Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1897:Tfu110 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1897, kl. 3 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9, i
anledning af väckt motion om ändring af gällande bestämmelser
angående handeln med vin och maltdrycker
i stad.

Till utskottet har hänvisats en inom Första Kammaren väckt
motion, n:o 45, deruti herr Philip Leman föreslår, att Riksdagen ville i
underdånig skrifvelse hemställa, det Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,
huruvida icke försäljningen till afbergning af vin och maltdrycker
i stad skulle kunna ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nedan omförmälda grunder, nemligen:

l:o) att på lämpligt ställe (t. ex. i 8 §) af kongl. förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet infördes bestämmelse
derom, att hvad genom 1 § af samma förordning vore stadgadt om
rättighet att i stad idka handel eller annat näringsfång icke skulle ega
tillämpning å försäljning af vin och maltdrycker;

2:o) att kong!, förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning
af vin och maltdrycker in. m. ändrades derhän:

aj att hvar och en, som önskade rättighet att i stad till afhemtning
försälja vin eller maltdrycker, skulle härom till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ingifva ansökning, åtföljd af betyg om god fräjd;

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Höft. (N:o 10.) 1

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

b) att Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke skulle ega vägra
meddela försäljningstillstånd åt någon annan än den, som, enligt nu
gällande lydelse af 2 § i förordningen den 24 oktober 1885, icke skulle
anses berättigad till iskänkning af vin och maltdrycker i sammanhang
med värdshusrörelse;

c) att, ehuru inskränkning i rättigheternas antal icke finge bestämmas,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande dock skulle ega att, efter
kommunalmyndigheternas hörande, föreskrifva, att försäljning af vin
och maltdrycker icke skulle få ega rum i vissa trakter af stad samt
ej heller under vissa tider af dygnet (nattetid);

d) att å sön- eller högtidsdag försäljning till afhemtning af ifrågavarande
drycker icke finge ega rum;

e) att Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, då giltiga
skäl dertill funnes, återkalla gifven tillåtelse till försäljning af meranämnda
drycker; samt

f) att öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut, hvarigenom
ansökning, som i punkt d omförmäles, afsloges eller meddeladt tillstånd
återkallades, klagan skulle få föras.

Förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864,
sådan den efter vidtagna förändringar nu lyder, stadgar:

i § 1, att svensk man eller qvinna är, med de undantag och inskränkningar
samt under de vilkor i öfrigt, som i förordningen upptagas,
berättigad att i stad eller å landet idka handels- eller fabriksrörelse,

i § 2, att för rättigheten att försälja varor i bod eller från annat
upplagsställe fordras såsom vilkor att hafva god fräjd samt råda öfver
sig sjelf och sin egendom,

i § 4, huruledes gift qvinna, som med mannen sammanlefver, må
idka handel,

i § 9, huruledes den, som vill försälja varor i bod eller från
annat upplagsställe, derom skall göra anmälan, i Stockholm hos öfverståthållareembetet,
i andra städer hos magistraten och å landet hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, samt

i § 11, att vare sig i stad eller å landet det är en hvar medgifvet
att, utan anmälan eller tillstånd, till salu kringföra lifsförnödenheter.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10. 3

§ 18 innehåller ansvarsbestämmelser för den, som utan vederbörlig
anmälan, der sådan är föreskrifven, idkar försäljning af varor
eller eljest öfverskrider den näringsrättighet, förordningen bestämmer,
eller i öfrigt felar mot förordningens föreskrifter. Den nämnda förordningen
är emellertid ej tillämplig å vissa näringsgrenar, och bland
dessa uppräknas i § 8: källare-, vinskänks-, schweizeri-, värdshus-,
traktörs-, krog- eller annan dylik rörelse.

