Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1894:TfuA3 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1894, kl. 5 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n;o 2, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om meddelande af bestämmelser i syfte af
ett mera planmessigt samarbete mellan rikets folkskolor
och allmänna läroverk.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 87) har herr
T. Zetterstrand hemstält, att Riksdagen ville till Kongl. Maj:t ingå med
anhållan, det han måtte för undervisningen vid rikets folkskolor och
elementarläroverk (såväl för manlig som för qvinlig ungdom) meddela
sådana förändrade bestämmelser, att elementarläroverkens inträdesfordringar
komme i fullkomlig öfverensstämmelse med någon af folkskolans
kurser, samt att jemväl i öfrigt, i den mån sådant läte sig göra,
ett mera planmessigt samarbete emellan ifrågavarande läroanstalter
åvägabragtes.

I sin motivering för denna hemställan framhåller motionären, att
folkskolan i vårt land, under det halfva århundrade den nu varit lagstadgad,
gått oafbrutet framåt såväl i inre som yttre afseende. Beskaffenheten
af undervisningen hade blifvit allt bättre. Samtidigt härmed
hade en mängd inrotade fördomar mer och mer försvunnit, allmän -

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 3.

hetens förtroende hade varit i ständigt stigande, och till följd häraf hade
icke allenast det absoluta antalet, utan äfven procenttalet skolpligtiga
barn, som begagnade sig af folkskolan, steg för steg ökats. Hon hade
sålunda allt mer närmat sig att blifva hvad hon enligt motionärens åsigt
borde och skulle vara: en bottenskola för all uppväxande ungdom inom
landet, utgörande grunden för allmänna läroverket och tillsammans med
detta bildande ett organiskt helt.

Denna sin höga framtidsuppgift — fortsätter motionären—hade
folkskolan emellertid, på grund af åtskilliga missförhållanden, ännu ej
lyckats fylla. Ett af nämnda missförhållanden funne han i den brist
på öfverensstämmelse mellan folkskolan å ena sidan och allmänna läroverket
å den andra, som visade sig dels deri, att fordringarna för inträde
i det senares lägsta klass icke vore afpassade efter någon kurs i den
förra, dels deri, att med afseende å läroböcker och undervisningsmetoder
större skiljaktighet vore rådande mellan de olika skolarterna än önskligt
vore. Långt ifrån att utgöra ett organiskt helt vore de i båda dessa
afseenden inrättade utan hänsyn till hvarandra. Häri kunde, efter motionärens
mening, rättelse vinnas genom af Kongl. Maj:t meddelade förändrade
bestämmelser, och det vore om sådana bestämmelsers utfärdande,
som Riksdagen enligt hans förslag skulle genom skrifvelse anhålla.

Denna motion remitterades af Andra Kammaren till dess första
tillfälliga utskott, som i utlåtande n:o 2 (i samlingen n:o 9) anförde:

»Motionens hufvudsyfte är, såsom i densamma med all önskvärd
tydlighet framhålles, att i någon mån undanrödja hindren för folkskolans
fortskridande mot det af motionären angifna framtidsmålet: att blifva
en för alla samhällsklassers barn gemensam bottenskola. Den hvilar
sålunda på samma grundtanke, som gjort sig gällande så länge folkskolor
funnits till, ja, från samma stund, som planen till sådana först
framkastades, nemligen att folkskolan och de högre läroanstalterna borde
tillsammans utgöra ett organiskt helt, så att de senare toge vid, der
den förra slutade. Folkskolans uppgift skulle enligt denna åskådning
blifva att under barndomsåldern lägga den bildningsgrund, som borde
och kunde vara gemensam för alla, och de högre läroanstalterna skulle
få sig förelagdt att derefter, såsom öfverbyggnader på folkskolan, föra
lärjungarne vidare i de olika rigtuingar, som hvars och ens anlag och
lefnad sbana anvisade. Motionen innebär, hvad dess allmänna syfte

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 9

angår, en anslutning till de sträfvanden, som sedan tre århundraden
tillbaka hyllats af en mängd framstående skolman, som flerestädes redan
blifvit förverkligade, och som i vårt land omfattats med starka sympatier,
särskildt inom Riksdagens Andra Kammare.

