro hemtade frun icke bearbetade anteckningar å konunerskollegii sjöpassexpedition,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

63

Bil C, Tab. 3 och Bil. T), Tab. 4 äro tryckta å särskild blad (sid. 69 och 70).

Bil. E.

Tab. 5.

Omsättningen med dels svenska, dels främmande fartyg samt

land vägen mot Norge.

År.	1. Införsel	År.	2. Utförsel
med svenska fartyg.	med norska fartyg.	med andra fartyg.	land- vägen.	med svenska fartyg.	med norska fartyg.	med andra fartyg.	land- . vägen.
1887 ..	52.8 2 %	5.48 %	38.20 %	3.0 4 %	1887 ..	46.44 %	6.83 %	45.28 %	1.45 %
1888 ..	53.3 9 »	4.40 »	37.sc	4.85 »	1888 ...	43.4c »	7.78 »	47.15 »	1.61 »
1889 ...	53.8 0 »	4.93 »	36.5 2 »	4.09 »	1889 ...	41.70 »	6.88 >	49.5 c »	1.80 »
1890 ...	53.3 4 »	4.7 3 »	37.4 5 »	4.4 8 »	1890 ...	42.94 »	6.22 »	49.0 3 »	1.81 »
1891 ...	52. i o »	5.2 9 »	38.08 »	3.93 »	1891 ..	42.3 3 »	6.8 3 »	49.00 »	1.78 »
1892 ...	51.02 »	5.7 3 »	38.20 »	4.5 5 »	1892 ...	42.67 »	6.90 »	48.0 0 »	1.77 »
1893 ...	48.57 »	6.19 »	40.4 2 »	4.82 »	1893 ...	41.44 »	8.08 »	48.58 »	1.90 »
1894 ...	50. oo »	5.7 0 »	4O.00 »	'' ».8 0 »	1894 ...	38.7 9 »	7.98 »	51.65 »	1.08 »
1895 ...	51.30 »	5.2 3 »	39.2 4 »	4.1 7 »	1895 ...	40.7 8 »	6.5 8 »	50.80 »	1.84 »
1896 ...	51.77 »	5.01 »	39.13 »	4.0 9 »	1896 ...	40. o c »	9,io »	48.12 »	1. 7 C »

Bil. V, Tab. 6 är tryckt å särskildt blad (sid. 71).

64

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Bil. O.

T a b. 7.

Öfversigt af Sveriges direkta införsel från och utförsel till utomeuropeiska länder

år 1896.

Varor, införda från		Varor utförda till
Egypten:		Egypten:
	Värde i				Värde
	kronor.				kronor.
Socker, oraffineradt, mörkare än n:o 18		Trävaror, oarbetade af furu eller gran
af gällande holländsk standard...... Kg. 404,393	101,098	sparrar .................................	Kbm.	30,594	328.
Summa — —	101,098	plankor ocli hattens ...................	»	16,691	402,
		bräder ....................................	»	1,948	40,
		» hyflade eller falsade .......	»	2,309	59,11
		andra .....................................	»	1,597	18,
		Andra varor ...............................		__	2,
		Summa		—	.852,41
Tripolis, Tunis och Marocko:		Tripolis, Tunis och Marocko:
					Värde
					kronor.
		Metaller: jern och stål .....................	Kg.	181.704	25,89
		Trävaror, oarbetade:
_ --		plankor och hattens ....................	Kbm.	10,997	265,0
		bräder .........................................	»	4,497	94,437
		» hyflade eller lälsade ............	»	1.698	41,
		andra ............ .............................	»	839	13,7
		Summa		- -	442,511
Algeriet:		Algeriet:
	Värde i				Värde
	kronor.				kronor.
Korkbark ......................................... Kg. 119,600	81,328	Metaller: jern och stål, stångjern ......	Kg.	31.533	4,257
Vin af t. o. m. iiö % alkoholhalt, på lät » 572	572	Trävaror ourbetade:
	<81,900	hjelkar, gröfre ............................	Kbm.	440	9,966
		plankor och hattens ....................	»	16,051	386,829
		bräder, äfven hyflade in. in..........	»	2,512	54,040
		andra .........................................	»	409	5,499
		Andra varor....................................		- -

