Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12 (Utlåtande 1899:Tfu112 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1899, kl. 3 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 10, i
fråga om nedsättning i jernvägsfr akter för kalk till bergsoch
jordbrukets behof och för landtmannaprodukter.

Till utskottets handläggning har hänvisats en inom Första Kammaren
väckt motion, n:o 13, i hvilken grefve K. A. Posse, med hvilken tjugunio
af kammarens ledamöter instämt, föreslår, att Riksdagen ville i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
utredning, om och i hvad mån nedsättning uti jernvägsfrakterna för kalk
till bergs- och jordbrukets behof kan ega rum, eller, om så ej kan ske
eller anses lämpligt, framkomma med förslag om att på annat sätt göra
fraktkostnaderna afsevärdt billigare för kalk, som för nämnda ändamål
transporteras å statens jern vägar;

och sedan i anledning af följande inom Andra Kammaren väckta
motioner, nemligen n:o 7, 8 och 9 af herr J. Sjöberg, n:o 20 af herr
J. Anderson i Tenhult, n:o 67 af herr J. Nilsson i Sorröd, n:o 69 af
herr Hedin i Torp, n:o 91 af herr C. Petersson i Dänningelanda med flere,
n:o 171 af herr Oscar Erickson i Bjersby med flere och n:o 231 af herr
O. Walter Andra Kammarens andra tillfälliga utskott i utlåtande n:o 2
(i samlingen n:o 20) hemstält,

Bih. till Riksd. Prot. 1809. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. (N:o 12.) 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

att Andra Kammaren för sin del måtte besluta, att Riksdagen skulle
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kong!. Maj:t låta verkställa
utredning, om och i hvad man nedsättning af jernvägsfrakterna å
statens jernvägar för kött, fläsk, potatis, mjöl, spanmål och öfriga landtmannaprodukter
kunde ega rum, samt huruvida för kalk, som för jordbrukets
eller bergsbrukets behof fraktades å såväl statens som enskilda
jernvägar, fraktkostnaderna kunde lindras dels genom nedsättning af fraktafgifterna,
dels genom restitution af en del af fraktkostnaderna;
samt Andra Kammaren bifallit berörda hemställan,
hvarefter, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen, beslutet delgifvits
Första Kammaren;

har jemväl detta ärende hänvisats till Första Kammarens första tillfälliga
utskott.

Vid 1895 års riksdag förelågo två i Andra Kammaren väckta motioner,
afseende den ena nedsättning med 60 procent af frakten för potatis
å statens jernvägar och den andra nedsättning af statsbanefrakter å landtmannaprodukter
och artiklar, som för jordbruket användas. Andra Kammarens
andra tillfälliga utskott hemstälde (i utlåtande n:o 26), att den
förra motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd och i anledning af
den senare om skrifvelse till Kongl. Maj:t om en verksam nedsättning i
fallande skala af statsbanefrakter å landtm ann aprodukter samt artiklar,
som för jordbruket användas. Andra Kammaren, som biföll utskottets
hemställan i förra delen, afslog åter utskottets framställning i senare delen
likasom motionen.

I den inom Första Kammaren väckta motion yttras:

»Svårigheten att mera allmänt inom vårt land föra jordbruket inom
gränserna för en nöjaktig afkastning är för de i dessa förhållanden förtrogne
allmänt känd och erkänd. Är detta en sanning, soin har sin tilllämpning
äfven inom de bördigaste och i såväl ett som annat afseende
lyckligast lottade provinserna, så måste den hafva det i ännu högre grad
inom sådana, som äro af naturen och förhållandena jemförelsevis vanlottade,
och så äro i hög grad de, hvilka, fattiga på eller helt och hållet
saknande kalk, som är af en så ofantligt stor betydelse för eu jordmåns
bördighet, icke kunna på grund af för höga fraktkostnader från andra

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 3

orter få sitt behof af denna för dem så ytterst vigtiga vara tillfredsstäldt.

Landets kalkfattigaste län äro Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings,
Elfsborgs, Vermlands och Vesternorrlands. Af synnerlig vigt är,
att allt göres, som kan göras, för att dessa län med sina stora arealer
med mossar, mader och kärr må, icke minst för möjliggörandet af dessas
bringande i kultur samt för fruktbargörande af åker och äng på uppmarken,
beredas tillfälle att erhålla kalk till billigaste pris. Det närmast
för handen varande medlet härtill är ett till lägsta möjliga nedsättande af
jernvägsfrakterna för kalk.

Det är i detta syfte, för så vidt det rör statens jernvägar, jag härmed
dristar mig till svenska folkets till riksdag samlade representanter
vördsamt framkomma med denna motion. Mina skäl härför skall jag söka
i största korthet sammanfatta, och just derför,'' ehuru motionen af ser en
lättnad uti de ifrågavarande fraktförhållandena för hvarje del af riket,
som deraf kan beröras, må det tillåtas mig att vid framhållandet af en
del fakta hufvudsakligast göra det från en enda landsdel, enär dessa uppgifter
i allt väsentligt och efter lätt verkstälda uträkningar äro tillämpliga
äfven på andra orter, och att jag dervid utväljer Kronobergs län, må anses
lätt förklarligt.

Jag häntydde här ofvan, att kalk är af en ofantlig betydelse för en
jordmåns bördighet, ja, jag vill tillä.gga: den är en nödvändighet. Att
styrka dessa påståenden skulle ju vara mer än lätt, men antager jag det
ej påfordras, då väl näppeligen någon vill eller kan bestrida dem. Må det
dock af de mångfaldiga sådana, som kunna framhållas, tillåtas mig att
såsom ett belysande exempel från det praktiska jordbruket anföra följande
resultat af kalkning, just derför att det egt rum å en gård i Sunnerbo
härad, beryktad för att vara den magraste delen af Kronobergs för någon
vidare bördighet ej kända län. Då den åsyftade gården för 13 år sedan
kom i nuvarande egarens hand, svältföddes der ett tjugutal djur, dragarne
inbegripna, och hade likaledes 20 personer, deraf de flesta barn, jjer sin
knappa utkomst. Under tiden har ett annat förhållande inträ dt. Årligen
hafva flera jernvägsvagnslaster kalk anskaffats — i trots af att frakten
stält sig 8 kronor högre per vagn, än varan i inköp kostat — och har
detta jemte ett par nyodlingar, hvilka den såsom jordbrukare utomordentligt
skicklige och omtänksamme egaren, professor Alexander Mtdler, förklarat
sig ej skulle hafva verkstält, derest han ej kunnat bestå dem kalkgödning,
haft till följd, att å stället nu utfodras 80 fäkreatur, 18 hästar, 60 får,
30 svin förutom en hel mängd fjäderfän, och uppgår antalet menniskor,
som hafva sin bergning på gården, många ackordsarbetare ej medräknade,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 12.

till öfver ett hundratal. Hvad som skett på denna och delvis på en eller
annan gård och större egendom, hvars egare dertill haft råd och tillfälle,
skulle i lika mån kunna ske något hvarstädes inom länet, om ej de höga
kostnaderna stälde sig hindrande derför. Att söka nedbringa dessa, särskilt
genom billigare jernvägsfrakter, då dessa visat sig alltför tryckande,
har derför varit och är en allmän samt upprepade gånger medelst petitioner
från hushållningssällskap, landtmannaföreningar och enskilda personer
till Kongl. Maj:t och kongl. jernvägsstyrelsen uttalad önskan, som
först på senare tider, men i allt för ringa grad, blifvit beaktad, hvilket
torde framgå af följande:

Intill den 1 juli 1896 utgingo fraktafgifterna för 100 kg. kalk enligt
tariff 12 med t. ex.

för »	en	våglängd af............... » » _______________	.............. 10 ............. 20	km. »	8 10	öre »
»		»	» ...............	50		18	»
	»		» ....	.............. 100	y>	28	»
	»	» ...............	.............. 150	»	37	»
»	»	»	» ...............	.............. 200	»	44	»
	7>			.............. 250	»	51	»
7>	»	»	» .	.............. 300	y>	57
»		»	» ...............	.............. 400	»	70	»
	»	»		.............. 500	»	83	»
	»	»	» ..............	.............. 1,000	»	148	»

Sedan sistnämnda dag äro visserligen afgifterna minskade med 20
procent, och då kalken är afsedd till jord- eller bergsbrukets behof, återbekommes
restitutionsvis 1 krona för hvarje begynnande femtiotal kilometer,
som vagnen med fulla lasten tillryggalagt å statsbanor. Anlitas
äfvenledes bibanor, tillkomma, äfven å statens banor, de s. k. banafgifterna
och å vissa enskilda jernvägar derutöfver tilläggsafgifter.

Till Vislanda station, hvilken jag anför, enär den ligger närmast
midten af södra stambanan inom Kronobergs län, hvilket måste taga hela
sitt kalkbehof på jernväg från andra orter, då det ej, i likhet med fyra af
de här ofvan nämnda kalkfattigaste länen, kan få kalk sjöledes till någon
sin gräns, och som har längre frakter än Jönköpings och Elfsborgs län,
hvilka ligga närmare de trakter i Vestergötland, Ekedalen och Uddagården,
hvarifrån kalken till större delen af Småland förmånligast tages, kostar
alltså nu frakten för en jernvägsvagn om 10,000 kg. kalk från Ekedalen
42 kronor och från Uddagården 39 kronor. Men till de delar af länet,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

som mest äro i behof af kalk, måste denna transporteras äfven på bibanorna,
och gör detta i medeltal en fraktökning af något öfver 7 kronor
per vagn, om denna befraktas till station å dessa till statens jernväg tillstötande
banor, som ligger närmast midten på dem under deras sträckning
genom länet (Vexiö—Alfvesta och Karlskrona—Vexiö jernvägar betraktade
såsom en jernväg). Dessa fraktsatser äro ju visserligen drägligare än de
förut rådande, som voro från de sagda stationerna i Vestergötland till
Vislanda respektive 59 och 55 kronor samt i proportion derefter till bibanorna,
och detta under en tid, då sjelfva varan endast betingade ett
pris af 53 kronor 75 öre, som dock under år 1898 höjts till 59 kronor
36 öre.

För dryga äro frakterna lika fullt, för att kalk, detta såväl af den
mindre som af den större jordbrukaren så efterträdda jordförbättringsmedel,
skall kunna användas för länets jordbruk i mån, som önskligt och behöflig!
vore.

Huru stort är då detta behof?