I sådant afseende gäller förordningen angående försäljning af vin,
maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker den
24 oktober 1885 med vidtagna ändringar enligt kongl. förordningarne
den 10 juli 1891 och den 2 juni 1893. I denna författning regleras
försäljningen till förtäring på stället af vin och Öl med undantag för
dels den gästgifvare i sådan egenskap tillkommande försäljningsrätt0)
och dels i allmänhet försäljningen af maltdrycker i ringa omfattning
medelst kriugbärande eller från bord. Beträffande försäljningen af vin
och maltdrycker till afhemtning innehåller denna förordning

i § 1, att å landet försäljning af vin och maltdrycker för afhemtning
till mindre belopp än tio liter icke får idkas utan förvärfvad
rättighet enligt nämnda förordning, dock att hvad sålunda stadgats
icke afser försäljning af vin eller maltdrycker till afhemtning från tillverkningsstället,
äfvensom att den, hvilken eger sälja en dryck till förtäring
på stället, jemväl eger sälja den till afhemtning;

i § 11, att eljest för rätt att å landet sälja vin eller maltdrycker
till afhemtning till mindre belopp än tio liter fordras Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes tillstånd, som ej kan lemnas, utan att ansökningen
förordats af kommunalnämnden eller kommunalstämman;

i § 10, att i öppen bod vin eller maltdrycker ej få äfven utan
betalning utlemnas till förtäring på stället;

i § 13, att sådana drycker ej heller få i närheten af försäljningsstället
förtäras å område, deröfver säljaren eger förfoga, så vida han
ej eger försälja dem till förtäring på stället;

i § 15 mom. 1, att om någon håller vin eller maltdrycker för
afhemtning till salu och det visar sig att genom försäljningen oloflig
utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas, vederbörande
myndigheter kunna för viss tid eller för alltid förbjuda honom all vidare
försäljning af nämnda drycker eller i afseende å försäljningen stadga
sådana inskränkningar, som må finnas af omständigheterna påkallade,
dock att hvad sålunda föreskrifvits icke må tillämpas å den försäljning

'') Kongl. stadgan för skjutsväsendet den 31 maj 1878 §§ 8 och 28.

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

till afhemtning, som tillverkare af vin eller maltdrycker idkar å tillverkningsstället
;

i § 15 mom. 2, att om å landet eller i stad utom stadens planlagda
område vin eller maltdrycker kringföras till försäljning och det
visar sig att derigenom oloflig utskänkning främjas eller oordningar
eljest föranledas, vederbörande myndighet må kunna meddela den, som
besörjer kringföringen,, och den, för hvars räkning försäljningen sker,
förbud att till salu kringföra eller låta kringföra dylika drycker eller
ock föreskrifva inskränkningar i rätten, dock att tillverkare af vin eller
maltdrycker ej må förbjudas att genom kringföring utbjuda och afyttra
sina tillverkningar inom hus eller å fartyg; och

i § 15 mom. 6, att i vissa fall kronobetjent eller polismyndighet
må å landet eller utom stads planlagda område omedelbart förbjuda
eller förhindra försäljning af vin eller maltdrycker till afhemtning eller
medelst kringföring.

För öfverträdelse häraf finnas ansvarsbestämmelser.

I skrifvelse den 15 maj 1896 har Riksdagen hos Kongl. Maj:t
anhållit om sådan ändring i förordningen den 24 oktober 1885, att dels
åt det i nämnda kungörelse meddelade förbudet att å landet utan särskild!
tillstånd försälja vin och maltdrycker för afhemtning till mindre
belopp än tio liter gifves en sådan utsträckning, att det äfven kommer
att gälla kringföring å landet af vin och maltdrycker till försäljning,
dock att hvad sålunda kommer att stadgas ej må ega tillämpning å utbjudande
och afyttring af nämnda drycker inom hus till derstädes
boende eller å fartyg, och dels magistraten i stad och kommunalnämnden
å landet må medgifvas rätt att, när oloflig utskänkning främjas eller
oordningar eljest föranledas genom försäljning till afhemtning af vin
eller maltdrycker från tillverkningsställe, i afseende å denna försäljning
stadga sådana inskränkningar, som må finnas af omständigheterna
påkallade.

Till stöd för sitt yrkande har motionären hufvudsakligen anfört
följande.

