Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2 (Utlåtande 1890:TfuA2 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

N o 2.

Ånk. till Riksd. kansli den 13 mars 1890 kl. 12 rnidd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning, huru vida och under
Indika vilkor statsmagten må kunna ikläda sig ansvar
för förluster, som af embetsm an genom felaktig ämbetsförvaltning
vållas.

Med anledning åt en inom Andra Kammaren af herr Jöns Andersson
i Örstorp väckt motion n:o 51 har Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott
i sitt utlåtande n:o 1 hemstält,

»att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes,
efter föregående utredning, taga i öfvervägande, huru vida och under hvilka
vilkor statsmagten må kunna, till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd,
ikläda sig ansvar för skada och förluster, som af statens embetsman
genom felaktig embetsförvaltning kunna blifva enskilda samhällsmedlemmar
tillskyndade, samt derefter till Riksdagen göra den framställning i ämnet,
som af omständigheterna må finnas påkallad.»

Bland de skäl, som härför anförts, har utskottet erinrat om:
att vid 1881 års riksdag inom Andra Kammaren af dåvarande presidenten
K. J. Berg väckts eu motion, deruti denne, med framhållande af
att, med undantag af assurerade postförsändelser och å jernväg till befordran
inlemnadt gods, för hvilka försändelser staten iklädt sig ansvarighet
äfven för det fall, att de genom vederbörande tjensteman förskingras eller
förstöras, det icke ålåge statsmagten någon rättslig förbindelse att godtgöra
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band 2 Höft.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utledande N:o 2.

skada eller förlust, som af dess tjenare genom felaktig embetsförvaltning
kunde enskild samhällsmedlem tillskyndas, samt i öfrigt med åberopande af
hufvudsakligen samma skäl, hvarpå jemväl nu föreliggande motion grundats,
föreslagit en skrifvelse från Riksdagen till Kongl. Maj:t af nästan alldeles
enahanda innehåll, som den nu föreslagna;

att Andra Kammarens dåvarande andra tillfälliga utskott öfver nämnda
motion afgifvit utlåtande af innehåll, att utskottet funne de för bifall till
motionen anförda skäl vara i allo väl grundade och beaktansvärda; att sålunda
statens skyldighet att i sista hand i viss mån ansvara för de förluster
och lidanden, som genom dess tjenare^ förvållande under tjensteutöfning
tillskyndades enskilde samhällsmedlemmar, vore en sanning, som lika litet
kunde bestridas, som att eu betänklig brist i rättstillståndet förefunnes der,
hvarest sådant icke vore genom lag bestämdt; att om det äfven måste
medgifvas, att den ansvarsskyldighet, som motionären önskade pålägga
statsverket, en eller annan gång skulle komma att för detsamma medföra
förluster och uppoffringar, särdeles stort afseende härpå dock ej torde böra
fästas, emedan fördelarne af ett fullt betryggadt rättstillstånd uti ifrågavarande
afseende måste både för samhället i dess helhet och för hvarje dess
medlem blifva så stora, att de mer än motvägde den risk för statskassan,
som af den ifrågasatta ansvarsskyldigheten kunde blifva eu följd, samt att,
om man härtill finge antaga, att uti den framställning, som, efter motionärens
förslag, efter noggrann utredning af saken, komme att för Riksdagen
framläggas, gränserna för statsverkets ansvarsskyldighet noga utstakades och
nödiga bestämmelser infördes till dess skyddande mot tjenstemännens missbruk
å ena sidan samt mot obefogade ersättningsanspråk från enskilda samhällsmedlemmar
å den andra, faran af en sådan lagbestämmelse, som den
motionen afsåge, icke torde blifva större, än att man lugnt kunde underkasta
sig densamma; och hade utskottet, på dessa skäl, hemstält, att Riksdagen
ville till Kongl. Maj:t aflåta en så beskaffad skrifvelse, som den
motionären föreslagit;

att denna hemställan blifvit af båda kamrarne utan votering godkänd
och skrifvelse i öfverensstämmelse dermed aflåtits till Kongl. Maj: t i ärendet
den 13 april 1881;

att, enligt derom meddelad uppgift i justitieombudsmannens vid 1885
års riksdag afgifna embetsberättelse, ifrågavarande ärende den 15 november
1884 i statsrådet anmälts, dervid beslutats, att skrifvelsen ej skulle föranleda
annan åtgärd, än att inom justitiedepartementet skulle utarbetas förslag
till föreskrifter dels angående ersättningar i händelse af olycksfall vid jern -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

vägstrafik och dels rörande ersättning till oskyldigt häktade eller till frihetsstraff
dömde samt;

att i följd häraf den 12 mars 1880 utfärdats särskilda lagar dels
angående ansvarighet för skada i följd af jern vägsdrift, dels ock angående
ersättning af allmänna medel åt oskyldigt häktade eller dömde.

