Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1901:Tfu13 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1901 kl. 1 e. in.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i
anledning af väckt fråga om utsträckt sabbatshvila åt
vissa statstjenstemän och betjente.

Till sitt första tillfälliga utskott har Första Kammaren för utlåtande
öfverleinnat en af herr Carl Petersson väckt motion (n:o 2), hvari, under
hänvisande till Andra Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 19,
under 1900 års riksdag, motionären hemställer: det Första Kammaren
måtte för sin del besluta

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida, på hvad
sätt och i hvad mån nödig sabbatshvila, der sådan ej redan medgifvits,
må kunna beredas åt tjensteman och betjente vid postverket,
statens jernvägar samt statens telegraf- och telefonväsen.

Sedan Riksdagens Andra Kammare med bifall till sitt andra tillfälliga
utskotts hemställan, i anledning af herr P. Törnqvists under n:o 12 och
herrar Hj. Sjövalls och J. G. Hazéns under n:o 34 afgifna motioner, upprepat
sitt föregående riksdag i ärendet fattade, i herr Carl Peterssons
ofvananförda skrifvelseförslag ordagrant återgifna beslut samt jemlikt 63
§ riksdagsordningen delgifvit detsamma åt Första Kammaren, har denna
till behandling af sitt första tillfälliga utskott hänvisat äfven detta.

I sitt utlåtande (n:o 3) öfver sistberörda båda motioner erinrar Andra
Kammarens utskott, att det vid behandlingen af nästföregående årets förslag
i samma ärende, af vederbörande embetsmyndigheter infordrat, utlå Uih.

till Riksd. Prot. 1001. 8 Sami. ‘J Afd. 1 Band. 3 Höft. (1\'':a 3.) 1

2 Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

tanden, till hvilka det nu hänvisar; varande dessa utlåtande af följande
lydelse:

Från Telegrafstyrelsen:

Till Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2.

Genom nådigt bref den 16 innevarande månad har Kongl. Maj:t anbefalt kongl.
telegrafstyrelsen att till Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2, för utredning af en
inom Riksdagen väckt motion, meddela upplysningar, om och i hvilken utsträckning
tjensteman och betjente vid det under telegrafstyrelsen lydande verk hade rätt till
ledighet å sön- och helgdagar, äfvensom huruvida och i hvad mån telegrafstyrelsen
ansåge, att ökad sabbatshvila möjligen kunde tilldelas tjensteman och betjente, hvilka
redan i större eller mindre mån åtnjöte tjenstebefrielse i ofvanberörda afseende; och
får kongl. telegrafstyrelsen med anledning häraf meddela följande.

Telegrafstationerna indelas i afseende å tjenstgöringstiden i tre klasser, nemligen:
första klassen, med oafbruten tjenstgöring dag och natt; andra klassen, med hel
dagstjenst, sommartiden kl. 7 f. m.—9 e. m., vintertiden kl. 8 f. m.—9 e. m.; samt
tredje klassen, med inskränkt dagstjenst, hvilken för sön- och helgdagar är bestämd
till kl. 8—10 f. in. och kl. 1—2 e. in. Tjenstgöringstiden vid de två förstnämnda
klassernas stationer är för hvarje tjenstgörande halfva dagen, alternerande för- och
eftermiddag, hvadan de sålunda alltid hafva halfva dagen ledig. Vid första klassens
stationer och sådana andra klassens stationer, vid hvilka äro austälde flere än två tjenstgörande,
äro de dessutom lediga från all tjenstgöring hvarannan eller hvar tredje sönoch
helgdag. Vid tredje klassens stationer är tjenstgöringstiden under sön- och helgdagar,
såsom ofvan nämndes, endast 3 timmar. Dessutom är vid samtlige stationer
arbetsmängden under sön- och helgdagar väsentligen mindre under den föreskrifna
tjenstgöringstiden än under söcknedagar.

Vid centraltelefonstatiouerna är tjenstgöringen ordnad på motsvarande sätt, så
att de tjenstgörande i allmänhet äro lediga halfva dagen, alternerande för- och eftermiddag,
samt åtnjuta dessutom, vid stationer med flere än två tjenstgörande, fullständig
ledighet hvarannan eller hvar tredje sön- och helgdag. Äfven beträffande dessa
stationer gäller, att arbetet är lindrigare under helg- än under söckendag. Hvad slutligen
angår de under centralstationerna lydande vexelstationerna, så måste, enär abonnenterna
för dessa sjelfva i regeln såväl bekosta lokal som aflöna betjening, äfven
tjenstgöringstiden lämpas efter abonnenternas önskningar. A vissa af dessa stationer
har tjenstgöringstiden samma utsträckning under belg- som under söckendag, å andra
deremot är den mer eller mindre afkorta»! under helgdagarne.

Vidkommande till sist frågan, huruvida ökad sabbatshvila möjligen må kunna
tilldelas tjenstemän och betjente vid telegrafverket, så — och då en ökning af personalen
uteslutande för detta ändamål väl icke torde kunna ifrågasättas — innebär densamma,
att tiden för stationernas öppenhållande under sön- och helgdagar i motsvarande
grad iuskränkes. Åtgärder i denna rigtning skulle emellertid möta motstånd
från allmänheten, hvilkens önskningar visat sig gå ut på eu utsträckning och ingalunda
på någon inskränkning af tjenstgöringstiden.

Stockholm deu 27 februari 1900.

ERIK STORCKENFELDT.

M. WENNMAN.

Ernst Carlberg.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Från Jernvägsstyrelsen :

Till Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2.

Med öfverlemnande af en utaf herr J. G. Hazén inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 11), angående inskränkning äf godstrafiken under sön- och helgdagar
m. m., har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 8 sistlidne februari anbefalt jernvägsstyrelsen
att till Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2, så snart ske kunde, meddela
upplysningar:

l:o) huruvida och i hvad mån de reglementariska föreskrifterna om s. k. frisöndag
för statens jernvägsbetjening iakttoges samt huruvida, på sätt i motionen föreslagits,
ytterligare frihet under dylika dagar kunde beredas nämnda betjening; och

2:o) huruvida fraktgodstrafiken vid statens jernvägar under sön- och helgdagar
kunde väsentligen inskränkas eller, om så icke vore förhållandet, huruvida eu dylik
inskränkning kunde ega rum åtminstone under juldagen och öfriga stora högtidsdagar.

I anledning häraf har kougl. styrelsen från vederbörande distriksförvaltningar
infordrat yttringar i ärendet, hvilka härhos i afskrift bifogas; och får styrelsen derjemte
för egen del anföra följande.

Några reglementariska föreskrifter om s. k. frisöndag för jernvägspersonalen finnas
icke gifna. Deremot förefinnes i 1 kap. 15 § 4 mom. af gällande tjenstgöringsreglemente
eu bestämmelse af följande lydelse: »Tjenstledighet för bevistande af gudstjenst
skall vederbörande afdelningsföreståndare, så vidt möjligt är, bereda underlydande
personal minst hvar tredje söndag».

Ehuru alltså distriktspersonalen icke uttryckligen tillförsäkrats ledighet för hela
deu söndag, hvarunder tjenstebefrielse för gudstjenstbesök medgifvits, råder likväl i
allmänhet det förhållande, att med dylik befrielse äfven följer ledighet för hela dygnet.

För att i möjligaste mån inskränka det vid jernvägen förekommande söndagsarbete
har i § 14 af gällande ordningsregler föreskrift meddelats, att fraktgodsexpeditionerna
skola hållas öppna endast under helgfria dagar, äfvensom att paket- och
ilgods skall under sön- och helgdagar mottagas och utlemnas endast å vissa kortare,
genom särskilda anslag å stationerna angifna tider; och har vid tillämpningen häraf
hänsyn särskildt tagits dertill, att sådant mottagande och utlemnande icke må ega
rum under de vanliga gudstjensttiderna.

Frågan om söndagsledighet för statens jernvägars tjenstemän och betjente har
redan förut varit föremål för pröfning, i det att 1888 års kyrkomöte hos Kongl. Maj:t
gjorde underdånig framställning, bland annat, om vidtagande af sådana åtgärder, att
åt hvar och en i statens tjenst och arbete anstäld person måtte, så vidt på hans
tjenst berodde och så vidt ej tillfälligt hinder mötte, beredas tillfälle att åtminstone
hvarannan söndag deltaga i församlingens gudstjenst. Styrelsen,) häröfver hörd, afgaf
den 10 maj 1889 underdånigt utlåtande i ämnet, hvarefter Kongl. Maj:t, jemlikt
nådigt bref den 24 i samma månad, faun kyrkomötets framställning, så vidt den afsåge
den vid statens jernvägar anstälda personal, icke föranleda vidare åtgärd.

I ofvan omförmälda, af styrelsen nu infordrade yttranden frän distriktsförvaltningarna
visas, huru förhållandena i nu ifrågavarande hänseende inom de särskilda
distrikten gestalta sig. Häraf framgår i korthet, att stationspersonalen i regeln är
tjenstledig minst hvar tredje söndag och å de större stationerna ofta hvarannan, att
banbevakningspersonalen är, allt efter tjenstgöringens beskaffenhet, tjenstledig hvarannan
eller hvar tredje söndag, samt att tågpersonalen, som i allmänhet åtnjuter fridag
hvar tredje eller fjerde dag — med undantag vid kortare tjenstgöringsturer, då
full fridag infaller endast hvar femte eller sjette dag — har sin tjenstgöring så indelad,
att särskild hänsyn till fridagens infällande på söndag icke kan tagas.

Forsla Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:u 1) Utlåtande N:o 3.

Hvad nu anförts, gäller liniepersonalen. Den vid styrelsens egna byråer och
kontor anstälda personalen äfvensom den till omkring 2,400 man uppgående verkstadsarbetarepersonalen
samt den till antalet jemväl afsevärda personal af extra arbetare,
som biträda den ordinarie banbevakningspersonalen vid arbetet med banans underhåll,
åtnjuta i regel ledighet hvarje sön- och helgdag.

Af hvad sålunda auförts torde framgå, att ofvan omförmälda bestämmelse i tjenstgöringsreglementet
angående beredande af tillfälle för personalen att bevista gudstjenst
minst hvar tredje söndag blifvit i vidsträckt mån tillämpad för all personal, med
undantag af tågpersonalen. Frågan, huruvida äfven sistnämnda personal skulle kunna
beredas särskild söndagsledighet, har jemväl varit och är fortfarande föremål för styrelsens
uppmärksamhet, men styrelsen kan dervid icke förbise de svårigheter, som ett
genomförande af regelbunden, oftare än nu återkommande söndagsledighet skulle medföra
med afseende å eu ändamålsenlig indelning af samma personals tjenstgöringsturer.

Att bereda personalen i allmänhet ledighet mer än hvar tredje söndag torde —
äfven om afseende icke fästes vid de kostnader, som derigenom skulle uppstå och
hvilka, med den omfattning trafiken numera tagit, naturligen skulle blifva betydligt
större än vid den tidpunkt, då styrelsen förra gången yttrade sig i frågan — icke
kunna ske utan betydande olägenheter, hvaribland särskild^ må märkas svårigheten att
i tillräckligt antal anskaffa behörigen inöfvad och van personal för upprätthållande af
de lediges tjenster.