Enligt 1896 års statistiska uppgifter uppgår arealen af åker och
annan odlad jord inom Kronobergs län till 84,697 har, och efter beräkningar,
gjorda af Svenska mosskulturföreningens kulturingeniör, finnas
dersammastädes minst 125,6*25 har kärr och mossmarker, af hvilka ungefär
26,194 har äro odlade. Med en så ytterligt ringa tillförsel som af 2,000
kg. per har hvart 6:e år skulle till endast den nu odlade jorden, den å
uppmärk varande i behof déraf ej mindre än den å sank mark, årligen
kräfvas 28,232,000 kg. eller 2,823 vagnslaster om 10 tunn. Genom tillgång
på kalk till billigare pris kunde den på senare tider allt sämre vordna
gräsväxten i ängarne förbättras och komme nyodlingarnas antal, särskilt
af mossar och kärr, att årligen ökas i vida större proportion än nu och
dervid äfven kalkbehofvet.

Att en så allmän, om än obetydlig, kalktillförsel skall ega rum som
den nyss sagda, kan ej ens den mest förhoppningsfulle antaga, men tillförseln
af hvarje tunn kalk, som möjliggöres till bygder, sådana som de
nu afhandlade, bringar nytta och välsignelse ej blott till dem, utan äfven
till landet i sin helhet, så visst som sant det är, att en organism befinner
sig bättre, ju bättre dess delar fungera och ingen af dem tvinat eller
håller på att tvina bort. Den kalkmängd, som, efter hvad jag kunnat
utröna, tillförts länet de sista åren, utgjorde (om man undantager hvad
som kommit till Elmhults station, dit all anländ kalk på 7 å 8 vagnslaster
när användts till industriella behof) år 1895 — 2,587 tonn, år
1896 — 2,989,7 tonn och år 1897 — 3,446,5 tonn, hvilket utvisar en tillökning
år 1896, under hvars sista halfår frakt lindring inträdt, af 16 pro -

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

cent och år 1897 af 33 procent *). Detta är visserligen en aktningsvärd
procentförhöjning, men dock obetydlig, då man beaktar hela det stora
behofvet af kalk. Dessutom utgör det ett bevis för, att om frakterna för
kalk blifva billigare, desto större blir användningen af varan.

Kunna då kalkfrakterna sänkas?

Ja, helt visst, åtminstone efter mitt och tusendens förmenande, icke
minst inom Kronobergs län, der ett mycket stort antal jordbrukare, företrädesvis
sådana med små landtbruk, från hardt när hvarje socken uttryckt
sina önskningar om att saken måtte bäras fram för Riksdagen. (Listorna,
80 stycken, upptagande namnen på nyssnämnda jordbrukare, skola öfvérlemnas
till det utskott, till hvars handläggning denna motion kan blifva
remitterad).

Det har visserligen uppgifvits, att statens sjelfkostnader för kalktransporterna
kalkylerats utgöra 1,3 öre per tonnkilometer. **) Äfven om
så är — hvilket ej torde vara för lågt, utan snarare för högt beräknadt,
enär medeltransportlängden för kalk och gödningsämnen för åren 1894
och 1895, de senaste, för hvilka uppgift derom erhållits, varit respektive
74 och 75 km., då deremot under det förstnämnda året (för det senare
saknas uppgift) hvarje tunn gods i allmänhet befordrats i medeltal 91 km.
— så är en nedsättning i afgiften för kalk å statens jernvägar möjlig
utan att direkt förlust uppstår.

Att ett verk, sådant som statens jernvägar, gerna vill uppvisa största
möjliga inkomster, är tydligt, och bör det för en verklig sträfvan i sådan
rigtning hållas tacksam räkning, men målet nås ej, allra minst då det
gäller jernvägarne, statens största affärsföretag, utan att dervid följas principer,
som anses nödvändiga att iakttaga vid andra klokt och med sakkännedom
ledda affärer. Mindre detaljvinst, men ökad omsättning, medför
oftast större slutvinst. Att billigare pris å kalkfrakter skall öka dessa
senares antal torde ej, vid jemförelse med förhållandena på andra områden,
lida tvifvel, och pekar synbarligen den här ofvan omtalade ökningen efter
den 1 juli 1896 deråt. Att en dylik affärsprincip äfven kan anses vigtig,
då den tillämpas på jernvägstrafiken, vittnar följande i tryck under sistförfluten
höst sedda redogörelse för »Persontariffkomiténs» betänkande, der
det heter: »Beträffande det ekonomiska resultatet af den sålunda föreslagna

*) Enligt 1896 års statistik kade å jernvägarne sagda år fraktats 105,567,2 tonn
kalk, kalksten och cement, emot 80,504,8 tonn år 1895 och 73,823,3 tonn året derförut.

**) Se »Svenska Dagbladet» L. U. för den 7 oktober 1898 sid. 2, spalt 3. Någon
statistisk uppgift häröfver har jag ej kunnat förskaffa mig. Statistiken öfver Sveriges jernvägstrafik
för år 1895 upptager visserligen driftkostnaderna per brutto tonnkilometer för allt
trafikeradt gods till 0,76 öre, men visar ej denna kostnad för olika godsslag.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 7

nedsättningen meddelar komitén, att, derest den nya taxan egt tillämpning
på den trafik, som existerade under år 1896, deraf skulle hafva
föranledts en inkomstminskning af omkring 2,100,000 kronor. För att
åter någon minskad bruttoinkomst icke skulle hafva uppstått, hade fordrats
ett ökadt antal resande, motsvarande 27 procent af det verkliga.
Med stöd af förhållanden, särskildt i Finland, anser sig komitén hafva fog
för antagandet, att icke blott denna ökning skulle hafva uppstått, utan äfven
att de af en blifvande ökad trafik härflytande inkomster framgent, skola visa
sig tillfredsställande. *)

Man behöfver dessutom icke vara mycket framsynt för att ej inse,
att, om jordbruket i hela landsdelar skulle blifva förbättradt genom lättare
tillgång till kalk, den deraf följande större produktionen skall föranleda
nya och ökade frakter af foder, spanmål, lefvande och slagtade djur samt
mejeriprodukter m. in.

Men jernvägarne hafva äfven ett annat mål än sitt eget ekonomiska,
och det är främjande af ett lands odling och välmåga eller just sådana,
för hvilkas framgång hjelp här nu påkallas.

Huru sådan i liknande fall lemnats och lemnas i t. ex. vårt grannland
Danmark må det tillåtas mig att i samband härmed omförmäla.
Redan **) år 1889 började på anmodan af Fledesällskapet en billigare
mergeltransport på statsbanorna. Mergeln transporterades med extratåg,
och i frakt beräknades endast jernvägens egna utgifter för betjening, kol,
olja m. in., under det intet beräknades för slitning af materiel — — —.
Vid tariff-förändringen genom lagen af den 24 april 1896 faststäldes emellertid,
att alla särskilda överenskommelser om billigare frakt än den
ordinarie hädanefter skulle vara olagliga. Mergeltransporten från Seilgaard
kunde omöjligen bära de ordinarie frakttarifferna, och såvida ej den påbörjade
storartade utvecklingen af hede- och mosskultur, som hade mergeln
att tacka för sin framgång, skulle gå tillbaka igen, måste således
något råd påfinnas. Detta kom; — genom ministeriets, Riksdagens och
jern vägsstyrelsens välvilliga tillmötesgående emot Hedesällskapet erhölls
hjelp på så sätt, att statsbanorna erhöllo full frakt och ministern fick riksdagens
bemyndigande att genom Hedesällskapet utbetala för bevisligen
transporterade mergel- och kalkmängder till kulturändamål respektive 4/s
och 73 af fraktbeloppet till reqvirenterna.»

Den ordinarie frakten, som utgör grundlaget för denna uppgörelse,
utgår efter klasserna 5 och 6 i den enkelt och praktiskt inrättade tariff -

*) Kursiveringen af motionären.

**) Se Svenska mosskulturföreningens tidskrift n:o G för år 1898.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 12.

ordningen af 1896, der det blott fasthålles 3 klasser på styckegods och
lika många för vagnslastgods — för de senare med en fast afgift af
5 kronor per 10,000 kg. och en glidande skala, varierande per 60 km:s
afstånd. Bränd kalk och kalksten transporteras efter klass 5 och kalkjord
samt mergel efter klass 6, men är härvid att märka, att för erhållande af
den nämnda restitutionen skall minimiafgiften för kalk och kalkjord uppgå
till 6 kronor för vagnslast om 10,000 kg.

Frakten för 10,000 kg. *) efter klass 5 utgår med

Afstånd.	Per kilometer öre.	För våglängd om 60 km. kronor.	Kontant kronor.	Tillsammans kronor.
Första 60 km...................	30	18		23
Nästa 60 km....................	20	12		35
» 60 > ...................	15	9	5	44
» 60 » ................... och följande afstånd.........	\| 12,5	7,50		51,50

Frakten för 10,000 kg.*) efter klass 6 utgår med

Afstånd.	Per kilometer öre.	För våglängd om 60 km. kronor.	Kontant kronor.	Tillsammans kronor.
Första 60 km.................f.	20	12	''	17
Nästa 60 km....................	15	9		26
» 60 » ..................	12,5	7,50	5	34
» 60 » ...............— och följande afstånd .......	1 10	6		40

*) Uppgörelsen sker per 100 kg. i öre. Bråkdelar afrundas uppåt.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 9

Iransporten af kalkjord, bränd kalk och kalksten på danska statsbanorna
kostar alltså emottagare!), efter bekommen restitution, per vagnslast
om 10,000 kg. för t. ex.

					För	För	hrä ml	I Sverige äro frak-
					kalk pllpr	terna för 10,000 kg.
					kalkjord.	u i jv oilvl kalksten	kalk å motsvarande
									afstånd.
En	våglängd af	10 km.	6 kronor	6 kronor	6,4 0	kronor
»	»	»	20	»	6	6	»	8	»	o 5
»	»	»	50	»	6	6,67	»	13,40	»	f 1 SS
	. .»		100	»	7,67 »	10,3 3	»	20,4 0	»	(TQ ®
	»	»	150	»	10	13,33	»	26,60	»	<§ B - \|
		, »	200	»	12	15,67	»	31,20		pr 2.
»	»	»	250	»	13,6 7 »	17,67	»	35,80		g < So P W
	»		300	»	15,3 3 »	19,67	»	39,6 0	»	89 g ‘SS.M,
»	»	''»	400	»	18,6 7 »	24	»	48	>y	CD
»	»	»	500	»	22 »	28	»	52,40	»	ta P-$5 CD CD
		»	1,000	»				98,40	»	C_i.

