Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N'o 2) Utlåtande N:o JO (Utlåtande 1883:TfuA10 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N''o 2) Utlåtande N:o JO.

N:o

10.

Ank. till Kiksd. Kansli den 4 Maj 1883, kl. 12 midd.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7, i
anledning af väckt fråga om skärpta bestämmelser rörande
kontrollen af handel med födoämnen och dryckesvaror samt
deras beredning till afsalu.

Med föranledande af eu inom Andra Kammaren väckt, af Kammaren
afslagen motion om obligatorisk undersökning af fläsk, kött och så kallade
konserver, som från utlandet införas till riket, har Herr Axel Key i afgifven
motion (N:o 102) tramstält förslag derom, att Riksdagen behagade till Kongl.
Maj:t aflåta eu underdånig skrifvelse angående skärpta kontroller af handel
med födoämnen och dryckesvaror samt deras beredning till afsalu; och har
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskott uti meddeladt Utlåtande (N:o 9)
hemstält att Kammaren, med bifall till motionen, ville för sin del besluta:

»att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj: t täcktes antingen medelst ändringar eller tillägg uti gällande helsovårdsstadga
eller genom särskild författning meddela sådana bestämmelser
rörande handeln med födoämnen och dryckesvaror samt deras beredning
till afsalu, att deröfver en verksammare kontroll än nu är möjlig
kunde i helsovårdens intresse af vederbörande myndigheter utöfvas».
hvilken hemställan blifvit af Andra Kammaren den 25 sistlidne April bifallen;
varande ärendet af Första Kammaren hänvisadt till Kammarens Andra
Tillfälliga Utskott.

På sätt motionären anfört, grundar sig helsovårdsuppsigten öfver födoämnen
enligt gällande lagbud på följande stadgande!].:

Bill. till Riksd. Prof. 18S3. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 10.

a) Helsovårdsstadgan den 25 September 1874 2 kap. 15 §, som förbjuder
tillsaluhållandet i stad af lifsmedel, som äro skadliga för lieisan. Böter
kunna enligt 22 § åläggas säljaren, då lian bevisligen har vetskap om
varans skadliga beskaffenhet; och skall lämplig åtgärd åt den felande
eller på hans bekostnad genast vidtagas för varans aflägsnande från
staden eller oskadliggörande på annat sätt samt förseelsen göras allmänt
kunnig;

b) Strafflagen 22 kap. 3 §, som belägger handel med eller utlemnande af
veterligen förfalskade lifsmedel, der det till förfalskning använda ämnet
är farligt för menniskors lif eller helsa, med straffarbete samt förlust af
yrket och medborgerligt förtroende;

c) Strafflagen 22 kap. 13 § mom. 2, som med böter straffar föryttrande af
»ondt för godt, mängdt för omängdt eller det hvaruti man vet fel vara
utan att sådant uppenbara.» Åtal kan dock anställas endast af målseganden
och böter åläggas endast, der det kan bevisas att säljaren retat
af förfalskningen.

Motionären söker ådagalägga Indika svårigheter möta för helsovardsmyndigheterna
vid den praktiska tillämpningen åt dessa lagbestämmelser, såsom:

"bevisningen att en på saluplats anträffad vara blifvit hållen till salu för
menniskoföda, och

omöjligheten, mången gång, att afgöra om till salu hållen vara är för helsan
skadlig, ehuru den befinnes alldeles otjenlig till menniskoföda;
hvarjemte motionären yttrar:

att bestämmelserna om förfaringssättet med en till salu hållen skadlig vara
äro otillfredsställande, då erforderlig åtgärd icke är ovilkorligen stadgad,
som förhindrar att varan kan utbjudas på eu annan marknad eller användas
i de så kallade korffabrikerna;

att helsovårdsstadgans föreskrifter böra sträcka sig till sådana skadliga eller
otjenliga födoämnen, som förvaras i handlandes magasin, eller anträffas
vid jern vägsstationer och hamnplatser under transport till matvaruhandlande; att

de för handel med lifsförnödenheter i stad meddelade allmänna bestämmelser
böra gälla äfven för landsbygden;

att lagstiftningen, om den skall motsvara sitt ändamål, bör icke allenast
taga hänsyn till lif smedlen, sedan de utkommit i handeln, utan ock,
såsom förhållandet är i de flesta andra civiliserade länder, vara preventiv
och följaktligen sträcka sig till den yrkesmässiga beredningen af födoämnen
och dryckesvaror, afsedda för försäljning; och

att då gränsen emellan eu för helsan skadlig förfalskning af födoämnen och
en icke skadlig förfalskning, såsom t. ex. mjölks utspädning med

För st,a Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10. 3

vatten, smörs försättande med talg, gräddes uppblandning med stärkelse,
mjöls uppblandning med kli o. s. v., i många fall är ytterst svår
att bestämma, en mera fullständig lagstiftning i detta afseende är af
nöden.

Utskottet, som delar åsigten derom att en verksammare kontroll, än
den helsovårdsmyndigheterna, med stöd af gällande lagstadganden, för närvarande
kunna utöfva, är af nöden, får med åberopande af hvad motionären,
på sätt här ofvan är antydt, anfört hemställa,

att Första Kammaren behagade instämma uti Andra
Kammarens beslut.

Stockholm den 4 Maj 1883.

På Utskottets vägnar:

AV. STRÅLE.