Hvad vidare angår frågan, huruvida fraktgodstrafiken skulle kunna inskränkas
under sön- och helgdagar, så får styrelsen framhålla, att, då indragning under dessa
dagar af blandade tåg och personförande godståg svårligen lärer kunna ifrågasättas
och således i alla händelser för dylika tågs expediering behöflig personal måste finnas
å stationerna tillgänglig, någon afsevärd minskning af stationspersonalen under sönoch
helgdagar i allt fall icke kan vinnas genom indragning af öfriga godståg. I fråga
om tågpersonalen skulle visserligen en inskränkning i godstrafiken medföra åsyftad
verkan, men anser sig styrelsen böra erinra, att, då tjenstgöringen i särdeles många
fall icke kan anordnas så, att samtlige tågbetjente återkomma till sina hem på
lördagen, följden af, ett indragande af godstågen under söndagame skulle blifva,
att de betjente, hvilka såsom tjenstgörande å godståg afrest från hemmet före
söndagen, skulle nödgas att, i stället för att återvända hem med söndagens godståg,
tillbringa denna dag utan sysselsättning borta från hemmet — ett förhållande, som
helt visst skulle medföra skadliga följder och komma att motverka det med söndagslediglieten
afsedda ändamålet.

Beträffande åter de transporter, som måste besöijas med särskildt anordnade extratåg,
så har styrelsen alltid sökt och kommer fortfarande att söka anordna dessa transporter
så, att de endast i trängande fall må ega rum under sön- och helgdagar; och
skall styrelsen äfven vidtaga åtgärder för att i möjligaste mån under söndagarne inskränka
malmtågen i öfre Norrland äfvensom för att, så långt sig göra låter, under
större högtidsdagar, såsom jul- och påskdagar, indraga en del godståg.

Stockholm den 7 april 1900.

TH. NORDSTRÖM.

M. HAHR.

Gustaf Welin.

Forsla Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

(Afskrift.)

I distriktet, distriktsforvaltningen.

Till kongl. jernvägsstyrelsen.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 8 innevarande månad anbefalt kongl.
styrelsen att till Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 meddela upplysningar, dels
huruvida och i hvad mån de reglementariska föreskrifterna om s. k. frisöndag för statens
jernvägsbetjening iakttagas samt huruvida ytterligare frihet under dylika dagar
kunde beredas nämnda betjening, dels ock huruvida fraktgodstrafiken vid statens jernvägar
under sön- och helgdagar kunde väsentligen inskränkas eller, om så icke vore
förhållandet, huruvida eu dylik inskränkning kunde ega rum åtminstone under juldagen
och öfriga stora högtidsdagar,

så har kongl. styrelsen genom skrifvelse den 17 i denna manad anmodat distriktsförvaltningen
att till kongl. styrelsen inkomma med utredning rörande de förhållanden,
om hvilka upplysning i nådiga brefvet begärts, dervid kongl. styrelsen särskild^,
med hänsyn till de olägenheter, som kunde väntas uppstå af en eventuel väsentlig
inskränkning i fraktgodstrafiken under sön- och helgdagar, anmodat distriktsförvaltningen
afgifva yttrande öfver, huruvida den nu föreslcrifna söndagsledigheten hvar
tredje söndag lämpligen skulle för samtlige betjente kunna utsträckas till hvarannan
söndag.

I anledning af kongl. styrelsens sålunda meddelade föreskrift, får distriktsförvaltningeu
vördsamt anföra följande.

Frågan om beredande af söndagsledighet för jernvägspersonalen i större utsträckning,
än hvad densamma enligt tjenstgöringsreglementets bestämmelser är tillförsäkrad,
har redan förut varit föremål för utredning. T. f. intendenten vid förutvarande
femte trafikdistriktet afgaf nemligen den 4 februari 1889 till kongl. styrelsen iiifordradt
utlåtande rörande eu utaf 1888 års kyrkomöte hos Kongl. Magt gjord, till kongl.
styrelsens yttrande remitterad framställning angående vidtagande af åtgärder, att åt
en hvar i statens tjenst och arbete anstäld person måtte, så vidt på hans tjenst berodde
och så vidt ej tillfälliga hinder mötte, beredas tillfälle att åtminstone hvarannan
söndag deltaga i församlingens gudstjenst. Uti berörda utlåtande bär bemälde t. f.
intendent, efter inhämtande af öfrige afdelningsföreståndares yttranden i ärendet, anfört,
att vid maskin- och trafikafdelningarna tågpersonalen, som bestode af lokomotivförare,
eld are och smörjar e samt konduktörer och packmästare och hvilken maste hafva
sin tjenstgöring ordnad och bestämd efter eu åt tågens gång beroende turlista, icke
utan stora olägenheter och svårigheter och högst betydande kostnader kunde beredas
tillfälle till tjenstledighet, som infölle på hvarannan söndag, men att deremot öfrig
personal å maskin- och trafikafdelningarna, af hvilken personal dock eu del å sistnämnda
afdelning redan åtnjöte ledighet hvarannan söndag, skulle kunna beredas dylik
ledighet, dock endast för ganska afsevärda kostnader. Hvad banafdelningen anginge,
så meddelade t. f. intendenten, att större delen af personalen å nämnda afdelning
redan hade tjenstledighet hvarannan söndag samt att den föreslagna utsträckta tjenstledigheten
för all personal å banafdelningen kunde beredas för vissa åt t. f. intendenten
närmare angifna kostnader.

Den redogörelse öfver jernvägspersoualens tjenstgöring och ledighet å söndagar,
som uti ofvanberörda utlåtande meddelas, eger äfven sin giltighet för nuvarande i
distriktet, och distriktsforvaltningen kan icke annat än till fullo instämma med ofvan -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

bemälde fc. f. intendent derutinnan, att det icke utan stora olägenheter och svårigheter
samt högst betydande kostnader skulle kunna ordnas så, att den vid maskin- och
trafikafdelningarna anstälda tågpersonal kunde beredas regelbunden ledighet hvarannan
söndag. För öfrig personal skulle det naturligen något lättare låta sig göra att ordna
tjenstgöringen så, att den ifrågasatta ledigheten kunde beredas, men med hänsyn till
den betydande utveckling trafiken numera vunnit, blefve kostnaderna härför naturligen
högst betydande.

Att inskränka fraktgodstrafiken under sön- och helgdagar anser distriktsförvaltningen
skulle möta stora svårigheter, enär en rubbning derigenom skulle uppstå i
lokomotivens faststälda turer och stallrum ofta saknas för under nämnda dagar icke
använda maskiner, hvarjemte tågpersonalen genom en sådan anordning skulle komma
att ryckas ur sina bestämda tjenstgöringsturer samt stockning uppstå i trafiken.
Stockholm den 21 februari 1900.

På distriktsförvaltningens vägnar:

CARL TAUBE. L. H. G YLLEN 11A AL.

Vidimeras ex officio:

John Flodin.

(Sigill.)

(Afskrift.)

II distriktet, distriktsförvaltningen.

Till kongl. järnvägsstyrelsen.

Uti skrifvelse den 17 innevarande månad har kongl. styrelsen — med öfverlemnande
i afskrift af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 8 dennes angående af Riksdagens
Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2 begärda upplysningar, huruvida och i hvad
män de reglementariska förskrifterna om s. k. frisöndag för statens jernvägsbetjening
iakttoges med mera — anbefalt distriktschefen att till kongl. styrelsen inkomma med
utredning härutinnan, dervid kongl. styrelsen, med hänsyn till de olägenheter, som
kunde väntas uppstå af en eventuel väsentlig inskränkning i fraktgodstrafiken under
sön- och helgdagar, särskildt velat anmoda distriktschefen afgifva yttrande öfver,
huruvida den nu föreskrifna söndagsledigheten hvar tredje söndag lämpligen skulle
för samtlige betjente kunna utsträckas till hvarannan söndag, och får i anledning
häraf distriktschefen anföra följaude.

Beträffande frågan, huruvida och i hvad mån de reglementariska föreskrifterna
om s. k. frisöndag för statens jernvägsbetjening iakttagas samt huruvida, på sätt i
motionen ^föreslagits, ytterligare frihet under dylika dagar kan beredas nämnda betjening,
sa måste, på grund af personalens olika tjenstgöring såsom banbevakningspersonal,
stationspersonal, tågpersonal och personal för putsning och tillsyn af lokomotiv
och vagnar, dessa olika grupper vid besvarande af nämnda fråga behandlas hvar
för sig.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Hvad då till en början beträffar banbevakningspersonalen, så är densammas
tjenstgöring i allmänhet af beskaffenhet att när som helst kunna öfvertagas af annan
tjenstgörande och kan för den skull åt dylik personal utan svårighet beredas söndagsledighet,
hvilken för närvarande härstädes eger rum i den utsträckning, att personalen
å de bandelar, tillsammans 609 km., der dag- och nattbevakning omvexlar, har söndagsledighet
från lördags afton kl. 7 till söndags afton kl. 7 hvarannan söndag; it
öfriga bandelar, Hallsberg—Mjölby, Sköfde—Karlsborg och Svärta—Örebro—Frövi,
tillsammans 215 km., har personalen ledigt hvar tredje söndag, från lördags afton till
måndags morgon; och anses ledighet hvarannan söndag kunna äfven å sistnämnda
bandelar beredas bevakningspersonalen för eu ökad kostnad af 6 kronor pr år och km.

Stationspersonalen vid distriktet har söndagsledighet dels hvar tredje söndag,
dels hvarannan söndag, dels undantagsvis oftare; beroende den mera utsträckta söndagsledigheten
derpå, att vid större stationer en del af personalen sysselsättes med
mottagning och utlemnande af fraktgods, hvilket arbete icke förekommer sön- och
helgdagar. För att äfven åt personalen vid de mindre stationerna bereda söndagsledighet
hvarannan söndag, begränsad till tid för bevistande af allmänna gudstjensten,
erfordras ökning af personalen, beräknad till eu kostnad af 15,000 kronor per år.

Åt tågpersonalen, hvars tjenstgöring anses böra afbrytas af fridagar å vissa mellantider,
hvar tredje till hvar femte dag allt efter som reseturerna äro mer eller mindre
ansträngande, möter större svårighet att bereda söndagsledighet i större utsträckning.
Konduktörer och packmästare å distriktet hafva 10 till 8 fridagar i månaden,
nattågskonduktörerna ännu flera fridagar, men i stället motsvarande nattjenst.

Lokomotivpersonalen har fridag hvar femte till hvar tredje dag och undantagsvis
hvarannan dag efter reseturernas beskaffenhet, men denna personal måste, i olikhet
med konduktörer och packmästare, hvilka ombyta reseturer från månad till månad,
i viss mån bibehållas vid sina turer under den tid samma tidtabell gäller, enär endast
åt en del af lokomotivförarne kan anförtros att föra äfven snälltåg och persontåg.

