Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 13 (Utlåtande 1895:TfuA16 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 13

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1895, kl. 5 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om omarbetning utaf gällande resereglemente
af den 11 februari 1881 i syfte att åstadkomma
större sparsamhet med statens medel.

"1 ! • I * <: • , 5 7 ! ''■ 1 • • ‘ jioi. ''■*>■;> !.: ‘ *1;

Inom Andra Kammaren har herr K. E. Holmgren, i motion
n:o 60 föreslagit:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om omarbetning
af resereglementet i syfte af större sparsamhet, och särskildt

1) att skjutslegan för reseklasserna 1 och 2 bestämmes att utgå
efter 2 hästar;

2) att vid resa med ångbåt för reseklasserna 1—3 afgiften må
beräknas för en hyttplats eller, när hytt ej förekommer, för eu
salongsplats;

3) att vid resa med jernväg för reseklasserna 1—3 afgift för
lista klassens kupé ej får beräknas utom i det fall, då sådan kupé
verkligen förefinnes;

4) att dagtraktamentet bestämmes till 12 kronor för lista, 10
kronor för 2:dra och 8 kronor för 3:dje reseklassen;

5) att rätten till ersättning för transport ej mindre af reseffekter
än äfven af åkdon må ur resereglementet utgå;

6) att åkdonslegan bestämmes till 80 öre milen för reseklasserna
1 och 2 samt till 50 öre milen för reseklasserna 3 och 4; och

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

7) att i alla tillämpliga fall resekostnadsersättningen beräknas
efter tur- och returbiljett eller rundresebiljett.»

Såsom skäl för framställningen har motionären framhållit, att, på
grund af bestämmelserna i gällande resereglemente af den 11 februari
1881, statsverket torde få vidkännas resekostnadsersättningar, uppgående
till vida större belopp, än resorna verkligen kostat, att det knappast
numera förekomma, att resa företoges efter mera än två hästar; att,
ehuru enkel hyttplats i regel begagnades, förrättningsmän, hörande till
reseklasserna 1—3, erhölle ersättning för dubbel hyttplats; att för resa
på jernväg utginge ersättning till reseklasserna 1—3 för plats i första
klassens vagn äfven i det fall, att sådan vagn icke funnes å banan;
att en modifikation af de för lista, 2:dra och 3:dje klasserna bestämda
dagtraktamentena, respektive 15, 12 och 10 kronor, borde kunna ske,
utan att medföra förlust för den resande; att ersättningen för transport
af reseeffekter utgjorde en dryg utgiftspost för staten, oaktadt vid en
tjensteresa merendels icke behöfdes mera bagage, än som den resande
sjelf kunde beqvämligen transportera på kort distans, samt, om mera
resegods vore af nöden, de respektive dagtraktamentena godt kunde
räcka jemväl till oundgängliga transportkostnader; ätt det numera vore
sällsynt, att den resande icke vid gästgifvaregård kunde erhålla lämpligt
åkdon, men att den resande likväl egde i vissa fall rätt till ersättning
för transport af åkdon på jernväg eller ångbåt; att den för lista och
2:dra klasserna till 1 krona samt för 3:dje och 4:de klasserna till 60
öre för nymil bestämda godtgörelsen för åkdonslegan vore för rundligt
tilltagen; samt att, oaktadt tur- och returbiljetter samt rundresebiljetter
funnes införda vid snart sagdt alla jernvägs- och ångbåtslinier, staten
oftast finge betala resorna för sina ändamål efter enkla biljetter. Härjemte
har motionären anmärkt, att det vid granskningen af reseräkningar
förefallit, som om det för närvarande funnes allt för litet korrektiv
mot att resor på statens bekostnad företoges utan att vara oundgängligen
behöfliga.

Sedan Andra Kammaren hänvisat denna motion till sitt fjerde
tillfälliga utskott, uttalade utskottet i afgifvet utlåtande (nio 3) såsom
sin mening: att resekostnadsersättning under inga omständigheter borde
utgå med högre belopp än som motsvarade den verkliga resekostnaden,
hvarför i resereglemente borde införas föreskrifter derom, att resekostnaderna,
i stället för att, såsom nu vore fallet, vara fixerade, bestämdes
att för hvarje särskild klass af förrättningsmän utgå högst med
lega för ett’ visst hästantal samt högst med afgift för vissa platser på
ångfartyg eller å jernväg; att likasom det nu vore ansedt såsom tjenstefel,

