Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1
Utlåtande 1897:Tfu11 Första kammaren
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1897, kl. 3 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning
af väckt motion om vidtagande af åtgärder för
kontroll öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser
inom landet.
*
I en inom Första Kammaren väckt och till utskottet hänvisad motion
n:o 4 har herr G. Billing föreslagit, att Riksdagen ville i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de
åtgärder, som kunna finnas nödiga för åstadkommande af kontroll öfver
vården och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet.
Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört:
»Ej obetydliga äro de belopp, som årligen genom testamentariska
dispositioner eller gåfvor med ''varm hand anslås för allmännyttiga ändamål,
till understöd af fattiga, för barnavård och sjukvård, för utdelning
af stipendier och pensioner m. m. Enligt det af statistiska centralbyrån
uppgjorda sammandrag för åren 1886—1890 af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser uppgick hela antalet fromma stiftelser, för
hvilka redogörelser lemnats, år 1890 till 7,102 med ett kapitalbelopp af
184,661,081 kronor, hvartill måste göras något tillägg för vissa till kapitalbeloppet
okända eller icke fullständigt kända stiftelser.
Vittna dylika siffror om en glädjande offervillighet hos enskilda personer,
så ligger stor vigt deruppå, att dessa betydliga gåfvomedel omsorgsfullt
förvaltas och användas för de afsedda syftemålen. En verksam kontroll
härå synes från det allmännas sida ingalunda böra eftergifvas. Man
lärer emellertid ej kunna förneka, att härmed för närvarande är i vårt
land ganska illa bestäldt. Väl har genom kongl. cirkulär den 10 oktober
1806 och den 13 juli 1809 å rikets konsistorier lagts vårdnaden om
fromma stiftelser i allmänhet, med undantag för sådana, som blifvit stälda
»under särskild publique styrelse» eller upprättats för undervisningsverk.
Det kan dock ej blott ifrågasättas, utan bör äfven antagas såsom gifvet,
att sagda cirkulärs bestämmelser blifvit genom nyare lagstiftning till väsentliga
delar upphäfda. I alla händelser äro konsistorierna icke i stånd
Bill. till Riksd. Prot. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. (N:o 1.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 1.
till att såsom sig bör utöfva uppsigt öfver fromma stiftelser. Detta af
flera skäl, men ock redan på den grund, att några allmänna föreskrifter,
egnade att bringa uppkomsten af nya stiftelser till konsistoriernas kännedom,
icke blifvit gifna. Konungens befallningshafvande lemna, såsom
kändt är och redan erinrats, redogörelse för fromma stiftelser, men af
enahanda grund äro dessa myndigheter urståndsätta att öfva en verksam
och säker kontroll. Också lemna de statistiska uppgifterna i fråga om
tillförlitlighet i detta afseende mycket öfrigt att önska, ett förhållande,
som äfven af officiella uttalanden bestyrkes. Så yttras i den inom ecklesiastikdepartementet
utarbetade berättelsen om folkskolorna för år 1885
(pag. 3) följande: »Beträffande åter donationerna är att märka, att visserligen
skoldistriktens uppgifter äro ganska ofullständiga, men att detsamma
— åtminstone inom somliga län — är förhållandet med Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes omförmälda tabeller öfver ''Fromma stiftelser’, enär
vid jemförelsen mellan dessa båda källor påträffats en mängd — till och
med högst betydliga — donationer, som äro upptagna bland de förra, men
ej bland de senare.»
Enligt ofvan åberopade sammandrag af femårsberättelserna utgjorde
antalet fromma stiftelser vid utgången af år 1885 enligt den då afgifna
berättelsen 4,594, men deremot enligt de efter 1890 afgifna berättelser
6,121 — eller, med andra ord, under femårsperioden 1886—1890 hade
ej mindre än 1,167 äldre, förut okända stiftelser kommit till Konungens
befallningshafvandes kännedom. Anmärkningsvärdt är å andra sidan, att
enligt uppgift för år 1885 funnos 504 stiftelser med okändt stiftelseår,
men deremot enligt uppgift för år 1890 allenast 464. Då det är föga
troligt, att upplysning vunnits om de förut okända stiftelseåren, är det
att befara, att under femårsperioden ej mindre än 40 stiftelser upphört
att finnas till eller åtminstone undandragits Konungens befallningshafvandes
kännedom.