Summa

461,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 65

Varor, utförda Kaplandet.	till		Värde i kronor.
Metaller.....................................	Kg-	46,186	11,484
Slöjdvaror.................................... Trävaror, oarbetade af furu eller gran:		4,050
plankor m. m........................	Kbm.	193,327	4,659,180
bräder.......:. A.........................	»	1,455	30,555
» hyflade eller falsade......	» 1	45,334	1,160,550
andra ...............................	»	1.461	16,646
arbetade: snickarearbeten............		_ —	345,417
Tändstickor, af trä.......................	Kg-	142,150	63.967
Andra varor ..............................	— —	3,776
Summa		— —	6,295,625
Öfriga delar af Afrika:
Metaller.........AV........................... Trävaror, oarbetade af furu eller gran:	Kg.	75,518	10,685
plankor m. m........................	Kbm.	36,529	880,349
bräder ......................		885	18,585
» hyflade eller falsade	»	8,137	208,307
andra ..................................		301	3,529
arbetade...................................		— —	115,200
Tändstickor af trä ......................	Kg-	60,675	27,304
Andra varor.................................	~ —	2,000
Summa		— —•	1,265,959
Asiatiska idom Medelhafvet belägna länder:
Metaller......................................	Kg.	149,586	20,194
Trävaror, arbetade.......................	— —	58,000
Tändstickor, af trä .................		41,200	18,540
Summa		- —	96,734

Varor införda från
Kaplandet:

Of riga delar af Afrika:

Asiatiska utom Medelhafvet belägna länder:

Värde i
kronor

Socker, oraftineradt, mörkare än n:r 18
af gällande holländsk standard Kg. 788,007 197,002

Summa — — 197,002

Austf allen ;

Australien:

I''rävaror, oarbetade:

plankor och hattens .........

bräder, äfven hyflude m. m.

... Kbm. 20,356
.... » 12,283

Summa

490,580

314,275

804.855

1)

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Iluft.

66

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2-

Varor, införda frän
Amerikas förenta stater:

j Bomull, ofärgad .....................

| Fläsk, annat än rökt .................

I Gödningsämnen, ej specif. ...........

Hartz och harpojs .............

Hudar och skinn...............

I Maskiner, redskap och verktyg, ej

specificerade ...........................

| Metaller .................................

J Oljor, feta, andra än lin- m. m.

mineral- ..............................

Paraffin .................................

I Peppar ...............................

i Skyfflar m. m. .......................

| Smör, naturligt ........................

Socker: sirap och melass ........

Spannmål, omalen ..................

malen ........................

Talg......................................

Tobak ...................................

Ur: vägg- och studsareur ............

Velocipeder ...........................

Andra varor ..............................

Summa

Varor, utförda till
Amerikas förenta stater:

		Värde i				Värde i
		kronor.				kronor.
Kg.	5,001,652	3,501,156	Cement ..................	............... Kg.	450,000	13,500
V	445,209	195,892	Fisk.......................	.............. »	24,000	6,540
»	19,122,205	669,277	Konserver ...............	................ »	4,655	4,655
■»	1,278,100	191,715	Lumpor ...................	................ »	80,000	3,200
	100,867	197,628	Maskiner, verktyg		— —	5,900
			Metaller ...................	................ »	3,939,988	531,549
	_ _	93,405	Trämassa ..............	................ »	900,560	117,073
»	14,780	26,500	Tändstickor, af trä ...	................ >	73,785	33,203
»	126,538	76,141	Andra varor .............		— —	4,962
»	21,665,701 1Q1	3,013‘726 qq n\ k		Summa	- -	720,582

16,960

5,894

711,196

6,842,695

400,605

44,019

14,199

974

16,112
10.870
7,073 :
135.127
760,726
64,096
19,368
29,818
11,280

-- 6,210

-- 31.9251

--9.01)1.760

Färgträ .......

Andra varor

Vestindien:

................ Kg. 838,400

Summa

Brasilien:

83,840

1,793

85,633

Frö, Lin -

La Plataländerna:

...................Kg. 3,767,205

715,769

Summa

--715,769

Vestindien:

Brasilien:

Metaller:

jern och stål: sti
eller smidda

Papper..................

Trävaror, oarbetade .
Tändstickor, af trä .

Trämassa

-............. Kg. Kbm. .............. Kg.	180,516 112,627 28,306 17,340	24,370 28,156 667,324 7,803
Summa	—	727,653
Plataländerna:
.................. Kg.	1,401,150	95,955
Summa »	— —	95,955

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

67

Varor, införda från	. Varor, utförda till
Öfrig a Sydamerika:	Öfriga Sydamerika:
Värde i
kronor.
Natron, salpetersyrad (Chilesalpeter) Kg. 3,934,949 668,941
Summa — — 668,941
Införsel: Summa summarum 10,942,103.	Utförsel: Summa summarum: kr. 11,763,381.
Procent af totalinförseln 1896: 3.06 %	Procent af totalutförseln 1896: 3.ro %

,3 /A

v v-it''. -''W''

tii>5•- . ct-jr,f
13 ■■•. by. ■ \\<?* ''•

>’■ ;>'' ■ ; ;t». ! It t!!''i 1 ''

■''

i :Ki"V

InIfyi

i-''■

r- - w

''ii 5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2j Utlåtande N:o 2. 69

Bil. G.