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts <N:o 2) Utlåtande Ko 16. 15

om förrättningsman i reseräkning upptoge godtgörelse för ett med
högre kostnad förenadt befordringssätt än det af honom under resan
använda, det jemväl skulle såsom tjenstefel betraktas, om någon debiterade
staten för högre skjuts- och åkdonslega, biljettpris, transportkostnad
m. m., än han sjelf utgifvit, eller, vid begagnande af egna hästar och
åkdon, för högre skjuts- och åkdonslega, än som af använda hästantalet
och åkdonets beskaffenhet betingades; och att, om dylika föreskrifter
komme att i resereglementet inflyta, det ville synas utskottet, som om
de af motionären förordade särskilda föreskrifter, huru beaktansvärda
de eljest i allmänhet kunde vara, ej skulle blifva erforderliga; och föreslog
utskottet, att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte begära omarbetning utaf
gällande resereglemente af den 11 februari 1881 i syfte att, särskildt
hvad afsåge resekostnadsersättningarna, större sparsamhet med statens
medel måtte åstadkommas.

Vid ärendets behandling inom Andra Kammaren gjorde i allmänhet
den uppfattningen sig gällande, att det utaf utskottet förordade
tillvägagåendet för åstadkommande af besparingar uti ifrågavarande
hänseende väl kunde vara det rigtigaste från teoretisk synpunkt sedt,
men att det deremot af praktiska skäl vore mindre lämpligt, såsom
medförande svårigheter vid tillämpningeu och vid reseräkningarnas
kontrollering, samt att man för den skull hellre borde söka vinna besparingar
genom speciella ändringar och jemkningar uti resereglementets
stadgande!!; och blef derför ärendet återförvisadt till utskottet för ytterligare
utredning.

Efter det Andra Kammarens ofvannämnda utskott vid ärendets
återföretagande ingått i en detaljerad pröfning af de utaf motionären
föreslagna speciella ändringar uti resereglementets föreskrifter i akt och
mening att söka få utrönt, i hvad mån det kunde låta sig göra att,
med tillbörlig hänsyn jemväl till vederbörande förrättningsmäns välförstådda
intressen, minska statsverkets utgifter för resekostnader, har
utskottet i utlåtande n:o 21 rörande de olika punkterna i motionärens
förslag anfört:

1) att utskottet i likhet med motionären anser, att beträffande
lista och 2:dra reseklasserna skjutslega^ som numera utgår för 3
hästar, skäligen bör kunna bestämmas att utgå för 2 hästar;

2) att, ehuru utskottet icke anser sig kunna i allo förorda hvad
motionären föreslagit derom, att den vid resa med ångfartyg åt de tre
första roseklasserna nu tillerkända afgift för dubbel hyttplats eller, när

16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

hytt ej förekommer, salongsplats, bör utbytas mot ersättning för eu
hyttplats eller, när hytt ej förekommer, salongsplats, utskottet dock
håller före, att beträffande tredje reseklassen en dylik reducering i
afgiftsberäkningen med fog torde böra ega rum ;

3) att motionärens förslag derom, »att vid resa med jernväg för
reseklasserna 1—3 afgift för lista klassens kupé ej får beräknas, utom
i det fall, då sådan kupé verkligen förefinnes», icke torde kunna i hela
dess utsträckning antagas på grund af omöjligheten att derutinnan
åstadkomma kontroll, men att gifvetvis ersättning för afgift i första
klassens vagn aldrig bör frågakomma att utgå beträffande sådana
jernvägslinier, för hvilka biljettpris i dylik vagnsklass ej i tidtabellerna
finnes angifvet;

4) att, då de i resereglementet bestämda dagtraktamentena icke i
allmännet synas vara otillbörligt höga, utskottet anser fullgiltiga skäl
icke förefinnas för bifall till motionärens förslag om sänkning af första,
andra och tredje reseklassernas dagtraktamenten från nu bestämda 15,
12 och 10 kronor till respektive 12, 10 och 8 kronor;

5) att rätten till ersättning för transport af reseeffekter, hvilken
föranledt till ofta och med skäl öfverklagade missbruk samt onaturligt
dryga utgifter för statsverket, torde böra helt och hållet ur resereglementet
utgå, i all synnerhet som med dagtraktamentenas bibehållande
desamma i de allra flesta fall lära vara tillräckliga för täckande af förrättningsmännens
utgifter uti ifrågavarande hänseenden, men att deremot
någon rubbning ej bör ifrågasättas i den vissa klasser af embetsoch
tjenstemän tillkommande rätt att i enlighet med gällande taxa
erhålla godtgörelse för transport på ångfartyg eller jernväg af åkdon,
som medföras för begagnande under resans fortsättning;

6) att en sänkning af åkdonslegan enligt motionärens förslag
från 1 krona till 80 öre milen för lista och 2:dra klasserna samt från
60 öre till 50 öre milen för 3:dje och 4:de klasserna utan olägenhet
torde kunna ega rum, men att deremot

7) hvad motionären påyrkat derutinnan, att i alla tillämpliga fall
resekostnadsersättningen måtte beräknas efter tur- och returbiljett eller
rundresebiljett, icke, med hänsyn till omöjligheten i afseende på kontrollen,
lärer kunna tillstyrkas.