Det medel, hvarigenom man hos oss sökt närma sig det af motionären
utpekade målet, har hufvudsakligen varit en ändring af bestämmelserna
för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass: dels och framför
allt, höjande af inträd esåldern, dels, och i samband härmed, skärpande
af de för inträde faststälda kunskapsfordringarna. Allt sedan begynnelsen
af 1860-talet hafva riksdagsmotioner i denna rigtning framkommit,
och Andra Kammaren har upprepade gånger uttalat sig för inträdesålderns
omedelbara höjande till fylda 10 eller till och med till fylda
11 år samt för en mot den högre åldern svarande stegring af kunskapsfordringarna.
Senast gjordes ett sådant uttalande vid lagtima riksdagen
1892.

Nämnda af Andra Kammaren förordade hufvudmedel för åstadkommande
af ett närmare samband mellan folkskolan och allmänna
läroverket beröres emellertid ej i nu föreliggande motion. Denna påyrkar
visserligen äfven ändringar i inträdesfordringarna för allmänna
läroverkets lägsta klass, men endast sådana, som kunna bringa dessa
fordringar till fullkomlig öfverensstämmelse med »någon af folkskolans
kurser». Den omfattar alltså endast kunskapsfordringarna för inträde,
icke den härför faststälda minimiåldern.

Frågan blir då, hvad som för motionärens syfte skulle vara
vunnet, i fall man, med bibehållande af nu gällande minimiålder, vidtoge
en jemkning af läroverkets inträdesfordringar till full öfverensstämmelse
med någon af folkskolans kurser.

Såsom af hela sammanhanget följer, måste med detta senare uttryck
närmast afses den kurs, som i regeln blifvit genomgången just
vid den ålder, då gossen kan blifva intagen i allmänna läroverkets
lägsta klass. Han har då åtnjutit undervisning först i småskolans tvenne
årsklasser samt derpå i den egentliga folkskolans första årsklass. Följande
sammanställning visar å ena sidan hvad han då enligt gällande
normalplan för fast folkskola litt. A bör hafva inhemtat, å andra sidan
hvad han enligt läroverkstadgans § 24 skall hafva inhemtat för att
kunna intagas i allmänna läroverkets första klass.

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 3.

För inträde i folkskolans andra årsklass
(fast folkskola litt. A):

Biblisk historia. I småskolan: berättelser ur
gamla och nya testamentet, tvenne gånger genomgångna,
under andra året efter lärobok. — I
folkskolan: berättelser ur gamla testamentet till
konungatiden, afseende en fullständigare och mera
sammanhängande kunskap. — I samband härmed
motsvarande delar af de bibliska ländernas geografi.

Katekes. I småskolan: textorden i Luthers
lilla katekes, inlärda i sammanhang med de
bibliska berättelser, till hvilka de lämpligast
kunna anslutas. — I folkskolan: inledningen och
första hufvudstycket till lagens slutord, sä behandlade,
att lilla katekesen och den antagna
katekesutvecklingen inläras i samband med hvarandra.

Psalmer. I småskolan: valda psalmverser till
ett antal af 10 till 20. — I folkskolan: valda
psalmverser till ett antal af ytterligare 10 till 15.

Bibelläsning. Någon af nya testamentets
historiska böcker, genomgången i sammanhängande
följd.

Innanläsning. I småskolan: ren och säker
läsning af lättare stycken. Någon öfning att
redogöra för innehållet af det fästa. — I folkskolan:
fortsatt välläsning samt öfning att uppfatta
och muntligen redogöra för det lästa.