Annan utsträckning af söndagsledigheten för den åkande personalen, som har
ofta återkommande fridagar, än den, som kan komma denna personal till del på grund
af rätt till erhållande af tjenstledighet för egna angelägenheter, anses icke kunna beredas
med bibehållande af samma tågordning alla dagar i veckau utan betydande
kostnader. Sålunda anser maskindirektören, att för beredande af söndagsledighet hvarannan
söndag åt lokomotivpersonalen skulle erfordras en ökning af denna personal
med 45 förare och lika många eldare, hvilket skulle medföra en ökad kostnad af omkring
135,000 kronor per år.

Den med putsning af lokomotiv och tillsyn af vagnar sysselsatta personal har nu
ledighet hvar tredje söndag och kan lemnas ledighet hvarannan söndag genom någon
ökning af personal, beräknad till eu kostnad per år af omkring 7,000 kronor.

Vidkommande härefter frågan, huruvida fraktgodstrafiken vid statens jernvägar
under sön- och helgdagar kan väsentligen inskränkas eller, om så icke är förhållandet,
huruvida en dylik inskränkning kan ega rum åtminstone under juldagen och öfriga
stora högtidsdagar, så vill distriktschefen erinra, att genom inskränkning i väsentlig
mån af godstrafiken söndagar, skulle dock icke fullt deremot svarande ledighet kunna
beredas personalen under dessa dagar, enär, beträffande stationspersonalen, densamma
å de mindre stationerna, äfven om antalet tåg minskas, icke kan inskränkas utöfver
det antal, som erfordras för mottagande och expedierande af ett tåg (eventuelt 2
mötande tåg);

samt att beträffande den åkande personalen skulle afbrottet i den dagliga

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 8.

trafiken medföra, att eu del af denna personal skulle qvarlemnas på platser, från
hvilka deras restur följande söckendag icke kunde få sin begynnelse.

Härvid är ock att märka, att samtliga ordinarie godståg medföra passagerarevagnar
och således tjenstgöra som persontåg för lokaltrafiken, hvarför antagligt är,
att väsentlig inskränkning af fraktgodstrafiken söndagar skulle framkalla särskilda
tåg för betjenande af lokal persontrafik.

De olägenheter, ett afbrott i tåganordningen under söndagar medföra, blifva
jemförelsevis mindre, då två helgdagar följa, under hvilka expediering af fraktgods
icke förekommer, och synes derför fraktgodstrafiken böra kunna utan synnerlig olägenhet
väsentligen inskränkas juldagen, långfredagen och påskdagen, under hvilka dagar
den lokala persontrafiken torde kunna undvara personbefordring med godståg, hvilket
deremot icke anses vara fallet pingstdagen.

Göteborg den 28 februari 1900.

A. ISBERG.

Vidimeras ex officio:

John Flodin.

(Sigill.)

(Afskrift.)

III distriktet, distriktsförvaltningen.

Till kongl. jernvägsstyrelsen.

Med anledning af kongl. styrelsens skrifvelse den 17 innevarande månad rörande
af Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2 begärda upplysningar angående
jernvägsbetjeningens söndagsfrihet, möjligheten af denna frihets ökande och inskränkning
af godstrafiken under sön- och helgdagar, får distriktsförvaltningen vördsamt
anföra:

Tågbetjeningen vid såväl maskin- som trafikafdelningen tjenstgör efter bestämda
turer 2, 3, 4 å 5 dagar å rad med derpå följande en fridag och åtnjuter således
sön dagsledi ghet, då denna fridag sammanfaller med en söndag, hvilket, beroende på
turerna, icke kan bestämmas till hvarannan eller hvar tredje söndag, utan för somliga
fall blifver mindre ofta. All annan betjening vid III distriktet åtnjuter s. k. frisöndag
i regel minst hvar tredje sön- och helgdag, större delen af banbetjeningen
samt en stor del af maskin- och trafikbetjeniugen i regel hvarannan sön- och helgdag.

Någon ytterligare frihet anser distriktsförvaltningen ej behöflig, har distriktsförvaltningen
veterlig! ej begärts af och kan ej heller beredas betjeningeu, utan att
denna ökas till antalet eller trafiken inskränkes på sön- och helgdagar. Att öka personalen
genom inkallande af extra ''betjening under sön- och helgdagar i vidsträcktare
mån, än nu sker, anser distriktsförvaltningen ej rådligt, enär derigenom trafiksäkerheten
skulle i betänklig grad minskas. Någon inskränkning af annan trafik än fraktgodstrafiken
torde ej böra tagas under ompröfning och har ej heller blifvit ifrågasatt.

För att i nämnvärd mån bidraga till ökad söndagsfrihet åt jernvägsbetjeuingen,
måste eu högst väsentlig inskränkning i fraktgodstrafiken göras, enär redan nu en

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

jemförelsevis obetydlig del af betjeningen sysselsattes med denna trafik under sönoch
helgdagar, då sådant gods, med undantag delvis för färska varor och dylikt,
hvarken emottages till befordran eller utlemnas. En inskränkning af godstrafiken för
åstadkommande af någon väsentlig ökning i betjeningens söndagsfrihet skulle således
vara liktydig med alla eller åtminstone nästan alla godstågs inställande sön- och helgdagar,
men detta torde vara oförenligt med såväl allmänhetens som jernvägens intresse,
enär derigenom transporter skulle till skada för allmänheten fördröjas ett helt dygn,
bristen på vagnar genom fördröjd omsättning blifva i väsentlig mån ännu mera
känbar för både allmänheten och jernvägen, hvarjemte af samma anledning föreningsoeh
nattstatiouer vissa dagar ej skulle kunna upptaga alla vagnar, likasom delvis ej
heller godsmagasinen allt gods, utan att afsevärdt tillökas. Endast under de helgdagar,
jul, nyår, påsk och pingst, då en betydligare minskning i fraktgodstrafiken
brukar förekomma, anser distriktsförvaltningen en del godståg skäligen kunna inställas.
För godstrafiken under son- och helgdagar i öfngt anser deremot distriktsförvaltningen
ingen annan bestämmelse önskvärd, än att extra godståg endast i mycket
trängande fall få anordnas.

Malmö den 27 februari 1900.

på distriktsförvaltningens vägnar:

AXEL CORIN. AND. O. ANDERSSON.

Vidimeras ex officio:

John Flodin.

(Sigill.)

(Afskrift.)

IV distriktet, distriktsförvaltningen.

Till kongl. jernvägsstyrelsen.

Med öfverlemnande i afskrift af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 8 innevarande
februari angående af Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2 begärda
upplysningar, huruvida och i hvad mån de reglementariska föreskrifterna om s. k.
frisöndag för statens jernvägsbetjening iakttoges m. in., har kongl. styrelsen i skrifvelse
den 17 i denna månad anbefalt distriktsförvaltningen att inkomma med utredning
rörande de förhållanden, om hvilka upplysning i nådiga brefvet begärts; och får
distriktsförvaltningen till åtlydnad häraf anföra följande.

Hvad angår banafdelningens personal, så åtnjutes s. k. frisöndag af ordinarie
och t. f. banmästare samt banvaktsförmän hvarannan söndag samt af öfriga ordinarie
äfvensom extra ordinarie banvakter samt grindvakter hvar tredje söndag.

Emellertid skulle med ekonomisk uppoffring kunna beredas ledighet hvarannan
söndag jemväl åt de banvakter, som nu icke äro i åtnjutande deraf.

Kostnaden för en anordning derutinnan har, sedan de s. k. söndagssträckorna nu
bill. till Riked. 1‘rot. 1901. 8 Sami. 3 Afd. 1 Rand. 3 Käft.

10 Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

blifvit borttagna, med tillämpning af gällande daglöner beräknats uppgå till omkring
9,000 kronor.

Då emellertid åt de nya extra banvakter, som för ändamålet blifva behöfliga,
under vissa tider af året icke torde kunna beredas arbetsförtjenst i större utsträckning,
och dessa följaktligen måste betinga sig högre aflöning än enligt nu gällande daglöner
för de dagar, under hvilka de tagas i anspråk, lärer förenämnda kostnadssumma
icke vara tillräcklig, utan med all sannolikhet komma att öfverskridas.

Beträffande maskinafdelningens och trafikafdelningens å tåg ej tjenstgörande
personal åtnjuter densamma i allmänhet frisöndag hvar tredje söndag, och hvad de
större stationerna vidkommer, åtnjuter i regel trafikafdelningens personal frisöndag till
och med hvarannan söndag.

Maskinafdelningens tågpersonal, nemligen lokomotivförare, eldare, vagnsmörjare
och packvagnseldare, kan emellertid med nu rådande lifliga trafik icke erhålla regelbunden
ledighet hvar tredje söndag.

Så till exempel åtnjuta,

af lokomotivpersonalen:

cirka 50 % ledighet hvar 3:dje söndag

» 28 / » » annan »

» 20 % » » 4:de »

» 2 % » » 5:te » och

äf vagnsmörjare och packvagnseldare:

cirka 60 % ledighet hvar 3:dje söndag.

» 17 % » » 4:de »

» 7 % » » 5:te »

o» 16 / » » 6:te »

Åtskilliga af dem, som ingå i denna beräkning, åtnjuta emellertid ej ledighet
under hela söndagen, men deras tjenstgöring börjar så sent på e. in. att de äro i
tillfälle att under dagen bevista allmän gudstjenst.

Svårigheten att kunna bereda maskinafdelningens tågpersonal frisöndag regelbundet
hvar 3:dje söndag härleder sig förnämligast deraf, att godstågens antal å distriktet
ofta är större under söndagar än på söckendagar.

Kruttågen till exempel äro å eu större del af distriktet anordnade att gå på
söndagarne, och de flesta malmtågen å Gellivarebanan gå på söndagarne, under det
att dessa tåg på måndagarne till flertalet äro instälda.

Med inskränkning af godstrafiken under söndagarne skulle emellertid med säkerhet
kunna beredas söndagsfrihet åt all personal hvar 3:dje söndag och åt större delen
hvarannan söndag.

Skulle åter med bibehållande af nuvarande anordningar i fråga om godstrafiken
söndagsfrihet beredas personalen hvarannan söndag, måste tågpersonalens antal vid
maskinafdelningen betydligt ökas, hvilket särskildt hvad lokomotivpersonalen angår
möter stora svårigheter.

Antalet ordinarie lokomotivförare vid distriktet uppgå för närvarande till 107 st.,
under det att för den dagliga tågtjensteu behöfvas 164 st. lokomotivförare; och måste
derför 57 st. ordinarie eldare användas i regelbunden tjenstgöring såsom lokomotivförare.

En följd häraf är, att af distriktets 115 st. ordinarie eldare blott 58 st. tjenstgöra
såsom eldare; och måste således vid förfall eller ledighet för tjenstgörande förare

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

någon af dessa senare eldare, af Indika ingen är antagen i ordinarie tjenst tidigare än
den 1 mars 1899, utbeordras såsom lokomotivförare.

