Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2 (Utlåtande 1892:TfuA2 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1892, kl. 4 e. va.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning
af väckt motion om tillägg till 22 § jiskeristadgan.

Likasom jagtstadgan i §§ 15 och 22 vid bötesansvar och varans
förlust förbjuder att å den tid, då jagt efter något vildbråd förbjuden
är, sådant till salu utbjuda, köpa, emottaga eller från ort till annan
forsla, så framt ej lagligen visas kan, att detsamma blifvit fångadt
under tillåten tid eller på annat lofligt sätt förvärfvadt, stadgar § 38
i fiskeristadgan efter dess lydelse i kongl. kungörelsen den 10 december
1880 böter och varans förlust för den, som under förbjuden tid
till salu håller eller utbjuder, köper, emottager, eller från ort till annan
forslar hummer eller ostron, så framt ej lagligen visas kan, att desamma
blifvit fångade under tillåten tid eller på annat lofligt sätt förvärfvade.

Liknande föreskrifter saknas i afseende å kräftor, lax och andra
fiskeslag, för hvilka fiskeristadgan ej utsätter någon viss fridlysningstid,
utan i § 22 stadgar, huruledes för hvarje ort erforderliga bestämmelser
skola meddelas.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

I nedannämnda delar är lagrummet af denna lydelse:

»Dessutom skall, der någon rättsegande det begär eller Konungens
befallningshafvande så nödigt aktar, för hvarje ort bestämmas:

a) under hvilka delar af året, med hänsigt till det ena eller andra
fiskslagets''lektid, fisket efter samma Åskslag bör inställas;

b) det sätt, hvarpå fiske under tillåten tid bör ske, så ock med
hvad redskap och huru denna, med iakttagande af hvad här ofvan i
allmänhet stadgats, bör vara beskaffad till storlek, maskor eller sammansättning
i öfrigt;

c) hvad eljest till fiskets bevarande och upphjelpande kan tjena

såsom bortskaffande af uppgrumlingar i vattendragen och andra hinder
för fiskens gång----— — —----— — — — —

De bestämmelser, nu sagde äro, skola på det sätt tillvägabringas,
att Konungens befallningshafvande, hvar i sitt län, å lämpliga tider
och ställen hålla sammanträden, hvartill kallas delegarne i fiskevattnet,
jemte kronoombud, om kronan eger del deri, kronans arrendatorer och
de fiskelag, som derstädes idka fiske; att de sålunda kallade, som komma
tillstädes, yttra sig i ämnet, och att det, hvarom de flesta sig förena,
anses för de fiskandes öfverenskommelse.

Sådan öfverenskommelse, hvilken jemväl bör bestämma påföljd
för öfverträdelse deraf till högst 50 riksdalers böter, jemte förlust af
redskap och fångst, skall derefter pröfvas af Konungens befallningshafvande
och, der den ändamålsenlig är, stadfästas. Finner Konungens
befallningshafvande öfverenskommelsen ej ändamålsenlig, eller kan den
ej träffas, meddele Konungens befallningshafvande då förordnande i ämnet
genom utslag, hvaröfver klagan må föras — — —.»

Enligt hvad utskottet inhemtat hafva Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs, Vermlands, Örebro, Kopparbergs,
Gefleborgs och Vesternorrlands län genom särskilda beslut, jemte det
laxfiske i vissa vatten under utsatt tid förbjudits, stadgat förbud att
under samma tid sälja, köpa eller forsla lax, som ej visas vara fångad
under tillåten tid. Ibland har förbudet uttryckligen omfattat jemväl
rökt eller saltad lax. Likaså hafva Kongl. Maj ds befallningshafvande i
Upsala, Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Vermlands, Kopparbergs och
Gefleborgs län utfärdat stadgar, hvilka,''med fridlysning af kräftor under
viss tid, vanligen från l:a november till den l:a augusti, förbjuda handel
med kräftor under förbjuden tid. För öfverträdelse af de nämnda
förbuden hafva vederbörande stadgat böter, hvilkas högsta belopp vanligen
få uppgå till 50 kronor, men i några kungörelser bestämts till

6 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

högst 75 kronor, motsvarande det i § 22 fiskeristadgan bestämda högsta
bötesbelopp 50 riksdaler banko. Der föreskrift meddelats om böternas
fördelning, hafva enligt fiskeristadgan två tredjedelar tillagts åklagaren.
Någon gång meddelas äfven föreskrift om varans förlust. Fall finnas,
då de nu omnämnda besluten varit understälda Kongl. Maj:ts pröfning
utan att ändring meddelats, men utskottet har icke varit i tillfälle att
bedöma, huru vida just behörigheten för Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att meddela förbud mot handel med lax och kräftor under
förbjuden tid vant af de klagande ifrågasatt och således föremål för
pröfning.

I det utaf utsedda komiterade den 3 mars 1883 afgifna underdåniga
förslag till ny fiskeristadga ifrågasättes väl ett förändradt sätt för
träffande af öfverenskommelse de fiskeberättigade emellan angående
fiskets vård och lämpliga bedrifvande, men i fråga om handel med fisk
under förbjuden tid är förslaget ej afvikande från hvad nu gäller.

