Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15 (Utlåtande 1894:TfuA15 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1894, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utfärdande af bestämmelse rörande undersökning
af sinnessjuke m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 166 har herr
A. Bexell yrkat: att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t utfärda bestämmelser, dels innebärande
åliggande för öfverläkare vid statens anstalter för sinnessjuke, äfvensom
för ansvarig läkare vid enskild anstalt för sinnessjuke, att inom
bestämd kort tid efter persons intagning anställa noggrann och fullständig
undersökning af den intagnes sinnestillstånd och deröfver till
kongl. medicinalstyrelsen inom en viss faststäld tid afgifva berättelse,
dels innebärande åliggande för öfverläkare vid statens anstalter för
sinnessjuke att inom samma tid, som är föreskrifven för läkare vid
enskilda anstalter, till medicinalstyrelsen insända vederbörlig afskrift
af intagningshandlingarna, dels innebärande åligganden för medicinalstyrelsen
att förvara samtliga från anstalter för sinnessjuke insända afskrifter
af intagningshandlingar i sitt arkiv, dels innebärande skyldighet
för provinsial- och distriktsläkare att hvar inom sitt område minst
en gång årligen personligen öfvertyga sig om de sinnessjukes tillstånd,
hvilka omtalas i § 59 mom. 2 och § 65 af nådiga stadgan angående
sinnessjuke den 2 november 1883; samt dels slutligen angifvande af
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 Höft. (N:o 15.) 1

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N'':o 2) Utlåtande N:o 15.

viss tid, inom hvilken sådan undersökning, som omnämnes i § 23 mom. c
i nyssnämnda stadga, skall vara fullbordad.

Denna motion hänvisades till Andra Kammarens fjerde tillfälliga
utskott, som i utlåtande n:o 8 (i samlingen n:o 24), med förklarande
att utskottet ansåge sig icke kunna till bifall förorda allt hvad motionären
föreslagit, hemstälde, att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t ej mindre meddela skärpta föreskrifter i fråga dels
om vården af sinnessjuk under den på den sjukes intagning å vårdanstalt
närmast följande tiden, dels ock rörande tillsyn å sinnessjuke,
som till ett antal ej öfverstigande fem vistas i enskildt hus, än äfven
bestämma, att medicinalstyrelsen skall, med ledning af inkomna rapporter
från hospitalsläkaren och andra kända förhållanden, besluta om
den tid, hvarunder en sådan sinnessjuk, som omförmäles i § 23 mom.
c) uti stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883, må å hospital
qvarhållas.

Sedan Andra Kammaren bifallit detta utlåtande, blef jemlikt § 63
inom. 3 riksdagsordningen detta beslut genom utdrag af protokollet
delgifvet Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga
utskott.

Hänvisande till motionen och Andra Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande, får Första Kammarens andra tillfälliga utskott i de delar af
ärendet, som äro föremål för pröfning, för egen del anföra följande:

I första rummet äro ifrågasatta skärpta föreskrifter i fråga om
vården af sinnessjuk under den på den sjukes intagning å vårdanstalt
närmast följande tiden. Sådana förmenas nemligen vara erforderliga
på det att, om en person, som intagits å vårdanstalt för sinnessjuke,
skulle befinnas ej behöfva hospitalsvård, han så skyndsamt som möjligt
måtte kunna utskrifvas. Nu är emellertid uti stadgan angående sinnessjuke
den 2 november 1883 föreskrifvet i §§ 25 och 28, att ansökan
om sinnessjuks intagande å hospital eller asyl skall åtföljas af, bland
annat, intyg af legitimerad läkare och utlåtande af vederbörande presterskap
och andra trovärdiga personer rörande den sjukes förhållanden, i
§ 15, att öfverläkaren ansvarar för sjukvården och noggrant förande af
de till öfverläkareexpeditionen hörande journaler, beslutar om sjukes
intagande och utskrifning samt förordnar om de sjukes behandling, i
§ 43 mom. 1, att derest någon till vård å hospital eller asyl hänvisad
befinnes icke lida af sjukdom, som till dylik vård berättigar, skall öfverläkaren
ofördröjligen vidtaga erforderliga åtgärder för dennes skiljande

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o ä) Utlåtande N:o 15. 8

från anstalten, i § 53, att läkare vid enskild kur- eller vårdanstalt för
sinnessjuke skall ställa sig till efterrättelse de vid statens anstalter för
sinnessjuke gällande föreskrifter äfvensom, då sjuk intagits, derom göra
anmälan hos medicinalstyrelsen med vidfogande af afskrifter af de handlingar,
på grund af hvilka intagningen skett, samt i § 55, att sådan anstalt
står under inseende och kontroll af medicinalstyrelsen, Som eger
förordna lämplig person att utöfva den närmaste tillsynen öfver anstalten.
Andra Kammarens utskott har äfven erinrat derom, att medicinalstyrelsen
i instruktion den 30 december 1885 ålagt biträdande läkare
vid statens ifrågavarande vårdanstalter att senast inom första veckans
förlopp i den journal, som skall föras öfver de sjuke, noga angifva den
sjukes tillstånd vid intagningen och sedermera tid efter annan deri göra
vederbörliga anteckningar rörande den sjukes behandling och sjukdomens
förlopp m. m. Dessa stadganden synas Första Kammarens utskott
innefatta i möjligaste mån fullständig trygghet mot att någon skulle
obehörigen intagas eller qvarhållas å vårdanstalt.