Redan det nu anförda torde ådagalägga, huru bristfälliga de anordningar
äro, som vidtagits i syfte att bringa stiftelsernas tillvaro till vederbörande
myndigheters kunskap. Men i fråga om förvaltningen och redovisningen
torde i många fall vara ännu sämre sörjdt. Då donationsmedel
förvaltas af statsmyndigheter, granskas räkenskaperna af kammarrätten, och
torde i sådan händelse mot kontrollen intet vara att erinra. En mängd
donationer handhafves deremot af korporationer eller enskilda inrättningar
eller personer, och i fråga om dylika stiftelser är staten icke i tillfälle
att öfva någon betryggande tillsyn. Man behöfver ej vara öfverdrifvet
misstänksam för att vara öfvertygad om, att dock en sådan tillsyn är
högst behöflig.»
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 3
Sedan Kongl. Maj:t i nådigt cirkulär den 24 april 1788 förordnat, att
konsistorierna skulle årligen uppgöra ock genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt insända räkning öfver
de under deras vård stående stipendiimedel och alla andra till de högre
och lägre läroverkens understöd i hvarje stift anordnade inkomster, som
af konsistorierna till förvaltande emottoges, och för hvilka redogörelse förut
icke blifvit påbjuden, hvilken räkning skulle utvisa, till hvem och emot
hvad säkerhet penningarne vore förräntade, de förändringar, som dervid
årligen kunde förelöpa samt huru stipendierna blifvit utdelta och räntorna
med öfriga inkomster använda; har Kongl. Maj:t i cirkulärbref till konsistorierna
den 10 oktober 1806 derutöfver ålagt dem att i afseende på
alla till förmån för akademier, gymnasier samt kathedral- och trivialskolor
gjorda enskilda stiftelser, vare sig de af testator blifvit stälda under
konsistorii vård eller icke, efter af vederbörande infordrad uppgift å de
för slika stiftelser föreskrifna dispositioner, med oafbruten uppmärksamhet
tillse, huru verkställigheten deraf handhades, samt anmana dem, åt hvilka
medlens disponerande vore anförtrodd, att i enlighet med hvad cirkuläret
den 24 april 1788 utstakade, ingifva årliga redogörelser derför till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, för att sedan af honom insändas till kammarrätten
och derstädes undergå vederbörlig revision; hvarför Kongl Maj:ts
befallningshafvande anbefaldes att meddela den handräckning, som ändamålets
befrämjande erfordrade; och yttrade Kongl. Maj:t vidare:
»Vidkommande sedan andra fromma stiftelser; så emedan, enligt
kyrkoordningen, biskoparna och consistorierna åligger allmän vård öfver
fattiganstalter; ty kan det biskopen och eder icke betagas, utan bör eder
pligt vara att, i anseende till alla sådana fromma stiftelser, som icke
blifvit stälde under särskild publique styrelse, om dem infordra nödige
upplysningar, samt behörigen tillse, att testatorns vilja blifver noga uppfyld
och efterlefvad; äfvensom I egen rättighet, att infordra redogörelse
för medlen och sjelfva förvaltningen, och enär något sådant dervid finnes
vara försummadt, som I ej kunnen rätta, utan vcderbörandes biträde, I
då boren vända eder till War befallningshafvande eller domare efter omständigheterna
och sakens beskaffenhet; vid hvilka tillfällen Wår befallningshafvande
eger att förordna ett allmänt ombud till utförande af den
fromma stiftelsens rätt.» Hvad akademierna angick, underrättades universitetskanslererna
om cirkulärets innehåll för akademiska konsistoriernas
förständigande.