Dessa siffror tala ett oförtydbart språk. De här i landet år 1896
beviljade fraktlindringarne uppgå visserligen vid frakter på våglängder om
500 km. eller större till vid pass 33 procent eller något deröfver, men
dylika^ långa frakter torde ej förekomma, åtminstone ytterst sällan, hvarom
den påvisade medeltransportlängden tyder, och beroende på, såsom nämnts,
att, de flesta af de kalkfattigaste länen kunna få sitt kalkbehof sjöledes till
någon sin gräns, och de öfriga länen, med undantag af Kronobergs, gränsa
intill län, ^ hvarifrån de hemta sin kalk. Det är alltså frakterna på våglängder
från 50 till omkring 400 km., som synnerligast tarfva nedsättning.

Då andra länder med störa uppoffringar, ej blott pekuniär, utan
vida större, äflas att skaffa sig kolonier i andra verldsdelar, och framför
allt då massor af svenskar, särskildt från de fattigaste landsdelarne, hvilka
ock, betecknande nog, ofta äro de kalkfattigaste, söka sin utkomst i främmande
land, hvarför skall man då ej här göra åtminstone jemförelsevis
obetydliga uppoffringar för vinnandet, om ej helt, så dock i högst afsevärd
mån, af så stora mål som fruktbargörandet af hela landsdelar och dermed
befolkningens fästande vid desamma.

Beredande af tillfälle att bekomma kalk till billigt pris vore ett godt
hjelpmedel härtill, som torde kunna åstadkommas genom lämplig nedsättning
i jernvägsfrakterna.

Bih. till Riksd. Prof. 1891). 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 /luft. 2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

Skulle, emot förmodan, så ej låta sig göra eller af ett eller annat
skäl ej anses lämpligt, vore önskligt, om andra åtgärder, exempelvis sådana,
som vidtagits i Danmark, kunde åstadkommas bär i landet, så att den
stora kostnaden för transport af kalk, som på många orter lägger så godt
som hinder för användningen af detta så betydelsefulla jordförbättringsmedel,
måtte nedbringas.»

Jemte det utskottet beträffande de inom Andra Kammaren väckta
motionerna tillåter sig hänvisa till motionerna och kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 2 (i samlingen n:o 20), får utskottet af nämnda
utlåtande upptaga följande:

»Utskottet har, för att kunna bilda sig ett omdöme om dessa motioner,
vändt sig till regeringen för att genom dess försorg erhålla dels utlåtanden
från kongl. jernvägsstyrelsen och de enskilda jernvägarnes förvaltningar,
dels upplysningar om förhållandena i Danmark i det afseende,
som här är i fråga.

Till svar derpå har utskottet mottagit

1. Kongl. jernvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse till Konungen den 20

sistlidne mars, hvilken skrifvelse kom utskottet till hända den 13 april.

2. Samma styrelses skrifvelse till utskottet den 13 april, hvilken utskottet

mottog den 20 april.

3. Kongl. jernvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse till Konungen den 19

april med anledning af utlåtanden, som inkommit från åtskilliga enskilda
jernvägars förvaltningar, varande dessa utlåtanden skrifvelsen
bifogade. Skrifvelsen ankom till utskottet den 27 april.

4. Skrifvelse från generaldirektoratet för statsbanedriften i Danmark till

vederbörande ministerium rörande frakten å Danmarks statsbanor för
i motionerna omförmälda varuslag. Denna skrifvelse, som är daterad
den 16 sistlidne mars, kom utskottet till hända den 13 april.

5. Telegram af den 14 april från svensk-norske ministern i Köpenhamn

till utrikesministeriet i Stockholm.

6. Enskild skrifvelse från H. E. Conseils-President Hörring till svensk norske

ministern i Köpenhamn den 17 april jemte tvenne bilagor,
hvilken skrifvelse utskottet mottog genom svenska utrikesdepartementet
den 20 april.

Af kongl. jernvägsstyrelsens skrifvelse (Bil. A), som synes vara byggd
på noggranna beräkningar, framgår, att ej oväsentliga lindringar ännu kunna
utan risk för jernvägarnes ekonomi göras i gällande fraktsatser dels för

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ar:o T) Utlåtande N:o 12.

kalk, kött, fläsk och potatis, som forslas i större mängd, dels för transporter
i allmänhet å minst 800 kilometers väglängd. Deremot förklarar
sig jernvägsstyrelsen på anförda skäl (Bil. A och B) icke kunna tillråda
någon särskild nedsättning i frakten för konstgjorda gödningsämnen samt
mjöl och spanmål enligt motionerna n:is 20 och 231.

Af de enskilda jernvägarnes förvaltningar hafva de flesta förklarat
sig villiga att å sina respektive banor medgifva samma fraktlindringar, som
kongl. jernvägsstyrelsen förordat å statens banor. Fem af dem hafva deremot
icke ansett sig kunna gå med derpå (Bil. C).

Generaldirektoratets för statsbanedriften i Danmark skrifvelse (Bil. D)
redogör för i det landet gällande fraktsatser samt under senare år vidtagna
fraktlindringar för kalk, kalksten och kalkmergel, konstgjorda gödningsämnen
och landtmannaprodukter. Af denna redogörelse kunna dock, såsom
generaldirektoratet. påpekar, inga bestämda slutsatser dragas angående medgifna
fraktlindringars inverkan på trafiken, då dels det nya godsreglementet
så kort tid varit gällande — det trädde i kraft den 1 april 1897 — dels,
hvad särskild! beträffar kalksten, den stora ökningen i trafikmängden under
trafikåret 1 april 1897—31 mars 1898 till väsentlig del berott på stora
byggnadsarbeten i Köpenhamn.

Hvad angår i motionerna ruis 91 och 171 ifrågasatt återbetalning af
statsmedel för utlagd frakt för kalk och kalkjord enligt Danmarks exempel,
så vitsordar deri i Bil. F vid detta betänkande anförda skrifvelsen, att sådan
återbetalning under vissa vilkor eger rum i Danmark med 4/s å 2/3 för
kalkmergel samt 2/3 för kalk, och af här ofvan nämnda telegram (Bil. E)
synes, att danska staten för innevarande år till detta ändamål anslagit
30,000 kronor.

Då utskottet nu skall yttra sig om de särskilda motionerna, kan utskottet
såsom eu allmän sats uttala, att utskottet i stort sedt finner de af
motionärerna framstälda önskningsmål vara förtjenta af ett välvilligt beaktande.

Dock anser sig utskottet böra göra den anmärkningen, att utskottet
cj är benäget att föreslå några åtgärders vidtagande i fråga om frakten å
konstgjorda gödningsämnen. Utskottet inser visserligen den stora betydelse,
dessa hafva för jordbruket i landet, men, med hänsyn till den af kongl.
jernvägsstyrelsen framhållna omständigheten, att flera slag af dylika gödningsämnen
hafva ett relativt högt värde och derför särskild! i jemförelse
med kalk bättre kunna bära de nu derå satta afgifterna, anser utskottet
det vara lämpligast att ej för närvarande beröra frågan om jernvägsfrakten
å konstgjorda gödningsämnen.

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

Beträffande åter kalkfrakterna torde tiden nu vara inne för Riksdagen
att på allvar egna sin uppmärksamhet åt denna fråga. Hvilken vigt
densamma tillmätes i landets olika delar, visar sig redan deraf, att vid
denna riksdag ett stort antal ledamöter af begge kamrarne derom motionerat.

Så har äfven skett vid föregående riksdagar, hvartill kommer, att
hushållningssällskap, landtmannaföreningar och enskilda personer i landet
hos Kongl. Magt och kongl. jernvägsstyrelsen petitionerat om nedsättning
af fraktkostnaderna för kalk.

Det torde också vara af alla erkändt, att det för ett land med
Sveriges naturförhållanden är af den allra största betydelse, att kraftiga
åtgärder vidtagas för att lägga så stora områden som möjligt under kultur
och att främja brukningen af den redan odlade jorden. Man torde ega
rätt att ställa stora framtidsutsigter för ett land, som eger så betydliga
vidder af ännu oodlad, men odlingsbar mark som Sverige. Genom att i
alla hänseenden och således äfven i fråga om de odlingsbara moss-, torfoch
dymarkerna tillgodogöra sig landets naturliga resurser och understödja
de ansträngningar, som af enskilde och korporationer derför göras, kan
svenska folket se framåt mot en växande ekonomisk utveckling, som fördelaktigt
återverkar på alla samfundslifvets områden.

Ur denna synpunkt anser utskottet, att frågan om kalkens befraktning
bör ses. Den blir derigenom en för landet i dess helhet betydelsefull
fråga. Det är visserligen sant, att det framför allt är vissa län, som
i synnerhet äro kalkfattiga och således kalkbehöfvande, men dervid förtjena!-det att framhållas, att just dessa samma län, Blekinge, Kalmars, Kronobergs,
Jönköpings, Elfsborgs, Vermlands och Vesternorrlands, innehålla så
stora mossar, mader och kärr, att de för dessas uppbringande i kultur ega
rätt att påräkna ett välvilligt bistånd äfven från öfriga delar af landet.

För ett fattigt folk, boende i ett glest bebygdt land, synes det framstå
såsom en nationel angelägenhet att ej försumma att vidtaga åtgärder,
som af alla erkännas vara egnade att öka möjligheten för en talrikare befolkning
att existera och på samma gång gifva utsigter om en bättre lön
för den idoge arbetarens å den odlade jorden nedlagda möda och kostnad.
Det torde dervidlag numera ej af någon bestridas, att tillgång på kalk och
dess användande är af den allra största betydelse, ja, rent af en nödvändig
förutsättning, då det gäller att lägga nya jordområden under kultur eller
att bevara den redan odlade jordens bördighet.

Med de åsigter, utskottet nu uttalat, är det naturligt, att utskottet
funnit det vara af vigt att tillse, huruvida kalk i erforderlig mängd för
närvarande lätteligen finnes att tillgå i landets olika delar. Motionärerna
i motionen n:o 171 hafva bland annat anfört, att om åker- och ängsjorden

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

i Sverige skalle kalkas hvart sjunde år med 10 hektoliter per hektar, skulle
dertill åtgå omkring 60,000 vagnslaster. Häri är således ej medräknad all
den kalk, som behöfves för det vigtiga syftemålet att genom odling af
mossar öka åkerjorden i landet. Antager man nu, att motionärerna beräknat
hvarje vagnslast till 10 tenn, skulle således endast för ett rationel
bruk af åkerjorden årligen erfordras 600,000 tonn kalk, under det sammanlagda
vigterx af all den kalk, kalksten och cement, som under år 1897
fraktades å statsbanorna, uppgick allenast till 115,058 tenn.

