Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1

Utlåtande 1892:TfuA1 Första kammaren

Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1892, kl. 4 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i
anledning af väckt motion om stadgande af svårare påföljd
för oloflig försäljning af vin och maltdrycker i
vissa fall.

♦

§ 38 mom. 1 i förordningen angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 31
december 1891 stadgar för den, som genom minuthandel eller utskänkning
föryttrar bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill? förvärfvat
rättighet, böter, första gången från och med 30 till och med
60 kronor, andra gången från 60 till och med 120 kronor och tredje
gången från 120 till och med 240 kronor, men vid fjerde resan fängelse
från och med två månader till och med ett år; hvarjemte samma
§ innehåller detta moment:

»2. Dessutom vare det i försäljningsruinmet befintliga bränvin
till och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga
äro, underkastade beslag och förbrutne.»

I § 51 stadgas vidare att värde af bränvin, som anses förbrutet,
skall delas på samma sätt som böterna. Åklagaren får således två
tredjedelar deraf eller, om särskild angifvare finnes, en tredjedel.

§ 12 mom. 1 i förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker,
kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker den
24 oktober 1885 börjar så:

»Den, som, utan att hafva i stadgad ordning dertill erhållit rättighet,
i stad eller på landet utskänker vin eller maltdrycker eller på
landet idkar försäljning af vin för afhemtning till mindre belopp än
tio liter, böte första gången från och med fem till och med femtio
kronor och andra gången från femtio till och med etthundra kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. (Näs 1—2).

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Sker det tredje gången eller oftare, vare bot från etthundra till och
med tvåhundra kronor. Har förbrytelse, hvarom nu är sagd!, skett å
sön- eller helgdag, ökas straffet med böter från och med fem till och
med tjugufem kronor.»

Dessutom stadgas, dels i § 12 mom. 3, att om någon fortsätter
sin rörelse, sedan tillstånd dertill enligt § 2 mom. 2 eller § 11 återkallats
eller förbud deremot jemlikt § 14 mom. 1 eller 2 honom delgifvits
eller han af domstol blifvit dömd förlustig sin näringsrätt, skall
han bota dubbelt emot hvad i mom. 1 för hvarje fall stadgats, dels
ock i § 21 mom. 1, att förbrytare kan fällas till böter särskildt för
hvarje gång stämning utfärdats och delgifvits. För tredje resan kan
straffet således sättas till 200 kronors böter, motsvarande, vid bristande
tillgång till böternas gäldande, 23 dagars fängelse, men i sådana fall,
som afses i de sist anförda lagrummen, kunna böterna uppgå till vida
högre belopp, så att förvandlingsstraffet kan utgöra 60 dagars fängelse.
Förlust af den vara, som varit föremål för försäljning, stadgas
deremot icke.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 15, har herr
A. H. Öländer anfört, att ehuru sådant bötesstraff, som förordningen
den 24 oktober 1885 stadgade väl vore tillfyllestgörande och motsvarade''
förbrytelsens storlek, då någon blott en eller annan gång, lockad
af ett tillfälligt begär efter eller behof af vinst, gjorde sig skyldig till
oloflig försäljning af vin eller maltdrycker, lagöfverträdaren likväl, i
den mån han insåge, hvilken vinst eu fortsatt utöfning af den lagstridiga
försäljningen kunde bereda honom, och med vinsten jemförde
det ringa bötesbeloppet eller det korta fängelsestraff, han, vid bristande
tillgång till böternas gäldande, hade att undergå, säkerligen icke skulle
af ett sådant straff afhållas från att fortgå med en så vinstgifvande
affär. Mångfaldiga exempel funnes på att lönkrögare oaktadt upprepade
böter nästan såsom ett yrke bedrefve sin för det allmänna skadliga
näring. I allmänhet kunde ett åtal ej afdömas omedelbart, utan kräfdes
på de orter, der endast två ting om året hölles, till och med flera år,
innan förseelsen blefve bestraffad. Att hvart tredje eller fjerde år
undergå någon kortare tids, högst två månaders enkelt fängelse ansåge
den praktiske lönkrögaren vara ett ringa offer för den vanligen ganska
stora vinst, försäljningen medförde, helst rörelsen ingalunda läge nere
under åtals- eller strafftiden, under hvilken senare rörelsen förestodes
af någon af husfolket. Om det således vore uppenbart, att det för förseelsen
stadgade ansvar icke motsvarade sitt ändamål, kunde dock ett
strängare straff eller en svårare straffart ej gerna vara lämplig eller

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

med rättsmedvetandet öfverensstämmande. En bestämmelse, att åklagaren
egde att taga i beslag det parti vin- eller maltdrycker, hvarifrån
försäljningen egt rum, skulle dock bättre än någon annan förhindra
förseelsens upprepande och utgöra ett kraftigt botemedel mot olagligheter
af ifrågavarande beskaffenhet. Motionären föreslår derför, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes låta i förordningen den 24 oktober 1885 införa bestämmelse
om, att vid oloflig utskänkning af vin och maltdrycker eller oloflig försäljning
å landet af vin för afhemtning till mindre myckenhet än tio
liter det i försäljningslokalen befintliga parti af den dryck, som utgjort
föremål för försäljningen, tillika med kärl, som för dess afhemtning äro
tjenliga, skall vara underkastadt beslag och dömas förbrutet.

Utskottet, till hvilket motionen blifvit hänvisad, instämmer i hvad
motionären anfört och får på grund deraf hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta i förordningen den
24 oktober 1885 införa bestämmelse om, att vid oloflig
utskänkning af vin och maltdrycker eller oloflig försäljning
å landet af vin för afhemtning till mindre
myckenhet än tio liter det i försäljningslokalen befintliga
parti af den dryck, som utgjort föremål för
försäljningen, tillika med kärl, som för dess afhemtning
äro tjenliga, skall vara underkastadt beslag och
dömas förbrutet.

Stockholm den 4 mars 1892.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Reservation

af herr Dickson, R., som ansett, att motionen bort af utskottet
afstyrkas.