• Skulle nu åt lokomotivpersonalen beredas frisöndag hvarannan söndag, blefve
nödvändigt att under lördagar, söndagar och måndagar beordra samtliga dessa unga
eldare att utgå såsom förare, dervid deras tjenst såsom eldare måste bestridas af verkstad
spersonalen, en anordning, som icke kan vara för trafiksäkerheten betryggande.

Ekonomiskt sedt ställer sig saken på följande sätt:

Då tågpersonalens tjenstgöring är ordnad så, att de ena dagen gå med tåg från
sin hemstation samt ligga borta en, stundom två nätter samt komma hem andra eller
tredje dagen och då ändamålet med frisöndag ju är att bereda personalen tillfälle att
bevista allmän gudstjenst, är tydligt, att den personal, som skall hafva frisöndag,
måste afbytas redan 1 å 2 dagar före eller efter söndagen i fråga för att kunna få
vara hemma under densamma. 1 följd häraf åtgår en betydlig reservpersonal för dessa
afbyten; och om man utgår från att personalen för närvarande åtnjuter frihet hvar
tredje söndag, måste, för beredande af möjlighet att lemna frihet hvarannan söndag,
personalens antal till söndagarne ökas med cirka 30 procent.

Enligt årets omkostnadsstat utgör beloppet för aflöningar och förmåner till tågpersonalen
vid distriktets maskinafdelning 444,984 kronor. Eu ökning af personalen
med 30 procent skulle alltså förorsaka eu extra årlig kostnad af 133,495 kronor. Då
emellertid den sålunda tillkommande personalen under minst hälften af veckan kan
för andra arbeten användas å sina respektive stationer, torde endast hälften af nämnda
kostnadssumma, eller omkring 66,000 kronor per år, belöpa på anordningen för beredande
af utsträckt söndagsfrihet för maskinafdelningens tågpersonal.

För att åt maskinafdelningens öfriga personal, som har fast arbete vid bangårdar,
samt kol- och vattenstationer, och som nu åtnjuter ledighet hvar tredje söndag, bereda
frisöndag hvarannan söndag, erfordras eu ökning i antalet af sagda personal med eu
tredjedel för hvarannan söndag. Då antalet af nu nämnd personal uppgår till 420 st.,
erfordras eu tillökning i dagsverken’ med Ya X 26 X 420 eller 3,640; för hvilka
kostnaden efter en dagafiöning af 2 kr. 50 öre belöper sig till 9,100 kronor.

Totala kostnaden för att bereda all — såväl tåg- som annan — personal vid
maskinafdelningen ledighet hvarannan söndag kan således beräknas till i rundt tal
75,000 kronor.

Hvad trafikafdelningens tågbetjente angår, äro deras tjenstgöringsturer sådana,
att för närvarande somliga äro i tillfälle att bevista den allmänna gudstjensten ända
till 44 gånger om året, under det att andra åter icke hafva tillfälle dertill mer än 12
gånger. .... ,

För eu kostnad åt omkring 3,500 kronor torde emellertid åt samtlige tågbetjente
vid trafikafdelningen kunna beredas frihet hvar annan söndag.

Kostnaden för att bereda dem af stationspersonalen, som för närvarande icke äro
i åtnjutande deraf, ledighet hvarannan söndag, har beräknats uppgå till 11,000 kronor;

och belöper sig alltså totala kostnaden för angifna ändamål för trafikafdelningens
vidkommande till 14,500 kronor.

För fullständighetens skull anser sig distriktsförvaltningen böra meddela, att i
fråga om sådan ledighet, som här ofvan omnämnts, helgdag i regel betraktas lika
med söndag.

Med anledning deraf, att i motionen satts i fråga »ytterligare» frihet — hvarmed
väl afses frihet utöfver hvad som erfordras för kyrkobesök — får distriktsförvaltningen
meddela, att under s. k. frisöndag personalen i allmänhet åtnjuter full ledighet.

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3.

Endast med afseende å tågpersonalen är ett annat förhållande rådande; men omfattar
äfven för densamma under dylika dagar ledigheten större delen af dagen. Någon
förändring här vid lag anses ingalunda vara af behofvet påkallad.

Anmärkas bör, att, åtminstone hvad banafdelningens personal angår, söndagsfriheten
endast undantagsvis kan användas för bevistande af allmän gudstjenst, enär
sådan å vissa trakter hålles endast hvarannan eller hvar tredje söndag samt de stora
afstånden dessutom ofta lägga hinder i vägen för kyrkobesöken.

Hvad angår ifrågasatta möjligheten att inskränka fraktgodstrafiken under sönoch
helgdagar, lärer det för visso ej låta sig göra att under sagda dagarne inställa de
personförande godstågen, som rätteligen borde benämnas blandade tåg, enär desamma
äro af allt för stor betydelse för den lokala persontrafiken.

Malmtågen samt öfriga extra godståg — kruttågen inbegripna — torde emellertid
— ehuru ej kan förnekas, att såväl jernvägen som trafikanter deraf skulle hafva
olägenhet, jernvägen genom minskad vagnomsättning och trafikanterna genom godsets
fördröjda framkomst — utan allt för afsevärda olägenheter kunna inställas under sönoeh
helgdagar. Dock torde under utskeppningstidön inträffa fall, då det blifver nödvändigt
att låta malmtågen gå äfven dessa dagar.

Under juldagen och andra stora helgdagar anses samtliga godståg utom de personförande
kunna utan större olägenhet inställas.

Östersund den 26 februari 1900.

På distriktsförvaltningeus vägnar:

S. V. MUNTHE. C. A. HALLSTRÖM.

Vidimeras ex officio:

John Flodin.

(Sigill.)

Från generalpoststyrelsen.

Till Eilcsdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2.

Med tillkännagifvande, att Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 gjort framställning
om erhållande från generalpoststyrelsen af upplysningar, om och i hvilken
utsträckning tjensteman och betjente vid de under generalpoststyrelsen lydande verk
hade rätt till ledighet å sön- och helgdagar, äfvensom huruvida och i hvad mån
generalpoststyrelsen ansåge, att ökad sabbatshvila möjligen kunde tillfalla tjensteman
och betjente, hvilka redan i större eller mindre mån åtnjöte tjenstebefrielse i ofvanberörda
afseende, har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 16 nästlidne februari anbefalt
generalpoststyrelsen att till utskottet meddela de sålunda begärda upplysningarna.

I anledning deraf får kongl. generalpoststyrelsen äran meddela följande:

Frågan om beredande af erforderlig sabbatshvila åt postverkets funktionärer har
redan länge påkallat generalpoststyrelsens uppmärksamhet och ompröfvande. Omkring
midten af 1880-talet började nemligen från skilda orter förspörjas, hurusom, till följd
af posttrafikens ständiga tillväxt, vissa funktionärers tjensteåligganden vore jemväl å

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

sou- och helgdagar af den omfattning, att åt dem icke kunde beredas vare sig erforderlig
hvila eller tillfälle att bevista allmän gudstjenst.

De klagomål, som sålunda till styrelsen ingingo beträffande söndagstjenstgöringens
utsträckning, afsågo egentligen endast postkontoren. För den vid de ambulanta postanstalterna
anstälda tjenstemanna- och betjentpersonal stälde sig förhållandena i allmänhet
gynsammare, hvadan från denna personal endast undantagsvis förspordes någon
klagan.

De åtgärder, styrelsen tid efter annan vidtagit för afhjelpande af de öfverklagade
olägenheterna, hafva följaktligen hufvudsäkligast afsett postkontoren; och får styrelsen
härmed lemna en redogörelse beträffande dessa åtgärder.

Angående tiden för postkontorens öppethållande för allmänheten var, enligt tidigare
bestämmelser, föreskrifvet, att postkontoren i de större städerna skulle dagligen
hållas öppna 11 å 12 timmar och öfriga postkontor 6 å 9 timmar, med den inskränkning
för sön- och helgdagar, som påkallades deraf, att postanstalterna skulle hållas
stängda de timmar af dagen, då allmän gudstjenst hölles i orten. Eu ytterligare inskränkning
i tiden för postkontorens öppethållande å sabbat syntes generalpoststyrelsen
kunna utan olägenhet genomföras. De vid postkontoren förekommande göromål äro
nemligen, särskildt hvad beträffar behandlingen af afgående post, i regel vida mindre
omfattande å sön- och helgdagar, hvilket hufvudsakligen beror derpå, att å dessa
dagar affärskorrespondens endast i ringa omfattning eger rum och tidningsutgifning
endast undantagsvis ifrågakommer. Sedan upplysningar inhemtats rörande de ä olika
orter rådande förhållanden, har ytterligare inskränkning i tiden för postkontorens
öppethållande å sabbat skett i den mån sådant medgifvits af förhållandena å hvarje
plats; och har det sålunda numera bragts derhän, att tiden för öppethållandet är i
regel inskränkt till tre timmar.

Denna begränsning har egt rum äfven vid postkontor å större platser, exempelvis
i Göteborg, utan att, så vidt till styrelsens kännedom kommit, någon olägenhet för
den korresponderande alllmänheten derigenom uppstått.

Jemväl beträffande postkontoren i Stockholm och dessas särskilda afdelningar har
tiden för öppethållandet å sön- och helgdagar inskränkts, dock i allmänhet icke i lika
utsträckning som å andra orter. För de särskilda postanstalterna i Stockholm är tiden
för öppethållandet bestämd olika, i det att densamma vexlar mellan lägst 3 och högst
7 timmar. Styrelsen har emellertid icke lemnat ur sigte frågan, huruvida en inskränkning
må kunna göras beträffande sistnämnda timantal.

Då sålunda postkontoren i riket i allmänhet hållas öppna allenast 3 timmar å
sön- och helgdagar, och, såsom ofvan är nämndt, göromålen å dessa dagar i regel äro
vida mindre omfattande än å söckendagarne, men postfunktionärernas antal är bestämdt
med hänsyn till de arbetskrafter, som göromålen under de egeutliga arbetsdagarne
kräfva, har genom särskild tjenstgöringsindelning kunnat åt tjenstemännen beredas
ledighet turvis å sön- och helgdagar. Då emellertid förhållandena äro mycket skiftande
å olika orter, har någon bestämd ordning för tjenstemäunens befrielse från
tjenstgöring å .sabbat icke kunnat föreskrifvas, men det torde kunna sägas, att desse i
allmänhet åtnjuta frihet från tjenstgöring i det närmaste hvarannan sön- och helgdag.

Hvad nu sagts angående turvis återkommande ledighet gäller dock icke beträffande
postmästarne vid de minsta kontoren och ej heller beträffande den å vissa
jernvägslinier tjenstgörande postpersonal. De omständigheter, som hindra desse funktionärer
att komma i åtnjutande af fullständig ledighet vissa söndagar, skall styrelsen
här efteråt vidröra.