Det är ju visserligen sant, att här ej är medräknad den kalk, som
traktats å fartyg och å enskilda banor, men äfven med en sådan restriktion
lärer man få erkänna, att siffran synes kunna ingifva en hvar den
tanken, att det vore önskligt, om genom lättade förbindelser och lindring
i afgifterna ökade tillfällen bereddes landets jordbruksidkande befolkning
att erhålla detta ypperliga och vigtiga medel för höjandet af jordens förmåga
att med goda skördar löna odlarens flit. För ett så betydelsefullt
måls vinnande anser utskottet landet i sin helhet böra medverka. Detta
erkännes och har länge erkänts af statsmagterna, då det galt att afdika
sänka marker, att minska frostländigheten, att främja skogsodlingen m. in.
Det, som nu ifrågasättes, eller statsmagternas bistånd för att genom lättande
af kalkens tillgodogörande öka och förbättra den odlade jorden, kan likaväl
som de nyss nämnda behjertansvärda syftemålen påräkna tillmötesgående.
Dertill kommer, att, såsom flere af motionärerna framhållit, de
utgifter, som statsverket möjligen skulle komma att vidkännas i nu ifrågavarande
hänseende, äfven ur andra synpunkter torde kunna anses väl använda.
Det egen utan tvifvel sin vigtighet, att genom det ökade egendomsvärdet
ökade statsinkomster kunna väntas uppkomma, att med det förbättrade
jordbruket större produktion likasom äfven större konsumtion skulle föranleda
ökade frakter af åtskilliga artiklar, och att ökade tillfällen till arbete
och förtjenst skulle yppa sig för olika klasser af befolkningen.

Frågar man sig derefter, huruvida man med rätta kan påstå, att
den fraktafgift, som för närvarande debiteras kalken å jernvägarne i landet,
är för hög, så kan man derpå svara, att detta beror på den synpunkt, ur
hvilken frågan betraktas. Utskottet anser sig sålunda böra framhålla, att
det ej lärer kunna förnekas, att statens jernvägar under senare åren visat
sig i viss mån tillmötesgående mot de kalkbehöfvande provinsernas behof
och önskningar. Den af kong], jernvägsstyrelsen upprättade, jemförande
tabellen öfver kalktrakterna i de olika nordiska länderna visar efter utskottets
mening, att- så är förhållandet. Samma tillmötesgående visar
styrelsen äfven i sitt utlåtande (Bil. A), deri styrelsen erbjuder sig att för

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

kalk, lastad i minst 10 tonn i en vagn, tillämpa en fraktsats, som med 30
procent understiger tariffen 12 i gällande frakttaxa.

Längre kan man måhända ej begära, att jernvägsstyrelsen skall
sträcka sitt tillmötesgående. Men om man i detta sammanhang erinrar
sig, att denna vara på grund af sin tyngd och sin svårfraktade beskaffenhet
måste betinga en i förhållande till varans värde allt för hög fraktafgift,
så att denna, om kalken längre sträckor skall fraktas på jernväg, uppgår
till, om ej rent af öfverskjuter, varans värde, så kominer man till det
resultat, att man måste anlita äfven andra utvägar för att verksamt underlätta
kalkens ökade användning. Detta framträder ännu tydligare, om
man besinnar, att eu afsevärd myckenhet kalk fraktas på enskilda jernvägar,
hvilka, såsom af de utskottet tillhandakomna utlåtanden visat sig,
icke allmänt kunna erbjuda en så betydande nedsättning i frakterna som
statsbanorna.

Statsmagterna hafva redan gifvit anvisning på eu dylik utväg att
undanrödja de hinder för kalkförbrukningen, som de långa afstånden medföra,
i det att, såsom kongl. jernvägsstyrelsen äfven meddelat, mottagaren
af en vagnslast kalk in. in. under vissa förhållanden, och då godset är
afsedt för jordbrukets eller bergsbrukets behof, eger restitutionsvis återbekomma
1 krona för hvarje begynnande femtiotal kilometer, som vagn
med fulla lasten tillryggalagt å statsbanorna.

Denna tanke har, enligt hvad de af utskottet mottagna handlingar
(Bil. D. E. F.) utvisa, äfven vunnit tillämpning i Danmark och der utvecklats
derhän, att förbrukare af kalk för kulturändamål erhåller i restitution
2/a af frakten, hvarvid dock minimiafgiften, som af förbrukaren sjelf
betalas, skall uppgå till 6 kronor pr vagnslast å 10 tonn.

Till bestridande af de för en dylik restitution nödiga medel anvisar
representationen penningar, som af vederbörande minister tillhandahållas
»Hedeselskabet», hvilket ombesörjer restitutionen. Det synes utskottet, som
om denna tanke vore i hög grad värd att ådraga sig uppmärksamhet äfven
i Sverige. Om Kongl. Maj:t efter förutgången utredning skulle finna sig
benägen att ansluta sig till densamma, borde, efter utskottets tanke, ett
förslagsanslag på Kongl. Maj:ts proposition af Riksdagen beviljas att för
ändamålet användas.

Det nya jordbruksdepartement, som kan antagas inom kort komma
till stånd, synes då vara det organ, genom hvilket saken kunde arrangeras.

Dervid vill emellertid utskottet framhålla, att det synes rigtigast, att
denna restitution ej bör medgifvas andra reqvirenter än dem, som använda
kalk för jordbrukets eller bergsbrukets behof, en inskränkning, som redan
nu är stadgad för den här tillämpade restitutionen.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ar:o 1) Utlåtande N:o 12.

Det torde här höra anmärkas, att utskottet äfven inbegripit kalk för
bergsbrukets behof af den anledning, att dylik kalk redan nu i Sverige är
föremål för en sådan restitution. 1 Danmark erhålla, såsom utskottet redan
omnämnt, endast de, som använda kalk till kulturändamål, återbetalning
af fraktkostnaden.

Då effekten af restitutionen skulle blifva allt för otillräcklig, derest
den. skulle afse endast statens jernvägar, har utskottet i likhet med några
motionärer funnit sig höra framhålla, att någon skilnad dervidlag ej borde
förekomma mellan statens och de enskilda jernvägarne.

I fråga om beloppet af denna restitution likasom rörande sättet för
densammas verkställande är det måhända för tidigt att uttala sig, innan
den blifvande utredningen kommit till stånd. Så mycket anser sig emellertid
utskottet redan nu kunna antyda, att den i Danmark medgifna storlek
2/3 af fraktbeloppet, sådant detta debiteras, sedan alla fraktlindringar upphört,
synes utskottet väl afvägd; och beträffande sättet för medlens utbetalning
föreställer sig utskottet, att den möjligen skulle kunna genomföras
antingen i form.af återbetalning af fraktkostnaden eller sålunda, att stationsinspektorerna
vid de jernvägsstationer, der kalk utlemnas till reqvirenten,
skulle i betalning af emottagaren erhålla en del af fraktbeloppet samt
debitera återstoden å staten och derefter utbekomma donna statsandel af
frakten hos de organ för dess utbetalande, som Kong]. Maj:t kunde bestämma,
exempelvis Konungens befallningshafvande.

Till huru stora belopp eu sålunda ordnad restitution skulle komma
att uppgå kan utskottet i saknad af för utredningen nödigt material ej
uppgifva; det torde blifva Kongl. Maj:ts sak att inbegripa denna fråga i
den blifvande utredningen. Utskottet vill i detta afseende endast erinra
om, att det nu i Sverige medgifna restitutionsbeloppet för år 1898 uppgick
. endast till 7,489 kronor. I Danmark utgör det för detta ändamål
beviljade anslaget 30,000 kronor för innevarande år.

Skulle en dylik af utskottet förordad åtgärd komma till stånd, torde,
såsom, kongl. jernvägsstyrelsen antydt, den nu af trafikmedel skeende restitutionen
böra indragas.

I detta, sammanhang vill utskottet tillägga, att utskottet under uttrycket
kalk inbegriper alla slag af kaustik och kolsyrad kalk.

I fråga om de öfriga i detta betänkande omförrnälda motioner kan utskottet
visserligen ej direkt ansluta sig till något af de deri bestämdt
formulerade yrkanden. Utskottet anser nemligen den rätta vägen att tillgodose
de efter utskottets tanke i många afseende!] befogade önskningsmålen
om lindrigare frakter för kött, fläsk, potatis samt mjöl och spanmål
m. in. vara att öfverlåta till Kongl. Maj:t. att utreda, huru långt eu dylik

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

fraktlindring bör gå. Att emellertid särskildt åtgärder böra vidtagas för
att tillgodose å ena sidan Norrlands växande behof af lifsförnödenheter och
å andra sidan det sydliga Sveriges producenters önskningar att genom
billigare frakter erhålla en ökad afsättning af jordbrukets produkter i eget
land, synes utskottet uppenbart. Kongl. jernvägsstyrelsen har äfven i flera
afseenden nu visat sig villig att gå dessa önskningar till mötes, såsom
framgår af dess ofvan åberopade utlåtande.

Om således Kongl. Maj:t låter verkställa en omfattande utredning af
alla de i motionerna afsedda frågor, torde derigenom visa sig, att det allmännas
fördel i detta afseende främjas genom en mot trafikanterna tillmötesgående
fraktlagstiftning.»

Första Kammarens första tillfälliga utskott gillar de skäl, som blifva
af medkarnmarens utskott anförda, och får förty jemväl med anledning
af grefve Posses motion hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
beslut.

Stockholm den 5 maj 1899.

På utskottets vägnar.
ROBERT DIOKSON.

Reservation

af herr R. Dickson.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

Bil. A.

Till Konungen.

I anledning af derom hos Eders Kongl. Maj:ts civildepartement framstäld
anhållan från Riksdagens Andra Kammares andra tillfälliga utskott,
till hvilket. kammaren lian visat åtta inom kammaren väckta motioner med
hufvudsakligt. yrkande, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Magt ville dels nedsätta frakterna
för artiklarna kött, fläsk, potatis och landtmannaprodukter äfvensom
för kalk och konstgjorda gödningsämnen, dels till Riksdagen framkomma
med förslag till ett reservationsanslag att användas för lindring i jernvägsfrakterna
för kalk eller att på annat sätt göra fraktsatserna billigare
för kalk, som för jord- och bergsbrukets behof transporteras på statens
jernvägar, har Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref den 10 sistlidne
februari funnit godt i nåder anbefalla jernvägsstyrelsen att, hvad anginge
statens jernvägar, skyndsamt till Eders Kongl. Maj:t inkomma med det yttrande,
som af Riksdagens ofvannäinnda utskott åsyftats, samt att jemväl
anmoda vederbörande förvaltningar för de enskilda jernvägarne inom riket
att, så fort ske kunde, inkomma med yttranden uti ifrågavarande hänseende,
hvilka yttranden, i den mån de till styrelsen inkomme, skulle till
Eders Kongl. Maj:t insändas.

