Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1892:TfuA6 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Anfe. till Riksd. kansli den 26 mars 1892, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o <?, i
anledning af väckt motion om lagstiftning till förebyggande
af missbruk vid beredning af och handel med ost,
hvari ingår annat fettämne än sådant, som framstäf
ur mjölk.

I öfverensstämmelse med en af herr Nils Persson i Vadensjö
inom Andra Kammaren väckt, och af samma kammares andra tillfälliga
utskott förordad motion, n:o 125, har Andra Kammaren för sin del
beslutit,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande
af nådig förordning, hvari de bestämmelser, som meddelats till
förebyggande af margarins missbruk vid beredning af och handel med
smör, i tillämpliga delar utsträckas att jemväl gälla vid beredning af
och handel med ost, hvari ingår annat än af mjölk framstäldt fettämne.

Jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen har Andra Kammarens
beslut blifvit genom utdrag af protokollet delgifvet Första Kammaren,
som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Andra Kammarens utskott hade i anledning af motionen yttrat
följande, dervid först redogörande för margarins användande vid ostberedning: »Dervid

lär tillgå så, att från den nysilade mjölken frånskilja
först grädden, hvaraf'' bercdes smör. Sedan ersättes smörfettet med
oleomargarin, som inmänges i mjölken. Af den så uppkomna blandningen
af skummjölk och oleomargarin beredes ost. I fall endast goda
och för helsan oskadliga ämnen ingå i blandningen, kan den deraf
Bill. till Riksd. Prof, 1892. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Höft. (N:is 6—8). 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande K:o 6.

beredda osten vara ganska god; och är då derom intet annat att anmärka
än det, att varan må utgifvas för hvad den är. Sker blott detta,
så förefinnes, enligt utskottets mening, intet skäl att lägga hinder i
vägen för sådan varas tillverkning, försäljning eller användning.

Men något annorlunda ställer sig saken, om ifrågavarande slags
ost, som för korthetens skull kan kallas margarinost, utbjudes till salu
under namn af sötmjölksost, således »mängdt för omängdt». Den det
gör torde kunna drabbas af straff enligt 13 § 22 kap. strafflagen med
så mycket mera skäl, som den gör skada åt två håll, både för konsumenten,
som af namnet kan vilseledas att köpa en vara, som han måhända
icke vill hafva ens för dess rätta pris, och för producenten af
verklig sötmjölksost, som derigenom kommer i samma ställning och
kan i hög grad misskrediteras.

Ännu värre är det, om i mjölken, som ämnas till ostberedning,
inmänges »orent oleomargarin eller andra fettämnen af för helsan skadlig
beskaffenhet». Af sådan blandning beredd ost bör, om den skall
nämnas vid sitt rätta namn, kallas förfalskad, och den, som utbjuder
sådan vara, gör sig skyldig till straff enligt 3 § 22 kap. strafflagen.

År det anförda rigtigt, kan följden deraf synas vara den, att
någon särskild lagstiftning angående beredning af och handel med
margarinost icke skulle anses erforderlig. Ty om den är god, bör så
väl dess tillverkning som handel dermed vara fri. Men är den förfalskad,
hemfaller den under strafflagens bestämmelser angående veterligen
förfalskade lifsmedel.

Detta torde visserligen i teorien kunna anses rigtigt, men i praktiken
ställer sig saken mycket annorlunda. Ty der kommer det väsentligen
an på, om den stora allmänheten förmår icke blott igenkänna
varan, för hvad den är, men äfven lagligen bevisa, hurudan den är.
Men detta torde vara lika svårt, om ej svårare, beträffande ost som
angående smör. Härvid bör man komma ihåg, att, så snart margarin
kom i marknaden, har det ansetts behöfligt i så väl producenters som
konsumenters välförstådda intresse att genom lag skydda beredningen
af och handel med*smör mot förfalskning med margarin. Derför hafva
vi fått en margarinlag, nemligen kongl. förordningen den 11 oktober
1889. Om man nu betänker, att ost lika väl som smör är en ladugårdsprodukt,
att ost lika väl som smör beredes af mjölk, att båda kunna
lika lätt förfalskas, att förfalskningen är hos båda lika svår att upptäcka,
torde uppenbart vara, att samma skäl, på grund af hvilka den
nämnda kong], förordningen den 11 oktober 1889 kom till stånd, kunna
åberopas för en dylik lags behöflighet angående ost.»

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o (i.

Första Kammarens tillfälliga utskott anser sig dock böra uttala
en annan åsigt. Med afseende å den längre tid ost måste förvaras,
inuan den släppes ut i marknaden, lärer man icke skäligen kunna befara,
att vid dess tillverkning användas skämda ämnen, i hvilken händelse
varan redan före den tid, då den borde vara mogen, skulle befinnas
förstörd. Utskottet vågar derför antaga, att för helsan menliga
ämnen icke komma att användas vid tillverkning af ifrågavarande slags
ost. Ej heller har utskottet förnummit, att några olägenheter försports
i anledning af de fabriker, som nu tillverka sådan ost. Tvärt om synes
den ifrågavarande tillverkningen hafva varit till fördel ej blott för landtmannen,
som vunnit afsättning för sin skummjölk, utan äfven för köparne,
hvilka erhållit ett närande födoämne till billigt pris. Det synes derför
ej vara skäl att nu införa en kontroll, hvilken i anseende till dess
omständlighet och dyrhet antagligen skulle föranleda tillverkningens
upphörande. Ost köpes dessutom efter prof under visst namn, men ej
under benämningen sötmjölksost. Då slutligen utskottet ej vågar antaga
möjligheten af att urskilja, huru vida färdig ost är tillverkad af
sötmjöik eller andra fettämnen, lärer det befinnas omöjligt att underkasta
den ost, som införes, någon kontroll, i hvilken händelse den
svenska varan komme i en sämre ställning än den utländska.

Utskottet får derför hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens i ämnet fattade beslut.

Stockholm den 21 mars 1892.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Reservation

af herr Dickson, A., som ansett utskottet böra hemställa,

att Första Kammaren ville i så måtto biträda
Andra Kammarens beslut, att Första Kammaren be -

Första Kammarens TiUfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

sluter, att Riksdagen må i skrifvelse till Kong}. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t behagade, efter vidtagande
af erforderlig utredning, taga under öfvervägande,
huru vida tillverkning af och handel med ost, hvari
ingår annat fettämne än sådant, som blifvit framstäldt
af mjölk, må kunna underkastas kontroll till förekommande
af missbruk.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1892, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i
anledning äf väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till definitiv
förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende.

Herr J. H. G. Fredholm i Stockholm har uti en i Andra Kammaren
väckt motion, n:o 45, hemstält »att Riksdagen behagade i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes till nästa års