Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 7 (Utlåtande 1896:TfuA7 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 7.

. :; ;■ • /. ■ ■ .•

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1896, kl. 2 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i
anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående tiden för regementsmötena.

Med bifall till Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande
n:o 2 (i samlingen n:o 4) har Andra Kammaren för sin del beslutat, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t
taga under öfvervägande, huruvida icke, utan allt för stort men för härens
fältmessiga utbildning, regementsmötena vid infanteriet och kavalleriet
inom de hufvudsakligen spanmålsproducerande delarne af södra och det
så kallade mellersta Sverige från och med nästkommande år skulle kunna
utsättas så tidigt, att de kunde afslutas omkring midten af augusti månad.

Jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen har detta beslut genom
utdrag af protokollet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskott.

Det nämnda beslutet är föranledt af två inom Andra Kammaren
väckta motioner, nemligen

dels herrar M. Dalms och J. Bengtssons i Gullåkra motion, n:o 29,
hvari föreslås, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t uttala den
Bih. till Riksd. Frot. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Höft. (K:o 7.) 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

önskan, att Kongl. Maj:t måtte besluta, att de s. k. regementsmötena
skola hållas så tidigt, att de kunna afslutas i början af augusti månad;

och dels en af herr O. Larsson i Mörtlösa afgifven motion, n:o 34,
uti hvilken sex andra landsortsrepresentanter från Östergötland instämt,
och hvaid hemställes, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong]. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga sådan åtgärd, att den indelta
arméns och andra värnpligtsklassens vapenöfningar ej må förläggas till
den brådaste skördetiden.

Såsom motiv för den förstnämnda af dessa motioner anföres:

År 1893 hade hushållningssällskapen anmodats att yttra sig öfver
den då föreslagna tiden (september månad) för arméns vapenöfningar
och, om nämnda tid ej ansåges lämplig från jordbrukets synpunkt sedt,
föreslå någon lämpligare. De flesta hushållningssällskap hade då, så
vidt motionärerna både sig bekant, afgifvit det utlåtande, att de ansågo
september månad vara en synnerligen olämplig tid för dessa öfningar
såväl med hänsyn till jordbruket, enär både höstarbetet i allmänhet och
derpå följande ångtröskarbete i de mera spanmålsproducerande provinserna
kräfde all till buds stående arbetskraft, som äfven från manskapets
sida, enär daglönen under denna bråda tid vore större än under den
öfriga delen af året, hvadan det äfven vore att motse, att, om tiden för
regementsmötena ej ändrades så, att soldaten kunde vara med om och
draga fördel af denna högre arbetsförtjenst, framdeles vid legning af
soldat betydligt högre lön komme att begäras, till ökad utgift för statskassan.
Desslikes hade äfven från vissa håll framhållits det olämpliga
i att taga de på bete varande kavallerihästarne till strängare tjenstgöring,
något som deremot utan fara kunde ske under juli månad, då
nämnda hästar i allmänhet ännu ej kommit på bete. Framställningen
om regementsmötenas förläggande till september hade sålunda afstyrkts,
hvarvid i stället föreslagits dessa mötens hållande så tidigt, att de
kunde vara afslutade före hösten eller i början af augusti. Då det
emellertid ville synas motionärerna, som om afseende ej skulle hafva
fästats vid hushållningssällskapens utlåtanden, helst som regementsmötena
äfven år 1895 hållits under september månad, så hade motionärerna
trott sig tillmötesgå en allmän önskan, åtminstone i den bygd
de tillhörde, då de dragit detta ärende inför Riksdagen, på det att äfven
den måtte blifva i tillfälle att uttala sin mening om saken; tilläggande
emellertid motionärerna, att motionen naturligtvis ej afsåge de arméns
vapenöfningar, som kallades fältmanövrer samt förekommo endast periodvis
under jemförelsevis kortare tider, och beträffande hvilka Riksdagen

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 3

anslagit medel för skadeersättningar, något som deremot ej vore förhållandet
med afseende å regementsmötena.