Såvida hos enskild person samtidigt vårdas flere än fem sinnessjuke,
skall enligt § 65 i stadgan iakttagas hvad om enskilda anstalter
för sinnessjuke är föreskrifvet; men Andra Kammaren anser emellertid
skärpta föreskrifter rörande tillsynen å sinnessjuke, som till ett antal
ej öfverstigande fem vistas i enskildt hus, nödiga. Härom har Andra
Kammarens utskott yttrat:

»Rörande uppsigten öfver de sinnessjuke, som till ett antal ej
öfverstigande fem vårdas hos enskild person, är i § 62 af hospitalsstadgan
föreskrifvet, att provinsial- och distriktsläkare skola hvar inom sitt
område under sina tjensteresor söka göra sig underrättade om de inom
distriktet befintliga sinnessjukes tillstånd och den vård, dem egnas,
samt att, om anledning finnes till antagande, att någon sjuk icke åtnjuter
den vård, hans tillstånd kräfver, läkaren derom skall underrätta
kommunalnämnden och meddela de anvisningar, han anser sig kunna
lemna; hvarjemte vidare stadgas, att, om hos Konungens befallningshafvande
af läkare, församlings presterskap eller annan trovärdig person
anmälas sådana omständigheter, som synas utvisa, att sinnessjuk vanvårdas
eller misshandlas, Konungens befallningshafvande eger förordna,
att vederbörande läkare skall på stället, der den sjuke vistas, anställa
undersökning om förhållandet samt deröfver till Konungens befallningshafvande
afgifva berättelse jemte förslag till de åtgärder, som efter
hans omdöme böra vidtagas.»

Sedan utskottet derefter påvisat de stora kostnader, som skulle
föranledas af motionärens förslag angående skyldighet för provinsial -

4 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

och distriktsläkare att hvar inom sitt område minst en gång årligen
personligen öfvertyga sig om sinnessjukes tillstånd, heter det vidare:

»Utskottet, som dock ingalunda vill förneka nödvändigheten i vissa
fall af eu skärpt kontroll i förevarande hänseende, föreställer sig dock,
att densamma kan genomföras på ett billigare sätt. I detta hänseende
tillåter sig utskottet exempelvis anföra, att syftemålet med motionärens
yrkande skulle kunna ernås på det sätt, att länsman eller helsovårdsnämnd
finge sig ålagdt att en gång om året eller möjligen oftare till
vederbörande Konungens befallningshafvande eller läkare afgifva rapport
öfver hvarje inom länsmansdistriktet eller kommunen befintlig
sinnessjuk eller idiot, och att, derest rapportens innehåll dertill föranleder,
läkaren är pligtig att besöka den sjuke och vidtaga åtgärder
till undanrödjande af anmärkta missförhållanden.»

I § 60 mom. 1 af stadgan den 2 november 1883 föreskrifves
emellertid, att inom hvar kommun, der sinnessjuk vårdas, vare sig å
kommunen tillhörig inrättning eller hos enskild person, åligger det å
landet ordföranden i kommunalnämnden samt i stad vederbörande läkare
att tillse, det den sjuke varder i öfverensstämmelse med grunderna i
§ 4 af stadgan behandlad, samt, om dervid befinnes, att den Bjuke icke
erhåller sådan vård som vederbör, skyndsamt derom göra anmälan hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller polismyndigheten i orten och
emellertid, utan afvaktan å dess beslut, föranstalta om de åtgärder,
som på kommunen ankomma för beredande af nödig vård åt den sjuke.

Att utöfver den tillsyn, som nu af kommunalnämnd och läkare
utöfvas, anordna en ytterligare undersökning genom länsman, synes
icke lämpligt. En sådan undersökning skulle säkerligen för länsmannen
och Kongl. Majrts befallningshafvande medföra mycket besvär och
en vidlyftig skriftvexling utan att på det hela kunna råda bot för de
missförhållanden, som möjligen kunna förefinnas, men i så fall antagligen
bero af den enskildes och kommunens fattigdom eller ock på bristande
utrymme å vårdanstalt.

Slutligen innebär Andra Kammarens beslut, att medicinalstyrelsen
skulle besluta om den tid, hvarunder å hospital må qvarhållas sådan
sinnessjuk, hvilkens sinnesbeskaffenhet, till följd af offentlig myndighets
beslut, skall för rättsmedicinska frågors besvarande närmare undersökas.

I anseende till beskaffenheten af de frågor, som vid en sådan
undersökning skola besvaras, anser dock utskottet icke rimligt, att
någon tid för en sådan undersöknings afsilande må kunna på förhand
bestämmas. Innan läkaren stadgat sin öfvertygelse i ämnet, torde ej

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

heller de rapporter, som från honom kunna förväntas, vara egnade att
klargöra ett förhållande, som för läkaren sjelf ännu ter sig såsom outredd
Vid dröjsmål med undersökningens afslutande lärer ej heller
medicinalstyrelsen underlåta att affordra läkaren yttrande om anledningen
dertill samt, om förhållandena så påfordra, ingripa. Med afseende
härå och då i anseende till svårigheten att å hospital bereda
plats för det stora antal sinnessjuke, för hvilket inträde sökes, läkaren
helt visst önskar att så snart som möjligt se undersökningen afslutad,
anser utskottet en sådan föreskrift, som Andra Kammarens beslut i
denna del afser, ej lämplig eller erforderlig.

Med afseende härå får utskottet hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens beslut.

Stockholm den 8 maj 1894.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Bih. till Riksd. Prof. 1894.

8 Sami. 2 Afd 1 Band 12 Häft.