Då sålunda besparingar i de från statsverket utgående resekostnadsersättningarna,
enligt utskottets förmenande, kunde på angifvet
sätt vinnas, föreslog utskottet:

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen i
skrifvelse till Kongl. Majit begär omarbetning utaf gällande reseregle -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 17

mente af den 11 februari 1881 i syfte att, hvad afser resekostnadsersättningarna,
större sparsamhet med statens medel måtte åstadkommas.

Vid föredragning inom Andra Kammaren af detta utlåtande blef
detsamma af Andra Kammaren godkändt, hvarefter, jemlikt 63 § mom. 3
riksdagsordningen, Andra Kammarens beslut genom utdrag af protokollet
delgifvits Första Kammaren, hvilken hänvisat ärendet till beredning
af sitt andra tillfälliga utskott.

Vid behandling af förevarande fråga har utskottet ansett sig
böra underkasta en hvar af motionärens anmärkningar mot resereglementet
och Andra Kammarens utskotts yttrande deröfver en närmare
granskning.

Beträffande först den embetsman i lista och 2:dra klasserna tillerkända
rätt till ersättning med lega för tre hästar, då resa sker med
skjuts, synes det utskottet, att, då numera det högst sällan torde förekomma,
att vid tjenstresa med skjuts tre hästar användas, ersättningen
bör, utan nämnvärd olägenhet för förrättningsmannen, inskränkas till
lega för två hästar.

Vid resa med ångfartyg eger embete- eller tjensteman i klasserna
1—3 åtnjuta ersättning för dubbel hyttplats eller, när hytt icke förekommer,
en salongsplats. Denna rättighet, i hvad den afser 3:dje
klassen, anser Andra Kammarens utskott böra reduceras till godtgörelse
för en hyttplats, eller, när hytt icke förekommer, en salongsplats. Då
emellertid de embete- eller tjensteman, som tillhöra sistnämnda klassen,
intaga den samhällsställning och i allmänhet hafva de iefnadsvanor,
att för många och synnerligast för dem, som uppnått en mera framskriden
ålder, det skulle kännas mycket besvärande att vid resa nattetid
eller under svårt väder dela en hytt med eu främmande person,
vill utskottet icke förorda en sådan nedsättning i resekostnaden.

Rörande den till innehafvare af de under klasserna 1—3 upptagna
befattningar utgående ersättning med afgift för plats i lista klassens
vagn, då resa sker å jernväg, har Andra Kammarens utskott ansett,
att sådan godtgörelse icke bör ifrågakomma vid resa efter jernvägslinier,
för hvilka biljettpris i dylik vagnklass icke i tidtabellen finnes
Bill. till Biksd. Vrot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band 12 Höft. 3

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

angifvet. Denna fråga är emellertid redan föremål för Kongl. Maj:ts
pröfning, i ty att, sedan Kongl. Majit af särskild anledning anbofalt
kongl. statskontoret och kongl. kammarrätten att gemensamt inkomma
med förslag till de ändringar i resereglementets bestämmelse om godtgörelse
för resa i första klassens jernvägsvagn, som kunde finnas erforderliga,
embetsverken, med förmälan att från och med den 1 oktober
1893 användas å statens jernvägar lista klassens vagnar endast å ett
mindre antal tåg; att alla medföljande vagnar af denna klass äro inredda
såsom sofvagnar; äfvensom att biljett till lista klassens vagn
numera icke utlemnas, med mindre samtidigt löses biljett till sofkupé
med 5 kronor, i underdånig skrifvelse af den 26 juli 1894 hemstält,
att Kongl. Majit täcktes dels, med ändring af de i § 1 af resereglementet
under lista, 2:dra och 3:dje klasserna meddelade bestämmelser om ersättning
för resa på jernväg, förordna, att dylik ersättning skall utgå
med afgift för plats i lista klassens vagn, eller, när vagn af denna
klass icke medförts å det tåg, hvarmed resa verkstälts, 2:dra klassens,
och dels besluta, att den, som är berättigad att för resa på jernväg
åtnjuta ersättning för afgift till plats i lista klassens vagn, när vagn
af dylik klass medförts å det tåg, hvarmed resan verkstälts, må undfå
godtgörelse jemväl för stadgad afgift till sofkupé. Detta förslag utaf
embetsverken finner utskottet vara särdeles välbetänkt.