Herr O. Larssons med flere motion motiveras deremot sålunda:
Under sistlidet år hade, åtminstone i mellersta delen af vårt land, den
indelta armén och andra årsklassen af de värnpligtige varit inkallade
till vapenöfning under den tid, då vårsädesbergningen som bäst pågått,
således under den för jordbrukaren brådaste delen af året. Att ett sådant
arrangement förorsakat ett berättigadt missnöje, kunde ej vara förunderligt,
, ty ehuru arbetskrafterna för jordbrukaren behöfdes under hvilken
tid af sommaren som helst, så hopade sig dock jordbruksgöromålen
vid tiden för vårsädesbergningen och höstsådden eller i slutet af augusti
och början af september. Härjemte toges stammanskapet bort från
sina torp vid tiden för inbergningen af dess gröda, hvilket arbete under
öfningstiden ålåge rust- och rotehållare, som sålunda finge ytterligare
ökning i sitt arbete, hvartill komme, att det äfven vore fördelaktigare
och lämpligare för soldaten att sjelf få verkställa skörden vid sitt torp.
Att de värnpligtige jemväl toges bort från jordbruksarbetet under en
tid, då grödan stode färdig att skäras, kunde icke heller verka annat
än ovilja. Om de bördor, som förorsakats genom 1892 års urtima
Riksdags beslut, kändes svåra att bära, så kunde det icke vara mer än
rätt och billigt att söka göra dessa bördor så drägliga som möjligt,
der det utan olägenhet kunde ske. Före år 1895 hade de vämpligtiges
andra årsklass vapenöfvats omedelbart efter det den första slutat sina
vapenöfningar, eller i midten af juli månad, och hade då andra årsklassen
slutat i första hälften af augusti, hvarigenom afla värnpligtige
haft tillfälle till arbetsförtjenst under den tid, då arbetskrafterna bäst
behöfdes och arbetet således bäst betalades. Nu kunde det visserligen
invändas, tillägga motionärerna vidare, att stammanskapets och andra
årsklassens vapenöfningar någon gång afslutades med fälttjenstöfningar,
hvilka lämpligen borde förläggas till hösten, då grödan vore Obergad,
detta i akt och mening att ej under dessa öfningar förorsaka skada å
den växande grödan, men, fortsätta motionärerna, icke var väl skörden
inbergad förlidet år, då dessa öfningar pågingo, och att förlägga öfningarne
till en senare tidpunkt på hösten torde vara olämpligt, emedan
väderleken både hinder i vägen derför. Deremot ville det synas, som
om, i likhet med hvad under flera föregående år skett, det icke skulle
möta så stora svårigheter, om stammanskapet och de vämpligtiges
andra årsklass inkallades till vapenöfningar omedelbart efter det första
årsklassen afslutat sina. Då denna fråga vore af den beskaffenhet, att

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

den icke kunde komma under Riksdagens lagstiftningsrätt, hade detta
föranledt den i motionen gjorda hemställan.

Till stöd för den hemställan, som af Andra Kammaren bifölls,
hade kammarens fjerde tillfälliga utskott anfört:

»Om man — — — — — vill söka att bilda sig en föreställning
om lämpligheten af de förändrade bestämmelserna rörande
mötestiderna, måste man gifvetvis skärskåda frågan så opartiskt som
möjligt såväl från det militära intressets synpunkt som ock med hänsyn
till näringarnas berättigade kraf. Dervid har man, efter hvad det vill
synas utskottet, i första hand att utgå från den förutsättning, att öfningarna
böra vara så anordnade, att genom desamma den svenska hären
i möjligaste måtto utbildas för sin höga uppgift att i farans stund
värna fäderneslandet, men desslikes att tillse, huruvida öfningarna i alla
de fall, då sådant utan hufvudsyftets åsidosättande kan ske, äro anordnade
på sådant sätt, att desamma i minsta möjliga mån störande inverka
på de olika landsdelarnes näringsliv