I anledning af väckt fråga om närmare tillsyn öfver alla för akademier
och skolor anslagna donationsmedel fann Kongl. Maj:t enligt cirkulär
den 13 juli 1809 godt att låta boro vid cirkuläret den 10 oktober 1806,
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
men på det vederbörande icke skulle vara i okunnighet, af hvem de hade
att fordra redo, anbefalde Kong! Maj:t konsistorierna att till Kongl. Maj:ts
och rikets kammarkollegium uppgifva alla de stiftelser till undervisningsverken,
hvilka i hvarje stift funnos, jemte personerna, som för dem borde
redovisa, samt att, när någon ny stiftelse af samma beskaffenhet skedde,
derom till kammarkollegium inkomma med berättelse.
Ehuru icke upphäfda, äro dock de anförda föreskrifterna i vissa delar
ändrade. Så är det enligt cirkulär den 17 september 1856 och senare författningar
föreskrifvet, att räkenskaper från konsistorier och läroverk skola
insändas till kammarrätten direkt och ej genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Om kassor och redovisning vid allmänna läroverken meddelas
föreskrifter i stadgan för dem den 1 november 1878, hvars § 140 innehåller,
att donationsmedel till stipendier eller för annat ändamål skola noggrant
användas efter gifvarens föreskrift, samt att för sådana, som stå under ett
läroverks omedelbara förvaltning, ansvarar och redogör rektor, der ej annorlunda
är särskildt föreskrifvet. Då kammarkollegium, enligt dess instruktion,
ej har någon befattning med fromma stiftelser, lärer föreskriften om
insändande till kollegium om uppgifter angående nya stiftelser icke iakttagas.
Kongl. förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 anvisar
icke åt konsistorierna någon befattning med de anstalter, som i
nämnde förordning afses. Om än biskoparne i sammanhang med kyrkovisitationer
kunna granska förvaltningen af de stiftelser, som af kyrkoeller
skolråden omhänderhafvas, lärer någon annan tillsyn öfver fromma
stiftelser svårligen kunna af dem utöfvas.
Under benämning fromma stiftelser upptagas i Kongl. Maj:ts befall -ningshafvandes femårsberättelser en mängd stiftelser, fonder och kassor af
skilda slag och med olika ändamål. I kongl. statistiska centralbyråns
sammandrag öfver femårsberättelserna för åren 1885—1890 sammanföras
de på följande sätt:
A. | Stiftelser för egentlig fattigvård, för s. k. pauv-res honteux o. dyl.................................. | Antal: 1,799 | Tillgångar: kr. 18,020,821. |
B. | Stiftelser och inrättningar för barnvård och | 1,524 | 23,405,761. |
C. | Stipendiifonder och andra stiftelser för under-visning ................................................ | 1,463 | 18,446,949. |
D. | Stiftelser för sjukvård samt sjuk- och begraf-ningskassor .......................................... | 1,051 | 12,030,584. |
E. | Pensionsanstalter .................................... | 812 | 101,259,029. |
F. | Andra stiftelser och inrättningar ............... | 453 | 11,497,937. |
7,102 184,661,081.
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Man finner emellertid, att i de nämnda uppgifterna ingå till ett stort
antal och med betydliga belopp inrättningar, som rätteligen ej böra anses
såsom fromma stiftelser. Såsom sådana bör man nemligen ej anse de
föreningar, som af personer bildas i syfte att genom sammanskott eller
eljest tillgängliga medel bereda delegare pension eller sjukbjelp eller sterbbusen
begrafningshjelp, såsom pensionsanstalter, sjuk- och begrafningskassor,
hundramannaföreningar m. fl., lika litet som föreningar för att ersätta
förluster genom brand- eller hagelskada anses såsom fromma stiftelser.