Riksdag efter riksdag väcktes motioner om inskränkning af rättigheten
att försälja vin och maltdrycker. Det påyrkades dels uppdragandet
af en gräns mellan svagdricka och starkare maltdrycker och dels
förbud att såväl i stad som å landet förena handeln med vin och starkare
maltdrycker med annan handel, hvartill särskild anmälan erfor -

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

drades. Då lång tid torde förflyta, innan effektiv lagstiftning angående
särskiljande af svagare och starkare maltdrycker kunde erhållas, borde
man, till dess så kunde ske, vidtaga andra lämpliga åtgärder för ordnande
af handeln med vin och maltdrycker. Motionären — som dels
saknade tillräcklig kännedom om förhållandena på landsbygden och
dels i följd af de olikartade förhållandena ansåge, att olikhet kunde och
borde förefinnas mellan landsbygd och stad i vissa delar af den ekonomiska
lagstiftningen — upptog derför endast frågan om handeln med
vin och maltdrycker i stad.

Enligt hans åsigt skulle nykterheten ej befrämjas, om samtlige
de redbara handlande i städerna, hvilka på ett lojalt och af ordningsmagten
icke öfverklagadt sätt idkade maltdryckshandel, skulle beröfvas
dylik försäljningsrätt, hvilken derefter skulle tillkomma endast sådan
handlande, som bedrefve försäljning uteslutande med maltdrycker.
Klart vore nemligen, hvad som ock från många håll förut påpekats,
att eu dylik på visst sätt monopoliserad maltdrycksförsäljning skulle
direkt eller indirekt falla i händerna på tillverkarne af nämnda drycker.
Hvart och ett af de stora bryggerierna skulle nödgas att upprätta en
eller flera försäljningslokaler, och då derstädes handel skulle idkas
endast med maltdrycker, läge det i sakens natur, att konkurrensen
skulle drifva de särskilde försäljarne att, till föga gagn för nykterheten,
i så vidsträckt mån som möjligt forcera maltdrycksförsäljningen. Så
skedde i allmänhet ej för närvarande, då maltdrycksförsäljningen verkstäldes
genom mellanhänder, hvilka idkade handel med en mängd andra
varor än maltdrycker och för hvilka dessa senare ingalunda utgjorde
hufvudföremål för omsättningen.

Enär likväl, enligt hvad kändt vore, genom det sätt, hvarpå i en
del städer vissa försäljare af maltdrycker utöfvade den dem enligt nu
gällande författning tillkommande försäljningsrätt, oordningar vållades
och dryckenskap främjades, voro ju skäl tillse, huruvida icke i den
fria maltdrycksförsäljningsrätten skulle kunna vidtagas sådana inskränkningar,
som drabbade icke den laglydige och redbare försäljaren, utan
endast den, som bedrefve försäljningen i hufvudsaklig afsigt att ockra
på dryckeslastens utöfvare.

Både från Stockholm och Göteborg hade motionären erhållit den
upplysning, att de vanliga handlandena, hvilka jemte andra varor försålde
Öl, i allmänhet ganska lojalt bedrefve ölförsäljuingen; men att
deremot vissa småhandlande, som slagit sig ner i utkanterna af de
stora städerna, uti små kyffen, der man skyltade med några tomma
askar, cigarrlådor in. m. dylikt, deremot bedrefve uteslutande en ganska