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Derförinnan torde, i anslutning till hvad ofvan meddelats angående söndagsledighet
för tjensteman vid postkontoren i allmänhet, böra redogöras för förhållandena
i enahanda afseende beträffande derstädes anstälde betjente.

Desse betjente hafva hufvudsakligen att verkställa bref härin g, posttransporter och
andra dylika göromål, hvilka å sön- och helgdagar förekomma i ungefär lika omfattning
som å söckendagar. I anledning af ingångna klagomål, att betjente å många
orter hade alltför trägen och ansträngande tjenstgöring å sön- och helgdagar, föreskref
generalpoststyrelsen år 1888, att postbetjentes tjenstgöring skulle ordnas på sådant
sätt, att de ä sabbat erhölle så mycken ledighet, som utan olägenhet för postgöromålens
behöriga handhafvande kunde dem beredas; och meddelades i sammanhang dermed
vissa för ändamålet erforderliga närmare bestämmelser. Vid tillämpningen af dessa
föreskrifter visade sig emellertid, att sådan lindring i söndagstjenstgöringen, som erfordrades,
för att betjente skulle erhålla behöflig hvila och möjlighet att deltaga i allmänna
gudstjensten, mångenstädes icke kunde ernås utan eu väsentlig inskränkning i
brefbäringen, som derförut, jemlikt de af postförvaltare — hvar för sin ort —• träffade
anordningar, å sön- och helgdagar fullgjorts vid lika antal turer som å söckendagar
eller i allmänhet vid fyra turer dagligen. Af denna anledning föreskref styrelsen år
1891, att vid postkontor, från hvilka å sön- och helgdagar utsändes flera brefbäringsturer,
sådan inskränkning skulle ega rum, att endast en brefbäriugstur komme att
utgå å dylika dagar. Enligt särskild bestämmelse kom denna föreskrift icke i tilllämpning
vid Stockholms postkontor förr än på sommaren år 1899. Hvarken i Stockholm
eller å andra orter har, så vidt generalpoststyrelsen försport, ifrågavarande inskränkning
vållat någon afsevärd olägenhet.

Den brefbäringstur, som sålunda numera förekommer å sabbat, försiggår i många
orter åtminstone delvis under den tid, då högmessogudstjensten pågår. Sådant har
icke kunnat undvikas i anseende till de olägenheter, som skulle uppstå till följd af
fördröjd postutdelning. Med föranledande deraf och då äfven af andra anledningar
ansetts önskligt, att postkontorens betjente emellanåt komme i åtnjutande af fullständig
söndagshvila, har vidtagits den anordning, att reservvaktbetjente inkallats till
tjenstgöring å sön- och helgdagar i stället för de betjente, som hafva att verkställa
brefbäring, posttransport, tömning af breflådor eller dylikt. Sålunda erhålla desse
betjente fullständig tjenstgöringsfrihet hvar fjerde sabbatsdag, och de vidkännas derför
icke någon minskning i löneinkomster, enär de till tjenstgöring inkallade reservbetjente
ersättas af postverket. Ärliga kostnaden för denna anordning, hvilken dock
ännu icke fullständigt genomförts, uppgår för närvarande till omkring 14,000 kronor;
och torde densamma, sedan anordningen genomförts i den utsträckning, som kan anses
ytterligare erforderlig, komma att utgöra tillhopa omkring 18,000 kronor.

Hvad angår de ambulanta postanstalterna, gäller, att deras verksamhet i allmänhet
fortgår i lika omfattning å sabbat som å söckendag äfvensom att tjenstgöringen inom
desamma i allmänhet är mera ansträngande och helsopröfvande än vid postkontoren.
Att likväl, såsom förut är nämndt, förhållandena beträffande söndagshvila ofta stält sig
gynsammare för den vid de ambulanta postanstalterna tjenstgörande personal än för
postkontorens, har hufvudsakligen berott derpå, att både tjenstemän och betjente vid
de ambulanta postanstalterna i allmänhet äro indelade i bestämda reseslag med tjenstgöring
turvis hvarannan dag eller vissa af flera på hvarandra följande dagar. Mellan
reseturerna åtnjuta således desse funktionärer en fridag, som mer eller mindre ofta
infaller på sabbat.

På ett icke ringa antal jeruvägslinier af kortare utsträckning har posttjenst -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o JJ Utlåtande N:o 3.

göringen emellertid icke kunnat ordnas på sätt nu är nämndt. Resorna å dessa linier,
som i allmänhet upptaga endast ett fåtal timmar och icke ega rum nattetid, äro följaktligen
mindre ansträngande, och derför har ej heller ansetts nödigt att för arbetets
behöriga utförande anställa så talrik personal å dessa linier, att densamma kunnat
indelas till tjenstgöring turvis med fridag mellan vissa reseturer. Då emellertid en
sådan, dag ut och dag in fortsatt tjenstgöring på samma linie måste i längden verka
utslitande, har vidtagits den utväg, att, då ansökning derom gjorts eller då anledning
eljest förekommit, vederbörande förflyttats till tjenstgöring på annan linie.

Slutligen må beträffande de postbetjente, Indika tjenstgöra såsom postiljoner vid
landsvägsposterna, nämnas, att desse i regel icke hafva daglig tjenstgöring, utan äro
tjenstebefriade mellan reseturerna och komma sålunda i åtnjutande af erforderlig
söndagshvila antingen å stationsorten eller ock å den öfverliggningsort, der de uppehålla
sig i afvaktan på tidpunkten för återresan till stationsorten. Också har från
desse betjente i allmänhet icke försports någon klagan öfver bristande söndagshvila.

Vidkommande det af utskottet framstälda spörsmål, huruvida och i hvad man
(iliad sabbatshvila ansåges möjligen kunna tillfalla tjensteman och betjente, hvilka
redan i större eller mindre mån åtnjöte tjenstebefrielse i nu ifrågavarande afseende,
anser sig generalpoststyrelsen, hvad särskild! posttjenstemännen angår, kunna med
åberopande af det ofvan anförda uttala den mening, att desse tjensteman i allmänhet
åtnjuta söndagsledighet i sådan utsträckning, som med postsamfärdselns kraf låter sig
förena. Att ytterligare inskränka tiden för postkontorens öppethållande å sabbat, så
att densamma i allmänhet komme att understiga 3 timmar, anser generalpoststyrelsen,
åtminstone för närvarande, icke rådlig!.

Och att — såsom ifrågastäldt blifvit med afseende å postsparbanks- och postan
visningsrörelsen, undantagandes hvad anginge telegrampostanvisningar från utlandet
— handläggning af vissa grenar af den eljest vid postkontoren förekommande rörelse
skulle vara förbjuden å sön- och helgdagar och alltså, exempelvis, allmänheten ej tilllåtas
att å dessa dagar under de kortare tiderna för postkontorens öppethållande få
derstädes inlemna eu postanvisning med tillhörande medel eller insätta ett belopp a
postsparbanksbok, skulle — oafsedt det mindre lämpliga ur tjenstens synpunkt att till
iakttagande för vederbörande tjensteman föreskrifva dylika begränsningar för vissa
dagar i afseende å allmänhetens betjenande — säkerligen föranleda mycket missnöje
från allmänhetens sida och ej minst från de samhällsklasser, som å de egentliga
arbetsdagarna hafva svårare att bereda sig tillfälle till besök å postanstalt.

Mindre gynsamt stäldt i afseende å sabbatshvila hafva emellertid, såsom redan
är sagdt, vissa grupper tjensteman, nemligen postmästarne vid de minsta postkontoren
och In mer de expeditörer vid jernvägsposten, hvilka hafva daglig tjenstgöringsskyldighet.

För göromålens uppehållande å söckendagar erfordras vid de nämnda postkontoren
biträde allenast under någon viss del af (lagen, och derför är ej heller anstäldt
fast aflönadt postbiträde derstädes, utan i stället är till postmästarens disposition beviljadt
ett ringare belopp, hvilket utgår till aflönande af den person, söm postmästaren
sjelf utser till biträde och som på hans ansvar förrättar en del göromål. Då ett sådant
biträde i allmänhet icke besitter de qvalitikationer, som erfordras för att, i stället för
den tjenstebefriade postmästaren, på eget ansvar uppehålla dennes tjenst, skulle, för
att bereda postmästaren söndagsledighet, antingen fullt qvalificerad extra tjensteman
från annan ort beordras att vikariera för postmästaren eller ock, med indragning af
dispositionsanslaget, ett vida högre ärsarfvode anvisas till aflöning åt ett vid postkou -

16 Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

törel last austäldt, men i allmänhet icke fullt behötligt postbiträde. Äfven om den
derigenom uppkommande kostnad — hvilken i förra fallet säkerligen blefve högre än
i det senare — icke ansåges såsom något hinder, skulle dock till följd af den redau
länge förefintliga brist på e. o. postexpeditörer ingendera åtgärden kunna för närvarande
genomföras. Äfven må nämnas, att postmästare till biträde mot ersättning
af dispositionsanslaget ej sällan antaga någon familjemedlem, hvadan det belopp, som
till denne utgår, betraktas såsom ett icke oväsentligt tillskott i vederbörande postmästares
aflöningsförmåner; och det torde kunna sättas i tvifvelsmål, huruvida postmästare
hellre önska komma i åtnjutande af tjenstgöringsfrihet vissa sabbatsdagar än
bibehålla dispositionsanslaget.

Äfven hvad angår ofvan nämnda tjensteman vid jernvägsposten, hvilka hafva
daglig tjenstgöring, och för hvilka det således är särdeles behöflig! att åtminstone
vissa sabbatsdagar komma i åtnjutande af hvila, må framhållas, att bristen på extra
postexpeditörer för närvarande omöjliggör de i sådant afseende erforderliga anordningar.
Men om än detta hinder framdeles upphör, qvarstår dock ett annat, som icke kan
genom generalpoststyrelsens åtgörande afhjelpas. Så länge, såsom nu är fallet, desse
tjenstemäns aflöning till betydande del består af resetraktamenten, skulle, då aflöning
af denna art utgår allenast för dag, då tjenstgöring fullgjorts, tjenstemännen gå miste
om en för dem afsevärd inkomst för de dagar, då söndagshvila åtnjutits. Ett till
1899 års Riksdag framlagdt förslag om förhöjning af ifrågavarande tjenstemäns fasta
aflöning och omreglering af traktamentsersättuingen, så att densamma komme att motsvara
allenast'' de kostnader, som förorsakades af tjensternas ambulanta beskaffenhet,
vann icke Riksdagens godkännande.

Såsom ofvan är nämndt, åtnjuta betjente vid postkontoren i allmänhet befrielse
från tjenstgöring hvar fjerde sön- och helgdag. Från betjente å vissa orter har emellertid
uttalats önskan att oftare komma i åtnjutande af dylik förmån; och då sabbatshvila,
såra medgifves endast hvar fjerde sön- och helgdag, förekommer sammanlagdt
allenast omkring 15 gånger på hela året, lärer en dylik önskan icke få anses obillig.
Postverkets kostnad för betjentes tjenstebefrielse hvar fjerde sabbat har här ofvan beräknats
komma att, så snart anordningen genomförts på vissa ännu återstående orter,
uppgå till omkring 18,000 kronor årligen. Denna kostnad skulle, om förmånen medgåfves
hvar tredje sabbat, ökas med en tredjedel och sålunda uppgå till omkring 24,000
kronor, hvilket belopp väl icke må anses större, än att detsamma fullt uppväges af
den förmån, som dermed vinnes.