Rättskrifning. 1 småskolan: öfning i rättskrifning
af lättare ord och meningar. — 1 folkskolan:
rättskrifningsöfningar för inlärande af
ljudtecken och skiljetecken; afskrifning, skrifning
efter diktamen och skrifning ur minnet samt
andra öfningar, som kunna förbereda uppsatsskrifningen.

Välskrifning. I småskolan: öfning i välskrifning,
storstil och mellanstil. — I folkskolan: fortsatt
öfning af mellanstil.

Räkning. I småskolan: skriftlig räkning,
sammanläggning och fråndragning inom talområdet
1—100 äfvensom mångfaldigande och delning
med ensiffriga faktorer; hufvudräkning, de
fyra räknesätten inom talområdet 1—30. Öfning
att skrifva siffror väl. — I folkskolan: de fyra
räknesätten i hela tal med öfnings- och tillämpningsexempel,
som omfatta högst fyrsiffriga tal,
dock endast en- eller tvåsiffriga multiplikatorer
och divisorer, och äro inskränkta till uppgifter,
för hvilkas lösning endast ett räknesätt erfordras.
Sorterna delvis inlärda.

Geografi. I småskolan: åskådningsöfningar
anknytande sig till hemtrakten, hvarvid de allmännaste
geografiska föremålen, såsom höjd, slätt,
sjö, flod, ö, sund m. fl. framställas för barnens
iakttagelse och visas på kartan. —- I folkskolan:
en något utförligare framställning af det egna
landskapet; en allmän öfversigt af skandinaviska

För inträde i allmänna läroverkets
första klass:

Biblisk historia. Kännedom om bibliska historien
efter en kortare lärobok.

Katekes. Insigt i kristendomens hufvudläror
enligt Luthers lina katekes.

Innanläsning. Att kunna säkert och väl läsa
innantill svenska språket samt med egna ord
redogöra för innehållet af en uppläst enkel berättelse.

Rättskrif ning. '' Någon färdighet i rättskrifning.

Välskrifning. En redig och jemn handstil.

Räkning. Färdighet i användandet af de fyra
räknesätten, i fyrsiffriga hela tal äfvensom någon
öfning i hufvudräkning.

Geografi. Grunddragen af Sveriges geografi
samt någon färdighet i begagnandet af kartan.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

halföns fysiska beskaffenhet till det omfång, som
behöfves för angifvande af de särskilda landskapens
läge; en allmän öfversigt öfver verldsdel
och verldshaf samt en närmare kännedom
om antingen de till Götaland eller de till Svealand
och Norrland hörande landskap.

Historia. Valda berättelser ur fäderneslandets
historia: forntiden och medeltiden.

Naturkunnighet. 1 småskolan: åskådningsöfningar,
anknytande sig till djur och växter. —

I folkskolan: inledning till djurläran, omfattande
beskrifning öfver lämpliga djurformer för kännedom
om djurens allmännaste organförhållanden
och vigtigaste klasser; beskrifning af valda djurformer
samt derpå grundad redogörelse för däggdjurs-
och fågelklasserna jemte dessa klassers
vigtigaste ordningar.

Teckning. I småskolan: förberedande öfningar
för undervisningen i folkskolan, omfattande
teckning af räta linier på rutadt eller punkteradt
papper. — I folkskolan: teckning af rätliniga
figurer på rutadt eller punkteradt papper.

Sång. 1 småskolan: enkla psalmmelodier och
andra sanger af lämpligt innehåll efter gehör. —

I folkskolan: fortsättning

Gymnastik. I småskolan: fristående rörelser,
dels i omvexling med fria lekar på lofstunderna,
dels såsom uppfriskningsmedel under lärotimmarna;
öfning att med ordning gå ut oeh^in ur
skolrummet. — I folkskolan: fortsättning.