Med erinran om den betydelse, laxfisket eger, samt om nödvändigheten
att laxen under lektiden skyddas genom lämpliga bestämmelser,
som dock aldrig blifva fullt verksamma utan stadgande om
tillräcklig pligt för handel med lax och dermed i oundgängligt sammanhang
stående rättighet att taga sådan i beslag under för fångst förbjuden
tid, har herr J. Kerfstedt uti en inom Första Kammaren väckt
motion, n:o 11, som blifvit till utskottet öfverlemnad, vidare förmält,
att ehuru Kongl. Maj:ts befallningshafvande i flera län tagit för gifvet,
att de finge utfärda bestämmelser om vite för försäljning af lax under
förbjuden tid och om varans förlust i dylikt fall, samt motionären äfven
ansåge, att utfärdandet af sådana bestämmelser just vore, hvad fiskeristadgan
afsåge att lägga i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes händer,
motionären dock förnummit, att så till vida olika tankar rådde härom,
som en del domhafvande tvekade att tillämpa dylika stadganden på
den grund, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle varit till deras
utfärdande obehörige. I anledning häraf har motionären föreslagit, att
Riksdagen för sin del måtte besluta, att på vederbörande ställe i § 22
i fiskeristadgan af den 29 juni 1852 göres det tillägg, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande berättigas stadga vite för den, som under för fångst
af lax eller laxartad fisk förbjuden tid dylik fisk till salu utbjuder,
köper, emottager eller från ort'' till annan forslar, så framt ej lagligen
visas kan, att densamma blifvit fångad under tillåten tid eller på annat
lofligt sätt förvärfvad.

Den tvekan, som, enligt hvad motionären erfarit, några domare
hysa i afseende å tillämpligheten af ett förbud mot handel med lax

Första Kammarens Tillf ätliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

under förbjuden tid, skulle kunna afse antingen frågan, huru vida ett
sådant förbud må anses innefattas under de bestämmelser, hvilka enligt
§ 22 mom. c. fiskeristadgan, eljest kunna tjena till »fiskets bevarande
och upphjelpande», eller ock om förbudets tillämplighet i afseende å
andra än dem, hvilka egt att i öfverenskommelsen taga del. I ett mål,
för hvilket redogöres i Nytt Juridiskt Arkiv för år 1882, afd. I sid. 201,
hafva domstolarna förklarat, att en man, som under förbjuden tid fångat
lax i ett vatten, deri han ej egde del, väl kunde fällas till ansvar
enligt 24 kap. 14 § strafflagen för olofligt fiske, men ej till ansvar
för fiske under förbjuden tid, enär stadgandet derom ej var tillämpligt
å andra än dem, hvilka egt att i öfverenskommelsen taga del. Det
anförda rättsfallet utvisar emellertid icke, huru vida ett förbud af nu
ifrågasatt art kan innefattas i de öfverenskommelser eller beslut, hvarom
§ 22 i fiskeristadgan handlar, och torde kanhända ej heller i öfrigt
vara afgörande i fråga om giltigheten af förbudet, för hvilket 10 § i
landshöfdingeinstruktionen tilläfventyrs kan åberopas. Ensamt den omständighet,
att en eller annan underdomare må hysa en uppfattning,
som afviker från den, hvilken flertalet af länsstyrelserna visat sig ega,
bör väl icke med nödvändighet medföra en ändring af lagen utan snarare
föranleda åklagare att draga något fall under hofrätts och, om så
skulle erfordras, under Kongl. Maj:ts pröfning, dervid kunde vinnas
visshet så väl om Kongl. Maj:ts befallningshafvandes behörighet eller
obehörighet att i ämnet förordna som om de närmare brister, hvilka
vidlåda det nu gällande lagbudet.

Men äfven om, hvilket ju möjligen kan vara fallet, den nu gällande
lagtexten icke medgifver Kongl. Maj:ts befallningshafvande att
emot handel med lax under förbjuden tid meddela förbud, om hvars
nytta och behof utskottet emellertid är ense med motionären, föreställer
sig utskottet, att det rätta sättet för lagens förbättrande icke vore
att ändra § 22 i fiskeristadgan. Då laxens lektid är något olika inom
olika vattendrag till och med inom samma län, torde det alltid med
nutidens samfärdsmedel blifva svårt förhindra den fångade fiskens öfverförande
till ett område, der fisket för tillfället är lofgifven Särskildt
bör härvid framhållas att vid Stockholm, som torde vara landets förnämsta
konsumtionsort för fisk, icke finnes något egentligt fiske, och
att derför något förbud enligt § 22 fiskeristadgan ej kan der ifrågakomma.
Ehvad i landsorten förordnas, kan således lax fritt säljas, utbjudas
och köpas i Stockholm, som både till lands och vatten har lätt
förbindelse med de flesta landsdelarne. Skulle någon lagförändring ske,
vore det helt visst orätt att. inskränka densamma till lax och laxartade

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

fiskar, utan borde den åtminstone omfatta jemväl kräftor. Utskottet antager
att förändringen borde ske på så vis, att i fiskeristadgan inrymdes
dels ett allmänt förbud mot fångande af lax och kräftor under viss
tid, olika för hvardera slaget, med rätt för Kongl. Maj:t att efter ortförhållandena
inskränka eller utsträcka fridlysningstiden, dels ock ansvarsbestämmelse
för handel med lax och kräftor under förbjuden tid.

En sådan förändring måste dock föregås af en omsorgsfull utredning
af åtskilliga på frågan inverkande förhållanden, hvilken utredning
utskottet icke är i tillfälle att förebringa. I allt fall kan dock motionen,
hvilken endast afser en ändring af § 22 fiskeristadgan i afseende å lax
och laxartad fisk, icke föranleda till ett sådant förslag, som utskottet
föreställer sig kunna innefatta en tillfredsställande lösning af frågan.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke må föranleda någon
åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1892.

På utskottets vägnar:

ROBERT DIOKSON.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1892.