Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 14). 1

Utlåtande 1896:TfuA14 Första kammaren

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 14). 1

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1896, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i
anledning af väckt fråga om huru sjukvård må kunna
beredas alkoholister i vidsträcktare mån än hittills å
enskilda anstalter.

Sedan herr P. Waldenström uti en inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 42, — med åberopande, att den åsigten allt mer gjorde sig
gällande, att dryckenskapen vore en sjukdom, hvilken borde såsom sådan
behandlas, samt att det allmänna dess mer hade en pligt att här
hjelpande ingripa, som det allmänna hade stora inkomster af handeln
med de drycker, hvilka utgjorde källan till alkoholism — föreslagit,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. - Maj:t hemställa, det ville
Kongl. Maj:t låta utreda, om och i hvad mån alkoholism kunde betraktas
såsom en sjukdom, samt hvad som i sådant fall kunde och borde
från statens sida göras för att bereda alkoholister nödig sjukvård,

samt Andra Kammarens andra tillfälliga utskott i utlåtande n:o 5
(i samlingen n:o 21) hemstält, att Andra Kammaren ville för sin del
besluta, att Riksdagen måtte genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och huru genom statens åtgörande
eller medverkan tillfälle till sjukvård må kunna beredas alkoholister i
vidsträcktare mån än hittills å enskilda anstalter, för att derefter till
Riksdagen inkomma med sådant förslag, som utredningen kunde föranleda; har

Andra Kammaren bifallit berörda utlåtande;
hvarefter beslutet, jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen, genom
utdrag af protokollet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet
till sitt. andra tillfälliga utskott.

Bill- till Biksd. Vrot. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 lläft. (N:o 14.)

1

2 Första Kammarens Tillfällitja UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 14.

Andra Kammarens utskott har i ärendet anfört:

»Redan vid 1889 års riksdag afgafs i detta ämne i Andra Kammaren
af lierr E. Wretlind en motion, hvari han begärde, att Riksdagen
skulle ställa ett anslag af 100,000 kronor till regeringens förfogande
för att i mån af behof anordna eller understödja enskilda asyler, hvilka
hafva till syfte drinkares återupprättelse till normal kropps- och själsbeskaffenhet.
Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande angående motionen
sina sympatier för asyler för drinkare, men ansåg ej lämpligt, att staten
sjelf ombesörjde anordnandet af dylika, hvarför utskottet tillstyrkte
Riksdagen att på extra stat för år 1890 anvisa och ställa till Kong!
Maj:ts förfogande ett belopp af 25,000 kronor att på de vilkor, Kongl.
Maj:t egde att bestämma, användas till understöd åt enskilda, för drinkares
kurativa behandling upprättade asyler.

Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren med den ändring,
att det ifrågavarande anslaget anvisades att på de vilkor, Kongl. Maj:t
egde att bestämma, användas dels till understöd åt enskilda, för drinkares
kurativa behandling upprättade asyler, dels till utgifning och
spridning af nykterhetsskrifter. Andra Kammaren deremot biföll eu
vid statsutskottets betänkande fogad reservation af herr L. O. Larsson
af innehåll, att Riksdagen skulle på extra stat för år 1890 anvisa och
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 25,000 kronor att på
sätt, Kongl. Maj:t pröfvade lämpligast, användas för nykterhetens befrämjande.
Riksdagens skrifvelse blef författad i öfverensstämmelse
med Andra Kammarens beslut.

Skälet dertill var, att man, i likhet med den ofvannämnda reservanten,
ansåg olämpligt att anslå medel till enskilda asyler, som ej
funnes. Men af frågans behandling framgick, att man erkände nyttan
af alkoholisters behandling i asyler, och att man var villig att lemna
understöd åt sådana, om de på frivillig väg upprättades.

Fyra år efteråt, eller år 1893, fick Riksdagen tillfälle att i handling
visa sin offervillighet för saken. Till nämnda års Riksdag inkommo
herrar S. J. Roethius och K. E. Holmgren med en motion, hvari begärdes
ett understöd för år 1894 af 2,000 kronor till ett räddningshem
för drinkare vid Sans-Souci invid Upsala, hvilket hem var upprättadt
på enskild väg tvenne år förut.

