Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2 (Utlåtande 1895:TfuA2 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1895, kl. 4 e. in.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning
af väckt motion om ändring i den af Kongl.
Maj:t den 13 augusti 1838 utfärdade ordning rörande
hvad mosaiske trosbekännare hafva att iakttaga i afseende
på utöfning af deras religion med mera.

I kongl. förordningen angående mosaiske trosbekännares skyldigheter
och rättigheter här i riket den 30 juni 1838 är stadgadt, bland annat,
att mosaiske trosbekännare, födde i Sverige, eller som, utrikes ifrån
inkomne och i riket bosatte, blifvit eller blifva af Kongl. Maj:t till svenske
undersåtar upptagne, skola derefter i alla hänseenden vara stälda i lika
rättsförhållande med öfrige svenske undersåtar, enligt svensk lag, samt åtnjuta
enahanda rättigheter och förmåner, som tillkomma svenske undersåtar
i allmänhet, utan andra inskränkningar, än Sveriges grundlagar för
utrikes födde män eller främmande trosbekännare bestämma, eller i förordningen
särskild! stadgas, hvaremot sådane mosaiske trosbekännare såväl
för sina personer som för egendom, näring eller rörelse skola vara
underkastade samma skyldigheter och åligganden, som öfrige svenske
undersåtar;

att mosaisk trosbekännare icke eger välja eller kalla prest eller kyrkobetjening
inom svenska församlingarna, vara ledamot i direktioner eller
kommissioner, som hafva befattning med kyrkoärender eller undervisningsverket,
eller deltaga i val till sådana befattningar, eller uti öfverläggningar
och beslut om dylika ämnen;

Bill. till Riksd. Prot. 18,95. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. (N:o 2). 1

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

och att mosaiske trosbekännare böra ensamme underhålla fattiga af
deras egen trosbekännelse, utan att derför kunna undandraga sig andel,
enligt gällande grunder, i afgifter till allmänna fattigvården i den församling,
inom hvars område de äro boende eller ega fastighet.

Kongl. förordningen innehåller äfven, att om hvad mosaiske trosbekännare
hafva att derefter iakttaga i afseende på utöfningen af deras
religion och bestyret inom deras församlingar, Kongl. Maj:t samma dag
faststält en särskild ordning, hufvudsakligen öfverensstämmande med
hvad derom dittills varit stadgadt eller vanligen iakttagits.

Uti nämnda ordning rörande hvad mosaiske trosbekännare hafva att
iakttaga i afseende på utöfning af deras religion med mera, utfärdad af
Kongl. Majrt den 13 augusti 1838, förekomma följande bestämmelser:

§ 1. »Finnes i stad bosatte ett större antal personer, som bekänna
sig till mosaiska trosläran, skola de utgöra särskild församling. År ej antalet
af mosaiske trosbekännare så stort, att de lämpligen kunna utgöra
egen församling, tillhöre de då närmaste mosaiska församling.» — — —

§ 7. »Inom hvarje församling skola utses vissa föreståndare för att
vårda församlingens angelägenheter. Antalet af dessa föreståndare vare i
allmänhet fem, men kan efter öfverenskommelse inom församlingen inskränkas
till tre personer.

Endast den, som är känd för godt och hederligt uppförande samt för
egen räkning idkar handel, fabriksrörelse eller handtverk, eller innehafver
fast egendom, eller eger något annat lofligt, oberoende näringsfång, kan
till föreståndare utses och i valet dertill deltaga.

Ej må, på samma gång far och son, eller svärfar och måg, eller två
bröder, eller två svågrar vara föreståndare i samma församling.»--- —

§ 15. »Församlingens röstägande ledamöter utse inom sig i april
månad hvarje år i de församlingar, der föreståndarne bestå af fem personer,
sex deputerade, men i församlingar, som endast ega tre föreståndare,
fyra deputerade, hvilka med föreståndarne inom församlingen före juni
månads utgång sammanträda och gemensamt med dem hvarje år bestämma
och uttaxera beloppet af erforderliga kyrko-, fattig-, begrafnings- och skolmedel,
samt de af föreståndarne uppgifna extra behof och utgifter;
börande härvid hvars och ens inkomst och förmögenhet noga tagas i
beräkning.»

I taxeringen må far och son, svärfar och måg, tvenne bröder och
tvenne svågrar ej på en gång deltaga.» — — — — — — — — — —

§ 18. »Vägrar och af håller sig någon af församlingens ledamöter
att erlägga påförda afgifter, ega föreståndare att dertill begära handräckning
i Stockholm hos öfverståthållareembetet och i landsorterna hos ma -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

gistraten i staden, der församlingen finnes; och kan sådan afgift genast
utmätas, så snart den stödjer sig på den af föreståndare och deputerade
upprättade och af dem underskrifna taxeringslängd.»

§ 19. »Mosaisk trosbekännare från främmande ort, som ett år uppehållit
sig i stad, der mosaisk församling finnes, vare underkastad de afgifter
till församlingen, som af deputerade och föreståndare kunna honom
påföras.»

Uti eu inom Första Kammaren af herr J. A. Sandberg afgifven motion
(n:o 25) anför motionären hufvudsakligen, att ofvan återgifva bestämmelser
i fråga om ordningen för uttaxering inom mosaiska församlingar
af erforderliga kyrko-, fattig-, begrafnings- och skolmedel jemte
andra utgifter och om grunden derför synbarligen vore för ofullständiga
för att kunna på ett tillfredsställande sätt reglera så vigtiga och ömtåliga
förhållanden som församlingsmedlemmarnes olika tillskottspligt för församlingsändamål,
helst saknaden af närmare föreskrifter, såväl om hvad vid
beräkning af hvars och ens inkomst och förmögenhet borde iakttagas, som
ock om huru den, som med en taxeringsåtgärd vore missnöjd, skulle
kunna vinna rättelse i densamma, lemnade ett vidt utrymme för taxeringsnämndens
okontrollerade myndighet och godtycke; att detta förhållande
uppenbarligen strede mot den i kongl. förordningen om mosaiska trosbekännares
skyldigheter och rättigheter i riket uttalade grundsats, att
mosaiska trosbekännare skola i alla afseenden vara stälda i lika rättsförhållande
med öfrige svenska undersåtar, enligt svensk lag, samt åtnjuta
enahanda rättigheter och förmåner, som tillkomma svenska undersåtar i
allmänhet; och att den för utgörande af afgifter till kyrka och skola inom
statskyrkoförsamlingar’ lagda grund, eller bevillningen till staten, vore ändamålsenligare
och mera öfverensstämmande med rättvisa samt erbjöde större
fasthet i tillämpningen.

Till belysning af och såsom bevis för sina åsigter har motionären
framhållit, hurusom vid taxeringar inom mosaiska församlingen i Oskarshamn
för åren 1893 och 1894 tvenne, till namnet uppgifna, församlingsföreståndare
påförts större tillskott till församlingen än några andra församlingsmedlemmar,
hvilkas inkomster i och för bevillning till staten dock
uppskattats till högre belopp än de båda förest ån darnes, till följd hvaraf
dessa sistnämnde fått vidkännas drygare församlingsafgifter än som bort
dem ålöpa, i händelse utdebiteringen verkstälts efter taxeringen för bevillning
till staten. Härjemte har motionären förmält, att, sedan den ene af
församlingsföreståndarne hos Konungens befallningshafvande i länet sig
besvärat öfver utdebiteringen och begärt rättelse deri, Konungens befallningshafvande
resolverat, att besvären innefattade ett ämne, hvarmed det

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

icke tillkomme Konungens befallningshafvande att taga befattning, samt
att, efter det klaganden dragit ärendet under Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
och Konungens befallningshafvande i afgifvet underdånigt utlåtande sig
yttrat, att då rörande sättet för vinnande af ändring i dylik uttaxering
någon bestämmelse icke funnes meddelad vare sig i de af klaganden åberopade,
mosaiska trosbekännare rörande, författningar, eller, såvidt Konungens
befallningshafvande hade sig bekant, i annan lag eller författning,
Konungens befallningshafvande, äfven efter tagen kännedom om de för
öfrigt ganska beaktansvärda skäl, klaganden till stöd för sitt ändringssökande
an dragit, ansåge sig sakna behörighet att med ärendet taga befattning,
Kongl. Magt i resolution af den 27 oktober 1893 icke funnit skäl
att i Konungens befallningshafvandes beslut göra ändring.

Af dessa skäl och med betonande af att en laga kraftvunnen taxering
för bevillning till staten borde anses mest korrekt angifva hvars och ens
inkomst och förmögenhet, har motionären föreslagit: »att Riksdagen må
uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådan
ändring i de för mosaiske trosbekännare gällande författningar, att nu påpekade
brister varda afhjelpta, eller åtminstone att i § 15 af ofvan åberopade
''ordning’ orden: ''börande härvid hvars och ens inkomst och förmögenhet
noga tagas i beräkning’ utbytas mot orden: ''Till beräkningsgrund
för uttaxeringen tjenar den bevillning, som, jemlik! senast faststälda taxeringslängder,
till staten erlägges’.-

Den af Kongl. Magt den 13 augusti 1838 utfärdade ordning, rörande
hvad mosaiske trosbekännare hafva att iakttaga i afseende på utöfningen
af deras religion med mera, är onekligen behäftad med brister, såväl deri
att en församlingsmedlem icke anvisats utväg att söka rättelse i honom
påförd beskattning för församlingsändamål, som äfven i flera andra hänseenden,
hvilka motionären dock icke berört. Denna ofullständighet kan
lätteligen föranleda till beaktansvärda olägenheter för den enskilde medlemmen,
hvilken måste böja sig för beslut, som kanske innebära en förnärmelse
af hans rätt samt betänkligt rubba grundvalen för församlingsmedlemmarnes
inbördes rättigheter och förpligtelser och dessutom störande
inverka på sammanlefnaden och förtroendet inom församlingen. Att det
oaktadt missförhållanden och förvecklingar inom mosaiska församlingar icke
yppats i någon högre grad, eller trädt i dagen på något mera uppseendeväckande
sätt, torde sannolikt få tillskrifvas, att församlingarnas förtroendemän
förstått att med varsamhet och samvetsgrannhet handhafva bestyret
inom församlingarna, och möjligen äfven att bestämmelserna i ordningen
af den 13 augusti 1838, hvilken faststälts i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad dittills varit stadgadt eller vanligen iakttagits, bevarat aktningen

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2: 5

^ -Krafvet på mera klara och detaljerade bestämmel er,

de der icke blott mnebure ett verksamt skydd för den enskilde mot
missbruk och Övergrepp utan tillika slöte sig närmare till nyare tiders
utveckling af församlingslifvet och formerna derför, synes dock hafva efter
nagra decenmers förlopp gjort sig gällande i de tvenne största mosaiska
forsamlingarna i riket eller församlingarna i Stockholm och Göteborg
Dessa församlingar hafva nemligen antagit och hos Kongl. Maj:t begärt
° känna^de af nya ordningar för församlingarna, hvarpå Kongl. Makt
Stöpt? 1nad\ga rf)olutloner faststält ordning för mosaiska församlingen i

“jLt" SAF* 1882 och för mosai8ka 1

Uti båda dessa ordningar, som, beträffande de respektive församlinS
tradt„1 stället for ordningen af den 13 augusti 1838 och hvilka

ordningar, sa till form som innehåll, hafva stor likhet med hvarandra
hafva influtit bestämmelser till förebyggande af oegentligheter af den art’
motionären papekat. Deri finnes föreskrift, att, sedan ordinarie församlmgsstamma
bestämt det belopp, som öfver befintliga tillgångar erfordras
för församlingens behof under nästföljande år, beloppet skall af en taxe lemmarmif

'' f r Pa T’ ,Under löpande året äro eller varit medlemmar
af^ församlingen, dervid hvars och ens inkomst och förmögenhet

som vinTfmsrfl UtgÖr- ]Ut?kylder böra taSas 1 beräkning; och att den,
som vill framställa anmärkning mot honom påförda utskylder, skall, vid

sl hn? t0r ’ Lde-r°m gÖra/knftl,g anraälan inom viss utsatt tid, hvarefter
sadana anmarknmgar pröfvas antingen af taxeringskomitén, eller ock, der

forsamhngen derom på förhand förordna!, af en pröfningskomité, samman tillarts

artI t \ -Öir GöteborgS församling har derjemte

förafAnX de baslub b vilka vid dylik pröfning fattats, klagan ej må

jras dock obetaget för den, som förmenar sig kunna visa, att utskylder

SarnT^!Sa“ mg|en lcke bort honom påföras, förty att han icke tillhör^densamma,
att i laga ordning väcka och utföra sin talan.

w oj dessa n>ra ökningar för församlingarna i Stockholm och Göteboro näreJ•

1?bitenngsgrund, som förut gälde och hvilken motio order!

• k UpptaSlts> utan ’lfven genom de inskjutna

A. samt: förmåga att utgöra utskylder» utvidgats, hvarigenom gifvits

,i ™ *lhS vid bedömandet af den enskilde samfundsmedlemmens verkliga
bärkraft i fråga om bidrag för församlingens behof

Huruvida nya ordningar meddelats jemväl för andra mosaiska församlingar
har utskottet icke haft tillfälle att inhemta

Hrt bifall till motionen, som icke åsyftar ändring i de nya ordningarna
för församlingarna i Stockholm och Göteborg, utan är rigtad endast

Bih. till Kilad. Prat. 181)5. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 ljuft. 2

6 Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 2.

mot ordningen af den IB augusti 1838, skall icke från alla mosaiska församlingar
aflägsna den beskattningsnorm, som motionaren utdömer, utan
kommer den att i dess utvidgade skick qvarstå för församlingarna i Stockholm
och Göteborg, till dess annorledes kan varda förordnadt, hvarigenom
uppstår en större olikhet i grund och form för beskattningen mom ski a
församlingar än nu eger rum. Att sådant icke kan vara efterstrålvan -SSdTSK iW i öppen dag; och icke heller står det väl tillsammans
med den af motionären varmt förfäktade grundsats om likhet i ratts Då

emellertid det står de mosaiska församlingar, för hvilka ordningen
af den 13 augusti 1838 ännu länder till efterrättelse, öppet att vid framträdande
behof af ändrade eller nya stadganden, rörande utöfnmgen åt
religion och vården om deras inre församlingsangelägenheter med mera,
som i nämnda ordning innefattas, hos Kongl. Maj:t i behörig ordning göra
underdåniga framställningar om hvad de i sådant afseende kunna finna
nyttigt eller nödigt, torde någon Riksdagens mellankomst ej nu vara åt
omständigheterna påkallad.

På grund af hvad utskottet anfört hemställer utskottet

att motionen icke må till någon Första Kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1895.

A utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1895.