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

illojal ölhandel. Till dessa ställen, hvilka vanligtvis vore öppna hela
natten, komme deras egentliga kunder på aftonen, sedan bränvinskrogarne
blifvit stängda. Der försåldes i stora qvantiteter buteljeradt
Öl, som af köparne vanligtvis förtärdes å någon närliggande öppen plats,
hvilken dock icke disponerades af ölförsäljaren. Dervid skedde som
oftast stort ofog, och häruti läge den svaga punkten, ty mot den uti
nu gällande lagstiftning åt en hvar handlande medgifna rätt att uti
städerna till afhemtning försälja maltdrycker stode polismyndigheten
ofta magtlös. Visserligen tillädes uti § 15 af gällande förordning om
försäljning af vin och maltdrycker åt nämnda myndighet den vidtomfattande
rätten att förbjuda eu handlande, genom hvars ölförsäljning
oordningar föranledas, all dylik försäljning för viss tid eller för alltid;
men verkan af denna förbudsrätt paralyserades genom näringsfrihetstörordningens
medgifvande åt en hvar välfräjdad person att idka handel.
Ty om »A» i dag blefve förbjuden att vidare försälja maltdrycker, så
läte han i morgon »B» — sin tjenare eller annan vidtalad person —
anmäla sig att idka handel. I dennes namn fortginge derefter å samma
lokal den förderfliga ölförsäljningen; och när »B» i sin ordning underkastades
förbud, stälde han »C» i sitt ställe o. s. v. Såsom en utväg
att råda bot på omförmälda missförhållande hade motionären tänkt sig,
att man jemväl i fråga om rätten till försäljning af maltdrycker till
afhemtning borde tillämpa det s. k. licenssystemet, d. v. s. öfverlemna
till de kommunala och administrativa myndigheterna att, något så när
i analogi med hvad som vore stadgadt i fråga om utskänkning af vin
och maltdrycker, få, hvad städerna beträffade, en viss bestämmanderätt
om försäljning af maltdrycker till afhemtning.

I förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864
borde lämpligast i 8 § införas en bestämmelse, att hvad genom 1 §
af samma förordning vore stadgadt om rättighet att idka handel eller
annat näringsfång icke skulle ega tillämpning å försäljning af vin och
maltdrycker.

Efter införande af en sådan bestämmelse skulle alltså ingen på
grund af näringsfrihetsförordningens föreskrifter ega obetingad rätt att
försälja vin och maltdrycker.

Rättighet till försäljning af berörda drycker skulle deremot förvärfvas
i hufvudsakligen samma ordning, som för närvarande vore
stadgad för utöfvande af s. k. nykterhetsvärdshusrörelse; dock så, att,
å ena sidan — på det ej onödig inskränkning skulle vållas — antalet
af rättigheterna icke finge på förhand fixeras eller bestämmas, men,
å andra sidan — till förekommande af oordningar och smyghandel —

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, efter kommunalmyndigheternas
hörande, föreskrifva, att vin och maltdrycksförsäljning
icke skulle få ega rum i vissa delar af stad (t. ex. i utkanterna, der
ständig polisbevakning icke kunde hållas) och ej heller under natten
mellan viss tid på aftonen till nästa morgon.

Vidare och då försäljning å sabbatstid (dock ej under gudstjenst)
af Öl till afhemtning från öltappningslokal icke utaf högsta lagskipande
myndighet ansetts förbjuden (Kongl. Maj:ts utslag den 23 januari 1895),
men det, från många synpunkter sedt, icke vore lämpligt, att å sönoch
högtidsdag, då alla ordentlige handlande hade och måste hafva
sina försäljningslokaler stängda, försäljning af Öl till afhemtning kunde
få ske hos öltappare och dylika, torde förbud böra meddelas mot all
dylik försäljning under sabbatstid.

Slutligen och enär tillåtelse till försäljning af vin och maltdrycker
i vissa fäll skulle kunna vägras samt i alla händelser skulle meddelas
endast tills vidare, i följd hvaraf tillståndet skulle kunna af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande återkallas, när giltiga skäl (såsom t. ex. när
genom försäljningen oloflig utskänkning främjades eller oordningar
eljest föranleddes) förefunnes, torde — på det godtycklighet ej måtte
råda samt i allt fall rättelse af eventuelt misstag måtte kunna erhållas
— i motsats till hvad som vore stadgadt i 2 § af nu gällande förordning
om försäljning af vin och maltdrycker, böra föreskrifvas, att öfver
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut, hvarigenom ansökning om
försäljningstillstånd afslagits eller meddeladt tillstånd återkallats, klagan
finge föras.*