T a b. 3.

Svenska sjöfarten med såväl segel- som ångfartyg på utrikes orter år 1896.

Hamnar i Norge ...
» vid Ishafvet och
Östersjön samt
vid Nordsjön in -

gränsen ........

i Storbritannier
o. Irland samt vid
kusten från nederländska
gränsen
mot Tyskland
t. o. m. Gibraltar
......

vid Medelh
samt Adriatiska
o. Svarta hafven
i öfriga länder i
Afrika o. Asien
i Australien
i Nordamerika...
i Centralamerika
och Vestindien.,
i Sydamerika ...

	Till utrikes	ort	ankomna		Summa.		Från utrikes	ort	a f g å n	gna		Summa.
från Sverige.	från utri	kes	ort.	till Sverige.	t	ill utrikes	ort.
Med last.	I barlast.	Med last.	I barlast.	Med last.	I barlast.	Med last.	I barlast.
An- tal.	Ton.	An- tal-	Ton.	An- tal.	Ton.	An- tal.	Ton.	An- tal.	Ton.	An- tal.	Ton.	An- tal.	Ton.	An- tal.	Ton.	An- tal.	Ton.	An- tal.	Ton.
524	68,419	1,486	48,279	194	57,132	48	12,737	2,252	186,567	3,503	101,212	111	16,778	276	74,306	12	5,793	3,902	198,089
6,157	883,210	497	136,591	2,172	559,219	725	164,639	9,551	1,743,659	2,521	556,108	4,511	558,837	1,714	454,744	816	174,736	9,562	1,744,425
2,376	1,145,608	52	47,482	754	410,948	920	485,886	4,102	2,089,924	2,034	1,053,884	243	137.446	899	403,067	942	520,143	4,118	2,114,540
25	19,947	-	-	122	87,020	86	71,334	233	178,301	70	48,484	. —	—	no	88,126	53	41,943	233	178,553
24	14,860	—.	_	68	61,316	26	21,052	118	97,228	_				68	67,669	49	30,257	117	97,926
3	1,250	—	—	11	4,624	3	1,368	17	7,242	_	_	_	_	9	3,278	9	5,229	18	8,507
—	—	2	1,541	25	18,952	53	34,327	80	54,820	1	638	-	-	75	52,043	2	1,594	78	54,275
—	—	—	_	7	2,323	24	8,256	31	10,579	_			_	25	8,438	6	2,289	31	10,727
22	8,950	—*■	—	81	30,263	32	8,551	135	47,764	-	_		-	61	17,861	79	30,274	140	48,135

Summa år 1896 9,131 2,142,244 2,037 233,893 3,434 1,231,7974,917 808,150 16,519 4,416,0848,129

» 18958,385
» 1894 8,573
» 18938,016
» 1892 8,376
» 18918,417

1,905,154

1,968,869

1,820,434

1,813,581

1,794,528

1,663 205,373 3,014
1,619 236,549 3,188
1,446481,183
1,308 152,331

1,363,146,742 3,101

2,874

2,783

1,052,548

1,103,262

1,003,743

1,053,600

1,163,84-1

1,736 685,389
1,901787,798
1,884806,542

1,728

1,818

773,697

733,139

14,798

15,281

14,220

14,195

14,699

3,848,464

4,096,478

3,811,902

3,793,209

3,838,250

7,381

7,517

6,567

6,521

6,740

1,760,326 4,865 713,061 3,237 1,169,532 1,968 812,258 18,199 4,455,177

1,614,619 4,373 587,552 2,847
1,682,4-76 4,552 650,858 2,831
1,451,989 4,407 607,784 2,744
1,428,081 4,683 613,770)2,669
1,396,054 4,761)598,353|3,041

982,787

984,980

978,454

1,018,445

1,145,149

1,7211686,644

1,970,813,029

1,899

1,741

1,769

783,408

769,750

714,352

16,3223,871,602
16,870 4,131,343
15,617 3,821,635
15,6143,830,046
16,311)3,854,508

Bih. till Riksd. Brok 1898. 8 Sami. 2 Afd. 1 Rand. 2 Höft.