För en dylik förändring skulle emellertid — äfven om icke ytterligare antoges
så många reservbetjente, att desse sjelfve kunde turvis erhålla söndagsledighet —
erfordras ett högst betydligt antal sådana betjente utöfver det nuvarande, och derigenom
skulle orsakas så väsentligen försämrade befordringsutsigter, att det synes kunna
befaras, att för betjentkårens rekrytering icke skulle finnas att tillgå fullt lämpliga
personer.

Generalpoststyrelsen anser sig derför icke obetingadt kunna jakande besvara frågan,
om ökad sabbatshvila möjligen kan beredas betjente vid postkontoren.

Utan att egentligen höra till nu förevarande ämne, torde dock böra omnämnas,
att de ordinarie tjenstemännen vid postanstalterna ega att, utan särskilda kostnader
för dem sjelfve, åtnjuta semester af en månad årligen, samt att af det å postverkets
stater uppförda anslag till traktamenten för vaktbetjente ett belopp af 13,500 kronor
får användas till beredande årligen af högst femton dagars kostnadsfri ledighet åt

Första Kammarens Tillfälliga XJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

ordinarie betjente, som till följd af ansträngande tjenstgöring eller andra särskilda
orsaker anses böra tilldelas någon hvilotid.

Stockholm den 20 april 1900.

F. H. SCHLYTERN.

e. f.

Jacques Pramberg.

Då emellertid väsentliga ändringar sedan i fjor kunnat ske inom hithörande
förhållanden, har samma utskott i år från nämnda myndigheter
infordrat upplysning, huruvida de hade något att ändra eller tillägga i
förra året afgifna utlåtanden. Härå hafva följande svar ingått:

Till Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2. Sedan Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 1 dennes anbefalt telegrafstyrelsen att till Riksdagens Andra
Kammares tillfälliga utskott n:o 2 inkomma med upplysning, huruvida styrelsen hade
något att ändra eller tillägga i det utlåtande, som af styrelsen år 1900 afgifvits med
anledning af de vid samma års riksdag väckta motioner angående beredande af söndagshvila
åt tjensteman och betjente vid telegrafverket, får telegrafstyrelsen härigenom
äran meddela, att under den tid, som förflutit, sedan ofvannämnda utlåtande afgafs,
inom telegrafverket ej inträffat några förhållanden, som kunna föranleda ändring i
eller tillägg till utlåtandet i fråga.

Stockholm den 5 februari 1901.

Under generaldirektörens frånvaro:

M. Wennman,

föredragande.

Herman Bydin.

Ernst Carlberg.

Till Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2. Sedan Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 1 innevarande månad anbefalt jernvägsstyrelsen att, så fort
ske kunde, meddela Eder upplysning, huruvida styrelsen hade något att ändra eller
tillägga i det utlåtande, som styrelsen år 1900 afgifvit med anledning af vid samma
års riksdag väckta motioner angående beredande af söndagshvila åt tjensteman och
betjente vid statens jernvägar, får styrelsen härigenom meddela, att styrelsen icke har
något annat att ändra eller tillägga i det utlåtande rörande ifrågavarande sak, som
styrelsen afgaf den 7 sistlidne april, än att, då styrelsen antager, att det vid utredningen
af ifrågavarande sak kan vara af något intresse att erfara den ungefärliga förlust,
som genom ett fullständigt inställande under söndagarne af godstrafiken å statens
jernvägar skulle drabba samma jernvägar, styrelsen ansett sig böra, med stöd af inom
styrelsen verkstälda beräkningar, meddela det ungefärliga beloppet af berörda förlust.

Det antal lastade godsvagnar, som för närvarande befordras under söndagarne,
kan nemligen anslås till cirka 3,000 eller cirka 150,000 under ett helt år. Uppskattas
nu den förlust, som skulle förorsakas derigenom, att alla dessa vagnar blefve i sin
befordran till mottagningsstationen fördröjda ett dygn, till tre kronor för hvarje vagn
eller enahanda belopp, som enligt gällande taxa skall af trafikant för hvarje dygn

Bill. till lliksd. Prut. 1901. S Samt. 2 Afd. I Band. 11 Käft. 3

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:a 3.

erläggas vid fördröjd lossning af vagnslastgods, så erhålles ett sammanlagdt belopp för
helt år af cirka 450,000 kronor, hvilket belopp alltså skulle utgöra statens jernvägars
förlust för godstrafikens inställande under söndagarne.

I sammanhang härmed har styrelsen ock velat påpeka, att ett qvarkållande
hvarje söndag af 3,000 godsvagnar — hvilkas sammanlagda längd uppgår till icke
mindre än omkring 25 kilometer — skulle med hänsyn till de i allt fall trånga bangårdsutrymmen,
som för närvarande förefinnas vid statens jernvägar, blifva förenadt
med olägenheter samt framkalla kraf på utvidgningar af åtskilliga bangårdar. Stockholm
den 25 februari 1901. *

Th. Nordström. M. llahr.

Gustaf Welin.

Till Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2. Genom nådigt bref
den 1 nästlidne februari har, i anledning af en utaf Andra Kammarens tillfälliga utskott
n:o 2 gjord framställning, Kongl. Maj:t anbefalt generalpoststyrelsen att till utskottet
meddela upplysning, huruvida styrelsen hade något att ändra eller tillägga i det utlåtande,
som af styrelsen år 1900 afgifvits med anledning af vid samma års riksdag
väckta motioner angående beredande af söndagshvila åt tjensteman och betjente vid
postverket.

Med föranledande deraf får styrelsen meddela, att jemväl under senast förflutna
året åtgärder vidtagits för nyssberörda ändamål. I sitt förra utlåtande omnämnde styrelsen,
hurusom inskränkning hade vidtagits i tiden för postkontorens öppethållande å
sabbat, så att dessa i regel vore under sådana dagar för allmänheten tillgängliga allenast
3 timmar. För det fåtal med telegrafanstalt ej förenade postkontor, der en längre
tid för öppethållandet då var föreskrifven, har denna tid numera inskränkts, så att icke
något dylikt postkontor i riket, med undantag af vissa postanstalter i Stockholm, numera
hålles Öppet öfver 3 timmar å sön- och helgdagar. En ännu kortare tid, dock
icke under 2 timmar, har, der förhållandena sådant medgifvit, blifvit bestämd för
åtskilliga postkontor i landsorten.

Hvad angår de med telegrafanstalt ej förenade postkontor i Stockholm och dessas
särskilda afdelningar, vexlar tiden för öppethållandet mellan lägst 3 och högst 7 timmar.
Dock är sistnämnda timantal, som förut gälde för flera af ifrågavarande postkontor
och afdelningar, numera bibehållet allenast för centralpostkontorets afdelning
för afgående brefposter. För öfriga bland ifrågavarande postkontor och afdelningar,
hvilka förr höllos tillgängliga under lika lång tid som nyssnämnda afdelning, har
sedan juni månad sistlidna år tiden för öppethållandet vant bestämd till 4 timmar.

Med hänsyn till de kraf, den allmänna samfärdseln äfven å sabbatstid ställer å
postverket, håller generalpoststyrelsen före, att, åtminstone för närvarande, ytterligare
inskränkning i tiden för postkontorens öppethållande å sön- och helgdagar ej torde
kunna ega rum.

Hänvisande till hvad i förra yttrandet är nämndt i fråga om möjlighet för postfunktionärer
att turvis åtnjuta befrielse från tjenstgöring å sön- och helgdagar, får
styrelsen härmed meddela, att numera genomförts den förut omnämnda anordning,
hvarigenom de betjente vid postkontoren, som hafva att verkställa brefbäring, post -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

transport, tömning af breflådor och dylikt, minst hvar fjerde sön- och helgdag erhålla
fullständig befrielse från tjenstgöring utan att derför vidkännas minskning i löneinkomster.
Postverkets årliga kostnad för denna anordning uppgår till ett belopp mellan
16,000 och 17,000 kronor; således något lägre kostnad, än som beräknades vid den
tid, då förra yttrandet afgafs.

I det utlåtande, som Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 afgaf under förra
årets riksdag i fråga om utsträckt sabbatshvila åt vissa klasser af statstjenstemän och
betjente m. m., har utskottet till stöd för sin mening, att — äfven hvad postverkets
funktionärer angår *— ytterligare åtgärder i berörda hänseende vore önskvärda, särskildt
anmärkt, att postpersonalen vid jultiden, från medlet af december till långt in i januari,
ej åtnjuter någon egentlig ledighet.

Denna utskottets anmärkning är vigtig; och medgifvas måste, att det för vederbörande
postfunktionärer skulle vara synnerligen önskligt att kunna påräkna fullständig
ledighet å vissa af de jemförelsevis många sabbatsdagar, som förekomma under
nämnda tid. Men vid jul och nyår är under eu tid af omkring tre veckor arbetet vid
postanstalterna, inom postverkets alla grenar, så ofantligt ökadt, att funktionärerna
icke ens å sabbat kunna annat än undantagsvis beredas tjenstebefrielse. Tvärtom
måste under denna tid vid nästan alla postkontor personalen tillökas med tillfälliga
biträden, somligstädes till ungefär lika antal som den i regel tjenstgörande personalens;
och det skulle vara synnerligen svårt, för att ej säga omöjligt, att, med bibehållande
af ordning och skyndsamhet i arbetet, under dessa dagar permittera de till den egentliga
postpersonalen hörande funktionärer och i stället anlita ett derigenom behöfligt
ytterligare antal tillfälliga biträden, helst som dessa i allmänhet äro oöfvade i postgöromålen
och derför måste arbeta under ledning af de egentliga yrkesmännen.
Inseende, att det myckna arbetet just vid angifna tiden gör nödvändigt, att en hvar
deri deltager, hafva, såvidt generalpoststyrelsen försport, vederbörande postfunktionärer
hittills ej gjort anspråk på att under den tiden komma i åtnjutande af den söndagsledighet,
de eljest under året erhålla. Stockholm den 11 mars 1901.

F. IT. Schlytern.

e. f.

Jacques Pramberg.

Till stöd för sin hemställan åberopar Andra Kammarens utskott livad
det i fjor i ärendet anfördt.

»Det torde ej kunna förnekas», yttrar det, »att staten såsom den största arbetsgifvaren
bör föregå enskilda arbetsgivare med efterföljansvärda föredömen. Och det torde äfven
vara obestridligt, att den, som arbetar, periodvis är i behof af någon ledighet för andra
ändamål än de rent materiella behofvens tillfredsställande. Annars löper han fara att
alldeles nedtryckas och blifva likgiltig för högre intressen af religiös, kulturel och
samhällelig natur, som äro lika nödvändiga som de materiella. Säkerligen är det ej

20 Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

heller förenligt med en kristen stats pligter att icke lemna sina tjenare tillfälle att
något oftare, än som nu synes vara fallet, deltaga i den allmänna gudstjensten. Och
att denna förmån i ej ringa grad beröfvas en ej obetydlig del af de i motionerna afsedda
statstjenarne, torde redan på grund af embetsverkens yttranden få anses otvifvelaktigt.
— Utskottet, som ej anser någon egentlig utredning lemnad i telegrafstyrelsens
utlåtande och ej heller deri kan spåra någon önskan att gå till mötes i nu berörda
fall, erkänner deremot villigt, att såväl jernvägsstyrelsen som generalpoststyrelsen egnat
frågan om sabbatsbvila för sina underlydande ej ringa uppmärksamhet. Dock finner
utskottet, på grund af inhemtade upplysningar, ytterligare åtgärder önskvärda för
undanrödjande af flera missförhållanden i nu berörda hänseende. Så t. ex. torde det
vara ostridigt, att postpersonalen vid jultiden, från medlet af december till långt in i
januari, ej åtnjuter någon egentlig ledighet. Vid mindre postkontor och vid den s. k.
ambulanta posten torde, som generalpoststyrelsen sjelf antyder, söndagsledighet stundom
vara rätt svår att i någon afsevärd mån erhålla. Hvad statens jernvägar beträffar,
har utskottet sig bekant, att, åtminstone i ett af trafikdistrikten, äfven en så billig
begäran som den, hvilken framstälts af vissa konduktörer och packmästare att få hvar
femte eller hvar sjette söndag ledig, måst afslås. Ja, för utskottet har uppgifvits, att
det inträffat, att jernvägsbetjente fått tjenstgöra ända till elfva helgdagar å rad. Det
torde ej heller kunna förnekas, att vid andra klassens telegrafstationer med blott två
telegraf- och ett eller två telefonbiträden ytterst sällan en hel söndag kan erhållas
ledig. Vid tredje klassens dylika stationer med blott en (qvinlig) tjenstgörande kan
det, såvida kyrkan är något aflägsnare belägen, inträffa, att den tjenstgörande aldrig
får tillfälle att bevista en gudstjenst. — På grund af den uppfattning af statens pligt
mot sina tjenare, som utskottet ofvan angifvit som sin, synes det utskottet önskligt,
att utsträckt söndagshvila kunde beredas statens meranämnde tjensteman och betjente.
Huruvida och på hvad sätt sådant låter sig göra, anser sig utskottet ej kunna bedöma.
Att en förbättring i berörda hänseende ej kan ske utan rätt betydliga kostnader, är
dock uppenbart. Men äfven om så är, bör det enligt utskottets mening åligga staten
att, så långt ske kan, vidtaga åtgärder i angifvet syfte.

* *

Genom kongl. utrikesdepartementets benägna åtgärd har Första Kammarens
utskott satts i tillfälle att här meddela åtskilliga upplysningar
rörande hithörande förhållanden i utlandet. Så må antecknas beträffande

Belgien. Statsbanorna. Den allmänna regeln för personalens söndagsfrihet är,
att i de tjenstegrenar, der arbetet icke helt och hållet inställes, skall personalen beredas
ledighet minst hvarannan söndag, således, inberäknade nedannämnde helgdagar,
minst 28 sön- och helgdagar om året. År det nödvändigt för tjensten, kan söndagsledigheten
tillfälligt uppskjutas, men ej indragas.

Samma bestämmelser, som gälla för söndagarne, gälla äfven för Kristi himmelsfärdsdag,
jungfru Marias himmelsfärdsdag (vårfrudagen), Allhelgonadag och Juldagen.
Stationer och hållplatser hållas öppna endast för befordran af resande, resgods, vissa
slag af ilgods, hästar och vagnar, som sändas med snälltåg samt lik.

Alla godståg äro instälda, likasom ock emottagande och utlemnande af fraktgods,
med vissa undantag såsom för tidningar, lifsmedel för armén, mjölk, färsk fisk m. m.
Vid destinations-stationen utlemnas likaledes lefvande djur, explosivt gods m. m.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Den 1 maj 1900 funnos anordnade 2,514 bantåg, hvilka hade att tillryggalägga
tillsammans 81,527 km. Af dessa instäldes å söndagarne 2,227 tåg med 66,321 km.
Återstodo endast 202 ordin, och 85 fakultativa tåg, hvilka senare anordnades endast
då de voro absolut nödvändiga.

Alla de, som tjenstgöra på söndags förmiddagar, böra erhålla minst två timmars
frihet under gudstjensttiden. I centralverkstäderna arbetas ej om söndagar med undantag
blott för några få arbeten, som icke kunna utföras å hvardagar, exempelvis undersökning
af eldstäder och motorer, reparation af verktygsmaskiner, städning af verkstäderna
m. m. Af en personal på 8,133 man (den 21 september 1900) både blott 89
söndagsarbete.

Vid de mindre verkstäderna och i lokomotivstallen förekomma några mindre
underhållsarbeten, som äro nödvändiga för tillsyn af materielen, lokomotivens uppeldning,
lokalernas städning m. m. Emellertid har man lyckats ordna arbetena så, att af 8,710
arbetare voro 3,305 helt och hållet fria å söndagar, 244 hade tre, 3,027 två och 1,436
en frisöndag i månaden samt 698 två dagar i veckan.

Banunderhållet inskränkes å söndagar till hvad som är nödvändigt för tågsäkerheten.
Personalen, som har att göra med banans bevakning och underhåll, signalers
skötande och vägöfvergångars bevakning, aflöses på söndagar eller stundom andra veckodagar.

Stationspersonal. Af 10,311 personer äro:

179 fria hvar söndag,

234 äro fria 31/2 söndagar af 4

678	»		3		»
400		»	2Va	»	»
5,474			2 ''	»	»
293	»		iy2
2,139	»		i	»
320	»	»	i1/,		»
594	»	»	hela	veckan utom söndagar.

Tågpersonal. En del af de indragna godstågens personal måste underkasta sig
att å söndagar tjenstgöra på persontågen. Genom den stora indragningen af tåg kan
dock söndagsfriheten åt tågpersonalen gifvas en mycket stor utsträckning.

Posten. Utom i sällsynta undantagsfall, beroende på lokala förhållanden, äro
postanstalterna öppna för allmänheten å söndagar endast 3, 2 eller 1 timme allt efter
deras klassificering.

Vid de större postkontoren erhåller personalen frihet hvar annan eller hvar tredje
söndag, men vid de mindre med blott en eller två tjenstemän nödgas dessa tjenstgöra
hvar söndag, dock är deras tjenstetid då ansenligt inskränkt.

De resande posttjenstemännen hafva ett strängare arbete och åtnjuta periodiskt
och regelbundet ledighet såväl å hvardagar som sön- och helgdagar.

Brefutbäringen har ansenligt inskränkts å sön- och helgdagar. Ä de större
orterna utdelas post två gånger och å alla öfriga orter blott en gång om dagen.

Brefiådor tömmas å förstnämnda orter blott 5 gånger (i st. för 10 å 14 förr) och
proportionsvis mindre ofta å de öfriga.

Brefbärarne. 2,884 bland dem åtnjuta söndagsfrihet, 1,129 ej. Men det är att
märka, att bland de sistnämnda äro inberäknade brefsorterarne, hvilkas tjenstgöring är
så reducerad, att de kunna få ledigt hvarannan söndag. De, som tillhöra resande postbetjening
och hvilka icke kunna erhålla söndagsfrihet, få en fridag hvar tionde dag,

22 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

till och med en hvar annan, tredje eller fjerde dag, beroende på resans ansträngningar
eller utsträckning. ° °

Telegrafen. Till följd af telegraftjenstens natur är det mindre lätt att inskränka
denna tjenst med hänsyn till personalens söndagsfrihet. Man har emellertid gjort
försök att minska tiden för en stor del stationers öppenhållande och man har lyckats.

Det har emellertid visat sig svårt att vid de vigtigaste stationerna, särskildt i
industricentrerna, hvarest nattjenstgöring är anordnad, bereda personalen de två timmarnes
frihet på söndagsförmiddagen under gudstjensttiden.

Men alla svårigheter hafva öfvervuunits tack vare i främsta rummet den medgifna
ökningen åt personal. Personalen åtnjuter i allmänhet en hel fridag hvar fjortonde
dag, oftast på söndagen.

England. Jernvägar. London & South Western Eailway.

Inga lagbestämmelser finnas i England angående jernvägspersonalens söndagsfrihet,
men söndagstjenstgöringen är inskränkt så mycket som möjligt för att bereda
personalen sådan frihet.

Regeln är, att vid trafikafdelningen skall åt all personal beredas ledighet hvarannan
söndag.

Erfarenheten visar, att trafikens kraf äro orimligt stora på allmänna helgdagar,
och med undantag för dem, som hafva att sköta godstrafiken, måste derför den vanliga
personalen då vara i tjenstgöring.

Galedonian Eailway (Glasgow).

Inga lagbestämmelser finnas i Skottland angående söndagsfrihet, men söndagsarbete
är icke populärt i detta land och är derför inskränkt till det absolut nödvändiga,
såsom underhåll af spår och signaler m. m. Vid jernvägen tillämpas den principen,
att så vidt trafikförhållandena medgifva, inställes allt söndagsarbete med undantag
för vissa persontåg för postbefordringen, och ehuru dessa tåg äfven befordra resande,
skulle de dock icke anordnas, om de ej behöfdes för posten.

Af 50,000 personer tillhörande trafikafdelningen, inberäknadt vakterna, användas
blott omkring 2,000 om söndagar. Ingen tvingas att arbeta på söndagen, som hyser
samvetsbetänkligheter deremot. Det är dock sällan, som någon vägrar göra sådant
arbete.

Losten och telegrafen.

Allmänna regeln är att å söndagar utbäras bref blott en gång och insamlas bref
blott eu gång om dagen, men i vissa fall, i synnerhet i Skottland, utlemnas bref endast
till personer, som afhemta dem å postanstalten, vanligen mellan kl. 8 och 10 f. in.
Insamlingen af bref inskränkes å smärre orter i allmänhet till hufvudkontoret. I några
landtdistrikt hvarken utlemnas eller insamlas bref å söndagar. I London utsändas icke
andra än express-postbref.

Postpaket utlemnas icke om söndagar vare sig i London eller provinserna.

Postkontor, der äfven telegraftjenst förekommer, äro öppna från omkring kl. 8
till 10 å söndags f. m. I några af de större städerna hållas kontoren äfven öppna en
kort tid på e. m., vanligen mellan 5 och 6.

I London, Liverpool och några andra större städer äro chefkontoren alltid öppna
för telegrafgöromålen.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Anordningarna för post- och telegraftjensten äro gjorda så, att personalens söndagstjenstgöring
så vidt möjligt är må inskränkas.

Ingen vid posten anstäld person skall vara i tjenstgöring mer än en gång
samma söndag. Ifar han tjenstgjort på morgonen, är han sedan fri hela dagen. T)eig
som gör fullt arbete a veckodagarne, skall, om han har något arbete å en söndag, vara
fri den nästa.

Af anteckningar för den 26 augusti 1894 iukemtas, att af postpersonal

i London, ............... 32,088, hade

i England och Wales

i öfrigt, .................. 78,984, »

i Skottland,................... 12,698, »

i Irland,....................... 12,677, »

2,752 söndagsarbete tillsammans 15,439 timmar,

30,184 » » 91,722 »

3,139 » » 6,716 »

, , 5,199 > » 15,552 »

eller tillsammans 136,447 personer, af hvilka 41,274 hade söndagsarbete tillsammans
129,429 timmar.

I London hade således omkring 1/1.1 söndagsarbete nära 6 timmar, i öfriga delar
af de förenade konungarikena vid pass l/3 » »3 timmar.

Antal landtpostmän (rural postmen) som förrätta söndagsarbete = 4,594,

» » som icke förrätta söndagsarbete.................. = 7,631,

I de förenade konungarikena finnas postanstalter, som äro helt

och hållet stängda å söndagar........................................... — 9,336,

som hållas öppna två timmar å söndagar........................... = 8,420,

som hållas öppna mer än två timmar å söndagar ............ = 2,243.

nederländerna. Posten.

Bref utsändas å söndagarne blott en gång med undantag för de 8 större städerna,
der utsändningen sker två gånger.

Breflådorna tömmas* 3 å 4 ggr i de större städerna, 1 å 3 ggr i de mindre.
Postkontoren hållas öppna 5, 3 eller 2 timmar efter städernas storlek.
Telegraftjensten å söndagar:

I Amsterdam, Haag och Rotterdam ständig, i 5 andra städer från V28 fm. till 7,9 e. m.,
I Dordreebt och Ymuiden något inskränktare samt å öfriga orter: 5 st. 7 "timmar,
1 st. 6.*/, timmar, 1 #st. 4 timmar, 47 st. 3 timmar och 27 st. 2 timmar.

Stationer med'' begränsad tjenstgöring hållas vanligen öppna från 7,8 till 7,9
f. m. och från V21 till ’ ,2 e. in.

Telefonbyråerna hållas öppna om söndagar vid 7 större stationer från 7,10 f. m.
till 6 e. m. samt vid öfriga stationer från 721 till */,2 e. m.

Tyskland. För att bereda riks-, post- och telegrafförvaltningspersonalen erforderlig
hvila under sön- och helgedagar samt tillvarataga dessa dagars yttre helighållande,
hafva följande inskränkningar bestämts för post-, telegraf- och telefontjenstgöringen
under berörda dagar.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Vid postanstalterna eger sådan tjenstgöring ram under sommarhalfåret från 7
eller 8 f. m., under vinterhalfåret från 8 och till kl. 9 f. m., samt under hela året
från slutet af högmessotideu till kl. 1 eller senast kl. 2 e. m., i regeln en, högst två
timmar. I särskilda fall kan stadgad begränsning af tjenstgöriugstiden helt och hållet
eller delvis upphäfvas. Der flera tjenstgöringsställen finnas vid samma postanstalt, kan
antalet af dem, som hållas öppna för allmänheten, under ifrågavarande dagar minskas.
Smärre postfilialer, hvilka endast tjena till mottagningsställen, kunna, der de lokala
förhållandena så medgifva, helt eller delvis stängas. Postförsändelsernas utlemnande
på platsen eger rum blott eu gång om dagen, vanligen under förmiddagen, och bör ej
förekomma under högmessotiden. Blott å orter, dit vigtiga poster anlända under de
senare förmiddagstimmarne, får brefutlemnandet utsträckas till eftermiddagstimmarue;
utlenmandet af paket måste öfverallt ha undangjorts före kl. 12 middagen. A
landsbygden hvilar brefutlemnandet under kyrktimmarne; landtbrefbärarne få ej under
gudstjensterna »die Kirchorte beruhren».

Vid telegrafanstalterna begränsas, så vidt möjligt, tjenstgöringen så, att under
en timme af förmiddagen, vid middagen och af eftermiddagen telegram emottagas från
allmänheten, utvexlas med andra anstalter och utlemnas, derest ej telegraftjenstgöring
sker samtidigt med posttjenstgöringen. På platser, der flera rikstelegrafanstalter finnas,
kunna enstaka bland dem alldeles stängas för telegrammottagning.

Vid telefonanstalterna tjenstgöres i regeln ifrågavarande dagar från 7 eller 8
f. m. till kl. 9 f. m., från 12 till 1 och från 5 till 6 e. m. eller somligstädes från 7
eller 8 f. m. till 1 e. in. och från 5 till 6 eller från 5 till 7 e. m.

Beträffande inre förvaltningsgöromål söker man i möjlig mån förenkla dem och
samla dem på en hand.

Der ej det åsyftade målet låter sig på dessa vägar vinna, anställer poststyrelsen
hjelpkrafter, »söndagshjelpare», för de lägre bestyren, under det för tjenstemannavärfven
anlitas tjenstemän från närliggande anstalter.

* Beträffande söndagshvilans omfattning gäller den grundsatsen, att hvarje tjensteman
eller betjent under eu tidrymd af två veckor skall vara helt och hållet tjenstfri
åtminstone en söndag, vare sig för hela dagen eller för två halfva dagar.

* *

Af det anförda torde tydligt nog framgå, att man både i Sverige och
utlandet fäst uppmärksamhet vid nödvändigheten att i möjlig män tillvaratagna
söndagshvilan. I den mån samfärdseln utvecklar sig, löpa de krafter,
hvilka för densamma tagas i anspråk, allt större fara att allt mera uteslutande
uppfattas såsom blott delar af det omfattande maskineri, samhället
för bärande och främjande af detta stora gemensamma intresse ordnat
och håller vid magt. Man ursäktar sig dervid med den oemotsägliga
lagen, att hvar enskild måste vara förpligtad att i sin mån offra sig för
det allmänna och äfven till eget förfång sträfva för det helas väl. Men
erkännandet häraf innebär dock icke något samhällets fritagande från skyldigheten
att samvetsgrant afmäta de kraf, det ställer på den enskilde; det
får icke taga dennes offer i anspråk utöfver hvad som verkligen kan be -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (tf:o 1) Utlåtande K:o 3.

finnas nödvändigt. Och det får detta så mycket mindre, i den mån det
kräfda offret berör denne enskildes djupaste personliga lifsvilkor.

Häri ligger anledningen till den vigt, man måste tillerkänna frågan
om söndagshvilan. Ty i denna ingår häfdandet af hvarje samhällsmedlems
religiösa rätt att såsom andlig personlighet få sig möjlighet beredd att
»helga hvilodagen»; och deri ingår jemväl häfdandet af hvarje samhällsmedlems
naturliga rätt till en hvilodag, som kan bereda honom tillfälle
till kraftåterställelse efter arbetsdagarnes kraftförbrukning.

All erfarenhet visar, att natthvilan icke ensamt räcker till för upprätthållande
under årens lopp af arbetskraftens uthållighet, af själs- och
kroppskrafternas spänstighet; de behöfva en medveten hvila, en omvexling
i det hvardagliga, för att kunna återhemta och förnya sig. »Anordnandet
af en hvilodag efter sex veckodagar», säger en bekant engelsk läkare,
»är intet godtyckligt bud, det är en naturnödvändighet. Den menskliga
organismen är nu en gång så inrättad, att den af sju dagar behöfver en
för att hvila ut från själs- och kroppsarbete.» — »Söndagshvila», yttrar
ock den tyske läkaren och skriftställaren P. Niemeyer, »uppehåller arbetskraft,
helsa och lifslängd; oafbrutet arbete utsliter arbetskraften i förtid,
skadar helsan, förkortar lifslängden.» Liknande öfvertygelser uttalas ock
å andra håll, der omfattande erfarenhet fått bygga slutsatsen.

Detta förhållande kräfver synnerligt beaktande. Ty om genom omöjliggjord
söndagshvila flere eller färre enskilde måste vidkännas minskning
i arbetskraft, helsa och lifslängd, representerar detta en förlust i samhällskapital,
som långt ifrån kan för det allmänna vara likgiltig. Och om än
ingenting borgar för, att en arbetsfri hvilodag i religiös mening helgas, är
dock tydligt, att ett kristligt samhälle genom att mer eller mindre lemna
dess yttre helgd, dess sjelfva till/aro derhän, i högsta grad förlamar de
krafter, hvilka inom samhället kämpa för sedlighet och gudsfruktan och
för hvilka just den dagen är ett det vigtigaste bålverk. Men eu minskning
af dessa andliga tillgångar representerar, äfven den, för samhället en
förlust, som innebär den djupaste fara.

Med ledning af dessa åsigter måste utskottet utan tvekan godkänna
den grundsats, på hvilken motionärens förslag och medkammarens beslut
byggts.

1 afseende å dess tillämpning är att märka, hurusom i både motionen
och beslutet fråga icke är om annat än eu utredning »huruvida, på hvad
sätt och i hvad mån» nödig sabbatshvila, der sådan ej redan medgifvits,
må kunna beredas åt tjensteman och betjente vid postverket, statens jernvägar
samt statens telegraf- och telefonväsen.

Till utskottets uppgift kan således icke höra att sjelf!’ i dessa stycken

Bill. till Rilcsd. Prut. 1901. N Sami. 2 Afl. 1 Hand. 11 Höft. 4

26 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

förebringa någon ingående utredning. Efter utskottets uppfattning kan
det på frågans nuvarande ståndpunkt icke tillhöra Riksdagen att i densamma
göra mera än ett principuttalande till förmån för de i motionerna
omförmälda funktionärernas söndagshvila, hvars reglerande grundlagsenlig!
tillkommer ensamt Kongl. Maj:t. Skulle den föreslagna utredningen få
till följd åtgärder, för hvilkas utförande Riksdagens medverkan måste erfordras,
lärer dervid ock tillfälle för Riksdagen yppas att närmare granska,
saväl huruvida som ock på hvad sätt och i hvad män tillämpningen af
den förordade principen må låta sig verkställa. Ingen torde kunna förbise
i huru hög grad denna tillämpning kan vara beroende af förhållanden,
hvilka dels undandraga sig statsmagtens beslutanderätt, dels äro af natur
att icke medgifva principens önskliga genomförande. Men då det, sådant
oaktadt, måste vara af stor betydelse, att Riksdagen öppet förklarar sitt
gillande af sjelfva principen, och dennas tillämpning, enligt utskottets
öfvertygelse, både kan och bör utsträckas utöfver hvad hittills skett, finner
sig utskottet böra hemställa,

att Första Kammaren, med bifall till den i ärendet
väckta motionen, måtte biträda Andra Kammarens i
föreliggande fråga fattade beslut.

Stockholm den 26 mars 1901.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1901.