Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3. 1 (Utlåtande 1895:Tfu13 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3. 1

N:o 3.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning
af väckt motion angående rått för vissa lärare att
i särskilda fall resa på statens jernvågar mot nedsatt
afgift.

Till utskottets handläggning har hänvisats en inom Första Kammaren
af herr Söderberg väckt motion, n:o 19, hvaruti föreslås: »att
^Riksdagen måtte för sin del besluta, att lärare och lärarinnor, som undervisa
i geografi vid med statsanslag understödda skolor, må, vid under
ferierna företagna resor i ändamål att studera landet, å statens jernvägar
åtnjuta nedsättning i afgiften till hälften af vanliga biljettpriset.»

Till stöd för detta förslag anför motionären:

»Det är en från alla håll som befogad erkänd fordran, att skolornas
undervisning bör vara i sann mening fosterländsk, den bör med andra
ord göra ungdomen förtrogen med vårt lands härliga natur, med dess
rika naturliga hjelpkällor, med dess i skilda delar egendomliga folk- och
näringslif och icke minst med dess stolta minnen från flydda tider. Huru
god undervisningen i våra skolor för närvarande än må anses, så har den
dock ej nu nämnda egenskap i den grad, som önskligt vore. Det är
många företeelser, som bevisa detta. Jag skall här endast påminna om
ungdomens benägenhet att utvandra till främmande land och om vårt
folks smak för utifrån kommande grannlåt. Dessa företeelser visa nogsamt,
att känslan af det stora i att vara svensk icke är, som sig bör, väckt.

Hvarpå kan denna brist i vår nationella uppfostran bero? Enligt
mitt och många andras förmenande är en af de väsentligaste orsakerna
att söka deri, att de, som i skolorna undervisa om fosterlandet, icke haft
tillfälle att personligen göra sig förtrogna med dess natur och folkliga
egendomligheter, med egna ögon hafva de i regel blott sett en mycket
obetydlig del häraf. De hafva varit nödsakade att hemta sin kunskap
Bill. till Riksd. Broi. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. (N:o 3.)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

om fosterlandet nästan uteslutande ur böcker. Och efter hvad jag från
flera håll med säkerhet förnummit, hafva dessas författare i sin ordning
till det mesta hemtat det de skrifvit ur äldre böcker och skrifter.

Att dylik kunskap, som gått från den ena till den andre, ej kan
väcka, värma och fördjupa fosterlandskänslan hos läraren och ännu mindre
hos den ungdom, som han undervisar, inses vid ringaste eftertanke.

En uppmärksam åhörare skall i skolan ofta finna undervisningen
om främmande länder lifligare och mera färgrik än om vårt eget land.
Detta hafva framstående lärare sagt mig bero derpå, att om dessa länder
vanligen finnas utmärkta skildringar af personer, som sj elfva sett
och kunnat iakttaga, hvad de beskrifvit, men att sådana beskrifningar
nära nog saknas om vårt land.

Mot vår aktade lärarecorps kan ingen förebråelse rigtas för nu omtalade
brist i undervisningen. Lärarne uppoffra icke obetydligt af sina
jemförelsevis små inkomster för att med egna ögon få se vårt land.

Derom vittna de många talrikt besökta läraremötena. Men vårt land
har för stor utsträckning och är för olika i sina skilda delar, för att
en eller annan resa på några dagar utan rätt till uppehåll vid mellanstationerna
skulle kunna verksamt afhjelpa bristen.

Staten skulle här, synes det mig, utan den minsta uppoffring

eller kostnad kunna bringa hjelp och dermed i hög grad befrämja en
i verklig mening fosterländsk undervisning. Detta kunde ske derigenom,
att lärare och lärarinnor i geografi efter ansökan och under den
kontroll, som regeringen efter samråd med vederbörande myndigheter funne
nödig föreskrifva, finge rätt att under sina ferier med väsentligen nedsatt

afgift företaga resor å statens jernväg ar i ändamål att taga kännedom

om vårt lands natur och folk.

Då resan hade till ändamål att utbilda läraren för en samhälls
vigtig uppgift, kunde den ifrågasatta förmånen ej anses obillig. Såsom
någon rent personlig förmån för honom kunde den på intet sätt uppfattas,
detta så mycket mindre, som delaktighet deri i alla händelser
förutsatte ganska betydliga ekonomiska uppoffringar från vederbörandes
egen sida. Dels har jag nemligen ej funnit mig böra begära nedsättning
för ifrågavarande ändamål lägre än till hälften af vanligt
biljettpris, alltså till samma belopp, som enligt nu gällande praxis beviljas
vid allmänna möten, dels utgör afgiften för jernvägsbiljetten vid
en resa, der det gäller att emellanåt stiga af vid lämpliga stationer
för att medelst andra fortskaffningsmedel göra afstickare från jernvägs -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 3

linien, endast eu bråkdel af hela kostnaden. Om några lustresor på
det allmännas bekostnad kan således ej här vara tal, endast om en åtgärd
från statens sida för främjande af ett vigtigt nationelt ändamål.
Nämnda åtgärd skulle dessutom blifva till gagn ej endast för den offentliga
undervisningen, utan säkerligen äfven för jernvägsväsendet, åtminstone
medelbart. Det lider nemligen intet tvifvel, att en allmänt utbredd
kännedom om vårt land i längden måste fora med sig lifligare
förbindelser mellan befolkningen i olika landsdelar och i och med detsamma
befordra en rask utveckling af persontrafiken å jernvägarne.

I rundt tal uppgår i högre och lägre skolor antalet af dem, som
undervisa i geografi, till 7,000 personer. Man kan visserligen ej antaga,
att af dessa mer än ett eller annat hundratal årligen skulle hafva tid
och tillfälle att företaga resor af ifrågavarande art. Huru få än dessa
blefve i förhållande till hela antalet, skulle de dock, spridda som de
naturligtvis komme att blifva öfver hela landet, kraftigt verka för en
allmän och mera lefvande kännedom om fosterlandet».

Utskottet, som visserligen i viss mån erkänner värdet af de skäl,
motionären anfört för att bereda här ifrågavarande lärare och lärarinnor
vid våra skolor förmånen af billiga resor på statens jernvägar, anser dock
frågans natur vara sådan, att den icke bör dragas under Riksdagens pröfning,
utan förefaller det utskottet lämpligast, att densamma liksom andra
dylika frågor om nedsättning i biljettprisen å statens jernvägar i särskilda
fall öfverlemnas till handläggning af kongl. jernvägsstyrelsen, hvilken
jemlikt nådig skrifvelse med ny taxa för transport å statens jernvägar
den 25 november 1889 har befogenhet att under vissa omständigheter
medgifva afvikelse från de faststälda afgifterna eller, då den anser sig
sakna dylik befogenhet, icke lärer underlåta underställa ärendet Kongl.
Majrts afgörande.

Med anledning häraf får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må föranleda till
någon Första Kammarens åtgärd.

Stockholm den 28 mars 1895.

På utskottets vägnar:
JESPER CRUSEBJÖRN.