Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

Utlåtande 1893:TfuA8 Första kammaren

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

3

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1893, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion om förbättring i de nuvarande
pensionsvilkoren i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

På grund af en inom Andra Kammaren af herrar E. Hammarlund,
F. Berg, A. F. Liljeholm m. fl. väckt motion, n:o 113, har i deröfver
afgifvet betänkande sagda kammares första tillfälliga utskott hemstält:
att kammaren, med bifall till motionen, måtte för sin del besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kong]. Maj:t täcktes
låta utreda, huruvida — utan höjning af vare sig statsbidraget eller delegarnes
afgifter — en sådan förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren
i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa må kunna ega rum, att dels de
lägsta pensionerna beräknas efter belopp, motsvarande 700 kronors delaktighet,
dels samtliga pensioner utgå med högre procent af delaktighetsbeloppet
än hvad nu är fallet, samt att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Vid föredragning af detta ärende biföll Andra kammaren hvad utskottet
sålunda hemstält; och har, efter delgifningen af detta beslut, Första
Kammaren för yttrande hänvisat detsamma till sitt andra tillfälliga utskott.

Den beredning, som inom Andra Kammaren kommit ifrågavarande
ärende till del, visar, att det i sig innefattar ett för landets folkskolelärarepersonal
redan mångårigt önskningsmål, om hvars behjertansvärda
beskaffenhet blott en mening torde kunna hysas. Det gäller nemligen
hufvudsakligen frågan, huruvida icke pensionsbeloppen för dessa lärares

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

efterlefvande enkor och barn skulle kunna något förhöjas. Enligt gällande
reglemente för här ifrågavarande pensionskassa utgår pensionen för
ensam enka med 20 proc. af den lön, efter hvilken tj ensten är delaktig i
folkskolelärarnes pensionsinrättning, för enka med ett eller flera pensionsberättigade
barn med 30 proc., för ett ensamt barn med 10 proc. och för
två eller flera barn med 20 proc. af samma lönebelopp. Då delaktighetsbeloppet
från början af år 1892 vore lägst 700 kronor, utgjorde pensionen
hädanefter i regeln 140 kronor för ensam enka och 210 kronor för enka
med barn, under det att för redan afgångna folkskolelärares enkor pensionen
kunde vara lägre än 140 kronor; vid 1890 års slut funnos tjugu
enkor, livilka för egen del erhöllo blott 80 kronor, tolf hvardera 100
kronor och tvåhundratrettiofyra hvardera 120 kronor. Det är förklarligt
att man önskar en förhöjning af samtliga dessa pensionsbelopp.

Redan vid 1885 års riksdag väcktes förslag i detta syfte. Det blef
dock afslaget på den grund att, ^enligt då nyss förut verkstäld utredning,
det icke ansågs möjligt för kassan att åtaga sig högre pensioneringsskyldighet.

Sedan dess har frågan oaflåtligen hållits vid lif af de revisorer, som
i följd af Kongl. Maj:ts uppdrag granskat kassans förvaltning. Utskottet
hänvisar i detta afseende till hvad derom förekommer i Andra Kammarens
ofvan omförmälda tillfälliga utskotts betänkande. Här må blott anföras,
att man på allt starkare grunder ansett sig kunna ifrågasätta, huru vida
icke kassans ställning i sjelfva verket vore betydligt förmånligare än hvad
som efter de ursprungliga beräkningarna antagits. De revisorer, som
granskat kassans förvaltning under treårsperioden 1888—90, ansågo sig
derför böra i sin den 8 augusti 1891 till Kongl. Maj:t afgifna berättelse
hemställa om, jemte annat, en noggrann utredning af kassans ställning i
försäkringstekniskt afseende. I anledning häraf infordrade Kongl. Maj:t
yttrande af kassans direktion. Denna begärde å sin sida utlåtande i
saken af inspektören öfver försäkringsanstalterna, professor A. Lindstedt,
som utan att direkt vilja påstå, att kassans ställning vore så fördelaktig
att förbättringar i de nuvarande pensionsvilkoren kunde ernås, dock medgaf,
att de af revisorerna anförda siffror och skäl syntes hänvisa på en
sådan möjlighet. Kassan skulle, enligt en af honom utförd öfverslagsberäkning,
hafva vid 1890 års slut haft ett kapitalöfverskott af nära en
million kronor; ett resultat, hvilket han dock sjelf betecknade såsom
"högeligen osäkert».