Efter anmärkande häraf har utskottet i fråga om den nu föreliggande
motionen anfört följande:

Gren om de af förra motionen sålunda föranledda lagar har emellertid
det anmärkta och äfven af Riksdagen erkända behofvet af lagstiftning till
åstadkommande af enskild persons säkerhet mot skada och förlust, som
honom kan tillskyndas ej allenast derigenom, att statens embetsman förskingra
penningar eller värdehandlingar, som de å tjenstens vägnar emottagit
eller omhänderhafva, utan äfven genom felaktig embetsförvaltning i öfrigt,
icke blifvit af hjelp!; och finner utskottet särskild! det vara i hög grad
obilligt, att statens medborgare till följd af statens egna lagar nödsakas att
under vissa förhållanden, hvilka blifvit i motionen närmare angifna, för
bevarande af sin lagliga rätt, till exekutiva myndigheter aflemna penningar
eller värdepapper, utan att staten ikläder sig något som helst ansvar, för
den händelse dessa genom oredligt eller vårdslöst förhållande å myndighetens
sida skulle gå förlorade.

Enär alltså de här ofvan uppgifna skäl för behofvet af en lagstiftning
i motionens syfte, hvilka redan af 1881 års Riksdag åberopas, enligt utskottets
åsigt fortfarande egde full giltighet, hade utskottet i full öfverensstämmelse
med motionen hemstält om aflåtande af ofvan omförmälda skrifvelsen.

Sedan Andra Kammaren bifallit denna hemställan, har ärendet af Första
Kammaren hänvisats till dess andra tillfälliga utskott; och får utskottet,
som med anledning häraf till behandling förehaft detsamma, anföra, att
utskottet i allo delar de åsigter, som af medkammarens utskott i dess utlåtande
uttalats, och vill för sin del endast erinra, att, då den af 1881 års
Riksdag aflåtna skrifvelsen varit af alldeles enahanda innehåll som den af
Andra Kammaren nu beslutade, men likväl allenast föranledt åtgärder, som
haft till följd utfärdande af de båda lagarna angående skada i följd af jernvägs
drift och ersättning af allmänna medel åt oskyldigt häktade och dömde,
ehuru nämnda åtgärder så mycket mindre kunna anses tillfyllestgörande för
vinnande af det med samma skrifvelse afsedda ändamål, som, någon säkerhet
derigenom ej vunnits för de medel och värdehandlingar, som enskilda personer
äro nödsakade att under vissa förhållanden till statens embetsman

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

öfverlemna och i hvilket afseende bestämmelser till undvikande af skada
och förlust för den enskilde synes utskottet i första rummet erforderliga,
det ifrågasatta skrifvelseförslaget förthy torde böra till skilnad från den
förut aflåtua skrifvelsen innehålla uttalande om önskvärdheten af att ytterligare
åtgärder, än som af sistnämnda skrifvelse föranledts, måtte varda i
ofvan angifna syfte vidtagna.

Utskottet får sålunda hemställa, det Första Kammaren ville på så sätt
biträda Andra Kammarens beslut, att den för sin del beslutar,

att Riksdagen i skrifvelse anhåller, det Kongl.
Maj:t täcktes, efter föregående utredning, taga i öfvervägande,
huru vida och under hvilka vilkor statsmagteu
må kunna, utöfver hvad i sådant afseende redan finnes
stadgadt, till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd,
ikläda sig ansvar för skada och förluster, som af statens
embetsmäu genom felaktig embetsförvaltning kunna blifva
enskilde samhällsmedlemmar tillskyndade, samt derefter
till Riksdagen göra den framställning i ämnet, som af omständigheterna
må finnas påkallad.

Stockholm den 27 februari 1890.

På utskottets vägnar:

SIGFEI1) WIESELUREN.

Stockholm, Gernandts Boktrycken-Aktiebolag, 1890.