Ett stort antal af de uppgifna inrättningarne eller fonderna och helt visst
de, som innehafva de största tillgångarne, äro på grund af meddelade bestämmelser
underkastade granskning dels genom kammarrätten (såsom
universitetens och läroverkens stipendiifonder), dels genom kommunala myndigheter
eller eljest. Utan att kunna angifva antal och behållning måste
dock utskottet antaga, att många stiftelser eller fonder finnas, hvilka icke
äro underkastade någon pålitlig tillsyn. De i ämnet meddelade bestämmelser,
för hvilka utskottet här ofvan redogjort, bereda vederbörande hvarken
tillräcklig kännedom om befintliga stiftelser eller erforderliga krafter
för utöfvande af den tillsyn, som må finnas nödig. Inom utskottet hafva
äfven anförts exempel på stiftelser, som genom underlåten tillsyn varit nära
att försvinna eller genom förskingring förlorat belopp. Utskottet finner
således motionens syfte vara värdt all uppmärksamhet.
Till fromma stiftelser i den mening, hvarom här är fråga, torde endast
böra räknas de fall, då en eller flere enskilde genom testamente eller
gåfva bortgifvit fast eller lös egendom med vilkor att afkomsten skall användas
till något mer eller mindre bestämdt allmännyttigt ändamål. Afser
förordnandet att förmögenheten genast skall användas, har det ej namn
af stiftelse, och utförandet af förordnandet blir vanligen en förtroendesak
mellan gifvaren och den, som har att utföra uppdraget. Skall afkomsten
ej användas’ för något allmännyttigt ändamål, synes staten icke hafva någon
anledning att utöfva uppsigt deröfver. Der åter gifvaren förordnat
om afkomstens användande för något allmännyttigt ändamål, bör det ej
vara främmande för staten att tillse såväl att hufvudstolen icke förskingras
som att afkomsten användes enligt meddelade föreskrifter och icke till
ändamål, som för gifvarens afsigt varit kanske fullkomligt främmande.
I de fall, då fromma stiftelsers räkenskaper icke redan äro föremål
för granskning af någon statens myndighet, anser utskottet således en statens
tillsyn öfver vården och förvaltningen af stiftelsernas egendom nödig.
Utskottet föreställer sig, att denna tillsyn, som i allmänhet icke torde få
utsträckas till en noggrann pröfning af hvarje utgifts behörighet, utan
böra inskränkas till eu granskning af behållningens placering och liuruBih.
till Riksd. Trut. 1897. 8 Sami, 2 Afl, 1 Band. 1 Höft. (N:o 1.) 2
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
vida afkomsten användts i donators syfte, lämpligast skulle, i hvad den afser
andra än de under kyrko- eller skolförvaltnings vård stående medel,
utöfvas genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med hvars embetsbefattning
tillsynen synes mer förenlig än med biskopens. För ändamålet
synes erforderligt, att hvarje stiftelse, som bör vara föremål för den ifrågasatta
kontrollen, ålägges att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller
domkapitlen ingifva dels afskrift af det eller de förordnanden, genom bvilka
medel tillfallit stiftelsen; och dels årligen redogörelse öfver medlens placering
och afkomstens användande; äfvensom att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller domkapitlen berättigas att vid yppad anledning anställa
granskning af stiftelsens värdehandlingar och räkenskaper och i händelse af
befunnen origtighet vid domstol föra talan om behörig rättelse.
I frågans närvarande skick anser utskottet dock ej lämpligt att i
vidare mån, än nu i allmänhet skett, yttra sig om vidden af och sättet
för den tillsyn, som kan finnas behöflig. En närmare utredning af alla å
ärendets pröfning inverkande omständigheter torde endast kunna åstadkommas
i sammanhang med frågans hänskjutande till Kongl. Maj:t; och utskottet
får derför hemställa,
att Första Kammaren ville för sin del besluta, att
Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som
kunna finnas nödiga för åstadkommande af kontroll
öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser
inom landet.
Stockholm den 27 februari 1897.
På utskottets vägnar:
ROBERT DICKSOK
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1897.