Af denna sammanställning visar sig, att de kurser, som skola
vara genomgångna vid utträdet ur den egentliga folkskolans första årsklass,
och de, som skola vara genomgångna vid inträdet i allmänna
läroverkets lägsta klass, icke äro helt och hållet desamma, men att de
i det allra närmaste motsvara hvarandra, samt att de senare derför
mycket lätt kunna bringas till fullständig öfverensstämmelse med
de förra.

Att så borde ske, har blifvit föreslaget redan af den läroverkskomité,
som tillsattes 1882 och afgaf sitt betänkande den 25 augusti
1884. Efter att hafva redogjort för de pedagogiska, sociala och ekonomiska
skäl, som legat till grund för Andra Kammarens upprepade
yrkanden om höjning af inträdesåldern, och, efter att principielt hafva
erkänt »de många fördelarna af ett närmare samband mellan folkskolan
och det allmänna läroverket», beslöt majoriteten inom denna komité
emellertid att icke tillstyrka nämnda yrkanden. Deremot fann den alla
skäl tala för en sådan jemkning af de för inträde i allmänna läroverkets
lägsta klass faststälda kunskapsfordringarna, att en folkskolans lärjunge
vid 9 till 9 ''/j års ålder skulle utan någon extra undervisning kunna

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

inträda i denna klass. En dylik jemkning läte sig ock enligt nämnda
komités mening utan svårighet verkställa.

Genom en åtgärd af detta slag skulle visserligen det af många
eftersträfvade organiska sambandet mellan folkskolan och allmänna
läroverket endast i ytterst ringa män vara främjadt. Något väsentligt
i detta afseende kan uppenbarligen icke vinnas utan höjande af inträdesåldern.
Häraf följer emellertid ej, att den af 1882 års komité föreslagna
lilla jemkningen skulle vara alldeles utan värde. Den skulle
för det första innebära ett erkännande, att åtminstone småskolan samt
den egentliga folkskolans första årsklass vore att anse såsom bottenskola
för det allmänna läroverket. Den skulle vidare för folkskolan på
åtskilliga orter komma att medföra äfven eu viss praktisk nytta. En
mycket stor del af de gossar, hvilka söka inträde vid allmänna läroverkens
första klass, komma nemligen från de städer, inom hvilka dessa
läroverk äro förlagda. Nu äro folkskolorna i dessa städer i allmänhet
ordnade enligt den undervisningsplan, som i gällande normalplan för
rikets folkskolor betecknas med litt. A. Deras lärjungar hafva sålunda
vid 9 till 9 >/2 års ålder genomgått de kurser, som i ofvan meddelade
tabell blifvit angifna. Då de efter utträdet ur folkskolans första årsklass
vilja inträda i första klassen af allmänna läroverket, möter emellertid
den svårigheten, att inträdesfordringarna till denna senare i vissa
hänseenden innehålla något mer, än hvad de inträdessökande uti folkskolan
fått lära, i andra hänseenden något mindre samt dessutom äro
formulerade i ordalag, som icke lemna full visshet om, huru det i dem
fordrade kunskapsmåttet förhåller sig till det i folkskolans första årsklass
inhemtade. Följden häraf blir, att de inträdessökande ensamt af
denna anledning ofta måste anlita extra undervisning. Flerestädes har
detta gifvit upphof åt en mängd förberedande privatskolor, hvilka existera
på att draga lärjungar från folkskolan och »träna» dem för inträdespröfningen
till allmänna läroverkets första klass — ett förhållande,
som hvarken kan anses vara till båtnad för vederbörande barn sjelfva
eller för läroverket eller för folkskolan.

Huru obetydlig den ifrågasatta åtgärden än kan synas och i det
stora hela äfven verkligen är, kan det sålunda .ej nekas, att den skulle
medföra åtskilligt gagn.

