Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1890:TfuA6 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 april 1890, kl. 11 f. in.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion angående inskränkning i den
rätt till försäljning af maltdrycker, som tillkommer tillverkare
af sådana drycker.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 13, som blifvit
till utskottet remitterad, har herr Olander föreslagit: att Riksdagen
ville uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i nu
gällande lagstiftning angående vin- och maltdrycker m. in., att, der
tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker till salu medelst kringföring,
och oordningar deraf föranledas, Konungens befallningshafvande
må ega att, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom i stad magistraten
och å landet kommunalnämnden blifvit hörda, för viss tid eller
för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning inom en eller
flera kommuner eller ock föreskrifva sådana inskränkningar i berörda
försäljningsrätt, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Redan vid 1888 års riksdag väckte herr Olander en motion i
enahanda syfte, hvilket han dock då ansåg kunna vinnas genom ett
tillägg till 15 § i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning
Bih. till Biksd. Prof. 1890. 8 Sami 2 Afd. 1 Band. 6 Höft. 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 af innehåll, att hvad
som i nämnde paragraf funnes stadgadt om rättighet för magistrat och
kommunalnämnd att under vissa förhållanden förbjuda handlande att
hålla maltdrycker till salu äfven skulle gälla om tillverkare af maltdrycker,
då han till försäljning kringförde eller läte kringföra sådana
drycker.

Första Kammarens första tillfälliga utskott, som hade sistnämnda
motion till behandling, anförde i deröfver afgifvet utlåtande: att, då
handlandenas rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit genom tid
efter annan utkomna lagbestämmelser så inskränkt, att hvarje missbruk
från deras sida, ledande till oordningar och allmänna lugnet störande
uppträden, måste anses vara i väsentlig mån förebygdt, det skulle vara
oegentligt, om lagstiftningen icke vidtoge några åtgärder till förekommande
äfven af de missbruk, som i berörda afseende kunde föranledas
genom den utaf tillverkare af dylika drycker bedrifna försäljning. Härigenom
skulle lätt det välgörande inflytande kunna äfventyras, som med
de redan tillkomna lagbestämmelserna åsyftades, och de försäljningsmissbruk,
som på ett håll afvärjts, på ett annat håll återkomma i så
mycket större skala, som konkurrensen med andra försäljare förminskats.
Utskottet ansåg nemligen, i likhet med motionären och, såsom utskottet
hade anledning antaga, äfven i likhet med de flesta jurister, att ölbryggerierna
icke vore i fråga om föryttrandet af sina tillverkningar bundna
af de i 1885 års förordning för handlande och andra föreskrifna inskränkningar
i rättigheten till försäljning för afhemtning af ifrågavarande
drycker. Härtill gåfve hvarken nämnda förordning eller kongl.
förordningen angående utvidgad näringsfrihet af den 18 juni 1864 någon
anledning. Vid sådant förhållande kunde utskottet ej annat än instämma
med motionären deri, att något lagstadgande vore erforderligt på det
att ej tillverkaren måtte såsom hittills intaga en framför alla andra försäljare
af maltdrycker gynnad ställning. Å andra sidan åter kunde utskottet
ej förbise, att maltdrycker, måttligt njutna, vore icke blott oskadliga,
utan äfven stärkande och närande, samt att så väl tillverkning
som försäljning af desamma sålunda vore en både loflig och i många
afseenden äfven nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast i
högsta nödfall och undantagsvis borde hämmande ingripa. Utskottet
hade derför, lika med motionären, icke ansett någon allmänt gällande
föreskrift om viss bestämd inskränkning häri böra omedelbart i lag
meddelas, så mycket mindre som olika förhållanden i skilda delar af
landet kunde göra en dylik inskränkning på det ena stället lika öfverflödig,
som på ett annat af behofvet påkallad. Utskottet funne vidare

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 3

den ifrågasatta inskränkningen icke i något fall böra utsträckas till den
försäljning till afhemtning, som af tillverkaren idkades på lians kontor
eller på sjelfva tillverkningsstället, vare sig omedelbarligen eller medelst
dit ingående reqvisitioner och deraf föranledda försändningar af det
reqvirerade till reqvirenterna, utan endast böra afse den försäljning,
som under maltdryckernas kringförande i stad eller på landet för bryggeriernas
räkning bedrefves med samma drycker. Något annat slag af
försäljning torde väl ej kunna till skada för det allmänna missbrukas.