Till åtlydnad häraf får jernvägsstyrelsen i underdånighet anföra
följande:

Hvad först beträffar de i ej mindre än fyra af ofvannämnda motioner
väckta förslagen om beredande af nedsättning i transportkostnaderna å
jernvägarne för kalk, tillåter sig jernvägsstyrelsen först i underdånighet
erinra derom, att nämnda varuslag, som enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
taxa för transporter å statens jernvägar af den 29 november 1889 skulle
fraktdebiteras efter tarifferna 3, 5 och 9 vid sändning af resp. intill 2,500
kg., minst 2,500 kg. och minst 5,000 kg. samt vid sändning af minst 8,000
kg. ä hvarje vagn efter tariffen 12, på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bref af den 29 maj 1896 numera fraktdebiteras efter tarifferna 3, 5,
10 och 12 i sändning af resp. intill 2,500 kg., minst 2,500 kg., minst

5,000 kg. och minst 8,000 kg., samt vid sändning af minst 10,000 kg. å
hvarje vagn efter eu med 20 procent under tariffen 12 utgående fraktsats,
hvarjemte Eders Kongl. Maj:t funnit godt, beträffande transporter på statens
jernvägar af kalk, kalksten och mergel i fulla vagnslaster om minst 8,000

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 8 Sami. 2 Afd. I Band. 11 Höft. 3

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

kg., bestämma, att utöfver den nedsättning i afgifterna, som af den från
den 1 juli 1896 gällande godsindelning blefve en följd, tills vidare försöksvis
från och med den 1 juli 1896 medgåfves den ytterligare lindring i
fraktkostnaden, då godset är afsedt för jordbrukets eller bergsbrukets behof,
att mottagare af dylik vagnslast må af frakten ega restitutionsvis
återbekomma en krona för hvarje begynnande femtiotal kilometer, som
vagnen med fulla lasten tillryggalagt å statsbanorna.

På grund häraf utgår frakten för kalk för jord- och bergsbrukets

behof vid transport å statens jernvägar i sändning om minst 10 ton per

vagn på sätt bilagda tabell angifver för deri uppförda afstånd, dervid för
jemförelses skull angifvits de fraktbelopp, som debiteras för transport af
samma qvantitet kalk å motsvarande afstånd vid statsbanorna i Danmark,
Preussen och Finland.

Frakterna för kalk å de danska statsbanorna äro i denna tabell an gifna

med något lägre belopp, än som framkomma vid beräkning efter de

1 motionerna n:is 91 och 171 angifna grunder, beroende detta derpå, att i
motionerna frakterna äro angifna sådana de utgå vid lastning af minst

8,000 kg. per stor vagn och 5,000 kg. per liten vagn, medan vid lastning
af minst 10,000 kg. per vagn eller betalning efter denna vigt per vagn
lernnas 10 procent rabatt i den på grund af resp. tariff uppkommande
fraktsats; varande denna senare beräkning använd i förenämnda tabell.

Den restitution af 2/s af jernvägsfrakterna, som enligt hvad i motionerna
upplyses, tillgodokommer vederbörande förbrukare i Danmark,
utbetalas genom »Hedeselskabet» af särskild! för detta ändamål af Riksdagen
till vederbörande ministers disposition strida medel, och har jernvägsförvaltningen
ej något att dermed beställa.

Af bilagda jemförelse mellan de i våra grannländer utgående fraktafgifterna
för kalk framgår, att dessa äro lägre i Sverige än i något af de
andra länderna, och visar det sig att, per tonkilometer räknadt, inkomsten
utgör, då transporten eger rum endast å statens jernvägar: vid 100 km.

2 öre, vid 200 km. 1,5 öre, vid 300 km. 1,3 öre, vid 400 km. 1,2 öre, vid
500 km. l,i öre, vid 600 km. l,os öre, vid 700 km. 1,04 öre, vid 800 km.
1,02 öre, vid 900 km. 1 öre och vid 1,000 km. 0,9 öre. Sker transporten
i samtrafik med enskild jernväg, hvilket oftast är fallet, minskas denna inkomst
i följd af grunderna för transportafgifternas delning med 10 å 25
procent.

Den del af driftkostnaderna, som är att anse såsom verklig utgift
för godsets framförande, och hvartill äro att hänföra slitning af banans
öfverbyggnad, kostnaderna för tåg- och lokomotivtjenst samt transportmedlens
underhåll och förnyelse, beräknades i det den 1 oktober 1888 af

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 19

komitén för revision af statens jernvägars taxa afgifna betänkande för 1885
uppgå till 1,3 öre per nettotonkilometer, men har under de år, som sedan
dess förflutit, i följd af att trafiken ökats i större proportion, än driftkostnaderna
stigit, nedgått så, att densamma för år 1897 kan uppskattas till

l,i öre per nettotonkilometer.

Ehuru jernvägsstyrelsen till fullo uppskattar de motiv, som ligga till
grund för de väckta motionerna, kan styrelsen, då en nedsättning af frakten
för kalk till den omfattning, som af motionärerna afses, skulle medföra

en fraktinkomst, som väsentligt understege den direkta transportkostnaden,
icke förorda, att frakten för kalk nedsättes med mer än 10 procent under
nu utgående frakt, d. v. s. med 30 procent under tariffen 12, hvartill

skulle komma den medgifna restitutionen för transporter å statsbanorna af
eu krona per vagn för begynnande femtiotal kilometer. Med tillämpning
af en dylik fraktbestämmelse skulle visserligen vid transport å kortare

sträckor för jernvägen uppkomma någon behållning, men vid transport å
längre afstånd eller i samtrafik med enskild jernväg skulle fraktinkomsten
knappast betacka transportkostnaden, der den ej rent af understege densamma.

Skulle ytterligare åtgärder anses erforderliga för befrämjandet af
ökad t användande af kalk för jordbrukets behof, synes det styrelsen, som
om detta borde ske på sätt eger rum i Danmark genom att särskilda medel
af Riksdagen anvisas att utbetalas till befraktare af kalk å jernvägarne.
1 sådant fall torde emellertid böra tagas i öfvervägande, huruvida icke det
belopp af en krona per vagn för begynnande femtiotal kilometer, som vagnen
med fulla lasten tillryggalagt å statsbanorna, hvilket nu af trafikmedel
återbetalas till vederbörande mottagare af kalksändningar, och hvars utredning
och ^anordnande visat sig besvärligt och tidsödande för så väl
trafikanterna som jernvägsförvaltningen, kunde inbegripas i det understöd,
som genom de af Riksdagen sålunda anvisade medel skulle tillgodokomma
berörda trafikanter. Ifrågavarande restitutionsbelopp uppgick för 1898 till
7,489 kronor. Transporterna å statsbanorna af kalk, kalksten och cement
utgjorde under 1895 80,504 ton, under 1896 105,567 ton samt under 1897
115,058 ton.

1 nära sammanhang med artikeln kalk står varuslaget konstgjorda
gödningsämnen, för Indika ock fraktnedsättning åstundas. 1 fråga om detta
varuslag finner sig styrelsen dock, med hänsyn till dels att vissa slag af
gödningsämnen hafva ett relativt högt värde och väl kunna bära nu bestående
frakta fgifter, dels att, ifall gödningsämnen skulle specificeras och
olika afgifter bestämmas efter gödningsämnenas olika värde, det för jernvägspersonalen
torde blifva omöjligt att kontrollera, om ett till försändning

20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

inlemnadt gödningsämne är af det ena eller andra slaget, icke kunna förorda
någon ytterligare nedsättning än som genom förbemälda Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bref af den 29 maj 1896 medgifvits, och enligt hvilken
frakten för preparerade gödningsämnen utgår vid sändning af minst 5,000
kg. efter tariff 10, vid sändning af minst 8,000 kg. efter tariff 11 och vid
lastning af minst 8,000 kg;, på hvarje vagn efter tariff 12.

Hvad beträffar artiklarne kött och fläsk, skulle ett bifall till de i motionerna
n:is 7 och 67 *) framstälda önskemålen, att frakten för styckegods
måtte utgå med samma belopp pr 100 kg. som för vagnslastgods, samt att
frakten för fläsk måtte nedsättas från nu i taxan upptagna tarifferna 2, 3,
4 till tarifferna 4, 5, 6 vid sändning af resp. intill 2,500 kg., minst 2,500
kg. och minst 5,000 kg., otvifvelaktigt medföra, att kraf komme att framställas
på, att åtskilliga andra varuslag jemväl skulle komma i åtnjutande
af motsvarande fraktlindring. Ett tillmötesgående af ett dylikt kraf skulle
åter dels stå i strid med de för fraktdebitering af gods vid transport å
jernväg allmänt gällande principer, eldigt hvilka frakten för gods, som befordras
i större parti, städse utgår med lägre belopp än för styckegods,
dels medföra en genomgående ändring af nu gällande godsklassifikation
med deraf följande minskade inkomster, och finner styrelsen sig derför
icke kunna förorda bifall till de i motionerna framstälda önskemålen. Då
emellertid genom Eders Kongl. Majds nådiga bref af den 29 maj 1896
artikeln smör — visserligen först vid transport minst 100 kilometer —
nedflyttas till tarifferna 3, 4 och 5 vid sändning af resp. intill 2,500 kg.,
minst 2,500 kg. och minst 5,000 kg., anser styrelsen, att artiklarne kött
och fläsk jemväl lämpligen böra fraktdebiteras efter samma tariffer; dock
torde någon inskränkning i afseende å den väglängd, öfver hvilken transporten
eger rum, ej böra ifrågakomma.

Derest Eders Kongl. Majd skulle finna för godt att för artiklarne
kött och fläsk medgifva fraktdebitering efter tarifferna 3, 4 och 5, torde
detta medgifvande jemväl böra utsträckas till de med artiklarne kött och
fläsk nära sammanhängande varuslagen blod, korf, ister och talg, hvilka
samtliga artiklar nu fraktdebiteras lika med kött och fläsk.