Mot densamma skulle visserligen kunna invändas, att den egentliga
folkskolans första årskurs omfattar vissa saker, som icke iugå i de
nuvarande fordringarna för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass.
Så t. ex. en del af katekesutvecklingen, vissa delar af svenska historien
och naturalhistorien samt de första begynnelserna i teckning, sång och

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 13

gymnastik. Denna omständighet synes emellertid ej kunna vålla någon
egentlig olägenhet. Någon rubbning i den för läroverkets första klass
gällande läroplanen behöfde ej med nödvändighet häraf förorsakas. Vid
öfvergången från en skola till en annan torde det väl alltid vara vanligt,
att man först företager en kort repetition, enär endast derigenom
full visshet kan vinnas om, att hvad barnet förut lärt erbjuder säkra
utgångspunkter för det nya, som skall meddelas. Det kunde derför
ingalunda skada, om gossen efter sitt inträde vid läroverket skulle
under de allra första dagarne eller veckorna få läsa ett och annat,
som han redan under den sista tiden i folkskolans första årsklass gjort
någon bekantskap med. Ett liknande förhållande eger helt säkert rum
äfven med sådana barn, som komma från hemmen eller från privatskolorna.

Egendomligt nog har det af 1882 års läroverkskomité framstälda
förslaget emellertid ej blifvit upptaget af den skollagskomité, som tillsattes
1890 och som afgaf sitt betänkande den 13 januari 1891. I § 31
af sitt förslag till stadga för rikets allmänna läroverk förordar denna
komité en formulering af inträdesfordringarna till första klassen, som
icke öfverensstämmer med den för folkskolans första årsklass anvisade
kursen, och i sin motivering för nämnda paragraf berör den icke med
ett ord det af 1882 års komité gjorda yrkandet. Tvärt om hänvisar den
såsom stöd för sitt förslag i denna del uteslutande till, hvad »de flesta
inträdessökande redan nu torde i sitt hem eller i förberedande skola
hafva inlärt». Uraktlåtenheten att i detta sammanhang ens nämna folkskolan
torde svårligen kunna tolkas som annat än ett principielt afvisande
af allt samband mellan folkskola och allmänt läroverk, äfven
på det stadium, der ett dylikt samband kan åstadkommas utan minsta
rubbning af den nu bestående organisationen.

Måhända skulle det nu anförda ej kunna anses innebära tillräcklig
anledning för aflåtande af en framställning i ämnet till Kongl.
Maj:t, enär hvad som dermed kunde vinnas i alla händelser ej vore
något särdeles betydande. Just nu synas emellertid särskilda skäl för
en dylik framställning föreligga. Enligt hvad åtskilliga omständigheter
gifva vid handen, lärer man nemligen under den närmaste framtiden
hafva att förvänta utfärdandet af en ny läroverksstadga. Under sådana
förhållanden kan det icke anses olämpligt, att Riksdagen, innan den
nya stadgan träder i kraft, genom en skrifvelse till Kongl. Maj:t framhåller
såsom sin önskan, att i densamma måtte tagas så mycken hänsyn
till folkskolan, att de hinder för ett samband mellan folkskola och

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.-o 2) Utlåtande N:o S.

allmänt läroverk komma att undanrödjas, livilka uteslutande bero derpå,
att fordringarna för inträde i läroverkets lägsta klass icke sammanfalla
med fordringarna för inträde i folkskolans andra årsklass.

Utskottet har i det föregående utgått från den uppfattningen af
motionärens förslag, att han med uttrycket »elementarläroverk» närmast
afsett de undervisningsanstalter, som allt sedan 1878 bära namnet
»allmänna läroverk». Af den i hans yrkande inskjutna parentesen (»såväl
för manlig som för qvinlig ungdom») framgår emellertid, att han måste
hafva tänkt äfven på andraslag af skolor: vare sig det statens elementarläroverk,
hvilket såsom öfningsskola är förenadt med Högre lärarinneseminariet
och benämnes »Normalskolan för flickor», eller derjemte äfven
de privata »elementarläroverken» för gossar och flickor, af hvilka somliga
åtnjuta statsunderstöd, andra icke. Som emellertid motionen i
detta afseende är alldeles obestämd, anser sig utskottet sakna anledning
att inlåta sig på frågan om möjligheten och lämpligheten af »bestämmelser»
rörande inträdesfordringarna vid läroverk af dylikt slag.