Af berörda underdåniga skrifvelse har utskottet tillika inhemta!,
att vid resor på enskilda jernvägar, der lista klass vagn icke funnits,
den resande, ehuru enligt resereglementet berättigad till ersättning
med afgift för plats i dylik vagn, städse erhållit godtgörelse endast för
afgift för den bästa plats, som funnits.

Färdas den resande på ångfartyg eller jernväg, eget- han jemväl
undfå godtgörelse för den utgift, som transporten af hans effekter till
och från fartyget eller jernvägen kan medföra, hvarje gång med nedan
nämnda belopp, nemligen lista, 2:dra och 3:dje klasserna 1 krona 50
öre, 4:de klassen 1 krona samt 5:te och 6:te klasserna 75 öre. Vid
resa å jernväg må dylik ersättning utgå, förutom vid resans början
och slut, allenast då afbrott i resan sker för nattqvarter eller af annan
giltig orsak, eller vid ombyte af tåg, då ny biljett måste lösas. Denna
rätt till ersättning, hvilken tillämpas äfven då den resande färdas med
skjuts till eller från jernvägsstation eller ångbåt, anser Andra Kammarens
utskott, i likhet med motionären, böra ur resereglementet utgå, enär
den föranledt till ofta och med skäl öfverklagade missbruk och onaturligt
dryga utgifter för statsverket, samt förrättningsmännens dagtraktamenten
lära vara tillräckliga för täckande jemväl af utgifterna för transport af

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

reseeflekter. Denna mening kan utskottet dock ej biträda. Visserligen
håller utskottet för sannolikt, att ersättningen för transport af resegods
tillskyndar staten en betydande kostnad, och att, åtminstone för resande,
tillhörande klasserna 1—3, ersättningen i allra flesta fall i ej ringa
mån öfverstiger den verkliga kostnaden, synnerligast då transporten
endast består i resegodsets förflyttande från åkdon till jernvägsvagu
eller ångfartyg, eller tvärtom, men då de i resereglementet bestämda
dagtraktamentena i allmänhet icke synas utskottet för höga i förhållande
till de dryga lefnadskostnaderna under eu resa, utan snarare, i hvad
de angå de tre lägsta reseklasserna, ganska knappt tillmätta, anser
utskottet det icke vara billigt att borttaga ifrågavarande ersättning.
Dock torde till vinnande af besparing ersättningen för klasserna 1—3, 1
krona 50 öre, kunna nedsättas till likhet med ersättningen för 4:de
klassen eller 1 krona, utan att öfver hufvud taget derigenom någon
förlust skulle drabba resande i förstnämnda trenne klasser.

Den af Andra Kammarens utskott föreslagna sänkning af åkdonslegan,
för lista och 2:dra klasserna från 1 krona till 80 öre samt för
3:dje och 4:de klasserna från 60 öre till 50 öre nymilen, kan ju i
största delen af landet hafva fog för sig och synes icke vara af synnerlig
betj^delse för den resande, hvarför utskottet icke har något deremot
att erinra.

Det är väl möjligt att, såsom motionären antagit, eu förrättningsman,
tillhörande någon af de fyra första klasserna, nu mera kan vid många
gästgifvaregårdar och skjutsstationer erhålla beqvämt och för sig passande
åkdon, men det är dock icke händelsen öfver allt och sällan i de
delar af landet, der de längsta och besvärligaste landsvägsresorna
ifrågakomma, till följd hvaraf utskottet, i likhet med Andra Kammarens
utskott, icke finner, att någon ändring bör vidtagas i den embets- eller
tjensteman i dessa klasser medgifna rätt till ersättning för transport
på ångfartyg eller jernväg af åkdon, om han medför sådant för eget
begagnande under resans fortsättning.

Enär det otvifvelaktigt skulle blifva förenadt med stora svårigheter
att utöfva nödig kontroll deröfver, att tur- och returbiljett eller
rundresebiljett löses i de fall, då det, med hänsyn till den tid, eu
tjensteresa möjligen på förhand kan beräknas draga, låter sig gorå,
afstyrker utskottet hvad motionären i sådant afseende yrkat.

Då, enligt hvad utskottet anfört, utskottet håller före, att besparing
för statsverket i resekostnad, som jemlikt resereglementet skall gäldas,
kan göras, om än icke i den omfattning, Andra Kammarens utskott
förordat, hemställer utskottet,

20 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande K:o 16.

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 6 maj 1895.

På utskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Herr Wieselgren har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, I3AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.