Direktionen fann sig i utlåtande den 24 mars 1892 böra tillstyrka
företagandet af den föreslagna utredningen.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5

Hvad deremot beträffade ett af revisorerna jemväl framstäldt förslag
om förhöjning från och med den 1 januari 1892 i pensionerna för de enkor
med eller utan barn, som erhållit eller framdeles komme att erhålla pension
efter delaktighetsbelopp, understigande 700 kronor, förklarade direktionen
sig icke kunna förorda detsamma, då nemligen en dylik pensionsförhöjning
otvifvelaktigt skulle komma att från pension slagare inom öfriga
af direktionen förvaltade inrättningar framkalla liknande anspråk och den
dessutom icke vore öfverensstämmande med de af Riksdagen vid beviljande
af statsbidraget till kassan meddelade bestämmelser. Skulle i en framtid
det lägsta delaktighetsbeloppet komma att höjas, kunde ock väntas, att
en motsvarande pensionsförhöjning då skulle påyrkas för dem, hvilka
då pensionerats eller skulle pensioneras efter ett lägre delaktighetsbelopp.

Den 10 juni sistlidne år resolverade Kongl. Maj:t, att med den föreslagna
utredningen borde tills vidare anstå; och lemnade han äfven i
öfrigt de gjorda framställningarne i hithörande ämne utan afseende.

Då emellertid det »tillsvidare», som i nämnda beslut användts, torde
antyda, att Kongl. Maj:t icke finner den i frågasatta utredningen öfverflödig,
om den än vid då förevarande tillfälle icke syntes vara af omständigheterna
nödvändiggjord, har utskottet icke funnit sagda beslut böra
betraktas såsom hinderligt för den fullföljd af frågan, som motionärerna
och Andra Kammaren ansett önsklig. En alltjemt befäst öfvertygelse om
möjligheten af ett bättre tillgodoseende af efterlefvande enkors och barns
intresse, måste, der den icke vare sig klarligen vederlägges eller ock
vinner förtjent afseende, hos landets talrika folkskolelärarepersonal åstadkomma
en misstämning, hvars befogenhet knappast torde kunna förnekas;
och utskottet anser derför att den begärda utredningen icke bör dem förvägras.
Men beträffande den ifrågasatta förhöjningen af de pensioner,
som utgå på grund af lägre delaktighetsbelopp än 700 kronor, finner
utskottet på ofvan anförda, af direktionen för ifrågavarande pensionsinrättning
åberopade skäl, sagda åtgärd mindre tillrådlig.

Utskottet hemställer, derför att Första Kammaren må för sin del i
ärendet besluta,

att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru vida, utan höjning
af värn sig statsbidraget eller delegarnes afgiftér, en
sådan förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren i
folkskolelärarnes enke- och pupillkassa må kunna ega
rum, att samtliga pensioner utgå med högre procent af

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

delaktighetsbeloppet än hvad nu är fallet, samt att
Kongl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 8 april 1893.

Å utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

N:o 9.

Ant. till Riksd. kansli den 8 april 1893, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i anledning
af väckt förslag om begäran om utredning rörande
åstadkommande af en svensk arbetsstatistik.

Med tillstyrkande af inom Andra Kammaren af herr Ernst Beckman
väckt motion, n:o 3, har nämnda kammares tredje tillfälliga utskott i ett
derefter af kammaren bifallet utlåtande hemstält, det Riksdagen genom
skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla om utledning rörande lämpligaste
sättet för samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg
af en svensk arbetsstatistik samt om framläggande för Riksdagen af de
förslag, som med anledning häraf må synas vara påkallade.

Då Första Kammaren vid delfående af medkammarens beslut, begärt
sitt andra tillfälliga utskotts utlåtande i ärendet, anser sig utskottet främst
böra hänvisa till de omfattande meddelanden, hvilka beträffande innebörden
och'' åstadkommandet af en arbetsstatistik gifvits så väl i motionen
som i förberörda utskotts betänkande. Om man erkänner vigten af att
arbetsklassens vilkor förbättras och ej kan neka att äfven samhällslagstiftningen
måste i möjlig mån för främjande af detta mål anlitas, så följer
deraf ock att samhället måste förskaffa sig den närmaste kännedom om