I den senare delen af sitt yrkande hemställer motionären om
sådana förändrade bestämmelser för undervisningen vid rikets folkskolor
och »elementarläroverk», att, »i den mån sådant låter sig göra,
ett mera planmessigt samarbete emellan ifrågavarande läroanstalter
åvägabringas».

Såsom motivering för denna del af yrkandet får man väl uppfatta
motionärens korta antydan, »att med afseende å såväl läroböcker
som undervisningsmetoder vid de olika läroanstalterna större skiljaktighet
är rådande än önskligt vore».

Att så verkligen förhåller sig, torde svårligen kunna bestridas.
Det är ock lätt förklarligt. Så länge folkskolan och allmänna läroverket
betraktas såsom tvenne till sjelfva sin art skilda bildningsanstalter,
måste man finna det i sin ordning, att de använda väsentligen olika

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 15

undervisningssätt och undervisningsmedel. Men i samma mån som den
uppfattningen vinner utbredning, att bådas arbete är af väsentligen
lika art, i samma mån komma ock alla sådana olikheter att försvinna,
hvilka icke med nödvändighet äro betingade deraf, att lärjungarne i
folkskolan och lärjungarne i allmänna läroverket befinna sig på olika
stadier af utveckling.

Det vill synas, som om motionären ansett en större likformighet
i metoder och läroböcker böra sökas på reglementerandets väg. Huru
sådant skulle kunna låta sig göra, har han dock icke ens antydt, och
det är äfven ytterst svårt att föreställa sig.

Men äfven om ett dylikt reglementerande i fråga om undervisningssätt
och läroböcker kunde anses tänkbart, så skulle det dock, enligt
utskottets mening, åstadkomma vida mera skada än gagn. Det oundgängliga
vilkoret för allt verkligt framåtgående på metodikens och undervisningslitteraturens
fält är nemligen den fria utvecklingen, och
denna skulle genom reglementerandet komma att helt och hållet förqväfvas.

Den senare delen af motionärens yrkande har utskottet derför
ansett böra lemnas helt och hållet utan afseende.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med anledning
af förra delen af herr Zetterstrands hemställan, föreslå

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen
genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om sådan ändring af fordringarne
för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass, att dessa
bringas till fullständig öfverensstämmelse med de kurser, hvilka enligt
gällande normalplan för undervisningen i rikets folkskolor skola vara
genomgångna vid inträdet i andra årsklassen af fast folkskola litt. A.»

Sedan Andra Kammaren bifallit berörda hemställan, har jemlikt
63 § mom. 3 riksdagsordningen detta beslut genom utdrag af protokollet
delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga
utskott.

Såsom redan är framhållet, är motionens egentliga syfte att i
någon mån förverkliga den gamla tanken, att folkskolan skulle kunna
utvecklas till en för hela den uppväxande ungdomen gemensam botten -

16 Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

skola. Denna tanke har inom Riksdagens Andra Kammare vid flera
tillfällen äfven lifligt förfäktats. Hvad som erfordras för att förverkliga
den skulle vara att borttaga en eller flera af de allmänna läroverkens
lägsta klasser och att i samband dermed höja de för inträde
i dessa läroverk faststälda kunskapsfordringarna äfvensom inträdesåldern
samt att utbilda folkskolorna derhän, att de skulle kunna, medelst
den undervisning de lemnade, ersätta den eller de af läroverkens
lägsta klasser, man ville borttaga. Hvad som härmed skulle vinnas
vore, dels att folkskolan med den nya uppgiften erhölle en mägtig
väckelse till lifskraftig utveckling, dels att det svåra valet af lefnadsrigtning,
som förelägges barnet vid valet mellan så väsentligt olika
organiserade undervisningsanstalter som folkskolorna och de allmänna
läroverken, kunde framflyttas till något högre ålder, och dels att de
sociala åtskilnader i den offentliga undervisningen, som anses blifvit
under de nuvarande förhållandena nedförda i till och med barnaverlden,
skulle undanrödjas.

Men mot en så beskaffad bottenskola kan framhållas, att folkskolans
och de allmänna läroverkens uppgifter äro väsentligen olikartade.
Folkskolans uppgift är att intill en viss ålder, hvilken man bestämt
till det 14:de året, bibringa barnen ett visst afslutadt mått af allmän
bildning, och i öfverensstämmelse härmed är äfven hennes undervisning
anordnad. De allmänna läroverkens uppgift åter är att utöfver omfånget
för folkskolans verksamhet meddela medborgerlig bildning äfvensom
grundlägga de vetenskapliga insigter, hvilka vid universitet eller högre
tillämpningsskola vidare utbildas. Men häraf följer med nödvändighet,
att läroverkens lägre klasser måste stå i ett organiskt samband med
de högre, hvadan följaktligen dessa lägre klasser, om de borttoges, icke
utan snart sagdt oersättlig förlust för läroverken skulle kunna ersättas
af folkskolan på annat sätt än derigenom, att undervisningen i folkskolan
stäldes i ett organiskt samband med undervisningen i läroverkens
lägre klasser och mellanklasser, hvilket åter skulle blifva till största
skada för folkskolan, enär hennes hufvudändamål derigenom helt och
hållet förrycktes.

Med afseende på de mål, bottenskolans vänner tro sig kunna
vinna, torde äfven befogade anmärkningar kunna göras. Det är fara
värdt, att den kraftiga utveckling folkskolan skulle få, blefve en utveckling
utåt men icke inåt, och visst är, att den aldrig skulle kunna åstadkommas
utan mycket stora kostnader, i det att de redan nu i och för
sitt undervisningsväsen hårdt betungade kommunerna skulle nödgas öka

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 3. IT

lärarnes antal och ombygga sina skolhus, hvilka i allmänhet blott innehålla
ett enda klassrum, så att de blifva försedda med flere skilda
sådana. Valet för skolbarnen af lefnadsrigtning torde knappast blifva
lättare vid det 12:te året än vid det 9:de. Talet om de sociala åtskilnaderna
vid den offentliga barnundervisningen vederlägges dermed, att
folkskolorna redan nu besökas af barn ur alla samhällsklasser, och att
de allmänna läroverken med sin kostnadsfria undervisning allt ifrån
sin första begynnelse hållit sina portar vidöppna för de mindre bemedlades
söner lika så väl som för de mera burgnes. Men i andra, icke
mindre beaktansvärda hänseenden skulle bottenskolan medföra verkliga
faror. Att lärjungeantalet vid våra universitet och högre tillämpningsskolor
är större än landets behof kräfver, har länge vållat oro, men
ännu större skall detta antal blifva, om ett större antal af den uppväxande
ungdomen genom folkskolornas förvandling till bottenskolor förleddes
till att ingå i de allmänna läroverken. På samma gång äfventyr,
att ett större tillopp af mindre väl förberedda inträdessökande
skall efter hand sänka inträdesfordringarna och dermed skolans hela nivå.

Utskottet kan sålunda ej dela den af motionären i hans motion
framhållna uppfattningen om det önskvärda i att folkskolan och det
allmänna läroverket omdanas till ett gemensamt helt med folkskolan
såsom bottenskola. Men utskottet anser sig det oaktadt böra förorda,
att Andra Kammarens föreliggande hemställan varder af Första Kammaren
i hufvudsak biträdd. Hvad som i denna egentligen yrkas, är
nemligen mindre, att folkskolan må göras till en bottenskola, än att ett
samband ma astadkommas mellan de olika läroanstalterna, hvarigenom
sådana folkskolans barn, som ämna inträda i läroverkens lägsta klass,
kunna på lämplig punkt afbryta sin folkskolekurs, så snart de förvärfvat ett
mot läroverkens inträdesfordringar svarande kunskapsmått. Men en sådan
punkt finnes för närvarande icke, enär ingen af de för folkskolans olika
afdelningar faststälda kurser fullt öfverensstämmer med de för inträdet
i läroverken faststälda kunskapsfordringarna. Att en jemkning af dessa
fordringar lätt kan göras, framgår uppenbart af den jemförelse mellan
folkskolans kurser och läroverkens inträdesfordringar, som här ofvan i
detta betänkande finnes införd. Jemkningarne skulle egentligen blott
behöfva afse katekes, biblisk historia och geografi, och de kunna genomföras
utan någon som helst olägenhet för läroverken, hvilka i alla händelser
fortfarande skulle ega befogenhet att medelst särskild inträdespröfning
förvissa sig, om de inträdessökande barnen egde det föreskrift^
kunskapsmåttet. De barn, för hvilka inträdet i läroverken härigenom
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Iläft. 3

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

skulle underlättas, blefve för öfrigt blott sådana, som genomgått småskolans
båda årskurser och första klassen af de läroanstalter, som i
normalplanen för folkskoleundervisningen benämnas »fasta folkskolor,
litt. A». Dessa läroanstalter utgöra så att säga eliten af våra folkskolor
och höra kunna lemna en god undervisning, enär de meddela undervisning
på skilda klasser med särskild lärare för hvarje klass. De utgöra
ett relativt fåtal. Enligt en i kongl. ecklesiastikdepartementet
uppgjord förteckning, af hvilken utskottet tagit del, uppgick antalet
skolor af denna grupp år 1890 till 147, hvilka mestadels voro belägna
i de större städerna, under det åter hela det samfälda antalet af landets
folkskolor samma år uppgick till 4,513.

Men om utskottet sålunda anser sig böra hufvudsakligen förorda
Andra Kammarens hemställan om en ändring af de allmänna läroverkens
inträdesfordringar, anser det sig dock ej kunna tillstyrka, att dessa
fordringar, enligt samma hemställans ordalydelse, bringas i fullständig
öfverensstämmelse med nyssnämnda folkskolors kurser. Bestämdes det
nemligen, att öfverensstämmelsen skulle vara fullständig, skulle inträdesfordringarna,
hvilket ej torde vara lämpligt, äfven kunna komma att
omfatta ämnena historia, naturkunnighet, teckning, gymnastik och sång,
i hvilka läro- och öfningsämnen undervisning meddelas i den fasta
folkskolans l:a klass, litt. A., men hvari nu gällande läroverkstadga
ej anbefaller någon inträdespröfning. Andra Kammarens tillfälliga utskott
synes ej heller hafva tänkt sig en sådan fullständig öfverenskommelse,
då utskottet yttrar, att någon rubbning i den för allmänna läroverkens
första klass gällande läroplan ej behöfde förorsakas af den
omständighet att i folkskolans första årskurs inginge ämnen, som ej
inginge i de nuvarande fordringarna för inträde i allmänna läroverkets
lägsta klass.

Motionären har i den senare delen af sin motion äfven yrkat,
att ett mera planmessigt samarbete mellan folkskolan och det allmänna
läroverket skulle åstadkommas. Detta yrkande har Andra Kammaren
på grund af sitt tillfälliga utskotts hemställan lemnat utan afseende,
hvadan sålunda Första Kammarens tillfälliga utskott ej häröfver har
att afgifva något yttrande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Första Kammaren ville i så måtto biträda
Andra Kammarens beslut, att Första Kammaren för

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 19

sin del beslutar, att Riksdagen genom skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhåller om sådan ändring af fordringarna
för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass, att
dessa må vid anstäld inträdespröfning kunna fullgöras
af den, hvilken genomgått första årsklassen af fast
folkskola, litt. A.

Stockholm den 13 april 1894.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.