10

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o

Bil. D.

T a b. 4.

In- och utförselvärdenas fördelning på vissa hufvudgrupper efter ändamål eller
ursprung under nedannämnda perioder och år 1896.

År.	A. Fördelning af införda varor efter beskaffenheten af de behof, som genom dem skola tillgodoses.
Infördt till förbrukning.	Infördt till produBtons-ändamål.	Totala in-förselvärde t (med undan-tag af mynt).
Närings- och njutnings-medel.	Beklädnads-och toilett-föremål.	Husgeråds-saker och liknande föremål.	Summa.	Råämnen och liknande produktions-förnöden-heter.	Transport-medel, ma-skiner och redskap med tillbehör.	Summa.
Absoluta tal. 1876 1880 ......................... 1881 1885 ......................... 1886 1890 ........................... 1891 1895 ........................... 1896 ............................. Procenttal. 1876 1880 ......................... 1881 1885 ........................... 1886 1890 ........................... 1891 1895 ........................... 1896 ..............................	Kronor. 108,849,875 116,420,301 108,594,586 109,755,033 97,231,406 Procent. 41.31 37.10 32.5 0 31.29 27.10	Kronor. 39,504,431 54,168,421 59,602,047 54,092,922 46,383,070 Procent. 14.9 9 17.2(5 17.84 15.42 12.9 7	Kronor. 21,857,062 31,320,079 37,074,739 39,513,104 43,711,658 Procent. 8.2 9 9.98 11.10 11.2 7 12.23	Kronor. 170,211,368 201,908,801 205,271,372 203,361,059 187,326,134 Procent. 64.59 64.34 61.44 57.9 8 52.3 9	Kronor. 78,884,624 94,814,504 109,471,428 120,670,469 137,402,418 Procent. 29.9 3 30.2 2 32.7 7 34.4 0 38.4 3	Kronor. 14,436,679 17,084,330 19,355,651 26,723,920 32,824,765 Procent. 5.48 5.44 5.7 9 7.0 2 9.18	Kronor. 93,321,303 111,898,834 128,827,079 147,394,389 170,227,183 Procent. 35.41 35.66 38.56 42.0 2 47.61	Kronor. 263,532,671 313,807,635 334,098,451 350,755,448 357,553,317 Procent. 100. oo 100. oo 100. oo 100. oo 100. oo
År.	B. Fördelning af utförda varor efter de olika industrigrenar, som lemna produkter till afsättning i utlandet.
Produkter af jordbruk, ladugårds-skötsel m. m.	Produkter af skogs-handtering och trävaru-industri.	Produkter af spinn-, stick- och väfnads-industri.	Produkter af pappers-industri.	Mineral och produkter deraf, andra än metaller och metall-arbeten.	Metaller och produkter deraf.	Produkter af öfriga industri-grenar.	Totala utförsel-värdet (med undantag af mynt).
Absoluta tal. 1876 1880 .......................... 1881 1885 ........................... 1886 1890 ........................... 1891 1895 ........................... 1896 ............................. Procenttal. 1876 1880 ........................... 1881 1885 ........................... 1886-1890 .......................... 1891-1895 ........................... 1896 .............................	Kronor. 56,912,514 58,687,743 70,562,610 83,106,336 74,689,981 Procent. 27.2 5 24.12 25.9 0 26.12 21.95	Kronor. 99,678,816 110,929,547 116,384,516 137,241,947 159,914,289 Procent. 47.7 3 45.5 8 42.7 1 43.14 46.9 9	Kronor. 3,177,012 4,816,128 6,596,011 8,617,169 8,989,047 Procent. 1.52 1.98 2.4 2 2.71 2.04	Kronor. 5,863,644 9,925,364 17,112,833 20,802,961 9,444,550 Procent. 2.81 4.08 6.28 6.54 2.78	Kronor. 3,619,790 5,739,713 9,250,822 18,727,878 25,527,720 Procent. 1.73 2.30 3.3 9 5.8 9 7.5 0	Kronor. 36,398,492 46,635,378 41,499,394 40,275,860 51,886,280 Procent. 17.4 3 19.16 15.2 3 12.66 15.2 5	Kronor. 3,205,682 6,628,555 11,088,231 9,371,170 9,831,175 Procent. 1.58 2.7 2 4.07 2.94 2.8 9	Kronor. 208,855,950 243,362,428 272,494,417 318,143,321 340,283,042 Procent. 100.00 100. oo 100.00 100. oo 100.00

Förda Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2) Utlåtande N:o 2.

71

Bil. F.

T a b. 6.