Att krigsstyrelsen med regementsmötenas framflyttning från sommaren
till hösten hufvudsakligen åsyftat att höja arméns stridsduglighet
ligger i öppen dag, och utan att ega militära fackinsigter kan man
lätteligen fatta, att möten, hållna å tider, då bergade fält rundt om
mötesplatserna lemna trupperna tillträde till en omvexlande manöverterräng,
skola väl egna sig att åt hären bibringa en mera fältmessig
utbildning än den, som tillförene å sjelfva exercisfälten kunnat åstadkommas.

Från militära kretsar hafva äfven andra fördelar af höstmötena
framhållits, såsom att stamrekrytmötena och de militära skolorna hinna
att före höstmötena afslutas, att de allt oftare förekommande fälttjenstöfningarna
kunna företagas i samband med regementenas höstmöten,
hvilket såväl ur öfnings- som kostnadssynpunkt vore fördelaktigt, samt
att väderleken i allmänhet skulle vara gynsammare och provianteringskostnaderna
lägre under september än under augusti månad. Också
hafva höstmötenas militära företräden blifvit bestyrkta ej allenast af
åtskilliga yttranden i de angående nästlidet års regementsmöten afgifna
officiella rapporter än äfven af den omständighet, att krigsstyrelsen, såsom
ofvan angifvits, förordnat, att innevarande års regementsmöten skola
ega rum på ungefär samma tider som under år 1895.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 5

Om det sålunda får antagas såsom obestridligt, att regementsmötenas
anordnande höstetid medfört afsevärda militära fördelar, så torde
man å andra sidan knappast kunna draga i tvifvelsmål, att mötestidernas
förändring verkat menligt för jordbruket i vissa delar af landet.

Redan innan mötesreformen genomfördes, yppade sig olika meningar
rörande dess blifvande inverkan på landets modernäring; och funno
dessa meningar sitt uttryck i de utlåtanden öfver reformförslaget, hvilka
af länsstyrelserna afgåfvos, och hvari, delvis efter inhemtande af yttranden
från enskilda personer, kommuner, hushållningssällskap eller
kronofogdar, 15 af dessa styrelser afstyrkte samt allenast 9 tillstyrkte
förslaget.

Då tillstyrkande utlåtanden afgåfvos från de flesta länen inom norra
delen af riket, hvarifrån ej heller sedermera några allmännare klagomål
lära hafva försports öfver den skedda förändringen, och då härtill kommer,
att, för så vidt utskottet har sig bekant, det i landets öfriga delar
egentligen varit landtbrukets målsmän, som klagat öfver höstmötena,
så har på grund af dessa omständigheter utskottet kommit till den
uppfattning, att det endast är för de hufvudsakligen åkerbruksidkande
delarne af södra samt det i dagligt tal s. 1c. mellersta Sverige, som
mötestidernas förändring i nämnvärd mån haft ett ekonomiskt ogynsamt
inflytande.

I detta hänseende får utskottet erinra, hurusom det är en känd
sak, att stora svårigheter i allmänhet yppa sig för landtmännen att
under den blidare delen af året erhålla de för jordbruket nödvändiga
arbetskrafter, och att dessa årligen tilltagande svårigheter i åtskilliga
landsdelar stegras ofantligt vid vissa årstider, då, på grund af klimatiska
förhållanden, jordbruksgöromålen regelbundet hopa sig långt mera,
än hvad eljest är fallet.

En sådan synnerligen bråd tid inträffar, enligt hvad af motionerna
framgår samt utskottet jemväl för öfrigt tror sig veta, inom södra och
det s. k. mellersta Sveriges större slättbygder just under slutet af
augusti och början af september månad; och då landtbrukarne i dessa
trakter således vid denna tid skulle vara i behof af nära nog fördubblade
arbetskrafter för att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna verkställa
sådden samt inberga den nästan samtidigt mognande grödan,
så kan man lätt fatta, att hvarje då inträffande minskning af de redan
förut otillräckliga arbetskrafterna skall medföra svåra ekonomiska olägenheter.