I denna ordning anser sig utskottet böra omförmäla, att svenska
bryggareföreningens verkställande utskott öfverlemnat en skrift, deri detta
— med instämmande i motionärens yttrande, att inskränkningar i den
fria maltdrycksförsäljningen icke borde drabba den laglydige och redbar
försäljaren, utan endast den, som bedrefve försäljningen i hufvudsaklig
afsigt att ockra på dryckenskapslastens utöfvare — framhåller,
att licenssystemet lätt erhåller en odiös pregel och lemnar fältet fritt
för godtycke, särskildt då en så tänjbar bestämmelse som »lämplig»
lägges till grundval derför. De administrativa myndigheterna finge
fria händer att på subjektiva och sväfvande grunder medgifva eller
vägra försäljningsrätt, och klagan öfver ett på subjektivt omdöme grun -

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

dadt utslag kunde näppeligen leda till någon påföljd. Licenssystemet
kunde närmast liknas vid ett monopolsystem, som lätt urartade till ett
förbudssystem.

I skriften erinras vidare derom, att bryggaren väl aldrig kunde
förnekas rättighet att drifva sin tillverkning af maltdrycker, men att hans
rättighet att försälja den färdiga varan skulle göras beroende af en administrativ
tillåtelse, som kunde vägras på godtycklig grund. Äfven om
ändring i beslutet vunnes, blefve förlusten under klagotiden ruinerande.
I skriften framhålles sålunda, att tillverkarens fria försäljningsrätt af
den färdiga varan under alla omständigheter bör vara okränkbar.

Det påpekas vidare, att licenssystemet kommer att för handlandena
medföra en beskattning af fem kronor för hvarje tillståndsbevis,
hvilken afgift, ej afsevärd för en större affär, kan kännas betungande
för de talrika småhandlandena.

Väl vore intet att invända mot ett förbud mot ölförsäljning under
natten, men mot förslaget, att myndigheterna skulle ega förbjuda ölförsäljning
inom vissa stadsdelar, erinrades, att förbudet blefve hårdt
för egarne af tomter inom sådan stadsdel, för redbare och ordentlige
handlande, hvilka inom densamma drefve sitt yrke, och för den ordentliga
befolkning, som der kunde vara boende. Förhindrandet af ockret
å dryckenskapslastens utöfvare vunnes enklare och säkrare derigenom,
att vederbörande myndighet i stad tillerkändes vidgad magt att, der
omständigheterna så föranledde, förbjuda all ölförsäljning af viss person
eller i viss lokal, genom hvilken senare bestämmelse det öfverklagade
bulvansystemet skulle förhindras.

Någon olägenhet vore ej förenad med ett stadgande, att all ölhandel
i stad förbjödes från visst klockslag på aftonen, t. ex. klockan
10 e. in., samt å sön- och helgdagar endast medgåfves under kortare
tider under för- och eftermiddagen, men ett fullständigt förbud mot all
försäljning af maltdrycker till afhemtning å söndag skulle antingen
leda till lagöfverträdelser eller tvinga till besök å lokaler, der utskänkning
egde rum.

Då motionären föreslagit, att förordningen om utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864 icke skulle vara tillämplig å den handel, som
i stad idkas med vin och maltdrycker till afhemtning, har han rigtat
uppmärksamheten på en ganska vigtig fråga, hvilken emellertid har

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 10.