Statsutskottet, som tillstyrkte anslaget, yttrade i sitt betänkande:
»Då räddningshemmet vid Sans-Souci, att döma af motionärernas redogörelse
för dess organisation och verksamhet, synes vara att hänföra
till sådana asyler, till förmån för hvilka utskottet år 1889 uttalade sig

Första Kamnldrens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) '' Utlåtande N:o 14. 3

och med afseende å Indika jemväl Riksdagen i dess helhet stälde sig
ganska gynsam, samt det nu endast är fråga om ett jemförelsevis obetydligt
statsbidrag för att sätta hemmet i tillfälle att, under fortsatt
verksamhet efter hufvudsakligen enahanda måttstock som hittills, samla
större erfarenhet att lägga till grund för en blifvande utvidgning, har
utskottet ansett sig böra biträda motionärernas förslag, sådant detsamma
nu föreligger.»

Statsutskottets förslag bifölls af begge kamrarne, och Riksdagen
har sedan hvarje år beviljat 2,000 kronor till den nämnda anstalten.

Utskottet vill i förbigående nämna, att asyler för alkoholister finnas
upprättade i flera andra länder, såsom England, Frankrike, Tyskland,
Schweiz, Förenta Staterna och Norge.

Utskottet anser ej nödigt att redogöra för de skäl, som visa, att
alkoholister i allmänhet böra behandlas å sjukvårdsanstalter. Såsom
kändt är, intagas och vårdas eu del alkoholister på de offentliga sjukhusen
och hospitalen. Enligt statistiken för år 1893 intogos samma
år å de förra 664 personer för »Alcoholismus chronicus, Delirium
tremens» och å de senare 63 stycken för sinnessjukdomar, uppkomna
genom missbruk af spritdrycker (Bidrag till Sveriges officiella statistik
för år 1893. Helso- och sjukvården I. tab. 13 sid. XXVI: 120 och II.
tab. 6 sid. 13). Men alla dessa patienter äro endast sådana, som genom
nämnda missbruk lida af svårare sjukliga förändringar i vissa organ
af kroppen. Flertalet af dem, som lida af alkoholism och vilja begagna
sig af kurativa medel häremot, kan icke vinna inträde å de offentliga
sjukhusen och hospitalen.

Så vidt utskottet har sig bekant, finnes i vårt land icke någon
annan enskild sjukvårdsanstalt för alkoholister än den vid Sans-Souci.
Angående denna anstalt är utskottet i tillfälle lemna följande upplysningar.

I första provinsialläkarens i Upsala län årsberättelse till medicinalstyrelsen
för år 1894 finnes införd en redogörelse för samma år angående
räddningshemmet Sans-Souci. Af densamma inhemtas, att å hemmet,
som står under eu styrelse, tillsatt af Upsala läns nykterhetsförbund,
vårdats 7 personer, af hvilka 4 voro under året nyintagna. Vid årets
slut qvarlågo 3. Af de utgångna ansågos 3 vara friska eller förbättrade
samt 1 oförbättrad. Sedan hemmet den 14 november 1891 började sin
verksamhet, hafva der vårdats 21 personer, af hvilka 18 utgått och 3
äro qvar. Af dessa 18 äro 11 friska eller förbättrade, 3 oförbättrade
(af hvilka 2 efter någon tid aflidit), 2 återfallna (den ene efter 13, den

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 14.

andre efter 6 månader); om 1 har hemmet ingen kännedom, enär han
afrest till Amerika; 1 har afbrutit kuren.

Genom bref af den 28 sistlidne februari från hemmets föreståndare
herr C. Schwalbe har utskottet vidare inhemtat, att under loppet af år
1895 ingingo förfrågningar angående vård å hemmet för 25 patienter,
som under längre eller kortare tid ansågos behöfva behandling för
alkoholism. Af dessa vårdades samma år å hemmet 7 patienter (dessutom
3, qvarvarande från 1894). Under år 1896 till brefvets datum
hade ingått förfrågningar angående 10 patienter0. För 7 patienter hade
inträde genast blifvit ifrågasatt, men plats fans endast för en patient
samt för 2—3 om några månader. Högst 6 patienter kunde samtidigt
vårdas på hemmet.

Sammanställer man sistnämda uppgift om utrymmet å Sans-Souci
med de i förste provinsialläkarens i TJpsala län årsberättelse för år 1894
lemnade upplysningar angående hemmet, synes man kunna antaga, att
inemot 1 år åtgår i medeltal för en kur på stället. Utskottet ville derjemte
nämna, att hemmet Sans-Souci står under tillsyn af Konungens
befallningshafvande i Upsala län och vederbörlig läkare, samt att den
för hemmets räkning förvärfvade lägenhetens areal lär vara sådan, att
den tillåter eu utvidgad verksamhet. Enligt hvad utskottet äfven förnummit,
är dagafgiften för patienter 2 kronor pr dag. Deraf följer
måhända, att, om anstaltens ekonomi tilläte, att afgiften nedsattes, skulle
ett vida större antal än hittills söka inträde.

Huru otillräcklig denna anstalt är i sin nuvarande omfattning för
att uppfylla behofvet af sjukvård för sådana, som vilja och kunna begagna
densamma, ådagalägga ofvan gjorda meddelanden. Och än mer
linner man detta vid tanken på det stora antal alkoholister, som ej
kunna söka behandling, derest ej kostnaden blifver billigare än å nämnda
anstalt. Frågan är särskild! behjerta!]svärd från den synpunkten, att
det är ett af läkarne erkändt, förhållande, att alkoholism ej alltid är eu,
blott genom egen skuld, ådragen sjukdom, utan understundom grundar
sig på nedärfda anlag eller hvad man kallar medfödd sjuklig disposition.

Utskottet, som icke kan dela motionärens åsigt angående lämpligheten
och behofvet att hos Kongl. Maj:t begära utredning, i hvad mån
alkoholismen kan betraktas som en sjukdom, anser för närvarande tillräckligt
att föreslå en utredning angående lämpligheten att bereda
tillfälle till sjukvård för alkoholister i vidsträcktare mån än hittills, så
att en större praktisk erfarenhet må förvärfvas än den, som anstalten

* Enligt fcref af den 12 april från hemmets läkare, herr doktor T. Brnnnberg hade anmälningar
eller förfrågningar ytterligare ingått om plats för 8 patienter.

Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 14. 5

vid Sans-Souci i sitt nuvarande omfång kan lemna, till ledning för bedömandet
af de åtgärder, som möjligen ytterligare i framtiden böra vidtagas.
Utskottet anser för öfrigt, i likhet med statsutskottet och Riksdagen
1889, att asyler för alkoholister ej böra upprättas af staten sjelf,
men å andra sidan, att sådana, upprättade af enskilda per»oner eller
nykterhetsföreningar, ej gerna kunna vidmagthållas utan biträde af det
allmänna.))

Första Kammarens tillfälliga utskott, som finner omtanken om
drinkares förbättring värd all aktning, instämmer till fullo i den uttalade
åsigten, att asyler för alkoholister ej böra upprättas af staten
sjelf. Huruvida sådana asyler, upprättade af enskilda personer eller
nykterhetsföreningar, ej kunna vidmagtsliållas utan biträde af det allmänna,
torde åter bero af det sätt, på hvilket asylen inrättas, och på
de ekonomiska tillgångar, som stå till buds för de enskilda personer
eller föreningar, hvilka upprätta asylen.

Andra Kammarens utskott har emellertid erinrat derom, att Riksdagen
årligen lemnat visst belopp till understöd åt räddningshemmet
för drinkare vid Sans-Souci invid Upsala. Genom statens medverkan
är således tillfälle till sjukvård beredd alkoholister, och huruvida bidrag
till ett eller flera andra sådana räddningshem kan böra af Riksdagen
lemnas, torde lämpligare kunna pröfvas med afseende å förhållandena
vid den eller de asyler, för hvilka bidrag framdeles ifrågasättes, än sålunda,
att Riksdagen utan afseende å de förhållanden, som i särskilda fall
kunna förefinnas, skulle på förhand bestämma vare sig visst årligt
understöd för hvarje räddningshem eller visst årligt belopp för hvarje
drinkare, som i sådant hem intoges. Vid sådant förhållande synes utredning,
om eller huru genom statens åtgörande eller medverkan tillfälle
till sjukvård må kunna beredas alkoholister i vidsträcktare man än
hittills å enskilda anstalter, icke i frågans nuvarande skick vara erforderlig;
och utskottet hemställer alltså,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens beslut.

Stockholm den 8 maj 1896.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Herrar Björlin och Säve hafva icke doltagit i ärendets behandling
inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 181)6. 8 Sami. 2 Åfd. 1 Band. 12 Haft.

2