Från jordbrukets synpunkt sedt lärer det sålunda vara högeligen
önskvärd!, om i ofvan berörda, hufvudsakligen spanmålsproducerande

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

delar af riket någon ändring kunde ske i tiderna för infanteriets och
kavalleriets regementsmöten, hvaremot man icke rimligtvis kan ifrågasätta,
att af hänsyn till jordbruket någon förändring skall behöfva vidtagas
med afseende å artilleriets samt ingeniör- och trängtruppernas
mötestider, helst som dessa trupper hafva värfvad stam samt deras värnpligtige
efter föregången anmälan uttagas från vidsträckta områden,
hvadan endast ett ringa fätal kommer på hvarje särskild kommun.

Hvad härefter angår frågan, huru tidigt de ofvan åsyftade truppernas
regementsmöten för jordbruksintressets tillgodoseende borde utsättas,
så torde det vara tillfyllestgörande, om, på sätt i hei-r O. Larssons
med fleres motion antydes, sagda regementsmöten kunde hållas
så kort tid som möjligt efter rekrytmötenas afslutande, hvaremot af
sanitära hänsyn en mera vidtgående ändring af mötestiderna ej synes
tillrådlig.

Då utskottet sålunda ansett sig böra framhålla den ekonomiska
betydelsen af åtskilliga regementsmötens förläggande till en tidigare
årstid, har utskottet dervid ej förbisett de militära olägenheter, som
sannolikt deraf skulle uppkomma, men då frågan synts utskottet hafva
en mycket stor betydelse för jordbruket, har utskottet hållit före, att
ärendets vigt kräfde ett omsorgsfullt öfvervägande af möjligheten att
samtidigt tillgodose de olikartade intressena.

I saknad af erforderliga fackinsigter måste utskottet gifvetvis afstå
från hvarje försök att åstadkomma något slags utredning i detta hänseende,
men har utskottet dock ansett sig höra i förbigående antyda
tvenne till äfventyrs beaktansvärda omständigheter, den ena att det möjligen
inom icke allt för stort afstånd från några af de mötesplatser,
hvarå de här ofvan åsyftade trupperna vapenöfvades, kunde finnas sandhedar
eller annan okultiverad, men för manöver tjenlig terräng, samt
den andra, att i närheten af de öfriga ifrågasatta mötesplatserna dylik
terräng sannolikt skulle kunna erhållas mot ersättningsbelopp, hvilka
blefve mindre känbara än de indirekta ekonomiska förluster, som med
nuvarande mötesanordningar drabba de enskilda jordbrukarne.»

Då utskottet nu går att yttra sig i frågan, får utskottet till en
början erinra derom, att före 1892 års urtima riksdag regementsmötena
och andra beväringsmötena i allmänhet varit förlagda till juni och början
af juli månad. De beslut, som vid nämnda riksdag fattades, syntes
emellertid påkalla en förändring häri. Efter att hafva inhemtat yttran -

Första Kammarens Tillfälliga IIlskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

den från åtskilliga militära myndigheter, hvilka förordat regementsmötenas
förläggande till hösten, anmodade chefen för landtförsvarsdepartementet
i skrifvelse den 6 juli 1893 Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i rikets 24 län att afgifva yttranden öfver lämpligheten af
regemente- och andra beväringsmötenas förläggande till hösten samt,
oberoende af huru svaret härpå utfölle, jemväl förslag till sådana tider
för nämnda möten, hvilka kunde anses bäst öfverensstämma med förhållandena
i länet. Departementschefen anförde dervid, att största vigt
läge derå, att så väl stammens som beväringens öfningar så ordnades,
att de kunde lemna bästa möjliga resultat, hvarvid i första rummet
spörsmålet om de särskilda öfningames förläggning med hänsyn till
årstiderna måste afgöras, samt att vid bedömandet af denna fråga borde
fasthållas dels att första beväringsmötet icke kunde pågå samtidigt med
det andra och dels att andra beväringsmötet, hvad beträffade den ojemförligt
största delen af manskapet, infanteriet, måste försiggå samtidigt
med stammens regementsmöte. Vid skrifvelsen fogades i afskrift det
af tillförordnade chefen för generalstaben afgifna förslag, enligt hvithet
regementsmötena skulle försiggå

inom Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands och Göteborgs och
Bohus län ................................................................. september 1—22.

» Kalmar, Östergötlands, Elfsborgs, Skaraborgs,

Örebro, Vestmanlands, Södermanlands, Stockholms
och Upsala län ........................... augusti 25— september 15.

» Kronobergs, Jönköpings, Vermlands,

Kopparbergs och Gefleborgs län ...... » 20— » 10.

» Jemtlands, Vesternorrlands, Vester bottens

och Norrbottens län ............ » 15— » 5.

Förinnan Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgåfvo de sålunda infordrade
yttrandena, hördes i flera län hushållningssällskapets förvaltningsutskott
eller kronofogdar och i några län lemnades kommuner eller
länets invånare tillfälle att yttra sig. Nästan allmänt afstyrktes de föreslagna
tiderna. För Upsala, Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfborgs, Skaraborgs,
Örebro, Kopparbergs, Gefleborgs och Jemtlands län föreslogs, att
regemente- och andra beväringsmötena måtte afslutas inom utgången af
juli månad. Härtill slöto sig närmast Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Vestmanlands län, som angaf tiden mellan den 12 juli och 2
augusti, och Kongl. Majds befallningshafvande i Stockholms län, hvilken
ansåg, att regoments- och andra beväringsmötena borde börja så tidigt

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

i maj som ske kunde samt efterföljas af första beväringsmötet, hvilket
borde afslutas under första hälften af augusti månad. I öfrigt föreslogs
af länsstyrelserna:

för Vesternorrlands län tiden mellan den 15 augusti och 5 september.
» Kronobergs och Vesterbot tens

län .............................. » » » 20 » » 10 »

)> Vermlands län .................. » » » 25 » »15 »

)) Östergötlands och Blekinge

län.......................................... » » » 1—22 september.

» Kalmar län ........................ » » » 9—30 »

och för Norrbottens län efter don första september.

Härvid anmärkes att hushållningssällskapets förvaltningsutskott föreslagit,
i Kronobergs län sista veckan af juli och första hälften af augusti
och i norra Kalmar län, att mötena skulle ega rum så tidigt som möjligt.

Sedan mötena åren 1893 och 1894 försiggått under sommaren, förlädes
de år 1895 till hösten. Innevarande år skola regements- och andra
beväringsmötena å fastlandet börja

den 19 augusti vid Smålands husarregemente, Lifregementets husarer,
Lifregementets dragoner och Norrlands dragonregemente,

» 20 » y> Smålands grenadiercorps, Kronobergs, Första lifgrena dier,

Andra lifgrenadier, Jönköpings, Kalmar, Vestgöta,
Skaraborgs, Elfsborgs, Vestgötadals, Bohusläns och
Vermlands regementen, Vermlands fältjägarecorps, Lifregemente!
till fot samt Södermanlands, Uplands, Dal,
Helsinge, Vestmanlands, Norrbottens, Vesterbottens,
Jemtlands fältjägare och Vesternorrlands regementen,
den 28 augusti vid Skånska husar- och dragonregementena,
y> 29 » » Norra och Södra skånska infanteriregementena, Hal lands

bataljon och Blekinge bataljon.

I dessa möten deltaga utom allt stammanskap jemväl andra klassens
beväring vid infanteriet. Truppstyrkan, utom befäl, torde utgöra omkring
3G,000 man.

Genom myndigheternas yttranden, sammanstälda med de uttalanden,
som förekommit i motionerna, Andra Kammarens utskott och i nämnda
kammare, synes vara satt utom allt tvifvel, att augusti, synnerligen senare
hälften af månaden, samt förra hälften af september är den tid, då inom
de flesta af rikets landskap landtmannen i anseende till arbetet med
sädesbergningen och höstsådden minst kan undvara de arbetskrafter,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 9

som ryckas från jordbruket för att deltaga uti regemente- och första
beväringsmötena. Tillgången på arbetskrafter, redan förut å landsbygden
knapp i följd af dels utvandring och dels den dragningskraft, de större
städerna utöfva, varder då ytterligare starkt förminskad genom frånvaro
af andra klassens beväringsmanskap och hela den indelta armén, på
samma gång arbetet för rust- och rotehållare ökas genom åläggandet
att i anseende till det indelta manskapets bortovaro inberga grödan å
torpen och verkställa höstsådden å desamma. Tiden är ock ogynsam
för de i mötena deltagande jordbruksarbetare, hvilkas utsigt till fördelaktigare
anställning och arbetsinkomst derigenom betydligt minskas.
Det lärer derför blott kunna vara en mening om önskvärdheten af att
tiden för dessa möten måtte kunna så ordnas, att det manskap, som har
att deltaga i mötena, icke kallas från jordbruket under den tid, då detta
som bäst behöfver alla tillgängliga arbetskrafter.

Nämnda synpunkt är dock ingalunda den enda, som i detta fall
bör uppmärksammas. För krigsstyrelsen är det en magtpåliggande
uppgift att så ordna härens öfningar, att det bästa möjliga utbytet vinnes
af landets uppoffringar för försvarsväsendet. I anseende till bristande tillgång
å befäl, beklädnad och utrymme äfvensom af andra rent militära
skäl lärer det icke låta sig göra att samtidigt öfva första och andra
klassens beväring, hvilken senare åter, hvad fotfolket angår, bör under
regementsmötet öfvas gemensamt med stamtruppen. Förlägges detta
sistnämnda möte till sommaren eller hösten, beredes tillfälle för de stamanstälde,
som genomgått rekrytskolan, att omedelbart derefter deltaga i
regementsmötet. För rengöring af byggnader och beklädnad erfordras
några dagar mellan första beväringsmötet och de andra mötena. Till
vinnande af den fältmessiga utbildning, som för härens stridsduglighet
är nödvändig, kräfves, att trupperna under regemente- och andra beväringsmötena
samt de årligen i mindre eller större förband förekommande
fälttjenstöfningarne icke endast öfvas å de väl kända och till utrymmet
inskränkta mötesplatserna, utan äfven föras å vidsträckta, mer okända
och med omvexlande terräng försedda trakter. Till undvikande af skadegörelse
å växande gröda och deraf föranledda ersättningsanspråk har
det härvid ansetts nödigt att förlägga dessa möten till en tid, då grödan
varit antingen inbergad eller åtminstone till större delen aftagen. Att
dessa möten skulle hållas ungefär vid samma tid öfver hela riket, har
såsom synnerligen vigtigt framhållits från krigsstyrelsens sida, enär det
förmenats, att krigsskoleelevernas deltagande i vapenöfningarna eljest
skulle omöjliggöras och officersutbildningen derigenom föras ett stort
Bill. till Riksd. Frat. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Käft. 2

10 första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

steg tillbaka. Hänsyn till dessa omständigheter har föranledt regementsoch
andra beväringsmötenas förläggande, såsom skett, hufvudsakligen
till senare hälften af augusti eller förra hälften af september.