I fråga om artikeln potatis skulle en sådan nedsättning, som i motionen
n:o 9 föreslås, eller med 50 procent eller än lägre belopp, medföra,
att berörda varuslåg komme att vid försändning såsom styckegods fraktas
billigare än vagnslastsändningar af varuslag, tillhörande så låg tariff som
tariff 8, och vid försändning såsom vagnslastgods under vissa förhållanden
väsentligt billigare än artikeln kalk. Af samma skäl som de, hvilka an -

*) Skall vara 69.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

förts i fråga om artiklarne kött och fläsk, anser sig styrelsen ej heller till
det framstälda önskemålet i fråga om fraktnedsättning för potatis kunna
förorda bifall. För att dock något underlätta transport af potatis är styrelsen
emellertid benägen förorda, att vid försändning af minst 8,000 kg.
frakten må, derest nämnda qvantitet lastas å en vagn, nedsättas från
tariff 9 till tariff 10 eller med cirka 15 procent.

De jemkningar i fråga om frakten för artiklarne kött, fläsk och potatis,
som styrelsen ofvan angifvit sig kunna förorda, torde dock endast i
ofullständig grad möjliggöra de önskemål, som åtminstone i en af motionerna
kommit till uttryck, nemligen att underlätta försändelser af landtmannaprodukter
ifrån det sydliga Sverige till Norrland.

Ehuru enligt den för transporter å statens jernvägar gällande taxa
afgiften pr väglängdsenhet väsentligt minskas i den män, som afståndet
ökas, har dock erfarenheten gifvit vid handen, att för transporter på mycket
långt håll frakterna ställa sig högre, än hvad lämpligt är för trafikens behöriga
utveckling. För att i någon mån afhjelpa detta förhållande har
jernvägsstyrelsen under de senare åren inedgifvit, att trafikant, som under
loppet af ett år till stationer norr och vester om Ange låter försända mjöl
och spanmål till sammanlagd vigt af minst 120,000 kg., och som för hvarje
sändning erlägger frakt enligt nu gällande taxa för en våglängd af minst
800 kilometer och för en vigt af minst 8,000 kg. å hvarje använd vagn,
erhåller nedsättning med 25 procent af den å statsbanorna belöpande frakten,
hvilken förmån kommer honom till godo på det sätt att, sedan efter
årets slut uppgift å verkstälda transporter jemte fraktsedlarne derå, till
jernvägsstyrelsen aflemnats och behörigen -kontrollerats, en fjerdedel af berörda
fraktafgifter återbetalas.

Detta medgifvande har visat sig hafva eu fördelaktig inverkan på
trafikens tillväxt. Emellertid har styrelsen allt mera kommit till den uppfattning,
att det vore oegentligt att för transporter på dylika längre håll
blott medgifva fraktlindring för spanmål i större partier och att, derest en
liknande nedsättning medgåfves äfven för styckegods och annat vagnslastgods
än spanmål, man deraf blött kunde hafva att vänta ett för jernvägens
ekonomi fördelaktigt resultat.

Att åter medgifva berörda rabatt för alla sändningar af lifsförnödenbeter
å minst 800 kilometers väglängd till stationer norr och vester om
Ange skulle otvifvelaktigt från kikare af andra näringar än jordbruk och
från invånarne i andra delar af landet än Norrland medföra klagomål öfver

22 Första Kammarens~ Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

den olikformiga behandling, som derigenom skulle tillskyndas olika näringar
och olika landsändar.

Då för öfrigt intet skäl förefinnes, hvarför ej, om vid transport på
så långt håll som 800 kilometer nedsättning med 25 procent af fraktsatserna
öfver hufvud anses kunna beredas, sådan nedsättning icke skulle
komma alla varuslag till godo, oberoende af, om de hänföras till den ena
eller andra tariffen, och om de befordras å den ena eller andra bandelen,
har styrelsen funnit det vara med jernvägens intresse förenligt att söka
bereda en sådan allmänt gällande nedsättning.

De i motionerna uttalade önskemålen anser styrelsen sålunda kunna
på det sätt tillmötesgås,

att för artikeln kalk frakten må, då minst 10,000 kg. lastas på en
vagn, utgå med 30, i stället för såsom för närvarande med 20, procent
under tariffen 12;

att för artiklarne kött och fläsk frakten må utgå, i stället för såsom
för närvarande enligt tarifferna 2, 3 och 4, enligt tarifferna 3, 4 och 5 för
resp. intill 2,500 kg., minst 2,500 kg. och minst 5,000 kg., i sammanhang
hvarmed artiklarne blod, korf, ister och talg likaledes borde fraktdebiteras
efter sistnämnda tariffer;

att för artikeln potatis frakten må, då minst 8,000 kg. lastas å en
vagn, utgå efter tariffen 10, i stället för såsom för närvarande efter tariffen
9; samt

att för transporter å minst 800 kilometers våglängd, eller om afgift
för denna väglängd erlägges, afgifterna för ilgods samt för fraktgods, hänförligt
till tarifferna 1—12, må nedsättas med 25 procent.

På grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning att jemväl anmoda
förvaltningarne för de enskilda jernvägarne inom riket att, så fort ske
kunde, inkomma med yttrande uti ifrågavarande hänseende, har jernvägsstyrelsen
ansett lämpligt att meddela berörda förvaltningar, i hvilken mån
jernvägsstyrelsen ansett, att de i motionerna framstälda förslag skulle kunna
tillmötesgås; och har styrelsen dervid anmodat sagda förvaltningar meddela,
huruvida de äro villiga medgifva, att de af styrelsen föreslagna nedsättningarne
tillämpas i samtrafik.

TH. NORDSTRÖM.

M. Hahr. Sven Gyllensväbd.

Viktor Klemming. Harald Lemke.

John Lundberg.

Stockholm den 20 mars 1899.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 23

Den i jernvägsstyrelsens ofvanstående skrifvelse åberopade jemförande
tabellen har följande lydelse:

Fraktafgift för transport af eu vagnslast kalk å 10 ton:

Våglängd i km.	Sverige.	Danmark.	Finland.	Tyskland.
Kalk.	Kalk.	Kalkjord.	Kalk.	Kalk.
1 Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
50	13	18,00	13,50	18,70	19,60
100	20	27,90	20,7 0	27,40	25,80
150	27	36,00	27,00	33,80	32,00
• 200	31	42,30	32,4 0	41,00	38,30
250	36	47,7 0	36,90	47,5 0	44,50
300	40	53,io	41,40	54,70	50,7 0
350	44	59,40	45,9 0	61,20	56,90
O O	48	64,80	50,4 0	68,40	63,io
450	53	70,2 0	54,9 0	74,90	69,30
500	56	75,60	59,40	81,40	75,60
600	65	87,30	68,40	95,oo	88,oo
700	73	98,io	77,40	108,70	100,5 0
800	82	109,8 0	86,40	122,40	112,90
900	90	120,60	95,40	136,io	126,50
1,000	98	132,30	104,4 0	149,80	137,80

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande A :o 12.

Bil. B.

Till Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2.

Sedan I genom skrifvelse den 18 sistlidne mars anhållit om kongl.
jernvägsstyrelsens utlåtande i anledning af herr O. Walters till förberedande
behandling af eder hänvisade motion med hemställan, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga den
ändring i gällande frakter för statens jernvägar, att frakten för mjöl och
spanmål, som försändes till stationer norr och vester om Bräcke och öfver
en väglängd af minst 400 kilometer samt till vigt af minst 5,000 kilogram
i använd vagn, måtte nedsättas med 25 procent af den å statsbanorna
belöpande frakten, får kongl. styrelsen äran meddela, att,- då ett bifall till
motionärens hemställan skulle medföra,

dels att den i enlighet med hans förslag nedsatta frakten för 400
kilometer jemväl måste utgå för de jemförelsevis korta afstånd, som ligga
mellan 400 kilometer, och det afstånd, 240 kilometer, der den sålunda
nedsatta frakten sammanfaller med frakten enligt den ordinarie taxan,

dels att yrkande på liknande nedsättning äfven för åtskilliga andra
varuslag otvifvelaktigt skulle komma att framställas, styrelsen icke ansei
sig kunna medverka till förverkligandet af det af motionären frainstälda
önskemålet i vidare mån än som, meddelats i dess till Kongl. Maj:t afgifna
underdåniga yttrande i anledning af öfriga vid innevarande års riksdag
väckta motioner om nedsättning i jernvägsfrakterna.

Stockholm den 13 april 1899.

TH. NORDSTRÖM.

M. Hahr.

John Lundberg.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande i\:o 12.

Bil. C.

Till Konungen.

Sedan jern vägsstyrelsen i enlighet med föreskriften i Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bref af den 10 sistlidne februari anmodat de i den inrikes
samtrafiken deltagande förvaltningarne af enskilda jernvägar att afgifva
yttrande i anledning af de vid innevarande års riksdag väckta motioner
i fråga om nedsättning i jernvägsfrakterna för artiklarne kött, fläsk, potatis
och landtmannaprodukter äfvensom för kalk och konstgjorda gödningsämnen,
får jernvägsstyrelsen efter det numera svar ingått från ett flertal
förvaltningar, jemte öfverlemnande af de ingångna svaren, i underdånighet
meddela,

att de af jernvägsstyrelsen i dess underdåniga yttrande af den 20
sistlidne mars förordade nedsättningar i jernvägsfrakterna för berörda
varuslag biträdts af förvaltningarna för Bergslagernas, Borås, Dalslands,
Filipstads norra Bergslags, Frövi—Ludvika, Gefle—Dala, Göteborg—Borås,
Helsingborg—Hessleholms, Hessleholm—Markaryds, Hvetlanda—Säfsjö,
Karlskrona—V exiö, Kinnekulle—Lidköpings, Kristianstad—Hessleholms,
Kristianstad—Immelns, Kristianstad—Ahus, Klippan—Eslöfs, Landskrona—
Kjeflinge, Lund—Kjeflinge, Lund—Trelleborgs, Malmö—Simrishamns, Nordmark—Klarelfvens,
Nässjö—Oskarhamns, Siljans, Skåne—Smålands, Stockholm—Saltsjöns,
Säbyholms, Södra Dalarnes, Uddevalla—Venersborg—
Herrljunga, Varberg—Borås, Vimmerby—Hultsfreds och östra Skånes
jernvägar;

att de föreslagna nedsättningarna deremot antingen alldeles icke eller
blott delvis biträdts:

af styrelsen för Hjo—Stenstorps jernvägsaktiebolag, som ansett sig
icke böra biträda den gjorda framställningen, enär i synnerhet en del af
de nämnda godsslagen redan förut lemnade en obetydlig nettoinkomst;

af direktionen för Kalmar nya jernvägsaktiebolag, soin meddelar, att
densamma anslutit sig till jernvägsstyrelsens förslag om fraktnedsättning
för samtliga ifrågavarande varuslag med undantag för kalk, för hvilken
artikel den föreslagna nedsättningen till 30 procent under tariff 12 skulle
medföra en så ringa fraktinkomst, att den direkta transportkostnaden
Bill. till Riksd. Prat. 189(1. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. 4