Beträffande åter sjelfva arten af inskränkningen och sättet för
densammas meddelande, kunde utskottet för sin del ej fullt gilla motionärens
förslag. Att inom en kommun, der försäljning af nu ifrågavarande
beskaffenhet föranledt oordningar, helt och hållet för alltid eller
för viss tid förbjuda densamma, kunde väl kanske i allmänhet vara
lämpligt och erforderligt, men det läte dock tänka sig, att förhållandena
kunna vara sådana, att en ringare inskränkning i försäljningsrätten, såsom
dess förbjudande på någon viss allmän väg eller större samlingsplats,
vid någon viss lastageplats, fabrik eller annan inrättning, eller å
viss eller vissa tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig; och
hvad anginge sättet för förbudets meddelande, förefölle det utskottet
icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen öfverlåta
en rätt, som, om man också finge antaga, att något missbruk dermed
till det ena eller andra bryggeriets förmån eller skada icke gerna
vore att från en dylik myndighet befara, möjligheten härtill dock stode
öppen, och derigenom kunde gifva bryggeriegaren anledning betvifla
rättvisan af de mot honom vidtagna åtgärderna. Utskottet hade derför
tänkt sig, dels att magten att genom förbud inskränka tillverkarens
ifrågavarande försäljningsrätt bäst och med största trygghet borde kunna
öfverlemnas åt högsta polismyndigheten inom orten, som å ena sidan
väl borde hafva samma intresse för lugnets bevarande och ordningens
upprätthållande som kommunalstyrelsen och å andra sidan vore underkastad
embetsmannaansvar för sina beslut, dels att denna magt icke
borde inskränkas blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt,
hvarom nu vore fråga, utan äfven att i den rigtning, här ofvan
blifvit antydt, föreskrifva sådana inskränkningar i densamma, som kunna
vara för ändamålet erforderliga. Klart vore äfven, att dylika förbud
eller inskränkningar icke borde meddelas, utan att den, hvars rätt är i
fråga, äfvensom vederbörande ortmyndighet blifvit hörda.

På dessa skäl hemstälde utskottet, att Första Kammaren ville
för sin del besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t af alldeles enahanda
innehåll, som herr Öländer i sin nu föreliggande motion föreslagit.

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

Detta utlåtande blef af Första Kammaren utan votering bifallet,
hvaremot medkammaren emot dess andra tillfälliga utskotts tillstyrkande
ej biträdde Första Kammarens beslut.

Herr Öländer har i nu föreliggande motion anfört, bland annat,
följande:

De skäl, som sålunda redan blifvit anförda till grund för ofvanberörda
förslag, qvarstå ännu och hafva blifvit än ytterligare stärkta
genom det sätt, hvarpå bryggeriegarne, åtminstone inom den ort jag
representerar, fortsatt och till och med, gynnade af motionens utgång,
utvidgat den deri anmärkta utsäljningen af sin tillverkning. Då så .
många skrankor uppförts för hindrande af förderfliga missbruk af maltdrycksförsäljningen,
utöfvad af andra personer, synas väl icke heller
missbruk af dessa dryckers tillverkare böra lemnas alldeles opåaktade;
och det torde väl ej kunna förnekas, att en försäljning, utöfvad från på
alla vägar och stigar kringfarande ölvagnar, dervid det inköpta tillätes
att på stället invid ölvagnen förtäras, är ett missbruk fullt ut lika stort
som det, hvartill en handlande gör sig skyldig, som låter det hos honom
inköpta ölet förtäras på stället.

Som jag härjemte har anledning antaga, att berörda missbruk
under tiden från 1888 års riksdag mer och mer utbredt sig äfven inom
andra orter och att en stor del af dem, som vid nämnde riksdag röstade
emot förslaget, numera erfarit sanningen af de uppgifter jag då lemnade
och kommit till insigt om behofvet af ett lagstadgande i berörda
afseende, har jag ansett mig nu böra å nyo framlägga nämnda förslag
med de ändringar och inskränkningar, hvarmed detsamma förut blifvit
af Första Kammaren antaget.

Utskottet, som anser de af Första Kammarens första tillfälliga
utskott vid 1888 års riksdag anförda skäl till stöd för den då föreslagna
och af Första Kammaren antagna skrifvelsen fortfarande ega giltighet,
får med anledning häraf hemställa,

Första Kammarens Tillfälliga Utsleotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

att Kammaren behagade för sin del besluta att
uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan
ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och
maltdrycker m. in., att, der tillverkare af maltdrycker
håller sådana drycker till salu medelst kringföring,
och oordningar deraf föranledas, Konungens befallningshafvande
må ega att, sedan den, hvars rätt är
i fråga, äfvensom i stad magistraten och å landet
kommunalnämnden blifvit hörda, för viss tid eller för
alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning
inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva
sådana inskränkningar i berörda försäljningsrätt,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Stockholm den 21 april 1890.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Bill. till RiTcsd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Käft.