Sveriges omedelbara handel med andra länder åren 1892—1896, efter de in- och utförda varornas

beräknade totalvärde i jemna tusental.

		Värde i kronor af införda varor.			Värde i kronor af utförda varor.
	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.
Norge .................................... Ishafvet samt Island och Färöarne	35,319,000	31,439,000	26,949,000	28,742,000	29,028,000	18,227,000	16,111,000	15,269,000	18,054,000	19,548,000
381,000	344,000	139,000,000	77,000	65,000	12,000	6,000	11,000	3,000	11,000
	4,226,000	4,291,000	5.286,000	5,627,000	5,938,000	5,647,000	5,035,000	5,799,000	6,890,000	8,123,000
Ryssland .................................	11,306,000	12,712,000	14,668,000	14,128,000	17,330,000	3,664,000	5,208,000	4,926,000	4,402,000	5,214,000
43.874.000	39.905,000	39,891,000	37,976,000	45,898,000	40,392,000	36,510,000	38,346,000	41,464,000	42,293,000
Tyska riket ............................	115.850.000 112,897.000	119,759,000	116,223,000	117,516,000	48,427,000	44,276,000	39,153,000	42,759,000	43,834,000
9,217,000	7,002,000	8,666,000	8,331,000	8,777,000	17,420,000	17,045,000	17,765,000	18,302,000	20,140,000
Belgien.................................. Storbritannien och Irland..........	12,169,000	11,399,000	9,782,000	9,629,000	11,689,000	11,422,000	11,869,000	9,541,000	8,898,000	12,075,000
95,224,000	86,325,000	97,782,000	97,775,000	98,834,000	150,282,000	150,866,000	124,070,000	130,820,000	144,053,000
	9,573,000	6,247,000	8,515,000	7,932,000	7,170,000	19,392,000	29,309,000	32,241,000	25,208,000	29,365,000
Portugal ................................. Spanien ..................................	2,078,000	1,533,000	1,384,000	1,786,000	1,993,000	981,000	1,233,000	932,000	1,084,000	929,000
1,981,000	542,000	578,000	864,000	1.214.000 10,000 1.425.000	3,857,000	2,651,000	3,466,000	3,624,000	2,489,000 16,000
	1,005,000	808,000	947,000	1,077,000	1,125,000	951,000	441,000	539,000	358,000
						17,000	- —
	14,000					14,000	16,000	14,000	11,000	31,000
Turkiet ...................................						7,000	48,000	45,000	40,000
Bulgarien................................	_ _	257,000	_ _		485,000
Rumänien ...............................	118,000	1,302,000	— —	976,000		♦		1,428,000	852,000
Egypten ............................ Tripolis, Tunis och Marocko ... Algeriet ................. ......... Kaplandet........... ................. Öfriga delar af Afrika ......... Asiatiska utom Medelhafvet be-	534,(XX)	909,000	541,000	197,000	101,000	744,000	1,154,000	1,559,000
	_ _	2,000	_	— —	245,000	338,000	332,000	430,000	442,000
340,000	269,000	115,000	60,000	82,000	376,000	451,000	519,000	524,000	461,000
2,796,000	3,165,000	2,795,000	3,934,000	6,296,000
68,000	3,000			— —	207,000	187,000	454,000	1,352,000	1,266,000
lägna länder ........................ Australien........................... Nordamerika:	1,449,000	804,000	387,000	96,000	197,000	— —	94,000	— —	— —	97,000
	— —		30,000	— —	639,000	479,000	231,000	579,000	805,000
	_ _	16,000								721,000
Amerikas Förenta Stater.........	12,834,000	10,&50,000	11,508,000	10,643,000	9,092,000	2,447,000	658,000	8,(XX)	82,000
Vestindien ........ .....................	1,095,000	537,000	959,000	132,000	86,000
Sydamerika:			79,000	9,000		566,000	580,000	705,000	892,000	728,000
Pa Platå-länderna ................	834,000	2,298,000	3,236,000	1,306,000	716,000	418,000	53,000	— —	65,(XX)	96,000
Ofri ca länder i Sydamerika ...	827,000	— —	— —	674,000	669,000	— —	20,000	— —	28,(XX)	— —
Summa''»»,316,000 332,689,(XX) 351,173,(XX)''344,290,000 358,315,000	329,300,000 328,272,000298,625,000 311,434,(XX) 340,283,000
Deraf med utomeuropeiska länder	17,981,000	15,686,000	16,827,000	13,147,000	10,943,000	8,438,000	7,179,000	6,603,000	9,314,000	11,764,000