26 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o T) Utlåtande N:o 12.

knappast dermed vore betäckt, hvartill komme att ortens behof af kalk
torde, utan synnerligen långa transportvägar, tillgodoses från det närbelägna
Öland, med anledning hvaraf direktionen ansåge sig icke kunna
lemna större nedsättning än den redan nu beviljade af 20 procent;

af styrelsen för Mariestad—Kinnekulle jernvägsaktiebolag, som anför,
att, då jernvägsfrakterna för ifrågavarande artiklar nu äro jemförelsevis
låga och då i synnerhet transporterandet af kalk, hvilken artikels forslande
rörde bolaget nära, med de höga utgifter i förhållande till inkomsterna
bolaget hade, för detta redan vore hardt när om ej rent af förlustbringande,
bolaget icke vore villigt medgifva, att de af styrelsen föreslagna
fraktnedsättningarna finge tillämpas i samtrafik;

af styrelsen för Mariestad—Moholms jernvägsaktiebolag, som förklarar
sig anse den nuvarande taxan för de ifrågavarande varuslagen så
låg, att styrelsen icke kunde biträda jernvägsstyrelsens förslag; samt

af styrelsen för Norra Södermanlands jernvägsaktiebolag, som förklarar,
att beträffande frakten för kalk styrelsen för sin del icke kunde
ansluta sig till förslag om nedsättning med mer än 20 procent under tariff
12, då fraktafgifterna redan nu vore så låga, att med en större nedsättning
jernvägen icke skulle erhålla någon vinst å dessa frakter, samt att
beträffande öfriga föremål, kött, fläsk, potatis och landtmannaprodukter
äfvensom konstgjorda gödningsämnen, styrelsen vore villig biträda jernvägsstyrelsens
förslag, likväl med undantag för den ifrågasatta nedsättningen
med 25 procent vid transport å minst 800 kilometers väglängd
eller, om afgift för denna väglängd erlägges, å afgifterna för ilgods samt
för fraktgods, hänförligt till tarifferna 1—12, då denna ytterligare rabatt
å frakten på bolagets korta jernvägslinie skulle alltför mycket minska de
redan förut nedsatta fraktinkomsterna.

Stockholm den 19 april 1899.

Underdånigst:
TH. NORDSTRÖM.

M. Hahr.

John Lundberg.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

■*

Genom kong], utrikesdepartementet har utskottet på begäran från
Danmark mottagit följande upplysningar (Bil. D, E och F) rörande de i
nämnda land gällande frakttaxor för i motionerna omnämnda artiklar:

Bil D.

Afskrift.

Generaldirektoratet

for

Statsbanedriften.

Kjöbenhavn Y, den 16 Marts 1899.

I Skrivelse af 25 f. M., E 446, har Ministeriet förlängt Generaldirektoratets
Ytringer angaaende en fra den hervaerende svensk-norske
Gesandt til Udenrigsministeriet rottet Forespörgsel om Beskaffenheden og
Virkningen af de i Danmark gaddende Lovbesteinmelser vedrörende Fragten
af Flagsk, Köd, Kalk, Kalkmergel, Kalksten, Kartofler og kunstige Gödningsmidler
samt Landprodukter saasom Korn, Smör og Ost og endelig fersk Sild.

I den Anledning tillader man sig åt udtale fölgende:

Loven af 24 April 1896 om Statsbanernes Takster m. m. angiver
kun det Grundlag, paa hvilket Taksterne skulle fastssettes, hvorimod selve
Taksterne udfserdiges af Ministeriet, jfr Lovens § 59. Grundlaget for
Godstaksterne indeholdes i Lovens § 61- Vedrörende Fragten for de o venfor
specificerede Varer maa der derför tillige tages Hensyn til de af Ministeriet
i Henhold til Loven fastsatte reglementariske Bestemmelser og Takster
for Befordring af Gods, Köretöjer og Lig over de danske Statsbaner med
tilhörende Fmrgeforbindelser, gyldige fra den 1 Januar 1897.

Af dette Godsreglement, af hvilket man vedlmgger et rettet Eksemplar
med tilhörende Tillmg, vil det fremgaa, hvorledes Fragten beregnes for
de enkelte Varer. De udregnede Takster for de 6 Godsklasser findes i Bilag
C. De 3 Stykgodsklasser (Klasse 1—3) ere ens for alle Varer (jfr dog
§§ 23—-30 om saerlige Bestemmelser for visse Transportgenstande); Klasse 1
er Ilstykgodstaksten, Klasse 2 den almindelige Fragtstykgodstakst, Klasse 3
den nedsatte Fragtstykgodstakst for Partier paa mindst 250 kg. eller Partier,
for hvilke der betales mindst for denne Vmgt.

Ved Forsendelse af Vognladninger beregnes Fragten for Köd og
Fläsk, Smör, Ost og fersk Sild efter Klasse 4, for Kalk, Kartofler og Korn

28 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (jV:o T) Utlåtande N:o 12.

efter Klasse 5 og for Kalkmergel, Kalksten samt kunstige Gödningsmidler
efter Klasse 6 (jfr. Tillägg IV).

For Köd, Flaask, Smör og fersk Sild maa derhos bermerkes, åt fersk
og letsaltet Köd og Flaask samt Smör og fersk Sild i § 28 ere henförte
til de saakaldte letfordaarvelige Varer, der befordres med fremskyndet
Hastighed efter de i Paragraffen givne Bestemmelser.

Hvad Virkningen af Fragtbestemmelserne for de paagaeldende Varer
angaar, taenkes der formentlig naermest paa, hvilken Virkning de fra 1 Januar
1897 indförte Fragtnedsfettelser har haft med Hensyn til Maengden
af det forsendte Gods.

I denne Henseende meddeles, åt for Köd, Fläsk og fersk Sild samt
for Kalk, Karto fler og Korn har der ikke fundet nogen Nedsaettelse Sted,
idet Köd, Flaesk og fersk Sild efter det tidligere Godsreglement af 1 Juni
1890 tariferedes efter den davaerende Klasse 5, hvis Takster paa det naermeste
faldt sammen med Taksterne i den nuvaerende Klasse 4, og Kalk,
Kartofler og Korn tariferedes efter den davaerende Klasse 6, hvis Takster
paa det naermeste faldt sammen med den nuvaerende Klasse 5.

Det er saaledes kun for Smör, Ost, Kalkmergel, Kalksten og kunstige
Gödningsmidler, åt Fragten er bleven nedsat. Fragtnedsaettelsen for kunstige
Gödningsmidler indtraadte imidlertid ikke ved Reglementets Indförelse,
men ved Tillaeg IV til samme, og da dette Tillägg först traadte i
Kraft den 1 Juli 1898, savner man endnu Materiale til åt bedömme Virkningen
af Fragtnedsaettelsen.

For Smör og Ost var Nedsaettelsen c. 25 % for Vognladninger, idet
disse Varer, der henhöre under den nuvaerende Klasse 4, tariferedes efter
den tidligere Klasse 4, der var c. 25 % höjere. For Stykgodssendinger af
de samme to Varesorter er der ligeledes indtraadt en Fragtnedsaettelse,
idet den nedsatte Stykgodstakst (Klasse 3) ikke tidligere fandt Anvendelse
paa dem.

Angaaende Maengden af det med de danske Statsbaner i de sidste
3 Driftsaar forsendte Smör meddeles fölgende Oplysning.

1895/96 blev der forsendt 56,000,000 kg.

1896/97 » » » 58,500,000 »

1897/98 » » » 60,750,000 »

Da Driftsaaret gaar fra 1 April til 31 Marts, traadte altsaa det nye
Godsreglement i Kraft i Slutningen af Driftsaaret 1896/97.

For Ost förer man ikke nogen saerlig Statistik, da Forsendelsesmamgden
kun er ringe, c. 5,000 Tons om Aaret.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 12. 29

För Kalksten o g Kalkmergel i Vognladninger var Nedsajttelsen 20 ä
25 %, idet disse Varer tariferedes efter den tidligere Klasse 7, der var
20 ä 25 % höjere end den nuvgerende Takst 6. Man förer ingen scerlig
Statistik over de na? väte Positioner, der i Driftsberetningerne gaa ind under
Jord- og Stenarter i al Almindelighed. Da Fragtnedsgettelsen imidlertid
var den samme for alle disse Varer, anföres nedenfor Maengden af forsendte
Jord- og Stenarter i de 3 sidste Driftsaar.

1895/96 65,250,000 kg.

1896/97 75,000,000 »

1897/98 126,000,000 »

Den stajrke Forögelse af Befordringsmasngden i 1897/98 skyldes
imidlertid for en vsesentlig Del de meget store Sten- og Grustransporter
som ere tilförte Kjöbenhavn fra Hedehusene i Anledning af Bygningen af
den nye Godsbanegaard i Kjöbenhavn.

Det med Udenrigsministeriets Skrivelse fulgte Bilag tilbagesendes
hoslagt.

P. G. V.

RIMESTAD.

Andersen.

Afskrift.

TELEGRAM.

Cabinet

Stockholm.

Köpenhamn den 14 april 1899.

Bil. E.

På årets finanslag paragraf 18 nummer 18 är beviljadt 30,000
kronor tillskott till lättnad af mergel tran sport på jernbana.

Beck-Friis.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

Bil. F.

Afskrift af ett enskildt bref från H. E. Conseils-President
Hårring till Ivongl. Maj:ts minister i Köpenhamn, daterad den
17 april 1899.

Deres Excellence spurgte mig i Torsdags om forholdet med hensyn
til infusion af jernbanefragt for mergel o g kalk. Igår faldt det mig ind,
åt dette forhold hörte under Landbrugsministeriet, og jeg skal derför, som
fungerende Landbrugsminister, hermed sende Dem fölgende oplysninger:

Tidligere gav Statsbanerne i Jylland en betydelig moderation för
transport af mergel og kalk, der var bestemt til opdyrkning af hedelodder.
Dette måtte bortfalde, da loven om Statsbanernes taxter af 24 April 1896
trådte i kraft, idet Statsbanerne derefter måtte forlange ens fragt af alle.
For imidlertid åt hjadpe opdyrkerne af hedelodder sögte Landbrugsministeriet
på Finantsloven 1897—1898 en bevilling af 20,000 kröner för dermed
åt kunne yde opdyrkerne refusion af en del af den forhöiede fragt,
som de måtte betale Statsbanerne. Jag henviser herom til vedlagte aftryk
af Landbrugsministeriets skrivelse til Finantsudvalget af den 17 Decbr.
1896. Når bevillingen sögtes på kontoen for »Skovplantningens fremtue i
Jylland», er dette misvisende; den har i og for sig intet med skovplantning
att gjöre, men på denne konto ståer opfört Statskassens tilskud til
»Det Danske Hedeselskab» (se Statshåndbogen S. 816), og det var meningen,
åt Hedeselskabet skulde administrere bevillingen. Denne er nu
forhöiet til 30,000 kröner og findes opfört som selvstaendig bevilling på
Finantslovens § 18 II A. N. 18. »Tilskud til lettelse af mergeltransport
på jernbane.»