större omfattning, än motionären synes afsett. Derest utöfvandet af
en näring skall regleras genom olika författningar, kan tvekan uppstå,
om hvilkendera skall i visst fall vara tillämplig. Så är det föremål för
skarp meningsskiljaktighet, om gästgifvare, som öfverskrider den honom
tillkommande rättigheten att sälja maltdrycker, skall straffas enligt stadgan
för skjutsväsendet eller enligt förordningen angående handel med
vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885. Handel med vin och
maltdrycker till afhemtning skall i allmänhet bedömas efter förordningen
den 18 juni 1864 och i vissa fall efter förordningen den 24 oktober
1885. Den förra stadgar, att en hvar eger att, utan anmälan eller tillstånd,
till salu kringföra lifsförnödenheter, dertill maltdrycker räknas.
Enligt den senare får ingen utan särskildt tillstånd å landet sälja mindre
än tio liter vin eller Öl. Den motsägelse, som således finnes, har inom
lagskipningen så lösts, att den så kallade tiolitersförordningen ej ansetts
tillämplig å kringförande af maltdrycker. En följd häraf är, att den,
hvilken icke eger att i sin bod sälja maltdrycker i mindre belopp än
tio liter, är oförhindrad att genom kringföring afyttra varan i sådant
mindre belopp. Det är möjligt, att andra sådana oegentligheter kunna uppletas,
ehuru utskottet nu icke kan angifva dem. Men det torde framgå,
att lagstiftningen angående handeln med vin och maltdrycker skulle
vinna i tydlighet och klarhet, derest endast en författning skulle tilllämpas.
Förklarandet, att förordningen den 18 juni 1864 icke skall
afse handeln med vin och maltdrycker till afhemtning, förutsätter emellertid,
att åtskilliga förhållanden, som ej i motionen beröras, samtidigt
ordnas. Så måste bestämmelser meddelas om tillverkarens försäljningsrätt,
om rätten att afyttra varan genom kringförande, om gift hustrus
rätt att idka näringen och huru vida näringsidkaren skall råda öfver
sig och sin egendom. I dessa afseenden kunna ej de af motionären
föreslagna bestämmelser anses tillfyllestgörande, och i alla fall får förändringen
en sådan omfattning, att den, om den skall genomföras,
måste gälla så väl stad som land.

Utskottet är vidare tveksamt, huruvida licenssystemet, sådant
det af motionären föreslagits, kan vara ett lyckligt sätt för ordnande
af handeln med vin och maltdrycker till afhemtning. § 2 i förordningen
den 24 oktober 1885, till hvilken motionären hänvisar, uppställer såsom
vilkor för tillåtelse till den iskänkning, som i lagrummet afses, god
frejd samt intyg derom, att sökanden gjort sig känd för sedlighet och
ordentlighet samt i öfrigt och med afseende å rörelsens omfattning kan
anses lämplig att utskänkningen förestå. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eger att bifalla eller afslå framställningen, och dess beslut får
Bih. till 1likså. Prot. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Käft. 2

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

ej öfverklagas. Tydligen är detta det fullkomligaste godtycke. Uttrycken
»känd för sedlighet och ordentlighet» samt »lämplighet» äro så tänjbara,
att vidsträckt spelrum lemnas åt betygsutgifvarens uppfattning. Så
vidt utskottet vet, har dock länsstyrelsernas tillämpning af stadgandet
icke gifvit anledning till anmärkning vare sig öfver det antal försälj -ningsrättigheter, som medgifvits, eller öfver att något favoritsystem gjort
sig gällande. Motionären har emellertid föreslagit, dels att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande icke skulle ega vägra försäljningstillstånd åt annan
än den, som enligt § 2 i förordningen den 24 oktober 1885 icke skulle
anses berättigad till utskänkning af vin eller maltdrycker i sammanhang
med värdshusrörelse, och dels att klagan skulle få föras öfver Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes beslut, hvarigenom ansökning afslagits.
Utskottet egnar allt erkännande åt motionärens afsigt att vilja förekomma
godtycke, men utskottet håller före att, om än Kongl. Maj:ts
befallningshafvande beröfvats nästan all pröfningsrätt och förvandlats
till en blott expeditionshafvande, godtycket flyttats längre ned —
till magistraten eller kanske rättare till stadsfiskalen eller en poliskommissarie.

En annan fråga är, om det föreslagna licenssystemet skulle medföra
den fördel, som med detsamma åsyftas. Äfven småhandlandena i
städernas utkanter skulle kunna skaffa sig intyg om sedlighet, ordentlighet
och lämplighet, ty vissa betygsutgifvare skulle kunna hysa en ganska
liberal uppfattning af ordens betydelse; och der sedan oordentlighet
egde rum, skulle för licensens återkallande få tillämpas ungefär samma
förfaringssätt, som då en oordentlig handlande nu beröfvas sin försäljningsrätt.

Öfvervägas bör äfven, huruvida licens endast fordras för yrkesmessig
försäljning af vin eller maltdrycker eller om den, som ej innehar
licens, skall vara förhindrad att tillfälligtvis afyttra eller bortbyta
ett enstaka parti vin eller maltdryck så, som man eger försälja annan
egendom såsom en möbel eller ett klädesplagg. Motionärens uppfattning
i denna fråga är ej angifven.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, finner utskottet, att
i dessa delar motionen, åtminstone i det skick, hvari den nu föreligger,
icke bör tillstyrkas.

För detta yttrande skulle utskottet jemväl kunna åberopa, att ett
bifall till motionen i andra delar synes skola väsentligen bidraga till
afhjelpande af de olägenheter, hvilka man förmenar, att försäljningen
af maltdrycker till afhemtning i stad medför, eller att efter afslutadt

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

arbete för dagen eller å sön- och helgdagar den mindre ordentliga
delen af befolkningen inköper Öl, som derefter ofta å någon öppen
plats i stor myckenhet förtäres. Val anser utskottet förslaget, att försäljning
af vin- och maltdrycker skulle kunna förbjudas i vissa trakter
af stad, icke vara ändamålsenligt. Ett sådant förbud skulle, på sätt svenska
bryggareföreningens verkställande utskott antydt, innebära en besvärlig
tunga för hela befolkningen inom det område, som således skulle utmärkas.
Det må också kunna befaras, att, i händelse all försäljning af
maltdrycker till afhemtning komme att förbjudas inom någon af stadens
utkanter, inom den angränsande landtkommunen skulle i närheten af
stadsgränsen uppstå försäljningsställen, der maltdrycker komme att
tillhandahållas, visserligen i belopp af mer än tio liter, men der ordningen
blefve svår att kontrollera. Deremot anser utskottet tanken att
under sön- och helgdagar, natten och någon del af aftonen förhindra
försäljningen af vin och Öl till afhemtning, vara värd synnerlig uppmärksamhet.
I följd af stadganden i 7 kap. 3 § strafflagen må vanliga
handelsbodar icke hållas öppna å sabbatstid. Det är således endast i
matvarubodar eller ölförsäljningsställen vin eller maltdrycker få å
sabbatstid i bod försäljas till afhemtning, och då det icke synes vara
nödigt, att sådana drycker kunna å sabbatstid köpas till afhemtning,
torde intet vara att invända mot att förbudet mot söndagshandel med
vin och maltdrycker jemväl utsträckes till alla bodar. Uppenbarligen
kan det ej heller vara nödigt, att de nämnda dryckerna kunna å aftonen
eller under natten inköpas till afhemtning; ty den ordentliga köparen
lärer under dagen hafva tillfälle att upphandla sitt behof, och det må
derför anses önskvärdt, att åt myndigheterna inrymma befogenhet att
bestämma viss tid af dygnet, under hvilken vin och maltdrycker icke
må försäljas till afhemtning. Med afseende å särskilda lokalförhållanden
torde en sådan tid böra bestämmas olika för olika städer och äfven
kunna fastställas olika för olika delar af samma stad. Utskottet vill
således förorda en sådan förändring, att — jemte det i stad all försäljning
i bod af vin och maltdrycker till afhemtning å sabbatstid förbjudes
— Kongl. Maj:ts befallningshafvande berättigas att, på framställning
af kommunalmyndighet eller efter dess hörande, i stad förbjuda
försäljning i bod af vin och maltdrycker till afhemtning under viss tid
af dygnet, som må bestämmas olika för olika stadsdelar.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Första Kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen må i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

det täcktes Kongl. Maj:t i förordningen angående
försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra
tillagade icke spirituösa drycker den 24 oktober 1885
vidtaga den förändring, att i stad, dels försäljning i
bod af vin och maltdrycker till afhemtning icke må
ega rum å sabbatstid, och dels Kongl. Maj:ts befallningshafvande
må berättigas att, på framställning
af kommunalmyndighet eller efter dess börande, förbjuda
försäljning i bod af vin och maltdrycker till
afhemtning under viss tid af dygnet, hvilken tid må
bestämmas olika för olika stadsdelar; och

b) att herr Lemans motion i öfrigt icke må
föranleda till någon kammarens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1897.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TREYCKRI. 1897.