Utskottet kan dock icke anse det vara gifvet, att denna lösning,
om ock ur synpunkten af härens utbildning fullt tillfredsställande, skall
vara den enda rätta. Hvad angår nödvändigheten af truppernas öfvande
å en mer vidsträckt terräng än mötesplatserna, har Andra Kammarens
utskott redan antydt möjligheten att inom icke alltför stort afstånd från
några af mötesplatserna kunde finnas sandhedar eller annan okultiverad,
men för manöver tjenlig terräng, eller att i närheten af andra mötesplatser
dylik terräng skulle kunna erhållas mot ersättningsbelopp, b vilka,
blefve mindre känbara än de indirekta ekonomiska förluster, som med
nuvarande mötesanordning drabba de enskilde jordegarne. Inom Första
Kammarens utskott har jemväl blifvit ifrågasatt, huruvida det icke, derest
marken i början af augusti skulle mindre än en månad senare erbjuda
tillfälle för truppöfningar, kunde låta sig göra att för hvarje truppförband
anvisa något penningbelopp till ersättning för de skador, b vilka
under regements- och andra beväringsmötena kunde under truppens till—
lämpningsöfningar tillskyndas landtmännens egor. Under förutsättning, att,
såsom motionärerna jemväl antagit, de stora fälttjenstöfningarna skulle ega
rum om hösten, hvaraf måste följa, att regements- och andra beväringsmötena
för de truppförband, hvilka deltaga i de nämnda fälttjenstöfningarna,
äfven förläggas till hösten, skulle således dessa möten för de truppförband,
som för året ej deltaga i sådana fälttjenstöfningar, kunna afslutas till medlet
af augusti, utan att truppens fältmessiga utbildning blifvit åsidosatt; och
synes härvid de indelta rekryternas deltagande i regementsmötet icke
nu mer än före år 1895 påkalla detta mötes förläggande till hösten.

En af de länsstyrelser, som år 1893 yttrade sig i fråga om tiden
för regementsmötena, hemstälde dervid, att regements- och andra beväringsmötena
skulle förläggas till maj månad; hvarefter första beväringsmötet
kunde taga sin början och fortgå till medlet af augusti. Det vill
synas, som om åker och äng i allmänhet skulle under maj mindre skadas
af truppens öfningar än längre fram under sommaren; och om maj ock
torde vara kallare än september, är dagen dock längre och väderleken
i allmänhet torrare.

Ingalunda tilltror sig utskottet att göra något uttalande angående
den större eller mindre lämpligheten af de olika förslag, som sålunda
framkommit, lika litet som att söka angifva, huruledes tiden för de olika
öfningama ändamålsenligast skulle fördelas, i händelse det ena eller
andra sättet skulle befinnas lämpligt. Instämmande i Andra Kammarens

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

yttrande, att ärendets vigt kräfver ett omsorgsfullt öfvervägande af möjligheten
att samtidigt tillgodose de olikartade intressena, finner utskottet
frågans lösning förutsätta en undersökning, som endast torde kunna
verkställas genom Kongl. Maj:t; hvarför utskottet anser sig böra förorda
ärendets hänskjutande till Kongl. Maj:ts pröfning, på sätt Andra Kammaren
redan beslutat. Utskottet, som redan betonat önskvärdheten af att
jordbrukets behof af arbetskrafter under den brådaste skördetiden beaktas,
vill dervid uttala, att vid ordnande af härens öfningar dess fältmessiga
utbildning för sin höga uppgift att i farans stund värna fäderneslandet
i första rummet bör tillgodoses.

Utskottet får alltså hemställa,

att Första Kammaren måtte i så måtto biträda
Andra Kammarens beslut, att Första Kammaren för
sin del beslutar, att Riksdagen må i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga
under öfvervägande, huruvida icke, utan men för härens
fältmessiga utbildning, regementsmötena vid infanteriet
och kavalleriet inom de hufvudsakligen spanmålsproducerande
delarne af södra och det så kallade mellersta
Sverige från och med nästkommande år skulle kunna
utsättas så tidigt, att de kunde afslutas omkring midten
af augusti månad.

Stockholm den 24 mars 1896.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Herr T. A. Säve har ej deltagit i den slutliga behandlingen af
detta ärende.