Hedeselskabet administerer fremdeles bevillingen på Landbrugsministeriets
vegne, og dette sker i henhold til regler, der ere approberede af
Ministeriet. Disse regler indeholdes i det i afskrift vedlagte »Förslag» fra
Hedeselskabets bestyrelse, idet forslaget blev approberet uforandret under
12 Juli 1897.

mnger.

Jeg håber hermed åt have givet Dem de af Dem önskede oplys (Undert.

) Hugo Hårring.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

Till denna skrifvelse voro fogade följande två bilagor:

Förslag til Ordning af Statskassens Hjaeip til Mergeltransport.

Adgang til åt faa Del i det paa Finansloven bevilgede Tilskud til
Hjaeip ved Transport af Mergel paa Jernband’ staar aaben for Beboere
af inergelfattige Egne i Jylland paa Betingelse af, åt Mergelen (eller Kalken)
anvendes som Kulturmiddel på Ager, Eng eller Mose. — Ved Kalk
förstaas alene raa Mergel indeholdende mindst 80 % kulsurt kalk.

De Interessent-skaber eller enkelte Beboere, som önske Mergel träns-»
porteret med Tilskud fra Statskassen, skulle indsende Begjaaring derom til
det danske Hedeselskab senest den lste Januar og skulle Andragenderne
indeholde (plysning om:

d) Andragerens Navn, Skilling, Bopaal og Adresse. (For Interessentskaber
andrager disses Fonnaend.)

b) Mergelleverandörens Navn og Bopaal.

c) Kvantum af Mergel (hele Vognladniriger å Antal St), som agtes kjöbt.

d) Afsendelses- og Modtagelsesstation.

é) Fragtens fulde Belöb, attesteret af eu Stationsforstander.

/) Leveringstid (omtrentlig),

g) samt Erklmring om, åt Mergelen kun skal anvendes som Kulturmiddel
for Jordbrug.

Saafremt Hedeselskabet i Henhold til § 1 eller af anden Aarsag
mener, åt Andrageren ikke vil kunne faa Statshjaelp, underrettes han strax
derom, og Sägen henstilles til Ministeriets Afgjörelse, forsaavidt Aarsagen
ikke er, åt Andragendet er fremkommen for sent.

Statstilskudet bliver åt fordele saaledes:

a) Mergelinteressentskaber, som liave erhvervet private Lossepladser ved
Stationerne och truffet Overenskomst med Jernbanerne om samlet
Transport af Mergel, erholde 4/s Bele af Fragten godtgjort af Statskassen,
dog saaledes, åt Minimum af den Anpart af Fragten, som
Modtagerne selv maa udrede, fastsaettes til 3 Kröner pr. Vognladning
almindelig Mergel å 20,000 £.

32 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande A7:o 12.

b) Andre Forbrugere af almindelig Mergel erholde “h Dele af bragten

godtgjort af Statskassen, idet Minimum af egen Anpart ogsaa her

er 3 Kröner pr. Vognladning a 20,000 &.

c) Forbrugere af Kalk erholde Dele af Fragten godtgjort af Statskassen,

dog saaledes, åt Minimum af egen Anpart bliver 6 Kröner pr.

Vognladning k 20,000 tc.

Det til Raadighed for Lättelse af Mergeltransport disponible Statstilskud
udbetales til Hedeselskabet, efterhaanden som der er Brug for det,
og Regnskab over Anvendelsen indgives til Ministeriet senest lste Maj
for det forudgaaende Finansaar. — Udgiftsbilag til Regnskabet ere dels
de fra Jernbanerne afgivne Regninger over de samlede Transporter for
Mergelinteressentskaberne, dels de original Fragtbreve for alle andre
Transporter. — Disse betales midlertidig af Modtagerne med det fulde
Fragtbelöb, hvorefter Fragtbrevet med tydelig Paaskrift om dettes Störrelse
og Kvittering for de 2/3 Dele af Fragten, som Statskassen udreder, indsendes
til Hedeselskabet, som derefter udbetaler Tilskudet.

Saasnart samtlige Tilskud ere udbetalte, indsender Hedeselskabet til
Ministeriet Meddelelse om Störreisen af de anvendte Belöb, samt den
kontante Kassebeholdning.

Hedeselskabet indsender hvert, Aar senest den lste August til Ministeriet
Förslag om, hvor stort et Belöb der midlertidig bör opföres paa
Finansloven for det kommende Finansaar til Lettelse af Mergeltransport.
— Senest den 15de Januar tilstiller Hedeselskabet dernäst Ministeriet,
paa Basis af de indgaaede endelige Andragender, Meddelelse om, hvor
stort et Belöb der vil medgaa, og i Flenhold hertil Förslag om Forhöjelse
eller Nedsaettelse af det midlertidigt opförte Tilskud.

Hedeselskabet faar af det til Mergeltransport bevilgede Tilskud
dsekket til Porto, Kontorrekvisitter etc., og stettes Vederlaget herfor midlertidigt
til 200 Kröner aarligt.

I Hedeselskabets Bestyrelse.

Mourier Petersen. Morville. Ludvig Schröder.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

II. A. 9. Til Skovplantningens Freimne i Jylland. Skrivelse fra
Landbrugsrninisteren:

Landbrugsministeriet. Kjobenhavn, den 17de December 1896.

I Henhold til en mellem Generaldirektoratet for Statsbanedriften o g
Bestyrelsen for det danske Hedeselskab under 4de April 1889 oprettet
Kontrakt har der paa Statsbanestriekningen Silkeborg—Skern fundet billig
Transport Sted af Mergel fra et Mergelleje ved Sejlgaard til Lossepladser,
ardagte af lokale Interessentskaber ved forskellige Stationer paa ben)eldte
Banestraekning.

Denne Kontrakt er imidlertid nu i Medför af Bestemmelsen i § 59,
4de Stk., i Lov af 24de April d. A. om Statsbanernes Takster in. v. bleven
opsagt af Statsbanerne fra Udgangen af Februar Maaned n. A. åt regne,
fra hvilket Tidspunkt Mergeltransporten vil komme til åt foregaa efter de
almindelige for Statsbanerne gyldene Tarifbestemmelser, hvilket vil medfore,
åt Transportudgifterne blive henimod 6 Gånge saa hoje som hidtil,
saaledes åt Mergelens Pris paa Lossepladserne vil blive fordoblet o g komme
til åt andrage over 1 Kr. pr. Kubikalen.

Folgen heraf vil, efter hvad Bestyrelsen for det danske Hedeselskab
i en til Ministeriet indkommen Skrivelse har udtalt, blive, åt den hidtilvaerende
Mergeltransport paa Statsbanerne ganske maa ophore, idet Beboerne
i de paagaddende fattige Egne ikke ville voere i Stånd til åt benytte
eu saa kostbar Mergel, og Bestyrelsen har derför anholdt om, åt der gennem
Tilskud af Statskassen maa ydes Sägen Stötte, navnlig saaledes åt der refunderes
Statsbanerne den del af Fragten, som överstiger, hvad det er
muligt for Beboerne selv åt udrede. I saa Henseende har Hedeselskabet
foreslaaet, åt Tilskuddet srottes til 2/a af det fulde Fragtbelob.

Fra en Del Beboere i Skagens Landsogn og Raabjerg Sogn, der ad
Skagensbanen transportere Mergel fra Frederikshavn till Hulsig Holdeplads,
har Ministeriet derhos modtagel: et Andragende om Understottelse af Statskassen
til Bestridelse af Udgifterne ved Transporten af Mergelen. Hedeselskabet,
hvis Erktering man har indhentet over Andragendet, har foreslaaet
ogsaa her åt yde Tilskud af 2/a af Fragten. Det karl derhos anses

Bih. till Riksd. Prof. Pilt It. & Sand. 2 Afd. 1 Hand. 11 ljuft. 5

34 Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

för ikke usandsynligt, åt der ogsaa fra Beboerne af andre Egne i Jylland
kan fremkomme lignende Andragender.

Da Ministeriet maa erkende Betydligen af, åt Adgangen til åt
komrne i Besiddelse af Mergel paa rimelige Vilkaar lettes Beboerne saa
ineget som muligt, maa man anse det for onskeligt, åt der ved Tilskud
fra Statskassen ydes Beboerne, ikke blot i de ovenfor smidig naevnte Egne,
men ogsaa andetsteds, hvor Trång hertil maatte vise sig, nogen Fragtnedsmttelse
i Transporten af Mergel paa Jmrnbane efter ensartede Regler i
det af Hedeselskabet foreslaaede Omfång. Det formenes, åt det vil vmre
hensigtsmsessigst, åt det af Statskassen i det anforte Ojemed ydede Tilskud
stilles til Raadighed for det danske Hedeselskab, der har tilsagt Ministeriet
sin Bistånd ved Ordningen af denne Sag.

Storrelsen af den Sura, der vil medgaa, kan ikke nu med Bestemthed
fastslaas; men naar henses til, åt der for åt imodekomme de tvende forornmeldte
Andragender i det af Hedeselskabet foreslaaede Omfång efter de
foreliggende Oplysninger maa paaregnes åt ville kunne medgaa en Sum af
henimod 13,000 Kr., skal man foreslaa, åt der i det her omhandlede Ojemed
stilles et Belob af i alt 20,000 Kr. til Ministeriets Raadighed.

I Henhold hertil tillader jeg mig åt anmode det mrede Udvalg om
til 2den Behandling i Folketinget af Finanslovforslaget for 1897—98 paa
mine Vegne åt ville stille folgende Aindringsforslag:

Til § 18 II. A. 9. Til Skovplantningens Fremme i Jylland som
nyt Litr.:

Tilskud til Lettelse af Mergeltransport paa Jternbane . . 20,000 Kr.

SEHESTEI).

Til Folketingets Finansudvalg.

P. D. Swane.

Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner